Uppdatering från @alltenligta på Instagram

Vi har av olika anledningar flaskmatat alla våra tre barn, kombinerat med amning. Att ge ersättning är inget vi valt till att börja med. Nu med barn nummer tre känner jag inte längre någon sorg över att inte ha kunnat helamma. Jag känner glädje över att få se de här stunderna. ️ Och över att det ändå är fler som tittar förstående än dömande när vi plockar fram flaskan offentligt. När lillan började vråla efter sin morgonflaska i frukostmatsalen på hotellet i Trysil, och det tog en stund innan vi fått den värmd, hörde jag två kvinnor i övre medelåldern prata vid bordet bredvid. "Vad bra att barnet fick flaska så hon blev mätt och tyst." Det sades alltså inte som "gud så skönt att de fick tyst på ungen". De fortsatte prata om amning och (deras) barn som bara skrek hela tiden och att de inte "fick" ge flaska "på den tiden". Och det är faktiskt fantastiskt skönt att låta bebisen bli mätt och tyst… Jag älskar att amma och är glad över att jag kan, och jag är glad över att barnen fått ersättning så att de vuxit som de ska, och att även pappan kunnat mata dem. #flaskmatning
Uppdatering från @alltenligta på Instagram

Uppdatering från @alltenligta på Instagram

Igår (när barnen inte längre gick att ha i möblerade rum framåt eftermiddagen) blev det premiär för bärselepromenad. Första turen ute med tre barn utan barnvagn. Det blev en tur till den närbelägna lilla holmen, ett litet naturområde med strövstigar och grillplatser. Jättemysigt, framför allt en liten sträcka då jag gick med en liten barnahand i vardera av mina händer, och den lilla på magen och kände att jag hade en hel liten flock med mig. En flock som är min. Också jättejobbigt, framför allt när 2-åringens energi tog slut, och den kilometerlånga vägen hem tog 45 minuter av tjat och gnäll (från mig alltså). Än går det bra att bära liten i Babybjörn mini (formellt håller den till 11 kg), men jag kommer nog att börja använda en sele med avlastande höftbälte snart. I alla fall för promenader. Hemma för korta stunder hänger den nog med längre, den är så lätt att ta på och av, och jerseytyget är så mjukt och mysigt. Lurvväst med babyficka på var bekvämt i vårvädret – bara pyjamas och mössa på den lilla och ner i selen! #babybjörnmini
Uppdatering från @alltenligta på Instagram

Picknick

Ibland, när mamman är trött och köket är smutsigt och pappan sover och barnen är vakna, så blir det förfrukost i mammans säng.

Lillungen hade hittat linskakor i skafferiet, som hon kom dragande med. Storebror kom farande efter. Och jag tänkte ”Tja, varför inte? Vad gör lite smulor i sängen om hundra år?”

Så nu har jag och H och L haft picknick i sängen, medan bebis förundrat tittat på. Och troligen bajsat, för något luktar lite skomt härinne. Dags för blöjbyte!

Linskakor är en ny favorit här hemma. Supergoda, och verkar ju vara supernyttiga i jämförelse med gamla tiders riskakor eller majskakor. Och barnen äter dem. Bara en sån sak…

Den omöjliga kombinationen

Alltså. Bebis och L. Det är ingen fungerande kombination. Den ena somnar sent (även om det blivit tidigare än förr), och gör att mammans städ-och-fix-tid blir sen, och hennes eventuella egentid ännu senare. Den andra somnar tidigt, och vaknar snortidigt.

Inatt somnade jag vid tvåtiden. Hade egentid mellan 23 och 01, då bebis vaknade och tyckte att det var hög tid för nattens sovamningssession. Jag ammade henne och somnade vid 02-tiden. Sedan väcker hon mig 1-2 gånger per timme för att byta tutte. Eller bara prata en stund. Före 06 dimper L in i rummet. Hon väcker inte sin pappa, utan sticker från nedervåningen för att härja på sin mamma.

Hon kommer inte för att gosa. Hon vill ha Greta Gris och klämmis. Eller alla pennor och kritor. Just nu sitter hon (förhoppningsvis) och ritar i sin Babblarna-målarbok i köket. Men det vet man aldrig. Hon kräver full tillsyn just nu. Hon har en tvåårings fulla kapacitet till bus och jäkelskap. And then some. Och bebis vill ligga kvar i sängen och amma/snooza.

Och jag vill förihelvete bara få sova någon gång! Jag är inte girig; två timmar ostört skulle göra underverk. Men jag kan inte minnas när jag fick sova två timmar ostört senast. Jag är så trasig. Hjärtat rusar, och ibland hugger det till i bröstet så att jag tror att jag är på väg att dö knall och fall.

Köket är inte ens städat efter middagen, för jag gjorde det fatala misstaget att inte göra det själv och direkt. Jag har absolut noll sömn i kroppen och nu måste köket städas innan någon kan få frukost.

Idag är det storbarnens lediga dag från förskolan. Jag har ett brev och åtta telefonsamtal kvar på veckans ”måste-absolut-göra”-lista på jobbet. Telefonsamtal hemifrån med 4-åring, 2-åring och bebis går ju bara inte, så mitt enda hopp är att kunna gå ut med bebis (och kanske L) för sovstund i vagnen, och sedan smita upp på kontoret medan de sover.

