Bortslösad dag, och en första titt på Tula Toddler

Bortslösad dag, och en första titt på Tula Toddler

Idag har jag ”jobbat hemma”. Men det blev inte mer jobbat än ett par mejl (for the record: jag är min egen, så det är bara mig själv det drabbar om jag slackar). Jag lämnade på förskolan, handlade, åt långfrukost med B, och när han sent omsider var på väg till jobbet var det lunchdags och jag var tvungen att gå och handla igen p.g.a. slut på parmesan till min favvopasta med broccoli, vitlök, cayennepeppar och – just det –parmesan. Lyckades köpa en opastöriserad ost, men orkade inte handla igen så jag tog chansen trots gravid. Lagrad hårdost borde ju vara säkrare än typ opastöriserad brie, tänker jag.

Passade på att hämta ut paketet från tvåbarn.se, med Tula Toddler-bärselen jag beställde igår förmiddag (!). Ett kort med en personlig hälsning från Andrine som driver butiken, och en tepåse i paketet, var pricken över i:et, och det var en väldigt trevlig ny nätbutiksbekantskap för mig. Selen är alltså en toddler-sele, tänkt för barn från 18 månader och uppåt. Jag var – hoppas jag – smart och valde ett mönster som H gillar, ”Slow ride” med bilar, lastbilar och motorcyklar. Tänkte att selen blir extra positiv för honom då. Priset var förresten 1 198 kr med fri frakt.

Nedan syns dels hur stor selen är på mig. Bilden är tagen utan barn i och i det dassiga ljuset på vårt … dass, men borde kunna ge ett hum om hur rymlig den är. Riktiga bilder på Tulan in action kommer förhoppningsvis snart. Därefter en omotiverad bild på min gosse från imorse, bara för att balansera Layout-bilden. (Alla bilder jag laddar upp när jag mobilbloggar blir felvända när en läser på dator, utom collagen från Layout-appen, så jag kör stenhårt med dem när jag är för lat för att öppna laptopen.)

image

Längst ner ligger Tulan bredvid en Ergobaby original. Skillnaden i storlek är STOR, framför allt eftersom Ergons höftbälte är bredare, så panelen bakom barnets rygg börjar bara alldeles under den neråthängande luvans slut.

Tulan kan bäras på mage och rygg, och jag har köpt den främst för att kunna ha H fastspänd på min mage när vi åker tåg till mormor, så att han kan sova middag istället för att härja runt i hela tåget. (Okej, veet att jag är gravid och att det där med magbärande kommer att bli omöjligt snart, men vi ska åka till mamma över Valborg, jag och H, och då funkar det ju i alla fall.) Han är lite som en kattunge – far runt och busar tills mamman lyfter honom i nackskinnet (=sätter honom i sele). Då blir han lealös och somnar.

Selen fungerar precis som en Ergobaby original, med ett höftbälte, två axelremmar och ett spänne som fäster ihop axelremmarna bakom nacken. Det finns en avtagbar luva till Tulan, i samma mörkblå färg som basen i selen, och som fästs med tryckknappar. Det går att vika ihop luvan och lägga den i den lilla fickan mitt på höftbältet. Tyvärr är det den enda fickan på Tulan, att jämföra med den jättestora fickan frampå panelen på Ergon.

H testsatt en liten stund, och verkade trivas. Han fick titta i spegeln och var mycket nöjd med brumbilarna. Jag berättade om hur han ska sitta på mammas mage och sova i brumbilsselen när vi åker tåg till mormor, och han nickade entusiastiskt. När jag sedan satte ner honom började han gråta. Jag satte upp honom i selen igen, och han pekade mot ytterdörren och sa ”tookatook”. Sötnöten trodde att vi skulle åka tåg på en gång!

Jag har nyss sovit på soffan en stund, efter att ha tryckt i mig alldeles för mycket hemlagad pannbiff med löksås, rårörda lingon och pressgurka. Hej bruna maten, nu är vi här igen!

Men nu ska jag dricka ett glas vatten och lägga mig för att sova i sängen istället. Idag har jag mått lite illa och haft lite molvärk. Livmodern börjar redan kännas stor – det blev obehagligt idag när jag lutade mig fram emot köksbordet och byxlinningen klämde in mot magen.

