Pissnatt! Literally…

Pissnatt! Literally…

Jag slocknade i soffan igår kväll. Släpades upp av B runt midnatt, och tvingade mig själv att plocka ut linser, borsta tänder och kissa innan jag stupade ner i vår säng.

Vaknade igen strax efter 03. Av att jag kissade på mig. Yep.  Jag brukar oftast ha första uppvaknandet för toalettbesök mellan 03 och 04, så jag var säkert kissnödig, och Knyttet måste sedan ha fått in en rejäl tjong rakt på urinblåsan eller något. En förvirrad sekund trodde jag att vattnet gått, men insåg snart vad som pågick. Försökte knipa och kasta mig till badrummet, men det var till stora delar för sent redan. En stor fin pöl mitt i sängen.

Med två personer sovande som små grisar i sängen var det inte läge att slita ur lakanen, så jag fick lägga över toalettpapper och handdukar för att suga upp det värsta, toppa med ett tjockt badlakan och lägga mig igen. Åh, gravidglamouren!

Jag somnade i alla fall om till slut, efter att H vaknat till och krävt vatten. Strax efter 06 vaknade H igen, satte sig upp i sängen och skrek. For omkring och skrek ”Nej, nej, nej!”, klättrade ur sängen och var hysterisk. Vi vet ju av erfarenhet att han inte svarar bra på tröst och kramar i det läget, så jag låg kvar i sängen och försökte prata lugnt med honom och övertala honom att komma tillbaka till sängen. Han skrek ”Inte nappen!”, och sprang runt i rummet och kastade bort sin napp, plockade upp den och kastade den igen. Jag försökte lugnt säga att ingen tvingade honom att ha napp, han kunde slänga den i soporna om han ville.

Efter en stund övergick de hysteriska skriken mer till snyftningar, och jag frågade om han ville komma upp till mig i sängen och titta på Mamma Mu. Då hämtade han nappen och kom och lade sig till rätta bredvid mig, och jag drog igång Mamma Mu på SVT Play på min mobil. Efter två avsnitt var han redo att försöka somna om igen. Då hade min klocka ringt under tiden, och när jag till slut kom loss från hans grepp om mitt hår var klockan halv åtta och en timme efter planerad uppstigning.

Tröttheten låg som en blyhjälm över mitt huvud, och jag somnade sittande på sängkanten när jag skulle ta på mig strumporna. Hade till slut klätt på mig och skulle bara borsta hår och tänder innan jag gick. När jag borstade tänderna kände jag att jag hade en stor slemklump i halsen som bara måste upp. Harklade och hostade tills jag fick kväljningar. Och kissade på mig igen. Bara lite läckage den här gången, men det var ju bara att byta underkläder en gång till…

Jag är så trött att jag skulle kunna somna var jag än sitter och står, har lite ont i halsen och känner mig mosig och öm i urinblåsan/urinröret. Måste upparbeta lite energi för sista rycket innan kontorsflytten, men det är trööögt.

Ny vecka, 24+0

Ny vecka, 24+0

Igår var det inte bara H:s 24-månadersdag, utan även dagen då Knyttet och mamman tillsammans klarat av hela 24 veckor av graviditeten. Så 24+1 idag, egentligen.

Den tjugofemte graviditetsveckan av fyrtio. Efter den här veckan är vi alltså fem hela veckor efter halvtid, hur nu det gick till. 60 % av graviditeten är avklarad idag, med 110 dagar kvar till beräknad förlossning.

Jag mår generellt bra, och känner mig lugn och glad. Efter en del skumma problem med kisseriet var jag på vårdcentralen igår. Stickan visade inga omedelbara tecken på urinvägsinfektion, men det fanns spår av äggvita/protein, så de skulle skicka provet på odling för säkerhets skull. Baserat på symtom och de små ”konstigheterna” i urinprovet så hade de i normala fall kunnat sätta in antibiotika, men gjorde det helst inte på så svaga grunder eftersom jag är gravid. Lika glad för det är jag, för jag vill vare sig för egen skull eller med hänsyn till det växande problemet med antibiotikaresistens äta antibiotika utom när det är tvunget. Vi får se om provet säger något, annars är det väl bara heeelt normala saker som hormoner och tryck från bebis på redan slitna vävnader som orsakar problemen. Det är skönt att ha koll på allt innan semestern i alla fall.

