Trysil – dag 2

Vi börjar komma in i semesterlunk. Trodde jag, i alla fall. Åt frukost, V somnade i vagnen. Storbarnen fick leka i lekrummet en stund.

Natten var prövande. Med V som vaknade 00:30 och sedan härjade på tuttarna på ett missnöjt vis. Sedan började L rulla emot bebis, vaknade till och blev kränkt över att flyttas nära pappa, och började sparka mot bebis. Sedan var klockan 03, och H kom trippande. Före 04 sov jag nog igen, men vid 06:20 vaknade barnen för morgonen.

Så jag tänkte rulla tillbaka den sovande V till rummet. Lägga mig och sova middag i sängen med L. Men V vaknade. Och ville inte somna om. På hela dagen. Farmor kom tillbaka efter att ha lämnat H på skidskolan, och erbjöd sig att passa henne lite så att vi fick sova. Men det blev bara en liten stund, sedan vaknade L och hörde att H kom tillbaka från skidskolan.

Vi gick till badet medan farmor hade V, sedan åt vi middag på hamburger/bowling-restaurangen. Jag och L avvek direkt efter varmrätt, eftersom vi båda desperat behövde sova. V hade ÄNTLIGEN slocknat i sin vagn, och fick stanna kvar med sällskapet.

Nu är det natt, och jag har legat vaken i ett par timmar efter att ha tagit upp V för nattens amningspass. Ska försöka somna om, men tror bebis har bajsat, så måste nog styra i det först. Hon fick rätt mycket ersättning igår, tre ”hundraflaskor” efter att ha varit nöjd med bara en flaska om dagen i några dagar med mycket amning. Det är sällan hon får flaska mer än två gånger de dagar vi är tillsammans hela tiden, men det varierar så klart. Vissa dagar är hon hungrigare än andra.

Första resdagen med lilla V – packningssammanbrott och en bajskatastrof i Dala-Järna

Så packade vi ihop oss för vår första resa som trebarnsfamilj. En vecka i Trysil med B:s familj hägrade.

Det blev trångt i bilen, var det första vi kunde konstatera. Vi har lyckats hitta en kombo av tre stolar som går att skohorna in på rad i baksätet – Maxi-Cosi Pearl XP med Family Fix-basen åt L bakom förarplatsen, Maxi-Cosi Cabriofix åt V, fastspänd med bälte i mitten bak, och sedan en BeSafe iZi Flex Fix i-Size till H, framåtvänd bältesstol. Och det går preeeecis.

Och pappan står och svär och skakar av frustration när allt äntligen är på plats. Han skriker på mig, jag skriker på honom och barnen skriker på allt medan vi färdigställer den sista packningen av bilen. Bebisen är trött och vill komma till ro och gastar ända tills vi åkt iväg. Då somnar hon. Sedan somnar V, men först efter en stund. H är vaken nästan ända till lunchstoppet på Dala-Järna Hotell.

Jag läste om stället på nätet; att deras lunchbuffé skulle vara ett trevligt hemlagat alternativ till snabbmatställena mellan Stockholmstrakten och Sälenfjällen. Vi hamnar annars alltid på donken i Ludvika, eller på hemsk-kantinmats-stället Flottaren i Vansbro, så vi var redo att testa något nytt. Bebis satt rätt nöjd i bilstolen, medan jag åt TRE portioner färsbiffar med pepparsås och potatis. Den första för vanlig hunger, den andra för amningshunger, och den tredje på rent okynne. Verkligen gott och sådär gammaldags hemlagat, i en sån där superenkel och helt ostajlad miljö som inte är mycket för världen.

Barnen åt en del ris (båda), kokt potatis (bara L), majs, oliver och bröd med smör. Som hemma, ungefär…

Bebis började kinka mot slutet av måltiden. Jag kände mig inte helt bekväm med att amma där, men det var bara ett sällskap kvar utöver oss, och lunchen var på väg att stänga, så jag tänkte sätta mig med ryggen mot de andra.

Det blev dock lite fördröjt, för bebis var omisskännligt blöt på kläderna på ena höften. ”Kissläckage?” tänkte jag förhoppningsfullt, innan jag såg den gula tonen på fläcken, och kände en doft av sur bulldeg. Bajskatastrof.

Som de rutinerade trebarnsföräldrar vi är hade vi såklart ett ombyte till den lilla i skötväskan. Nehej, inte det? Oookej… Ganska rutinerat och relativt obrytt fick vi dock in den lilla på toaletten, som saknade skötbord. Som en väloljad maskin samarbetade vi – en höll upp bebis, en tog av blöjan. En spolade av bebis i handfatet, en gjorde sig av med blöjan. En höll upp bebis, en torkade henne med en spylapp från Ikea och satte på en ny blöja, och det som kunde räddas av kläderna. Strumpor, mössa och en dregglis…

Sedan gick jag och satte mig och ammade med den tjusigt ekiperade bebisen i famnen, medan B sköljde ur bajsiga kläder i handfatet. Alla hennes kläder låg i min resväska långt ner i packningen, och med 17 mil eller så kvar att åka var vi glada över hennes fleecewrap i bilstolen.

(En behändig sak från Lodger, som jag Traderafyndade inför L:s ankomst, som en tjock fleecefilt med öppningar för stolens bälte, som sedan kan vikas in över bebis, eller lämnas öppen. Bra att ha öppen i den varma bilen, och sedan bara vika över när hon ska bäras ut i kylan, och med dragsko så att överdelen går att göra till en ganska tätslutande ”luva”.)

Det blev en skrikfest kring Malung också, och vi fick till slut stanna utanför Hjulslätts gårdsbageri för att panikamma på parkeringen. Detta ställe har nämligen ALLTID stängt en halvtimme-trekvart innan vi kommer dit, det slår aldrig fel. Men sen gick det ändå rätt bra, med bara en liten stunds skrik till.

Pappan var stressad och tyckte att det ju var typiskt att tredje barnet inte skulle kunna åka bil, när det nu gått så bra med de övriga, och jag fick stilla påminna om en skrikfest just på väg till Trysil när H var ett halvår eller så, och ytterligare en året därpå, och L:s otröstliga skrik hela vägen från Ikea i Uppsala och hem vid minst två tillfällen. För en första heldagsresa vid bara 3 månaders ålder tycker jag att det gick riktigt bra för V.

