Åtta vagnar, men ingen är rätt

Åtta vagnar, men ingen är rätt

Imorgon bär det av till Örebro igen, för att besöka mormor över en förlängd helg. Bara barnen och jag, som vanligt, medan B får leka med sina kompisar och sin stereo. Och problemet är återigen att jag inte har någon vagn som passar. Lite ironiskt när det står åtta stycken i garaget, men så är det.

Det är många parametrar som behöver uppfyllas:

  • Det bör finnas plats även för H, eftersom det är tre kilometer från mammas lägenhet ner till centrum, och den sträckan gånger två är lite för mycket för H att klara av, även om han inte behöver vagn för att exempelvis sova middag längre. Och jag vill gärna ha koll på honom när vi är på tågstation o.s.v. Ståbräda skulle kunna fungera i nödfall. Och där har vi uteslutit MB Terrain och Bugaboo Runner, som är de vagnar jag har som helt saknar ståbräda/syskonsits. Jag är även tveksam till att ta en Yoyo med ståbräda för så långa promenadsträckor.
  • Den måste kunna fällas ihop enkelt på tåget. SJ har ingen barnvagnsförvaring på sina tåg, så den måste kunna ställas i väskutrymmet, och då även vara möjlig för mig att fälla ihop samtidigt som jag håller koll på två knoddar och bagage. Där försvinner Bugaboo Donkey och Bugaboo Buffalo.
  • Den måste rymma packningen. I vart fall någon väska, om jag tar en del i ryggsäck. Där blir det lite svårt för de båda Yoyo-vagnarna och Bugaboo Bee3, och tyvärr även min P&T Vibe, som jag köpte tidigare i år just för Örebroresor. Den klarar det ovanstående galant, och var helt perfekt så länge L låg i liggdel och H satt i syskonsitsen upptill. Men nu när L måste sitta i syskonsitsen undertill så försvinner nästan hela varukorgen, och det som är kvar blir mycket svårtillgängligt när L sitter där. Även under vistelsen behövs ju till exempel en skötväska som kan nås ganska lätt.
  • Allra helst ska den gå att fästa babyskydd på, eftersom tågresan med L blir tusenfalt lättare om hon sitter i ett babyskydd. Hon är inte som H, som sov sig igenom hela resorna i en bärsele på min mage, och det är väldigt ansträngande att försöka hålla henne i knät eller på stolen bredvid i två timmar samtidigt som jag ska hålla koll på H och hjälpa honom med diverse. Där går Bugaboo Bee3 helt bort, eftersom jag saknar adaptrar till den.
  • I den bästa av världar ska L kunna sova i den. Mamma har en helt obeskrivligt hård och hemsk bäddsoffa, lite som en futon fast med ben. Jag får ont överallt av att sova i den, och inte blir det lättare om jag ska hålla koll på L medan jag sover också.

Så vad kvarstår? Jag kan ta en Yoyo med ståbräda och babyskyddsadapter, men den lilla varukorgen och ansträngningen av att knuffa den med ståbräda minst sex kilometer dagligen gör att det inte känns klockrent. Jag kan ta Viben ändå, men behöva krångla, krångla, krångla med packning hela helgen. Det går inte att hänga en skötväska på styret på den, eftersom ett barn kommer att sitta i syskonsätet rakt under handtaget. Eller så tar jag en enkelvagn och har L i bärsele på ryggen de stunder då H inte orkar eller bör springa fritt…

Jag vet två vagnar som hade varit perfekta för Örebroresan, antingen Uppababy Vista (syskonvagn på höjden/längden med VARUKORG) eller Zoe XL2 Best v2 (Resesyskonvagn på bredden som nästan inte väger någonting, men ändå verkar enormt rymlig och bekväm). Den första skulle jag ju kunna köpa typ idag…om den inte hade kostat ca 14 000 kronor i syskonutförande. Lite (nej, mycket) mer än vad jag har råd med just nu. Den andra är jag sjukt nyfiken på. Den kostar ”bara” ca 350 USD, men de säljer inte direkt till Sverige, så det måste fixas och trixas med USA-adress och tullavgifter. Det blir ju inte till den här resan, om jag säger så…

Lyxproblem, jag vet, men det är så sjukt störande att det inte ska gå att få till en vagn som verkligen fungerar bra till resorna till mormor. Suck, jag blir svettig och får ont i kroppen bara att tänka på allt bänglande, stressande och dessutom sovande på en bädd av plankor.

Och så var de bara sju… (inklusive recension av Thule Urban Glide 2)

Och så var de bara sju… (inklusive recension av Thule Urban Glide 2)

Min barnvagnspark blev en vagn fattigare idag (nej, i söndags, men inläggen tar sin lilla tid att få klara just nu), då jag hips vips hade sålt min Thule Urban Glide 2 via Instagram. Jag hade ju börjat fundera på att sälja den, eftersom den helt enkelt inte riktigt passade in i vårt liv just nu. Men jag hade inte gjort några aktiva försäljningsförsök. Och så kom det plötsligt en förfrågan, och senare samma dag vinkade vi ajöss!

