Trysil – dag 2

Vi börjar komma in i semesterlunk. Trodde jag, i alla fall. Åt frukost, V somnade i vagnen. Storbarnen fick leka i lekrummet en stund.

Natten var prövande. Med V som vaknade 00:30 och sedan härjade på tuttarna på ett missnöjt vis. Sedan började L rulla emot bebis, vaknade till och blev kränkt över att flyttas nära pappa, och började sparka mot bebis. Sedan var klockan 03, och H kom trippande. Före 04 sov jag nog igen, men vid 06:20 vaknade barnen för morgonen.

Så jag tänkte rulla tillbaka den sovande V till rummet. Lägga mig och sova middag i sängen med L. Men V vaknade. Och ville inte somna om. På hela dagen. Farmor kom tillbaka efter att ha lämnat H på skidskolan, och erbjöd sig att passa henne lite så att vi fick sova. Men det blev bara en liten stund, sedan vaknade L och hörde att H kom tillbaka från skidskolan.

Vi gick till badet medan farmor hade V, sedan åt vi middag på hamburger/bowling-restaurangen. Jag och L avvek direkt efter varmrätt, eftersom vi båda desperat behövde sova. V hade ÄNTLIGEN slocknat i sin vagn, och fick stanna kvar med sällskapet.

Nu är det natt, och jag har legat vaken i ett par timmar efter att ha tagit upp V för nattens amningspass. Ska försöka somna om, men tror bebis har bajsat, så måste nog styra i det först. Hon fick rätt mycket ersättning igår, tre ”hundraflaskor” efter att ha varit nöjd med bara en flaska om dagen i några dagar med mycket amning. Det är sällan hon får flaska mer än två gånger de dagar vi är tillsammans hela tiden, men det varierar så klart. Vissa dagar är hon hungrigare än andra.

Första resdagen med lilla V – packningssammanbrott och en bajskatastrof i Dala-Järna

Så packade vi ihop oss för vår första resa som trebarnsfamilj. En vecka i Trysil med B:s familj hägrade.

Det blev trångt i bilen, var det första vi kunde konstatera. Vi har lyckats hitta en kombo av tre stolar som går att skohorna in på rad i baksätet – Maxi-Cosi Pearl XP med Family Fix-basen åt L bakom förarplatsen, Maxi-Cosi Cabriofix åt V, fastspänd med bälte i mitten bak, och sedan en BeSafe iZi Flex Fix i-Size till H, framåtvänd bältesstol. Och det går preeeecis.

Och pappan står och svär och skakar av frustration när allt äntligen är på plats. Han skriker på mig, jag skriker på honom och barnen skriker på allt medan vi färdigställer den sista packningen av bilen. Bebisen är trött och vill komma till ro och gastar ända tills vi åkt iväg. Då somnar hon. Sedan somnar V, men först efter en stund. H är vaken nästan ända till lunchstoppet på Dala-Järna Hotell.

Jag läste om stället på nätet; att deras lunchbuffé skulle vara ett trevligt hemlagat alternativ till snabbmatställena mellan Stockholmstrakten och Sälenfjällen. Vi hamnar annars alltid på donken i Ludvika, eller på hemsk-kantinmats-stället Flottaren i Vansbro, så vi var redo att testa något nytt. Bebis satt rätt nöjd i bilstolen, medan jag åt TRE portioner färsbiffar med pepparsås och potatis. Den första för vanlig hunger, den andra för amningshunger, och den tredje på rent okynne. Verkligen gott och sådär gammaldags hemlagat, i en sån där superenkel och helt ostajlad miljö som inte är mycket för världen.

Barnen åt en del ris (båda), kokt potatis (bara L), majs, oliver och bröd med smör. Som hemma, ungefär…

Bebis började kinka mot slutet av måltiden. Jag kände mig inte helt bekväm med att amma där, men det var bara ett sällskap kvar utöver oss, och lunchen var på väg att stänga, så jag tänkte sätta mig med ryggen mot de andra.

Det blev dock lite fördröjt, för bebis var omisskännligt blöt på kläderna på ena höften. ”Kissläckage?” tänkte jag förhoppningsfullt, innan jag såg den gula tonen på fläcken, och kände en doft av sur bulldeg. Bajskatastrof.

