Underbara förmiddag

Underbara förmiddag

Just nu halvligger jag i soffan och klamrar mig fast vid kaffemuggen. Ytterligare en alldeles för kort och stökig natt är förbi, men sedan kommer belöningen – L:s långa förmiddagsvila.

På sätt och vis är det skönt att hon är så morgonpigg, för det medför också att hon efter frukostgröt och morgonbajs är helt slut och redo att sova. Ingen sömn är så lättfångad som den på förmiddagen, och det är bara att lägga ner henne i Yoyon, rulla in den i gästrummet och gå därifrån. Sedan sover hon i 2-3 timmar, och hemmavarande förälder får göra precis vad hen vill.

Just nu tror jag att både jag och B prioriterar lite slö egentid framför allt annat, inklusive välbehövligt hushållsarbete, under dessa timmar. Och det känns helt okej. Det är så sällan lugnt och tyst i huset nu med två barn, och utöver dessa förmiddagstimmar då L sover och H är på förskolan är det bara under sen kväll, när vi är för trötta för att uppskatta det.

Jag var tvungen att ringa ett kort jobbsamtal och följa upp med ett mejl, men efter att ha klarat av detta har jag nu parkerat mig i soffan med gårdagens Masterchef Australia på teven, och en kopp kaffe. Hushållsarbetet får klaras av med barnen närvarande senare.

H brukar vara nöjd med att hjälpa till eller leka bredvid (i värsta fall får jag ta fram paddan), och L har också blivit väldigt duktig på att roa sig själv nu när ålandet tagit fart ordentligt, och hon kan ställa sig upp och undersöka saker. Så det ger sig nog.

Om bara en vecka är det dags för B att slutföra sitt uppdrag i familjeföretaget vars försäljning går igenom, och han kommer att få gå på föräldraledighet i mycket större utsträckning. Han kommer väl kanske att få lite ”efterbörd” att ta hand om jobbmässigt, men till stor del kommer jag att kunna få jobba.

Självfallet kommer jag att vilja vara föräldraledig i någon mån även framöver – L:s bebistid kommer ju att vara oåterkalleligen förbi snart, och jag vill inte missa den på grund av jobb. Vi har ansökt om förskoleplats från den 5 mars nästa år, när hon är 15 månader. Det var en bra ålder för H att börja förskolan, och hon verkar ju hittills utvecklas lite snabbare, så det kommer i vart fall inte att vara för tidigt.

Vi får sätta oss ner och planera för det kommande halvåret, helt enkelt, och jag hoppas att mer arbetstid kommer att ge mig sinnesfrid att verkligen bara njuta av barnen den tid jag är hemma.

Nu vaknade hon visst, efter bara 1,5 timmar. Men det är lugnt, för det öppnar upp för en ny sovstund om ett par timmar. Dags för golvlek, och sedan lunch! Masterchef går ju att se från golvet också 🙂

Tack och godnatt.

Tack och godnatt.

Jobbade idag. Det var bra. 

Kom hem, åt middag och läste bok för gossen – ”Visst kan Lotta cykla”. Det var också bra.

Somnade ihopvikt i den lilla barnsängen. Inte så bra.


Knäna värker av den ihopknycklade positionen, och tankarna rör sig som kall havregrynsgröt.

Natten bjöd på förkyld bebis och cirka två timmars sömn. 

Så tack och godnatt för idag!

Ändrade planer

Ändrade planer

Min familj är på väg till nästangrannarna på middag. Jag skulle såklart också ha följt med. Men jag orkar bara inte.

Efter hämtning och mellis åt barnen och lunch åt mig bara sinade mina energinivåer helt. Ni vet sådär så att det snurrar i huvudet, ögonlocken knappt går att hålla uppe, benen blir som gelé och armarna känns liksom bortdomnade och helt kraftlösa och det liksom strålar yrsel ut i fingertopparna? Typ som att få svindel, fast av ren och skär trötthet. 

