Packat och klart!

Packat och klart!

Nu är min förlossningspackning äntligen helt klar. ”BB-väskan” består av tre kollin: en necessär, en ryggsäck och en större tygkasse.

849434fb-198d-42af-889c-6e9534c06319

Necessären rymmer följande:

  • Schampo, balsam och duschcreme. Ekologiskt och parfymfritt från Urtekram.
  • Bodylotion, dagcreme och deodorant. Även detta ekologiskt och parfymfritt från Urtekram.
  • Oparfymerad arganolja till mitt hår, samt reseborsten från Tangle Teezer.
  • Ny tandborste och tandkräm.
  • Parfymfri babyolja från Sebamed.
  • Parfymfri Lypsyl.
  • Multi-Gyn kompresser.
  • Endagslinser
  • Hårsnoddar

034e3523-ed1e-43c7-9500-42025b3302df

I ryggsäcken finns, till mamman:

  • Två lite tunnare lösa koftor
  • Två par pyjamasbyxor
  • Tre amningstoppar
  • Fyra par strumpor (kompenserar lite för sist, då jag helt glömt att packa strumpor)
  • Tre gravidtrosor, en storlek mindre än de jag har nu
  • Två amningsbehåar (helt i tyg, inga bågar eller formpressade kupor, ”omlottmodell”)
  • Ett par tofflor
  • Mobil-/ipadladdare

Och till Knyttet:

  • Tre outfits med body, byxor, strumpor och mössa
  • Två pyjamasar
  • Extra uppsättning strumpor, mössa och små vantar
  • En fleeceoverall

096f7e8e-3280-45a1-b552-f8d74f839b62

Tygkassen med de större sakerna innehåller:

  • Amningskudde. Jag bestämde mig till slut för min allra äldsta från Rätt start. Eftersom den är hög och fast och fungerar bra när bebis är liten. Favoritkudden Doomoo Softy är nog lite i lägsta och mjukaste laget för en nyfödd, och dess storebror Buddy, som jag köpt nu under graviditeten och använt som gravidkudde, tycker jag faktiskt också är lite för dåligt stoppad och slapp för att få tillräckligt stöd för en nyfödd.
  • Hybridbärsjalen från Ergobaby. Tänker mig att det nog är lättare att få till måltiderna på patienthotellet med Knyttet på magen än i en plastbalja. Och kanske blir den där andra knölstökiga, långa natten lättare för oss båda om jag kan bära hud mot hud istället för att kånka på arg liten goblin i armarna.
  • Virkad filt med mormorsrutor och en vit mjuk gallerfilt. För att mys.
  • Babynest. Köpte en budgetvariant från Carena. Tyget går bara att handtvätta och madrassen känns hård, så får kanske uppgradera till något bättre om vi blir till att använda babynest även hemma sedan. Jag hade aldrig något till H, men vet att jag önskade att jag haft ett just till BB-nätterna.

Ja, det var det. B får packa åt sig själv, och ha en väska stående i bilen. Påsen med amningskudde m.m. får också stå i bilen. Den innehåller ju saker som behövs först i efterhand, och OM någon annan skulle få skjutsa mig in, och B skulle missa hela eventet, så gör det inget att de kommer lite sent. Ryggsäcken och necessären får stå hemma i hallen. Förhoppningsvis hinns det med att plocka upp dem även om jag skulle vara på jobbet när det hela drar igång.

H:s väska är dock inte packad ännu, det får bli morgondagens projekt.

Jag känner mig bättre förberedd denna gång – det hjälper ju en del att redan ha gjort det hela en gång och veta hur allt går till.

Två veckor kvar till BF!

Två veckor kvar till BF!

Idag är jag i v 37+6, och det är alltså prick två veckor kvar till den där magiska beräknade födelsedagen. I mitt huvud räknar jag med en vecka till som relativt ”safe”, och har saker inplanerade på jobbet. Men därefter börjar det brännas…

Onsdagen om en vecka är ”min” dag för inskolning på nya förskolan. Det vill jag såklart inte missa – det känns väldigt viktigt att ha varit med en dag för att uppleva de dagliga rutinerna och träffa pedagogerna och di andra småttingarna. Torsdagen har jag mitt sista (?) BM-besök. Fredag eftermiddag ska jag och kollegan åka och kompletteringshandla till kontoret på Ikea. Småpryttlarna och lull-lullet som inte hanns med sist. Därefter är kalendern tom, och Knyttet får göra entré när hen vill. Når vi fram dit, till kvällen 39+1, månntro? Dagen som var BF enligt sista mens…

Det enda en kan veta nästan säkert är att Knyttet nu kommer att födas någon gång inom de närmsta fyra veckorna. Hen har ju bevisligen inte kommit förr, och mer än två veckor får en inte gå över. Mest sannolikt är att hen föds inom de närmsta tre veckorna.

