H:s nittonde månad

H:s nittonde månad

IMG_1155

H:s nittonde levnadsmånad börjar lite trist, med sjukdom i hela familjen. H och jag åker på någon mystisk magsjuka som är lågintensiv men långdragen. B får influensa.

Vid ingången av månaden väger han 12,58 kg och är 83,5 cm lång (enligt 18-månaderskontrollen), och vad som hänt efter det vet vi inte riktigt, men det är väl vettigt att anta att han inte växer lika snabbt längre, så att skillnaderna inte är så dramatiska från en månad till en annan. Klädstorleken är 86/92, och skorna i storlek 22 börjar bli lite små.

Vi går på babysim, där han börjar bli riktigt trygg i vattnet, och verkar tycka att det är riktigt roligt både att dyka och att åka rutschkana ner i bassängen.

_DSC0084
H på babysim. Fotografi av Åsa Arctaedius, babysimfotografen.se.

En viss harmoni infinner sig, då han börjar sova i princip hela nätterna igen, efter att i flera månader ha vaknat och gråtit ett antal gånger efter att han somnat, så att vi suttit på helspänn i vardagsrummet på kvällarna, redo att springa upp och trösta. Vi (eller jag) jobbar vidare på amningsavslutet, men han vaknar fortfarande någon gång per natt och är otröstlig om han inte får sin ”duhduh”.

Ett helt gäng nya tänder har dock trängt fram från jul och framåt, vilket kan förklara en hel del dåligt humör, orolig sömn och matkrångel. Utöver de fyra främsta tänderna uppe och nere har 2-3 tänder ytterligare på varje sida börjat kika fram, både ”huggtänder” och kindtänder har dykt upp, även om de bara kikar upp litegrann ur tandköttet ännu. Det är bara några enstaka av mjölktänderna som fortfarande inte syns alls.

IMG_1119

Han är vild och springer och klättrar överallt, och har ingen ro att bara sitta stilla och titta på tv eller liknande. Humöret är generellt glatt och soligt, även om det är ett par dagar då han blir lite ledsen vid förskolelämningen, vilket aldrig hänt tidigare.

IMG_0959
H klättrar glatt upp i sin Bugaboo Bee3 Van Gogh när mamman leker barnvagnsparad i hallen.

Det går upp och ner med maten, vissa dagar är det som förgjort att få honom att äta just någonting som inte är pannkaka, köttbullar eller korv, medan han andra dagar äter glatt av det mesta. Helt salongsfähig är han dock inte. När vi äter födelsedagsmiddag för farmor på restaurang gör han en barnklassiker och sliter ner duken så att mamman får bubbel i hela knät. Som tur är var det bara cava…

IMG_0845

Han hänger själv med morfar en stund för första gången, en dag när han fortfarande är ”i karantän” från förskolan efter magsjuka, och både jag och B har jobbmöten vi inte kan boka om. Vi tar bussen till min arbetsort och äter lunch hemma hos morfar, och sedan promenerar vi tillsammans ner på stan där morfar och H får mata ”kackorna” vid ån och leka i parken, medan jag går till kontoret en stund. Och det går hur bra som helst, både morfar och H hade haft roligt.

Vi är också hundvakt över en helg, vilket H tycker är roligt. Hunden Mimmi är dock inte riktigt lika glad över den konstanta uppmärksamheten, och markerar med att blotta tänderna när hon inte ens får vara ifred på sin sovfilt. H fattar dock inte piken, så vi föräldrar får kolla av läget och lyfta bort H när det behövs. Även om Mimmi är världens goaste labrador så är hon inte van vid småbarn, och det är upp till oss att se till att inget går snett mellan de två.

IMG_0822

Pratet är fortfarande inte så många riktiga ord, men ”kah-kah” och ”pah-pah” får ännu fler betydelser. ”Kah-kah” betyder anka, groda, kaka, pannkaka, jacka m.m., och ”pah-pah” betyder förutom pappa även trappa och lampa. Han blir också allt mer intresserad av böcker, och kommer ofta springande med böcker där han omväxlande vill bli utfrågad om att peka ut olika saker, och omväxlande vill peka och få berättat för sig vad saker heter. Jag blir lite överraskad av att han faktiskt förstår fler ord än jag trodde.