Till slut var vi framme, och kunde ansluta till svärmor och farbröder på Radisson Blu Resort, ett systerhotell till Radisson Blu Mountain Resort, som vi besökt ett flertal gånger. Detta är ”storasystern”, beläget nere i dalen vid turistcentret, och med flera restauranger och större inomhusbad.

Vi har hyrt en enda jättelägenhet med plats för oss alla: sex vuxna och tre barn. Vårt rum med jättedubbelsäng och badrum en suite, med dörr efter badrummet att stänga ut mot resten av lägenheten. Ytterligare ett rum med dubbelsäng, och sedan två rum med våningssängar, enkelsängar med en smal överslaf. H får kampera med farmor och sova i överslaf, medan vi får försöka samsova med båda tjejorna.

I övrigt en superlyxig och rymlig lägenhet, med självförsörjningsmöjlighet och stooora sociala ytor. Recension kommer förhoppnigsvis i en blogg nära dig någon gång snart…

Vi fick en tjänlig middag på pasta/pizza-restaurangen. V sov i Babyzen Yoyo, som blev den utvalda hotellvagnen, och övriga barn hölls i schack med paddor.

Första skidsemestern med tre barn! Håller tummarna för att detta ska gå bra.

Den långa väntan på hotellfrukosten…

Igår var vi och firade en bemärkelsedag i familjen, med middag och övernattning på Såstaholm.

Och, ja… Det är ju som det är att resa bort på sånt här med två små barn i släptåg. En snabb ankomstdrink, med ett sprucket vattenglas och några nävar pulvriserade chips som följd. Ganska snabbt två små som inte hade lust att sitta stilla vid ett bord.

Lite härjande på rummet, som var väldigt fint men också väldigt icke-barnanpassat. Porslinsfigurer och speglar överallt, och en lampa med prismor som hängde ungefär 40 centimeter ovanför mitten av den bäddsoffa som bäddats ut till barnen i ett separat litet rum. Ett lamphänge åkte av inom en kvart… Ett varsitt litet gosedjur på sängen var dock en väldigt gullig gest!

Middagen var sedan riktigt bra, serverad i en av de trevligare matsalarna jag varit i. Mycket textilier i vilsamma guldbeiga toner, och riktigt dämpad belysning, med oljelampor brinnande på borden. Precis min smak, det finns inget jag tycker sämre om än att äta i hemska, kala och fullt upplysta lokaler med typ hårda bänkar att sitta på.

En förrätt med matjessill och rökt löjrom (tyvärr serverad i en burk, vilket jag tycker är ett snyggt, men väldigt opraktiskt, oskick som praktiseras på många restauranger nuförti’n – så svårt att äta ”snyggt” ur) följdes av piggvar med potatispuré, brynt smör och hasselnötter, och en ängssyresorbet med krusbär och mandelkaka. Desserten var dock lite väl syrlig, och hade behövt lite mer smak av den vita choklad som fanns i menybeskrivningen. Hörs det att jag börjat tycka om mat igen, efter flera långa månader av aversioner mot allt?

Barnen skötte sig förhållandevis bra, och mumsade på plättar med färska blåbär, hallonsylt och grädde, följt av glass med färska hallon. Men det är ju ändå en konstant anspänning att äta ute med dem – alla mina känselspröt ständigt riktade åt deras håll, så jag kan inte alls hänga med i någon konversation, medan jag kastar i mig maten (för vem vet när det blir kris och panik). När de väl ätit upp allt blev det ändå lugn och ro under vuxendesserten, med två mycket trötta barn som satt och tittade på varsin padda/telefon.

Sedan blev det världens snabbaste nattning, då både barn och mamma sov (i stora sängen såklart) inom fem minuter. Pappan fick fortsätta umgås med sällskapet lite till över kaffe och avec. En fördel med att vara preggers är ju att det inte direkt är någon uppoffring att vara den som går tidigt till rummet med barnen. Eller, om jag ska vara ärlig så gör det mig sällan något i vanliga fall heller…

Nu är det morgon. L vaknade vid 05, sovgosade till 06, då hon väckte storebror och började dagen på riktigt. Nu är klockan efter 07, och inte förrän 08 öppnar frukosten. Som mycket generöst är öppen till 11, men det är ju föga intressant när en har småbarn med… Eller är gravid och älskar frukost över allt annat, och vill ha det GENAST när en öppnar ögonen…

Snart bara en halvtimme kvar, så nu kan jag i alla fall börja med påklädning inför avgång mot frukost.

Såstaholm, som var en ny bekantskap för mig, får gärna besök av oss igen. Men hellre utan barn. Fin miljö, bra service, vackra rum med sköna sängar och pösiga duntäcken, kanongod mat i trivsam matsal. 4 av 5 stjärnor från mig om barnen räknas bort, som familjeresmål 3 av 5.

Mallorcaresan – all inclusive med två kids plus preggo

Jag har ju helt glömt bort att berätta mer ingående om vår semesterresa till Mallorca. Så det får bli dagens inlägg.

(Jag känner mig för övrigt mycket duktig som börjat blogga i princip dagligen igen, för det är så kul att kunna gå tillbaka i tiden och se vad vi sysslat med för ett år sedan, eller två. Eller tre, för nu är det faktiskt mer än tre år sedan jag startade den här lilla plattformen för mig att dokumentera vårt lilla liv, och bara få ”prata av mig” om allt som rör sig i mitt huvud utan att behöva nöta hål i huvudet på någon annan stackare.)

Men resan var det. En ganska spontan grej som mest orsakades av att det var hell on earth att vara hemma med två förskolelösa förskolebarn under den varmaste sommaren i mannaminne. För varmt för att leka ute på dagarna, och de klättrade på väggarna hemma. Eller i alla fall på möblerna och mamman, när de inte slogs eller bara ropade ”mammamammamammamamma” konstant. Och jag var för gravidtrött för att orka underhålla dem, och B var bara… trött.

Vi slog oss ihop med våra vänner från Eskilstuna, ett par med en femåring, och bokade en all-inclusiveresa till Mallorca och Alcudia, hotellet Zafiro Bahia. (Äntligen, äntligen har pojkarna börjat kunna leka riktigt bra tillsammans, trots nästan 1,5 års åldersskillnad.)

