Meh…

Meh…

Två föräldrar gick ner i sovrummet för att natta två bångstyriga barn.

En mamma vaknar 06.20 med en sovande familj omkring sig.

Däruppe står middagsdisken kvar på bordet.

Och så undrar en varför vi aldrig hinner få ordning hemma…

Vi hann iallafall fira lucia på förskolan igår. Min lilla tomte var den allra sötaste tomten. Såklart. Jag blev tårögd. Som vanligt. Lillasyster sprang omkring som ett litet gruvfyllo och upptäckte förskolan. Inte oväntat.

Snart dags att gå upp och starta en ny dag. Undrar när den där julstädningen ska bli av, när vi inte gör annat än sover?

Vilken vecka!

Vilken vecka!

Puh! Jag lever! En vecka försvann utan avtryck här, utöver ett litet barncitat om mammans alkoholvanor. Jag har alltså INTE legat hemma och halsat ur en vinare den senaste veckan…

Jag har jobbat, firat ettårsdag, haft ettårskalas och mormor på besök. Och en omgång magvirus däremellan.

Den femte december var en fin morgon i år också, precis som för ett år sedan då det var dags för lillan att komma till jorden. Tror jag. Det var i alla fall inte dåligt väder då heller.

I år fick jag dock vinka hejdå till den här lilla födelsedagstösen och gå till jobbet istället för att åka in till DS för en helt annan sorts ”labour”.

På vägen lämnade jag av den här gossen på föris. Pappan och bebisen, som ju nu inte är en bebis längre, utan en ettåring, åkte in mot stan där ettåringen fick fira födelsedagen med farmor medan pappan hade ett möte. På eftermiddagen fick storbarnet leka med morfar en stund efter förskolan.

På eftermiddagen fick jag gossen levererad till kontoret, och han fick sedan välja ut en tårta till lillasyster på konditoriet. Sedan åt vi en tidig middag på tu man hand (medan han berättade för alla han såg att vi hade köpt en snögubbetårta för hans bebis hade födelsedag) innan vi mötte upp de andra två hemma för ett litet firande.

Lillasyster var mycket nöjd. Sedan blev det några dagars lucka i bildrullen. (Var glada för det!) På onsdagen hade mamman mycket frossa och lite illamående. På torsdagen trodde hon sig må lite bättre och gick till jobbet. Bad move. Frossan tilltog, och lunchen kom upp i en kaskadspya. Fick avboka alla möten för resten av veckan och gå hem. Hade fruktansvärd frossa och illamående hela torsdagen, och trodde jag skulle dö. Minst.

På fredagen hade dock febern givit med sig, och eftersom jag inte haft fler kräkepisoder (magen lite i ”olag”, men det fick funka med minutiös handhygien och egen toalett för säkerhets skull) bestämde vi oss för att köra på med helgens planer. Mormor kom, och på lördagen hade vi tårtkalas för de närmaste och en awesome middag på kvällen bestående fisksoppa med räkor och musslor.

På senkvällen tog jag en liten promenad på egen hand för att fånga några pokémon (generation 3 hade ju kommit – yay!) och fick sällskap av månen, en svanfamilj och tusen juleljus på andra sidan viken.

På söndagen bakade vi pepparkakor, och alla var med. Barnen tappade intresset och ville hellre leka med mormor i lekrummet, pappan tappade humöret och tålamodet (degj*vel!) och mamman fick stå själv och stansa ut kakor av trist köpedeg ganska snart, men en stund där hade vi ett riktigt adventsmys med tre generationer.

Och sedan var det måndag.

Vi vaknade till ett vinterlandskap, och vinkade av pappan när han åkte till jobbet.

Njöt av skådespelet utanför fönstret till morgonkaffet. Lillasyster har för övrigt sovit till KVART I ÅTTA flera dagar i rad, hur lyxigt som helst!

Medan mormor lekte med småttingarna bakade jag saffransknutar med rom- och mandemassefyllning. Använde recept från Leila, men tyckte det var trams med romessens och norpade av the real thing istället, en fin vintagerom från Martinique som B hade i spritskåpet. Gott, gott, gott!

Sedan åkte mormor hem.

