Leaps and bounds

Leaps and bounds

Jag skrev ett långt inlägg om gårdagskvällen, då jag var själv med barnen, men efter en del pyssel med telefon och appar verkar det ha sugits in i ett svart hål i cyberrymden. Lika så bra det, för det var en enda lång klagovisa. 

Long story short – jag hade den rövigaste av alla röviga dubbelnattningar, och när båda barnen väl sov var klockan långt efter nio, och jag kände mig som en usel människa när jag satt där i soffan och skrev tills jag slocknade med telefonen i handen.

Idag har jag jobbat. Och fått en ny jobb-iPad. En stor fin Pro med tillhörande smart tangentbord. Löööv it!

Sedan gjorde vi Ikea. Planen var att köpa en sån där rullplatta till den stora palmväxten som vi köpte i somras, som nu vill komma inomhus över den bistra svenska vintern.

Så vi styrde kosan mot Uppsala. Barnen var trötta, men relativt godmodiga, under resan dit. Förutom sista biten, då. Lillstintan tyckte då att det var hög tid för middag. Väl där styrde vi kosan direkt mot restaurangen och utfodrade familjen med delikat superprocessat skräp. Men alla var glada och åt.

När vi var klara hade vi bara en dryg halvtimme på oss innan stängning, och drog direkt vidare mot heminredning. Rafsade åt oss lite ljus, ljuslyktor, badrumsmattor, matlådor, rullgardiner och annat innan vi nådde växtavdelningen. En rullbräda, en piedestal, ett gäng växter och några växtlampor senare var vi på väg mot kassorna. Inga bråk eller utbrott från någon. So far so good.

Hemresan borde bli en bris, tänkte vi. H somnade så fort vi rullade. Men inte L. Hon panikgrät hela vägen hem. Jag plockade fram allt skoj jag kunde hitta, men till slut hade hon undersökt och förkastat alla hårborstar, pappersservetter, pennfodral, och blöjpåsar jag kunde uppbåda. Och skriken och gråten tilltog. Alla försök att sätta tillbaka napp, smeka och hålla hand möttes med argsinta slag och sparkar.

När vi kom hem lugnade hon ganska snabbt ner sig. Efter en flaska ersättning var hon på strålande humör, och busade omkring i vardagsrummet. Gick omkring längs möblerna, kunde plötsligt stå upp själv och klappa händerna samtidigt. Lekte sin nya favoritlek – att räcka över saker i min hand och säga ”Tah!” medan hon förväntar sig att jag ska säga ”Tack!”.  Pekade för första gången med ett tydligt pekfinger och sa ”Th-ta! Th-tah deh!”.

Och det slog mig hur otroligt mycket hon utvecklats bara de senaste dagarna. Hon har blivit så mycket bättre på att kommunicera. Det som började med handklappning för några veckor sedan, och gick vidare mot vinkningar (de där gulliga första, med händerna vända inåt), för att nu även inkludera att peka, säga tack och titta där. Samtidigt som gåendet och ståendet blir säkrare och säkrare. Och hon ska ju faktiskt vara smack mitt i en utvecklingsfas.

Lite tänder och envisa utslag runt munnen på det, och det är kanske inte konstigt att vår lilla tös är lite knepig just nu. Det har varit tre otröstliga utbrott utan tydlig förklaring, flera hyperaktiva leksessioner mitt i natten och en del kink och sömnvägran den senaste veckan. 

Förhoppningsvis kommer det att lugna ner sig för henne snart.

Åttamånaderskontroll och treårskontroll på BVC

Åttamånaderskontroll och treårskontroll på BVC

Det blir stötvisa uppdateringar här just nu. Sömnen stökar fortfarande för lillan, och jag får inte många sammanhängande timmar själv med anledning av detta. Kämpar mig igenom dagarna i en dimma, och förvandlas till en blöt fläck på golvet (eller nåja, i soffan oftast) när barnen väl somnat om kvällen.

Gårdagen (i förrgår vid det här laget) förtjänar dock en uppdatering, eftersom det var stora milstolpar i småttingarnas liv: storebrors 3-årskontroll och lillasysters 8-månaderskontroll på BVC. Haha, så episkt var det kanske inte, men det var ju ett tag sedan vi fick en officiell kontroll av telningarnas utveckling…Tacksamt nog fick vi ett sammanbakat besök, och infann oss hela familjen igår (i förrgår) eftermiddag. Båda barnen fick ett stort fett ”OK” i rumpan!


H vägde in på 16,55 kilo och 96 centimeter, strax över medel på båda kurvorna. Något mer över medel på vikten än längden, men inte på något sätt så att han vägde för mycket för sin längd. Han fick namnge föremål på bilder (typ boll, penna, mugg, bil, mössa, äpple), och svara på några frågor om bilderna (”Vad kan man äta?” ”Äpplet”, ”Vad gör man med bollen”,”Sparkar på den!”,”Vad har man i muggen?”, ”… …”, ”Vad brukar pappa dricka?” ”Jiiiin! (Vin)”. Generad pappa, men BVC-sköterskan har nog hört värre saker ur barnamun :-D.