IMG_1070

Ja, det är inte lika mycket som händer på en månad längre. Men jag fortsätter nog med månadssammanfattningarna det andra året ut ändå. Det är så kul att kunna gå tillbaka och se när saker och ting faktiskt hände, för i minnet grötar allt ihop sig och en tror att saker hände i helt annan ordning än det faktiskt gjorde. De jobbiga perioderna känns evighetslånga i minnet, men visar sig vid kontroll bara ha varat i några veckor.

Jag minns att jag kände fasa över det ständiga passandet när han precis började krypa och gå, och tänkte att det skulle vara så i flera år. Och jo, visst behöver en 1,5-åring ständig tillsyn, men det är inte alls på samma nivå som där i början. Nu vet jag vad han kan få för sig att hitta på och inte, och jag litar på hans egna förmågor mycket mer än förr, då varje sak i hushållet kändes som ett potentiell dödsfälla. Jag behöver inte ha honom i synfältet hela tiden, utan kan i godan ro laga mat i köket medan han stökar omkring i vardagsrummet intill. Det är bara när det blir tyst jag behöver kolla vad han håller på med. Men oftast visar det sig att han bara är fokuserad på någon på tv:n, sitter och bläddrar i en bok eller är djupt koncentrerad i något bygga/stapla/pussla-projekt.

Distraktioner, och veckans inspiration

Distraktioner, och veckans inspiration

Det är fortfarande inte klart med budgivningen. Pulsen bankar i tinningarna och händerna är kallsvettiga. Hur i allsin dar ska det gå? Det är B och svärmor som håller i budandet, medan jag mest bara sitter och nervar. Antingen över att vi har högsta budet och väntar på att bli överbjudna, eller att den andra spekulanten (bara en kvar i matchen i alla fall) lagt ett högre bud och väntar på att vi ska lägga ett nytt bud.

Jag klarar inte av att jobba för fem öre, och sitter mest och försöker distrahera mig själv med att läsa random grejer på nätet.

Veckans inspirationsinlägg har jag hittat på Saltå Kvarn-bloggen, med en vegetarisk veckomeny där allt ser mums ut, och på sheknows.com, med en lista på 52 idéer för att organisera hemmet, som innehåller många riktigt bra tips. Sparar båda dessa för användning framöver.

Snart måste jag faktiskt få lite riktigt arbete gjort också, men hjärnan är inte riktigt med mig idag.

Jag avslutar med en riktigt dålig bild på H – ungen står ju aldrig stilla när en vill det – där det i vart fall går att se lite av den urgulliga outfit som pappan komponerat igår. Hans nya traderafyndade body med tåg från Småfolk, ett par blå plyschbyxor från Lindex som matchar de blå detaljerna i bodyn, och (de syns tyvärr inte) grön-blårandiga strumpor från P.o.P. Gullungen pekade sig själv på magen konstant igår och yttrade förnöjt ”took-a-took-a-took”. Jag tror han har börjat blanda mitt tågljud (tschuck-a-tschuck-a-tschuck) med hur ordet tåg låter. Så sött!

Det är verkligen kul nu med hans nya garderob med nästan bara färgglatt och mönstrat, för H själv tycker det är jättekul med olika mönster på kläderna, och det passar så bra med den peka-och-fråga-vad-allt-heter-fas han är inne i just nu. Han verkar även fundera en del på sitt eget namn, för det är väldigt roliga att peka på mig och höra ”mamma”, peka på sig själv och höra sitt namn.

IMG_1185

H:s artonde månad

H:s artonde månad

Han blev ett och ett halvt år för några veckor sedan, min lille plutt. För ett år sedan kunde jag knappt ens föreställa mig att han skulle bli så stor, men halvåret sedan ettårsdagen har verkligen bara rusat förbi. Och nu är vi här, och det känns som att det inte kommer att stå på förrän vår kille blir två!

Den artonde månaden tog vid där den sjuttonde slutade inte bara rent kronologiskt, utan även på så vis att de oroliga kvällarna och nätterna, och matkrisandet varje middag, fortsatte. Nattningarna var sega, och efteråt såg mamman ut ungefär så här:IMG_0552

Efter en stöknatt och tidig morgon såg mamman ut så här:

IMG_0476

Och barnet? Så här:

IMG_0471

En del av det nattliga missnöjet beror kanske på att jag försöker sluta amma, även om han alltid får sin ”duhduh” när han verkligen vill, och inte låter sig avledas av annat.