Nu är det mitt i natten, för jag somnade i soffan och är på väg till sängen. Imorgon måste jag jobba, och komma ikapp med allt jag missade pga sjukdom förra veckan.

Sedan väntar luciafirande på förskolan på onsdag, ettårskontroll på BVC på torsdag, och återbesök på kvinnokliniken (efter bortopererade cellförändringar för snart fem år sedan) på fredag. Och sedan är det bara en vecka kvar till jul. Huj, vad det går!

Nattsuddar

Nattsuddar

Haj haj! Här sitter jag klockan två på natten och glor på meningslös realityteve på TLC.

Alla sover. Bara mamman är vaken. Jag typ väntar på att min laptop ska installera färdigt sin uppdatering. (Och lite på att min mage ska lugna ner sig, eftersom jag fått skynda till badrummet ett par gånger under kvällen. Om man säger så.)

Annars då? Jag jobbar jobb och mammar barn. Vintern är på väg och jag blir så trött av mörkret. H är extra mammig. För att L är extra mammig. Och jag somnar vid nattning flera kvällar i veckan.

Tisdagen blev en lugn dag på kontoret efter att en megastor och jobbig, men spännande och intressant, grej blev inställd. Men jag fick nästan inget gjort eftersom jag nervat över den megastora och jobbiga grejen hela helgen och måndagen, och nu hade luften gått ur mig av lika stora delar lättnad och besvikelse.

Det var nog en vecka sedan jag skrev sist. Inget särskilt har hänt. Jag har haft mens och surat. Men varit väldigt kär i den här:


Den där lilla fjuniga nacken som jag får gosa in näsan i om nätterna!

Och den här:


Den där lilla människan som pratar non-stop, har en sprudlande fantasi och är så stor och så liten. Som pratade en lång stund om mammas långa skugga som nådde längst upp på väg till föris idag.

De är bara så söta! Och skitjobbiga på samma gång.

Nä, nu måste jag sova så att jag orkar mamma imorgon.

Vilket höstrusk!

Vilket höstrusk!

Idag är jag mammaledig. Tänkte ta någon promenad. Kanske levla upp till 35 i Pokémon Go (bara strax under 50 000 EXP to go). Men. Neeej.


Jag tror vi stannar inne idag. Fram till förskolehämtningen i alla fall. Tänkte plantera om några krukväxter. 

Kanske lära mig hur en går tillväga för att borra upp krokar på väggen. Ytterligare en sådan sak som jag alltid lämnat över till männen i mitt liv, precis som gräsklippning och grillning (och bilkörning, guuuu vad jag skäms över att vara kvinnan utan körkort). Men ska jag vänta tills B fixar upp våra tavlor och lampor kan jag ju få vänta tills fan avlöser mig. Han är ganska händig, min karl, även om hans mamma alltid säger att han har tummen mitt i handen. Det stämmer inte, det är bara det att han har en väääldigt långt startsträcka innan han tar itu med saker, och att han är vääääldigt noggrann med uppmätning och uppmärkning och vattenpass och besök i järnaffären för ett lååångt samtal med någon expedit om bästa sorterns skruv och plugg. Jag tänkte lite mer bara plocka upp valfri skruv ur lådan och smäcka upp tavlorna. Sån är jag. Ska bara googla upp hur en använder en skruvdragare först.

Vardagshack

Vardagshack

En helt oretuscherad och lagom suddig bild direkt ur verkligheten. När mamman har middagstjänst ensam en trött måndagskväll i oktober… Då kan det hända att middagen blir ugnspannkaka med hallonsylt, med en ipad som visar Babblarna uppsmäckad på köksbordet.

Alla glada och nöjda, och mamman fick till och med dricka (en halv kopp) kaffe på maten innan det minsta missnöje gjorde sig känt. 

Inget som vinner mig titeln Årets mamma, men ibland är det bara sååå skönt att slippa krångla.

Här är jag, var är ni?

Här är jag, var är ni?

Det har gått ett antal dagar sedan jag skrev något här. Igen, och som vanligt, får jag väl tillstå.