Sedan kollades förmågan att ta instruktioner: ”Ge äpplet och pennan till mamma!”, förmågan att rita bollar (det blev mer spiraler, men det var nog viktigast att han försökte göra något runt) och att han hoppade på hela foten. Vi pratade om potträning (går sådär med det när han aldrig vill gå på pottan), motorik och mat, och sköterskan tyckte att han var väldigt duktig på att leka och prata.


L vägde in på 8 820 gram och var 70 centimeter lång, och låg precis på medelkurvan, som hon följt perfekt de senaste månaderna. Huvudmåttet kommer jag inte ihåg, men det var en liten bit över medel (blir nog en smart tjej av den där lilla). Det gjordes inga direkta andra kontroller av henne, men det var rätt uppenbart att hon låg bra till motoriskt eftersom hon ålade blixtsnabbt genom rummet, ställde sig mot fönsterbänken och bankade på den, satt och lekte med leksaker och var sitt vanliga aktiva jag. Sköterskan nöjde sig med att konstatera att hon var tidig, och sedan pratade vi lite mat, tänder, prat, om hon verkar se och höra bra samt det obligatoriska barnsäkerhetspratet.

Vi har ju inte direkt barnsäkrat hemma denna gång, utan vi tar det lite som det kommer. Det känns som att vi nu med andra barnet har mer koll på vad en bebis kan tänkas hitta på, hur långt den hinner på en viss tid och hur stor radie som behöver röjas kontra hur tät koll en har under lekstunderna. Så småningom ska vi sätta upp en grind i köksöppningen för att hindra åtkomst till trappan, och jag har spanat in några vassa hörn som kan behöva sättas skydd på så fort hon börjar gå lite mer längs möblerna. 

Idag ”firar” jag och B nio år tillsammans. Men eftersom vi har en treårsdag imorgon att förbereda inför blir det nog inte mycket firat… Det kändes superspeciellt att vårt första barn var beräknat på vår sexårsdag när det begav sig, men nu känns det lite småtrist att ”vår” dag alltid kommer att överskuggas av födelsedagen, som kom att bli dagen efter.

Mormor kom igår för att delta i firandet av H, imorgon blir det tårta på sängen och allt det där, och sedan kalas på lördag med familj och vänner, med kräftskiva för oss föräldrar och några vänner på kvällen. Puh, hur ska jag orka med allt detta med tre veckors knackig sömn i bagaget? Och som grädde på moset behöva rycka in för ett par korta jobbinsatser både idag och imorgon.

Tänk, imorgon är det TRE år sedan jag blev mamma!

Gnäll, gnäll och mera gnäll

Gnäll, gnäll och mera gnäll

Här sitter jag med anledningen till att det varit tyst här i några dagar igen. Är det två hela veckor den varat nu, den här fasen med stökig sömn?

Hon har lugnat ner sig på nätterna de senaste dagarna, och är inte klarvaken och far omkring i sängen mitt i natten. Men hon vaknar på småtimmarna och gnäller och gnyr, och väcker mig med gråt och gnäll en gång i kvarten efter det, känns det som. Knöl  och bök och stök med napp och tutte och klapp på lilla huvudet och lugnande smekningar över lilla ryggen. 

Sedan blir klockan fem. Och då är det godmorgon. Ingen idé att hålla på med napp eller tutte mera. Så jag har fått införa en för-frukost, med en flaska ersättning. P.g.a vem orkar göra gröt klockan fem på morgonen?

Sedan försöker jag lägga ner henne i vagnen. Med blandat resultat.


Förr eller senare somnar hon igen, och sover en stor del av förmiddagen. De senaste dagarna har det dock inte hänt innan H plötsligt kommer upptassande vid halvåtta-åtta. Han har sovit hela nätter i sin egen säng mer än inte den senaste veckan, och när han kommer upp och ser att mamman inte är kvar i sängen skippar han sin vana stt krypa upp och sova lite mer i stora sängen. 

B sover obekymrat vidare till 10 när han får sovrummet för sig själv, medan jag är ett vrak resten av dagen. *bitter* Varför jag inte bara lämnar över till honom vissa morgnar? För att jag inte litar på att han kan vakna och hålla sig vaken så tidigt på morgonen. Då gör jag det själv istället för att ändå behöva bevaka så att han inte  somnat ifrån vaken bebis. Men jag hade ju hoppats på lite mer förståelse och service resten av dagen…

Somna vid midnatt, parera gnäll och gråt mellan 03 och 05, gå upp och mata och vakta tills barnet förhoppningsvis somnar om, ta hand om storebror från 08. Vid 10 är alla vakna och det är dags för frukost. Det är tärande.