Nedresan

Vi inledde resan med att stuva in barn och packning i bilen på måndagskvällen, åt McDonaldsmiddag i bilen och checkade in på hotell nära Arlanda. Vi har inte långt dit, men eftersom charterflyg ofta går på helt okristliga tider, och det dessutom var erbjudande på en hotellnatt plus garageparkering hela veckan kändes det som ett bra alternativ jämfört med att få upp ungarna mitt i natten för att åka till flygplatsen. Vetskapen att vi föräldrar förmodligen hade spenderat natten med att packa istället för att sova gjorde också att det kändes bra att ha tvingat fram ett slut på packningen i vettig tid kvällen innan.

Det var Qualityhotel vid Eurostop, ni vet det f.d. stora köpcentrumet vid Arlanda, som nu mest är helt öde? Det var märkligt att gå igenom ett helt igenbommat köpcentrum för att komma till själva hotellet, och garaget var bland det skitigaste jag sett. Men hotellet var helt okej för en övernattning, och bilen stod tryggt inomhus medan vi var borta.

Det blev dock dramatik på hotellrummet, när jag och barnen gick upp för att sova, och B dröjde kvar för en törstsläckare med resesällskapet. H klättrade upp på överslafen i den nedfällbara våningssängen på rummet, och lyckades trilla ner mellan säng och vägg och fastna hängande halvvägs igenom, med magen i kläm. Det tog en låång stund för mig att i mitt gravida tillstånd häva mig upp på överslafen (stege saknades, det var en ganska låg säng, men bra hög att häva sig upp på med gravidmage). Alla grät och skrek (även mamman, som p.g.a. hormoner är lite känsligare, framför allt vid fara för barnen) och B svarade inte i telefonen. För när jag väl kommit upp på överslafen GICK DET INTE ATT DRA LOSS BARNET! Han var helt fastkilad, och skrek och grät att det gjorde ont. Till slut kom i all fall B upp, och vi kunde gemensamt få loss H genom att jag knuffade upp benen från underslafen medan B drog uppifrån. Allt väl, och ett blåmärke över höften var den enda skadan på H.

Klockan fyra på morgonen var det dags att stiga upp, och få en snabb frukost innan transferbussen till terminalen gick vid strax efter fem.

En liten (eller kanske ganska stor) del av mig frossade i skadeglädje över att det var min tur att släpa upp dem ur sängen när de var så här trötta… Såklart blev det så att jag och barnen sov i den ganska smala dubbelsängen, medan pappan förvisades till den olycksbringande våningssängen. Tanken var ju att H skulle sova i underslafen (det fanns inget sidoskydd whatsoever på överslafen) men efter dramatiken ville han helst krypa upp till mamma. (Vi kör fortfarande med nattblöja på H, även om han i princip ALDRIG har några olyckor i den. För att det är så ofantligt otrevligt att behöva vakna i en pöl av kiss när vi samsover, och det hände ett par gånger när vi slutade med blöja helt.)

Väl på flygplatsen gick allt smidigt (med undantag för att det SÅKLART var preggot med barn och barnvagn som råkade ut för slumpmässig kontroll vid säkerhetskontrollen). Bagaget checkades in, vi hann få en kaffe på ett kafé nära gaten, fällde ihop vår Babyzen Yoyo precis vid gaten och bar ombord den som handbagage, medan L sattes i en bärmojäng under tiden.

Eftersom vi inte hade tänkt bära alls på plats, utan bara hänga på hotellet, tänkte jag att EasyHug skulle vara smidigast och mysigast för den korta stunden mellan gate och säkerhetsbältesspänning på flygplanet. Men den funderade verkligen inte alls bra med L, trots att jag vill minnas att jag använde den med H i ungefär samma ålder. Det är en jättesmidig bärsjal/slinga bestående av två breda tygringar som sätts i kors över överkroppen, och sedan sätts barnet i krysset precis som när en bär på mage med bärsjal. Men eftersom det är två fasta tygstycken måste storleken vara perfekt för både mamma och barn, och det verkar den helt enkelt inte ha varit med L, och med mig i nuvarande utformning. L vägrade dessutom att sitta med panelerna över ryggen och armarna ut under, utan skulle absolut ha hela överkroppen fri, vilket såklart bidrog till att easyhugen inte satt bekvämt; jag fick ont i ryggen nästan direkt.

Flygresan gick okej. Det är ju alltid svettigt att åka med ett barn i knät, inte bara bokstavligen, utan även bildligt med hänsyn till hur svårt det är att ordna med saker som behövs när en har en vilt krängande anakonda i famnen. För att inte tala om när fyra personer skulle få mat, och det fanns tre bord totalt, men ett inte gick att använda på grund av att det satt ett barn i vägen. Så allt för fyra personer skulle fixas på två bord.  Och mitt i detta en ettåring och en treåring som ska hanteras på minimalt utrymme utan att mat och dryck hamnar i någons knä. Barnens mat kom lite före, och det var mest ett onödigt stökmoment, för ingen av dem åt mer än lite av brödet och någon enstaka tugga köttbullar med mos. Sedan fick jag äta supermegasnabbt medan B höll i L, och sedan fick B sin mat fem minuter senare medan jag tog över L. Men båda barnen skötte sig överlag bra. Ingen krisade utöver lite svårt att sitta still och lite gnäll över ont i öronen från H vid landningen.

Efter landning gick allt återigen smidigt, och vi hamnde på en transferbuss utan incidenter. Det tog ungefär en timme från flygplatsen till hotellet utanför Alcudia, och hela familjen sov större delen av resan.

På hotellet

Boendet

Hotellet, Zafiro Bahia, var jättefint. Snyggt och prydligt och stort. Jag har inga bra helhetsbilder, men den som är intresserad kan ju kolla in det på Tripadvisor eller hos Ving, som vi reste med.

