Helgen som gick.

Vi har haft en ganska trivsam helg. Jag är såå glad just nu när klockan är en bra bit över midnatt att jag inte har jobbmåndag imorgon, utan får vara hemma tills tisdag.

Helgen har spenderats hemma. Nu igen. Men det är så skönt nu, att bara kunna ta det lugnt med familjen. Dagarna har fyllts med promenader i skogen och runt i närområdet, och lek i parken för H, medan kvällarna inneburit grill för mig och B, medan H faktiskt har somnat lugnt och snällt varje kväll.

På förmiddagen börjar vi med att ge H frukost, sätter på ett avsnitt av ”I drömmarnas trädgård” på SVT Play, och får själva äta frukost i relativ lugn och ro i en halvtimme medan telningen sitter helt uppslukad och tittar på Upsy Daisy, Iggle Piggle, Tomlibooerna, Pontipinerna och Makka Pakka. För att inte glömma Ninky Nonken och Pinky Ponken. Teven är faktiskt riktigt bra som barnvakt (korta stunder så klart).

I lördags uppnådde jag mitt mål om 50 km promenad på en vecka, och idag har jag påbörjat nästa veckomål med att gå drygt 8 km, och passade på att plocka ett par liter blåbär för en ny omgång sylt. Jag följde ett recept av Leila sist, och det blev bra, men väldigt löst. Det var hälften vanligt socker och hälften syltsocker i det, så jag ska prova med bara syltsocker imorgon och se om jag kan få till en fastare sylt också.

För att ha på en PB&J-macka. Denna anrättning som jag fnyst åt i dryga trettio års tid, och totalt dissat som ett typiskt amerikansk överonyttigt påfund. Sedan testade jag för ett tag sedan, och var såld. Att ha sylt ovanpå jordnötssmöret är inte bara gott – det tar nästan helt bort kladdfaktorn i gommen också. Jordnötssmör från Stonewall kitchen är ett måste i vårt kylskåp nuförtiden, även om vi försöker begränsa intaget till max någon gång i veckan.

Jag och B tjafsar rätt mycket just nu, och går runt och snäser och fräser på varandra för minsta lilla. Det är nog till viss del relaterat till att vi ska hålla kalas för 30-40 personer om mindre än en vecka, och stressen har börjat slå till. Framför allt på den av oss som är sämre på stresshantering än den andra. Det är inte jag…

Men menyn är spikad, och vi ska köpa ett partytält och hyra bord och stolar, tallrikar, glas och bestick. Så det är mest lite städning och handling och inköp att göra innan det är dags att börja förbereda mat och sånt på fredag.

Det blir nog bra, det här.

Upp på banan igen!

Det är väl dags att bekänna att jag de senaste månaderna inte alls kommit någonvart med mina hälsoambitioner.

Jag har säkert hundra undanflykter på lager, men i huvudsak har det rört sig om att jag inte haft tid och ork de dagar jag jobbar, och är borta hemifrån mellan 7 och 20 och därefter ska äta middag och byta några ord med B innan jag stupar i säng. De dagar jag är hemma med H är jag fullt upptagen med honom, och när B kommer hem är klockan i regel också närmare 20, och vi ska fixa käk o.s.v.

Nu när vädret äntligen blivit lite somrigt har jag dock till slut givit mig på att gå igen. Jag använder MapMyWalk-appen, och har satt ett mål på 50 km i veckan, vilket är 20 km mer än det jag brukar ha som rimlig vardagsmotion. Appen mäter sön-lör som en vecka, och jag har efter morgonens brödinköpspromenad bara 8 km kvar att gå denna vecka.

Ungefär 1,5 timmars promenad i eftermiddag, alltså. Den här veckans mål är säkrat.

Fast jag känner mig rätt bra i kroppen nu; utöver själva tjockman mår jag bra. Musklerna i bukpartiet känns starka och återhämtade, och det är bara knäna som inte är i helt bra form, för utöver min övervikt bär de också en 10-11 kilosklump upp och ner för trappen x antal gånger per dag.

Mammaledig dag idag!

Idag har jag hängt hemma med H. För en gångs skull sov han ganska länge på morgonen (efter att ha kommit upp till oss vid 02, och därefter haft ett antal skrik-gråt-amningssessioner, förstås) och klockan var efter 09 när vi kom ner till köket för att börja dagen.