Lillasyster är gnälligare än vanligt även på dagarna, och det verkar vara fler tänder på gång. Hon vaknar ofta från middagslurarna med gäll gråt, dreglar och småkräks mycket. Att hon är inne i en intensiv utvecklingsfas är också tydligt – hon ställer sig upp och står mot allt: bord, tevemöbel, fönsterbänkar, soffan, föräldrarnas ben. Igår kväll tog hon också sina första steg med stöd: två-tre små steg längs med soffan för att nå fram till pappan! 

Hon ålar blixtsnabbt och har börjat att själv ta sig från rum till rum. Plötsligt har hon tagit sig in till lekrummet och sitter och leker med storebrors leksaker. 

Hon blir stor, min lilla. Och jag är trött. Undrar om hon hinner somna innan de andra två kommer upp för att starta jobb-förskola-veckan om en halvtimme?

Alicante, torsdagen

Alicante, torsdagen

Så var vi framme vid vår sista dag i Alicante.

Det var tokvarmt och soligt, precis som de tidigare dagarna, och vi tog vår tillflykt till stranden för ett andra och sista bad för denna gång. H hade jätteroligt och ville inte gå upp ur vattnet. Han hittade det långa bojförsedda repet som gick ut till ”vattenparken”, en jättestor flytande hoppborg en bit ut från stranden, och tyckte det var jättekul att kunna stå själv i vattnet och hålla i sig i repet.

Jag tog ett litet dopp med L, men hon tyckte fortfarande att havet var mest läskigt. Sedan åt vi lunch på strandrestaurangen igen, där hon nådde ytterligare ett par milstolpar i sin utveckling – hon uppdagade syskonavundsjukan, och vi uppdagade att två små tänder äntligen trängt igenom tandköttet. Hon hade under den senaste veckan eller så blivit alltmer intresserad av att smaka på allt som vi andra äter, och eftersom hon blivit duktig på att tugga hade vi börjat låta henne smaka på det mesta.

Och plötsligt noterade hon att jag sträckte över en pizzaslice till H, som satt bortom henne från mitt håll sett. Den minen! Hon var chockad, förorättad, djupt kränkt. Sträckte sig mot H för att försöka ta pizzabiten, samtidigt som hon tjöt i högan sky. Fick han, och inte hon?!?! Det var så gulligt, och upprepades när jag gav H den lilla kakan som kom med kaffet på maten.

Men sedan fick hon smaka sitt livs första chokladglass, och var genast en mycket nöjdare bebis igen.

Hon visar inte längre minsta tecken på att reagera på mjölk, och det är vi så glada för.

Efter stranden turades vi föräldrar om att gå upp till lägenheten och göra oss i ordning inför middagen. B gick först, medan jag passade två sovande barn och drack en läskande Aperol Spritz. Inte otrevligt alls.

Sista middagen avslutades på restaurangen i gränden, där vi fick oss fantastiskt fin ugnsbakad serverad vid bordet. Det var en fisk per två personer, och de drog fram ett separat bord där de stod och skar upp fisken. Till förrätten i form av ost- och charkbricka hade vi unnat oss en flaska Cristal, som ingen av oss testat tidigare p.g.a. DYRT, och stämningen var på topp. Bubblet var himmelskt, och maten fantastisk. Klockan var runt midnatt i en trång, delvis lite ruffig, gränd med ljudet av spanska gitarrer som då och då strömmade ut från flamencobaren bredvid. Total semesterfeeling!

  

L fortsatte sedan att sova i sin vagn, medan jag lade mig i vardagsrummet för att bara natta H medan B skulle duscha och packa (jag hade redan packat medan jag förberedde mig för middagen). Och så somnade jag där, rakt under luftkonditioneringen. Urk, vaknade på morgonkvisten och kände mig tvärförkyld!

Sedan var det bara hemresan kvar.

Saker som hänt

Saker som hänt

Sådärja, då var semestern avklarad, och det  är dags att återvända till arbetet. De hektiska vardagarna med jobb och föräldraledighet i en salig röra beräknas nu fortsätta sommaren igenom. Förhoppningsvis med skevdelning till min fördel arbetsmässigt inom kort, eftersom B:s uppdrag är på väg att ta slut.

Jag har fortfarande inte hunnit skriva något om spanienresan eftersom…well, illbattingarna tar all tid vi har. Från 07 till 22 är det fullt ös med att se till att de är någorlunda mätta, rena och glada. Har vi tur orkar vi se ett avsnitt av någon serie (Orphan Black just nu –spännande, och så imponerande skådespeleri av Tatiana Maslany – att spela ett flertal karaktärer utan att en tänker på att det är samma människa, och där det direkt syns på hållning och mimik vilken karaktär hon föreställer vid en given tidpunkt!) innan vi kroknar helt, men hemmet ser lika förjävligt ut som någonsin. 