Vi hade ett trevligt rum med utsikt mot havet (fast med en lekpark, minigolfbana och påfågelhägn emellan). Rummet bestod av ett sovrum, ett vardagsrum med pentry och ett badrum (hos Ving kallades det ”tvårumslägenhet med balkong och havsutsikt”). Det var rymligt, och hade dörrar till balkongen både från sovrummet och vardagsrummet. Ett extra plus var en stor ”walk-in”-garderob i hallen, där både barnvagn, resväskor och skor kunde stuvas undan. Minuset var brist på väggkrokar och eluttag. Om en ville ladda telefonen bredvid sängen fick en först dra ut sladden till bordslampan på nattduksbordet, och så pass långt söderut blir det MÖRKT på natten även på sommaren.

Vi hade fått upp en sådan där portabel spjälsäng till L, vilket ju kändes som en bra service. Fast de ringde förstås upp på rummet dagen efter och meddelade att den kostade 4 € per natt extra… Vi beslöt att behålla den, men hade inte heller mycket till val eftersom hon inte hade fått plats någon annanstans. Inget av barnen ville sova i bäddsoffan i vardagsrummet, och alla fyra fick inte plats i dubbelsängen, och någon annan extrasäng fanns inte. Lilla fröken hindras förstås inte av en babysäng längre, utan klättrade helt sonika över kanten på sängen när hon hade sovit färdigt eller ville ha lite mammagos. Hon bara slängde ena benet över kanten och hävde sig upp i stora sängen bredvid.

Annars har jag inget annat än bra saker att säga om boendet på hotellet. Kanske att städningen kändes lite halvhjärtad ibland, men inte så att det lämnades smutsigt eller så.

Utsikt dagtid.

Utsikt soluppgång.

Herr Påfågel, som bodde med tre (tror vi) fruar och sju ungar i hägnet utanför huset. Påfåglarna hoppade och flaxade fritt över staketen runt hägnet, och var lika mycket på minigolfbanan och lekplatsen som innanför, så hägnet var nog bara till för att hålla folk ute så att fåglarna fick vara ifred, snarare än att hålla fåglarna inne. Recensionerna på TripAdvisor nämnde ofta påfåglarna som ett störande moment, men de förde inget oväsen alls under veckan vi var där.

Chilla i luftkonditionerat rum med padda. Inte så dumt efter en dags bad och bus.

Maten

Det ska inledningsvis göras klart att jag är – även som icke-gravid – kräsen med mat. Nog hemfaller jag åt skräpmat ibland, men i grund och botten är jag en matsnobb, det är bara att erkänna. Jag avskyr i princip allt som är rester, har varit fryst, har varmhållits, består av undermåliga råvaror etc. Jag rynkar på näsan åt juice från koncentrat, boxviner, margarin, utländskt och/eller fryst kött samt färdiga såser. Ett ”favorithatobjekt” är det jag brukar kalla kantinmat. Sådant som typiskt sett serveras på bufféer. Tillagat för massor utan kärlek och övergivet i stora plåtbleck som det sedan slafsas ifrån. Att en all-inclusivesemester legat långt ner på min önskelista är därmed inte så konstigt.

Men sedan är det det där med att vara iväg och äta med två illbattingar. Att njuta av mat förekommer liksom inte när de är med. Det gäller att få i sig något ätbart snabbt, och bättre mat ökar bara irritationen över att inte få avnjuta den i lugn och ro. Och en resa där en måste hitta en lämplig restaurang för varje måltid med två trötta och/eller hungriga barn? Nej. All-inclusive it is.

Matdagen på hotellet började med en enorm frukostbuffé, där det fanns i princip allt. Till och med omeletter som stektes ”to order” med valda tillbehör (men omelett var inte gott för mig just då). Jag åt rostat bröd med ägg stekta ”sunny side up” och ett par små baconskivor på toppen de första dagarna. Perfekta ägg, brödet rostade en själv, men såklart kantinbacon som aldrig är jättekul. Sedan började halsbrännan leva livet lite väl mycket, och resterande dagar blev den en ostsmörgås och en skål grekisk yoghurt med valnötter, honung och torkad frukt. Det fanns massor av bakverk, men det varma och superfuktiga klimatet höll till och med mig borta från croissanterna. Några gånger hemföll jag åt churros med nutella som efterrätt, men det gällde i så fall att timea in en ny batch från köket, annars var det bara segt och trist. På det stora hela en kanonbra hotellfrukost, med de begränsningar en sådan alltid har vad gäller att saker kanske inte är hundra procent nygjorda, och att ingen stått och varsamt smörstekt varje pannkaka, ja ni fattar…

Lunch serverades dels på beställning vid poolbaren, eller ute på innergården vid en buffé. Vi valde i regel buffén på grund av enkelt och smidigt, och det var en mindre buffé, med ett lagom utbud av mat. Massor av grönsaker, pickles och sådant, några färdiga sallader, lite kött av olika slag som grillades på plats och lades upp vartefter, samt en massa annat såsom olika paella- och risottorätter, ris, pasta, köttfärssås och andra pastasåser, fiskrätter, diverse ”barnmat” i form av olika ”nuggets” och ”fingers”, pommes och pizzaslicear. Och en liten dessertbuffé. Barnen åt spaghetti med köttfärssås varje dag. Just bröd/smält ost/skinka är något som alltid fungerat genom mina aversionsrika graviditeter, så jag överlevde i regel på en pizzaslice eller två. Men de gjorde faktiskt riktigt god pizza, så jag var nöjd. Någon liten bit grillat ljust kött med någon sorts rostad paprikasås brukade också slinka ner.

Middagen var egentligen bottennappet av dagens måltider. Den serverades inomhus i samma restaurang som frukosten. Men det fanns uteservering både på fram- och baksidan. Och det är ett hett tips för alla som åker till detta hotell: se till att sätta er utomhus! Inomhus var ljudnivån outhärdlig, och det är just en jättestor buffématsal med absolut noll myskänsla. Utfordring à la skollunch. Utomhus är det däremot riktigt trevligt. Middagsbuffén var ganska spretig och  det var ganska svårt att kombinera ihop en vettig måltid eftersom saker även var placerade långt ifrån varandra och ibland utan sammanhang. Det fanns något påstått tema för varje kväll, men det märktes inte direkt av. Det fanns hur mycket olika slags mat som helst, från kallskuret och ostar till grönsaker till kött och fisk och grönsaksrätter och pasta och desserter och ALLT. Men mer kvantitativt än kvalitativt. Visst, det rena överdådet gjorde ju att alla hittade någonting de tyckte om, men det var nog ingenting som lämnade något intryck. Jag lyckades äta mig mätt varje kväll, och ungarna åt köttfärssås med pasta (H) eller ris (L), så det var ändå helt okej.