Vi hade en lugn dag, där han sov middag en och en halv timme kring lunch, och sedan lekte vi hemma fram till ganska sent på eftermiddagen. H tycker att det är jätteroligt att gå hängandes i mina händer nu, och är så stolt och glad över denna nya färdighet.

På eftermiddagen snörade jag på mig promenadskorna och styrde ut i skogen. Vädret var jätteskönt, och det var första gången på länge jag kände mig rätt säker på att det inte skulle börja regna. Helt klart för att jag köpt två nya regnskydd till barnvagnarna…

H somnade ganska snart och sov större delen av promenaden. På hemvägen handlade vi mat, och H tiggde till sig något i affären för första, men säkerligen inte sista, gången i sitt liv. Jag skulle köpa ett nappsnöre och stannade vid napphyllan. Varvid H började teatergråta och tjuta ”nonno”, vilket verkar betyda napp, för det sa han igår kväll också när han ville ha sin napp. Jag provade att ge honom nappen han redan hade i vagnen, men icke! Han ville inte heller äta mer av gratisbananen från fruktavdelningen. Nej, han bara grät och sa ”nonno”. Så jag fick köpa ett två-pack nappar, som genast lugnade ner pojken.

Apropå nappar så föredrar H de gammaldags i latex, silikonvarianterna går inte alls hem. Han vill inte heller ha ”air”-varianterna, utan de med helt bakstycke. Vi har flest MAM-nappar, men han gillar Esskas ganska bra också. Jag tycker dock att den sorten är lite besvärligare, eftersom de har en upp- och en nersida, vilket kan bli lite svårt på natten när lillgrisen ligger och gråter i mörkret och man själv halvt i sömnen ska försöka peta in en napp.

När vi kom hem visade appen att jag avverkat 11 km, vilket är rätt mycket med tung barnvagn att knuffa på. Från i lördags har jag nu promenerat tre milslånga rundor. Det känns bra, för träningen har det inte varit mycket bevänt med på sistone.

IMG_3893

IMG_3895

Jag kände att jag med rätt gott samvete kunde unna mig både en glass på väg hem från affären, och pasta till middag, idag. Det blev delizie gjorda på årets första skördade squash från min pallkrageodling. Mycket enkelt och gott:

  • Hyvla en squash på längden med osthyvel, fortsätt att hyvla en Emmenthaler-ost och lägg fram ca 12 stora skivor kokt skinka.
  • Lägg ett lager av vardera squash, ost och skinka på färska lasagneplattor.
  • Rulla ihop, och dela varje rulle till två eller tre ”stubbar”. Lägg i en form.
  • Ta en färdig pastasås på burk eller gör en egen av krossade tomater och valfri smaksättning, blanda i en skvätt grädde och häll på och runt stubbarna.
  • Toppa med lite parmesan och kör in i ugnen ca 20 min på 225 grader.
  • Ät med en grönsallad.
IMG_3833
Årets första skörd. En squash som fått växa sig lite för stor.

Nu är det läggdags inför halv jobbdag imorgon. God natt, och på återseende.

PS. Nattningen gick fint idag! DS.

Det ser ut att bli en bra dag

Klockan är 7.

Kaffebryggaren har nästan puttrat klart i köket.

I källaren snurrar både torktumlare och tvättmaskin med varsitt stort lass handdukar, som länge legat och väntat på sin tur.

I sovrummet ligger mina två älsklingar och sover; den store med en beskyddande arm över den lille, vars små barnatår viftar lite i sömnen.

Jag tänkte försöka få klart ett par brev som inte blev klara på jobbet igår, innan de vaknar, och B går till sitt jobb.

Sedan ska jag och H pallra oss ner till lekplatsen för en omgång MammaBootCamp.

Det går fortfarande lite sisådär med kost och träning, men det viktigaste är väl att välja att ta sig iväg till träningen så ofta som möjligt, för valet blir alltid lite, lite enklare nästa gång.

Det blir nog en bra dag, det här.

Första vårruset

Med den ”fantastiska” tiden 51:41,79 h tog vi oss till slut i mål i vårruset igår kväll: jag, H och Buffalon.