När han väl sover är han så här söt:

IMG_0646

Men det sker framsteg också; hans fin- och grovmotorik och problemlösningsförmåga fortsätter att förbättras. Han springer, klättrar och hoppar vildsint, för det mesta utan att ramla. Han staplar saker i och på varandra, och kan för första gången sätta alla djuren på rätt plats på sin traktor-med-släp-leksak. Han börjar förstå sammanhanget med stapelleksaker, d.v.s. att han måste flytta på en felplacerad sak när det visar sig att nästa sak inte går i/på, t.ex. att den mindre burken först måste lyftas ur den större för att mittemellanburken ska få plats. Han kan hantera en ipad korta stunder utan att bara trycka bort appen, som han alltid gjort innan.

IMG_0586

IMG_0679

Vi har uppföljningssamtal på förskolan, och vi får det bekräftat att allt går toppenbra. Han är trygg och glad. Men väldigt busig. När han busar slår han dock på stora charmen så det inte går att vara arg på honom.

Vi fortsätter att vara så tacksamma för hans glada lynne.

IMG_0756

IMG_0804IMG_0444

Vi börjar om babysim steg 2 sisådär ett år senare. Han är mycket äldre än alla andra, men det struntar vi i, för vi tycker att det är så roligt att bada hela familjen tillsammans. Han är räddhågsen och klamrar sig fast första gången, med efter några tillfällen till och med sträcker han ut armarna mot instruktören för att hon ska lyfta upp honom på rutschkanan, som han får åka nerför på magen och dyka ner under vattnet, vartefter vi fångar honom.

Vi åker på en kortsemester till Trysil, och han fortsätter att vara en exemplarisk medresenär, som somnar nästan så fort bilen rullar iväg, och sedan sover nästan hela resan.

IMG_0590Väl på plats har han roligt med den dubbelt så gamla kompisen E, åker pulka och busar i största allmänhet.

IMG_0661

IMG_0613 Men han sitter också snällt i mammans senaste bärmojäng, den smarta EasyHug-sjalen.

IMG_0611

Han blir godkänd på 18-månaderskontrollen, trots att han inte kan 8-10 ord, utan utöver ”mamma” och ”pappa”, mest säger ”däh!” för där, ”duhduh” för tutte, ”töhtöh/tehteh” för törstig/vatten, och ”kahkah” kan betyda kaka, katt, jacka, anka och groda (kvackkvack), och ”pahpah” betyder trappa och apa. Han är 83,5 cm lång, och väger 12,58 kg dagen före 18-månadersdagen. Klädstorleken är 86 och 86/92, och blöjstorleken 4 (Pampers) eller 5 (Libero).

Förutom att han är petig med maten så sker stora framsteg när det gäller själva ätandet – han äter yoghurt med sked utan problem, och kan när det krisar äta en hamburgare i bilen utan att kladda (beställd utan dressing, förstås).

IMG_0789

IMG_0493

Han förfinar sin förmåga att göra kaos genom att fara omkring som ett yrväder genom huset, riva ner allt och klättra på allt. Så här kan det se ut efter en eftermiddag hemma:

IMG_0578 IMG_0575 IMG_0580

Han blir allt mer medveten och kan kommunicera bättre, och det blir mer och mer en liten pojke vi har hemma, långt ifrån den bebis vid hade för bara ett år sedan. Han förstår mycket av det vi säger till honom, och det går att till exempel säga åt honom att tvätta händerna efter maten, så springer han till toaletten.

H:s sjuttonde månad

H:s sjuttonde månad

Jag tänkte komma i fas med månadssammanfattningarna igen, så här kommer inlägget om den nyligen passerade sjuttonde månaden i H:s liv!

IMG_0010
Suddig, men glad.

Månaden börjar med att i vart fall jag och H fortfarande lider av sviterna från förskolepesten som drabbat oss ett par-tre veckor tidigare. Precis före jul tar vi med H till vårdcentralen för andra gången, eftersom han hostar förskräckligt på nätterna och är väldigt rosslig. Ena lungan låter lite illa, och öronen är lite röda, men annars inget nytt. Helt frisk blir han inte förrän efter nyår, bara några dagar innan nästa förkylning slår till. Hög feber, nästäppa och allmän misär får honom att bara skrika en hel dag, som jag genast utser till den dittills sämsta dagen med honom. Varken nässprej, babymist, näsdroppar, näsfrida, paracetamol, kramar eller tutte hjälper.