Jag har aldrig varit på all-inclusive tidigare, men vårt resesällskap intygade att det här hotellet matmässigt låg långt över de flesta liknande ställen som de varit på. Så det var säkert ganska bra, som kantinmat betraktat.

Vi testade à la carte-middagen vid poolbaren sista kvällen. Det var svårt att boka bord där, och säkert bara några få platser för gäster som egentligen var all-inclusive, eftersom de bara tjänade ett litet tillägg på de lyxigare rätterna och vinerna på oss. De andra vuxna i sällskapet var supernöjda med sina kötträtter, grillad entrecôte på ben respektive utan ben, samt bearnaise/ädelostsås och pommes. Jag åt en calzonepizza och var missnöjd, eftersom de proppat den full med lök (aversion), och pojkarna var nöjda med hamburgare, medan L var sjuk och inte åt någonting alls.

För egen del skulle jag helst inte ta all-inclusive igen, men smidigheten när barnen är med skulle nog ändå överväga i realtiteten. Det extra omaket och extra pengarna för att leta upp annan föda skulle inte vara värt det när barnen ändå förstör i princip varje måltid… Det var inte äckligt, och vi blev mätta, och det är ungefär där en får lägga ribban när en reser med barn.

I övrigt så fanns det glass och dryck hela dagarna, och ungarna åt både tre och fyra glassar om dagen. De två äldre visste snabbt var frysarna fanns och kunde själva smita iväg och hämta. Något jag saknade var kanske lite mer barnvänlig dryck mer lättillgängligt, typ äppeljuice eller något festisliknande. Juice fanns (utöver vid frukosten) bara om en gick till baren och beställde det. Läsk däremot, fanns i automater där barnen kunde hämta själva. Vi brukar inte låta barnen dricka läsk, men eftersom det äldre barnet fick dricka cola till måltiderna så kände vi oss lite tvungna att låta H få det också, och då framför allt när det var svårare att få tag på annan dryck. (Jag veet att juice och saft/festis också är sött, men det känns som att det ändå är mindre skit i det än i cola. Alla har vi väl någon område där vi försöker vara ”duktiga mamman”. Mitt är läsk.)

Badet

Det bästa med hotellet och semestern var förstås badmöjligheterna. Hotellet hade jättefina pooler, bl.a. en stor barnpool med bara 40 cm djup, full av stora och små rutschkanor och annat kul, bl.a. ett jättestort piratskepp med inte mindre än fem rutschkanor ner i poolen. H badade och lekte helt obehindrat i denna pool, och behövde knappt tillsyn, och även L hade jättekul i den minsta rutschkanan, där hon snabbt lärde sig att landa på fötterna när hon kom ner.

För de lite större barnen fanns en pool med en stor uppblåsbar halv glob, där de kunde studsa och åka ner i vattnet. Killarna provade några gånger när det inte var fullt så många större barn där, och hade jätteroligt. 5-åriga E kan ju redan simma, men H lärde sig först under resan att sparka sig framåt med armpuffar som flythjälp. Vi köpte en sådan där hajfena, men det var lite för avancerat för honom ännu, och han orkade inte hålla upp huvudet.

Jag har inga bilder från poolerna p.g.a. lite ofint att stå och fotografera när folk badar, men även där finns ju nätet att tillgå om någon är nyfiken på själva poolerna. Vi kunde inte vara mer nöjda med badmöjligheterna.

Den stora cloun var ändå havet. Det turkosa Medelhavet, som låg precis nedanför hotellet och poolområdet (vi snackar typ 50 meter ner till vattnet från den sista poolen). Själva stranden var dessutom jättesmal, bara några meter, men väldigt lång. Så havet var nära utan långpromenad över varm sand, men det var ändå inte så farlig trängsel trots mitt i högsäsongen. Att varva pool och hav omvartannat gjorde ju att en inte hann bli uttråkad heller.

Det var väldigt långgrunt, och det var lugnt och lättbadat hela veckan utan problem med stora vågor eller strömmar. Barnen älskade det (i alla fall korta stunder) trots att det salta vattnet ”maak blääh” (smakade blä) enligt L. Det simmade om kring massor av små fiskar, och det var jättekul att ta med lite bröd att mata dem med, då kom det hela stim runt en. Sanden var ljus och vacker, om än liiite grovkornig och inte helt silkeslen om en ska vara sådär riktigt petig. Sanden i Alicante, t.ex., minns jag som mycket mjukare. (Det svarta var någon sorts influten vattenväxtlighet, inget som störde alls.)

Det fanns badvakter både vid poolen och stranden, så det kändes väldigt tryggt allting också.

 

På det stora hela

Vi hade en kanonsemester i just den genren vi hade tänkt oss: bara slappa, umgås med barnen och bada. Vi åt frukost, badade (B och H), sov middag på rummet (A och L, som båda sov bättre än hemma denna bastusommar mht airconditioning), åt lunch, badade (alla), chillade lite/umgicks med sällskapet, åt middag och tittade kanske lite på musikunderhållningen som var varje kväll, sov.

Vi såg absolut ingenting av Mallorca utöver flygplatsen/det vi såg från transferbussfönstret/det vi såg på tiominuterspromenaden till ett apotek sista kvällen för att köpa febertermometer + paracetamol till L. Vi lärde oss ingenting om Mallorcas historia, mat- och dryckeskultur eller någonting. Vi var på resorten heela tiden. Och det var också en semester i sig. Att inte känna att en behövde se och göra en massa och liksom beta av saker på resmålet.

Gladast var nog detta bad- och glassmonster.
Den här var lite sjuk sista halvan av resan, och inte alltid gladast i stan, även om blåsorna inte dök upp förrän i samband med hemresan. (Förbannad vare du som tog med ett sjukt barn på flyget ner…) Men hon hade väldigt roligt också, framför allt i poolen.
Den här var lite trött och grinig och osocial (och väldigt fräknig), men väldigt nöjd med resan ändå.