Jag känner mig lika trött som när jag var gravid, och var tvungen att lägga mig under skrivbordet på jobbet och bara sova en stund, för annars hade jag svimmat. Nu är jag INTE gravid, utan har just haft min första ”riktiga” mens efter förlossningen med L. Prick 28 dagar efter de första små blödningarna var det dags, så det är ingen tvekan om att mensen är tillbaka. Jag har ju mått hormonellt konstigt den senaste månaden, så den här tröttheten kanske också är hormonrelaterad. 

Eller så är det bara det att jag knappt sovit på en vecka på grund av sagda bebis nattliga härjningar…Innan B kom hem satt jag halvt avtuppad i soffan och kunde knappt hålla koll på L, som ålade runt på golvet och provsmakade allt hon kom åy.

Hursomhelst så blev jag hemma, och ska försöka få ett par-tre timmars ostörd sömn, och sedan försöka fixa lite hemma inför jobbdag imorgon.


Så. Jävla. Trött.

H hade haft en bra dag på förskolan, och var glad när vi hämtade. Ville gosa med L och sa att hon var en jättesöt bebis. Aaaa, hjärtat! 


Hon sov förresten ända tills vi skulle gå och hämta, så det var bara att rulla iväg Yoyon när det var dags. Då vaknade hon såklart, och ville absolut sitta efter att vi hämtat H, så hon kunde hålla koll på honom.

Nu ska jag sooova, och förhoppningsvis bli människa igen…

Lugnet

Lugnet

Efter 8 månader som tvåbarnsförälder har jag verkligen börjat se det som en promenad i parken att bara ha ett barn att ta hand om.Vilken lyx det är med dessa förmiddagar när H är på förskolan!

L:s nattliga härjanden har nog peakat nu, tror jag… Natten till igår var det många uppvaknanden, men mest i form av att hon grät och gnydde, inte det hysteriska rumlandet hon höll på med veckan innan. I natt sov hon i ett svep fram till 04. Främst troligen för att jag hade däckat i vardagsrumssoffan (igen) och själv inte vaknade till förrän hon började skrika inne i gästrummet. 

Men efter lite nattatutte somnade hon om (inte i spjälsängen, så klart!) och sov i över en timme till innan hon började leva runt för att hon helt enkelt tyckte att det var morgon. Efter att vi ätit frukost sov hon från åtta till en bit efter tio. Och jag gjorde inte ett skvatt nytta under tiden – jag bara slappade! Mycket välbehövligt efter en slitig vecka med knapp nattsömn.

Efter att hon vaknade lekte vi på vardagsrumsgolvet en lång stund, och det var skönt att kunna ge henne lite odelad uppmärksamhet utan att med dåligt samvete behöva parkera H framför teven först. Sedan slukade hon en hel burk barnmat och en halv klämmis som blev över igår kväll.

Efter maten gick vi ner och duschade. Först jag, medan hon satt i babysittern, och sedan tog jag med henne in i duschen och duschade henne medan jag höll henne i famnen. När jag lade henne på skötbordet för att torka efteråt var hon helt lugn och avslappnad. Så efter lite manikyr, inoljning, ny blöja och mjuka rena kläder lade jag ner henne i vagnen. Inte ett knyst till protest när jag lade ner henne och lämnade rummet.

Nu ska jag göra lite nytta medan L sover, innan det är dags för hämtning av H. Som för övrigt är så glad att vara tillbaka på förskolan. En winwin för alla, detta med att förskolan öppnat igen.

Nu är det bara lite egentid med just H som saknas; L får ju full uppmärksamhet på förmiddagarna. Vi får försöka planera in lite sånt på helgerna, så att han får lite one-on-one-tid med en förälder åt gången.