Tiden är så knapp med två små barn hemma, och det är så många små blogginlägg som aldrig blir av. Vi har haft mormor här över helgen, vi lagade fantastiska lammlägg med nästangrannarna som gäster i lördags, L har lärt sig att gå genom att skjuta möbler framför sig, och att klicka med tungan, förra veckans matplanering blev det inget av med eftersom förra måndagen gick åt till hemresa från Örebro, den här veckan går bort pga konferens och allmänt kaos, jag har ångest över att ha barnvakt till L för första gången och då två gånger på en vecka, det går framåt med pottan för H. 

När jag bara hade ett barn att ta hand om fick alla sådana här små händelser ett blogginlägg nästan i realtid. Nu samlas det på hög och blir aldrig dokumenterat, eftersom det glöms bort eller känns inaktuellt. Det är så många saker jag hade kunnat och velat skriva om. Om bara tiden fanns.

Det blir mest gnällinlägg, och jag kommer på att jag måste låta som världens bittraste människa ibland. Jag vill ju skriva små vardagsputtriga men ärliga inlägg om det som händer omkring mig: barnens utveckling, test av nya barnprylar, lite om mat, hem och trädgård. Men ekonomin är rätt körd i botten efter två omgångar föräldraledighet som egenföretagare, så nya prylar blir det inte mycket av. Och hemmet och trädgården står mest och förfaller. Barnen utvecklas för fullt, men kräver också nästan all min tid (som inte går åt till arbete). Kvar blir bara gnället, som jag kanske hinner klämma in efter en jobbig nattning, eller under en kaffepaus på kontoret.

Jag gillar ju själv att läsa vardagsnära bloggar av ”vanliga” människor i ungefär samma livsfas som jag själv. På sistone saknar jag dock två som jag följt, och som även brukade kika in här ibland: Carin och Jenna. Två kvinnor med två barn var, i samma ålder som mina, vars bloggar har ekat tystare än min på sistone. 

Är det helt enkelt så att det är nästan ogörbart att blogga kontinuerligt med två små? Hoppas i alla fall att ni mår bra, Carin och Jenna, och att vi alla får mer tid att göra det vi önskar vartefter småttingarna växer på sig!

Energinivåerna på topp

Energinivåerna på topp

Ja, faktiskt mina för en gångs skull. Jag vet inte om det är hösten, att jag äter mer fisk och vego än förut, att jag håller lite koll på vad och när och hur mycket jag äter generellt (ingen diet, bara lite kontrollerat), eller att jag ser till att verkligen få en stunds rask promenad om dagen. Eller att L helt slutat amma för ett par veckor sedan, och i regel sover hela nätter i sin egen säng.  Men jag mår i alla fall jättebra just nu.

Favvolunchen just nu – bönpasta med vitlöksfräst broccoli och parmesan

Idag var jag jag igång nästan non stop från 07 till 21. Satt bara ner en stund på förmiddagen medan jag planerade veckans mat, en stund på eftermiddagen efter att L somnat för sin seneftermiddagslur och under måltiderna däremellan. 

Mängden tvätt…

Jag har plockat ur och i diskmaskinen mer än en gång, gjort frukost och plockat undan efter den, städat undan i köket, sorterat och tvättat tvätt, lagat lunch och plockat och diskat efter den, planerat veckans mat, handlat veckans mat, hämtat barn, plockat fram mellanmål till barnen och städat undan efter det, lagat middag och plockat och diskat efter den och vattnat blommor.

Och den rena tvätten från förra veckan som ingen orkat vika in…

Jag lyckades med nöd och näppe klämma in dagens inköp före hämtning, så att jag slapp släpa runt två ungar i det höststormiga vädret. Donkeyns varukorg är sämst för handling, men i monoläge med sidokorgen lyckades jag ändå få hem veckans mat.


Nu är jag redo att stupa i säng efter en stunds tevetittande. Vi har börjat kolla Designated Survivor på Netflix. Lite tillrättalagd och överdriven, med svulstig musik och karaktärer som mest håller små tal varje gång de pratar, men ändå rätt spännande.

Dagens middag – spanakorizo. Jag gjorde fetamuffins också för att jag trodde det skulle kännas torftigt med bara en ostlös ”risotto”. Det var heelt onödigt!

Spindelrädda kan sluta läsa här, för nedan syns vårt nya husdjur, som flyttat in i tvättstugan. Vi har helt enorma spindlar både ute och inne här, men jag låter dem vara. Tror att det rör sig om större husspindel.

