Jobbar lite jobb och surar

Jobbar lite jobb och surar

Idag är jag på jobbet. Fick lov till att sitta kvar sent, eller rättare sagt, meddelade att jag tänkte sitta kvar sent. Fick stående ovationer hemifrån. Nej, så var det ju inte. Jag fick tystnad, djupa suckar och förebråelser. För jag är ju mamman, och kan inte bara vara borta från hemmet hursomhelst.

Att jag knappt kunnat jobba på sju månader och får slåss som satan för att kunna (och orka) vara med och dra någon liten del av lasset med företaget räknas inte.

Att jag varit själv hemma (och bortrest) med båda barnen vid flera tillfällen räknas inte. För inte ska väl pappan behöva klara en hel dag OCH en hel kväll själv med båda barnen?

Eller är det för att jag begär en egen kväll för att JOBBA? Är det en sämre ursäkt än att åka iväg på konsert/musikevent/whatever i nöjeskategorin? För jag har aldrig ensam sovit borta från mina barn sedan H föddes. H har vid 4-5 tillfällen övernattat hos farmor/morfar när vi båda föräldrar behövt göra något, typ under flytten, och vid L:s förlossning, och någon gång för att han gärna ville sova hos morfar. Men jag har aldrig ensam åkt iväg för att göra något under dessa tre år; B har aldrig tagit med sig barnet/barnen för att övernatta någon annanstans utan mig. En eller möjligen två-tre kvällar har jag kommit hem sent, vid 23 eller så, sedan H föddes i augusti 2014.

Det är fullkomligt orimligt att jag inte ska kunna lämna över hela ansvaret på B någon kväll ibland, oavsett anledning. Ändå sitter jag här vid mitt skrivbord och känner mer skuld än ilska. Stackars, stackars barn, och stackars, stackars man!

Att jag kom till kontoret efter 10 imorse efter att ha drabbats av typ…familj…på morgonen, och sedan var iväg 1,5 timmar på eftermiddagen för att klippa håret gör också att jag känner mig totalt slackermässig på jobbet.

Håret har i alla fall fått sig en genomklippning för första gången sedan inför B:s brors bröllop i maj förra året, när jag var nygravid med L. Tjing!

Mama’s got her working shoes on!

Mama’s got her working shoes on!

Hörrni! Vet ni vad? Jag sitter på Kontoret. Utan bebis. Och arbetar.

(Eller just precis nu bloggar jag, men det är för att jag försöker ringa till skatteverket och fick plats 258 i kön.)

Medan jag har väntat har jag också hunnit shoppa lite. Mer om det en annan gång, men jag kan säga att jag väntat spänt på releasen av Bugaboo by Niark1, den nya begränsade designutgåvan av tillbehör, som Bugaboo skulle ha släppt redan i lördags, men som inte dök upp i webbutiken förrän idag.

Jag har invigt mina nya vårskor, och känner mig alldeles liksom vuxen och seriös med nya skor och kläder helt utan kräkfläckar. Jag älskar bruna skor, och jag älskar broguemönster. Dra-på-skor utan snören och dragkedjor är också grejer jag gillar, för att inte tala om klackar som är alldeles, alldeles lagom för en ganska medelålders småbarnsmamma. Fyndade till halva priset för ett par månader sedan.

Här sitter jag, vid mitt skrivbord, och telefonköar. Har inga möten förrän sent i eftermiddag, så osminkad och med härlig luddigt post-förlossningshår får duga än så länge. Sminket orkar jag nog inte bry mig om sen heller… Men håret ska jag väl försöka få till på något sätt, så jag ser i alla fall halvproper ut när jag har kundbesök.

Hälften av dagens måsten är avkryssade, så efter att ha kommit fram till skatteverket är det dags att ta lunch innan jag tar itu med den andra halvan. Bebis och föräldraledig pappa väntar på lunchrestaurangen, och mina bröst håller på att sprängas, så det är dags för paus.

Jobbet, alltså. Vilken semester!