Vad mer? Vi har beslutat oss för att skippa Uppsala Reggaefestival i år, trots att vi verkligen saknat den sedan den flyttade för ett antal år sedan. Vi har ingen barnvakt till H i helgen, och att lägga rätt mycket pengar på hotell och festivalbiljetter och behöva ha med två barn, när det egentligen bra var två akter vi verkligen ville se. (Jag har aldrig lyssnat på riktig old school reggae, och har missat allt nytt som kommit de senaste åren p.g.a. vuxenliv, och det var mest sånt. Inte så många akter som kändes igen från min ungdom på 90- och 00-talet) Njae, det får vara i år. Hoppas festivalen återvänt till Uppsala för gott!

Kalle Bah har vi redan sett i sommar, och Kapten Röd har andra turnéspelningar i sommar. Mycket sympatiskt kostar det bara en hundralapp att gå på hans andra konserter, så vi kom fram till att det på det stora hela kändes mer värt att gå på hans konsert i Göteborg i början av september, göra en familjehelg av det med tågresa ner och kanske ett besök på Universeum. Så det tänker vi göra!

Så tyst och öde

Så tyst och öde

God morgon! Här sitter jag och dricker förmiddagskaffe på balkongen.

Tittar ut på en regnig sensommardag med ett lite, lite kyligt bett i luften, som skvallrar om den annalkande hösten. Fleecejackan på för första gången, och det känns vemodigt, men ändå som en nystart med krispig, sval förhöstsluft. Jag vet inte om det är alla år i skolan som gör det, eller något annat, men det känns alltid som att ett nytt år börjar i augusti-september snarare än i januari…? Längtar efter stickade tröjor, tända ljus, långkok, svamp och mustiga rödviner.

Stora barnet är på förskolan för första gången på fem veckor. Lilla barnet sover efter att återigen ha härjat sig igenom en natt som en pratsam iller på speed. Hur länge tänker denna fas pågå?

För tillfället känns det i alla fall helt tyst och öde här hemma. Trött är bara förnamnet på hur jag känner mig. Somnade i soffan igen igår kväll, desperat kämpande för att ha lite egentid. Vaknade vid 2-tiden släpade mig själv och bar ner barnet i sovrummet. Hon vaknade såklart (oundvikligt när jag var tvungen att byta bajsblöja) och började träna på sin paradgren ”hopp i spjälsäng”. Verkade sedan komma till ro mellan mig och H i sängen. Men vaknade efter max någon timme och drog igång aktivitetsschemat. Det blev bara små microlurar för mamman mellan gångerna jag var tvungen att dra ner henne från mig, sin bror och sin far, eftersom ”klättring på familjemedlem” också är en favoritsport för tillfället. Det är bara en tidsfråga innan hon brakar ner i golvet eller spjälsängen…

Hon sover helt lugnt i sin Yoyo första delen av kvällen/natten. I den ligger hon ju fastspänd med sele och kan inte ”veva igång” sig fysiskt om hon vaknar till, så som hon gör i spälsängen och vår säng. Kanske måste vi ha en vagn med sele som sovplats även i sovrummet under en period? Allas nattsömn blir ju helt förstörd som det är nu.

Terminsstart

Terminsstart

Imorgon börjar lillskrutten på föris igen. Just när vi börjat vänja oss vid en två-barn-på-heltid-vardag.

Lite ledsamt, men kul att han ska få komma tillbaka till sitt sociala sammanhang. B har nyss fått gå ner och lägga sig med honom, eftersom han varit uppe och vandrat x antal gånger sedan läggdags vid 19.30. Han är nog lite nervös, plutten! Hör honom fortfarande prata på nedervåningen. Men han har också verkat odelat glad över att få komma tillbaka till förskolan, så det blir nog bra, även om han nog är lite trött imorgon bitti…

Och nog ska det bli lite skönt att få den där lediga stunden på förmiddagen, då lillan sover middag och H är på förskolan! Kunna röja lite i kaoset hemma, kanske förbereda inför middagen och göra iordning mellanmål att ta med till parken efter hämtning 14.30. 

