Planeringsmani

Jag älskar pappersvaror. Har alltid gjort. När jag var i 10-årsåldern var det magiskt att besöka pappas kontor på statlig myndighet, och få gå in och titta i pappersförrådet.

Travar av olika papper. Gem i alla möjliga färger, former och storlekar. Häftstift. Alla pennor!Sådana där runda gröna plastfat med en orange skumgummidyna i, för att blöta frimärken och kuvert. (Fanns minsann inga Peel & Seal då, inte). Tunga, pappersviktspuckar med beigevitt, sprucket läder. Konstiga tillbehör till plotter (!) och skrivmaskiner.

Och. Ja. Jag har det svårt med måttfullhet. Med jämna mellanrum snöar jag in på saker. Jag är av eller på, allt eller inget.

Nu råkar jag ha ett verkligt behov av att strukturera och planera. För att få allt att fungera. Min koncentrationsförmåga och mitt arbetsminne är nästan obefintliga.

I morse skulle jag till exempel värma på lite av gårdagskvällens halvljumma kaffe från termosen medan jag väntade på morgonens första nybryggda kanna. Jag ställde in muggen i micron, blev avbruten av dagens fyrtiotredje ”MAAAMAAAA!”. Satte på micron men kikade in och såg att muggen var borta. Inget på köksbänken, inget på köksbordet. Vaffan?!? Jo, där stod muggen.

I den vanliga ugnen, bredvid micron. Sånt gör jag heela tiden. Jag blir avbruten hela tiden, antingen av barnen eller någon annan, eller en tanke som poppar upp, eller en notis på telefonen. Sedan kan det gå hur som helst.

Kanske just att värma kaffet i rätt hushållsmaskin inte går att planera, men jag fick t.ex. panikbeställa julkassen från bageriet, eftersom jag blev avbruten av något när jag stod med telefonen i handen och skulle skriva beställningsmejlet en vecka tidigare, och sedan glömde bort det. Om sådana saker skrivs in i en bok och sedan måste bockas av, så glöms det inte bort.

Jag har läst och testat så många planeringssystem de senaste tio åren. Digitala och analoga. Men jag dras hela tiden tillbaka till att arbeta med penna och papper. Jag vill kunna ta på mina planer, se sidor inför mitt inre öga när jag försöker minnas. Ha allt jag har gjort och ska göra på en plats där det inte bara kan sväva ut i intet.

Jag har testat så många färdigtryckta kalendrar, som aldrig riktigt passat, och försökt många omgångar att göra egna bullet journals, men aldrig hunnit med att göra alla uppslag i tid, och så har allt fallerat.

Till 2021 har jag upptäckt Hobonichi Cousin. En japansk kalender med uppslag både halvårsvis, månadsvis, veckovis och en alldeles egen sida per dag. Utsökt ultratunt Tomoe River-papper, med små, små rutor att skriva smått, smått i. Jag har köpt Avec-varianten, där själva kalendern är uppdelad i två böcker med ett halvår i varje, och sedan har jag lagt till två matchande anteckningsböcker med blanka sidor för mötesanteckningar och avsnitt för planering av annat, som trädgård och matlagning.

Människor som gillar planering är ofta aningens, aningens bindgalna. Jag har – i mitt sökande efter en perfekt set-up för kalendern – sett så många YouTube-videor med folk som totalt tapetserat det delikata pappret med klistermärken och washitejp.

Jag skulle bara ha en bra och funktionell planering. Pennor i några olika färger för att färgkoda olika områden för uppgifter och aktiviteter. Jajamänsan.

Jag: ”Min Hobonichi ska vara enkel och professionell. Inget lull-lull här inte. Nix-pix.”

Också jag:

Gick lös på Kawaii Pen Shop. Och på Paperimuru. Och på Tidformera. Har stickers. Har washi. Har sticky notes. Har stenciler och fina gem.

Problemområde: planering, strukturering, rutiner. Ska lösas genom att få till en riktigt bra kalender, min externa hårddisk där allt ska kunna vara säkert från min hjärnas felkopplade och överansträngda virrvarr.

Problemområde: göra saker med måtta. Mmm…just det….

Här har alltså lösningen av ett av mina problemområden råkat trigga igång ett annat problemområde. Visst ska jag få sitta och plocka med mina pappersvaror när tillfälle ges. Men jag får INTE bli en crazy sticker lady.