Som de rutinerade trebarnsföräldrar vi är hade vi såklart ett ombyte till den lilla i skötväskan. Nehej, inte det? Oookej… Ganska rutinerat och relativt obrytt fick vi dock in den lilla på toaletten, som saknade skötbord. Som en väloljad maskin samarbetade vi – en höll upp bebis, en tog av blöjan. En spolade av bebis i handfatet, en gjorde sig av med blöjan. En höll upp bebis, en torkade henne med en spylapp från Ikea och satte på en ny blöja, och det som kunde räddas av kläderna. Strumpor, mössa och en dregglis…

Sedan gick jag och satte mig och ammade med den tjusigt ekiperade bebisen i famnen, medan B sköljde ur bajsiga kläder i handfatet. Alla hennes kläder låg i min resväska långt ner i packningen, och med 17 mil eller så kvar att åka var vi glada över hennes fleecewrap i bilstolen.

(En behändig sak från Lodger, som jag Traderafyndade inför L:s ankomst, som en tjock fleecefilt med öppningar för stolens bälte, som sedan kan vikas in över bebis, eller lämnas öppen. Bra att ha öppen i den varma bilen, och sedan bara vika över när hon ska bäras ut i kylan, och med dragsko så att överdelen går att göra till en ganska tätslutande ”luva”.)

Det blev en skrikfest kring Malung också, och vi fick till slut stanna utanför Hjulslätts gårdsbageri för att panikamma på parkeringen. Detta ställe har nämligen ALLTID stängt en halvtimme-trekvart innan vi kommer dit, det slår aldrig fel. Men sen gick det ändå rätt bra, med bara en liten stunds skrik till.

Pappan var stressad och tyckte att det ju var typiskt att tredje barnet inte skulle kunna åka bil, när det nu gått så bra med de övriga, och jag fick stilla påminna om en skrikfest just på väg till Trysil när H var ett halvår eller så, och ytterligare en året därpå, och L:s otröstliga skrik hela vägen från Ikea i Uppsala och hem vid minst två tillfällen. För en första heldagsresa vid bara 3 månaders ålder tycker jag att det gick riktigt bra för V.

Till slut var vi framme, och kunde ansluta till svärmor och farbröder på Radisson Blu Resort, ett systerhotell till Radisson Blu Mountain Resort, som vi besökt ett flertal gånger. Detta är ”storasystern”, beläget nere i dalen vid turistcentret, och med flera restauranger och större inomhusbad.

Vi har hyrt en enda jättelägenhet med plats för oss alla: sex vuxna och tre barn. Vårt rum med jättedubbelsäng och badrum en suite, med dörr efter badrummet att stänga ut mot resten av lägenheten. Ytterligare ett rum med dubbelsäng, och sedan två rum med våningssängar, enkelsängar med en smal överslaf. H får kampera med farmor och sova i överslaf, medan vi får försöka samsova med båda tjejorna.

I övrigt en superlyxig och rymlig lägenhet, med självförsörjningsmöjlighet och stooora sociala ytor. Recension kommer förhoppnigsvis i en blogg nära dig någon gång snart…

Vi fick en tjänlig middag på pasta/pizza-restaurangen. V sov i Babyzen Yoyo, som blev den utvalda hotellvagnen, och övriga barn hölls i schack med paddor.

Första skidsemestern med tre barn! Håller tummarna för att detta ska gå bra.

Insnöad i fjällen

Jag har inte gått och dött eller så. Just nu sitter jag insnöad på hotell i Trysil. Bilarna på bilden hade hela motorhuvarna täckta med snö bara några timmar efter att den här bilden togs.

Vi bilade upp i söndags, och kom upp till ett begynnande snöoväder. Som i princip har hållit i sig sedan dess. Snön yr och vinden blåser, och jag har inte varit utomhus sedan vi kom. B har inte heller givit sig ut i skidbacken ännu, och de få i sällskapet som gett sig på att försöka har mötts av mestadels stängda liftar och svåråkt snö.

