20 dagar kvar till BF – ny vecka 37+0 och färdigbakad bebis

Sådär ja. 20 dagar kvar, 260 avklarade, och vi har nått den magiska dagen 37+0, och Hoppsan anses nu vara helt och hållet färdigbakad och redo att födas. Men jag föredrar såklart att hen stannar kvar till ett datum lite närmare BF. Detta betyder att jag nu i min tredje och sista fullföljda graviditet kan andas ut i vetskapen att jag aldrig kommer att bli mamma till ett prematurt barn.

Vecka 38, och Hoppsans ankomst känns så nära och så långt borta. Självklart finns det en inbyggd oro om att något ska gå fel under de här sista, skälvande veckorna av graviditeten. Eftersom jag sett det värsta hända på ganska nära håll en gång tidigare (en kollega på en tidigare arbetsplats som förlorade sin lilla dotter i magen bara ett par veckor innan BF) så finns det i min tankevärld. Det hade det nog inte gjort på samma sätt om jag inte bevittnat det så nära, för då var jag totalt i chock i flera veckor och vaknade varje dag med vetskapen om det som hänt som en kall hand över hjärtat. Visst hade jag väl hört talas om att det kunde hända, men att det faktiskt hände någon jag kände, på riktigt, var en helt annan sak. Att ett barn, en alldeles färdig bebis, som nyss sparkat och snart skulle komma till världen plötsligt låg dött i sin mammas mage, och skulle födas fram utan liv – det var så ohyggligt obegripligt och orättvist och liksom onaturligt. Och då var detta ändå innan jag själv hade en endaste tanke på att själv bli mamma någon gång, något år innan jag blev gravid med H, så graviditet och barnafödande och kärleken till ett barn var ännu bara diffusa, abstrakta begrepp för mig.

Så visst gläds jag åt att Hoppsan fortsätter att röra sig ofta därinne, att jag får bekräftelse nästan konstant på att allt nog är bra därinne. Men det är verkligen annorlunda rörelser nu än de där sparkarna som fick hela mig att hoppa för några veckor sedan. Det är små krafsanden nere i vänstra ljumsken, små puffar upptill på magen, och mjuka buffanden ungefär mitt på magen, oftast lite till vänster, men ibland lite till höger också. Jag är rätt säker på att hen ligger med huvudet nedåt, och att det är rumpan som buffar ut mitt på. Upptill gissar jag att det är små fötter som tjongar utåt ibland, och i ljumsken krafsar nog små händer.

Jag mår fortfarande bra, får jag väl säga. Jag går väldigt obehindrat när jag är aktivt ute och går, som när jag knuffar dubbelvagnen full med barn till förskolan om morgonen eller hem på eftermiddagen. Lite flåsigare än vanligt, men jag orkar knuffa vagnen uppför backarna utan att det blir för tungt eller gör ont någonstans. Jag kan känna liiite ligamentsmärtor, som ett vasst band på undersidan av magen, från ljumske till ljumske, om jag snabbar på stegen. Men det är allt. Däremot börjar kroppen protestera mera när jag är hemma eller på jobbet, och jag känner mig ofta stel och får ont i svanskotan av att stå och sitta, och när jag ska resa mig upp känner jag mig som en 90-åring. Magen börjar bli lite av ett hinder när jag ska resa mig upp från soffan eller sängen, och att typ sitta på golv eller krypa runt på knä är väldigt jobbigt och bängligt. Jag vaknar nu två gånger per natt för att kissa, en gång oftast redan runt 01-02, och sedan en gång vid 04-05, innan det är dags att morgonkissa vid 06-tiden. Har jag tur (eller otur, om det är för att barnen vaknat vid 05-tiden) så är det bara en gång på morgonkvisten.