IMG_3067
H fick egen medalj. Glad och stolt…

Vi gick med ett par andra mammor till att börja med, men drog ifrån dem efter ett tag. Jag vill alltid fram och förbi när jag hamnar i folkmassor, och blir stressad av att vara instängd, så jag pinnade på i rask barnvagnspromenadtakt.

Vi startade i den sista startgruppen, ”strosa” tillsammans med andra barnvagnar, stavgångstanter och gammkärringar med rullatorer. Jag känner mig peppad att försöka jogga nästa gång. Jag tänker i vart fall ta näst sista startgruppen, ”Lunka”, där man bör ta sig runt under 45 minuter.

IMG_3072
Första loppet. I år gick jag. Nästa år springer jag!

När vi kommit i mål var det sol, regn och hagel (!?), och vi blev dyngsura. Hade såklart inget regnskydd med, för Buffalons regnskydd är så stort och omöjligt att få på.

IMG_3070
Vädergudarna var inte med oss. Regn och hagel vid målgång.

Loppets antiklimax var helt klart den s.k. goodiebagen som delades ut efter loppet: ett par tamponger, ett par trosskydd, ett par såna där dukar man lägger i tvättmaskinen och som suger upp överskottsfärg så inget missfärgas. Och en Lindorkula. Tack för det Coop!

Man kan riktigt se dem sitta där: ”Hmm, vi sponsrar ett lopp för kvinnor. Kvinnor… Mens, inkontinens, tvätt och så lite choklad på toppen!” Unket är ordet.

Men vi fick en banan och en vitamindryck också, och det var ju bra.

Mammakroppen nionde månaden efter förlossningen

Förra månaden hade jag börjat röra på mig mycket och hålla koll på vad jag åt. Det fallerade lite under den nionde månaden.

En liten förkylning, cellprovtagningen och den oro det medförde, samt hormonerna som ställde om i kroppen gjorde sitt till, liksom det kalla, grå vårvädret. Jag tappade orken och suget, helt enkelt.

Idag var jag på Mamma BootCamp på förmiddagen, för första gången på fyra veckor. Det var superjobbigt, för jag har kvar den tunga motiga känslan i kroppen, och kände mig spyfärdig en stor del av passet.

I mitt hood är nästan alla mammor också smala, det är den typen av förort, välmående medelklass  med ätstörningar och välklippta gräsmattor för hela slanten. Så jag kände mig som en stor trött flodhäst bland alla de muntra ekorrarna, och sackade efter hela passet. Jag försöker att bara fokusera på mig själv, men det är rätt jobbigt att vara fetast och segast. Efter passet tog jag en långpromenad i skogen på halvannan timme, och sedan handlade jag mat på hemvägen.

Jag vet inte om jag gått upp det jag hade tappat igen, jag har ju kommit igång nu, och vill inte ha den jobbiga vetskapen att jag eventuellt är tillbaks på ruta ett, så jag väntar ett tag med vågen.

Nästan nio månader efter förlossningen kom mensen tillbaka, och hormonerna har inte varit snälla mot mig, jag har varit trött och allt fysiskt har känts tungt och motigt.

Själva mensen var dock ovanligt lindrig; istället för slakthusscener på toaletten á la blöda-igenom-gröna-OB-på-två-timmar, som jag brukade ha, var det en dag med lite blödning, en dag med måttlig blödning och en till dag med lite blödning följt av en dag med blodblandade flytningar. Och that was it.  Törs inte hoppas på att det håller i sig, dock.

Sexlivet är det inte mycket bevänt med just nu, men det lilla som varit har varit som tidigare; stramande inledning men allt funkar som det ska. Det är mest tid och ork som saknas.

Eftersom kroppen nu nått full circle efter H:s födelse, i och med mensens återkomst och det faktum att jag varit ogravid lika länge som jag var gravid, tänker jag nu sluta med redogörelserna månad för månad, och skriva om mammakroppen bara lite nu och då.

Lat vecka, och besvikelse över Bugaboo Runner

Den här veckan har det inte blivit några skogspromenader ännu, och ingen Mamma Boot Camp heller. Cellprovtagning, ostadigt väder, en släng av barnets förkylning och gympadojor med kattkiss på har tagit udden av ambitionerna, så det har bara blivit en längre promenad, de vanliga till-jobbet-promenaderna och en liten valborgsmässoutflykt till en brasa en bit bort.