De stora frågorna är om mina nya glasögon eller bebis kommer först. Om storpacket Novaluzid eller graviditeten tar slut först.

Förberedelserna är någorlunda under kontroll. Necessären är färdigpackad. Den stora kassen med babynest, amningskudde, bärsjal och bebisfiltar likaså. Min väska saknar några amningstoppar som förhoppningsvis kommer på posten idag.

693e1ffb-fbfe-4eb3-b1b1-d900cd28d0f2
Det första kollit står färdigpackat i hallen: amningskudde, babynest, en virkad filt med mormorsrutor, en vit gallerfilt och bärsjalen, Ergobaby hybridsjal. Lillkissen Kajsa får inte följa med till förlossningen. Samt omotiverad bild på helgens födelsedagsblomster.

Hemma ska vi i helgen försöka packa upp det allra sista från flytten – B:s kontorsgrejor samt lite böcker. Och julsakerna då, förstås, det är ju redan advent! Sovrummet, H:s anslutande lilla sovkammare och en suite-badrummet ska storstädas, och skötbord och babysäng installeras.

Ny bilstol till H måste monteras i B:s bil, och en ny beställas till morfars bil. (Stryk detta, jag beställde just en Axkid Wolmax från köpbarnvagn.se för det nedsatta priset 1995 kr, som med lite bonuscheckar blev drygt 1600 kr. Den är liten, plusgodkänd och ska passa på samtliga platser både i B:s BMW och morfars VW. Saker en gör när en är höggravid och ligger vaken sedan 03…) Babyskyddet ska få tillbaka sin klädsel, som jag tvättat.

Barnvagnarna ska fixas med liggdelar. Det blir syskonvagnen Thule Urban Glide 2 som ska förses med liggdel, åkpåsar och få däcken pumpade. Och vår gamla trotjänare Bugaboo Buffalo som ska bli liggvagn igen, och få en ståbräda monterad.  Vi har ju ingen syskonvagn som fungerar för kollektivtrafik/inne i affärer och andra trängre miljöer, så jag ber en liten bön för att H är redo för ståbräda. Thulen är ju enorm, men nog ändå perfekt för förskolelämningarna och de långpromenader jag hoppas ägna mig åt under mina föräldralediga dagar i vinter. Vår MB Terrain ska få ett nytt däck och förberedas för att vara H:s vagn för singelbruk.

Sen är det bara H:s väska kvar att packa. Någon liten leksak som överraskning ska inhandlas till den.

Sedan är det endast och enbart jobb och inskolning kvar att fokusera på fram till Knyttets ankomst!

Förkyld? Och brunchbesvikelse.

Förkyld? Och brunchbesvikelse.

B började känna sig krasslig i söndags kväll, och var hemma igår med lite oklara förkylningstendenser. H blev hemma med, såklart, eftersom han då saknade skjuts till föris. Han hostar lite också, så det var kanske lika bra. Och nu har jag vaknat med huvudvärk och en ömmande halsmandel.

Det blev ju inget med föraningen om ont i halsen förra veckan, men risken är att basiluskerna hängt kvar i kroppen… Jag får panik för JAG HAR INTE TID MED DETTA! Jag ska föda barn om cirkus två veckor, och har mycket kvar att styra i på jobbet, även om förberedelserna hemma faktiskt börjar kännas någorlunda under kontroll.

I normala fall brukar min kropp på ren vilja liksom skjuta upp förkylningar när jag inte har tid, för att de sedan slår till med full kraft när jag slappnar av lite. Jag är blir sällan sjuk, men när jag blir det är det oftast på helger, storhelger och semestrar, när en liksom går ner i varv lite. Får se var detta slutar, immunförsvaret sägs ju vara sämre när en är gravid… Det här med sjukdomar var en aspekt som saknades under förra graviditeten, med ett augustibarn.