Lite separationsångest har jag allt. Jag har svårt för att göra mig av med vagnar, uppenbarligen. Fram till igår bodde 8 av 10 barnvagnar jag någonsin ägt fortfarande kvar hemma. De enda jag gjort mig av med var min första Babyzen Yoyo, som såldes och genast byttes ut mot uppgraderingen Yoyo+, och 199-kronorssulkyn jag köpte bara för att se vad en fick för tvåhundra spänn. (Inte mycket, visade det sig föga oväntat, och den fick åka till soptippen oanvänd när vi flyttade. *skämskudde för otroligt oansvarig slit-och-släng-mentalitet*)

Eftersom bloggandet varit sporadiskt sedan lillasyster vände upp och ner på min tillvaro insåg jag att jag knappt nämnt Thulen sedan det där första inlägget då jag mest var sur och orolig för att den skulle välta. Och så kan jag ju inte lämna det, för Thule Urban Glide 2 är faktiskt en smått fantastisk vagn, och förtjänar helt klart ett mer omfattande och rättvisande eftermäle.

Thule Urban Glide 2 – recension

Inledningsvis får jag konstatera att jag aldrig fick möjlighet att köra min Thule Urban Glide 2 på det sätt den är främst avsedd – med två barn sittande framåtvända i de vanliga sätena. Detta är också anledningen till att jag sålde den (det, och att jag fick en Bugaboo Donkey i julklapp, vilket jag inte väntat mig när jag köpte Thulen, då tänkt som primär syskonvagn).

Min lilla bebis på 3,5 månader är inte speciellt förtjust i att åka vagn, och framför allt inte i traditionell liggdel, som jag haft som tillbehör till Thulen. Hon ska därför få börja sitta tidigt, men då naturligtvis inte framåtvänt i vanlig sits, utan bakåtvänd i ergonomisk sittdel. Thulen var således dömd att stå i princip oanvänd i garaget i minst ett år framöver. Då var det ju bättre att den kom till användning någon annanstans, och så kan jag köpa en ny när det blir aktuellt. OM det blir aktuellt. För vem vet om H är intresserad av att åka särskilt mycket vagn när han är 3,5-4 år?

Recensionen är baserad på en ganska kortvarig och sparsam användning, men jag har ändå hunnit bilda mig en uppfattning om det väsentligaste, tycker jag.

Fakta

Thule Urban Glide 2 är en jogging-/terrängvagn avsedd för två barn, sittande framåtvända i bredd. Den ligger i mellanprisklassen bland joggingvagnarna, och kostar ca 5 500-7 500 att köpa ny från nätbutik.

Det är en stor vagn, bredden har jag fått till ca 79 centimeter från navkapsel till navkapsel, och ca 77 centimeter bred över handtaget. Vikten är 14,5 kg, och den har en maxkapacitet om 45 kg.

Hjulen är tre till antalet, två stora och ganska smala 16″ bakhjul, och ett 12″ framhjul av swiveltyp med möjlighet att låsa det vid löpning/terrängkörning. Alla hjul är lufthjul.

Utseende

Den finns i tre färger, den grå/svarta som jag hade, samt en riktigt snygg blå och en röd. I mitt tycke är det en snygg och stilren vagn, och tyget känns helt okej för en sportigare vagn; det är inte för glansigt. Den har en matt aluminiumram med snygga linjer, och detaljerna som har en funktion är aquablå. Det som verkligen utmärker Thulen utseendemässigt är de långa, slanka suffletterna och de enorma men smala bakhjulen med sina glesa, tjocka ekrar.

Det finns inga accessoarer för att förändra utseendet, så det enda sättet att pimpa vagnen skulle vara universaltillbehör såsom dynor, åkpåsar och filtar av andra fabrikat. Jag tror att Thule har en egen universalåkpåse som säkert passar till. Jag har bara använt vagnen på vintern, och då kombinerat ena sittdelen med en åkpåse från 7 A.M. Enfant och liggdelen med en liten babyåkpåse från Bozz.

Hur är den för barnen?

Sittdelarna är relativt rymliga på bredden, och min 2,5-åring hade gott om plats. Jag hade dock gärna sett en lite djupare sits, så att barnet satt mer ”inuti” vagnen även i det mest upprätta läget.

Som jag skrev i inlägget om mitt första intryck så gick selen inte runt 2,5-åringen vinterklädd och med den tjocka vinteråkpåsen i vagnen. När jag drog åt den ordentligt gick den dock runt över höfterna, vilket väl får anses okej, i och med att så är fallet även med t.ex. Bugaboo Donkey och MB Terrain. Med en liggdel på, som ger vagnen en lite märklig tyngdpunkt, skulle jag dock ändå vara försiktig så att vagnen inte riskerar att välta om det äldre barnet lutar sig utåt åt sidan. En något längre sele hade således varit önskvärt av den anledningen. Men med två sittande barn tror jag inte att det är något problem. 

Suffletterna är separata från varandra, och är väldigt långa, så de skyddar bra från solen. Dock är de så pass långa och låga i nerfällt läge att lite större barn (som mitt) kan protestera mot dem. Det är också knepigt att ställa in dem i någon sorts medelläge, utan de gör sig bäst helt uppdragna eller helt nerfällda. Suffletterna har en reflexrand längst fram, en vädringslucka i bakkant, och en utvikbar liten extra solkeps i svart meshtyg.

