Vardagen (och bärselarna)

Vardagen (och bärselarna)

Nu sitter jag uppe alldeles försent. Igen. Men jag vill så gärna få ett par timmars lugn och ro på kvällen, bara jag och min man. Näe, skojade bara, jag menade så klart jag och min telefon.

Eftermiddagen och kvällen gick i ett med hämtning, handling, upplockning av matvaror, mellanmålsfixande, tvätt av leriga och bajsiga kläder från förskolan, städning av sovrum, matlagning, nya lakan och röjning av kök. Allt i samverkan med 1,5-åringen. Klockan 21.20 satte jag mig ner för första gången sedan hämtning, med undantag för vid själva ätandet av middagen. Nu ska jag köra igång en tvättmaskin och en tumlare, packa väska med nya ombyten till föris, och duscha, innan jag får sova.

Kvällens nöje har bestått av att googla toddlerbärselar. (Here I go. Again.) Jag märkte igår att jag inte har någon större nytta av min Ergobaby, som jag tagit med mig för transport av H mellan parkeringen och restaurangen. H är så lång nu att han kan vika ner halva ryggen bakåt över selens kant, och det blir både tungt och osäkert. Som sova-på-tåget-sele fungerar den ju heller inte bra utan ordentligt stöd för hans rygg. Känner mig lite dum som bara tittat på viktgränserna när jag köpt bärdon, och inte tänkt på att det går att växa ur dem på längden.

Bärdonsstatusen i hushållet är just nu följande:

  • Ergobaby Hybridsjal, undanvikt för länge sedan, men fungerade bra för liten bebis som ville bäras hemma långa stunder. Så en inte gjorde hela knytmanövern för en femminuterssession på mamma.
  • Babasling, används inte längre eftersom H är för tung för att jag ska orka bära honom hängande över bara en axel, men den var bra ett litet tag runt 8-10 månader när han ofta ville komma upp korta stunder, eller när han skulle sitta still i famnen, som i kyrkan när vi var på bröllop.
  • Stokke MyCarrier, har använts väldigt lite eftersom den är så kraftig och hård och svår att knäppa. Nu har H vuxit ur mage-mot-mage-läget i den selen för länge sedan, och vi har inte kommit oss för att börja bära på ryggen. Den är nog bra för vandringar utomhus, som på en weekend i Rom eller liknande. Vi använde den aldrig framåtvänt. Den ligger kvar på vänt för kommande vandringar.
  • Ergobaby Stowaway, undanstoppad eftersom den känns för liten. H sitter i princip bara med rumpan och nedre delen av ryggen i sitsen. Men den var kanon när H var lite mindre, eftersom den är så liten och viks ihop i sin egen ficka. Klockren kompis till Babyzen Yoyo!
  • Ergobaby Original Ekologisk. Dags att stoppa undan den också, av samma anledning som rese-ergon. Den är så himla snygg, och har mycket skönare tyg och tjockare stoppning än Ergobaby Stowaway. Den rymliga fickan på framsidan är väldigt användbar också.
  • EasyHug. Det senaste tillskottet, som är något så enkelt och så fiffigt som två vävda tygringar som läggs korsvis över axlarna, och sedan stoppas barnet i krysset som i en bärsjal. Den enda av mina bärmojänger som fungerar bra nu, där H sitter bra och jag får väldigt bra avlastning på grund av att det blir ett kors över ryggen (jag vet att det går att korsa ergos axelremmar också, men på grund av ryggstödets korthet fungerar det ändå inte bra med Ergobaby nu). Tyget är tunt och svalt och EasyHug blir riktigt liten när den viks ner i den medföljande påsen. Nackdelen är att H kan röra sig mycket i den, krångla ur armar och luta sig bakåt så att den åker ner över ryggen. Jag gillar den, men behöver också något rejälare, där han sitter fast.

Mina hetaste alternativ så här långt är en Tula Toddler bärsele eller en superfin handsydd meitai från Melkaj. Kanske behöver jag båda. 😉

Vi får väl se vad det blir. Det måste finnas stöd för rygg så att han kan sova, och inte kan luta sig bort. Jag vill kunna fortsätta bära på magen, så den måste ge bra avlastning nu när H väger över 12,5 kg.