Höga kusten-kryssning, del 2

Höga kusten-kryssning, del 2

image

Det blev ingen uppdatering igår, för vi svängde visst ut en bra bit i Östersjön efter avgång, och tappade mobiluppkopplingen ganska snabbt.

Tisdagskvällen avslutades med en vy över bara vatten mot horisonten, och kanske någon fjärran strimma av det finska fastlandet då och då, efter att vi lämnade Höga kusten bakom oss och svängde ut på Östersjön. Igår morse vaknade vi i Luleå, där solen sken starkare, och vinden blåste svagare, än i Härnösand dagen innan.

Vi hade tyvärr inte bokat in oss på resans mest intressanta utflykt – Kalix löjrom. Kostade förvisso dryga tusenlappen per person, men smaka på detta ord: löjromsbuffé! Oj, vad jag hade gillat det… Men nu hade vi inte bokat någon utflykt, så någon löjrom blev det inte.

Det fanns två alternativ för utflykt med de vanliga skyttelbussarna från båten – Luleå centrum eller världsarvet Gammelstads Kyrkstad. Vi valde kyrkstaden, och fick en sinnesjukt pittoresk upplevelse. Kyrkstaden bestod av mängder av gamla yttepyttesmå röda stugor, som folk förr behövde ha för övernattning vid kyrkobesök, eftersom avstånden till kyrkan var stora.

Vi åt en våffla med sylt och grädde vid friluftsmuséet Hägnan, ute i solen i gammal bondbymiljö med röda stugor. Våfflorna smakade inte så mycket (saknade salt), men miljön var urmysig och det luktade svensk landsbygdssommar överallt. Innan vi gick hann vi se glädjefnattande kor, eller det var nog ungtjurar, som jagade varandra runt en gärdsgårdsomringad hage, och bli bitna av några ilskna norrländska mygg.

Till middag mådde jag illa, och fick knappt i mig något, och sedan hade jag en ”härlig” två-komma-tjugofem-timmars-nattning av telningen. Skrikutbrott förekom på båda sidor, men till slut sov han, och jag fick en halv timmes tv och ett halvt rör Pringles innan jag också däckade.

Det var minst sagt hög medelålder på kryssningen, och det var inte så lite frustrerande ibland. Alla var så gamla, och såå långsamma. Hade inte koll på saker som att en måste vänta med att trycka på hissknappen tills en full hiss åkt vidare. Att en ska släppa av avstigande innan en kliver på hissen. När en sedan skulle trängas med dem i taxfreen på kvällen, och de fått i sig några glas till middagen… Lååångsamt, vingligt och obeslutsamt. Och så preggot som bara ville handla en festis och lite snacks. Det bultade i tinningarna på mig. (Obs! Gillar gamla människor, men kanske inte riktigt så många på samma plats samtidigt.)

Att resa med Birka med en snart tvååring var …okej, blir väl omdömet. Det fanns ett litet, litet lekrum, men det var väl inte sådär jättespännande. Annars funkade det bra med barnmatstolar och att dra barnvagn på båten. Jag hade med mig min Bugaboo Bee3, men hade nog valt Babyzen Yoyo istället om jag vetat exakt hur trång hytten var. Vi var tvungna att fälla ihop även en så liten vagn som Bee3 för att kunna komma in på toaletten på natten. Läste att det fanns barnsängar att låna, men det hade inte heller fått plats i hytten, så H fick trängas i dubbelsängen med oss. Den var liten, och fullkomligt stenhård. Inget att rekommendera för ett par där den ena är gravid, framför allt inte med en liten också i sängen. Jag är helt ledbruten efter tre nätter ombord. Vet inte vilken hyttkategori vi hade, men det var en med dubbelsäng och sjöutsikt på våning 8.

Nu är vi på bussen hemåt, efter en dag till sjöss med brunch och taxfreeshopping. Jag köpte på mig ytterligare en Tangle Teezer-hårborste. Jag har redan compact-varianten, men köpte nu en fullstor för tjockt hår, för att lättare ta mig ner till nackhåret i min tjocka kalufs.