Ryggstöden är individuellt fällbara, vilket görs med en rem på baksidan, och ger ett bra liggläge som är nästan helt plant. Som vanligt med den här typen av sits så är även det mest upprätta läget något tillbakalutat, och min son hade nog uppskattat en  bygel att liksom kunna hålla sig upprätt i. Fotstödet är inte ställbart, men dynan går ner långt ner mot fotstödet, vilket ser bekvämt ut.

Jag använde vagnen med liggdel som tillbehör, och den är väldigt rymlig, mjukt stoppad och ombonad. Knäppningen av ”visiret” är lite omständig med en duffelknapp på vardera sidan, men själva locket är lätt att sätta på med kardborrefästning. Liggdelen lyfts i sufflettens ovankant, vilket är en lösning jag föredrar gentemot att ha ett separat handtag eller båge att lyfta i. Däremot är liggdelssuffletten bara av ”standardstorlek” utan förlängning, så det behövs extra solskydd i form av solkeps eller gardin om en vill skydda bebisen från lågt stående sol.

Liggdelen stal även lite utrymme från den andra sitsen, inte så mycket, men nog för att min son skulle reagera på det.

Hur är den att köra?

Ja, det är här vi kommer till Thulens verkliga clou! Fjädringen och de stora, smala hjulen gör att den här vagnen nästan kör sig själv, och gör det mjukt och följsamt dessutom. Den här vagnen har det absolut bästa rullet jag någonsin känt i en barnvagn! Helt underbar att köra. Jag tycker mycket om trehjuliga vagnar, då de svänger så lätt och på så liten yta, vilket är en stor fördel för en vagn som är så stor som Thule Urban Glide 2.

Handtaget är ställbart och av knäledstyp. Det smalnar av in mot mitten. Jag upplevde handtaget som väldigt bra. Det finns en handbroms av klassisk cykeltyp lite till höger på handtaget.

Nu hann jag aldrig börja ge mig på att springa med min Thule (utöver när jag småjoggade för att hinna till förskolan i tid vid hämtning) men jag kan inte tänka mig annat än att den är fantastisk till detta!

Även ur förälderns synpunkt så är vagnen nog att föredra med två sittande barn, för tyngdpunkten känns lite konstig med den högt placerade liggdelen, men om en nu behöver skjutsa en liten bebis så gör liggdelens höga placering att en har bra uppsikt över den lilla. Liggdelen är relativt enkel att få på plats, och lätt att lyfta av.

Hur är den att packa i?

Varukorgen är ganska stor, och har ett dragkedjeförsett lock, samt en liten ficka med dragkedja i bakkanten. Vidare finns en meshficka på baksidan av varje ryggstöd, och en liten meshficka på sidan inuti vardera sittdelen.

Varukorgen är lätt att packa i bakifrån, men inte med liggdelen på plats. Den är dock endast godkänd för 4,5 kilo.

Det går att få plats med en extra barnvagn i varukorgen, om en vill… På bilden en Babyzen Yoyo+ utan textilier på, att använda med babyskyddet som sitter på vagnen med adapter.

Med bara ett barn i vagnen är den lediga sittdelen väldigt bra att packa i – det är bara att fälla ner den i liggläge, så går det att lasta ganska mycket, och med en total viktkapacitet på 45 kilo blir det mycket över till packning med bara ett barn i vagnen.

Hur är den att fälla ihop och transportera?

Thule Urban Glide 2 har en ihopfällning som är i princip samma som Mountain Buggy Terrain, Urban Jungle med flera, alltså att det alldeles i framkanten av sittdelen, under den nedvikta delen av sittdynan, finns en tvärslå med en spärr. I Thulens fall är det ett vred som en drar och vrider. Sedan lyfter en helt enkelt upp vagnen i tvärslån, och den fälls ihop. Chassit blir då ganska platt, och om hjulen klickas av så är Thulen, trots sin storlek, ganska lätt att transportera. Vikten är snäppet under en Bugaboo Donkey med två sittdelar, och den blir ett mycket smidigare kolli. Den kan stå för sig själv ihopfälld, bara handtaget ställs i rätt läge först.

Vilka tillbehör finns?

De tillbehör som jag använt är en babyskyddsadapter och en liggdel. De övriga tillbehör som finns att köpa är regnskydd, solskydd och ett snack tray.

Babyskyddsadaptern, som passar många olika babyskydd, är en ram som monteras på adaptrar på chassit. Babyskyddet ställs sedan ner i ramen och spänns fast med en rem över babyskyddet. En helt okej lösning, om än inte lika smidig som en ”klick”-lösning.

Liggdelen har jag skrivit om ovan. Till den ingick ett myggnät.

Jag har använt ett regnskydd från Tullsa, för syskonvagn med en bakåtvänd liggdel och en framåtvänd sittdel. Det passade okej, med lite våld och en något bakfälld sufflett på sittdelen.

För- och nackdelarna

I mitt tycke är Thule Urban Glide 2:s främsta fördelar rullet, fjädringen, den smidiga ihopfällningen och en hög maxvikt. Och att den trots sin storlek är liksom generellt lätthanterlig.

Nackdelarna är storleken, att sätena känns lite grunda med fullt uppfällt ryggstöd, och att selen inte är lång nog för ett lite större barn med vinterkläder och vinteråkpåse. Det senare är dock troligen inget större problem förutom just när den körs med liggdel, och ett större barn som lutar sig utåt medför en läskig obalans. I andra fall brukar jag för det mesta ändå bara spänna fast 2,5-åringen över höfterna…

Vem passar vagnen för?