Kosten har jag i alla fall haft någorlunda styrning på, så det är bara att köra igång med motionerandet igen. Ska försöka tvinga oss iväg på en tur hela familjen nu i eftermiddag, trots grå himmel som hotar med nederbörd. Vi har ju ett regnskydd till vagnen, trots allt.

Det är bara bristen på skor som ställer till det. Jag råkade visst kliva i färskt kattkiss utanför jobbet förra veckan. Någon av mina katter har tolkat detta som en krigsförklaring och sett sig nödsakad att markera att den här matten minsann redan är upptagen, och ja, de skorna får nog gå i pension nu, om man säger så. Tur att de ändå var gamla och hade punka på sulorna. Jag ska skaffa mig ett par riktigt sköna dämpade joggingskor, och se om jag känner mig redo att börja småspringa lite om ett par veckor. Idag får det bli en lugn promenad i några vardagsskor.

Sedan jag fick höra om att Bugaboo var i färd med att släppa ett joggingchassi som passar till alla deras sittdelar har jag varit jättesugen på att skaffa en Bugaboo Runner när den släpps i sommar. Det verkar ju väldigt bekvämt att kunna använda Buffalons sittdel (och kanske även en Bee3-sittdel om jag skulle lyckas skrapa fram lite pengar till en vagn att fylla mellanrummet mellan Buffalon och Yoyon).

Nu när alla återförsäljare och barnvagnsbloggare har varit på någon sorts release-event och detaljerna är kända har jag dock beslutat mig för att inte köpa en. Priset hamnar nämligen på 3 999 kr för bara chassit och en adapter. I min värld är det ungefär en tusenlapp för mycket för ett tillbehör till en vagn, och det känns mer motiverat att kolla på en cykelvagn med joggingtillsats istället (lite dyrare, men dubbel funktion), eller en enklare komplett joggingvagn (t.ex. en Trille för bara ca 2 000 kr). Det kommer i vart fall att behövas något lättare än Buffalon om jag ska kunna springa med vagn.

Vi får se vad det blir.

Mammakroppen åttonde månaden efter förlossningen

Den åttonde månaden efter H:s födelse blev månaden då jag äntligen började röra på mig ordentligt igen. Jag har börjat gå långa skogspromenader med barnvagnen, och träna Mamma Boot Camp en gång i veckan.

Redan efter drygt två veckor känner jag stor skillnad i ork, styrka och rörlighet, och har tappat nästan två kilo. Skogspromenader är också helt oslagbara som botemedel mot stress.

Jag använder apparna MyFitnessPal och MapMyWalk för att hålla koll på min energiförbrukning och träning. Väldigt nyttigt att få sambanden mellan motion och mat så där.

Jag ammar fortfarande ett par-tre gånger om dagen, och har inte fått tillbaka mensen ännu. Jag undrar dock om det inte kan vara på gång, för jag har börjat få en del symptom på att det är något med hormonerna; håret blir flottigt redan samma dag som jag tvättar det, jag svettas mer och har ibland lite lätta flytningar. Vid ett par tillfällen har jag känt mensvärksliknande smärtor i magen, och humöret har svängt lite. Vi får se.

Underlivet är som tidigare: stramar lite vid inledningen av sex, men gör inte direkt ont. Förmågan att känna njutning är helt intakt.

Kallelsen till cellprov har äntligen kommit, så på tisdag ska jag till DS för att se om de gamla cellförändringarna hållit sig borta efter koniseringen för två år sedan.

Första träningspasset på … (länge länge)

Så där ja! Första träningspasset sedan jag slutade med crossfit för, ja vad kan det vara? Fem år sedan kanske.

Efter det har jag bara motionssimmat och promenerat mer eller mindre sporadiskt. Oftast mer sporadiskt än mindre.

Vi var fem mammor och fyra barnvagnar (och en instruktör) som samlades i en lekpark i grannområdet.  Sedan hade vi lite uppvärmning i form av en barnvagnsmarch runt kvarteret och några lättare övningar. Sedan gjorde vi cirkelträning med fem övningar två varv, 45 sekunder på varje övning och 20 sekunder vila. Sedan ytterligare en omgång med två varv och fem nya övningar. Sedan lite stretching.

H satt i vagnen och var vaken, men nöjd, nästan hela passet igenom. Mot slutet hade han dock ruttnat och satt och gnällde. Jag kände mig pigg och på g efteråt, så vi avslutade med en timmes skogspromenad, nästan 4 kilometer.