Så jag har mest ätit. Sovit middag två gånger per dag med ett eller två barn. Badat lite pool, och hängt i hotellets ursunkiga lekrum. Sprungit efter L, som rymmer så fort hon får chansen, och klättrar på allt.

Imorgon är sista dagen, och då ska B förhoppningsvis få åka några åk, och H ska få testa att stå på ett par skidor för första gången. Om det bara blåser lite mindre ska jag försöka ta ut L i pulkan en vända.

Jag törs inte ens hoppas på att vädret ska bli tillräckligt bra för en repris på förra resans barnvagnspromenad upp till Høyfjellssenter. Veckan innan resan började jag en ny vana, med omväg till jobbet, lunchpromenad och en sen kvällspromenad efter att ungarna somnat. I snitt har det blivit 12-15 kilometer om dagen, och det har verkligen gjort gott för både kropp och själ.

Men nu med tre helt stillasittande dagar är jag rastlös i hela kroppen, och har en rejäl Pokemon Go-abstinens. Det är ju det jag pysslar med när jag är ute och går, för det lilla spelet motiverar mer än någon träningsapp jag någonsin testat, och får mig ut även när klockan är 22 och jag är dödstrött och det är minusgrader ute. Varje kilometer ger ju distans för att kläcka ägg och få godis från sin buddy. Plus att en kan fånga pokémon, snurra stop och samla exp och stardust. *NÖRD* Här finns inte ett enda litet pokestop som går att nå till fots, i alla fall inte under nuvarande väderförhållanden…

Men vi har en viss trivsel ändå. Vi är tre par (och 2+1 barn), och bor i en lägenhet med ett påkopplat dubbelrum, plus ett separat dubbelrum för det nyblivna samboparet utan barn (än). Frukost äts i hotellmatsalen, lunch lite som det faller sig, och sedan har varje par haft ansvar för att laga middag i lägenheten en kväll. Sista kvällen blir det restaurang.

Vi bjöd på chèvre chaud med tryffelhonung, ljumna rödbetor och stekta kavringskrutonger följt av pasta carbonara på vår kväll. Nästa kväll blev det bruschetta med två toppingar, en med räkor, koriander och avokado och en klassisk med tomat och rödlök, följt av burgundisk gryta med potatismos och en ananaspaj till dessert. Ikväll har vi dinerat på laxtartar följt av oxfilé med rostad potatis och hemgjord bea. Riktigt bra upplägg, med bra mat och känslan av att en får mat serverad varje kväll med bara en kvälls eget arbete.

Barnen har fått frysköttbullar, makaroner, varmkorv. Och korvbröd. Det är ju viktigt att de får i sig sitt vita mjöl och processade charkprodukter i varierad form…

Den här lilla bönan har nyss somnat. Det är så skönt att hon plötsligt blivit så stor att hon kan läggas i en vanlig säng och lämnas där. Om hon vaknar backar hon duktigt ut sängen och ger sig iväg och letar upp en förälder. Som alltid heter ”Mamma!” just nu, oavsett vem det är. Hon är ett litet plåster, som vill upp i famnen konstant och störtgråter så fort en lämnar hennes omedelbara närhet. Hon badade i pool för första gången idag, och verkade gilla det, efter en inledande skepsis.

H röjer runt och älskar både pool och lekrum, men humöret svajar rejält när de vanliga sömnrutinerna blir störda. Men han är i princip blöjfri nu, och jag bara dör av gulligheten i de små boxershortsen som sticker upp över byxlinningen. Han är såklart också mammig, eftersom L är det.

Nä, nu måste jag ut och socialisera igen. Och kanske börja fundera på att natta H också, som dock sov middag mellan 16 och 20, så det kan bli knepigt…

Skidresa #2 med bebis

För ett par veckor sedan var vi iväg på den första längre skidresan sedan H kom. Ja, för min del var det den andra längre skidresan totalt sett, eftersom jag aldrig varit förtjust i vinter, utan hellre rest till solen. Förra vintern gjorde jag dock min nedförsdebut på skidor i Bad Gastein; gravid i tolfte-trettonde veckan kämpade jag på i skidskola en hel vecka och lyckades i vart fall bemästra snöplogen någorlunda.