Barnvagnen

Jag vore ju inte jag om jag inte dedikerade ett särskilt stycke till resans barnvagn. Vi nöjde oss med en vagn till L, eftersom vi inte avsåg att vara ”ute på byn” och rumla, utan behövde bara vagn för transitsituationen samt för att slippa ha L rännande runt fritt i samband med måltiderna. Och då blev det såklart Babyzen Yoyo+ igen. Den här sommaren var L:s knallrosa vagn utrustad med sittdel, till skillnad från förra året, då hon fortfarande låg i liggdelen.

H behöver egentligen inte åka vagn så mycket längre, men just möjligheten att låta barnen somna ”ute på stan” i samband med middag eller kvällsdrinkar på något torg, och inte behöva ”hinna hem” till läggdags tycker jag är viktig på semester. Men inte just denna semester. Vi tog inte med någon ståbräda heller, även om vi har en.

Och Babyzen Yoyo+ är smidigheten själv att resa med. Rulla fram till gate, vik ihop lätt som en plätt, lägg i handbagagehyllan, plocka ner vid ankomst, fäll ut och rulla iväg med barnet. Väl på plats är den liten och smidig och får plats överallt. Att alla textilier bara går att plocka av och tvätta vid hemkomst är också kanon, efter en veckas bad med klorvatten, saltvatten och sand, och en hel del glass och lite bajs. Vi hade nämligen en liten situation på hemfärdsdagen då jag var tvungen att byta L:s (sjuk-och-på-glassdiets-bajs-)blöja i vagnen typ fem i transferbuss, och då var det rätt skönt att veta att (efter att ha dragit med en wipe för att få bort kladdet som kommit utanför blöjan) hela klabbet bara var att slänga i tvättmaskinen sedan.

Ett par gånger under resan sov hon middag i den också, även om det var skönast att ta henne till rummet där det fanns airconditioning (och mamman också kunde slockna och/eller dra sig undan sällskap en stund).

 

Hemresan

Hemresan gick till och med smidigare än ditresan. Transferbuss, incheckning, rulla barn till gate, gå ombord med vagn som handbagage (fortfarande med EasyHug som helt fel val av bärdon, men det gick) och slå sig ned på planet. Med färsk erfarenhet gick det smidigare med äta-mat-situationen, och L sov en ganska stor del av flygningen. Pappan med.

H lekte med ipaden, som jag spenderat ett antal hundralappar på genom att ladda ner en massa nya barnspel och betala för fullversioner, och var nöjd hela resan. Jag kollade på Monsters Inc. Vi köpte access till filmerna på planet för 45 kr inkl. hörlurar, och det var perfekt för L att koncentrera sig på i en kvart tills hon somnade, och sedan fick mamman kolla färdigt.

Inget barn behövde gå på toaletten eller ha ny blöja under flygningen. (På nedresan bytte B en blöja, tror jag.) Bara det ett skäl att aldrig lämna Europa på semester – det är skönt att slippa långflygningar med barn.

Väl framme så var det samma procedur som tidigare, bara att plocka ner vagn och rulla iväg. Bagaget kom snabbt, och efter bara en kort stunds väntan kom transferbussen tillbaka till hotellet och bilen och till sist hem.

Ja, det var vår Mallorcaresa det. Jag åker gärna till Mallorca igen, och säkert till Zafiro Bahia också. Turkost vatten och fina sandstränder tre timmars flygning från Arlanda smäller högt i min bok.

Mittvägs på Mallis!

Vi njuter av sol och bad här på Mallorca. Mest njuter barnen. De har förvandlats till någon sorts blötdjur som helst befinner sig i hav eller pool, och lever nästan enbart på glass.

Ska skriva mer när jag hinner, för nu agerar jag mest badvakt hela dagarna, och om jag får en stund på rummet medan L sover – så sover jag garanterat själv också!

Men just idag är jag precis halvvägs igenom den här preggoteten, och det måste ju ändå uppmärksammas på något sätt.

Nu ska jag fira med ett par Novalucol och ett glas mineralvatten. Skål och godnatt!

Bra värden, tror jag

Eftersom jag är av en nyfiken och otålig (och kanske lite hypokondrisk) sort började jag fundera över resultaten på de där blodproven jag tog vid inskrivningen på MVC.

Jag har ju varit så trött (precis som alltid i början av en graviditet), men har även tappat hår i mängder (precis som före graviditeten), och började fundera på hur det var med de där sköldkörtelvärdena. Att jag inte hört något berodde kanske inte på att allt sett bra ut, utan på att ingen kollat upp resultaten? Jag fick ju gå tillfälligt hos en barnmorska vid inskrivningen, för att sedan få komma till den jag hade förra graviditeten efter semestrarna, först i augusti.

Men nu fanns det ju plötsligt ett sätt att få reda på resultaten utan att ringa och hetsa de stackarna på MVC – jag kunde ju gå in och kolla Mina Sidor på 1177!

Efter lite googling kom jag fram till att detta borde vara bra värden, som innebär att sköldkörteln (S-TSH) fungerar som den ska, och att S-Ferritin (Järndepå) tillsammans med Hb-värdet – som var någonstans kring 145 vid inskrivningen – borde betyda att jag inte beräknas behöva ta några järntillskott under graviditeten.

Alltid skönt att veta.

Just nu är vi på väg från Kolmården, där vi spenderat ett par dagar (och gräsligt mycket pengar) på att hålla barnen typ glada och trötta. Skämt åsido så har det varit en kanonminisemester, framför allt för barnen. Men det får bli ett annat inlägg, för nu måste jag sova en stund i bilen medan barnen gör detsamma.

Miniweekend på skärgårdspärla

I fredags hade vi plötsligt blivit erbjudna barnvakt – från fredagens hämtning och fram till lunch på lördagen. Morfar och tant G skulle ta hand om telningarna, så att vi föräldrar kunde få lite avkoppling. Kanske gå ut och äta på fredagskvällen, och sova en natt ostört.

Knappt var dock barnvakten ordnad förrän jag fick ett mejl i min inkorg om att Furusunds värdshus hade renoverat sina rum och nu hade nyöppningserbjudande. De måste ha haft min mejladress sedan vi firade midsommar där med B:s familj förra året. Vi ändrade genast fredagens planer på hemmamys, och såg till att infinna oss i Furusund på fredagseftermiddagen.