Har jag också köpt böcker om att lära mig att teckna och skriva fint? Svar: Ja. Har jag googlat stenografi och suttit en halv natt och kollat igenom lektioner i det? Jajamän!

Jag vet inte hur jag ska lära mig att bara kunna göra en sak, som att planera mitt liv i en kalender, utan att sväva iväg och grotta ner mig i allt runtomkring (som ofta är roligare).

Det är inte jättemånga olika saker jag tycker är roligt egentligen: läsa, baka, laga mat, pyssla med pappersvaror, skriva, odla inne och ute, lära mig språk. Skulle vilja lära mig att rita lite bättre. (Barnvagnar har jag kommit över.) Om jag bara hittar ett sätt att göra allt detta med måtta så borde det faktiskt kunna finnas lite tid för hobbies i mitt liv. Jag funderar på om schemaläggning och just att försöka att inte göra så… mycket… av allt kan vara vägen framåt?

Detta ska jag fundera vidare på…

Ibland är det bra att släppa perfektionismen…

Varje högtid överfaller oss. Överrumplar oss. Julen är inget undantag.

Jag har goda intentioner varje år. Planerar att baka lussekatter och pepparkakor och saffranstoppar varje adventshelg. Har för avsikt att beställa alla julklappar senast vid Black Friday-reorna. Väl genomtänkta, så klart, och till hela den utökade familjen. Tänker få upp allt adventspynt vid advent, resten av julpyntet (utom granen) vid lucia. Är fast besluten att julstäda senast helgen innan julafton.

Verkligheten. Hinner kanske baka en gång. Det blev en babka med saffran och choklad i år. Den blev bränd. Gjorde egen pepparkaksdeg som – i vart fall delvis – bakades upp under en tuttsvettsframkallande bakningssession med alla tre barnen. Julklappar panikhandlades den 21:a eller 22:a på stadens utplockade och generellt inte särskilt välsorterade leksaksaffär. Ingen annan än barnen har fått något, och det de fick var flera drivor av plastskräp. Snart på ett golv nära mig. Lite pynt kom upp vid första advent. En del till när vi stod och pyntade granen natten till julafton. En elljusstake saknar fortfarande lampor. Paketinslagning ägde rum mellan 00 och 02 på julaftonen. Städning…? Pffft! Glöm det.

Men. En fördel med detta (och generellt med att inte tjuvstarta pyntandet före advent, och inte heller gå full-on då) är dock att vi kan fortsätta göra jul. Rätt bra med jullovsdagar som är grå, blöta och extremt blåsiga.

En sak jag vet att vi behöver arbeta med är att aktivera barnen under lediga dagar. Förvisso svårt med det konstant massiva städ- och röjbehovet hemma, men det måste göras.

Så idag plockade jag fram marmorfatet vi brukar använda som adventsljusstake varje jul, men som aldrig hann förberedas. (Den klassiska runda Jensen-staken med fyra ljus – seasons? – har fått agera adventsljusstake, helt utan pynt.) Rev upp två påsar mossa och lade fram alla kottar, svampar, bär och små porslinstomtar ur gömmorna och lät flickorna gå lös medan jag donade i köket.

Två rätt nöjda tjejer. En rätt bra stund. En ganska läckert maximalistisk ljusstake. En ärvd tennskål med hyacinter fick sig en behandling av bara farten.

En kryddlåda rensad (något mer permanent förbättring) och halva köksbänken städad (högst temporärt, behöver göras om inom någon dag). Samtidigt blev en lasagne tillverkad av köttfärssås nerfryst för ett par månader sedan.

Vi behöver göra huset någorlunda acceptabelt till nyårsafton, då våra ”coronaundantag” = nästangrannarna, som vi hela tiden räknat som en del av vår egen familj, kommer över. För att ensamma med tre barn och med hela släkten borträknad hade vi inte klarat det här året. Alls. Den familjen är vår livlina. Deras (riktiga) grannar kommer också med, som de träffar dagligen och som även vi träffat kontinuerligt under hösten. Vi blir sex vuxna, och det får lov att vara okej. Minst en har dessutom redan haft corona i höstas.

Plöjde två böcker om att få och hålla ordning hemma igår. ”Från frustration till flow med lean@home” av Eva Jarlsdotter och ”Ordning hemma: smarta tips för en enklare vardag” av Brita Hahne. Inget revolutionerande, men helt klart ändå bra att läsa för lite tips och för att hamna i ”städ- och röjmode”, och en del tankeställare.