Första vintern som familj blev det också en resa till de österrikiska alperna, denna gång med bil. Och en liten kille på sju månader! Vårt resmål var orten med det fantastiska namnet Obergurgl, och Hotel Gurglhof. Precis som till Trysil var vi ett sällskap om sex vuxna och två barn; Jag, B och H, ytterligare ett föräldrapar med en tvååring samt två ungkarlar.

Vi åkte från Stockholm en fredag vid lunchtid, för att anlända i Malmö på kvällen. Bilresan gick bra, med bara ett par pauser för att äta, mata H och byta blöja. H sov i princip hela bilresan. Vid 22 gick färjan mot Tyskland, och vi åt slabbig buffémiddag ombord, som ändå är lite mysig i och med att det är första etappen mot kontinenten.

Det är dock märkligt hur mycket otroligt skumma människor som åker med denna båt. Stämningen är lite otrygg, minst sagt, så efter middagen känns det som att man gör bäst i att uppsöka hytten. Östeuropeiska långtradar-chaufförer som sitter i grupp och stirrar på en lite som man tänker sig att man skulle bli utstirrad om man dök upp i en liten håla i träskmarken där folk spelar banjo och har ett extra finger på varje hand. Och medlemmar i MC-gäng som sitter och ser farliga ut i var och varannat hörn.

Vi delade hytt med en av ungkarlarna, och H fick sova i sin mjuklift (Phil & Ted’s Cocoon XL), för det var väldigt trångt att ha honom med mig i min slaf.

IMG_2543
H sover i hytten, på väg mot Tyskland

På morgonen vaknade vi upp på väg in i hamn i Tyskland, och rullade av färjan redan vid åttasnåret. Sedan körde vi hundra mil på ett bräde, med några avbrott för mat och blöjbyte, för att komma fram till orten på kvällen, vid halvåttatiden. H sov återigen nästan hela resan.

Det finns riktigt bra rastplatser längs med Autobahn, där man kan få ätbar, om än inte särskilt spännande, mat. Toaletterna och skötrummen är kanonfräscha. Det kostar 70 cent, men är så värt det. På många ställen ligger skötrummet (”Wickelraum”) till och med utanför toalettentrén, så det kostar ingenting. De gånger de ligger innanför betalzonen kan man dock räkna med att de ligger i anslutning till damtoaletten. Efter att ha betalat sina 70 cent får man dessutom kuponger om 50 cent som man kan använda till fika eller mat på alla rastplatserna.

Vädret var enormt grått och trist hela vägen, och när vi nådde fram till alperna och serpentinvägarna den sista biten var det mörkt och regnigt med nästan ingen sikt och vägblänk som gjorde bilfärden riktigt läskig. Det gick ändå bra, och väl på plats kunde vi konstatera att hotellet var fräscht och riktigt snyggt för att vara tyrolskt.

IMG_2562
Äntligen framme på Hotel Gurglhof

Vi bodde med halvpension, där frukost och femrättersmiddag ingick alla dagar. Maten var väldigt bra, men tyvärr drog serveringspersonalen ner hela upplevelsen genom att stressa igenom hela måltiderna och inte vara direkt angelägna att man skulle få mer än bara utfodring. De slutade uppenbart efter att alla ätit, så de skyndade på måltiden så mycket de kunde, vilket kändes sådär när man är på semester och vill umgås med ressällskapet. Nu hade vi förstås ett stycke tvååring och ett stycke sjumånadersbebis med oss som gjorde sitt bästa för att sabotera alla former av trivsel vid middagarna. H ville/kunde inte sova i restaurangen utan var vaken hela middagarna igenom och skulle smaka mat/underhållas och satt och flörtade med alla. Mest kär var han i vår unga servitris, han högg tag i hennes kjol varje gång hon kom i närheten och följde henne med blicken hela tiden.

Det var också väldigt krångligt att göra H:s frukostgröt, eftersom det inte fanns någon micro man kunde använda själv på hotellet, utan fick be restaurangpersonalen. Vilket resulterade i under- eller överkokt gröt. Och personalen verkade inte superglada över besväret, direkt. Matburkarna kunde vi tack och lov värma på rummet, eftersom vi hade med oss babykostvärmaren.