Det blev två nya parfymer ockå, helt nya bekantskaper för mig: Nina Riccis L’extase, och Marc Jacobs Eau so fresh. De var de första två som inte luktade vita blommor (det tycker jag är för skarpt), superduperdamigt (typ Opium), tvåligt, för maskulint eller godisaktigt. En lite kraftigare (men inte för tantig) och en lättare blommig (åt violhållet) fick det bli. Får en inte handla sprit och tobak så får en väl kompensera på annat sätt…

Överlag har det varit en trivsam resa, som jag ger 3 av 5 tummar upp som helhetsbetyg. Nu ska det bli skönt att komma hem. Och kul att se hur kattbebisarna vuxit under vår frånvaro. Kollegan rapporterade igår att den största av de tre, den grå, verkade vara på väg att öppna ögonen.

Shoppingsöndag, barnklädesrant och föräldraschism

Shoppingsöndag, barnklädesrant och föräldraschism

Natten till söndag var helt perfekt. Lillgrisen somnade i vanlig tid på kvällen, sov, sov och sov till klockan 07, ammade fridfullt en liten stund, somnade om och vaknade för dagen vid 08. Inte ett enda uppvak utöver att han tydligen satte sig upp och smågnällde när B kom till sängs, men somnade om direkt igen när han fick några klunkar vatten. Jag märkte det överhuvudtaget inte. Jag kan inte minnas när jag fick sova en hel natt senast.

Vi tog en promenad till köpcentret och shoppade lite kläder till mig och B. Sedan åt vi lunch, och shoppade sedan lite kläder till H. Det var inte planerat, men tvunget efter att han hällt ut ett vattenglas över sig själv när vi åt.

Som vanligt var det svårt att hitta något vettigt. Vi har köpt allt vi tycker om från P.o.P för närvarande, och övriga affärer har nästan bara antingen bilar/dinosaurier på mörk botten, eller rosa och lila volanger (inte för att P.o.P är enormt mycket bättre, men lite i alla fall). Eventuellt gick det att hitta lite neutrala kläder i bleka pasteller på Kappahl (TRÅK!).

Efter att ha kollat Lindex, Kappahl, Molo (har inte så väldigt pojk- och flickiga kläder, men de är mörka och dystra och affären i sig är som en mörk grotta) och Name it (de är tamejfan värst, med utmärkt tjej- och killsida och enormt ”grabbiga” pojkkläder) återvände jag till Lindex och köpte ett par blå plyschbyxor och en tröja som var det närmaste jag kunde komma den typ av barnkläder jag vill ha, blå-vit-orangerandig med Lille Skutt på.

IMG_0524

Dåligt foto, jag vet, men han är inte lätt att få att fastna på bild längre. Det här var det enda jag tog igår där han stod still och visade magen så det går att se gulliga Lille Skutt. Men vi tar ett till, bara för att visa att han faktiskt inte avskydde sin nya tröja så mycket att han grät hela kvällen.

IMG_0527

(Behöver snickerierna i huset målas? Svar: JA!)

Varför, varför, varför finns det nästan inga färgglada och roliga barnkläder utan tydlig tjej/killprofil i de vanliga affärerna? Jag hittade denna, och en tröja med blå botten, röda kantband och bilar/traktorer etc i glada färger (också på Lindex). Två tröjor hittade jag på 25 minuters intensivt sökande i fyra butiker! Jag skippade biltröjan för jag ville inte låta mitt medvetna sökande ändå utmynna i en blå tröja med bilar, även om den helt klart var en sådan jag lika väl hade kunnat köpa till en dotter, om jag hade någon.