Den här vagnen gör sig bäst för utomhusbruk. Den är riktigt, riktigt stor, och passar inte för kollektivtrafik, kafébesök och shopping, även om den enligt namnet är ”urban”. Jag skulle nog kanske hellre benämna den för suburban, om en tänker sig villaförort med tillgång till gång- och cykelstråk och motionsspår…

Vi bor i villaområde i småstad, och för motion, förskolehämtningar och enstaka besök på stormarknaden fungerade den ypperligt. Men vi tog inte gärna med den ner ”på byn”.

Den gick precis in genom innerdörrarna hemma hos oss, som är moderna standarddörrar, och således borde vara ca 80 cm i dörröppningen. Men äldre byggnader har ofta smalare dörrar, och sedan måste det ju finnas ytor att manövrera på inomhus också, så tänk utomhus när det gäller denna vagn!

Eftersom det är en joggingvagn är den såklart tänkt för den aktiva familjen. MEN, eftersom den nästan rullar av sig själv är den ju riktigt bra för latmaskar också, som bara vill ha en transportvagn att frakta barn från A till B, utan att behöva lägga ner så mycket möda på att knuffa vagnen. Själv är jag mer det senare för tillfället, men tänker bli mer av det förra. Snart…

Som säkert framgått ovan så tror jag att den passar bäst för två sittande barn, från ca 1,5 år och uppåt. Om en är bekväm med framåtvänt tidigare så fungerar den bra från ca 6 månader också. Liggläget är bra, så den är bra för tupplurar.

Den fungerar ju från nyfödd med liggdelen. Men det är inte den användningen jag skulle rekommendera den för, även till någon som till skillnad från mig har en bebis som gillar liggdel. Viktfördelningen känns ”off” och jag skulle inte våga lita på att den inte välter om storasyskonet inte kan spännas fast över axlarna, även om det aldrig hände för mig. Liggdelen i sig är jättebra förutom den korta suffletten.

Min tanke var från början att ha den som primär syskonvagn. (Med det i åtanke att vi bor i småstad med gångavstånd överallt, och i princip aldrig åker kollektivt.) Glappet mellan liggdel och sittdel tänkte jag kunde lösas med babyskyddsadapter, som ju skapar en bakåtvänd ”sittdel light”. Men det var en nödlösning, och när jag fick förstahandsvalet Bugaboo Donkey i julklapp så föredrog jag den som syskonvagn i vardagen.

Generellt har jag lärt mig att i största möjliga mån använda varje barnvagn till det den är tänkt för från början, både avseende användningsområde och ålder på barnen. Köp inte en vagn som ska göra allt och hålla hela vagnstiden. Köp en som fungerar för åldern på barnen just nu, och för den användning du behöver just nu. Byt, eller komplettera :-), sedan vid behov. Du får aldrig en optimal vagn för alla behov och alla åldrar; det blir alltid kompromisser.

Thule Urban Urban Glide 2 rekommenderas således varmt för utomhusaktiviteter med två sittande barn. Till detta är den riktigt, riktigt bra.

Med liggdel eller babyskyddsadapter? Tja, det funkar. Men det märks att det är lite av en nödlösning för att möta efterfrågan på vagnar som fungerar från födseln och framåt, inte något som vagnen egentligen är till för.

Hur den är att faktiskt springa med överlåter jag till andra att bedöma, för dithän kom jag aldrig med min Thule Urban Glide 2. Men vi kanske ses igen…?

Inköpen till Knyttet, i backspegeln

Inköpen till Knyttet, i backspegeln

I somras köpte jag på mig en mängd bebisprylar inför Knyttets (numera Knyttans) ankomst. Dels sådant jag saknade första tiden med H, och dels sådant som blev nödvändigt med ett andra barn. Jag sammanfattade min önskelista i det här inlägget.

Så här nästan en månad in i tvåbarns- och bebislivet kan jag konstatera att mina inköp omfattat en hel del bra saker, medan det med vissa saker inte alls blivit som jag tänkt mig.

Några av sakerna som inköptes inför lillans födelse: Newborn-insats till Stokke Tripp Trapp, Inovi Cocoon, Thule Urban Glide 2 med liggdel och Chicco Bedside Crib / Next2Me.

Den stora amningskudden Doomoo Buddy fick tjänstgöra som gravidkudde från ungefär halvtid i graviditeten, och jag märkte nästan genast att den var alldeles för löst stoppad och sladdrig för att vara optimal för detta ändamål. Den är väldigt lång, och blir nästan helt tom i partier eftersom det är för lite fyllning i den. Jag har inte använt den som regelrätt amningskudde ännu, utan brukar lägga den som en kringla bakom ryggen under de nattliga amningspassen sittande i sängen, medan jag har min gamla amningskudde med smurfar på från Rätt Start som amningskudde. Den tycker jag inte heller riktigt om, eftersom den är klumpig och knölig och den avsmalnande formen på ena änden bara är till besvär. Uppe i soffan tjänstgör min gamla Doomoo Softy, som dock är för liten och mjuk för att ge tillräckligt stöd för en nyfödd. Så jag är inte alls nöjd med amningskuddssituationen just nu.