En harmonisk dag

En harmonisk dag

Imorse beslutade sig H för att somna om under vår mys- och busstund i sängen, som brukar sträcka sig från det att han vaknat vid halvsju-sju och fram emot åttasnåret. Han högg plötsligt tag i en tutte, snuttade en stund och somnade om. Och sov till tjugo i tio!

Klockan var efter elva när vi var färdiga med frukost och efterföljande blöjbyte. Solen sken, och jag krängde på mig Stokke MyCarrier-selen för en promenad till torget. Det var första gången H satt i den sedan han var pytteliten, och första gången någonsin vi promenerade utomhus med den. Det var jättespännande att åka i sele utomhus, tyckte H. Plötsligt såg han ju så mycket mer av omvärlden! Selen är skön att bära i, men snudd på omöjlig att få på, det är en karbinhake som är jättesvår att haka i. Och det är som en liten ”byxa” inuti som barnet ska sitta i som mest känns trång och onödig och gör det svårt att justera barnets position. Men H var hur nöjd som helst.

När vi kom hem fick H lunch, jag var lat och köpte med mig en burk bolognese från Hipp, som H åt med stor aptit. Sedan sov H middag en timme medan jag fixade lunch till mig själv och ugnsbakade butternutpumpa till H:s middag. När han vaknade lekte vi en stund, sedan fick H pumpa- och laxmos med rapsolja och dill. Allt ekologiskt. Han älskade det, och jag satt och myste över att han tyckte om maten jag lagat åt honom.

Sedan tog jag på selen igen och hastade ner till torget för att posta breven jag glömt ta med mig första gången. H blev förväntansfull redan när jag tog på selen, och tittade stort på allt spännande vi gick förbi och kommenterade: ”deh! deh! e-deh!”. När vi kom hem lekte vi på mattan en stund till, och sedan gick jag upp och nattade honom i vår säng. Han somnade snällt, och sover än, medan jag och B fått äta middag, dricka kaffe och läsa tidningar i fred.

En rakt igenom harmonisk dag.

Bärmojänger, första halvåret

Bärmojänger, första halvåret

Något som upptagit en hel del av mina tankar (och min budget) sedan H kom är hur jag ska bära honom när han inte är nöjd med att bli satt i babysitter eller lagd i babygym. Ibland måste ju bebismammor göra någonting hemma även när bebis är vaken. Och jag tycker om närheten det ger att bära honom.

H har inte på något sätt varit ett svårt barn; han har för det mesta sovit bra i vagn eller på annan plats hemma, och varit nöjd med barnvagnspromenader även i vaket tillstånd. Jag har stött på mammor i min omgivning som burit… och burit… och burit, på barn som helt enkelt aldrig var nöjda om de inte fick vara PÅ sin mamma konstant. Jag har också stött på mammor som bär sina barn vart de än går helt av egen fri vilja, för att de vill ge sina barn (och sig själva) den närheten.

Jag hade en bild av att jag också skulle vara lite av en sådan mamma. En som bar sitt barn i sjal och sele, helammade så länge som möjligt och bara lagade egen, ekologisk mat till pyret. Lite hippie-ish så där. Så blev det inte riktigt. Med all den tid som gick åt att traggla med amningen där i början, och all den tid jag satt i fåtöljen med H sovande i famnen, var jag rätt nöjd med att lägga ner honom i vagnen, mjukliften, babysittern eller babygymmet när han fann sig i det.

Mitt behov av bärmojäng är därför egentligen inte enormt. När han var plutteliten och bara skrek så där ilsket som riktigt små bebisar gör i början hade jag honom långa stunder i min hybridsjal från Ergobaby. Däri somnade han oftast nästan på en gång, och låg och snusade medan jag plockade med tvätten eller vattnade blommor. Nu när han är äldre tycker jag att det är mysigt att bära honom i Ergobaby Stowaway-selen, eller till och med Babaslingen om Ergon är nerkräkt, medan jag pysslar lite hemma, om han är lite smågnällig och inte vill vara själv.

