Läget med lillasyster

Läget med lillasyster

Den här bloggen är som en kär vän/dagbok som har försummats lite för länge. Att bara dyka in i rutinmässigt babbel om vardagen känns lite fel, när så lite har skrivits om vad som hänt bakom de ögonblicksmässiga instagramuppdateringarna.

Så jag skriver några ”catch up”-inlägg, med förhoppningen att kunna komma igång med mer regelbundna uppdateringar igen.

Lillasyster är fortfarande en ganska krävande bebis. Men det är så mycket som har förändrats till det bättre sedan det var som värst där för snart två månader sedan.

Hon har börjat få någon sorts rutin att faktiskt sova middag en längre stund på dagen. Ofta somnar hon precis innan förskolehämtningen av storebror, men sover sig i bästa fall igenom påklädning och nedpackning i vagn, hämtningen och sedan en rätt bra stund. Självklart innebär detta att hon sover just den enda tid på dagen då hennes sovande är of no bloody use för mig – jag kan varken jobba, blogga, städa eller förbereda mat, men bara det ATT hon sover sammanhängande på dagen är ju ett stort framsteg. Om vi är ute och går med vagnen (Phil & Ted’s Vibe är det som gäller för damen) kan det bli 2-3 timmar!!! Det bådar i alla fall gott för mina planer på parkhäng med storebror när det blir tillräckligt varmt…

Hon får tillskott tre gånger om dagen, och äter då ca 80-120 ml ersättning från flaska efter amning. Vi blandar alltid på 120 ml vatten, för att hon ska toppfyllas tills hon verkligen inte orkar mer. Efter ”dåliga” amningar händer det att hon slukar hela flaskan, men i regel lämnat hon 20-40 ml kvar. Hennes viktkurva skuttade rejält uppåt efter två veckor med tillskott, så det är ju positivt.

På dagarna märker jag tyvärr redan av att hon föredrar flaskan när hon är riktigt hungrig, hon har dåligt tålamod och släpper taget om bröstet gång på gång, kastar sig bakåt och slänger bak en arm och utstöter klagoljud på ett högst teatraliskt vis. Men efter middagsflaskan vid 17-18 ammas hon enbart fram till frukostflaskan vid 8-9, och verkar helt nöjd med detta.

Vi har valt att göra på detta sätt med ersättningen för att styra in henne i familjens matschema redan nu, med tre större mål om dagen. Det blir då smidigt att göra som med storebror och fasa ut ersättningen relativt snabbt så snart hon börjar äta fast föda, genom att byta ut ersättningen mot mat på de tider hon redan är van vid en rejäl bukfylla, och behålla amningen före och mellan målen. Storebror slutade helt med ersättningen vid ca 8 månaders ålder, men ammade till ca 19-20 månader.

Nattsömnen har tack och lov fungerat klockrent länge nu. Förutom någon enstaka natt med magknip och skrik så sover hon. Någonstans vid 20-21 somnar hon i min famn i soffan, och kan i regel läggas ned i ”innevagnen” i hallen (Babyzen Yoyo+ 0+) utan att hon vaknar. Kring midnatt eller någon timme innan går vi ner till sovrummet. Eventuellt vaknar hon till och ammar en kort vända innan hon somnar om och läggs i sin säng.

Och hon har äntligen blivit tre, snart fyra, månader. Hon är inte längre så liten och skör, och enligt statistiken innebär samsovning inte längre någon ökad risk i hennes ålder. Som en skänk från ovan har storebror också börjat sova nästan hela natten nästan varje natt, så vi liggammar och samsover. När jag vaknar till och vill sova för mig själv en stund lägger jag bara över henne i hennes säng; inga problem!

En dålig dag vaknar hon klockan 6 på morgonen, och en bra dag efter klockan 7. Eftersom det är vid 7 hela familjen går upp på vardagarna för att storebror ska hinna äta frukost innan förskolan. Möjligen hade hon sovit längre annars. Så på den fronten har jag verkligen inget att klaga på — jag lider inte av sömnbrist annat än självförvållad sådan. (Som när jag efter en amning börjar mobilblogga vid 05 istället för att somna om.)

Dagarna har blivit mer harmoniska hemma. Hon är överlag glad och mysig, MEN jag får inte göra annat än att ägna mig åt henne. Max 10 minuter åt gången kan hon tänka sig att sitta i stol, babysitter, bärsjal eller -sele eller ligga i babygymmet innan hon blir apsur. Så det är: fixa kaffe, springa på toa, borsta tänder… typ sådant som hinns med i luckorna. Ingenting annat hinner göras klart. Varje dag hinner hon få spel medan jag fixar/äter frukost, klär på mig eller fixar lunch. Men det är nog inte riktigt lika många minuters panikskrik om dagen längre. Så länge jag gör som hon vill.

Hon vill sitta i knät. Med betoning på sitta. Skillnaden i att sitta vid köksbordet i sin något tillbakalutade babyinsats på Stokke-stolen och att sitta precis bredvid den upprätt i mitt knä är tydligen skillnaden mellan panikskrik och förnöjt joller… Hon är stark och kan nästan dra sig upp till sittande genom att hålla i mina fingrar. Från halvliggande i famnen sätter hon sig upp obehindrat och utan hjälp. Hon älskar leksaker och greppar dem riktigt bra, för dem till munnen och smakar på dem.