Hotellet hade en gratis eftermiddagsbuffé också, med bröd, lite chark, en varmrätt typ soppa/korv och lite bakverk. Annars fanns det inte så mycket på hotellet utöver en bastuavdelning och ett lekrum (för större barn).

Byn Obergurgl var liten, och bestod i princip av en gata med en mataffär, några skid-/skidklädesaffärer, ett Bäckerei, några restauranger, en polisstation, en kyrka och en läkarmottagning. Och en massa skidhotell så klart. Det fanns inget att göra om man inte åkte skidor, utöver att gå gatan fram och tillbaka och kanske ta en fika på konditoriet.

IMG_2599
En studie i orange. H i Yoyon och jag med orange mössa och jacka.

Jag vet inte om det var för att det var sent på säsongen och alla var trötta på skidturisterna, eller om det var så det var i byn, men det var rätt trist attityd hos de flesta som jobbade på restauranger, barer och affärer. T.ex. fick den andra mamman i sällskapet veta på en servering att det inte gick att beställa en portion pannkakor med lite glass, det fanns bara antingen med socker eller med mycket glass. Jaha…

Veckan förlöpte ganska händelselöst, jag och H hängde på hotellet och han hade krypträning på heltäckningsmattan. Jag kollade på femhundraelva avsnitt av olika engelska leta-hus/lägenhet-på-landet/utomlands-program.

IMG_2564
H kryptränar på hotellrummet.

Vi gick ut på byn med Babyzen Yoyo eller Ergobaby Stowaway, tog en fika och gick tillbaka.

IMG_2601
Team orange på väg in på hotellet

Mot slutet av veckan kom vi på att det faktiskt gick en bilväg till den närmsta hyttan, och kämpade oss upp på berget med Yoyon, vilket gick nästan helt smärtfritt. Yoyon gick bra även på ojämnt underlag. Det enda den inte klarade av var mjuksnö, då körde den fast direkt.

IMG_2596 IMG_2581IMG_2600 IMG_2577

På kvällarna åt vi alla middag gemensamt i restaurangen, och H ville inte sova. Vi försökte söva honom på rummet innan och sedan ta honom i Yoyon med vår Outlook Sleep Pod sovkokong, men han vaknade ändå direkt när vi klev in i restaurangen. Det hela försvårades en del av att det var enormt varmt i restaurangen, och att Yoyons liggläge inte är särskilt plant.

Jag hann använda både Yoyon och Ergobaby Stowaway en del, och det var kul att se att min kombination med dessa två och Ergobaby Organic Travel Pouch fungerade precis så bra som jag tänkt. Nu behövde jag ju inte direkt växla mellan sele och vagn, men ändå… Jag promenerade ut med H både i sele och vagn, och hade med honom till frukosten i både sele och vagn också, och jag är väldigt nöjd med båda. H somnade faktiskt nästan genast i selen under första promenaden på orten.  Jag hade dock önskat att Yoyon hade ett bättre liggläge, och det känns inte heller helt bekvämt att ha en sjumånaders i framåtvänd vagn. Men man får ju såklart ge avkall på en del saker för att en vagn ska bli så liten som Yoyon.

Efter en vecka var det dags att rulla hemåt på lördagen. Vi åkte direkt efter frukost, och H somnade nästan genast. Vi fastnade i inte en, eller två, utan TRE bilköer på vägen, och hann nätt och jämt till färjan i tid. Först var det någon tunnel i ett pass på väg ner från alperna som var avstängd, sen var det en bil som brann vid vägkanten, och sist var det en omledning av trafiken precis innan Travemünde som gjorde att alla lastbilar på väg till färjan leddes in i ett trångt köpcentrumområde som inte var skapt för denna typ av trafik. Men vi hann i alla fall, och H sov nästan hela tiden utom för två mat- och blöjbytespauser på vägen.