När vi ska ut och resa kommer vi att ha med oss vår Babyzen Yoyo som vagn. Men jag kommer också att ha med bärsele för platser där vagnen inte fungerar, och ifall H vill bli buren. Jag har sett bekanta kämpa med sulkys i städer med kullerstensgator och små trånga trappor överallt, och känt att det nog är skönt att skippa vagnen på vissa ställen.

Det behov jag har är alltså något snabbt och smidigt för kortare stunder hemma, och något väldigt portabelt att ha på resor samt även något väldigt stabilt för längre bärstunder på resande fot.

Under H:s första halvår har jag skaffat följande bärmojänger:

  • En hybridsjal från Ergobaby. För att jag ville vara en sjalmamma.
  • En MyCarrier från Stokke. För att jag ville ha något stabilt att resa med, där barnet kunde sitta åt olika håll och som fungerade från nyfödd och länge efter det.
  • En Babasling. För att jag ville ha något som var lätt att bara ploppa ner ungen i när jag gör något hemma, och han kinkar.
  • En Ergobaby Stowaway. För att jag inte var nöjd med Babasling som snabb hemmasele, och när Ergon var på rea verkade den vara ett bra alternativ till det, samtidigt som den är en ultraportabel resesele som kompletterar Babyzen Yoyo riktigt bra.

Hybridsjalen var jättemysig att ha H i när han var riktigt liten, innan han blev stabil i rygg och nacke. Det kändes tryggt att han var helt insvept i sjalen, och han kom så nära, så nära. Han trivdes jättebra i den, och somnade i regel efter bara någon minut fast han varit en liten arg, skrikande goblin innan. Det gick bra att lirka ur honom sovande, och jag kunde ha sjalen kvar på mig för senare bruk. Nackdelen var att det tog ett tag innan jag fick in snitsen på att knyta den, men sedan gick det rätt smidigt. När H blev ca 3-4 månader och var rätt stadig , och mer aktiv och nyfiken på världen kändes det dock som att en sele var mer rätt; han var för instängd i sjalen, som automatiskt fasades ut.

Stokke-selen har jag bara provat några gånger, när H var nästan nyfödd. Han satt jätteskönt i den, och somnade lika sött som i sjalen. Men det var helt omöjligt att ta ut honom utan att han vaknade. Selen känns också alldeles för rejäl för att ha som inne-sele; jag ser den mer som en reskamrat framöver nu när H är större. Jag kan tänka mig att jag eller B bär H på ryggen i den, kanske under levada-vandringar på Madeira eller sightseeing i en storstad. Den känns ”outdoorsy” och rejäl. Nackdelen är att den är för klumpig för att använda inomhus, och att det är rejäla karbinhakar och annat som ska knäppas och knäppas upp, vilket gör att det blir för meckigt att använda den för bara korta stunders bärning, och att barnet inte kan lyftas ur sovande.

Och så kommer jag till sorgebarnet Babasling. Jag köpte en beige, och liksom min hybridsjal i färgen clay såg den så där härligt lite-hippie-men-med-en-modern-urban-eko-twist ut. Ett enda spänne (med ett extra säkerhetsspänne under) som knäpptes över axeln, och ungen kunde bara slängas i och bäras lite härligt nonchigt i en massa olika positioner. Så såg det ut i marknadsföringen. I verkligheten är det nästan omöjligt att få ungen att sitta på ett säkert och bekvämt sätt, och den skär in i halsen nästan hela tiden. Jag har fått till en hyfsad höftbärning av H som funkar några minuter medan jag fixar hans käk, men med efterklokhet har jag konstaterat att det var 700 spänn i sjön.

Ergobaby Stowaway som är det senaste tillskottet, är det jag använder hemmavid i nuläget. Den ska också få bli en ständig kompanjon till vår Babyzen Yoyo på resa. Jag har börjat ta för vana att packa ner den i varukorgen även på Buffalon t.ex. när jag ska gå och handla, ifall H snear ur helt och kräver att få komma upp ur vagnen för att se på allt kul i affären. Den är lätt att sätta på, sitter bekvämt på mig och H verkar ha det rätt bra i den också. Den packas ihop i sin egen ficka och blir ganska kompakt. Nackdelen är det glansiga tyget på utsidan, som helt enkelt inte känns lika skönt som vanlig bomull. Lite vinternariga händer liksom fastnar i tyget när man drar fingrarna över det.