Det som hänt sedan sist i stora drag är:

  • Två små tansebissingar har gjort simultan entré i L:s underkäke. Det har känts lite hårt där ett tag, men sista dagen på resan gick det för första gången att se ett litet streck där de tydligt brutit igenom tandköttet.
  • Fröken L ålar nu fram med ganska stor hastighet, och står långa stunder och gungar på alla fyra. Men när hon försöker röra sig framåt i det läget flyttar hon oftast båda benen samtidigt, och faller pladask på magen.
  • Under semestern upptäckte även L syskonavundsjukan. H har sedan ett par, tre veckor tillbaka börjat markera att saker är hans, bara hans, och genast ta tillbaka saker som L lyckats få tag i. Nu var det L:s tur. En dag vid lunchen såg vi hur hon följde en pizzabits väg från min hand och förbi henne fram till H. Total misbelief, följt av helig vrede. Hon lutade sig mot H och sträckte sig efter hans mat med båda händerna. Samma sak när storebror fick glass och en bit kaka. Let the games begin!
  • Hon har fått riktig matlust, äter hela burkar barnmat (8-månadersburkar, varken hon eller H har gillat 4- och 6-månadersvarianterna, eftersom de är så rinniga att de inte vetat om de ska dricka eller tugga) och vill smaka på ALLT. Bellotaskinka och tryffelsalami i lövtunna flarn var en riktig höjdare, liksom chokladglass och alla sorters bröd. Och hon får smaka på det mesta,  i små bitar. Bröd och annat som går att mala ner i munnen får hon plocka själv, segare saker finfördelar jag, och hårdare saker, som nötter, förtuggar jag lite till lagom smulor. Ibland sätter hon lite i halsen, men hon hostar alltid  snabbt upp saker på egen hand, förutom en gång då jag fick slänga upp henne i knät och dunka ut en brödbit som satt sig lite på tvären. Hon hade säkert hostat/kräkts upp den med, men det är inte mer än ett par sekunder jag låter henne hosta själv innan jag ingriper. 
  • L sätter sig upp själv i Babyzen Yoyo 0+ om vi lossar axelremmarna, genom att ta tag i vagnsidorna och dra sig upp. På semestern hjälpte vi henne med en kudde bakom ryggen så att hon kunde fortsätta sitta upp ibland. Första gången hon drog sig upp själv var hon så stolt att hon sken som en sol.
  • Mamman fick mens, eller nåt, typ fem minuter innan vi skulle bege oss till Arlanda. Bilen var packad, och jag skulle bara kissa. Och det var blodblandat på papperet. Alltså, timingen i detta!?! WTF!!! Det blev inte mer än ett par dagars blodblandade flytningar, men gissar att det ändå var mensen som drog igång igen. Två månader snabbare än förra gången, vilket såklart är förståeligt eftersom jag snabbare gått över till bara mysamning med L. Med H pumpade jag fortfarande på jobbet vid den här tiden och kämpade för att upprätthålla produktionen. Den här gången skiter jag helt i att pumpa, jag orkar inte. Hon får amma när jag är hemma och när det passar, utan att det blir en stor grej av det. Det blir vad det blir.
  • Jag räknar med att levla till 32 i Pokémon go idag 😀

Nu är det dags att börja jobba!

Läget med lillasyster

Läget med lillasyster

Den här bloggen är som en kär vän/dagbok som har försummats lite för länge. Att bara dyka in i rutinmässigt babbel om vardagen känns lite fel, när så lite har skrivits om vad som hänt bakom de ögonblicksmässiga instagramuppdateringarna.

Så jag skriver några ”catch up”-inlägg, med förhoppningen att kunna komma igång med mer regelbundna uppdateringar igen.

Lillasyster är fortfarande en ganska krävande bebis. Men det är så mycket som har förändrats till det bättre sedan det var som värst där för snart två månader sedan.

Hon har börjat få någon sorts rutin att faktiskt sova middag en längre stund på dagen. Ofta somnar hon precis innan förskolehämtningen av storebror, men sover sig i bästa fall igenom påklädning och nedpackning i vagn, hämtningen och sedan en rätt bra stund. Självklart innebär detta att hon sover just den enda tid på dagen då hennes sovande är of no bloody use för mig – jag kan varken jobba, blogga, städa eller förbereda mat, men bara det ATT hon sover sammanhängande på dagen är ju ett stort framsteg. Om vi är ute och går med vagnen (Phil & Ted’s Vibe är det som gäller för damen) kan det bli 2-3 timmar!!! Det bådar i alla fall gott för mina planer på parkhäng med storebror när det blir tillräckligt varmt…

Hon får tillskott tre gånger om dagen, och äter då ca 80-120 ml ersättning från flaska efter amning. Vi blandar alltid på 120 ml vatten, för att hon ska toppfyllas tills hon verkligen inte orkar mer. Efter ”dåliga” amningar händer det att hon slukar hela flaskan, men i regel lämnat hon 20-40 ml kvar. Hennes viktkurva skuttade rejält uppåt efter två veckor med tillskott, så det är ju positivt.

På dagarna märker jag tyvärr redan av att hon föredrar flaskan när hon är riktigt hungrig, hon har dåligt tålamod och släpper taget om bröstet gång på gång, kastar sig bakåt och slänger bak en arm och utstöter klagoljud på ett högst teatraliskt vis. Men efter middagsflaskan vid 17-18 ammas hon enbart fram till frukostflaskan vid 8-9, och verkar helt nöjd med detta.