Knyttans säng, en Chicco Next2Me / Bedside Crib, fungerar inte alls som tänkt, eftersom den inte går att höja tillräckligt för att kunna använda den med långsidan nedfälld mot vår säng. Långsidan går inte heller att smidigt fälla ner för överflyttning av bebis under natten, så en måste lyfta bebisen över kanten och upp i / ner från sängen. Som ren säng betraktat är den snygg, rymlig och ombonad, så i det avseendet har jag inga klagomål. Men det blev ju inte riktigt som tänkt…

På övervåningen är vi desto mer nöjda med ”dagbädden”, en Inovi Cocoon resesäng, som är riktigt snygg och luftig med sina meshsidor, och det kokongliknande myggnätet på bågar är kanon för att hålla katterna ute, och skuggar även lite när vintersolen skiner in. Att den blir riktigt kompakt och levererades med en liten förvaringsväska som gör att den är lätt att ta med som resesäng vid behov är en bonus. Lillan är dock inte riktigt nöjd med att sova i den några längre stunder, men hon klarar inte riktigt att sova ensam överhuvudtaget ännu, förutom de något längre nattliga sovpassen.

Ett babynest saknade jag både på BB och senare när vi kom hem med H, så denna gång köpte jag ett. Tyvärr var jag lite dumsnål och köpte ett från budgetmärket Carena, som just känns billigt, med en lite för hård madrass, och som inte kan tvättas. På BB och den första tiden hemma fick vi i princip ingen användning för det, eftersom lillasyster bara ville sova i famnen, men nu ligger det i hennes säng, och jag tror hon trivs bättre när det ligger där och omsluter henne i den annars rymliga sängen. Tyvärr kan hon ju inte samsova med oss i babynestet, eftersom storebror redan ligger mellan oss i sängen och far omkring som en propeller nätterna igenom.

En skötbädd från Carlo Baby, en budgetvariant som är fullt funktionsduglig, inköptes också, en typisk skumgummimadrass med höga kanter på sidorna och plastklädsel. Den har använts flitigt för att byta lillans blöjor i soffan, och även för att byta storebrors blöjor på badrumsgolvet på övervåningen. Så pass att jag skulle vilja ha en till för att slippa flytta den mellan rummen. Får se om jag hittar någon på rea framöver…

Skötbordet Pippi/Vegga är dock fortfarande helt oanvänt, av den enkla anledningen att det inte monterats upp på badrumsväggen därnere ännu… Jag borde verkligen sluta vara en sån typisk tjej, och lära mig använda borrmaskinen själv istället för att vänta på att mannen ska fixa sånt! Tills vidare byter vi på en handduk på sängen.

Pump-BH från Medela, att använda för min dubbla elektriska bröstpump Medela Freestyle, köptes också redan i somras. Nu har det knappt blivit något pumpande ännu, men det kommer ju att bli en del sedan, när jag ska jobba och B vara hemma, men jag har provat BH:n, och det är absolut skönt att få lite hjälp att hålla trattarna på plats.

Syskonvagnssituationen tog en vändning till det bättre när jag fick min drömvagn, en Bugaboo Donkey i den tillfälliga Weekender-utgåvan. Den är nog egentligen all syskonvagn en behöver, men jag behåller den redan inköpta Thule Urban Glide 2 ändå.

Thulen kommer att göra sig bra för långpromenader (och någon löptur framöver rentav?) och för hämtning och lämning om en inte ska vidare med bara lillan någonstans efteråt. Det är skönt att ha en billigare vagn att slita på också, och bespara ”finvagnen” det värsta vädret och terrängen. Jag har ju varit rätt besviken över att det inte går att spänna fast H med axelremmarna med full vintermundering i form av täckjacka och åkpåse, eftersom Thulen är trehjulig och det känns som att den kan välta när H kan luta sig ut över kanten på sittdelen. Men för sommarbruk kommer det att fungera bra. Jag är väldigt nöjd med rullet, och den mysiga liggdelen.

Ståbrädan Bugaboo Comfort har tack och lov samma adapter till Buffalo och Donkey, så den kommer att fungera bra på Donkeyn när H:s vagnåkande minskar framöver. Jag har köpt adapter till vår Bugaboo Bee3 också, för när lillan blir stor nog för den (har ingen liggdel till den).

Vår Bugaboo Buffalo ska få flytta hemifrån, för den blir nu helt överflödig.

En sak som inte fanns på listan från början, men som tillkom senare, var newborn-insatsen till vår Stokke Tripp Trapp. Vi köpte en enkel hög stol från Ikea som matstol till H (ett stycke helgjuten plast, en renhållningsdröm för föräldrar till små barn), och kom på att Stokke-stolen med insats kunde vara perfekt för bebisen. Jag klickade hem den begagnad från Tradera för halva nypriset, och den har blivit en stor favorit redan. Lillasyster kan sitta med vid bordet och titta på när övriga äter. Hon verkar redan tycka att det är kul korta stunder, och sitter även och sover i den hellre än i dagbädden i vardagsrummet. Förmodligen känner hon sig trygg när hon hör oss stöka i köket, det måste vara bekanta ljud sedan tiden i magen.

Thule Urban Glide 2: Första dagarna

Thule Urban Glide 2: Första dagarna

Nu har jag till slut blivit tvåbarnsmamma, och fått chansen att premiärrulla vår syskonvagn – Thule Urban Glide 2.

En fullständig recension kommer såklart att kräva mycket mer användning än de två förskolehämtningar jag hunnit med än så länge, men några första intryck kan jag ju dela med mig av.