Den positiva erfarenheten av Ergobaby Stowaway har gjort mig nyfiken på* (*läs: ”besatt av”) andra Ergobaby-selar, främst 360. Jag bara måste ha en. Men jag har lagt så mycket pengar på bärselar m.m. nu att det får vänta tills jag hittar ett bra erbjudande. Den är så ny på marknaden ännu att det aldrig är någon rea på den. Ännu. Men jag väntar. Hinner jag inte medan H gillar att bli buren får det bli till ett framtida syskon.

Kort, illustrerad summering av det första halvårets bärande är alltså:

  • Ergobaby Hybridsjal. Supermysig till liten bebis som är arg och vill vara nära.

    IMG_1425
    H ca en månad, sitter i Ergobaby hybridsjal. Föräldrarna har haft annat att göra än att putsa spegeln på gästtoan.
  • Stokke MyCarrier. Kommer nog att användas mer i framtiden, mest utomhus, men även nyfödd sitter bra i den. (Bild saknas än så länge)
  • Babasling. Bra tanke, sämst i praktiken.

    IMG_2314
    H ca 6 månader, i Babasling. Aj, vad ont det gör i min nacke/hals och oj, vad han sitter dåligt.
  • Ergobaby Stowaway. Liten, snabb och bekväm till bebis som ”vuxit ur” sjalen. Kommer att vara kanon på resor.
    IMG_2334
    H, 6 månader, sitter i Ergobaby Stowaway, med armarna ovanför selen.

    IMG_2373
    H, 6 månader, sitter i Ergobaby Stowaway, med armarna i selen och huvan uppdragen.

För nästkommande halvår önskar jag mig innerligt en Ergobaby 360. Och att H kommer att fatta tycke för att sitta i sele på ryggen. Tänk vilken frihet för mamman! Men ännu har han inte varit så nöjd med ryggbärningsförsöken.

Babasling, andra försöket

Babasling, andra försöket

Igår ville H inte sova när jag ville pyssla om krukväxterna en stund. Skam den som ger sig, tänkte jag och plockade fram min fina, dyra Babasling som legat och skräpat i en fåtölj sedan jag avbröt mitt första försök.

Och det gick faktiskt lite bättre den här gången. Jag provade ”side saddle”-positionen och fick i vart fall till det så pass att H satt där han skulle utan att jag kände att jag behövde stödja upp honom med armen. Men axelremmen satt fortfarande upp mot min hals, och jag vet inte om och hur detta kan åtgärdas.

Jag ska försöka lite till, men får nog inse att en ringsjal eller en lättare bärsele nog hade svarat bättre mot mina behov. Det här med att den inte går att justera med barnet i, samtidigt som det är väldigt svårt att justera den rätt, gör att det till och med nästan är lättare att knyta hybridsjalen från Ergobaby.

Jag är lite sugen på en Ergobaby-sele sedan jag såg en av vattengympamammorna med sin lilla i en Ergo. Vet bara inte om en original eller till och med den lilla resevarianten skulle räcka, eller om jag skulle behöva 360:n. H är ju väldigt nyfiken på omvärlden.

Men efter att ha köpt en Stocke-sele, en Ergobaby hybridsjal och en Babasling kanske bärmojängbudgeten är uttömd för det här barnet, ingen av dem var ju direkt billiga. Men å andra sidan är det ju bättre att köpa nu och kunna använda både till H och eventuella syskon. Priset per barn blir ju liksom lägre om man köper allt till det första barnet.

En grå 360 eller den fina gröna ekologiska Zen, det är frågan… Eller räcker det med en Stowaway?

Stokke-selen kan användas framåtvänt, så det kanske räcker så vad gäller framåtvänt läge. Det jag är ute efter är ju en lite mjukare, mindre sele för mest inomhusbruk, eftersom Stokken är så kraftig och med mer utomhuskänsla.