Och annars? Vi var på den hett efterlängtade brunchen på Berns asiatiska i söndags eftermiddag. (Två barnfria utemåltider samma vecka!) Sushibordet var lika fantastiskt som vanligt, och jag åt drivor av sashimi på lax och pilgrimsmussla. Jag vågade mig på ett par ostron från salladsbordet också, men tyvärr hade de bytt toppingen på dem till något helt opassande sötstarkt och ketchupaktigt istället för den tidigare lök- och tomatvinägretten. Ingen höjdare tyvärr.

Och hela salladsbordet var utbytt och försämrat så att inget alls gott längre fanns kvar. Den tidigare fantastiska asiatiska caesarsalladen med tzay och ris-/räkchips hade besudlats med friterade fläsksvålar istället. Urk! Tomat-/myntasalladen var borta, och den lite kryddiga wokade salladen med cashewnötter likaså. Varmrättsbuffén vet jag inte hur den stod sig mot förr, för jag har som långtida återkommande besökare lärt mig att det är sushi- och salladsbordet som gäller (gällde).

Det största övertrampet (vi snackar göra-slut-nivå här) var dock att citrongräs-crème bruléen var borttagen från dessertbordet! Denna ljuvliga anrättning som varit en symbol för hela brunchen, och som efter att en ätit sig stoppmätt efterlämnade en god och fräsch citrussmak i gommen hela resten av dagen. Borta! Ersatt av en chokladbrulée. WTF!!! Denna brunch som varit min stående och återkommande lyx i livet. Pajad. Känner mig sorgsen.

Igår blev vi så slutligen också med anställd på jobbet. Det känns bara så bra! Äntligen lite avlastning med telefon och annat, och vi slipper den dyra och dåliga externa växeltjänsten som vi fått så mycket klagomål om. Och ytterligare en vän att hänga med om dagarna, icke att förglömma!

Jag lyckades få en tid hos optikern igår också, och har beställt ett par nya glasögon. Leverans om 10-14 dagar, undrar just om Knyttet eller brillorna kommer först?

En helg i matens tecken, plus lite förberedelser

En helg i matens tecken, plus lite förberedelser

Det här veckoslutet har verkligen varit fulltecknat socialt sett, och har bara rusat förbi.

I torsdags (min födelsedag) hade vi min papa med fru över på en enkel middag, då jag lagade lammfärsfyllda gratinerade auberginehalvor som serverades med en tomatsås, blandsallad och kokta gryn (vete, korn, havre).

H:s feber i fredags (39,6 grader på morgonen) verkar tack och lov inte ha utmynnat i någon direkt sjukdom, utan han var lite varm av och till under dagen, men hade inga andra sjukdomssymtom. Så på kvällen fick jag och B äntligen en restaurangmiddag på tu man hand. Det var tre månader sedan sist, och vi slås varje gång vi kommer iväg av hur ofantligt skönt det är att få äta utan barnsällskap ibland. Att bara få njuta av mat och dryck helt utan störningar. Vilken lyx!

img_1810
Inte ens på vår mysmiddag på tu man hand lyckades jag hinna få på mig något spackel, och håret låg platt som en pannkaka efter att jag varit ute i regnet. Glad var jag ändå!

Middagen intogs på stadens nu vassaste krog, och bestod av en femrättersmeny. På bilden nedan syns förrätten med pilgrimsmussla, sopptallriken med och utan själva skogssvampssoppan, den ena varmrätten med torskrygg, och desserten med äppelsorbet. Jag missade att fota en fantastisk amuse bouche med någon sorts rotfruktspuré och rökt vildandsbröst, ytterligare en amuse med havtornsgranité, andra varmrätten med sotad kalvfilé och en efterrättsamuse med chokladkaka, lemoncurd och ingefära.

2bb6ccf5-db6e-451c-bc59-1d535c9a3f22

Gott, gott, gott! Jag fick ett ganska hyfsat alkoholfritt dryckespaket till, med Richard Julins alkoholfria bubbel, som faktiskt smakade lite som vin och var torrt och gott, ett lätt godissmakande vitt alkoholfritt vin på chardonnay från Barrels & Drums, och ett likaledes rött på merlot, samt ett glas jättegod småspritsig äppeltiz från Roslagens musteri.

Igår hade vi sedan en bråd dag, med middagsbjudning för B:s familj plus en kompis. Vi bjöd på lammlägg som sjudit 3,5 timmar på spisen i en lag av vitt vin, buljong och grönsaker. Det här receptet, plus lite palsternacka, lagerblad och färsk timjan. Vi gjorde rödvinssåsen också, och serverade en potatiskaka med jordärtskocka och chevré till, samt lättkokta smör- och persiljeslungade morötter och sockerärtor. Inte ett enda foto har jag, p.g.a. fullt upp som värdinna.