(Barnen vaknade för övrigt vid 05-05.30 idag igen. L kom tassande, och somnade sedan inte om ordentligt, och plötsligt hade även H vaknat och de ville gå upp och se på teve. Skönt ändå att de är så stora nu att jag kan sätta igång teven åt den ena, och paddan åt den andra (annars är det risk för bråk om vad som ska ses), och sedan bara gå in i duschen själv utan att behöva oroa mig för vad de hittar på. Dock kom L in med paddan i handen och satte sig på badrumspallen bredvid duschkabinen ungefär halvvägs genom duschen. Hon är så mammasjuk, min lilla tjej…)

Den senaste veckan har jag mått lite illa till och från, och aptiten har varit dålig för det mesta. Tills jag plötsligt blir superhungrig och måste äta något jättemastigt, som sedan får mig att må illa i ett dygn efteråt. Men jag kan ändå äta, och måste komma ihåg att äta regelbundet, för jag är superkänslig för blodsockerfall om en måltid blir lite sen. Om jag dessutom rör mig fysiskt på tom mage kommer yrsel, illamående och darriga armar och ben som ett brev på posten. Det blir dock ofta bara en ostsmörgås till lunch, för att jag inte är sugen och inte heller orkar engagera mig i att fixa något annat.

Annars är det mest tröttheten som är ett bekymmer. Hela förmiddagarna är jag som en zombie, och vill helst bara lägga mig över skrivbordet och slumra. Vilket jag också gör, om tillfälle ges. På kvällarna sover jag alltid en stund vid nattning, men brukar oftast vakna till sedan. Och då är jag rastlös istället, och kan inte koncentrera mig på något. Det är nog bebislängtan och förlossningsnerver som börjar ge sig tillkänna.

Vid den här tiden med L hade jag i veckan som varit mer sammandragningar och stora problem med nervsmärtor när jag gick, men hade liknande problem med taskig aptit kombinerat med tidvis glupande hunger på mastig mat. Svanskotesmärtan och halsbrännan var värre då (åt nog inte Omeprazol?). Veckan som kommer packade jag och tvättade och började få lite förvärksaktiga smärtor på kvällarna, samt eskalerande svanskotesmärta. Så jag ligger före på packningsfronten denna gång, och är helt klart rörligare, och framför allt har jag en mycket livligare bebis, och därmed mycket mindre oro än sist.

Apparna har inte just något mer att säga om Hoppsan än att hen är färdigbakad, och mot denna veckas slut bör väga cirka 3 kilo, och vara 48-49 cm lång. Stor som… en honungsmelon eller en pumpa enligt de två appar som sysslar med frukt-och-grönt-jämförelser… Så exakt.

 

Mera extrainsatt gnäll

Nääeej. Jag är trött. Och har tråkigt. Och är rastlös. Och orkar inte göra något p.g.a. trött.

Har hittat alla säsonger av Grey’s anatomy på nya tevetjänsten, och det är ungefär vad jag klarar av att göra.

Men rastlösheten slår igenom. Jag hade hellre varit på jobbet, för då hade jag i alla fall haft något att göra som inte är fysiskt ansträngande.

Hemma finns inget att göra som inte kräver gående, stående, krypande, plockande, torkande eller lyftande.

Ingen bok eller något spel eller något på internet eller någonting känns som en tillräcklig distraktion.

Det är till och med tråkigt att ungarna sover. Gud, vad jag älskar de där ungarna! Hur har vi ens kunnat skapa något så fint?

Den nya lilla i magen har varit väldigt aktiv idag. Jag längtar efter hen också. Troligen är det ju hen som ligger bakom denna rastlöshet.

Det är säkert det j-vla boandet. Som jag inte kan få utlopp för, eftersom det enda som är kvar att göra är att tvätta och städa, vilket jag inte orkar göra eftersom graviditeten just nu också gör mig trött och att jag får ont i svanskotan av att gå, och stå, och sitta. Halvligga i soffan klarar jag. Men jag blir så rastlös…

Nej, nu ska jag sluta skriva i cirklar. Men sova kan jag inte nu. Såklart. Det kommer väl när jag är på jobbet med något vettigt att göra…

21 dagar kvar till BF – Trött och illamående

Här blir det inte många knop gjorda idag. När jag kom till kontoret var jag redan vid ankomst så TRÖTT att jag slocknade över skrivbordet innan kollegorna ens dök upp vid 8-tiden. Tvingade mig upp för en gemensam kaffe, men var tvungen att ursäkta mig och gå och vika mig över skrivbordet igen. Där jag mer eller mindre låg i dvala fram till klockan 10. Ungarna var vakna från strax efter 05 imorse igen, men det vette tusan om jag kan skylla den här extremtröttman på dem. Illa mår jag också. Och tröttheten är så att allt bara snurrar.