Uteblivet middagsmys

Uteblivet middagsmys

Igår skulle vi ju lyxa till det. Lägga barnen i säng tidigt och själva äta middag senare. Hel ugnsbakad regnbåge, pressad potatis, sparris och en beurre blanc-sås med forellrom och gräslök. Mmmm, eller hur?

Barnen somnade. Förvisso senare än tänkt, men ändå så att en middag för två var genomförbar. Men sen.

Såshelvetet skar sig. Fisken blev något överstekt. När vi ändå skulle sätta oss till bords… Vaknade bebisen. Ringde svärmor till B, och vägrade låta sig snabbt avfärdas.

Så där satt vi. Med kall något överstekt fisk, kall pressad potatis, och kall, sladdrig sparris. Med en rätt grinig bebis till bords. Stämningen var inte på topp.

Och det slutade inte där. Från att ha börjat  sova hela nätterna i sin säng (om än med tidigare morgnar än vi kanske önskat) har L hoppat in i en ny krångelperiod.

Natten innan hade hon plötsligt vaknat och tyckt att det var party vid halv två på natten. Nu höll hon sig vaken från tio, och ville inte sova. Det enda som inte orsakade panikskrikgråt var att krypa runt på golvet. Jag var så trött att ögonen gick i kors framemot elvatiden. Försökte sitta och glo på Masterchef i förhoppningen att bebis skulle lugna ner sig och snart gå att lägga i vagnen igen. Men icke.

Jag kämpade hårt mot sömnen. Varje gång jag blinkade hade L flyttat sig tre meter. Hon hade den där maniska blicken och de där ryckiga rörelserna som övertrötta bebisar har. Chuckie. Jag vaknade till sittande med ett ryck och famlade med ögonen. Var är hon!? Ok, där. Blink. Ryck. Var är hon!? Där. Medan B var på toa hade hon dragit ur sladden till teven utan att jag ens märkte att skärmen blev svart och tyst. ”Har hon dragit ut nätverkssladden här?” ”Va? Eh, jaha, jo.”

Halv tolv gick vi ner till sovrummet. Försökte stoppa ner henne i spjälsängen. No go. Jag fick krama en gallskrikande bebis till sömns i vad som kändes som en evighet. Vyssjade, stoppade tillbaka nappen. Men varje gång den lilla kroppen började slappna av, så vevade hon igång sig själv igen.

Jag var inte i mitt esse idag. Framstod nog som helt kollrig på mitt enda jobbmöte. Strulade till dokumenten inför mötet (direkt efter förskolelämningen) och kunderna fick vänta i tjugo minuter innan jag ens fått styrning på saker och ting. Vid halvtid fick jag ta över barn från B, som skulle iväg på öl- och whiskymässa.

Tänkte mig en myskväll med barnen. Moahaha. Det började rätt bra. Parklek, mellis, middag, soffhäng med ostbågar, en festis och film till H medan L röjde omkring på golvet. Hon går raskt längs med soffbordet numera, och de 2-3 sekundernas stående utan stöd börjar närma sig 10. L somnade relativt lätt och rullades in i gästrummet.

H blev för trött och ville inte kolla klart på Hitta Nemo när klockan passerat 20.30. Okej, vi går ner och sover. Men han väsnas i trappan, och L:s skarpa skri börjar ljuda ifrån gästrummet. Går in och ger napp, klappar om lite. Väser åt H att smyga och vara tyst i trappan. Skri. Omtag. Vi kommer ner, och jag inser att tiden är knapp och försöker skippa bokläsning. Major breakdown. Han lugnar sig, men envisas med att bläddra lite själv i en bok. Tick, tack. Var det ett ljud uppifrån? Tick, tack.

”Mamma, jag vill gå på pottan!” *Hallelujah-nej-fan-inte-nu-gud-vad-bra-att-han-själv-vill-men-NEJ!* ”Okej, älskling, bra att du säger till, vi går upp till pottan.” Tick, tack. Sätter barnet på pottan. Visst är det något som låter däruppifrån? Mycket riktigt, lillasyster gallskriker. Hämta barnet, stoppa ner i spjälsäng.