Tyvärr har de negativa sidorna hittills varit dominerande. Det sämsta är att vagnen inte känns säker. Storebror på 2 år och 4 månader sitter, i vart fall nu under vinteranvändning med åkpåse och täckjacka, väldigt mycket liksom ovanpå sin sittdel, inte i den.

I torsdags eftermiddag ramlade han ur vagnen strax efter att jag satt ner honom i den, och han rasade ner i backen med ansiktet före, och fick ett blåmärke över kindbenet. Då hade jag alltså inte hunnit spänna fast honom ännu, men det räckte att han lutade sig lite ut åt sidan för att han skulle ramla ur.

Vad som är ännu värre är att selen, som har hela axelband och inte separat höftbälte, vilket är bökigt i sig, inte räcker till för ett barn som inte ens är 2,5 år ännu. Jag har samma problem med vår Bugaboo Buffalo (med gamla selen), och brukar lösa det med att spänna hela selen inklusive axelbandet bara över höften. Inga problem med Buffalon, men Thulen får en betänklig slagsida när H då kan luta sig åt sidan ur vagnen. Det är ganska tungt att parera, och jag kan inte släppa vagnen med barnen i, för jag ser det inte som omöjligt alls att den skulle kunna välta, med kanske inte ”bara” ett blåmärke i ansiktet som följd när det ligger en nyfödd i liggdelen.

Att liggdelen sedan tar en inte helt obetydlig del av syskonets sits i anspråk på sitt bredaste ställe gör ju också att det äldre barnet per automatik måste luta sig lite utåt.

Det går inte heller att utelämna storleken som en negativ faktor, det är en helt enorm vagn! Jag skulle enbart ta med den till riktigt stora matvarubutiker med superbreda gångar, aldrig i kollektivtrafik, eller ner ”på stan” till mindre butiker eller kaféer, om jag inte räknar med att kunna ta av liggdel/babyskydd och ta med mig in, så att vagnen kan stå utanför. Men detta är – för att vara rättvis – inte heller det vagnen är tänkt till, det är en promenad- och joggingvagn. Vi har den som enda syskonvagn, men mest tänkt för just hämtningar och lämningar på förskolan, och långpromenader.

Babyskyddsadaptern har jag inte testat ännu. Liggdelen är rymlig, och känns mjuk och ombonad. Den är inte jättetung, och smidig att bära med handtaget inbyggt i suffletten. Efter lite pill med att sätta adaptrarna på chassit är liggdelen lätt att sätta på och ta av. Locket är lätt att sätta på plats med kardborrefästen, men om en vill fälla upp ”visiret” så är det rätt pilligt med långa knappar och hyskor.

Vagnen rullar jättefint, är skön att köra (jag gillar handtagets utformning) och fjädrar bra. Varukorgen är rymlig.

Vi får se hur detta utvecklar sig, men just nu är jag inte supernöjd, så klart.

HABEGÄRET

HABEGÄRET

Vet att jag skrivit och ältat om det här med syskonvagnar en del tidigare. Att jag egentligen så gärna vill ha en Bugaboo Donkey, men inte kan eller vill lägga så mycket pengar på en till barnvagn efter att ha köpt en Bugaboo Buffalo rätt dyrt inför H:s ankomst, och hamstrat tillbehör för alldeles för många tusenlappar under de två år som gått sedan han föddes.

Att jag redan köpt Thule Urban Glide 2 för att ha någon form av syskonvagn för långpromenader, och att jag i övrigt ska försöka klara mig med ståbräda till Buffalon/Bee3, och två vagnar om det behövs när vi är två föräldrar.

Men. Ändå. HABEGÄRET PÅ DENNA!!!skarmdump-bontiskarmdump-bonti

skarmdump-bonti
Skärmdump från Bonti.se

Den är ju så snygg så jag nästan dör. Sedan skulle jag nog i och för sig inte använda den (förvisso snygga) tillhörande väskan som sidokorg, utan köpa till en vanlig sidokorg för den dagliga användningen.

Men jag älskar de cognacsfärgade detaljerna och den blåmelerade färgen. Sitter och dreglar. Känner mig som när jag var liten och satt och bläddrade i leksakskatalogerna inför julen och såg den där Barbiedockan jag bara var tvungen att ha. Hur larvigt som helst, men jag kan inte låta bli att titta en gång till. Och en gång till.

Nå ja. Vad är väl en bal på slottet…?

Syskonvagnskväll på Bonti, långt inlägg om barnvagnar

Syskonvagnskväll på Bonti, långt inlägg om barnvagnar

Jag är ju lite av en barnvagnsnörd light. Inte en fullfjädrad sådan, som Anna Lavfors som driver bloggen ”Allt om barnvagnar”, och har kört över hundra barnvagnar. Riktigt såå stort är inte mitt barnvagnsintresse – det sträcker sig inte utanför vår familj, eller vad en ska säga. Jag har ett brinnande intresse för att hitta den bästa barnvagnen för just oss, och bryr mig väldigt lite om vagnar som jag vet inte skulle passa vår livsstil. Men jag följer Annas blogg med stort intresse, för att se om det dyker upp något som är intressant för mig.

Efter ett och ett halvt år har jag fått ihop den perfekta barnvagnen. Fast det blev fyra barnvagnar, då… Tillsammans fyller de alla behov vi har.