Vi fick fika framför brasan vid ankomsten, och tog oss sedan ner till bubbelpoolen och bastuflotten nere vid vattnet. Vädret var gråkallt, men vad gör väl det med varm bubbelkopp och vedeldad bastu? Därefter gjorde vi oss iordning på rummet, som var något helt annat jämfört med hur rummen såg ut förra midsommar. Nu var det ett ganska lyxigt hotellrum, med schäslongsoffa och vacker utsikt över sundet.

Jag tog till och med på mig en klänning och lite smink. Vilket typ aldrig händer numera. Och sedan fick vi en helt fantastisk trerättersmiddag bestående av carpaccio på rökt hälleflundra, torskrygg med betor och pepparrotsskum, och sist bakat äpple med mandel, maräng och gräddfilsglass. Vi åt och åt, och avslutade med desserten, kaffe och avec framför brasan.

Troligen var klockan inte speciellt sent när vi drog oss upp till rummet och slocknade som bara två småbarnsföräldrar på grönbete kan göra. Sedan sov jag ända till en bit efter 07 innan jag vaknade av mig själv. Sovmorgon i min värld där minstingen tycker att 05.15 är godmorgon…Frukosten serverades på rummet eftersom det var få gäster den dagen, och den var också bra.

Så vi åkte hem nöjda, efter att för en stund ha fått återuppleva lite av vårt tidigare liv, livet f.b. (före barnen) och för första gången på länge ha fått umgås bara vi två, utan några som helst krav eller måsten på något utöver att trivas och slappna av.

Vi brukade ofta åka iväg på romantiska get-aways förr om åren, och Furusunds värdshus mäter sig nu i mitt tycke med de flesta herrgårdar, slott och kurorter vi besökt för weekends tidigare (möjligen Loka Brunn och Yasuragi Hasseludden undantaget). Mindre av ståndsmässig och historisk slotts-/herrgårdsmiljö än det gängse weekendstället, men man får ju vacker skärgård istället. Både mat och boende och relax var helt i linje med vad vi vill ha för en parweekend.

Det här är som vanligt helt osponsrat, även om det låter som ett reklaminlägg. Vi åker garanterat tillbaka så fort vi kan fixa barnvakt över natten igen 🙂

 

We made it back!

Puh, vi kom hem till slut igår kväll. Stackars B var en riktig kämpe, som körde oavbrutet i åtta timmar, trots frossa och smärtor och trötthet. Stackars jag var också en kämpe, som själv höll mig vaken hela resan, trots frossa och smärtor och trötthet. Jag försåg alla med dryck (ingen ville äta något, men klämmisar och milkshake och vitaminvatten försåg oss med någon sorts näring och vätska), höll barnen roade i den mån det behövdes (sista timmen var det bara paddan som höll L från att illvråla, men den höll henne lugn bara jag genast bytte bort videor hon inte gillar) och peppade B att orka bara lite till.

Barnen var ändå förvånansvärt snälla, trots att i vart fall L, och kanske även H, hade samma sjuka, och troligen mådde lika pyton som vi. H sade till exempel inte ett ord om att L lade beslag på paddan en lång, lång stund. Jag mutade honom förstås liite med kanelgifflar, men överlag var han riktigt lugn och verkade förstå att pappa var sjuk och måste få koncentrera sig på körningen.

Det enda krånglet var att han ropade varg tre gånger vad gäller bajsnödighet. Vi har en nödblöja på vid resor, men han har inte bajsat i en blöja sedan vi slutade med dem dagligdags. Han kunde absolut inte hålla sig fram till donken i Ludvika, det givna depåstoppet nästan precis halvvägs, så vi fick stanna vid en liten rastplats vid någon sjö. Med utedass! Herregud, vilken chock det var för barnet.

”Mamma, det finns ingen toalett här!”

”Nej, det är bara ett hål att bajsa i.”

*panikslaget* ”Mamma, jag kan inte bajsa här! Det är äckligt! Lyft ner mig!”

Sedan blev det heller inget i Ludvika, eller i (var det nu var i Stockholmsområdets utkanter) där vi stannade sist. Även känt som stället då mammans knipmuskler slutligen gav vika när jag var tvungen att kravla mig ut i snömoddet för att återigen släpa barn ur bilstol och in på toa. Inget bajs för barnet, men ett fint urinläckage för mamman under en rejäl hostattack. Oh, glamouren!

Vid 20-tiden var vi hemma, B svimmade av i sängen med kläderna på, medan jag försökte få i L välling (nix!) och sedan bara lade mig i soffan med två barn som utslagna griskultingar ovanpå mig. De somnade så, och kunde sedan ganska smärtfritt flyttas till sovrummet. Jag försökte få någon timmes egentid, med förhoppningen att få slumra lite ensam i soffan, men L vaknade och gallskrek efter bara en stund. Hon gick att lägga över i egen säng sedan, men vaknade för en stund sedan och ville upp igen. Usch för att ligga fyra sjuklingar och trängas i en säng, tycker jag. Barnen verkar inte hålla med.

Själv vaknade jag efter 01 med begynnande frossrysningar. Drog mig ändå för att gå upp och ta en ny ipren, men borde såklart ha gjort det genast. Det går ju inte att somna om när en ligger och spänner kroppen och frossar. Till slut låg jag och skakade och var tvungen att ta mig upp för en tablett. Den har nu börjat verka, och jag svettas och vill ännu mindre ligga och trängas fyra i sängen. Tror jag testar att smyga mig upp till soffan igen. Barnen ligger ju bredvid varandra och snusar sött, kanske gör de det i 2-3 timmar nu?

Ja jösses, den här resan kommer vi sent att glömma. Vilken pärs!

Ps. Oh joy, nu börjar snorandet också! Ds.

Trysil – fjärde vändan

Jag sitter i bilen på väg från Trysil, efter fyra dagar med en lätt Norénsk touch.

Pappan har varit sur och tvär och haft noll tålamod med ungar som betett sig rövigt. Vilket de ju har. Såklart. Ta en ettåring och en treåring och ta bort deras mat- och sovrutiner, lägg till lite poolbad och – i treåringens fall – skidskola. Tänk en vistelse på hotellrum utan någon självförsörjningsmöjlighet, d.v.s. det är frukost, lunch och middag på lokal som gäller. Oftast tajmat med ett sällskap om åtta personer.