Hon äter mycket på fingrarna också och dreglar kopiösa mängder. Jag började nästan tro att det var tänder på gång. Tills jag läste det här inlägget om H:s första tand, och såg att han var likadan vid samma ålder trots att tanden inte kom förrän vid sju månader. (Det är ju för sådant här jag älskar att ha bloggen, jag är så sur över att det blir så många luckor i dokumenteringen av L:s första tid, trots att bloggen nu varit med från start.)

Och vad mer? Jo, hon kräks. Vi får ju tydligen bara kräkbarn, och med regelbunden toppfyllning med flaska blir det lätt absurt. Jag har beställt ett dussin dregglisar till för att försöka spara på kläderna. Jag är inte kinkig för små kräkfläckar på vare sig henne eller mig, men när kläderna blir genomvåta måste de ju bytas av bekvämlighetsskäl om inte annat. Nu kräks hon ju ofta små kaskader långt över dregglisen och ner över hennes arm och mage och min mage och ben, men mot småblurparna kan i alla fall en dregglis hjälpa så att inte halsringningen blir genomvåt på en gång.

Magen fungerar annars ganska bra, med vissa perioder av knip och gasighet (eventuellt relaterat till att jag ibland fuskar lite med det mjölkfria pga orka inte kunna ta en färdig smörgås på kafé för att det är mjölk i margarinet…) och hon bajsar i regel dagligen.

Hon är stark och stabil, vaken och nyfiken. Hon känns stor, och vi har släppt alla spärrar. Hon får sova i vår säng och vi (eller jag då, B är fortfarande lite novis på denna unge) lyfter och bollar runt med henne lite hur som. En napp på golvet hemma åker rätt in i munnen igen. En napp på golvet ute passerar mammas mun en vända först. Eventuellt efter en torkning om synligt skräp föreligger. Flaskor och nappar kokas…kanske någon gång i veckan? Med avklingande intervaller. Annars åker allt i diskmaskinen eller handdiskas lite lagom noggrant. Det är skönt att ha nått det här stadiet igen!

H:s nittonde månad

H:s nittonde månad

IMG_1155

H:s nittonde levnadsmånad börjar lite trist, med sjukdom i hela familjen. H och jag åker på någon mystisk magsjuka som är lågintensiv men långdragen. B får influensa.

Vid ingången av månaden väger han 12,58 kg och är 83,5 cm lång (enligt 18-månaderskontrollen), och vad som hänt efter det vet vi inte riktigt, men det är väl vettigt att anta att han inte växer lika snabbt längre, så att skillnaderna inte är så dramatiska från en månad till en annan. Klädstorleken är 86/92, och skorna i storlek 22 börjar bli lite små.

Vi går på babysim, där han börjar bli riktigt trygg i vattnet, och verkar tycka att det är riktigt roligt både att dyka och att åka rutschkana ner i bassängen.

_DSC0084
H på babysim. Fotografi av Åsa Arctaedius, babysimfotografen.se.

En viss harmoni infinner sig, då han börjar sova i princip hela nätterna igen, efter att i flera månader ha vaknat och gråtit ett antal gånger efter att han somnat, så att vi suttit på helspänn i vardagsrummet på kvällarna, redo att springa upp och trösta. Vi (eller jag) jobbar vidare på amningsavslutet, men han vaknar fortfarande någon gång per natt och är otröstlig om han inte får sin ”duhduh”.

Ett helt gäng nya tänder har dock trängt fram från jul och framåt, vilket kan förklara en hel del dåligt humör, orolig sömn och matkrångel. Utöver de fyra främsta tänderna uppe och nere har 2-3 tänder ytterligare på varje sida börjat kika fram, både ”huggtänder” och kindtänder har dykt upp, även om de bara kikar upp litegrann ur tandköttet ännu. Det är bara några enstaka av mjölktänderna som fortfarande inte syns alls.

IMG_1119

Han är vild och springer och klättrar överallt, och har ingen ro att bara sitta stilla och titta på tv eller liknande. Humöret är generellt glatt och soligt, även om det är ett par dagar då han blir lite ledsen vid förskolelämningen, vilket aldrig hänt tidigare.

IMG_0959
H klättrar glatt upp i sin Bugaboo Bee3 Van Gogh när mamman leker barnvagnsparad i hallen.

Det går upp och ner med maten, vissa dagar är det som förgjort att få honom att äta just någonting som inte är pannkaka, köttbullar eller korv, medan han andra dagar äter glatt av det mesta. Helt salongsfähig är han dock inte. När vi äter födelsedagsmiddag för farmor på restaurang gör han en barnklassiker och sliter ner duken så att mamman får bubbel i hela knät. Som tur är var det bara cava…

IMG_0845

Han hänger själv med morfar en stund för första gången, en dag när han fortfarande är ”i karantän” från förskolan efter magsjuka, och både jag och B har jobbmöten vi inte kan boka om. Vi tar bussen till min arbetsort och äter lunch hemma hos morfar, och sedan promenerar vi tillsammans ner på stan där morfar och H får mata ”kackorna” vid ån och leka i parken, medan jag går till kontoret en stund. Och det går hur bra som helst, både morfar och H hade haft roligt.