Inga möten idag, tack och lov. Men en del annat jobb att göra, och inbokad planering och julpynt av kontoret med kollegorna. Hoppas inte att bebis tar det där med att den är formellt att se som färdigbakad efter idag på som ett tecken på att den är välkommen ut. För det är hen INTE. Jag har ingen som helst avsikt att föda förrän tidigast om två veckor och en dag. Inte före 14 december, hör du det, Hoppsan?

Jag mår verkligen konstigt idag. Men jag är nog bara lite sjuk och allmänt höggravid. Hoppas jag. Det är precis tre veckor kvar till officiell BF idag.

Ska ta mig igenom mina måsten, och sedan försöka vila så mycket det går.

22 dagar kvar till BF – trött och hostig

Tröttheten vet knappt några gränser här just nu. Inte på grund av graviditeten, utan på grund av befintliga barn i hushållet och deras morgonvanor. Och lite sjukdom på det.

Igår vaknade jag till av att någon klättrade över mig och försvann ur sängen. Först trodde jag att det var L, som kommit tassande till mig redan när jag gick och lade mig. Men det var H, som strax återkom och sade att han kissat lite i nattblöjan, och sedan kissat färdigt på toaletten. En koll på klockan visade 04:25. Och naturligtvis vaknade L. Och naturligtvis ville hon genast ”Gå upp!”. Jag försökte gå och lägga mig med henne i barnsängen, men det mötte istället protester från H. Innan jag visste ordet av hade de två syskonen gemensamt bara lämnat sovrummet och gått upp på övervåningen. Klockan? En bra bit före 05.

Imorse kom L tassande till min säng. Klockan var 04:15 när hon kom bärandes på sin lilla pall, och kravlade över mig. En stödjande hand mötte genast kall och blöt pyjamasbyxa. Kissläckage. Upp och byta blöja, torka av och sedan tillbaka till sängen. ”Gå upp!” följdes av enträgna ”Hej mamma!” när jag försökte somna om. Till slut sov vi ändå båda. Efter en lång stund. Men ville någon vakna när alarmen sedan började ringa, mitt 05:45, och B:s 06:00? Neeeej.

Vi fick alla tvinga oss att öppna de grusiga korpgluggarna vid 06:15, och då var det bara en halvtimme kvar tills båda barnen ska sitta färdiga i overaller i vagnen och mamman redo att knuffa iväg ekipaget. Min förmiddag var sedan fylld med möten, och någon ordentlig tupplur hängande över skrivbordet blev inte alls möjlig under dagen.

Och har jag sett till att somna före midnatt de senaste dagarna? Nej. Höggravid och med fem timmars sömn i kroppen mår en ju inte riktigt på topp. Att rethostan övergått i en sådan där andnödshosta (Hej urinläckage! Och trötthet i knipmusklerna av konstanta räddningsförsök.) med retande kittlingar i hela bröstkorgen, och fått sällskap av en molande tandvärk i en kindtand gör inte saken bättre. Läppsprickorna vägrar fortfarande att läka ihop, och ytterligare en miniblåsa har dykt upp på tungspetsen.

Och ändå vill jag ju ha några timmar vaken efter att ungarna somnat…

Men jag tror att förlossningspackningen är klar, sånär som på att den lilla julpyjamasen till Hoppsan ska tvättas och packas, och babyskyddets textilier tvättas. Jag har till och med lagt fram en hög kläder att ta på mig när det är dags att åka in.

Hemma ska det ”bara” städas och julpyntas, och gästrummet ställas iordning för mamma och bebis.

Nu ska jag hoppa i säng. Eller kravla mig upp och skohorna mig själv och min jättegravidkudde in bredvid H, och försöka lägga mig tillrätta någorlunda bekvämt. Och hoppas på att barnen kan tänka sig att sova till efter 05 i alla fall…

23 dagar kvar till BF – mamman är lugn och trött, och magen känns liten?

Det känns inte som att det så var länge sedan jag började min nedräkning med 100 dagar till BF. Men mer än 3/4 av de sista hundra dagarna har redan passerat, och om bara några dagar till så kommer jag att vara nere på under tjugo dagar. Sjuu-huu-ukt!