IMG_0964

Sportiga Mountain Buggy Terrain V3, med stooora lufthjul och ett suveränt platt liggläge. Rullar som en dröm, och vänder på en femöring trots sin stora storlek på grund av att den är trehjulig. Den blir nästan platt när den fälls ihop med ett enhandsgrepp, och kan stå själv ihopfälld. Men den saknar bakåtvänt sittläge (liggdel går att köpa till), och har ett ganska trist tyg. Den saknar också smarta och smidiga lösningar för sådant som nedfällning av ryggstödet, som görs med två remmar, och öppning av bygeln, som är swing-away men svår att öppna och stänga eftersom det inte är en knapp, utan bygeln kläms fast på chassit.

Snygga Bugaboo Buffalo med rymlig liggdel, vändbar sittdel som både vänds och fälls med ett enkelt handgrepp, och som ändå är hyfsat terränggående. Men den känns stor och otymplig som en pansarvagn och har ingen smidig ihopfällning. Den blir vare sig låst ordentligt i ihopfällt läge eller kan stå själv ihopfälld. Och den ergonomiska sittdelen tycker jag kändes bäst för mindre barn, men inte så bra nu när H är drygt 1,5 år.

Lilla snyggaste Bugaboo Bee3 Van Gogh, shopping- och resevagn med vändbar sits och nästan plant liggläge. Rullar fint på alla någorlunda plana ytor. Den fälls ihop ganska bra, även om den inte blir låst eller kan stå själv i ihopfällt läge, så blir den ganska platt. Varukorgen är dock under all kritik.

Minstingen Babyzen Yoyo+, som efterträdde vår första Babyzen Yoyo av 2014 års modell. Resevagnen som går som handbagage på flyget och blir löjligt liten ihopfälld. Saknar mycket av komforten som kommer med att gå upp en storlek till t.ex. Bugaboo Bee3, såsom ordenligt liggläge och möjlighet till bakåtvänd sittdel.

Och nu ställs allt på ända genom det kommande behovet av syskonvagn. Jag har gjort lite efterforskningar på nätet och hade följande sex alternativ till möjliga syskonvagnar:

  • Bugaboo Donkey. Ännu större och otympligare än Buffalon, och väldigt dyr. Men går att ha med liggdel och sittdel eller två sittdelar som kan vändas framåt eller bakåt hur som helst. Det mesta ordnas med ett eller ett par klick, såsom urlyftning och isättning av sitt- och liggdel, fällning av sätet och omvandling från dubbel- till enkelvagn. Mycket snygg, och går att pimpa med diverse olika suffletter och tillbehör. Men det bär enormt mycket emot att behöva lägga över 15 papp på en Donkey när vi hade kunnat köpa den direkt istället för Buffalon, som kostade 11 500 och sedan har kostat nästan lika mycket till i tillbehör. Buffalo-vagnar slumpas iväg på andrahandsmarknaden, och det är för mig inte värt att sälja den när jag investerat så mycket i den. Surt!
  • Mountain Buggy Duet 2,5 har varit min förhandsfavorit efter att bara ha surfat. Smal, och med möjlighet att bygga om liggdelen till en bakåtvänd sittdel light för perioden mellan liggdel och framåtvät sittande. Möjlighet att sätta en stor shoppingkorg på ena sidan istället för sittdelen, när det större barnet inte är med. Efter den positiva erfarenheten av Terrain V3 har jag också haft ett gott öga till Mountain Buggy. Betydligt bättre pris än Donkeyn (ca 9 000 inkl liggdel), och mycket smalare.
  • Thule Urban Glide 2. Stora fina luftfyllda hjul, tre till antalet. Verkar vara det närmaste en kan komma en dubbel MB Terrain, fast dessutom riktigt, riktigt snygg (vilket en inte kan beskylla MB Terrain för). Framför allt den blå varianten är jag lite kär i. Dock en ren framåtvänd sittvagn, med individuellt ställbara ryggstöd och suffletter. Liggdel finns dock att köpa till, liksom adapter så att babyn kan sitta bakåtvänd i babyskyddet. Väldigt billig i jämförelse med övriga, ca 7 000 kr inklusive liggdel.
  • Phil & Ted’s Vibe eller Voyager. Inlinevagnar, som alltså är små och smala. Riktigt snygga också, och med olika alternativ för placering och riktning av sittdelar. Men jag har blivit tveksam till inline-konceptet. Ett barn kommer alltid att sitta lite sämre och kanske helt sakna sufflett, utrymmet i varukorgen försvinner när vagnen används med två barn i, och det verkar svårt att få till liggläge. Voyager har sittdelar som går att ha vända bakåt, framåt eller mot varandra, och fyra hjul varav två små, medan Vibe är en trehjuling med färre vändningsmöjlighter men mer slimmad och med större hjul. Priser runt 9 000 kr.
  • Nordic Cab Urban. Snygg cykelvagn som går att använda som barnvagn och joggingvagn också. Halvdyr, ca 10 000 kr inkl. joggingtillsats, och verkar inte alls fungera för nyfödda. Individuellt ställbara säten med liggläge, och ett ganska nätt avtryck som barnvagn (i jämförelse med andra cykelvagnar) eftersom barnvagnshjulen sitter helt under kabinen. Mysigt och ombonat i det lilla kapellet, men samtidigt svårt att se barnen, som bara kan vara framåtvända.