Mamman har haft dåligt tålamod med pappans oförmåga att gilla läget och göra det bästa av situationen. Lägg på lite PMS och en konstant rusande ångest över oringda samtal, omejlade mejl och en sex dagars orörd och osedd inbox. Plus lite strul med förskolan angående H:s tider nu när L ska börja inskolas, som alltså måste ordnas upp senast imorgon. Egentid utan barn under resan – i princip noll. Skrikutbrott har förekommit, i hotellrummet framför barnen och allt.

L har lyckats stoppa hotellrummets toalettborste i truten TRE gånger. Snabb som en vessla och målinriktad som en katt som vittrat ett byte.

Vad mer? Jo, mamman OCH pappan fick plötsligt frossa, ledvärk och hostattacker på hemresedagens morgon. Pappan sitter och skakar vid ratten, och jag håller tummarna för att vi kommer hem i ett stycke. Samt kniper för kung och fosterland vid varje hostattack, eftersom tio timmars sporadisk men kraftig hosta verkar vara ungefär gränsen för vad mina knipmuskler orkar med utan bekymmer.

Sen har ungarna varit mysiga, och vi har badat och promenerat och H har lärt sig åka skidor. Men det finns ju redan på instakontot, som ju oftast bara får de fina bilderna. Sammanbrotten dokumenteras sällan i bild…

En fullständig recension av hotellet och det vi hunnit uppleva kring Fageråsen kommer…”annan gång” som H brukade säga om det mesta för något år sedan.

Världens bästa bilbarn

Nu ska jag kanske inte ropa hej här, med en dryg timme kvar innan vi rullar in i hemstadens trygghet, men våra barn är verkligen helt suveräna bilåkare.

Vi lämnade Trysil före 12 idag, varvid L somnade inom några minuter, och H tyst och snällt satt och kollade på nedladdade Netflix-serier på paddan. När vi stannade för mat i Ludvika vid halvfyratiden hade L rätt nyligen vaknat, och H hade suttit knäpptyst och tittat på paddan hela vägen (lång tid, jag vet, men under bilresor är det fri tillgång som gäller).

Efter maten somnade L om, och H ville fortsätta titta på paddan. Jag lät honom göra det en liten stund, men passade på att dra en nödlögn om att den behövde laddas med min laddare i baksätet när vi stannade för att plocka med ett par muggar kaffe. Nästa barn somnade inom fem minuter. Så nu sover båda två. Visst, vi får kanske lite bekymmer med L ikväll, när hon nu sovit middag halva dagen, men det är verkligen skönt att kunna resa så här långt med bil utan att det blir några bekymmer med barnen. Kanske kommer det att fungera med kontinentresor även med två barn?

Båda barnen har haft jättekul i spa-avdelningen på hotellet, och vi badade både igår och i förrgår. (Ett bra sätt att trötta ut dem lite…) För L var det första gången hon badade i en pool, och hon var lite skeptisk till en början, men bara en kort stund. Hon har ju aldrig fått gå på babysim, eftersom hon föddes helt fel tid för att passa in kursstarter före sommaren, och i höstas hann vi inte boka innan allt i närheten var fullt. Undrar om det finns något mellanring någonstans, hon är ju för stor för att börja på babysim nu, och de ”plask och lek”-kurser jag sett har varit för 3 år och uppåt, eller fortsättning på babysim och krävt förkunskaper.

Igår fick H testa att stå på skidor för första gången. De var snöigt och blåsigt fortfarande, med ett par decimeter snö av klistrigaste sorten, så skidorna gled knappt. Och gossen kunde inte låta bli att gå med skidorna, hur mycket vi än tjatade om att han bara skulle stå still med fötterna. Men, men, han har i alla fall fått ett första smakprov.

L skulle ha fått åka pulka, men somnade i vagnen snart efter att vi kommit ut, så vi lät henne sova. H fick åka lite pulka istället, och var sedan bestämt färdig med utelek. Vi fick ta en fika så att L skulle hinna sova lite innan vi släpade in henne.

Kaféet är en av de mysigaste platserna på hotellet, och jag blev smått tårögd när jag tänkte på vår första resa till Trysil, när H var bara snart ett halvår.

Och förra gången, när han var nästan ett-och-ett-halvt. Bara en dryg månad innan jag blev gravid med L, som var anledningen till att det inte blev någon Trysil-resa förra året då hon var nyfödd.

Det är riktigt kul att återvända till samma ställe regelbundet, så en kan verkligen märka skillnaderna mellan att resa med barnen i olika åldrar. Barnvagnen har i alla fall varit densamma de senaste två resorna – min älskade Mountain Buggy Terrain, som dock fått nya kläder sedan förra resan. I år fick den verkligen att ”bita i” – ett par decimeter klistrig snö, med stora vallar överallt. Men med låst framhjul kom den faktiskt fram ändå, vilket jag tror mycket få andra vagnar hade klarat av.

Båda barnen hade jättekul i spa-avdelningen, och vi badade både igår och i förrgår. (Ett bra sätt att trötta ut dem lite…) För L var det första gången hon badade i en pool, och hon var lite skeptisk till en början, men bara en kort stund. Hon har ju aldrig fått gå på babysim, eftersom hon föddes helt fel tid för att passa in kursstarter före sommaren, och i höstas hann vi inte boka innan allt i närheten var fullt. Undrar om det finns något mellanting någonstans, hon är ju för stor för att börja på babysim nu, och de ”plask och lek”-kurser jag sett har varit för 3 år och uppåt, eller fortsättning på babysim och krävt förkunskaper.

Ungefär där vaknade L, och jag hann inte skriva färdigt igår. Hon var vaken de sista 45 minuterna eller så, men gick att hålla på rätt bra humör med lite lek, en klämmis och lite russin. (Russin är den bästa barnmutan! Koncentrerat plockande och ätande en lång stund.)

Efter att vi kom hem fick ungarna en kvällsmacka, och sedan gick vi och sov allihopa. Och konstigt nog somnade L utan protester och sov ända fram tills klockan ringde vid 07. Trots att hon sovit 6+ timmar i bilen under dagen…!

Idag är jag på kontoret och städar undan det som ansamlats i inkorg och på skrivbord under veckan. Sedan är det helg igen.