Vi är också hundvakt över en helg, vilket H tycker är roligt. Hunden Mimmi är dock inte riktigt lika glad över den konstanta uppmärksamheten, och markerar med att blotta tänderna när hon inte ens får vara ifred på sin sovfilt. H fattar dock inte piken, så vi föräldrar får kolla av läget och lyfta bort H när det behövs. Även om Mimmi är världens goaste labrador så är hon inte van vid småbarn, och det är upp till oss att se till att inget går snett mellan de två.

IMG_0822

Pratet är fortfarande inte så många riktiga ord, men ”kah-kah” och ”pah-pah” får ännu fler betydelser. ”Kah-kah” betyder anka, groda, kaka, pannkaka, jacka m.m., och ”pah-pah” betyder förutom pappa även trappa och lampa. Han blir också allt mer intresserad av böcker, och kommer ofta springande med böcker där han omväxlande vill bli utfrågad om att peka ut olika saker, och omväxlande vill peka och få berättat för sig vad saker heter. Jag blir lite överraskad av att han faktiskt förstår fler ord än jag trodde.

IMG_1070

Ja, det är inte lika mycket som händer på en månad längre. Men jag fortsätter nog med månadssammanfattningarna det andra året ut ändå. Det är så kul att kunna gå tillbaka och se när saker och ting faktiskt hände, för i minnet grötar allt ihop sig och en tror att saker hände i helt annan ordning än det faktiskt gjorde. De jobbiga perioderna känns evighetslånga i minnet, men visar sig vid kontroll bara ha varat i några veckor.

Jag minns att jag kände fasa över det ständiga passandet när han precis började krypa och gå, och tänkte att det skulle vara så i flera år. Och jo, visst behöver en 1,5-åring ständig tillsyn, men det är inte alls på samma nivå som där i början. Nu vet jag vad han kan få för sig att hitta på och inte, och jag litar på hans egna förmågor mycket mer än förr, då varje sak i hushållet kändes som ett potentiell dödsfälla. Jag behöver inte ha honom i synfältet hela tiden, utan kan i godan ro laga mat i köket medan han stökar omkring i vardagsrummet intill. Det är bara när det blir tyst jag behöver kolla vad han håller på med. Men oftast visar det sig att han bara är fokuserad på någon på tv:n, sitter och bläddrar i en bok eller är djupt koncentrerad i något bygga/stapla/pussla-projekt.

Utsövda igen

Utsövda igen

Igår hade jag hämtningstjänst och lämnade kontoret vid 14.30 för att hinna hämta till 16.00, men var mer glad att få se mitt bustroll än stressad över högarna som låg kvar på skrivbordet. Tiden när han kommer att slänga sig i min famn och lyckligt utbrista ”mammamammamma” varje gång jag dyker upp kommer inte att vara för evigt…

Vi gick och handlade paprika, och H fick sin obligatoriska banan. Jag valde den allra största åt honom, men han slök den ändå på nolltid. Enligt förskolan hade han ätit mängder (och bajsat tre gånger!) och sovit bra, så det verkar vara en bra period igen. Sjukdomar och tandsprickning förbi för denna gång! (Jag vet inte ens vilka tänder som kommit, för han vill inte gapa och visa, men i vart fall en ”huggtand”, troligen två, har tittat fram, och kanske någon längre bak också.)

På hemvägen tog vi återigen omvägen förbi tågstationen, så han fick titta på några tåg som susade förbi. Hemma blev det ändå mest matlagning medan H satt i rummet bredvid och tittade på ”I drömmarnas trädgård”. Till middagen åt han en ostmuffin samt potatisen och såsen från gulaschgrytan. Köttet och paprikan ratades helt.

Den här veckan har han faktisk suttit med och ätit vid middagen varje kväll, utan större bekymmer. Men han väljer noggrannt ut vad han vill ha, och det är oftast bara de ”vita” tillbehören. I måndags åt han bara bröd och gräddfil och ratade pulled beef, i tisdags åt han nästan bara den såsindränkta pastan och bara några små bitar kyckling, i onsdags ratade han lax och grönsaker, men åt gärna ris indränkt i kokosmjölkssås. Och så bara potatis, sås och ostmuffin igår. Jaja, han verkar ju växa som han ska i alla fall, så det är väl bara att låta honom hållas, även om det är trist att det mest bara är processade hel- och halvfabrikat som han gillar i kött- och fiskväg.

Efter middagen igår tog jag nattningen, för att låta mannen sitta kvar och tycka synd om sig själv. Han har en mansförkylning de luxe, och spenderar hela middagarna med att gnälla över att han har ont i halsen och inte kan öppna munnen eller svälja. Verkligen jättekul sällskap.

Och det gick som det gick med nattningen. Strax före 23 vaknade jag av att B stod och gestikulerade att jag skulle flytta till min sida av sängen. Sovande småbarn borde skrivas ut på recept för folk med insomningsproblem.