Godnatt!

 

Vardagen (och bärselarna)

Vardagen (och bärselarna)

Nu sitter jag uppe alldeles försent. Igen. Men jag vill så gärna få ett par timmars lugn och ro på kvällen, bara jag och min man. Näe, skojade bara, jag menade så klart jag och min telefon.

Eftermiddagen och kvällen gick i ett med hämtning, handling, upplockning av matvaror, mellanmålsfixande, tvätt av leriga och bajsiga kläder från förskolan, städning av sovrum, matlagning, nya lakan och röjning av kök. Allt i samverkan med 1,5-åringen. Klockan 21.20 satte jag mig ner för första gången sedan hämtning, med undantag för vid själva ätandet av middagen. Nu ska jag köra igång en tvättmaskin och en tumlare, packa väska med nya ombyten till föris, och duscha, innan jag får sova.

Kvällens nöje har bestått av att googla toddlerbärselar. (Here I go. Again.) Jag märkte igår att jag inte har någon större nytta av min Ergobaby, som jag tagit med mig för transport av H mellan parkeringen och restaurangen. H är så lång nu att han kan vika ner halva ryggen bakåt över selens kant, och det blir både tungt och osäkert. Som sova-på-tåget-sele fungerar den ju heller inte bra utan ordentligt stöd för hans rygg. Känner mig lite dum som bara tittat på viktgränserna när jag köpt bärdon, och inte tänkt på att det går att växa ur dem på längden.

Bärdonsstatusen i hushållet är just nu följande:

  • Ergobaby Hybridsjal, undanvikt för länge sedan, men fungerade bra för liten bebis som ville bäras hemma långa stunder. Så en inte gjorde hela knytmanövern för en femminuterssession på mamma.
  • Babasling, används inte längre eftersom H är för tung för att jag ska orka bära honom hängande över bara en axel, men den var bra ett litet tag runt 8-10 månader när han ofta ville komma upp korta stunder, eller när han skulle sitta still i famnen, som i kyrkan när vi var på bröllop.
  • Stokke MyCarrier, har använts väldigt lite eftersom den är så kraftig och hård och svår att knäppa. Nu har H vuxit ur mage-mot-mage-läget i den selen för länge sedan, och vi har inte kommit oss för att börja bära på ryggen. Den är nog bra för vandringar utomhus, som på en weekend i Rom eller liknande. Vi använde den aldrig framåtvänt. Den ligger kvar på vänt för kommande vandringar.
  • Ergobaby Stowaway, undanstoppad eftersom den känns för liten. H sitter i princip bara med rumpan och nedre delen av ryggen i sitsen. Men den var kanon när H var lite mindre, eftersom den är så liten och viks ihop i sin egen ficka. Klockren kompis till Babyzen Yoyo!
  • Ergobaby Original Ekologisk. Dags att stoppa undan den också, av samma anledning som rese-ergon. Den är så himla snygg, och har mycket skönare tyg och tjockare stoppning än Ergobaby Stowaway. Den rymliga fickan på framsidan är väldigt användbar också.
  • EasyHug. Det senaste tillskottet, som är något så enkelt och så fiffigt som två vävda tygringar som läggs korsvis över axlarna, och sedan stoppas barnet i krysset som i en bärsjal. Den enda av mina bärmojänger som fungerar bra nu, där H sitter bra och jag får väldigt bra avlastning på grund av att det blir ett kors över ryggen (jag vet att det går att korsa ergos axelremmar också, men på grund av ryggstödets korthet fungerar det ändå inte bra med Ergobaby nu). Tyget är tunt och svalt och EasyHug blir riktigt liten när den viks ner i den medföljande påsen. Nackdelen är att H kan röra sig mycket i den, krångla ur armar och luta sig bakåt så att den åker ner över ryggen. Jag gillar den, men behöver också något rejälare, där han sitter fast.

Mina hetaste alternativ så här långt är en Tula Toddler bärsele eller en superfin handsydd meitai från Melkaj. Kanske behöver jag båda. 😉

Vi får väl se vad det blir. Det måste finnas stöd för rygg så att han kan sova, och inte kan luta sig bort. Jag vill kunna fortsätta bära på magen, så den måste ge bra avlastning nu när H väger över 12,5 kg.