Den nya vardagen

Den nya vardagen

Igår var första dagen då vi körde vår nya vardagsrutin, som den i huvudsak kommer att se ut i tre månader framöver.

Den innebär att klockan ringer för alla vid 06.30, med en viss möjlighet att snooza fram till 07.00, om inget särskilt ska hinnas med på morgonen. Vid 07.30 ska i vart fall B och H vara påklädda (jag och Knyttan kan ju hänga i pyjamas hela förmiddagen om vi vill) hela familjen ha kommit upp på övervåningen, och frukosten vara framplockad.

Vid 08 åker B och H iväg mot jobb och förskola, medan jag och lillasyster spenderar förmiddagen med att amma, slappa och fixa lite hemma. Lillasyster vill oftast amma precis när jag satt mig ner med en kaffe, och precis så länge att kaffet blivit precis för kallt för att vara drickbart. Typisk bebis.

Vid 12 är det lunchdags för mig, och med lite tur finns det rester från gårdagen att värma. Inget klår rester när en är föräldraledig!

Vid 14 är det dags att ge sig av mot förskolan för att hämta storebror. Jag älskar att vi har max 10 minuters promenad till förskolan nu, även om jag är lite småirriterad på den nya förskolan generellt (ska skriva ett inlägg om ”inskolningen” vid tillfälle). Men H verkar trivas, och det är ju det enda som är viktigt.

Generellt ska vi försöka hålla bebis hemma de första två månaderna, utan att ta med henne ut i den offentliga virus- och bakteriehärden. Men H måste ju hämtas, så till förskolan får hon hänga med. Jag törs inte lämna henne i vagnen utanför, så jag bär in liggdelen i hallen och ber en liten bön för att inga luftburna smittor hinner tränga in i hennes lilla kokong på den korta stund vi är där. H får tvätta sina händer både innan vi går och när vi kommer hem.

Väl hemma blir det mellis, och sedan får H leka i lekrummet eller titta på tv/padda. Jag är delaktig i den mån det går, men det är inte lätt med en liten att ta hand om, och middag att förbereda. Om lillan sover i sin dagbädd och det inte är någon brådska med något annat ser jag till att leka aktivt med H en stund.

Beroende på när B kommer hem (igår var det först vid 19) fixar jag middag åt antingen hela familjen, eller bara åt H om B är sen, vartefter jag går ner och nattar H medan jag samtidigt matar lillasyster.

Igår föregicks själva nattandet av en gosse som spelade apa och sprang runt när han egentligen skulle borsta tänderna, få en bajsblöja bytt och få på sig en pyjamas, och en bebis som skrek hysteriskt, framför allt just när den ensamma föräldern torkade kletbajs på storebror och absolut inte kunde komma ifrån. Men sånt är det väl bara att vänja sig med nu när en har två barn?

Nu blir det lillasyster som får vråla lite, eftersom H redan är väldigt uppmärksamhetstörstande och spelar över, och det inte känns rätt att då ytterligare prioritera bebisen. Ibland får hon skrika en stund medan jag plockar fram mellis till H, eller byter hans blöja, eller borstar hans tänder, så att han inte ska känna att jag bara släpper honom så fort lillasyster piper till. Hon ligger ju redan i min famn 80 % av tiden.

Sedan äter jag och B på tu man hand (plus bebis som alltid vill amma precis när mamma ska sätta gaffeln till munnen, men det löser jag genom att skära upp maten i förväg och sedan enhandsäta med bebis i famnen).

Alternativt så äter alla tillsammans, och sedan nattar båda eller en av oss H.

På kvällen får vi en stunds lugn och ro och kan dricka kaffe, titta på nyheterna, och kanske något avsnitt av någon serie, medan lillasyster ammar.

Det blir en ganska trivsam vardagslunk, tror jag. Jag kommer att kunna klämma in lite jobbmejl/samtal medan lillasyster sover på förmiddagen, och framöver även kunna promenera till kontoret med henne en stund innan vi ska hämta H.

