Matbordslösa i en vecka till…

Matbordslösa i en vecka till…

Jag ringde Mio igår och undrade vad som händer med matgruppen som skulle ha kommit i början av veckan. Efter ett antal återkopplingar visade det sig att leverantören schabblat till ordern, och vår matgrupp var inte med i veckans leverans, som kommit igår förmiddag. Så först nästa vecka blir vi med matbord igen…

Och jag som är så sugen på hemlagat efter två veckor med bara utekäk. Illamåendet kommer bara då och då nu, och de flesta mataversioner har givit med sig. Jag  l ä n g t a r  efter riktig mat; köttfärssås, fiskgratäng, laxtataki… mmm…

Men, men, det blir väl till att härda ut en vecka till. Vi skulle få 10 % rabatt på matgruppen, vilket väl är en liten tröst i alla fall. Det är dock väldigt typiskt att vi valde att skippa utemöblerna i flyttlasset, för det började bli för trångt. Annars hade vi i ju i vart fall kunnat sitta ute i trädgården och äta.

Så här mot slutet av graviditetsvecka 14 (13+5) mår jag generellt väldigt bra. Mycket bättre än motsvarande tid förra gången, då jag i vart fall hade svårt att äta mat, och inte kunde dricka kaffe, fram till vecka 16 eller så. Jag  tror jag kände lite knyttefladder i magen igår när jag skulle gå och lägga mig, med det var det första på nästan en vecka.

Jag får kväljningar varje morgon vid tandborstning, eftersom jag varje morgon har en vidrig slemklump i halsen som jag bara måste försöka hosta upp. Imorse kom det också blod från munnen för första gången den här graviditeten. Jag kommer inte ihåg när det började förra gången, men större delen av graviditeten med H blödde jag från tandköttet varje gång jag borstade tänderna. Helt normalt.

Det hugger i ligamenten nästan varje gång jag reser mig upp just nu, antagligen för att livmodern växer mycket. Jag ser väldigt gravid ut, och det börjar kännas knasigt att vi inte berättat för våra föräldrar m.fl. ännu (det har bara inte dykt upp något bra tillfälle). Det känns som att det är så uppenbart att alla bara kommer att säga: ”Det har vi redan förstått.”.

Dessa milda symptom är allt jag har just nu, och jag hoppas att denna graviditet nu går lika smidigt som den med H.

Lilla bustrollet är på förskolan igen idag. Han var, som väntat, helt kry igår och B fick vara hemma en dag i onödan. Men det är ju en feberfri dag som gäller, så det är bara att lyda. Även om jag inte tycker att en liten stund med drygt 38 grader under en dag räknas som feber överhuvudtaget.

Det hade dock inte gått någon nöd på dem igår. De åt frukost på kafé, och jag gick över och drack en latte med dem. Sedan gick jag tillbaka till jobbet, och de shoppade lite sommarkläder till H. Han fick den sötaste lilla hatten.

IMG_2066

Vi möttes upp för lunch alla tre, plus morfar, och H fick titta på en grävmaskin på väg till restaurangen. Sedan tog morfar med honom till lekparken en stund så att B fick ringa lite samtal och annat.

På eftermiddagen möttes vi alla hemma igen, och fick en erbarmlig middag på matvarubutikens bistro innan vi handlade lite småsaker vi behöver i huset. Därefter fick H bada och sova. Han älskar att bada i badkaret, och vägrar gå och lägga sig utan ett bad.

Jag packade upp kartonger i köket under tiden. Det går långsamt framåt, och om ett par dagar har vi nog köket på plats i alla fall. Men inget matbord, då.

Det är mycket nu…

Det är mycket nu…

Jag pep in till kontoret i förmiddags (15 minuters långsam promenad, woohoo!) och fick några måsten avklarade. Sedan gick jag hem för att fortsätta uppackningen, men fick ta en paus för att pusta ut. Somnade i en fåtölj, där jag sedan vaknade till av att jag dels hade ont i nacken p.g.a. nedhängande huvud, dels hade dregel i mungipan, och dels att man och barn klev in genom ytterdörren.

De var något tidigare än tänkt, för förskolan hade ringt B redan vid 11 för att meddela att H hade ”feber” (hela 38 grader gudbevars!) och var något lojare än normalt, samt hade ätit dåligt till lunch. Nu behövde B inte komma förrän vid 15 ändå, eftersom han inte kunde komma ifrån direkt, och det ändå var dags för vila. Det här är dock tredje gången på någon månad de ringer hem H med ”feber”, och tempen visar bara lite drygt 38 grader, barnet är glatt och leker, men är kanske något lugnare än normalt och har lite dålig aptit. Vi får hem en (vad vi tycker) frisk unge, och någon måste stanna hemma en hel dag till efteråt, då han alltid är feberfri. Jag kan inte låta bli att tycka att detta är pjoskigt och helt onödigt. Okej om han faktiskt var riktigt hängig och ledsen, men så har det ju inte varit.