Ge mig frodigt gräsgrönt, knalligt apelsinorange, klart blåklintsblått, illande brandbilsrött och lysande solskensgult, med lite murrigt chokladbrunt, sobert skymningsblått, bländande snövitt eller vilsamt silvergrått till! Tydliga mönster med konturer och kontraster, gulliga djur och frukter och bilar och hus och träd och allt möjligt som är fantasifullt och snällt! Inga dödskallar, inga monster, inga arga, rytande tigrar eller skräcködlor. Ska det vara så svårt?

IMG_0513

Så här fint sov han i alla fall under promenaden, och en liten stund in på shoppingrundan. Min lilla stora kille som plötsligt kan bära upp kläder i storlek 92 utan att det ser helt galet ut.

Jag unnade mig själv en lyxig present också. Sedan förra sommaren har jag haft en oförklarlig – men ihållande – längtan efter blått läder, har sneglat på blåa skor och blåa väskor. Bland annat en fin mörkblå väska från danska Adax. Priset strax norr om tre tusenlappar har dock avskräckt mig. Men nu i slutreornas tid hängde den plötslig där, just den skönhet jag spanat på, med en prislapp som gått från 3 099 till 1 599! Jag kunde inte låta bli, så den här gången fick den följa med hem.

IMG_0522

Den är blåare än vad den ser ut på den här bilden, rymmer min 13,3″ MacBook och en hel del annat. Mamman måste ju få unna sig något som inte är en skötväska eller praktisk jobbryggsäck någon gång, va? Och en klassisk skinnväska kommer en ju kunna slita på i många, många år framöver.

Sedan var söndagen i princip slut, och vi hade en lugn kväll hemma med tvätt, krukväxtvattning och annat sköj.

Morgonen idag blev en o-favorit i repris. H vaknade och ville amma två gånger mellan klockan 04.30 och 06.00, fick det, och vaknade ändå och skrek rätt ut när jag försiktigt försökte tassa ut ur sovrummet vid 06.40. Han lät sig inte blidkas trots att jag genast återvände till sängen. Så jag kunde lika gärna ta upp honom och börja dagens rutiner med blöjbyte, tandborstning och påklädning. Det var bara en halvtimme kvar till hans vanliga uppstigningstid ändå, eftersom jag redan blivit sen i och med den andra amningsvändan, som inträffade när jag egentligen skulle ha stigit upp.

Jag kan nämligen inte lita på B när det kommer till att ta hand om rabiatgalet litet troll på morgonen. Sad but true. När B sover tungt blir hans respons på sin tokgråtande son ett argt ”Men H, SLUTA nu! Tyst!”, och fasthållande av skrikande, sparkande barn som enda åtgärd. Det är inte okej för mig. Även om det är det en egentligen vill, så får en aldrig bemöta H:s ilska och ledsenhet med egen ilska, bara för att en är trött och bara vill sova vidare.

Det är okej att bli ledsen för att mamma ska lämna en på morgonen när en är ett och ett halvt år. Det är okej, och även om han inte vill bli tröstad så ska en (enligt mig) fortsätta trösta, och kanske avleda lite genom prat och lek eller praktiska göromål som blöjbyte, tills ilskan och sorgen har gått över. B är en fantastisk pappa på (nästan) alla andra sätt, men otröstliga skrik när han själv sover kan han inte hantera. Så då stannar jag kvar och gör det. För att jag måste. Jag vill inte att H ska känna att han gör något fel när han blir arg och ledsen.

Så imorse skildes vi åt vid grinden, jag gick åt ett håll och pappan och barnet åt ett annat. Så här fint avvinkad blev jag av lillskrutten, som inte var ett dugg ledsen längre!

IMG_0531

 

Julklappstips

Julklappstips

Så här i sista minuten har jag ett litet julklappstips.

Jag är inte mycket för att diskutera smink, krämer och andra ”skönhetsprodukter”. Jag läser ALDRIG ”kvinnotidningar” av typen som till stor del handlar om mode och skönhet, och har slutat läsa en hel del bloggar där det börjat tjatas för mycket om sådant.