Vi har släppt på de flesta måsten de sista veckorna av ledigheten, för att komma ifrån den lätta utvägen att bara låta H kolla på teve/padda medan vi stökat på som vanligt. Ryckt på axlarna åt att frukostdisken stått kvar på bordet när vi kommit hem efter en dags utehäng. 

Men nu måste det bli lite ordning på torpet igen, och någon sorts vardagsrutiner hamna på plats. Hoppas bara att L:s röja-halva-natten-fas slutar snart.

Inatt bar jag ner henne till sovrummet efter 02 (jag hade somnat i soffan runt midnatt), hon vaknade, och sedan höll hon igång i en EVIGHET, och hoppade ståendes i spjälsängen, kravlade över oss alla i sängen och höll låda konstant. För att somna och sedan dra igång igen vid 06. Jag fick gå upp med henne då, och är så trött, så trött.

Men vill inte gå och lägga mig, för orka slösa egentid på sömn?

Äntligen friyay!

Äntligen friyay!

Så blev det fredag igen. Veckorna bara rinner iväg i en dimma av föräldraskap och jobb (och en del pokémonspelande…), och för det mesta måste jag tänka efter riktigt noga för att veta vilken veckodag det är.

Men fredag är liksom alltid fredag, oavsett jobb, föräldraledighet, semester och allt däremellan.

I förmiddags gjorde jag kontor en liten stund. Eftersom vi har fredags- (och måndags-) stängt över sommaren brukar en stunds jobb dessa dagar kunna vara lugnt och trivsamt. Nu har vi tyvärr hela kontoret fyllt av polska målare, eller ja, utsidan av kontoret, och det skrapas och slipas för fullt på kontoret från tidig morgon till sen kväll. De har kommenterat att vi är på jobbet mycket, men det är ju inget mot vad de är… Byggnadsställningar runt hela huset, och folk som springer utanför ens fönster på andra våningen med slipmaskiner och skrapor gör ju inte direkt gott för koncentrationsförmågan. Plus att vi måste välja mellan bastuvärme inne, eller att vädra, men istället få oväsendet ofiltrerat in.  Sex veckor ska det vara så här innan fasad och fönster är målade och fina. Voj, voj, voj…

Vid lunch fick jag barnen levererade medan B skulle på lunch med en gammal kompis. De skulle sedan hem till oss och lyssna på ”musik”, innan jag, barnen och kompisens gravida sambo var välkomna hem för middag. Jag började med att gå på thairestauang med barnen, och klappade mig själv på axeln efter att ha fått in H tre kycklinspett med ris, L nästan en hel burk vegolasagne, och mig själv en fried rice med kyckling. Utan att någon grät!

På allmän begäran blev det sedan repris på 4H- gården. Den här gången var jag beredd på att H har heeelt fel prioriteringar, hade med mig kaffetermos och satte mig vid ett bänkbord med uppsikt över traktorerna medan jag lät H göra sin grej och L fick åla runt i gräset och smaka på löv och pinnar. Antal djur betittade/klappade = 0.  


Jag var ju bunden till bordet med hänsyn till L, men H sprang glatt runt och anslöt till andra familjer som lekte. Jag blir så osäker på hur jag ska hantera det – andra tycker kanske att det är jobbigt med en påflugen nästan-treåring som ”kraschar” deras familjeutflykt?  Men å andra sidan vill jag inte gärna säga till min fina sociala lilla kille att andra kanske inte vill leka med honom? Och för vår del blir det ju tvunget så att han får klara sig själv när jag är ensam på lekplatser med båda ungarna, eftersom L faktiskt MÅSTE ha det mesta av min uppmärksamhet när hon är vaken.

Hon var nöjd med att åla runt i gräset, och ännu nöjdare när hon lyckades länsa varukorgen på H:s sandleksaker. 