Nåväl, vi har fortfarande varken uppackade kökspryttlar eller något matbord (hallå Mio, ”början av veckan” är väl senast tisdag, sedan är det ju mitt i veckan!) så det blev utekäk igen. Jag längtar ihjäl mig efter ”riktig” mat. Efter middagen tog vi en liten (5 minuter!) promenad till den närbelägna stranden, och lät H leka lite i sanden medan vi drack medhavt kaffe. Som jag kan dricka nu!

Knyttets inverkan på mitt liv just nu är minimalt, förutom tröttheten. Men så kan det tydligen vara, eftersom hen ändå fanns där vid ultraljudet förra veckan, vilt viftande. Jag har inte direkt känt några mera fosterrörelser, men har å andra sidan inte haft mycket tid till att känna efter, heller. Och det är ju early days fortfarande.

Sedan somnade jag vid nattning, och sov till gott och väl efter kl. 23. Nu sova igen. Godnatt!

 

Ny vecka, 13+0

Ny vecka, 13+0

Igår trädde jag in i den fjortonde graviditetsveckan, och har avverkat ungefär 33 % av graviditeten. En tredjedel!

Veckan som gått började med att jag trodde att knyttet inte längre fanns, även om jag inte var lika säker som veckan innan. Många av graviditetssymtomen hade återvänt, även om jag var fortsatt oroad över bristen på känningar i brösten och den slappa magen, där ingen hård kula alls kunde detekteras.

Vid KUB-testet på dag 12+4 var det dock ingen tvekan – där fanns en vilt sprattlande liten bebis, som fäktade med både armar och ben. Siffrorna var jättefina, och jag var helt chockad över hur min kropp kunde lura mig så grundligt.

Ytterligare en insikt kom över mig eftet bekräftelsen på knyttets existens – pirrandet och durrandet precis där barnmorskan hade riktat sin ultraljudsapparat var ju … Fosterrörelser! Don’t get me wrong – jag påstår inte att jag känt sparkar i vecka 13, det är mycket subtilare än så. Mer en förnimmelse av aktivitet, ett pirr, som ofta kommer när jag sitter och äter. Knyttet gör en liten tack-för-maten-dans, och jag känner av vibrationerna av den. Inte varje dag, men då och då, kommer  pirret och durrandet, och jag blir så glad när jag i sinnet frammanar bilden av den lilla sprattlande bebisen jag fick se på ultraljudet.

Enligt 1177:s graviditetskalender var veckan som gick den första veckan i den andra trimestern, medan andra appar och sidor tycker att den börjar först denna vecka, eller till och med veckan efter.

Jag har börjat känna mig som ett andra trimestern-preggo i alla fall. Mår bra och orkar mer än på länge. Har inga jätteproblem med mat, så länge det inte är kött (som i en grillad biff eller så, färsmat och skinka går bra) eller annan mustig mat. Nu när jag vet att jag har ett friskt och aktivt knytte i magen gör jag inget annat än njuter av att illamåendet och mataversionerna gav med sig tidigare denna gång.

Flera av apparna berättar att mamman kan få både mycket livliga drömmar och en ökad sexdrift vid den här tiden i graviditeten. Och ja, det är väl bara att säga att det stämmer. Även om inget sker i praktiken p.g.a. flyttstress och barn i sängen så dyker i alla fall tanken upp då och då… Vilket är en avsevärd förbättring jämfört med tidigare veckor, då jag mer känt att rör-du-mig-så-kanske-jag-kräks-på-dig.

Veckan som kommer ägnar knyttet mest åt att växa och är/blir någonstans mellan 6,5 och 8 cm från huvud till stjärt. Apparna säger olika, men det kan kanske bero på om de menar början eller slutet av veckan?

Hår börjar växa på huvudet (och blir knyttet något som storebror så är det en stor mörk kalufs som är på gång), och ögonbryn börjar framträda. Rörelserna blir mindre ryckiga. Skelettet växer sig starkare, och fingeravtrycken utvecklas.

Nu tänker jag njuta av att må bra, och längta till nästa chans att se knyttet, vid RUL om lite drygt fem veckor. Så snart flytten är klar också har jag kanske både de fysiska och de tidsmässiga förutsättningarna för att styra upp både kost och motion så pass att jag är någorlunda fit for fight när det är dags för förlossning till vintern.