Bara saker som att ”sätta igång direkt”, och ”börja i det lilla” har hjälpt mig på traven. Jag kommer aldrig kunna städa hela huset i ett svep, så att vänta på det (framför allt med The Ongoing Pandemic utan möjlighet till avlastning med barnen) är uppenbarligen vansinnigt. Och insikten att vi förmodligen använder boyta värd minst 1,5 mkr till att bara lagra tvätthögar och typ skräp.

En sak jag måste bli bättre på är att inte alltid vara all-or-nothing, att inte göra saker komplett eller perfekt när alternativet är att det inte blir gjort alls. I det här fallet blev det bra att inte ha hunnit göra allt perfekt. Halvfixat pynt blev till sysselsättning åt de små, medan jag kunde fixa med mitt vid sidan. Och det är faktiskt kul att fortsätta ”göra jul” under de här dagarna då vi är lediga tillsammans, istället för under kaoset inför julledigheten.

En sak jag insett att jag också måste göra är att beställa ALLA kryddor från Urtekram (tyvärr har vår lokala ICA slutat sälja dem). Det är bra, ekologiska kryddor, och de ryms stående i kryddlådan (=plats för massor) och så får jag skriva kryddans namn ovanpå locket med vit märkpenna för dem som inte har en etikett ovanpå. Spicemaster är också bra, men burkarna är långa och svårförvarade. En liten sak för att förbättra i köket!

En tom bok… att ta sig upp från botten

För någon vecka sedan satt jag med årsräkningen för webbplats och domän i handen. Funderade på om jag skulle betala den, eller bara låta bloggen gå i graven för gott. Tolvhundra spänn är trots allt något det går att göra något roligare för.

Men. Nej. Jag är inte riktigt där.

Ännu.

Så var är jag då? På botten, är väl det enkla och förkortade svaret. Ingen tid, ingen ork, ingen lust. Bara stress och kaos och bråk. (Okej, jag är inte riktigt framme vid konkurs, skilsmässa och död, eller att bara rymma från allt, vilket väl skulle vara den absoluta botten, men tamejfan inte långt däröver…)

Men. Sägs det inte då att den enda vägen är upp? Kanske kan jag använda utrymmet här till att dokumentera mina försök att kravla mig ut från under den här stenen?

Det är så många saker i mitt/vårt liv som behöver förändras. Måste förändras. Och det kommer inte att ske av sig självt.

Jag har identifierat ett antal problemområden i mitt och familjens liv. Eller områden med förbättringspotential, om jag ska linda in det lite fint och optimistiskt, sådär.

  • Relationen till barnen. Uppfostran, if you will. Det är kaosigt och bråkigt runt det mesta just nu, och har varit det länge. Alla skriker på alla, och barnen mest studsar omkring som guttaperkabollar och förstör saker. Känns det som. Vi måste hitta ett sätt att nå det kortsiktiga målet att få vardagen att flyta på någorlunda, och det långsiktiga målet att det blir tre någorlunda rimliga och trygga individer som vi släpper ut i vuxenlivet i framtiden.
  • Parrelationen. Vi skriker och skäller på varandra, har ingen tid för varandra och vill många gånger knappt se varandra. Jag är bitter och trött, han är deprimerad och orkeslös och arg. Vi måste hitta ett sätt att samarbeta på ett konstruktivt sätt, med en rimlig ansvarsfördelning gällande hem och barn. Kanske kan vänskapen och kärleken som trots allt finns där på botten av allt då märkas av lite oftare.
  • Hemmet. Det är stökigt och smutsigt och saker ligger i drivor överallt. Ingen hinner eller orkar med. Innehållet i allas garderober bor mer eller mindre permanent i en jättehög på tvättstugebänken. Själva tvättandet blir av, för det mesta, men därefter tar det stopp.
  • Vardagen. Vi klarar inte av den. Vi är sena eller i absolut sista minuten till allt. Alltid. Allt bara kommer och överfaller oss oförberedda. Såväl måndagsmorgonen som tisdagsmorgonen och hösten och julen och allt annat. Vi äter för mycket hämtmat, för att ingen har koll på vad som finns hemma och ingen hinner eller orkar, och när vi väl lagar mat så tycker barnen inte om den. Nattningarna tar evigheter och tar död på våra själar. Varje kväll. Jag är ibland uppe hela eller halva natten bara för att hantera akuta tvätt- och städbehov inför nästa dag.
  • Arbetet. Mitt jobb hamnar på efterkälken i allt kaos. Jag hinner inte med det jag måste, och brottas med konstant stress och ångest över arbetet, vilket i sin tur gör att jag är mindre närvarande och tillgänglig hemma även när jag är där. Sedan i våras har all stress och möda dessutom knappt resulterat i mer än att betala min halva av kontorets kostnader och assistentens lön, vilket också skapar en känsla av ”varför utsätter jag mig ens för det här?”. Jag måste upp till en viss nivå, och först därefter kan jag börja tjäna pengar till mig själv.
  • Kroppen. Jag har precis fyllt 40 år. Jag är fet och trött. Orkar inget, och trivs inte i mig själv. Jag sover sällan mer än 4 timmar per natt, och har aldrig tid till mer träning än det jag får per automatik vid promenader för lämning-jobb och hämtning-hem. Räcker nätt och jämnt för att stänga den dagliga 30-minutersringen för träning på Apple Watch, men jag behöver både konditions- och styrketräning utöver detta, åtminstone några gånger i veckan.
  • Själen. Jag behöver komma till rätta med min stress och ångest. Hitta lite glädje någonstans. Få min egentid någon annan gång än mellan 00 och 03, då jag egentligen borde sova, men ibland sitter uppe bara för att få äga min tid och mina tankar själv en liten stund. Lära mig att leva efter rutiner, och att göra saker med måtta.