Så det har inte heller blivit något bloggande, men liite bebisförberedelser har jag så klart sett till att klämma in, för att stilla mitt behov av att boa. Jag har tvättat lite bebislakan och necessären som ska med till förlossningen. Och fått mycket av det som den skulle innehålla (plus lite annat) levererat från Apotea.

f7a0542e-2899-48f1-b3d8-7eb6d7bf9bb1

Nya tandborstar och tandkräm att ha nedpackade.

Ny arganolja till mitt stackars hår, som nu dagligen bildar dreadlocks i underhåret av en kombination av barnets maniska pillande i det om nätterna, och att det ligger och skaver mot statiska vinterkläder varje dag.

Förlossningsbindor att ha när vi kommer hem, samt någon sorts kompresser som tydligen ska verka läkande för snippan efter förlossningen  (spännande!).

Tandborste och tandkräm att ha packat i H:s väska, plus ett par extra tandborstar för att kunna slänga ett par gamla utan att han blir vred.

En hel arsenal parfymfria produkter från Urtekram att ha i förlossningsnecessären, och sedan hemma. Schampo, balsam, duschcreme, ansiktscreme och deo.

Bad- och duschprodukter till H, som utöver att ha fått grönt ljus i Testfaktas undersökning, och alltså inte innehåller några farliga eller allergena ämnen, dessutom kostaren bråkdel av de ”fina” produkterna från Burt’s Bees, som nu åkt i soptunnan!

En parfymfri babyolja till Knyttet blev det också, samt att jag kompletterade med en parfymfri bodylotion när vi handlade igår.

Boken ”Ja, jag har mens, hurså?” av Clara Henry fick jag gratis på köpet. Kanon att spara till Knyttet om hen är en tjej! (Ja, H eller ett pojkknytte kan såklart också ha nytta av informationen, men nog inte lika mycket som en flicka.) Jag hörde Clara Henrys sommarprat häromåret, och är så glad att hon och andra frispråkiga unga tjejer (som Sara Larsson), tar plats i det offentliga i feministiska frågor. De gör mig hoppfull för framtida generationer! Jag ska såklart läsa boken själv också, även om den bristfälliga undervisningen om mens, som även drabbade mig som ung, numera läkts av 25 års förstahandserfarenhet.

Necessären till BB-väskan blir nog färdig idag. I klädväg väntar jag på några amningstoppar som jag beställt från H&M. Knyttets kläder är tvättade, men filt(ar), amningskudde och babynest återstår att tvätta. Väskan med mina och Knyttets kläder samt necessären tänker jag hålla nära mig. B får ha sin egen väska samt väskan med babynest, amningskudde, filtar och det mesta i dryck- och godisväg liggande i bilen. Vi vet ju inte om det blir han som kör in mig eller om han ansluter från jobbet inne i storstan.

Det blir sannolikt morfar som får ta hand om H när det är dags. Farmor ska tydligen resa bort 3-10/12… (Fin tajming!) Det komplicerar ju lite, eftersom morfar också är den första kandidaten till att skjutsa in mig till förlossningen om B är på jobbet. Vi måste också se till att morfar har en vettig bilstol, för jag vill då rakt inte att H ska åka motorväg till DS i morfars bakåtvända bältesstol, om han måste med på färden in, eller när det är dags att besöka syskonet. B har sagt till morfar om stolen, men han har inte skaffat någon annan på flera månader nu, så jag får väl köpa en själv och lämna till honom…

Two down?

Two down?

Här ligger jag sömnlös och bloggar igen. Bredvid mig ligger en fullkomligt kokhet liten kille och andas ansträngt, efter att ha vaknat och gråtit och gnytt ynkligt ett par gånger nu framåt morgonkvisten. Tre dagar ”magsjuka”, en dag på föris, femton dagar vattkoppor, fyra dagar på föris, och vad nu? Jag får flashbacks till förra året, då vi alla just vid den här tiden insjuknade i Förskolepesten, som golvade hela familjen fram till nyår. Jag trodde ett tag på allvar att jag aldrig skulle bli frisk igen…

Försöker tänka att det bara är bra om han klämmer in säsongens alla sjukor nu innan syskonet kommer, men är så rädd att själv bli sjuk nu när BF börjar närma sig på riktigt. Undrar om influensavaccinet jag tog i tisdags börjat verka ännu?

