Fullt ös, hela tiden

Fullt ös, hela tiden

Oj, vad det går undan nu!

Igår var jag hemma med H hela dagen, och hann ändå inte skriva ner minsta lilla uppdatering här. Han är överallt hela tiden just nu, den lille gynnaren. Ställer sig upp mot allt för att se om han kan nå något kul som varit utom räckhåll förr. Kryper iväg på en handvändning och gör bus.

Både jag och B har fått tacka våra lyckliga stjärnor för att han är mer intresserad av katternas matskålar än källartrappan, som ännu saknar grind, eftersom han rätt vad det är vid två tillfällen lyckats ljudlöst forcera den stängda köksdörren, och ta sig ut i hallen.

Igår tänkte jag försöka träna lite i trädgården, med H bredvid mig. Gräsmattan borde ju vara safe för honom att krypa runt på, tänkte jag. Mitt i en övning var han plötsligt försvunnen och hade tagit sig bort till pallkragarna tre meter bort, där han lyckats dra ner ett armeringsgaller (som jag använder som rådjursskydd) över sig. Han tjöt till, men verkade ok. En liten stund senare visade det sig dock att han fått en lång (men väldigt ytlig, thank god!) reva över ögonbrynet och ner vid sidan av ögat.

IMG_0361
H trivs i sin Bugaboo Bee3 Van Gogh. Revan över ögat ådrog han sig när han hjälpte sin mor i trädgården.

Han har börjat krypa på riktigt även inne på golven nu, och står som sagt överallt. Och stoppar allt i munnen. Kombinera det med att han har riktiga temperamentsutbrott som triggas igång av:

A) Mamma eller pappa äter något och han har inte fått smaka, eller

B) han lämnas ensam i mer än en sekund, eller

C) föräldrarna har fokus på något annat än honom en sekund.

Idag stortjöt han när jag försökte smyga i mig en ostmacka ståendes vid köksbänken efter att han fått frukost, när jag spurtade upp till sovrummet för att hämta telefonen och lämnade honom bakom en stängd köksdörr i cirka TRETTIO SEKUNDER, och när jag försökte ta fem minuter och rensa ogräs i pallkragarna när vi kom hem från köpcentret, med H kvar i vagnen.

När han lämnas ensam blir han så upprörd att trettio sekunders frånvaro tar nästan en kvart att trösta bort, han bara fortsätter att vråla och hulka så han knappt får luft fast man kramar och försöker lugna. Det är väl i och för sig heelt normalt med separationsångest i den här åldern. Men tämligen påfrestande.

I trädgården har plötsligt och väldigt oförutsett Babasling visat sig vara min bästa vän. H sitter helt nöjd på min höft medan jag vattnar, gödslar och betraktar mina odlingar.

IMG_3306

 

I vart fall mest nöjd, och snäll. När han inte drar mamman i håret.

IMG_3308

 

En bättre dag

En bättre dag

Söndagen har varit en bättre dag än lördagen. B tog (som vanligt på söndagarna) hand om H så att jag fick sova ett par timmar extra helt ostört på förmiddagen. Sedan har vi mest stökat runt hemma. H verkar vara på gång att försöka gå längs med möblerna när han ställt sig upp mot dem; han står och svajar och man riktigt ser hur alla muskler är på helspänn.

Igår klättrade han också upp för sitt första trappsteg, på den bakre altantrappan. Han är så fysiskt aktiv nu att jag tror han kommer att börja gå före ettårsdagen. Från det att han vaknar på morgonen tills han somnar på kvällen ska han bara förbi och fram, och är inte still en sekund. Det är inte konstigt att man blir matt.

IMG_3256
Busungen

Vid sängdags kunde jag även konstatera att tand nummer tre gjort entré i munnen, det blev vänster övre hörntand (?!) som plötsligt tagit sig igenom tandköttet. Vad jag förstått är detta i helt fel ordning, men så verkar det vara. Och det förklarar ju ett och annat avseende humör och bristande sömn.

Nu sömn även för mamman inför jobbdag imorgon.

IMG_3260
Utblommad jättevallmo. Vacker än.
Mina nya bästa vänner, eller hur man håller ungen lugn i fem minuter

Mina nya bästa vänner, eller hur man håller ungen lugn i fem minuter

Dagarna med H är ganska…intensiva… nu när han rör sig runt i huset. Ganska snabbt dessutom.

Vi har inte direkt barnsäkrat något än så länge, utan bara gått igenom vardagsrummet och köket och plockat undan allt han kunde tänkas stoppa i munnen eller välta över sig. Sedan har vi dörren till hallen stängd, för där finns både trappan ner till källaren och upp till övervåningen. Och katternas mat- och vattenskålar.

Ytterligare en runda genom kök och vardagsrum har vi fått göra nu när han också ställer sig upp och når saker som ligger på fåtöljer och tv-bänk.

Och det är precis som ens föräldrar berättade: när det plötsligt blir tyst vet man direkt att ungen har något fanstyg för sig. För H:s del handlar det oftast om att han kommit över tidningar eller servetter, som han tuggar i sig. Eller att han sitter och sliter sönder den stackars monsteran, eller har krupit in bakom fåtöljen och sitter och mumsar blomjord från palmens kruka.  Man kan ju tycka att det borde räcka att äta tidningspapper och jord en gång, men inte för H. Han tycker tydligen att det är mumsigt.

IMG_3134
Bus? Jag? Neeejdå…

Så om man vill hinna göra något i fem minuter utan att ha full koll på H, eller om man vill distrahera honom medan man gör iordning hans mat, så han inte sitter och gråter, gäller det att ta fram alla knep.

Mina nya bästa vänner heter därför: hoppgunga, majskrok och köksskåp med plastburkar.

Vill mamma laga mat i fred? – Sätt barnet i hoppgungan och han har vansinnigt kul i tio minuter utan att kunna göra sig illa eller förstöra något.

Vill mamma att barnet inte ska vara otröstligt medan hon värmer hans mat, eller få äta sin egen mat ifred? – Stick till barnet ett par majskrokar, och han är upptagen i vart fall en minut per majskrok med detta.

Vill mamma få sitta med en kopp kaffe en stund eller ringa ett kort samtal? – Öppna köksskåpet med plastburkarna och låt ungen gå lös. Han har kul i cirka tio minuter, och det kan gå att förlänga tiden genom att plocka in allt igen och låta honom starta om kaoset igen.