Så. Jag gör som jag brukar göra när livet känns övermäktigt. Plockar fram en bok med tomma blad och en penna. Här ska skapas rutiner och listor och samlas idéer och visdomsord.

Allt går inte att förändra över en natt. Men 2021 ska bli ett år av förändringsarbete. En dag i taget.

Snuttar av sommaren som gått #1

I juni hade vi en härlig tid då vi hade alla tre barnen på samma förskola.

En regnig dag på väg hem med hela gänget: studier av sniglar och sång av årets största hit i vårt hus: ”I like to move it, move it”. Eller ”A lakka moodit moodit”.

Föga anade jag i mina tonår att just den låten skulle bli ett av mina barns barndoms främsta ledmotiv…

Månen gick upp och vände om

Natt till måndag, och som alltid är jag uppe och suddar.

Alla de där förberedelserna inför veckan som inte blivit gjorda under dagen ska knökas in efter att barnen somnat. Ett paket kyckling med sista förbrukningsdag ska bli en gryta. Plantor ska tas om hand, tvätt hängas och frön sås.

Medan jag väntade på att grytan skulle koka klart vattnade jag i mitt balkongväxthus. (Det växer så det knakar därinne!) På andra sidan viken kom plötsligt ett intensivt orange sken över trädtopparna. Jag blev konfunderad. Inte kan väl solen gå upp vid halv ett på natten ens så här års? Är det något som står i lågor därborta? Nej, då hade det hörts sirener och kanske helikoptrar, för det hade varit en ordentlig brand i så fall.

Skenet blev allt större, tills det formade en stor knallorange boll. Om inte solen, så måste det ju vara månen? *googlade* Jo, visst var det månen, som dock här och var angavs inte alls vara synlig just här just nu. (Något med jordens lutning o.s.v.) Inatt hann den ändå göra ett kort, men spektakulärt besök. För lika fort som den gått upp precis så att den var helt synlig över horisonten så gick den ner igen.

Att ta nattbilder är lite överkurs för min iphone, så det syns inte hur stor den faktiskt såg ut att vara. Det hela gick på några minuter, och var så vackert att jag nästan fällde en tår.

I trädgården ligger den förresten nu, poolen. Den kom och stoppades ner av en kranbil i fredags, en helt färdig jättebalja. Nu ska det bara återfyllas runtomkring och läggas trall runt så att pooltaket kan monteras. Innan dess får vi leva med en helt instängslad trädgård, av säkerhetsskäl. Undrar när det kan bli premiärdopp?

Annars har helgen varit som helger är mest just nu. Skrik och tjat och tjafs från alla håll och kanter. Det känns som en evighet sedan vi fick någon riktig avlastning med barnen, även om H faktiskt var hos en kompis större delen av lördagen, och L då fick vara ett par timmar med nästangrannarnas femtonåriga dotter. (Hon kom hem med målade naglar på både händer och fötter, sällan har en treåring varit så nöjd.)