Det är en ganska lång promenad från 4H-gården – nästan en halvtimme in till centrum, och sedan ytterligare tjugo minuter hem. Naturligtvis kom en ordentlig regnskur. Som tur var hade jag sett till att det fanns regnskydd i vagnen. Som synd var var det Bugaboos originalregnskydd – visst stänger de ut vätan bra, men de fyller nästan hel varukorgen när de inte är i bruk.


Väl hemma möttes vi av två välförfriskade herrar. Jag gav L middag, och fick sedan till slut min mycket välförtjänta fredagsdrink.

Och sedan…? Det grillades, och jag sålde in Babyzen Yoyo 0+ på den gravida sambon samt lånade ut min Aldoria Bambu Soft-bärsjal och babysitterinsatsen till Stokke Tripp Trapp.

Sedan blev B plötsligt trött. Gammgubben orkade inte med hålligång från lunch…! Så jag fick underhålla gästerna, natta L, och sedan peta ner H i säng bredvid sin far. Men sen! Var klockan bara 22, och jag hade egentid medan hela familjen sov. 


Katt i knä, vinglas i hand. Nu lite Masterchef Australia medan jag avverkar det kvarvarande vinet.  Fredagen kunde knappast avslutas bättre!

Bakisdag

Bakisdag

Jag känner mig bakis idag. 

Inte för att jag drack en enda droppe alkohol igår. Det var jobbdag, och jag hade två större projekt att fixa på kontoret. Plus det vanliga av telefonmeddelanden och mejl som jag inte hann besvara hälften av under tiden. Två dagar i veckan räcker ingenvart alls.

En deadline är en deadline, så jag blev kvar till efter nio på kvällen innan jag skickade iväg det sista mejlet. Dagens bränsle bestod av en macka, en bulle och ett wienerbröd. Hej, sockerchock! 

Dagen började väl hyfsat med frukost i form av en surdegsmacka med ost och skinka och diverse grönt, en kaffe och en bulle till fikat på kontoret. Men frukosten blev lite sen, så vid lunch var jag inte sugen. Tog en liten promenad med kollegorna och gjorde någon Pokémon-raid. (Tre tanter på 40 plus/minus några år bevakar ilsket gymmet de når från kontoret…)

Sedan satt jag vid skrivbordet och slet. Skulle möta upp B och barnen för en tidig och lättare middag. Efter att barnen somnat skulle föräldrarna kalasa på lite finskinka och ost som blivit kvar sedan helgen. När B ringde och ville mötas upp hade jag dock precis fikat på kontoret, och fyllt på de vid det laget sinande energidepåerna med ett wienerbröd som kollegan varit och köpt på det närbelägna konditoriet. 

Jag var långt ifrån klar med jobbet, och fortsatte knappa på datorn tills jag var klar där vid 21-tiden. Kunde känna de sura vibbarna hemifrån ända till kontoret. Men en deadline är en deadline. 

Så kom jag hem 21.38, och möttes av en H som sprang omkring och en L som härjade som en galning. B satt surmulen vid köksbordet med den lilla i famnen. Jag högg direkt in och tänkte ta med H ner till sängen. Tydligen fel val, för B kom och tryckte den lilla i min famn. Då hade jag dock redan lovat H att jag skulle läsa för honom, så jag förhandlade fram en kompromiss med att mamman skulle läsa en bok, sedan skulle pappan läsa en och krama till sömns.

Så gjordes, och jag gick upp med L. Hon var sådär onda-dockan-maniskt övertrött som bebisar i hennes ålder kan vara. Huvudet tycks snurra i 360 grader, alla lemmar strävar åt alla håll samtidigt, och det babblas/tjuts konstant, och ögonen stirrar vilt men med en tydligt trött glans. Det fjuniga håret klibbigt av kallsvett. Men jag kände igen det. Sådär var ju H också ibland. 