Annars börjar det kännas en del i kroppen att jag är gravid. Jag har ofta ont i nedre delen av ryggen, höfterna och magen, och det gör ibland ont att gå och stå. Det försöker jag att förtränga, även när hela magen stramar i smärta så fort jag försöker öka på stegen lite. Förra graviditeten kände jag mig stark och relativt smidig ända fram till sista månaden eller så, och jag vill liksom inte ”vara sämre” denna gång. Vägrar ta ordet foglossning i min mun, för jag hade ju bestämt mig för att jag inte är en sådan som får problem av att vara gravid. Jag är sjuk i huvudet, jag vet, men jag har liksom alltid haft bilden av mig själv som väldigt robust och tålig. En sån som inte får fjompiga smärtor av en enkel liten graviditet. Ytterligare ett utslag av allmänt ”duktig flicka”-syndrom som jag vet är idiotiskt men ändå inte kan släppa. Jag.är.inte.svag.

Utöver detta är det väl bara lite inkontinens vid nysningar samt halsbränna då och då som stör mitt välmående. Jag är inte sådär hysteriskt trött längre, utan mår ganska normalt.

Knyttet sparkar flera gånger om dagen, och jag hinner aldrig bli orolig mellan gångerna, så det känns bra. Det är fortfarande små, snabba rörelser som känns på en väldigt liten yta, så gissningsvis är det just små sparkar eller boxar jag känner. Inga större rörelser ännu.

Enligt apparna skulle Knyttet nu kunna överleva en för tidig födsel. Men hualigen, det måste ju vara helt fruktansvärt att få en så extrem prematur! Våra bekanta fick sin son i v. 30-31, och bara det gjorde att de fick bo i princip isolerade på sjukhus i två månader. Själv är jag född sex veckor tidigt, och fick bo i kuvös med sond i näsan i flera veckor innan jag fick komma hem. Det var visserligen 1980 och efter ett urakut kejsarsnitt, men ändå. Knyttet får allt bo kvar hela hyrestiden ut, något annat vill jag inte vara med om.

Knyttet är ca 30-33 cm lång, väger 680-790 gram och kan knyta sina händer och ta tag om sina fötter. Knyttets känsel utvecklas, hen reagerar på beröring, känner smaker, kan höra och känna igen röster och har fått ett korttidsminne. Lungorna producerar surfaktant, som kommer göra så att hen klarar av att andas luft. Denna produktion kommer att fortsätta under veckorna framöver, och runt vecka 32 kommer Knyttet att ha tillräckligt för att förmodligen kunna andas utan någon hjälp om hen skulle födas då. Enligt en av apparna skulle hens hjärtljud kunna höras om en lägger huvudet mot min mage, men jag tror nog att jag har för mycket stoppning för det. Men B kanske borde prova?

Ny vecka, 23+0

Ny vecka, 23+0

Här går det undan – idag går jag in i vecka 24 av 40! Plötsligt rusar veckorna bara iväg, efter att ha gått så seeegt fram till halvtid. Nästan 58 % av graviditeten är avklarad.

Om en månad åker vi iväg på semester, och innan dess kommer det att vara fullt upp med jobb och fortsatt arbete med att komma iordning hemma. Och när vi kommer hem kommer jag att vara i vecka 30, och då är det ju bara slutspurten kvar?!?

Veckan som gått har jag mått bra, förutom att jag lidit av halsbränna, nysningsattacker med påföljande urinläckage, lite tyngd-/tryckkänsla i nedre delen av både rygg och mage efter att ha gått eller stått länge, samt vadkramper.

Jag misstänker att Knyttet har någon sorts tillväxtperiod, för jag har plötsligt bra aptit och är vansinnigt sugen på typ fikabröd och gräddbakelser hela tiden. Idag smällde jag i mig både en dammsugare OCH en chokladboll vid min ensamma eftermiddagsfika på kontoret. Och det var rejäla bitar också, inga sådana där minivarianter. Kanske för att jag glömde bort att äta lunch, men ändå… (Ska se till att få i mig något mer uppbyggligt till middagen, så att Knyttet får i sig något annat än fett och socker idag.)

Jag känner små sparkar från Knyttet varje dag, lite utspritt över dygnet. Det är fortfarande ganska små och snabba rörelser, som ofta träffar någon punkt som får hela magen att rycka till. Jag längtar efter de där mer kraftiga och långsamma buffarna. Hela slutet av graviditeten med H låg han med rumpan utåt ganska högt upp på min vänstra sida, och det var så mysigt att känna när han bökade runt så hela rumpan buffade ut, och jag brukade sitta med min hand kupad runt den. Jag har inte den blekaste aning om hur Knyttet ligger, men det känns som att sparkarna träffar någonstans i nedre delen av magen, ganska långt in och över blygdbenet.

Knyttet är nu ca 28-30 cm lång och väger ca 575-665 g. Storleken är att jämföra med en klase druvor. Eller en chinchilla. Hen håller på att få svettkörtlar och naglar, och lungorna utvecklas. Annars fläskar hen mest på sig. Och tränar på att gripa saker och suga på tummen.