Men 20-06 är förmodlingen sundare än mitt vanliga 00-06 eller 01-06, så det är väl bara att tacka och ta emot sömnen när den ges. Gullungen sov nog natten igenom också. Kanske är amningsslutet verkligen här nu?

Halvdan halvdag och tandtrubbel

Halvdan halvdag och tandtrubbel

Sitter hemma efter att ha avlöst B som hemmaförälder vid halvtid. Trött och mosig i hela huvudet efter en intensiv morgon med kundmöten utanför kontoret, och sedan hemresa vid lunch.

Det var tur att någon annan plingat, för jag vaknade med ett ryck bara några meter före min hållplats. Det hade blivit en mycket lång hemresa annars. Jag var inte ens medveten om att jag somnat, så det hastiga uppvaknandet kom som en chock och jag kände mig seg hela eftermiddagen.

H har … tandlossning, höll jag på att skriva, men menar så klart tandsprickning, och äter och sover dåligt, men dreglar desto bättre. Tand 7 och 8 arbetar sig långsamt uppåt.

Det tar sju evigheter att få honom att somna, och han sover oroligt och vaknar lätt. Imorse vaknade han såklart när jag skulle gå upp, och stortjöt när jag lämnade sovrummet. Jag kände mig som en riktig skurk där jag stod på nedervåningen och sminkade mig, ackompanjerad av hans tröstlösa tjut. B lyckades inte trösta.

Vi har alltid reagerat snabbt på hans skrik och gråt och vägrat alla former av skrikmetoder och ”härdande” uppfostran, för att han ska få en trygg anknytning. Men vad gör en när en verkligen måste gå, och den andra förälderns tröst inte räcker till?

(En liten, liten del av mig är skadeglad för att B tvingades kliva upp före 08 för en gångs skull, istället för att myssova med barnet halva förmiddagen.)

Förutom klämmisar, som H tar ut ur skåpet och kommer farande med för att locket öppnat, är han inte så intresserad av att äta heller.

Jag mötte upp min lilla familj på vägen hem idag, och vi åt en gemensam lunch på  den indiska kvarterskrogen. H petade i sig lite ris och naanbröd, och ännu mindre kyckling och gurka. Men han lär ju inte svälta. Han kan väl få leva mest på klämmisar och lite extra amning i några dagar om han vill…

image

Som ni kan se har dregglisarna gjort en andra comeback i barnets garderob. En välbehövlig comeback, som accessoar till dreggelsträngen som för närvarande är ett konstant inslag på barnet. Den här gången hade jag i alla fall inte varit så naiv att jag packat undan dem med bebiskläderna.

Nu ska jag börja fixa middag. B är på konsert, så det blir jag, H och en burk fiskbullar ikväll. Förhoppningsvis somnar han utan alltför mycket trubbel sedan. Mamman ser fram emot en kväll i ensamt majestät framför en film. Eller ensam och ensam… jag har stämt träff med Ben och Jerry 🙂

Kaffepaus

Kaffepaus

För andra dagen i rad har jag lyckats ta mig till kontoret till 07.15.

Det enda sättet för mig att få någorlunda hanterbara dagar, då jag hinner med både en rimlig mängd jobb och även hinner umgås med H en liten stund innan han ska ska sova, är att starta dagen tidigare.

Så de senaste dagarna har väckarklockan stått på 05.00. Då har jag tagit lite höjd för att H kan vakna till och vilja amma/gosa en stund efter att jag gått upp och börjat göra mig i ordning. Och vaknar gör han. Tidigare fungerade det i regel att smyga iväg, bara jag gjorde det tidigt. När klockan började närma sig 07 sov han i regel lättare, och var svårare att söva om. Jag trodde att det skulle bli bättre nu på höstkanten, när det blir mörkare på morgongen – men icke!

Strax före 06 är jag redo att gå (om jag duschat kvällen innan), och närmare 1,5 timme senare är jag på jobbet. Väl där har jag tid för en stunds frukost i lugn och ro medan jag planerar dagen.

Och det fungerar riktigt bra. Jag kan klara mig på sex timmars sömn, även när den hackas upp av ammande och närhetstörstande son. Jag längtar fortfarande efter att få sluta amma, men det går ändå rätt okej just nu. Han ligger relativt lugnt, och jag dör en smula av gulligheten i att han numera inte ligger och klöser mig i ansiktet och sliter mig i håret, utan snarare mjukt men bestämt liksom känner av mitt ansiktes konturer med fingertopparna, och håller fast i en hårtest. Försäkrar sig om att mamma finns där, och håller fast så att hon inte ska försvinna. Ibland rullar han över mot B, och ligger och smeker och drar lite i hans skägg. Jo, pappa är där också.

Igår kväll var H svårnattad, och ville inte släppa taget om tutten även fast han somnade, utan vaknade och gnydde så fort jag försökte ta mig loss. En timme senare kunde jag komma ner och göra B sällskap en liten stund innan jag var tvungen att sova själv. Sedan vaknade H vid 02 och ville upp till mig, vilket han så klart fick.