I pottan ingenting. Ny blöja på storebror. På med pyjamas. Ner i sängen. Lillasyster härjar runt, något missnöjd. Genom ett mirakel somnar storebror på tio minuter. Tilltagande missnöje i spjälsängen. Upp snabbt innan hon väcker storebror. Fixar flaska till ackompanjemang av höga tjut. Hon dricker, men är inte riktigt nöjd. Förkylningen bråkar nog med näsan och hon sväljer mycket luft. Krånglar och rapar. Sedan somnar hon till slut om i vagnen.

Puh. Klockan är 22, och dubbelnattningen har lyckats till slut. Men jag räknar minuterna till nästa skrik. Jag kan inte nog beundra de föräldrar som är ensamma med flera små barn jämt. Bara det här att få de små liven att sova är ju ett slitgöra.

Så nu ska jag ta fredagkväll. Kaffe och en stunds teve, kanske. Inte många shotbrickor här nuförtiden, inte…

En sån där bra mammadag

En sån där bra mammadag

Inte för att jag varit någon bättre mamma än vanligt.

H har fortfarande suttit framför tv:n och glott på Backyardigans typ från efter mellis och fram till middagsdags, och L fick mest bara sitta i vagnen under lekstunden i parken efter hämtning. Ja, hon fick gunga några minuter, men jag tycker det är drygt att låta henne leka utomhus nu innan hon kan gå och har skor osv.

Men jag känner mig ändå nöjd med dagen. Jag tror att mina insatser med noggrann matplanering och dagliga promenader har givit mig mer energi. Att faktiskt jobba mer än jag är borta under arbetsveckan gör att jag hinner mer på jobbet och inte känner mig lika stressad under mina två mammalediga dagar.

Vi använder bara halva köksbordet för att äta på, resten är förvaring av…diverse…

Jag och L var uppe tidigt imorse. Kaffe till mig, och flaska (och blomjord) till henne. Stökade runt i köket, städade undan i vardagsrummet och gjorde frukost tills grabbarna kom upp. Alla åt tillsammans under relativ harmoni. B och H åkte iväg, och då hade L varit i farten i nästan tre timmar och var sovfärdig. Ner i Yoyon, in i gästrummet, och sedan sov hon i 2,5 timmar.

Jag hann röja undan efter frukosten, dricka kaffe, köra en runda i tvättstugan, fixa med Bugaboo Runner (montera ner min Buffalo-liggdel och sätta på sittdelstyg och Niark1-suffletten, montera organizer, sätta i fårskinn och pumpa däcken) och boka tågbiljetter innan hon vaknade.

Sedan åt vi lunch. Hon äter ganska glatt av Lovemade-burkarna nu, och låter sig bli matad åtminstone ett mål om dagen. Hon fick en kyckling och ris i curry, och hjälpte sedan till att äta mina middagsrester från igår. En klämmis senare var vi färdiga att gå.


Med en dryg timme kvar till hämtning hann vi gå en lång runda förbi mataffären för att köpa färsk fisk och forellrom till morgondagens mysmiddag. Efter hämtning blev det en stunds lek i parken före mellis. L somnade utan knöl och sov en och eb halv timme till medan jag röjde i köket och började med middagen. H kollade på Backyardigans, vilket är vad han helst gör varje dag mellan mellis och middag. Jag kan förstå att han tycker att det är skönt med lite nervarvning efter förskolan, och jag håller ändå på med middagen, så det får vara så nu. Jag brukar fråga om han inte vill hjälpa mig i köket, eller leka därinne. Men han vill hellre kolla på tv.


B kom hem, och vi åt alla tillsammans. L åt glatt av både ris och grönsaksgryta, men fick så klart inte i sig några större mängder. H åt – som väntat – nästan bara ris. Men stämningen vid bordet var god, och efter lite frukt och klämmis var H redo för sängen. Vi kör varannan dag just nu, så jag och H gick ner medan B fixade en godnattflaska till L.

Tandborstning och bokläsning, och sedan en mysig liten pratstund om vad som är på gång de närmaste dagarna. Imorgon ska han få åka ”racervagnen” till föris (och mamman kommer snabbare till jobbet som en bonus), pappa hämtar, och sedan lämnar mamma igen på fredag. Men hämtar också, eftersom B ska på roligheter i stan. Så på fredag ska barnen få falukorv och makaroner till middag, och sedan ska vi äta ostbågar och kolla på film. Han vill se ”fiskarna” (Hitta Nemo), precis som vi gjorde sist jag var hemma själv med barnen.