Så jag satte mig i det halvdunkla vardagsrummet utan att sätta på teven eller annat, och bara pratade lugnt med den lilla. Höll den lilla stretande kroppen i famnen och fortsatte utstråla totalt lugn i kropp och röst. Tills varje muskel i den lilla slutligen kroppen slappnade av, en efter en. Lade ner henne i vagnen och motade bort en annalkande kris genom att luta huvudet mot hennes och lägga en tung arm över hennes mage. Så slocknade hon.

Klockan var nu efter 22, och av B hördes ingenting. Att alla former av mys var inställda hade jag ju redan räknat ut eftersom han inte ens pratat med mig sedan jag kom hem, utöver: ”Här, ta henne!”, ”Varför ska du gå ner med honom?” och ”Här, byt hennes kläder, hon har kräkts”. Om jag blir sen hem är det alltid mitt ”straff” att hela kvällen ställs in. B somnar då alltid med H, som för att demonstrera hur slut han blivit, stackaren, som fått ta hand om barnen själv. 

Här tangerar jag min gräns att aldrig bråka med min sambo genom bloggen, men jag känner också att jag inte helt kan utelämna påfrestningarna i relationen som uppkommer i vardagskaoset med två småbarn hemma, när det är en ärlig dokumentation av vår barnfamiljsvardag jag vill åstadkomma. 

Och jag förstår att han haft en slitig kväll, det gör jag. L:s harmoniska fas slutade så klart minuten jag skrev om den, och hon är nu inne i en ”all systems go”-period vid 22-23 varje kväll, med helig ilska om en försöker få henne att somna. Och H kräver fortfarande en förälders närvaro för att somna. Bok, och sedan kramas tills han somnar. Svårt att klara av båda själv, men det är inte så att det inte går. Jag har ju gjort det många gånger.

Men det är som att jag bara måste få mötas av två vakna barn och kaos hemma om jag jobbat längre än tänkt. Måste få se med egna ögon hur jobbigt det varit. Samma sak varje gång. Mannen som liksom kapitulerar inför jobbigheten och sitter som en apatisk martyr och LIDER. 

Så reagerar nästan aldrig jag. Jag tar itu med det jobbiga. I detta fall hade jag parkerat H med vad som helst som skulle uppehålla honom, troligen YouTube på paddan, gått iväg med L till ett annat rum och sövt henne, och därefter tagit itu med H. Inte plättlätt, men görbart. 

Men, men. Det är inte lätt detta med familj och arbete i kombination. Känner mig otillräcklig som mamma, partner och yrkesperson. Jag försöker förlåta både mig själv och B när vi inte räcker till. Förhoppningsvis lättar det upp så småningom. Men jag är less på att bli behandlad som the scum of the earth för att jag jobbar sent någon kväll ibland.

Sent omsider satt jag så själv och kollade på kvällens Masterchef Australia på playfunktionen. Vid det laget hungrig som en varg utan att ha fått i mig någon riktig näring på hela dagen utöver frukostsmörgåsen, men utan ork att ställa mig i det orkandrabbade köket och laga något. Så min midnattsmiddag blev en skål tryffelchips och en flädertonic (utan gin). Inte konstigt att jag mår röv idag. 

Lillbarnet har fått gröt, sovit nästan två timmar och vaknat igen. Jag har ätit frukost ensam, medan storbarnet insisterat på att bara äta ett par skivor bröd utan något på. I  tevesoffan. Idag orkade jag inte tjafsa. 


Jag struntade i min planerade fil med granola, och åt upp hans ägg också. Har druckit tre koppar kaffe utan att vakna till. Dimmig i huvudet och trött. 

Lite lunch i barnamagarna och en pokémon-/lekparkspromenad kanske? 

Dagens ärenden

Dagens ärenden

I förmiddags hade H en tid hos frisören, några veckor senare än ”bäst före” – gossen har haft en pannlugg som han fått kika igenom snarare än under på sistone.