På färjan tillbaka hade jag och B egen hytt, och vi fick även in en barnsäng till H. Som han somnade i helt själv! Väl i Sverige söndag morgon rullade vi av, H somnade och sov tills vi kom hem med undantag för två mat- och blöjbytespauser.

Erfarenheten av skidresa nummer två har lärt mig att det är mycket bättre med självhushållning när det är småbarn med på resan. Då kan man vara flexibel med mattiderna och passa in dem när barnen sover, och kan ha barnen sovande i ett rum bredvid medan man äter, och även laga mat till barnen själv närhelst man vill. Resan till Trysil kändes mycket mindre frustrerande. Däremot är det skönt att ha frukost på hotellet. Det hade vi inte i Trysil, även om möjligheten fanns.

 

Hemma igen, och nu jobbdag

Igår eftermiddag kom vi äntligen hem. Barnet sov i princip hela bilresan, både från alperna till färjan och från Malmö och hela vägen hem, och vaknade i princip bara för matpauser.

När vi kom ombord på färjan efter tolv timmars färd åt vi middag och drog oss därefter tillbaka till hytten för natten. Det var samma båt som vi kom över med förra lördagen, men den här gången fick vi in en barnsäng när personalen såg att vi hade en bebis med oss.

H var så klart jättepigg efter att ha sovit en hel dag. En del energi hann han så klart bränna under middagen, då han som vanligt flörtade med alla runt omkring och observerade allt i fartygscafeterian. Jag och B var jättetrötta, och med vetskap om den tidiga uppstigningen nästa morgon ville vi bara sova.

Jag provade att amma, men det blev bara en kort paus i viftandet, sparkandet, pratandet och tjutandet. Då provade jag att lägga H i barnsängen med snuttefilten, hans favorit Apis och den nya nyckelpigan jag köpte på en rastplats.

Han låg så han hade full uppsikt över mig där jag låg i min slaf bredvid och läste bok. Han låg och viftade med leksakerna, krafsade på sängväggarna, småpratade och gjorde pruttljud i kanske en kvart. Sedan blev det tyst. Han hade somnat. Helt av sig själv i en egen säng!

Det är också inte längre bara en, utan två små tänder som brutit fram i underkäken. Det går så snabbt nu.

Han var så glad att komma hem igår kväll, och lekte länge i sitt babygym. Sedan somnade han i vår säng vid 20-tiden, och sov hela natten fram till 05.40 då han fick komma tillbaka till vår säng och ammade, somnade om och sov när jag gick hemifrån vid 07.30.

Själv har jag en fullspäckad jobbdag framför mig, men hade också gärna vilat upp mig lite efter resan.

 

På hemväg!

Nu är vi på väg ner från bergen, och kommer förhoppningsvis att nå Travemünde och färjan i kväll. Vi lämnade Obergurgl i strålande sol, och det var en viss skillnad att åka ner för serpentinvägarna en vacker dag som denna, mot när vi kämpade oss upp i regn och mörker med nästan ingen sikt, och vägblänk som gjorde det hela rätt läskigt.

Den senaste timmen eller så har vi dock spenderat i en obegriplig bilkö och kämpat oss fram ett par hundra meter åt gången, medan trafiken åt andra hållet nästan hånfullt susat fram. Navigatorn visade en stängd tunnel genom ett pass, men varför lät de då inte trafiken turas om i det ena, uppenbarligen öppna, körfältet?

När vi satt fast där och kände stressen komma krypande över huruvida vi skulle hinna med färjan kom det dock ett tutande ljud bakom oss, och efter en stund dök det upp en ambulans med tjutande sirener som tack och lov lyckade ta sig förbi. Men den tankeställaren! Här satt vi och oroade oss för om vi skulle hinna med en färja, med det värsta tänkbara resultatet att vi fick åka nästa dag, och jag kanske fått ställa in något möte på måndag. Medan bilkön för personen i ambulansen kanske utgjort skillnaden mellan liv och död?

Nu rullar det i vart fall på igen, och vi har gott hopp om att hinna fram i tid. Snart lämnar vi Österrike för Tyskland. Lilleman har tacknämligen sovit sig igenom hela resan så här långt, så vi slapp i vart fall uppleva att sitta fast i kö med en skrikande bebis.