För att få lite reda i djungeln passade jag på att gå på en syskonvagnskväll på Bonti, med föreläsning av just Anna Lavfors. De vagnar som presenterades var Bugaboo Donkey, Mountain Buggy Duet 2,5, Emmaljunga Double Viking 735, Babyjogger City Mini GT Double (eller vad den nu hette) samt Joolz Geo. Alla dessa vagnar utom Joolz Geo var syskonvagnar på bredden.

Tyvärr gick förhandsfavoriten Mountain Buggy Duet 2,5 fetbort när jag såg den live. Små hjul, liten sittdel och liten liggdel, som dessutom kändes obekväm med metallram som kändes igenom tyget.

Bugaboo Donkey verkade bra förutom att den är väldigt stor och otymplig och är stor och otymplig även vid ihopfällning. Men jag vill inte behöva lägga så mycket pengar på ytterligare en Bugaboo-vagn, när jag redan köpt Buffalon. Ett tips är att köpa Donkeyn direkt om det finns minsta chans att syskonvagn kommer att behövas. Då hade jag inte haft det här dilemmat.

Emmaljunga Viking 735 verkade oväntat bra. Jag gillar inte Emmaljungas design generellt, och har aldrig varit sugen på en Emmaljunga även om både sitt- och liggdelar oftast ser väldigt ombonade och mysiga ut. Men av vagnarna ikväll verkade den påfallande rymlig och trevlig, även om jag fortfarande inte tycker att den är direkt snygg, och ogillar att detaljerna som styr olika funktioner är fula och syns mycket.

Babyjoggers vagnar gillar jag inte heller, för de ser billiga ut i både tyg och chassi. Den var dessutom bara framåtvänd som sittdel, och måste en kompromissa med det så finns det tusen snyggare alternativ.

Joolz Geo förstärkte min känsla av att inline-vagnar nog inte är det bästa, och har fått mig att ytterligare tveka vad gäller P&T-vagnarna jag har på min lista.

Det var väldigt nyttigt att få se vagnar i verkligheten, men det var så klart trist att MB Duet inte höll måttet.

Valet står egentligen mellan Donkey och Thule Urban Glide 2. Vilka speglar precis de olikheter som gör att jag har både en Buffalo och en MB Terrain.

Det verkar omöjligt att få allt i en och samma vagn. Att få göra samma sak med syskonvagnen som de nuvarande singelvagnarna, och kombinera 3-4 olika, känns inte riktigt aktuellt. Framför allt eftersom jag inte är sugen på att göra mig av med någon av de befintliga när jag äntligen hittat perfektion.

Jag vill helst slippa köpa en Donkey, även om den kanske är den praktiskt bästa vagnen för oss, i vart fall under tiden tills lillasyskonet blir ca 1,5 år och kan åka framåtvänt utan begränsningar. Just nu väger det istället mot en Thule Urban Glide 2. Kostar bara hälften av en Donkey, och kommer nog att vara perfekt både när den lilla är 0-6 månader och över 18 månader. Mellanperioden då en bakåtvänd sittdel är det bästa kan en kanske klara av med babyskyddet som en sittdel light. Och så har vi ju ändå kvar alla de ”gamla” vagnarna, som kan användas när en bara har liten att ta hänsyn till, eller är två som kan dra varsin vagn, samt kompletteras med ståbräda vad gäller Bugaboo-vagnarna så att den lilla kan åka bakåtvänt medan H åker ståbräda. Och möjligheten att kombinera med bärsele finns ju också!

Det var i alla fall kul att få lite input ikväll, och såklart bra att jag kunde sortera ut en olämplig vagn från min lista. Eller tre om en räknar med att mina negativa åsikter om inline-vagnar förstärktes. Nu gäller det bara att hitta någonstans där jag kan klämma och känna på en Thule, för att se om den lever upp till förväntningarna.

Jag passade även på att köpa en nödvändig pryl, eftersom det var 10 % rabatt på allt; en sele till Tripp Trapp-stolen. Vi har tagit bort babyinsatsen eftersom H ändå kan ställa sig och klättra ut, och den då gör mer skada än nytta. H klättrar alltså i och ur stolen själv numera. Men han klättrar också runt och gör våghalsiga konster på stolen så fort han får en chans. Ett näsblod och en biten tunga har inte avskräckt honom. Så nu blir det sele för lilleman vid bordet!

IMG_1577

Alla fick också en goodiebag med smågrejer: en nappflaska från Philips Avent, BH-inlägg, sterilseringspåse för micron, några bröstmjölksförvaringspåsar och en provförpackning Purelan från Medela, ett par ekologiska smoothie-klämmisar, en nyfödingsnapp och ett nyckelband från Maxi-Cosi. Samt en massa reklam och en värdecheck hos en fotograf.

IMG_1578

Nej, nu är det hög tid att sova för det här preggot. Som mått alldeles lagom illa idag och har haft lagom med molvärk och hugg i ligamenten.

H hade förresten sagt ett nytt ord på föris idag: ”Oliv!”. (Det är oliver och majskorn som är hårdvaluta varje lunch på föris). Gullegullesnutt! Han är mammig just nu, och jag är H-ig tillbaka. Vill helst bara krama på honom hela tiden.