I vanlig ordning fick vi inse att den tilltänkta promenaden ner på stan inte skulle hinnas med, och sedan kom vi några minuter för sent även efter att ha tagit bilen. För det är ju alltid någon som bajsar blöjan full, äter sin frukost i slow motion eller inte vill ha framtagna kläder just när vi ska iväg…

Väl på plats förflöt i vart fall allt som det skulle – tack vare att barnet fick sitta med sin padda och kolla YouTube fick frisören arbeta ifred. 

Nyfriserad pöjk

Efteråt satte jag av med barnen i vagnen med destination järnhandeln. Jag skulle köpa ”såna där pluppar håller fast hyllor i garderober”. 

Detta eftersom jag igår skulle städa vårt kök genom att börja i ”rätt ände” och ordna upp vår sopsorteringssituation. Jag har alltsedan flytten mixtrat med olika ställen att göra av pantflaskor och vinflaskor. Och vad jag än gjort har det slutat i att någon (läs: B) lagrat dessa flaskor någonstans på köksbänken. Dessa flaskupplag har stört mig å det grövsta i ett års tid nu.

Vi har kommit fram till att en garderob i hallen, vägg-i-vägg med köket, borde vara en rimlig plats. Både garaget och förrådsrummet nedanför trappan har testats som ”sopstationer”, men har funnits ligga för långt från köket för att vi ska orka ta dit skräpet kontinuerligt istället för typ till helgen.

Igår var jag lite sur på B, som plötsligt hade lovat H att gå ut och öva på sparkcykeln på seneftermiddagen, istället för att vi alla skulle gå ut tillsammans efter middagen, som jag sagt tidigare. Han gick ut och var roliga lekpappan och jag var tråkmamman som höll på med dagens måsten (laga kvällens middagsmat, och sedermera även städa kök, eftersom pappan valde att leka istället för att börja städa medan jag stod vid spisen). 

Så medan de var ute och maten puttrade på spisen gick jag ut i halllen. Konstaterade att om jag flyttade bort en klädstång och en liten trådback ur den ena garderoben, och istället tog de två översta hyllorna ur de andra två garderoberna, skulle vi få en utmärkt sopstation med tre hyllplan i den garderob som är allra närmast köket. Jag satte genast igång, flyttade ur alla väskor, sparad bubbelplast och tygkassar som samlats i sagda garderob.
Jag flyttade upp det befintliga hyllplanet några hack för att möjliggöra förvaring av pappersinsamling och glas på garderobens botten. Noterade att det var ett mischmasch av olika grunkor som höll hyllan på plats. Någon rak metallstav, någon vanlig ”plupp som håller fast hyllor i garderober”, någon skruv med en vit ”hylla” på. Jag ryckte på axlarna, och tänkte att hyllplanet ju suttit på sin plats i vart fall sedan vi flyttade in för över ett år sedan.

Innan jag hunnit montera ner, flytta och montera upp de andra två hyllorna kom mannen hem. Och min snabba röjningsinsats förvandlades plötsligt till ett Projekt. Mannen klev in, tog över, fupplade i en kvart och kom på att det rakt inte gick att ha hyllplanet på det där viset, utan de RÄTTA plupparna. Dags att äta middag, med utflyttat bråte i hela hallen. 

Detta är en ständig schism här hemma: jag bara gör, B måste planera och göra ”rätt.” Jag kan städa ett rum ”översiktligt” på en kvart när det är bråttom; det kommer att vara skit kvar i hörnen, men det kommer att vara avplockat, avtorkat på bordsytor och dammsuget på de öppna ytorna. B är helt oförmögen att inte städa ”klart”; fint som tusan blir det, men gästerna har hunnit både komma och gå hem igen om han får ta kommandot inför en bjudning. På ett sätt kompletterar vi ju varandra i detta, men det blir stor frustration när vi ”krockar”.