Skönt att H verkar vara en riktig bilsovare. Inte helt olik sin mor. Under vår senaste kontinenttripp förra våren sov jag mig igenom Europa med en ännu ganska nätt liten kula på magen. Tänk att det var H som låg därinne!

Obergurgl, dag 6

Jaha, så var resans sista dag plötsligt här. H ville för tredje dagen i rad bara ta en kort förmiddagslur, så jag kunde se mig i stjärnorna efter både jobbtid och vanlig, hederlig egentid.

Det fick bli en till promenad till hütten en bit bort, trots snålblåst och en liten kyla i luften. Jag kände mig enormt sportig när jag i den värsta uppförsbacken tuffade förbi en större liggvagn med min lilla Yoyo. Tills jag såg att föraren var ungefär 70 år gammal…

Och sen fick jag pinna på resten av vägen för att inte tappa försprånget.  Väl framme blev det en ”lätt” lunch bestående av gröztl och öl. (Hej halsbränna!)

På seneftermiddagen när B var färdig med skidåkningen fick jag äntligen en stunds avlastning så jag kunde kolla mejlen och släcka lite jobb-bränder.

Under middagen levde H om som vanligt, och slocknade först för en stund sedan efter att ha fått tutte på rummet.

Jag har nyss vaknat till själv, efter att ha somnat en stund under sövningen. Vaknade av ett ryck när en resfebrig B stod och bankade på dörren för att han glömt nyckeln när han gått ut för att packa skidor i bilen. Och sen fräste och skrek på mig för att jag inte hört hans första knackningar.  Eh, sen när har jag inte somnat vid nattningsamningen, liksom? Och är det mitt fel om du glömt din nyckel?

Nu är det bäst att jag börjar packa, innan resfebersgestapo är på mig igen…

Obergurgl, dag 5

Ytterligare en ganska händelselös dag i alperna, med undantag för att jag besteg ett berg med Babyzen Yoyo. Sort of.

Efter att H sovit middag och ätit lunch tog vi oss iväg mot en hütte för att äta lunch med skidåkarna. Det gick en bilväg dit, som dock var brant, hålig, och delvis grusbelagd, Yoyon klarade det alldeles galant, medan mamman var helt slutkörd vid framkomst.

IMG_2581

H sov dåligt inatt, och efter en dag utan längre sammanhängande middagssömn var han gnällig på kvällen, men vägrade såklart att sova i vagnen. Efter huvudrätten passade jag på att ta med honom upp till rummet, för jag sov också dåligt natten innan.

Så nu ska jag soova.

Obergurgl, dag 4

Ja, det var mest same procedure as yesterday här. Same procedure as every day…

Enda skillnaden var att B inte åkte skidor idag, så han var kvar på rummet med oss och saboterade lillens förmiddagssömn, så jag inte fick någon egentid alls idag att slappa för mig själv eller jobba. Det var inte så att vi spenderade mer tid ihop heller, utöver att han var med på den dagliga promenaden längs huvudgatan och tillbaka.

Lilleman är hård i magen igen och har varit grinig av och till, och till och med gråtit helt otröstligt vid ett par tillfällen. Jag tror att det är magknip, men det kan förstås vara tänderna också, eller rent av ont i öronen, för han gnuggar händerna mot sidorna av huvudet när han är ledsen. Men efter en kort stund är han sitt vanliga soliga jag igen. Vi kollade det närliggande SPAR,  men hittade ingen katrinplommonpurè eller liknande.

Jag avvek vid slutet av middagen, som var tyrolsk buffé idag, ( Herregud, vad mycket mat!) för att natta lilleman, och passa på att komma till sängs tidigt själv. Vi fick upp en barnsäng när vi checkade in, men hittills har vi stoppat ner mjukliften i den för H att sova i. Nu när vi varit här några dagar tänkte jag prova att låta honom sova direkt i sängen, eftersom han börjar bli väl lång för mjukliften. Han vaknade till lite efter att jag lade ner honom, men låg bara tyst och fingrade på sängkanten, och verkar nu ha somnat om. Vi får se hur han sover i natt, med lite mer space att röra sig på.