One little man down, alltså. Någon som också kanske rör sig nedåt är Knyttet. Igår besvärades jag hela dagen av en tilltagande svanskotevärk. Mot seneftermiddagen eskalerade den till en känsla som var kusligt lik hur jag kände mig vid förlossningen med H, dock minus själva värkarna.

Det var känsla av hur hela kroppen mellan revben och ljumskar/svanskota satts i ett skruvstäd och klämts åt. I sig inte direkt smärtsamt, utan mer en känsla av avsaknad av kontroll av hela mage/bäcken-området. En överrumplande och liksom …besatt känsla, som jag minns så väl kom som en väldig chock när förlossningen med H startade. Att inte kunna röra sig ordentligt, och ”sitta fast” utan att någon höll i en.

Igår började det (efter en viss svanskotesmärta hela dagen) den sista timmen eller så på jobbet, och eskalerade sedan när jag gick och handlade lite, innan B plockade upp mig för att ta oss hem och fixa en liten middag med morfar och fru som gäster. Alla runt omkring i affären gick så jättesnabbt, och jag var plötsligt jättekänslig mot att ha folk i närheten av min stenhårda mage. Behövde minst en meters avstånd till allt och alla.

Ett tag var jag faktiskt rädd att det var förlossningen som dragit igång, men insåg snabbt att, nej, det är inga värkar inblandade här. Den smärta som var var lindrig och helt konstant. Inga vågor. Fick det vid eftertanke till ont i/tryck mot svanskotan kombinerat med enorma och ihållande sammandragningar. Kanske var det helt enkelt så att Knyttet äntligen börjat borra sig ned i bäckenet? En stund efter vi kommit hem släppte skruvstädet sitt tag, och bara en öm svanskota kvarstod.

Var (såklart, jag är ju ändå jag) orolig för Knyttet en stund, men hen var sedan ganska livlig under kvällen, och har krafsat och puttat lite därinne även nu på morgonkvisten.

Jag har fortfarande ont i svanskotan, men blir upplockad av kollegan idag, och ska försöka ta det lugnt.

Ikväll ska jag och B fira min födelsedag med en middag på tu man hand på en av ”finkrogarna” här i småstan, medan morfar med fru kollar lilleman några timmar.

(Har lite ont i halsen, men förnekar det stenhårt för mig själv, eller försöker i vart fall intala mig att det bara är en liten vaccinationsbiverkning, att kroppen bara kämpar lite med vaccinet, eftersom jag är rätt öm och svullen på stickstället på armen också.)

Nä, nu har klockan ringt, och jag ska upp och göra mig iordning innan kollegan kommer. Hinner kanske ta en kaffe och en bit överbliven tårta också, nu när familjen sover och jag får göra mig iordning i fred.

Jodå, det är B som får vabba igen. Han har ett väldigt flexibelt jobb, min man, vilket lett till att vi faktiskt har ett läge där pappan hittills tagit ca 2/3 av vabbandet, och jag bara 1/3. Trots att han är den i familjen med högst inkomst.

Ny vecka, 37+0

Ny vecka, 37+0

Då var vi här, vid den magiska veckan då Knyttet räknas som helt färdigbakad och klar, och alltså inte skulle anses vara prematur om hen föddes.

Idag är det också världsprematurdagen, så det är ju passande att vi idag kan fira att Knyttet oavsett vad som händer i övrigt garanterat inte kommer att bli en prematurbebis! (Det är också min födelsedag idag, och jag var faktiskt en prematurbebis, som egentligen skulle ha kommit en liten bit in på det nya året, och inte redan i november, så vi kan även fira att jag, trots födsel genom katastrofsnitt och flera veckor i kuvös med sond i näsan, blev en ganska frisk och normal person, tack vare att sjukvården redan 1980 faktiskt kunde rätt mycket om att vårda för tidigt födda barn.)

Om jag får bestämma  – vilket jag vet att jag förstås inte får –vill jag helst att Knyttet håller sig kvar i magen fram till i vart fall den 3:e december, så att jag hinner städa av det sista på jobbet under nästnästa vecka, och att H hinner med i vart fall de första inskolningsdagarna på nya förskolan innan han blir storebror. Jag har faktiskt ingenting emot att hen väntar till några dagar efter BF heller, men helst inte senare än till helgen på BF-veckan, den 10:e-11:e december, dels för att det känns läskigt att gå över tiden, dels för att det vore skönt att hinna landa lite innan det blir jul. Kan du tänka dig att dyka upp under den tidsperioden, Knyttet? Det är ju ändå nio dagar som du kan välja helt fritt på, från fyra dagar före BF till fyra dagar efter. Väldigt lagom, tycker jag.