Hursomhaver, jag fick pinna iväg till järnhandeln och köpa det jag nu vet heter HYLLBÄRARE, och inget annat.


Jag hittade också lösningen på ett annat ordningsproblem här hemma: matkomposten. Jag som wannabeodlare är ju överförtjust över att vi har en varmkompost här i nya trädgården. Trots att kommunen numera slopat sophämtningsrabatten för matkomposterande hushåll gillar jag ju tanken på ett eget kretslopp, och att ha ”svart guld” att nära mina odlingar med. Men vi har inte haft något vettigt insamlingskärl. 

I början använde vi en rostfri diskhoinsats, men det är ju inte supertrevligt att ha matavfallet ligga öppet framme i köket. Sedan köpte jag ett avfallskärl med lock från IKEA. Det var för stort, och avfallet blev liggande för länge (enligt principen ”en går ju inte ut med komposten förrän en måste”), och den var svår att rengöra i botten. Någon gång när den blev riktigt äcklig lade vi ut den i soptunnerummet för att vi inte hade tid att göra ren den just då.  Och där ligger den än.

En gammal vispbunke i plast fick rycka in ”tillfälligt”. Rätt var det var hade vi inte tid och – VIPS! – samlade vi matavfall i TVÅ öppna plastbunkar på diskbänken. Och fruktflugornas årstid är kommen. De små asen som helst av allt gör kamikazeflygningar ner i ens vin och får det att smaka härsken tvål. B hotar med bojkott av hela komposteringen. 


Men idag på järnhandeln hittade jag ett kärl som fyller nästan alla kriterier: lagom stort, med lock och bärhandtag och som kan sättas på insidan av ett köksskåp, men ändå lätt bara lyftas upp på köksbänken när vi till exempel håller på att skala och hacka större mängder grönsaker. Det enda som inte är perfekt är att locket måste lyftas av och läggas iväg. Optimum hade varit ett lock som öppnas automatiskt när en öppnar köksskåpet.

Kompostproblemet löst?

Promenaden hemåt avbröts av akut lunchkrisande barn x 2, så det fick bli en nödlösning med en delad hämtpizza för mig och H, och flaska till L, på mitt kontor. Stackars dem som har kontoret under, som fick sitt arbete avbrutet av mina gastande illbattingar. Till slut fanns det dock mat i alla magar, och vi kunde fortsätta hemåt, via lekparken.

Och vips var dagen slut, och det som hunnits med var en barnklippning och inköp av en påse hyllbärare och ett sopsorteringskärl?!? Kan tiden börja flyta på normalt sätt igen, tack?

Lite jobb innan midsommar

Lite jobb innan midsommar

Idag är det B:s tur att köra tvåbarnsdag, medan jag får sitta i lugn och ro på kontoret och hämta andan. 

Nåväl, jag har förstås en del att göra, men bara att få vara i en nästan tyst miljö helt utan skötväskor, leksaker, barnvagnar, babyskydd, barnstolar och allsköns bråte på alla golv- och möbelytor är ganska lugnande för själen. 


Vi har såklart inte kommit ihåg att förbereda alla inköp inför midsommar, vilket betyder att vi behöver ge oss ut i det kaos som är en sommarstad dagen före midsommar. Den stora ICA-butiken och Systembolaget har köer genom hela lokalerna, och överallt är de vi ortsbor så kärleksfullt kallar ”badjävlarna”. De som tar alla parkeringsplatser i stan från juni till augusti, köper upp alla färskvaror i butikerna och orsakar en femtioprocentig prisökning på all mat och dryck på stan under sommaren. 

En välsignelse och en förbannelse, som så mycket annat. Välbehövligt liv och rörelse och inkomster till stadens näringsidkare, men jobbigt för oss ”lantisar” att våra annars ganska ödsliga gågator plötsligt drabbas av innerstadsträngsel.

Det återstår att se om vi lyckas inhandla någon middag idag…