Jag tänker inte försöka hålla honom borta från vår säng när han så tydligt vill sova med oss, även om jag längtar efter att han ska kunna sova en liiite längre tid i sin egen säng, så att jag får mer än tre timmar ensam. Förut sov han alltid i egen säng till 4-5, även om det var länge sedan han hade en så obruten natt nu. Men det är kanske så att han anpassat sig efter att mamma försvinner tidigare, och vaknar tidigare så att han ska hinna få sin natt-/morgonamning och kramas en stund.

Två små risgryn till är förresten på väg upp genom tandköttet. Tand nummer 7 och 8, på vardera sidan om de tidigare ensamma två framtänderna i nederkäken, dyker upp vilken dag som helst, eventuellt har den högra redan brutit igenom en liten, liten bit.

Nu har jag tagit mig en liten kaffepaus, och ska sätta tänderna i lite arbete. Den här veckan blir lite upphackad, eftersom jag och B bytte måndag och tisdag med varandra, och B behövde åka in till sitt kontor på torsdag. Så jag får jobba heldag idag, och arbeta lite hemifrån imorgon istället. Om jag går upp tidigt hinner jag förhoppningsvis få en del gjort innan B ska iväg…

Innan vi fick H tog jag med mig våra Sagaform-muggar med lock till kontoret. Och det var ju typiskt, för de hade varit perfekta att ha under bebistiden. De håller kaffet varmt länge, och det går oftast att rädda upp situationen innan det är kaffe överallt om de skulle råka välta. Jag måste nog köpa ett par till för att ha hemma.

IMG_4665
Jag älskar min kaffemugg!

På återseende, och ha en bra onsdag!

H:s elfte månad

H:s elfte månad

Ja, i lördags var det redan dags för H:s sista ”månadsdag” innan han fyller ett år. Tiden bara springer iväg nu!

Det mest revolutionerande som hänt denna månad är så klart att han börjat gå. Bara med stöd, än så länge. Han går med sin matstol, med en gåvagn som vi fått av en släkting, och längs med möbler. Står, och ställer sig upp, som om han aldrig gjort något annat.

IMG_3574 IMG_3578

Klättrar uppför trappor gör han utan problem, men det gäller ju att vara med och stå bakom, utifall att… Han kryper nästan bara ”på riktigt” nuförtiden, och med en hiskelig fart! Han ålar med magen i marken bara om han har händerna fulla med saker han vill ha med sig.

Med stor stolthet har han även lärt sig att klappa händerna, vilket han nu gör så fort han vill impa på någon. Så himla gulligt!

Han busar mycket, och far runt i huset som ett litet yrväder. Upptäcktslustan (och förstörelselustan…) är stor. Kylskåpet och diskmaskinen är oerhört intressanta, och det är svårt att plocka ut och in mat och disk utan att få en liten ”hjälpreda” på halsen. Han river ner och välter allt han når. Kattmatskålar och vattenskålar är roliga att äta ur eller välta. Blomkrukor har smaskig jord, och det är kul att slita sönder växter. Allt smått han hittar på golvet stoppar han i munnen. Hans egna leksaker? Mindre roliga.

IMG_3334

Vi har börjat introducera lite TV-tittande för att få honom att varva ner en stund då och då. ”Mumintrollen” och ”Drömmarnas trädgård” fungerar bra och håller honom intresserad en liten stund. Han är för liten för att förstå Mumintrollen, men dansar loss till introsången och är fascinerad av figurerna. Drömmarnas trädgård däremot är helt klockrent för hans ålder, och han älskar karaktären Upsy Daisy.

IMG_0367 IMG_3645

Musikvideor gillar han också. Han satt helt hänförd och tittade på tre Amy Winehouse-videor i rad. Jag brukar sitta med honom i vardagsrummet när han tittar, och prata om vad det är han ser, och begränsa tiden till max en halvtimme, kanske vid två tillfällen på en dag. Han verkar tycka att det är spännande, och jag får en liten respit och kan hämta andan en stund medan han inte far omkring överallt, utan sitter still och tittar eller småpysslar med annat medan han tittar på tv:n av och till.

IMG_3606

Humöret har varit fortsatt ostadigt, med stor separationsångest, känslostormar och ängslighet inför saker han uppfattar som lite läskiga. Han skrattar så klart och är glad mycket också, men gråter alldeles hjärtskärande när han blir lämnad själv, eller tror att han ska bli lämnad själv, när han inte (genast och omedelbart) får smaka av vår mat, när man sätter på dammsugaren, när han inte får äta jord ur blomkrukan…

IMG_3485

Sömnen har varit orolig, och det har varit en period med riktigt jobbiga nattningar, för alla inblandade. Mot slutet av månaden verkar det dock ha lugnat ner sig lite igen.

Han fick fyra nya tänder på en dryg vecka  -hela den främre övre raden hastade sig upp! Den första delen av månaden dreglade han därför kopiösa mängder, och dregglisarna fick packas upp ur förvaringen igen. Även detta verkar ha lugnat sig mot slutet av månaden.

Pratet har inte utvecklats så mycket den här månaden heller, han har mest fokus på det fysiska. Han har – tack och lov! – slutat med de öronbedövande tjuten. Säger mest ”tehteh” eller ”dehdeh”, (eventuellt försöker han säga ”titta” eller ”tutte”), och utstöter förundrade ”ooooh” när han ser roliga saker.