Apparna har inte längre så mycket att säga om Knyttet, utöver att hen är fullgången och nu mest lägger på sig lite vikt de kvarvarande veckorna. Hen väger drygt 3 kilo och är ca 48-49 cm lång. Om mamma sägs det mera, saker som att förlossningen närmar sig, barnet borde fixera sig och att mamman därmed borde få lite lättare att andas och äta i takt med att magen sjunker. Det pratas om sammandragningar och förvärkar och obehag i bäckenbotten när barnets huvud stöter mot den.

Jag har så här nästan vid målsnöret på min andra graviditet fortfarande inte riktigt fattat hur vare sig sammandragningar eller förvärkar känns eller ska kännas. Många säger ju t.e.x. att de får sammandragningar när de t.ex. går för snabbt eller överanstränger sig under graviditeten. Jag har ofta fått ont när jag går för snabbt, men det känns för mig inte som en ”sammandragning” av livmodern utan mer bara en skärande smärta som ett band längst ner i magen, precis över ljumskarna, och har inte känts som livmodern, utan mer ”utanpå” och mer som en sträckning. Nu har jag börjat känna vad som för mig känns som just sammandragningar av livmodern, och det är en känsla av att toppen av livmodern (som nu är precis nedanför brösten) drar ihop sig och blir spänd en stund. Det gör inte ont alls, utan känns bara som en muskel som drar ihop sig mitt över magen.

Med förvärkar verkar de flesta mena sammandragningar som gör ont eller lämnar efter sig smärta, och som kommer mer regelbundet, utan att nå upp till ”riktiga” värkar, och att de i regel går bort vid vila eller en dusch, och således inte direkt följs av en förlossning. Sådana tror jag inte att jag känt av (ännu). Den senaste veckan har jag ibland haft lite molande smärtor i rygg och nedre delen av magen, men det har varit lindrigt, kortvarigt och utan samband med någon kännbar sammandragning av livmodern.

I övrigt börjar jag nu få lite svårt att gå. Nervsmärtan i ena överlåret drar igång redan efter en knapp kilometers promenad, och det gör lite ont i svanskoteområdet. En något smärtsam, eller i vart fall obehaglig, tyngdkänsla över underlivet har också börjar kännas när jag går.

Halsbrännan är fruktansvärd, men hålls någorlunda i schack med Novaluzid. Sedan förbättras den förstås inte direkt av att jag drabbats av DEN STORA HUNGERN, och mer än gärna smäller i mig saker som köttbullar och kebabtallrik. Allt med fett och undermåliga köttprodukter känns plöstligt lockande. Samtidigt som jag, som idag, inte har orkat ordna vare sig frukost eller lunch, utan sitter och jobbar med lite choklad och mineralvatten som dagens enda bränsle.

Jag har nämligen samtidigt som enorm hunger fått sämre aptit på något sätt. Kan inte tänka mig att leta fram en halvtorr macka ur skåpet på jobbet och äta med bara smör och ost, utan det måste liksom vara något riktigt mastigt och matigt för att jag ska vilja äta. Och tycker att det är för tungt och jobbigt att ta mig någonstans, så jag bara sitter här vid mitt skrivbord och äter bara lite godis för att hålla yrseln stången. Det enda som finns riktigt nära jobbet är en halvtaskig sushirestaurang, och det går också bara bort på grund av inte tillräckligt matigt.

Idag har jag väldigt ont i typ svanskotan, lite konstigt tryckande sådär så att det nästan känns som att jag inte riktigt kan röra mig. Hoppas att det inte är ett tecken på att något är på gång inom den närmsta tiden, utan kanske bara att Knyttet äntligen är på väg att tränga sig lite längre ner i bäckenet. Det vore ju kul om hen inte låg så väldigt högt upp, och kanske till och med var ruckbar eller fixerad, när det är dags för nästa barnmorskebesök om en vecka.

Knyttet har även denna vecka haft en stillsam period, som orsakade stor oro förra helgen, för att sedan ha varit riktigt aktiv alla dagar fram till idag. Idag har det varit lugnare igen, men inte helt stilla. Lilla skrutt, tänker du aldrig inpassa dig i någon sorts schema eller fast dygnsrytm?