Vi har valt att göra på detta sätt med ersättningen för att styra in henne i familjens matschema redan nu, med tre större mål om dagen. Det blir då smidigt att göra som med storebror och fasa ut ersättningen relativt snabbt så snart hon börjar äta fast föda, genom att byta ut ersättningen mot mat på de tider hon redan är van vid en rejäl bukfylla, och behålla amningen före och mellan målen. Storebror slutade helt med ersättningen vid ca 8 månaders ålder, men ammade till ca 19-20 månader.

Nattsömnen har tack och lov fungerat klockrent länge nu. Förutom någon enstaka natt med magknip och skrik så sover hon. Någonstans vid 20-21 somnar hon i min famn i soffan, och kan i regel läggas ned i ”innevagnen” i hallen (Babyzen Yoyo+ 0+) utan att hon vaknar. Kring midnatt eller någon timme innan går vi ner till sovrummet. Eventuellt vaknar hon till och ammar en kort vända innan hon somnar om och läggs i sin säng.

Och hon har äntligen blivit tre, snart fyra, månader. Hon är inte längre så liten och skör, och enligt statistiken innebär samsovning inte längre någon ökad risk i hennes ålder. Som en skänk från ovan har storebror också börjat sova nästan hela natten nästan varje natt, så vi liggammar och samsover. När jag vaknar till och vill sova för mig själv en stund lägger jag bara över henne i hennes säng; inga problem!

En dålig dag vaknar hon klockan 6 på morgonen, och en bra dag efter klockan 7. Eftersom det är vid 7 hela familjen går upp på vardagarna för att storebror ska hinna äta frukost innan förskolan. Möjligen hade hon sovit längre annars. Så på den fronten har jag verkligen inget att klaga på — jag lider inte av sömnbrist annat än självförvållad sådan. (Som när jag efter en amning börjar mobilblogga vid 05 istället för att somna om.)

Dagarna har blivit mer harmoniska hemma. Hon är överlag glad och mysig, MEN jag får inte göra annat än att ägna mig åt henne. Max 10 minuter åt gången kan hon tänka sig att sitta i stol, babysitter, bärsjal eller -sele eller ligga i babygymmet innan hon blir apsur. Så det är: fixa kaffe, springa på toa, borsta tänder… typ sådant som hinns med i luckorna. Ingenting annat hinner göras klart. Varje dag hinner hon få spel medan jag fixar/äter frukost, klär på mig eller fixar lunch. Men det är nog inte riktigt lika många minuters panikskrik om dagen längre. Så länge jag gör som hon vill.

Hon vill sitta i knät. Med betoning på sitta. Skillnaden i att sitta vid köksbordet i sin något tillbakalutade babyinsats på Stokke-stolen och att sitta precis bredvid den upprätt i mitt knä är tydligen skillnaden mellan panikskrik och förnöjt joller… Hon är stark och kan nästan dra sig upp till sittande genom att hålla i mina fingrar. Från halvliggande i famnen sätter hon sig upp obehindrat och utan hjälp. Hon älskar leksaker och greppar dem riktigt bra, för dem till munnen och smakar på dem.

Hon äter mycket på fingrarna också och dreglar kopiösa mängder. Jag började nästan tro att det var tänder på gång. Tills jag läste det här inlägget om H:s första tand, och såg att han var likadan vid samma ålder trots att tanden inte kom förrän vid sju månader. (Det är ju för sådant här jag älskar att ha bloggen, jag är så sur över att det blir så många luckor i dokumenteringen av L:s första tid, trots att bloggen nu varit med från start.)

Och vad mer? Jo, hon kräks. Vi får ju tydligen bara kräkbarn, och med regelbunden toppfyllning med flaska blir det lätt absurt. Jag har beställt ett dussin dregglisar till för att försöka spara på kläderna. Jag är inte kinkig för små kräkfläckar på vare sig henne eller mig, men när kläderna blir genomvåta måste de ju bytas av bekvämlighetsskäl om inte annat. Nu kräks hon ju ofta små kaskader långt över dregglisen och ner över hennes arm och mage och min mage och ben, men mot småblurparna kan i alla fall en dregglis hjälpa så att inte halsringningen blir genomvåt på en gång.

Magen fungerar annars ganska bra, med vissa perioder av knip och gasighet (eventuellt relaterat till att jag ibland fuskar lite med det mjölkfria pga orka inte kunna ta en färdig smörgås på kafé för att det är mjölk i margarinet…) och hon bajsar i regel dagligen.

Hon är stark och stabil, vaken och nyfiken. Hon känns stor, och vi har släppt alla spärrar. Hon får sova i vår säng och vi (eller jag då, B är fortfarande lite novis på denna unge) lyfter och bollar runt med henne lite hur som. En napp på golvet hemma åker rätt in i munnen igen. En napp på golvet ute passerar mammas mun en vända först. Eventuellt efter en torkning om synligt skräp föreligger. Flaskor och nappar kokas…kanske någon gång i veckan? Med avklingande intervaller. Annars åker allt i diskmaskinen eller handdiskas lite lagom noggrant. Det är skönt att ha nått det här stadiet igen!