Medan vi pratade hör jag hur han varvade ner, och sedan kramade jag om honom och sade Godnatt. Jag älskar dig.” Och fick en stor blöt puss och ett ”Jag älskar dig!” i retur. Han somnade, och jag slumrade bara till en stund själv. Så jag hann komma upp och plocka undan tusen leksaker från soffan, och håller på att kolla dagens Masterchef Australia. B har nattat L på korrekt vis.

Jag har haft en bra dag. Snart sängdags inför jobbdag imorgon.

Veckans vardagsmat v. 39

Veckans vardagsmat v. 39

Då har det varit måndag igen, och veckan började som vanligt med planering av maten måndag-torsdag, följt av matvaruinköp efter förskolehämtningen. 

Det måste vara någon form av avancerat självskadebeteende, detta att gå med barnvagnen och två små barn och handla mat en gång i veckan. Frivilligt. När den andra föräldern i familjen har bil och körkort. Men det har blivit en rutin som satt sig, även om det lämnar mig helt utmattad vid dagens slut.

Nåväl, det är planerat och handlat, och den första måltiden är redan lagad och uppäten. Eller, den har lämnat fyra generösa lunchlådor efter sig, så en del av veckans luncher är redan klara. Jag äter lunch hemma eller medhavd på jobbet alla vardagar, medan B äter ute på sina jobbdagar och en hel del av de föräldralediga dagarna också.

Förra veckans matplanering gick bra. Rödbetsplättarna och ugnsfisken gillades av alla utom den trilskande treåringen, och pulled oumph tacos var okej enligt alla. 

Det var första gången vi testade oumph, och det var okej i tacowraps, med en förvånansvärt ”köttig” textur – som lite seg och smaklös kyckling. Men som B konstaterade så är det kanske mer en produkt för ”proffsvegetarianer” som behöver alternativ – det är väldigt dyrt, och för oss som ändå äter kött så väljer vi hellre det, eller typ en bönröra eller något om vi ska äta vegetariskt. 

Salladen med varmrökt lax besparade vi barnen, som fick ost-och skinktortellini istället. Vi vuxna tyckte att den var okej. Jag gjorde dock misstaget att äta en räksallad till lunch innan, och två kalla sallader på samma dag var inte alls nog för att ge mig tillräckligt med energi.

Den här veckan ser planeringen ut så här:

Utgångspunkten var att vi hade grädde, rödbetor, blomkål, potatis och chèvre hemma, och att vår lokala butik hade bra pris på färsk torskfilé, hel öring och halloumi denna vecka. 

Torsdag är det lite lyxigare middag; eftersom B ska ut och roa sig på fredag (med risk för en avslagen lördag) ville jag få in en mysig middag för oss på torsdag. Det kan hända att barnen får äta tidig middag på falukorv och makaroner så att vi får laga och äta middag i fred då…

Och måndag är redan avklarad. Den här dagen har verkligen gått i ett. Lillan är  dyngförkyld, grinig och sover illa. Jag hann bara planera halvvägs under hennes korta förmiddagsvila, sedan fick jag planera resten i hennes sällskap (tidsåtgång: +150%). Det var för tidigt för lunch sedan, så jag tog en promenad till apoteket för att köpa salva till de stora irriterade röda områdena i hennes mungipor. Sedan hem och kasta i oss båda lunch innan det var dags för hämtning. 

Handlingen gick så bra den kan gå med en sjuk bebis och en eftermiddagstrött treåring. BÅDA presterade bajsblöja i affären denna vecka… Dagens middagsrecept hade lite väl många moment, vilket ändå hade fungerat om inte bebisen vägrade somna för sin sena eftermiddagsvila när vi kom hem. Nu blev det lite väl sent, och treåringen åt ett par mandariner till middag efter att ha totalvägrat rödbetspaj.


Vi vuxna var väldigt nöjda. Det går liksom inte att gå fel med kombinationen rödbeta, chèvre och valnötter (i vitlöks- och valnötsyoghurtsås, yum!).