Sedan använder jag ju ändå smink ibland, och en del krämer och annat jox. Men jag har inget intresse för det, utan jag provar mig bara fram till något som fungerar för mig, och sedan håller jag fast vid det.

En sak som letade sig in i mitt badrumsskåp för ett par år sedan, och som har blivit en absolut must-have, är fotkrämen Footmender. Jag hittade den på apoteket av en slump, och det är jag så glad för.

Eftersom jag inte är intresserad av ”skönhetsvård” vill jag lägga så lite tid som bara är möjligt på det, och något av det värsta jag visste förut var att fila och fixa fötterna. Det tar lång tid och behöver göras ganska ofta. Mina fötter har en tendens att annars bli fulla av överskottshud som samlas i hårda valkar, med djupa raviner till hälsprickor och fotsulor vars raspiga yta strumporna fastnar i. It ain’t pretty, I tell ya’.

Men sedan jag började använda Footmender för ett par år sedan har jag inte behövt fila mina fötter en enda gång. Jag upprepar: jag har inte behövt fila mina fötter en enda gång på två år. Och fötterna är finare än någonsin, med en slät fin hud och utan hårda valkar. De gamla djupa hälsprickorna är nästan helt borta. Min fotvård består nu i att massera in krämen då och då, och hålla efter naglarna.

IMG_0036

Den kostar en del, närmare 300 kr till ordinarie pris på apoteket. Men jag tycker att den är värd varenda krona. Ett julklappstips!

Så jävla fräsch!

Så jävla fräsch!

Har nyss kommit ut från duschen. Den första sedan i fredags morse. Inget konstigt alls, nuförtiden.

Har gått i samma zebramönstrade stretchbyxor och mörkblå stretchtunika sedan igår morse. Inget konstigt alls, nuförtiden.

Före duschen lossade jag håret från det som var kvar av Helgens Fläta. Tur att det finns hårolja, annars hade jag nog aldrig kunnat reda ut det igen. Inget konstigt alls, nuförtiden.

image

Det där med personlig hygien har liksom blivit lite annat. Nuförtiden.

I väntan på frisören…

I väntan på frisören…

Senaste gången jag klippte mitt hår var när H var tre veckor gammal, och vi smet ur huset för första gången medan farmor kollade H ett par timmar. Jag och B lyckades få tid på drop-in samtidigt i köpcentrumet innan vi hastade tillbaka hemåt igen.

Behöver jag säga att det är en rätt ordentlig rishög som bor på mitt huvud nu? Nästan ett års växande, kombinerat med att hela huvudet har ett fjunigt krull på toppen, bestående av hårstrån som H ryckt av så att ”stumparna” krullat ihop sig som en gloria på huvudet.

Men det är så förbannat svårt att hitta tid till frisörbesök. På jobbet har jag det stressigt nog ändå utan att smita iväg en dyrbar arbetstimme, och när jag är mammaledig är det knappast ett alternativ att ta med H till frissan…

Jag har dock hittat tre bästisar som löser problemet tillfälligt:

IMG_3630

 

Efter duschen handdukstorkar jag håret, kör i ett par droppar arganolja i längderna och borstar ut med min Tangle Teezer hårborste (kompaktmodellen, som även går i väskan utan att trassla in sig), gör en enkel fläta och fäster med transparent hårsnodd från Blax.

Och allt detta kunde jag fixa bara genom att klicka hem grejerna från Apotea på nätet, men leverans hem till dörren nästa kväll. Me like. En temporär fix tills jag lyckas få ändan ur och ta mig till frisören, men i vart fall så mycket bättre än den fula ”bebismammaknuten” håret alltid hamnade i tidigare. Och det går att borsta ut utan att bli av med de få strån som H inte ryckt av…

IMG_3632

 

Tro mig, det här är ljusår bättre än innan oljan och tangle teezer borsten kom in i mitt liv, och mitt hår. Inte en tova kvar. Kul också att se bevis på den kassa sommaren, nedre halvan är solblekt från förra sommaren, övre halvan – not so much!