H:s nittonde månad

H:s nittonde månad

IMG_1155

H:s nittonde levnadsmånad börjar lite trist, med sjukdom i hela familjen. H och jag åker på någon mystisk magsjuka som är lågintensiv men långdragen. B får influensa.

Vid ingången av månaden väger han 12,58 kg och är 83,5 cm lång (enligt 18-månaderskontrollen), och vad som hänt efter det vet vi inte riktigt, men det är väl vettigt att anta att han inte växer lika snabbt längre, så att skillnaderna inte är så dramatiska från en månad till en annan. Klädstorleken är 86/92, och skorna i storlek 22 börjar bli lite små.

Vi går på babysim, där han börjar bli riktigt trygg i vattnet, och verkar tycka att det är riktigt roligt både att dyka och att åka rutschkana ner i bassängen.

_DSC0084
H på babysim. Fotografi av Åsa Arctaedius, babysimfotografen.se.

En viss harmoni infinner sig, då han börjar sova i princip hela nätterna igen, efter att i flera månader ha vaknat och gråtit ett antal gånger efter att han somnat, så att vi suttit på helspänn i vardagsrummet på kvällarna, redo att springa upp och trösta. Vi (eller jag) jobbar vidare på amningsavslutet, men han vaknar fortfarande någon gång per natt och är otröstlig om han inte får sin ”duhduh”.

Ett helt gäng nya tänder har dock trängt fram från jul och framåt, vilket kan förklara en hel del dåligt humör, orolig sömn och matkrångel. Utöver de fyra främsta tänderna uppe och nere har 2-3 tänder ytterligare på varje sida börjat kika fram, både ”huggtänder” och kindtänder har dykt upp, även om de bara kikar upp litegrann ur tandköttet ännu. Det är bara några enstaka av mjölktänderna som fortfarande inte syns alls.

IMG_1119

Han är vild och springer och klättrar överallt, och har ingen ro att bara sitta stilla och titta på tv eller liknande. Humöret är generellt glatt och soligt, även om det är ett par dagar då han blir lite ledsen vid förskolelämningen, vilket aldrig hänt tidigare.

IMG_0959
H klättrar glatt upp i sin Bugaboo Bee3 Van Gogh när mamman leker barnvagnsparad i hallen.

Det går upp och ner med maten, vissa dagar är det som förgjort att få honom att äta just någonting som inte är pannkaka, köttbullar eller korv, medan han andra dagar äter glatt av det mesta. Helt salongsfähig är han dock inte. När vi äter födelsedagsmiddag för farmor på restaurang gör han en barnklassiker och sliter ner duken så att mamman får bubbel i hela knät. Som tur är var det bara cava…

IMG_0845

Han hänger själv med morfar en stund för första gången, en dag när han fortfarande är ”i karantän” från förskolan efter magsjuka, och både jag och B har jobbmöten vi inte kan boka om. Vi tar bussen till min arbetsort och äter lunch hemma hos morfar, och sedan promenerar vi tillsammans ner på stan där morfar och H får mata ”kackorna” vid ån och leka i parken, medan jag går till kontoret en stund. Och det går hur bra som helst, både morfar och H hade haft roligt.

Vi är också hundvakt över en helg, vilket H tycker är roligt. Hunden Mimmi är dock inte riktigt lika glad över den konstanta uppmärksamheten, och markerar med att blotta tänderna när hon inte ens får vara ifred på sin sovfilt. H fattar dock inte piken, så vi föräldrar får kolla av läget och lyfta bort H när det behövs. Även om Mimmi är världens goaste labrador så är hon inte van vid småbarn, och det är upp till oss att se till att inget går snett mellan de två.

IMG_0822

Pratet är fortfarande inte så många riktiga ord, men ”kah-kah” och ”pah-pah” får ännu fler betydelser. ”Kah-kah” betyder anka, groda, kaka, pannkaka, jacka m.m., och ”pah-pah” betyder förutom pappa även trappa och lampa. Han blir också allt mer intresserad av böcker, och kommer ofta springande med böcker där han omväxlande vill bli utfrågad om att peka ut olika saker, och omväxlande vill peka och få berättat för sig vad saker heter. Jag blir lite överraskad av att han faktiskt förstår fler ord än jag trodde.

IMG_1070

Ja, det är inte lika mycket som händer på en månad längre. Men jag fortsätter nog med månadssammanfattningarna det andra året ut ändå. Det är så kul att kunna gå tillbaka och se när saker och ting faktiskt hände, för i minnet grötar allt ihop sig och en tror att saker hände i helt annan ordning än det faktiskt gjorde. De jobbiga perioderna känns evighetslånga i minnet, men visar sig vid kontroll bara ha varat i några veckor.