Vikt och längd vid månadens slut är okända, ingångsvärden var 75 cm och 10 420 gram vid tiomånaderskontrollen en vecka in i den elfte månaden. Vi får se vad ettårskontrollen ger om ytterligare en månad… Klädstorlek 74 börjar kännas rätt liten, och han har kanske 50/50 av 74 och 80 nu. Blöjstorleken är fortfarande 4.

Socialt har han verkligen börjat utvecklas. Elfte månaden bjöd på första midsommarfirandet, kyrkbröllop med fest och 30-årskalas, och H skötte sig exemplariskt rakt igenom. Han har blivit mer balanserad i möten med människor; inte rädd som han var ett tag förut, men inte heller lika hysteriskt flörtig som han var när han var mindre. Lite avvaktande, men kontaktsökande och sedan glad och uppmärksam i sina kontakter med andra. Det blir nog folk av honom, vad det lider.

IMG_3647

Han har börjat äta mer och mer ”riktig” mat. Vill inte alltid bli matad, utan ofta äta själv. Han verkar less på puréad mat, utan vill använda sina nya fina tänder. Han fick  hemgjord köttfärssås med spaghetti och åt en hel tallrik medan han gjorde sin lilla matdans, när benen trummar som besatta mot stolen. Det där med att äta med sked har inte riktigt satt sig ännu, men att plocka med fingrarna går bra.

IMG_3402

Han ammar vid insomning på kvällen, och på dagen om jag är hemma, samt under morgontimmarna när han kommer över till vår säng. Det händer att han kommer på eftermiddagen och klättrar upp i famnen och söker tutte, ibland rätt handfast genom att börja slita i mina kläder. Jag funderar på amningsslut ibland, men tror inte vi är riktigt redo ännu. Framförallt inte nu när han verkar vara i en ganska känslig period. H förstår ordet ”tutte” och börjar gråta om man säger det utan att genast erbjuda honom bröstet. Likaså när man lägger honom på sängen, då vet han vad som väntar och gråter hysteriskt tills han får grepp om tutten.

En hel liten tandrad

En hel liten tandrad

På en dryg vecka har H fått en hel rad tänder som brutit fram i överkäken, fyra fina framtänder. Det var alltså inte en hörntand som bröt ut först upptill, som jag trodde.

Inte så konstigt att det både kinkats och dreglats.  Inte konstigt alls.

B hörde honom tugga med tänderna för första gången idag; han crunchade på små äppelbitar, den lilla sötnosen!

Vi borstar hans tänder morgon och kväll, och han är oftast samarbetsvillig. Idag var han dock så trött och tuttsugen när jag kom hem att vi fick skippa tandborstningen, för han bara grät och grät och grät. Och somnade på tutten efter fem minuter.

Return of the dregglis

Return of the dregglis

H har börjat dregla alldeles kopiöst, det bara rinner ur munnen på ungen, och hela halsen blänker av saliv. Tand nummer fyra har brutit igenom, en övre sidoframtand på höger sida, och båda övre framtänderna bryter igenom närsomhelst. Det jag trodde var en hörntand är nog bara en sidoframtand till, som sitter rätt långt ut. Han verkar få rätt breda framtänder. Då går allt faktiskt helt enligt schemat.

Jag hag fått dyka ner i lådan med undanstoppade och urväxta kläder och plocka fram alla dregglisarna igen. Vi använde dem ju förr för att H kräktes konstant, och plockade undan dem i och med att han slutade kräkas för ett par månader sedan.

Eftersom han inte dregglade nämnvärt när de första tänderna kom trodde vi inte att vi skulle behöva dem igen. Ack så fel vi hade!

IMG_3339

I övrigt har jag och H inte gjort särskilt mycket idag. Vi tog med oss återvinningen och gick sedan och handlade. Då är Buffalon verkligen bra att ha.

IMG_3341

Moraltanten i mig fick också ett plötsligt ett uppvaknade. Vår nya TV är en sån där smart sak som man kan installera appar på. Jag, som saknat musikvideor sedan MTV sadlade om till realityskräp, hittade en gratis musikvideoapp, som jag genast tankade ner. Såg ett par videor och kunde konstatera att det var ännu mer bröst och rumpor än jag mindes från förr. För att sedan sätta kaffet i vrångstrupen när det kom upp en musikvideo med en tjej som visade allt. Alltså nakna bröst och skrevande UTAN TROSOR. Herregud, vad chockad jag blev. Och sedan kom en video där J-Lo var snudd på naken och kråmade sig med nån yngre förmåga. När hände detta? Nog för att musikvideor typ alltid objektifierat kvinnor, men så här extremt? Plötsligt känner jag mig som den snudd på medelålders mamma jag faktiskt är. Nakenchockad.

Mer positiv hade utvecklingen av Mumin-barnprogrammen varit. Jag testade att köra de nyare programmen från Netflix på nya TV:n, och det var helt sjukt snyggt. Fantastiska miljöer, och alla figurer ser ”rätt” ut, men så mycket bättre än de gamla tecknade serierna. Jag kommer nog titta mer på Mumin än vad H kommer att göra!