Men jag tror inte att L:s sovstund räcker för åtta samtal och ett brev, så hon får nog nattas hemma först, och stanna hemma med pappa och storebror. Men då måste jag vänta med att gå tills efter att hon somnat, eftersom H blir rädd av att lämnas ensam på övervåningen medan L nattas där nere.

Nu har L ritat på sina händer, bordet och stolen. Som tur är med Ikeas tuschpennor, så bordet och stolen fixas lätt med en wipe, och händerna… tja, det brukar nötas bort

på ett par dagar. Hon har fått klämmis och ”Musse och racergänget”. Och håller nu på att plocka med något annat, enligt ljuden därutifrån. Bebis har somnat intill mig, och jag vill så gärna somna med henne.

Nåväl. Dör jag knall och fall så får jag i alla fall sova. ”Här vilar mamman. Äntligen fick hon ostörd sömn.” får inskriptionen bli.

Tiden, tiden

Ja, det går lite sisådär med bloggandet just nu. Tiden finns bara inte.

Mina dagar går i ett, och det som det helt saknas tid till är …mig. Sådant jag vill göra för mitt eget höga nöjes skull, som att blogga, pyssla med barnvagnsgrejor, läsa, odla, promenera. Att träna på annat sätt, typ gå och simma, är en väldigt avlägsen utopi. Den här veckan har min egentid varit följande: ett avsnitt Masterchef Australia i måndags, och ett i tisdags. En promenad i tisdags kväll (med sovande V i barnvagn och i syfte att gå och handla mat) då jag även hann ringa min mamma för första gången på en månad (eller två?). I onsdags sov jag i soffan ett par timmar på kvällen, det räknas kanske också?

Och ikväll (natt) har jag planterat om några av de små sticklingarna som inte rymdes i minidrivhus och torvbrikett längre. Några jättefrodiga gurkplantor, varianter av blomman för dagen/kejsarvinda och ett gäng halvrisiga tomatplantor av olika sort fick flytta in i krukor utanför de fuktiga drivhuslådorna. Omplantering borde ha skett tidigare, men vi var ju bortresta förra veckan, och mitt ”genast” (som jag konstaterade var tidsramen för omplantering när jag kom hem i söndags kväll) är i nuläget uppenbarligen fyra dygn…

Alla plantorna svarade på omplanteringen med att till synes tvärdö knall och fall. Får se om det finns något liv kvar i dem efter att chocken lagt sig imorgon.

Jag hämtade den nya åkpåsen på promenaden i tisdags, men har inte ens hunnit prova den med bebis i. Det har B fått göra.

Eventuellt får bloggeriet mest ske genom instagram en tid, för jag hatar att förlora det momentana, fångandet av småbarnslivet här och nu, som jag vill bevara för framtida minnen. Eftersom allt före typ igår mest bara försvinner i en dimma.

Bebis är så fin! Hon har hunnit bli tre månader, och ett månadsinlägg är planerat att bli av i helgen. Vi var på BVC igår för vikt och längd, som utvisade 4960 gram och 58,6 cm, och hon fortsätter följa sin kurva, något mindre än medel. Hon började vända sig från mage till rygg för hela två veckor sedan (enligt B) men jag fick bevittna det för första gången idag. Hon är på god väg att klara en vändning åt andra hållet också, skrattar med små chucklande ljud och pratar med toner som går åt alla möjliga håll: uuuuäääääeeee-ihh-gwuu-gll-eh, och annat fint, säger hon. Guggeli och guggela, som i den där visan om Frida Frej, är en rätt bra beskrivning. Jaja, mer om detta sedan.

Och kanske förlossningsberättelsen blir klar till slut?

De här barnen är också fina! De kan vara riktigt jobbiga, med mycket drama och svartsjuka, men framför allt uppvisar de just nu ett syskonskap som det är en välsignelse att få ta del av. De älskar varandra så mycket, och leker tillsammans och backar varandra.

Uppdatering från @alltenligta på Instagram

Emmaljunga Duo Edge Outdoor Timber med Voksi Classic+ åkpåse i färgen Forest Pale Pink, samt bärplatta. Påsen får p r e c i s plats i Emmaljungans rymliga liggdel, så den kräver utrymme, minst sagt. Min äkta hälfts reaktion var "Vad är det för monstrum du har lagt i vagnen?" Men visst är den fin? Den mörkt gammelrosa/ljungrosa färgen är så perfekt till Emmaljungan, som har en fantastisk grågrön färg (vars grönhet inte går att fånga på bild, men den är verkligen grågrön, inte grå). Liggdelen har inga bärhandtag, så jag tycker att det är perfekt med en åkpåse som även kan fungera som mjuklift. Att den är så hög beror på att en stor del av påsen är invikt i den "babyvikning" som används i liggdel och med platta. Sedan kommer en standardvikning, och slutligen en 3-årsvikning, så att påsen växer med barnet. Påsen kan också vikas ut i ett platt stycke, och kan då vara lekfilt. Perfekt när V hälsar på mig på jobbet. Med sommarfilten inuti sedan räknar jag med att det blir lite rymligare i vagnen. Eftersom stoppningen är helt i ull är jag inte heller rädd att bebis kommer att bli för varm eller kall. Nu får hon bara mössa till innekläder i påsen, som hålls ganska öppen i toppen, och snart byter jag till sommartäcket. #decemberbebis2018 #emmaljungaedgeduo #emmaljungaduoedge #emmaljungaedge #barnvagn #åkpåse #mjuklift #voksiclassic
Uppdatering från @alltenligta på Instagram