Så fort vi började gå somnade H, och sov i princip hela promenaden. Jag fick väcka den lille tröttmössan före åtta imorse, och då hade han bara vaknat en gång på tidiga morgonkvisten och flyttat till vår säng för tutte. Nu är det tredje natten i rad som han sovit bra utan att vakna hela tiden, så jag törs nog pusta ut och konstatera att det är över för den här gången, vad det nu är som får honom att vakna en gång i timmen eller så från kl 01 och framåt.

Vi fick lunch vid hemkomst både jag och H. Jag var helt slut och syndade med cheesecake och kaffe till lunch. Vi har typ en halv kaka kvar av den våra gäster hade med sig i lördags, så jag tänkte: ”Hey, det är ju snabbt och både kolhydrater och protein. Borde vara kanon efter träning!”.

H har somnat efter sin lunch, så jag ska ta en snabbdusch innan vi ska iväg på fika hos en i mammagruppen.

 

 

Nystart

Nu har jag äntligen givit mig själv en rejäl spark i ändalykten och tagit tag i min hälsa. I hela.. hrrrm…två dagar nu har jag sett till att få lite ordentlig motion och försökt hålla koll på vad jag stoppar i mig.

Igår blev det premiär för barnvagnspromenad i motionsspåren som ligger nästgårds. Det är kanonfina spår med flera olika längder, genom ett naturreservat, och med möjlighet att kombinera olika spår för en lagom tur. Det går dessutom en vandringsled genom området. Det visade sig att det gick alldeles utmärkt att skjuta barnvagn i spåren.

Först hade jag träffat ett par mammor från mammagruppen och promenerat runt i området någon timme. Sedan styrde jag kosan mot skogen. H var helt förundrad över denna nya miljö och satt och glodde stort. Ganska snart kom vi också till en lång uppförsbacke, varvid den lille gynnaren tyckte att en rödflammig flåsande morsa som knuffade buffalon med stort besvär var kanske det roligaste han sett, och skrattade ut mig i min misär. Oj, vad jag kände att det var ett tag sedan både rumpmuskler och vader behövde ta i lite!

Det blev en tur på nio kilometer, och jag kände verkligen hur mycket jag saknat att röra på mig. Att vara ute och svettas i skog och mark är verkligen min grej när det gäller träning. Det och simning. Gym, gruppträning och organiserad sport har aldrig lockat. För flera år sedan var jag medlem i en nystartad crossfitklubb, som körde bootcamp med utomhusträning. Det älskade jag! Sedan fick klubben en riktig lokal och höll på med mer typisk crossfit med skivstänger och kettleballs. Inte alls min grej. Jag gillar att vara utomhus och bara använda min kropp som redskap.

Idag trotsade jag blåsten och tog en vända på sex kilometer. Hur skönt som helst, och märkligt nog blir det en enorm skillnad bara av att gå i motionsspåren istället för vanliga barnvagnspromenader till köpcentret eller liknande. Då håller jag nog in lite och ligger i någon sorts bekvämlighetslunk istället för att pusha mig´själv. Jag känner mig både mindre hungrig och piggare när jag fått röra på mig.

Nu gäller det att hålla igång vanan och fortsätta se till att komma ut varje dag som jag inte är på kontoret. Jobbdagarna får jag sammanlagt cirka sex kilometers promenad bara till och från bussen, och jag är borta hemifrån från 06.30 till 20.00 ändå, så det får räcka med den motionen.

Jag ska försöka snickra ihop ett litet styrkeprogram jag kan köra hemma i trädgården för att komplettera promenaderna. Kanske tabata? Så snart jag slutar amma på nätter/tidiga morgnar ska jag börja simma två morgnar i veckan innan jobbet också. Men nu fungerar det inte att gå hemifrån vid fem på morgonen, H vill ju ha sin morgontutte, och jag har sällan fått så mycket sömn att jag orkar upp före fem.

Just nu känner jag mig full av optimism inför min nystart! Med motionen i skogen kommer också extra välmående i form av sådant här:

IMG_2663

Inte världens tydligaste bild kanske, men marken är helt full av blåsippor. H sover fridfullt och har ingen aning om att han just missar sin första blåsippsbacke.