IMG_0367

H:s tionde månad

H:s tionde månad

Jag kan knappt fatta att det är sant, men min lilla skitunge blir tio månader idag. TIO! Det är ett år minus två månader, det. Vilket betyder att om två månader har jag verkligen ingen x-månaders bebis hemma längre, utan en ”åring”. En ettåring. Helt snurrigt!

IMG_3192
Mamma-och-lilleman-selfie

Månaden som varit har vi fått se vår lilla lugna ängel förvandlas till en liten gummiboll, som far omkring överallt, hela tiden. Från det att han vaknar till det att han somnar är han i rörelse: kryper, ålar, ormar, maskar, sitter, snurrar, vrider, står, klättrar, drar, viftar och bankar. Och det är ju på ett sätt skönt att han inte bara är ett litet mähä som bara sitter och betraktar det som sker. Men en blandning hade varit skönt.

Från det första kryp-ålandet förra månaden har det gått i rasande fart. Han står nu upp hela tiden. Mot allt han får tag i, med blandat resultat. Blåmärken och revor dyker upp lite varstans. Han har haft incidenter med armeringsgaller och servetthållare, bland annat.

IMG_0353
Börjar ställa sig mot möbler. Osäkert i början – inte längre!

Sommaren (eller något åt det hållet) kom till sist, och vi har varit ute i trädgården mycket. Där blev han så illa tvungen att lära sig att krypa på riktigt, med magen i luften, eftersom det inte är så lätt att magsurfa på gräs och stenplattor. För några dagar sedan började han skjuta ifrån växelvis med båda benen inomhus, istället för bara det högra, för att sedan igår också lyfta upp magen och krypa över golvet.

IMG_3220

Han lärde sig ”spela” på läppen, du vet när man gör ett ljud och sedan sätter fingret längsmed mellan läpparna och för det upp och ner? Det tyckte han var så roligt att han de första dagarna till och med var tvungen att göra det under amningen. Jag har en asrolig video som jag kallar ”Amma. Pausa.” där han gör just det. Men med risk för tuttchock kanske jag inte ska lägga upp den här.

Igår började han låta lite ”lalala”-aktigt medan han förde tungan fram och tillbaka mellan höger och vänster mungipa. Annars har det mest varit höga tjut och lite fortsättning på ”bababa/mamama/tehtehteh”-ramsorna han kört med ett tag, och lite ”bum-bum-bum” Fokus har helt klart varit på det fysiska denna månad, och inte det språkliga.

Jag klippte hans lugg. Jätterakt, så större delen av månaden har han sportat en skitsnygg pottfrilla. Stackars barn. I övrigt blir håret tjockare och tjockare, och färgen verkar ha landat på rågblont.

IMG_3022
Pottfrilla de luxe

Han har börjat sova helt vilt, med fötter och armar och rumpa åt alla möjliga håll. Helt sjukt gulligt. Och man är inte alls rädd för att råka lägga sig på honom eller liknande längre. Han ÄGER sängen. Så länge han inte ramlar ner förstås, men det har vi lyckats undvika (peppar, peppar) efter det där första tillfället. Sömnen är i normalläget uppdelad på nattsömn mellan ca 19-20 till 7-8, med uppvaknande vid 4-5 för att komma upp i vår säng och amma. En period vaknade han redan vid 01.30 och skulle upp till oss. Tänder, mardrömmar, separationsångest? Vem vet? Det verkar i vart fall ha gått tillbaka till det normala igen nu.

Liten bildkavalkad. Bara för att de är så söta, mina killar:

IMG_3265

IMG_3264

IMG_3057

IMG_3230

Vikt och längd? Ingen aning, det får vi se på BVC nästa vecka, när det är dags för tiomånaderskontroll. Ska bli kul att se, de förra måtten (10 120 g och 72 cm) är ju två månader gamla nu.

Matmässigt har det varit samma som förra månaden. Gröt till frukost, där vi lagt till en matsked havregryn till mixen. Burkmat till lunch och middag och eventuellt frukt/puré/klämmis till mellanmål. Han ÄLSKAR allt (utom hallon, då) och vill smaka på allt vi äter också. Och det får han ju såklart.

Om han får chansen äter han också blomjord, mossa, maskrosor och gräs. Mycket petande i den lilla munnen blir det.

Den senaste veckan har jag börjat försöka ta oss ur burkmatsträsket och försöka förbereda för en tid då han kommer att äta riktig mat. Han fyller ju ett snart, gubevars, och ska kanske börja på föris till hösten! Ungen måste börja äta riktig mat. Så de dagar vi hänger, jag och H, har jag börjat försöka göra/köpa lunch till mig som han kan få av. Hittills har det blivit en hemlagad ugnsomelett med broccoli och skinka (som han dessutom fick peta i sig själv från egen tallrik) och en utelunch bestående av köttbullar och potatismos.

IMG_3269
Ugnsomelett för stor och liten.IMG_0360

 

H har verkat nöjd, men det är svårt att veta hur mycket han bör äta. Jag har hittills inte stött på någon botten i ungen; han blir mindre intresserad efter ett tag, men gapar ändå glatt om man ger honom. Riktig mat måste väl vara betydligt mer kaloristinn än burkbarnmaten, som är mest vatten och inte så mycket av substans, egentligen?