Jag känner mig ganska lugn, och tänker inte jättemycket på graviditeten under en vanlig dags gilla vardagsgång. Så länge jag får boa lite, något steg i taget, varje dag, så tänker jag inte jättemycket på förlossningsförberedelerna heller. Jag håller på att ”knyta ihop säcken” på jobbet inför ledigheten, och försöker få till lite vettiga presenter till barnen. För L:s del är det ju även födelsedag om bara några dagar. Lilla skruttan <3

Generellt känner jag mig lite sömnig och tillfreds och allmänt ”zen”. Jag är jättetrött under förmiddagarna, och sveper gärna en ullfilt runt mig och lutar huvudet över skrivbordet en stund efter morgonfikat på kontoret. Det är så skönt att mest bara driva igenom dagarna i ett lite halvtrött dis, och inte bekymra sig över speciellt mycket alls.

Eftersom Hoppsan rör sig regelbundet är jag inte särskilt orolig över hens mående, men jag har reflekterat över hur ”liten” magen känns. Alltså, jag har ju sett mina egna bilder och vet att den är rätt enorm, men den känns liksom inte sådär superduperhöggravid ännu. Den är en ganska fast och alltmer lågt hängande kula. På sluttampen av de tidigare graviditeterna vet jag att jag känt att ”Nä, nu kan magen inte bli större utan att explodera”, men sen så har den ändå lyckats bli större, och de sista veckorna vet jag att jag känt att min rörelseförmåga har varit riktigt, riktigt begränsad och att huden varit spänd som ett trumskinn, så att det kliat och ömmat. Borde inte den tiden ha kommit nu, med bara tre veckor kvar? Eller var det kanske bara en vecka eller två som det var så? Jaja, nästa vecka är det dags för sista (?) barnmorskebesöket, så jag får väl se då hur magkurvan lagt sig.

I övrigt börjar förlossningspackningen bli nästan komplett. Några småsaker ska fortfarande fixas, men jag är nästan i mål.

Uppdatering från @alltenligta på Instagram

Hoppsans första pyjamas äntligen hittad! Jag blev så glad över att hitta en liten dress i strl 50 kvar i förra årets julmönster från Duns. Eftersom jag köpte lite stort i samma mönster till de andra två förra året blev det 3 till priset av 1 i år #åretsjuloutfit #förraåretsjuloutfit #dunssweden #bfdecember2018 #decemberbebis2018 #färggladabarn
Uppdatering från @alltenligta på Instagram

24 dagar kvar till BF – bebis om tre veckor?

Idag är det tre veckor kvar till den dag som jag stenhårt tror kommer att bli Hoppsans födelsedag. Jag både längtar, och hoppas att det inte blir tidigare än så.

En lugn jobbdag utan möten, med avverkande av skrivbordsjobb, och sedan tidig hemgång för hämtning av barn. Måndagar brukar det vara bäst att jag hämtar, och att hela familjen sedan ses hemma direkt efter förskolan för en snabb, enkel och tidig middag. Ingen i hushållet brukar vara på topp på måndagar, och snabbt i säng för alla brukar vara ett vinnande koncept för att klara av resten av veckan sedan. Fiskpinnar, ärtor och kokt potatis stod på menyn idag. Båda barnen sov strax efter 19, och jag har hunnit få undan lite mer tvätt.

Graviditeten är väldigt händelselös just nu. Hoppsans rörelser är mycket mer diskreta, och består mest av små buffar och krafsanden. Men hen rör sig regelbundet på sina vanliga tider, så jag antar att det är platsbristen som gör att det inte går så vilt till längre.

Jag kan gå och röra mig relativt normalt, även om det börjar kännas som att magen står allt lägre, och att det tynger nedåt med ständig kissnödighet som följd. Det värker lite i underlivet, främst om kvällarna, och känns liksom lite svullet. Troligen även det av att det tynger neråt hela tiden.

Jag har också hamnat i läget där nästan inga tröjor når över magen längre, utan även gravidtröjor gärna vill börja glipa längst ner. Tur att jag har några riktigt rymliga klänningar att bo i.

Jag nattade det här lilla trollet ikväll, och kan inte fatta att hon ska bli storasyster väääldigt snart? Hon är ju nästan bebis fortfarande! Kommer jag att uppleva att hon åldras lika mycket över en natt som jag kände att H gjorde när hon föddes?

Nästa vecka fyller hon 2 år. Samtidigt som hon fortfarande är min lilla bebis är jag ändå förvånad över att hon inte redan är en tvååring. Det är sådan skillnad med andra barnet – hon har mognat så mycket snabbare än H, troligen just för att hon hela tiden har haft draghjälp av storebror som kan göra så mycket mer.