Men lilla V har hamnat i en väldigt plötslig och mycket påtaglig separationsångest-fas, och panikskriker så fort någon av oss föräldrar lämnar rummet. Eller när hon ska sova. Barnet som alltid somnat själv, och helt plättlätt bara kunnat ploppas ner i sin spjälsäng och glömmas bort för kvällen.

Nu tar det sin tid både vid middagsvila och kvällsdags, och jag försöker ligga i min säng bredvid hennes , utan att ge henne någon större mängd uppmärksamhet, och då och då bara mumla att ”mamma är här, du har din napp och din snutte och allt är som det ska, du kan sova nu”.

Inte hade jag trott det som första- eller andragångsmamma, men som tredjegångsmamma känns det viktigt att hon faktiskt somnar i sin egen säng. Jag vill faktiskt inte börja lyfta upp henne och krama henne till sömns, utan att hon ska veta att hennes egen säng är trygg och bra. Vi har fortfarande varierande grad av samsovning med de andra två, och jag pallar bara inte en till uppsättning fäktande armar och spjärnande ben i min säng. Jag sover alldeles för lite som det är.

När hon är stor nog att sova i vanlig säng, och kan gå i och ur, eller bara ligga i den utan att ramla ner, gubevars, så kommer hon såklart att vara lika välkommen som de andra att dyka upp under natten eller morgonen. Men nu får det lov att vara spjälsäng ett tag till. Mindre än en meter från mig ändå.

Storasyster är mer vild än tam just nu, och gör precis som hon vill. Lyssnar inte för fem öre, och är helt utan skam i kroppen vad gäller att ta saker, eller förstöra dem. Hon går inte att resonera med, hon reagerar inte på vare sig snälla eller bryska förmaningar, och ser inte alls något problem med att hon gör saker hon inte får. Obstinat och genomtrotsig. Och så söt ändå.

Nåväl, nu ska den något avsvalnade grytan in i kylen och jag få några timmars sömn innan jag kastas huvudstupa in i en ny arbetsvecka. Måndagens middag är i alla fall klar.

Bygghemma.se fortsätter att INTE leverera​…

Jaha… så skulle jag montera väggväxthuset som jag beställde från bygghemma.se förra våren. Som efter MÅNGA turer dök upp en månad försent. Då det var för sent på säsongen att sätta upp det. Frösådderna av gurka och tomat hade redan dött av väderexponering.

Och vad händer idag? Jo, det fattas en viktig del. Alltså jag ORKAR INTE!

De två översta stängerna går inte att montera, för ett fäste saknas.

Och jag tror jag hellre skulle skjuta mig själv än att ha med Bygghemma.se att göra igen. De schabblade flera gånger med leveransen, men jag fick NOLL kompensation och skulle betala varenda krona. Det enda jag fick var ett otroligt otrevligt bemötande, som att det var MITT fel att de levererat fel och försent.

Så jäkla typiskt att sådant här händer med något som beställts från just bygghemma.se. Att något saknas i en förpackning är ju inte något de egentligen gjort fel, utan det har väl helt enkelt gjorts ett misstag i fabriken, men jag vet ju att jag skulle få se mig i stjärnorna efter den saknade delen om jag försökte kontakta dem. Hade det varit vilket annat företag som helst så hade ju detta varit en petitess – bara att kontakta och invänta reservdel.

Jag har mejlat importören och frågat om jag kan beställa en reservdel av dem. Hoppas det går, så att väggväxthuset kan användas.

Uppdatering från @alltenligta på Instagram

Veckans #lunchprepp: havreris, tomater och kryddiga svarta bönor med habanero. Serveras med lime.⁣⁣Till hälften serverar jag en krämig avokadosås som glömts i kylskåpet, till andra hälften en salsa verde på basilika, mynta, bladpersilja, sardellcréme, vitlök, kapris, cornichoner, dijonsenap, vinäger och olivolja.⁣⁣Det här med lunchprepp har blivit mitt nya bästa. Minst fyra luncher (okej, en låda var av annan sort och fick inte vara med och störa bilden ) som förbereds hemma. ⁣⁣Sparar tid (slipper lunchtraumat där en måste välja ett av ett fåtal ställen nära kontoret och sedan gå dit och hämta mat). Sparar pengar (ca 10-15 kr för en lunch istället för 100). Sparar miljön i och med färre engångsförpackningar och lättare att välja växtbaserat. Sparar hälsan, som slipper den ofta flottiga och näringsfattiga hämtmaten. Win-win-win-win 🏼
Uppdatering från @alltenligta på Instagram