Han ammar på kvällen och morgonen, och eventuellt någon gång på natten om han vaknar till. På dagen ammar han bara om vi går upp och lägger oss inför att han ska sova middag. Det är fortfarande det lättaste sättet att söva honom. Generellt så liggammar vi bara nu, han har aldrig ro att sitta i knät och amma, utan det ska vara i samband med sömn. Vi fortsätter så länge det finns mjölk och han är intresserad, även om det börjar komma en del kommentarer (från svärmor, bland annat) om att det väl är dags att lägga ner amningen nu. ”Fuck off!” säger jag, och undrar vad det är för fel på folk som tycker att småttingar på tio månader börjar bli för gamla för att amma. Runt 1-1,5 år känns mer rimligt för mig, även om H säkert kan få kvällstutte uppemot tvåårsåldern om han skulle vilja det. Någonstans efter 2 år går nog min egen gräns.

Annars dömer jag ingen. Eller jo, jag tycker det är själviskt och slappt när folk lägger ner en fungerande amning redan kring 4-5 månader för att de själva har tröttnat. Det tycker jag. Faktiskt. Om barnet fortfarande vill amma, vill säga.

En tredje tand dök upp för några dagar sedan, en hörntand uppe till vänster, ser det ut som, även om den inte alls stod på tur enligt schemat. Båda de övre framtänderna syns igenom väl, och dyker väl upp när som helst. Det dreglas hejvilt.

Beträffande kläder har även storlek 74 börjat kännas litet på längden, och vi köper storlekarna 74/80 och 80 nu. Det är märkligt det där, för enligt alla tabeller är en medellång pojke ca 75 cm vid ett års ålder. Och ska inte klädstorlekarna gå efter längd? Jag trodde 74 skulle räcka bra fram till ettårsdagen, men jag känner nog ingen som inte gått upp till 80 eller större, visade det sig. Vissa plagg i storlek 68 går dock fortfarande bra, framför allt bodies. Det är ofta byxorna som blir urväxta först. Men igår hade han ett par byxor i storlek 68 och en body i storlek 62  (PoP så klart) på sig, och det gick bra, även om det bara är ytterst få plagg i mindre storlek än 74 som fortfarande går på.

Petit Bateau kör vi på storlek 81, som ska vara 18 månader enligt fransoserna – Moahahahaha!

IMG_3093

Blöjstorleken är fortfarande 4, och vi har kört Pampers Baby Dry hela månaden, för det var specialpris på enorma förpackningar på Coop, så vi köpte två. De är mjuka och sköna, men de känns lite våta utanpå mycket snabbare än Libero.

Humöret går upp och ner i tvära kast; han är en riktig drama queen just nu. Att bli lämnad ensam, inte få uppmärksamhet eller inte få smaka mat (nu genast!) föranleder riktig skrikgråt med stora tårar och illrött nylle, följt av darrande underläpp och hulkande. I nästa sekund kan han skratta så han kiknar. Eller så gråter han en kvart efter att mamma lämnat synfältet i 30 sekunder. Hans humör var allmänt kinkigt en period denna månad också, men nu verkar utgångsläget vara glatt igen. Han har börjat visa vilja och temperament ändå, vår son, som verkade vara världens snällaste bebis så länge. Men det är bra, det.

IMG_3201

Det är nästan som att han trotsar en del också nu, han gör saker han vet att han inte får och ser vad det blir för reaktion från föräldrarnas sida. Testar gränser. Han vet att han inte får vara nära stereon, men han tar sig gång på gång förbi den lilla barriär av saker vi ställt upp, och när han märker att vi märkt vart han är på väg och kommer för att lyfta bort honom skyndar han på för allt vad han är värd. Han slår maten av skeden med flit, och stämmer av våra reaktioner. Ibland blir han ledsen när vi säger ifrån, och gråter ytterst dramatiskt. Han drar mig i håret och skrattar när jag säger ”aj aj aj” och ser ledsen ut.

En bättre dag

En bättre dag

Söndagen har varit en bättre dag än lördagen. B tog (som vanligt på söndagarna) hand om H så att jag fick sova ett par timmar extra helt ostört på förmiddagen. Sedan har vi mest stökat runt hemma. H verkar vara på gång att försöka gå längs med möblerna när han ställt sig upp mot dem; han står och svajar och man riktigt ser hur alla muskler är på helspänn.

Igår klättrade han också upp för sitt första trappsteg, på den bakre altantrappan. Han är så fysiskt aktiv nu att jag tror han kommer att börja gå före ettårsdagen. Från det att han vaknar på morgonen tills han somnar på kvällen ska han bara förbi och fram, och är inte still en sekund. Det är inte konstigt att man blir matt.

IMG_3256
Busungen

Vid sängdags kunde jag även konstatera att tand nummer tre gjort entré i munnen, det blev vänster övre hörntand (?!) som plötsligt tagit sig igenom tandköttet. Vad jag förstått är detta i helt fel ordning, men så verkar det vara. Och det förklarar ju ett och annat avseende humör och bristande sömn.

Nu sömn även för mamman inför jobbdag imorgon.

IMG_3260
Utblommad jättevallmo. Vacker än.