Nej, idag ska jag komma i säng i tid, så jag slipper somna över skrivbordet mer än absolut nödvändigt imorgon.

25 dagar kvar till BF – svanskotesmärta och sömnbrist

Sköna söndagen började med små tassande steg, en puff i ryggen och en odör som kom smygande från sängkanten. Mmmm…morgonbajsblöja… Bara att försöka få med den lilla upp för att byta utan att väcka den stora, som inte är naturligt morgonpigg, och så väl behöver sin sömn på helgmorgnarna. Klockan visade 05:20. Fin tid att administrera världens största kletbajs från överkant till överkant…

Tanken var att parkera oss i soffan för någon sorts vilostund tills klockan inte var så okristligt tidigt längre. Lite barn-tv på för att blidka den lilla. Men hon ville (som vanligt) byta program ungefär var sjunde minut. Attention span: 0. Känsla av vila och avslappning: 0.

Att ont i svanskotan verkar vara min nya bästis gjorde inte det hela muntrare. Eller att jag för fjärde eller femte morgonen i rad vaknade med halsont och taggtråd-i-halsen-hosta. Eller att jag ”nattsuddat” till efter midnatt. Gaah, jag måste verkligen börja ”sova när barnet sover” gällande L, för det är så slitigt med sådana här morgnar efter mindre än fem timmars sömn. Helgen genererar alltså plus vare sig på hushållsarbeteskontot eller energikontot.

07:00 kom storebror upp. Efter att mamman legat i en orolig dvala i soffan i en timme.

08:00 hade vi väckt pappan och plockat fram frukost.

09:00 var det leka-smålego-dags på lekrumsgolvet. H byggde skepp åt bara mig och honom, med varsin gubbe som var ”ninja”. L tränade finmotorik genom att ta på och av hjälmar och andra huvudbonader.

10:00 blev det äntligen vilodags, och jag fick en dryg timmes (nästan en och halv, faktiskt!) ljuv sömn med gosig… bebis är hon ju inte, men lillunge, då.

12.00 började vi göra oss iordning för en promenad till matvaruaffären för middagsinköp och pakethämtning (idag igen, pga boande preggo). Någonstans här uppstod en reva i rumtiden, för först vid

14.30 var vi framme vid affären, mindre än en halvtimmes promenad bort. Barnen tycks alltid förvandlas till smådjävular när vi kommer ner i sovrummet för att byta om, vare sig det är för natten eller bara för att gå ut. Det hoppas i sängar, springs runt, de jagar varandra och tjuter och far omkring åt alla håll utom in i kläderna. Vid det laget hade jag drabbats av totalt blodsockerfall, och kom till affärens kafeteria med spaghettiben och skakande händer och yrsligt huvud. Planen var hela tiden att trycka i oss en varmkorv till lunch där, men det blev mer än en timme senare än tänkt.

16.00 var vi hemma igen, och matlagning påbörjades medan barnen slogs över plus plus. Det blev delizie med kokt skinka, emmenthaler och zucchini, med färdigköpt tomatsås. Gott för oss vuxna, men barnen var inte övertygade.

18.00 badade barnen, och vid 20.00, eller strax därefter, sov de båda.

Någonstans tvättades två maskiner tvätt och diskades en maskin disk, men mer än så hände inte. Jo, B packade in gräsklipparroboten i garaget för vintern…

Jag fick hem de sötaste små ullkläderna till Hoppsan, och handlade två megapack med trosskydd samt sportdryck och kexchoklad till förlossningsväskan. Pripps Energy verkade inte finnas längre (?) så jag fick testa några andra. Det är alltså inte energidryck, utan sådana där med mineraler och elektrolyter och annat, lite som vätskeersättning. Pripps Energy hade jag med vid båda de tidigare förlossningarna, och varit nöjd med det både som törstsläckare och extra energi (sötad dryck), så varför ändra ett vinnande koncept?

Och hur passande är inte kexchokladerna just nu?

Packningen går framåt. Får jag bara ett sista paket med beställda kläder, och en bilstol till L, så är allt som ska med i alla fall hemma sedan.

I gårdagens paket från H&M fanns en hel del amningskläder, och de skönaste gravidmjukisarna någonsin:

36+2. Myyycket gravid.

Önskar att jag hade köpt minst tre par av byxorna.