Jag minns att jag kände fasa över det ständiga passandet när han precis började krypa och gå, och tänkte att det skulle vara så i flera år. Och jo, visst behöver en 1,5-åring ständig tillsyn, men det är inte alls på samma nivå som där i början. Nu vet jag vad han kan få för sig att hitta på och inte, och jag litar på hans egna förmågor mycket mer än förr, då varje sak i hushållet kändes som ett potentiell dödsfälla. Jag behöver inte ha honom i synfältet hela tiden, utan kan i godan ro laga mat i köket medan han stökar omkring i vardagsrummet intill. Det är bara när det blir tyst jag behöver kolla vad han håller på med. Men oftast visar det sig att han bara är fokuserad på någon på tv:n, sitter och bläddrar i en bok eller är djupt koncentrerad i något bygga/stapla/pussla-projekt.

Utsövda igen

Utsövda igen

Igår hade jag hämtningstjänst och lämnade kontoret vid 14.30 för att hinna hämta till 16.00, men var mer glad att få se mitt bustroll än stressad över högarna som låg kvar på skrivbordet. Tiden när han kommer att slänga sig i min famn och lyckligt utbrista ”mammamammamma” varje gång jag dyker upp kommer inte att vara för evigt…

Vi gick och handlade paprika, och H fick sin obligatoriska banan. Jag valde den allra största åt honom, men han slök den ändå på nolltid. Enligt förskolan hade han ätit mängder (och bajsat tre gånger!) och sovit bra, så det verkar vara en bra period igen. Sjukdomar och tandsprickning förbi för denna gång! (Jag vet inte ens vilka tänder som kommit, för han vill inte gapa och visa, men i vart fall en ”huggtand”, troligen två, har tittat fram, och kanske någon längre bak också.)

På hemvägen tog vi återigen omvägen förbi tågstationen, så han fick titta på några tåg som susade förbi. Hemma blev det ändå mest matlagning medan H satt i rummet bredvid och tittade på ”I drömmarnas trädgård”. Till middagen åt han en ostmuffin samt potatisen och såsen från gulaschgrytan. Köttet och paprikan ratades helt.

Den här veckan har han faktisk suttit med och ätit vid middagen varje kväll, utan större bekymmer. Men han väljer noggrannt ut vad han vill ha, och det är oftast bara de ”vita” tillbehören. I måndags åt han bara bröd och gräddfil och ratade pulled beef, i tisdags åt han nästan bara den såsindränkta pastan och bara några små bitar kyckling, i onsdags ratade han lax och grönsaker, men åt gärna ris indränkt i kokosmjölkssås. Och så bara potatis, sås och ostmuffin igår. Jaja, han verkar ju växa som han ska i alla fall, så det är väl bara att låta honom hållas, även om det är trist att det mest bara är processade hel- och halvfabrikat som han gillar i kött- och fiskväg.

Efter middagen igår tog jag nattningen, för att låta mannen sitta kvar och tycka synd om sig själv. Han har en mansförkylning de luxe, och spenderar hela middagarna med att gnälla över att han har ont i halsen och inte kan öppna munnen eller svälja. Verkligen jättekul sällskap.

Och det gick som det gick med nattningen. Strax före 23 vaknade jag av att B stod och gestikulerade att jag skulle flytta till min sida av sängen. Sovande småbarn borde skrivas ut på recept för folk med insomningsproblem.

Men 20-06 är förmodlingen sundare än mitt vanliga 00-06 eller 01-06, så det är väl bara att tacka och ta emot sömnen när den ges. Gullungen sov nog natten igenom också. Kanske är amningsslutet verkligen här nu?

Halvdan halvdag och tandtrubbel

Halvdan halvdag och tandtrubbel

Sitter hemma efter att ha avlöst B som hemmaförälder vid halvtid. Trött och mosig i hela huvudet efter en intensiv morgon med kundmöten utanför kontoret, och sedan hemresa vid lunch.

Det var tur att någon annan plingat, för jag vaknade med ett ryck bara några meter före min hållplats. Det hade blivit en mycket lång hemresa annars. Jag var inte ens medveten om att jag somnat, så det hastiga uppvaknandet kom som en chock och jag kände mig seg hela eftermiddagen.

H har … tandlossning, höll jag på att skriva, men menar så klart tandsprickning, och äter och sover dåligt, men dreglar desto bättre. Tand 7 och 8 arbetar sig långsamt uppåt.

Det tar sju evigheter att få honom att somna, och han sover oroligt och vaknar lätt. Imorse vaknade han såklart när jag skulle gå upp, och stortjöt när jag lämnade sovrummet. Jag kände mig som en riktig skurk där jag stod på nedervåningen och sminkade mig, ackompanjerad av hans tröstlösa tjut. B lyckades inte trösta.

Vi har alltid reagerat snabbt på hans skrik och gråt och vägrat alla former av skrikmetoder och ”härdande” uppfostran, för att han ska få en trygg anknytning. Men vad gör en när en verkligen måste gå, och den andra förälderns tröst inte räcker till?