Annars ammar vi på och hoppas på det bästa. Det är så svårt att avgöra ”hur det går” med amningen. Hon får 4×30 ml ersättning om dagen som extra tillskott, och ammas helt fritt dygnet runt, plus att jag försöker väcka upp henne så att hon ammar lite längre per gång istället för att somna på tutten.

Jag tycker tyvärr att hon sover lite väl mycket redan på dessa små mängder ersättning. (Eller är det för att hon blir trött av matbrist?) I natt ammade hon och fick flaska vid midnatt, sedan sov hon till 03.30 då hon vaknade men bara orkade amma från det ena bröstet. Sedan väcktes vi av klockan 06.30, varvid jag lyckades väcka henne för att amma det stackars bröst som hon inte ammat från sedan midnatt, men återigen gick jag bet på att få henne att ta båda brösten. Först vid 08.30 vaknade hon till och orkade amma båda brösten.

Jag vet ju att min kropp KAN producera de mängder hon kräver nu. H ammade ju helt vissa måltider upp till han var närmare året, och då lyckades jag även pumpa ur i vart fall 100-140 ml per pumptillfälle. Men jag vet ju ändå inte hur jag och Knyttan ska ta oss till den nivå som hon kräver nu. Jag vet inte om det är hon som äter för lite eller jag som producerar för lite. Förhoppningen är att hon ska bli hungrigare och alertare bara vikten vänder, och därmed amma mer effektivt och förhoppningsvis få brösten att producera det hon efterfrågar.

Imorgon är det BVC och ny vägning!

Lillasysters fjärde dygn – matmonstret

Lillasysters fjärde dygn – matmonstret

Lillasysters fjärde dygn åt hon. Och åt och åt och åt. Och sov endast och enbart i mammans famn, helst med tutten i munnen.

Hon accepterar inte att bli nedlagd någonstans, utom möjligen då med undantag för att ligga mellan mammas ben, när jag sitter med fötterna ihop så att hålfötterna bildar en skål för hennes huvud. Sova har jag sedan hon föddes enbart fått göra halvsittandes uppallad av kuddar, med amningskudde i knät för att säkra upp bebisen, och så lillan själv liggandes på eller vid brösten. Hon reagerar inom sekunder på att bli nedlagd, oavsett hur djupt en tror att hon sover.

Jag blev ensam hemma med båda barnen hela dagen. Så istället för att bli servad av en pappa som skötte markservice och passade det äldre barnet första dagen hemma som nyförlöst fick jag en djupdykning ner i tvåbarnslivet.

Följande sanningar uppdagades:

  • Barn nummer två kommer att få gråta minst dubbelt så länge som barn nummer ett när det är ledset/hungrigt/whatever, och gråten kommer att göra dubbelt så ont i mammahjärtat.
  • Salta pinnar, päron och corn flakes är också mellis (när tvååringen själv får bestämma).

Dagen gick ändå bra, tack vare vår vän iPad. Vi har inga som helst skärmrestriktioner just nu, och H hade blivit mäkta upprörd om vi hade det. Han är helt galen i YouTube, där han sitter helt obehindrat och växlar mellan klipp. Bilar, främst utryckningsfordon och oftast animerat, och klipp om färger med olika fordon i olika färger, står högst i kurs. De flesta är på engelska, men i och med att vi ofta suttit med och kommenterat så har han lärt sig de flesta färger nu (på svenska) och sitter själv och kommenterar.

Natten var återigen mycket intensiv med lillan,  och jag kände mig glad över att vad som kändes som en normal amningsstart nu kommit igång, med den här maniska fasen.

Medan H och pappan gick till förskolan på morgonen ammade jag, och satt i soffan med en nöjd och glad bebis plus katt.

Mammakroppen kändes fortfarande bara bra, även om sovandet sittandes någon timme då och då börjar ta ut sin rätt både psykiskt och fysiskt (snacka om träsmak!).