(En liten, liten del av mig är skadeglad för att B tvingades kliva upp före 08 för en gångs skull, istället för att myssova med barnet halva förmiddagen.)

Förutom klämmisar, som H tar ut ur skåpet och kommer farande med för att locket öppnat, är han inte så intresserad av att äta heller.

Jag mötte upp min lilla familj på vägen hem idag, och vi åt en gemensam lunch på  den indiska kvarterskrogen. H petade i sig lite ris och naanbröd, och ännu mindre kyckling och gurka. Men han lär ju inte svälta. Han kan väl få leva mest på klämmisar och lite extra amning i några dagar om han vill…

image

Som ni kan se har dregglisarna gjort en andra comeback i barnets garderob. En välbehövlig comeback, som accessoar till dreggelsträngen som för närvarande är ett konstant inslag på barnet. Den här gången hade jag i alla fall inte varit så naiv att jag packat undan dem med bebiskläderna.

Nu ska jag börja fixa middag. B är på konsert, så det blir jag, H och en burk fiskbullar ikväll. Förhoppningsvis somnar han utan alltför mycket trubbel sedan. Mamman ser fram emot en kväll i ensamt majestät framför en film. Eller ensam och ensam… jag har stämt träff med Ben och Jerry 🙂

Kaffepaus

Kaffepaus

För andra dagen i rad har jag lyckats ta mig till kontoret till 07.15.

Det enda sättet för mig att få någorlunda hanterbara dagar, då jag hinner med både en rimlig mängd jobb och även hinner umgås med H en liten stund innan han ska ska sova, är att starta dagen tidigare.

Så de senaste dagarna har väckarklockan stått på 05.00. Då har jag tagit lite höjd för att H kan vakna till och vilja amma/gosa en stund efter att jag gått upp och börjat göra mig i ordning. Och vaknar gör han. Tidigare fungerade det i regel att smyga iväg, bara jag gjorde det tidigt. När klockan började närma sig 07 sov han i regel lättare, och var svårare att söva om. Jag trodde att det skulle bli bättre nu på höstkanten, när det blir mörkare på morgongen – men icke!

Strax före 06 är jag redo att gå (om jag duschat kvällen innan), och närmare 1,5 timme senare är jag på jobbet. Väl där har jag tid för en stunds frukost i lugn och ro medan jag planerar dagen.

Och det fungerar riktigt bra. Jag kan klara mig på sex timmars sömn, även när den hackas upp av ammande och närhetstörstande son. Jag längtar fortfarande efter att få sluta amma, men det går ändå rätt okej just nu. Han ligger relativt lugnt, och jag dör en smula av gulligheten i att han numera inte ligger och klöser mig i ansiktet och sliter mig i håret, utan snarare mjukt men bestämt liksom känner av mitt ansiktes konturer med fingertopparna, och håller fast i en hårtest. Försäkrar sig om att mamma finns där, och håller fast så att hon inte ska försvinna. Ibland rullar han över mot B, och ligger och smeker och drar lite i hans skägg. Jo, pappa är där också.

Igår kväll var H svårnattad, och ville inte släppa taget om tutten även fast han somnade, utan vaknade och gnydde så fort jag försökte ta mig loss. En timme senare kunde jag komma ner och göra B sällskap en liten stund innan jag var tvungen att sova själv. Sedan vaknade H vid 02 och ville upp till mig, vilket han så klart fick.

Jag tänker inte försöka hålla honom borta från vår säng när han så tydligt vill sova med oss, även om jag längtar efter att han ska kunna sova en liiite längre tid i sin egen säng, så att jag får mer än tre timmar ensam. Förut sov han alltid i egen säng till 4-5, även om det var länge sedan han hade en så obruten natt nu. Men det är kanske så att han anpassat sig efter att mamma försvinner tidigare, och vaknar tidigare så att han ska hinna få sin natt-/morgonamning och kramas en stund.

Två små risgryn till är förresten på väg upp genom tandköttet. Tand nummer 7 och 8, på vardera sidan om de tidigare ensamma två framtänderna i nederkäken, dyker upp vilken dag som helst, eventuellt har den högra redan brutit igenom en liten, liten bit.

Nu har jag tagit mig en liten kaffepaus, och ska sätta tänderna i lite arbete. Den här veckan blir lite upphackad, eftersom jag och B bytte måndag och tisdag med varandra, och B behövde åka in till sitt kontor på torsdag. Så jag får jobba heldag idag, och arbeta lite hemifrån imorgon istället. Om jag går upp tidigt hinner jag förhoppningsvis få en del gjort innan B ska iväg…

Innan vi fick H tog jag med mig våra Sagaform-muggar med lock till kontoret. Och det var ju typiskt, för de hade varit perfekta att ha under bebistiden. De håller kaffet varmt länge, och det går oftast att rädda upp situationen innan det är kaffe överallt om de skulle råka välta. Jag måste nog köpa ett par till för att ha hemma.

IMG_4665
Jag älskar min kaffemugg!

På återseende, och ha en bra onsdag!