Under julen flänger vi runt, med julafton hos farmor, mellandagsmiddag hos morfar, ett par dagar hos mormor före nyåret, som firas tillbaka hos farmor igen. Det fungerar bra för det mesta, och han är glad i att ha mycket folk runtomkring. Efter att ha fått paket till höger och vänster i ett antal dagar börjar han begripa att det kanske finns något roligt i dem, men behöver fortfarande hjälp att öppna dem.

IMG_0098
Julklappsutdelning nummer 2, hemma på juldagen. Alla var till honom!

Vi besöker också Skansen för första gången som barnfamilj på annandagen, vilket nog kan bli en tradition (när vädret så tillåter). H gillade de små lejontamarinerna och krokodilerna på akvariet bäst.

(Vi skaffade ett familjeårskort på Skansen, så det blir nog en del besök framöver. Det är ju verkligen ett bra resmål för dagsutflykter, där en ibland kan slå på stort med mat på restaurang och inträde till akvariet, medan en ibland kanske bara tar med lite matsäck eller korv att grilla, och nöjer sig med att gå runt och titta på djuren ute i parken.)

Han är enormt mammig nästan hela månaden, och pappa duger inte till mycket. Han ammar också väldigt mycket hela månaden, men börjar de sista dagarna trappa ner till en mer ”normal” ska-snart-sluta-amma-nivå på ett par gånger per dygn, under småtimmarna/tidig morgon.

Han börjar äta väldigt bra efter att alla sjukdomar fördrivits. Gröten gör comeback på frukostbordet, och han äter en hel vuxenportion med mosad frukt i. Vi får till och med hjälpa till med en annan sked, så länge han får gegga bäst han vill med sin egen sked. Det håller dock bara i sig någon vecka innan han vid slutet av månaden blir kinkigare igen. Ställer till stora skrik-fester så fort det vankas middag, och är helt oberäknelig i att samma mat kan vara supergod ena dagen, för att helt ratas nästa dag.

Han är dock helt vild i allt vad godis och sötsaker heter, och har riktig falkblick när det gäller att hitta sådant vi försökt hålla undan från honom. Och då ger vi honom i princip aldrig sådant ”med flit”, utan han kan få smaka någon liten bit av en bulle eller liknande då och då, om han kommer på oss med att äta sånt och kräver att få provsmaka.

IMG_0286
Blir påkommen med att ha tjuvat en skumtomte från köksbänken.

Sömnen är generellt orolig, och han vaknar flera gånger under kvällarna. I bästa fall somnar han om med napp och gos, i värsta fall är det bara att välja mellan att ta upp honom en stund (om vi höll på ett kolla på någon film eller så) eller att gå och lägga oss med honom.

IMG_0022
Öppnar dörrar, alldeles själv.

Även om han utvecklas mycket fysiskt, genom att bli snabbare, starkare och stabilare och få bättre finmotorik (springer,klättrar, öppnar dörrar, staplar saker och stoppar saker i varandra), så är det kommunikationsförmågan som utvecklas mest denna månad. De första riktiga orden kommer: ”mamma” som ord och inte bara som lång klagovisa ”ma-ma-ma-ma-ma”, ”pappa”/”baba” gör både pappan och mig varma i hjärtat så här under mammighetens högsäsong. ”Kah” betyder både katt och anka, ”pah” kan förutom pappa även referera till trappa och apa. De ljudhärmande orden ”maomao”, ”nomnom” och ”bwumbwum” hänger kvar.

Han börjar nicka för ja, och skaka på huvudet för nej, och -shit!- vad mycket han egentligen förstår! Vi hade ingen aning om att han hade så stor koll på vad vi sade, vilket även märks när vi pratar i telefon med andra och pratar om att åka tåg eller om att han äter en massa klämmisar. Då kan vi plötsligt höra ett ”tuff-tuff”-ljud (Ja, det är hans mor som lärt honom att tåget låter som det lät för hundra år sedan: tschuck-a-tschuck-a-tschuck, typ…), eller så står han framför en med en klämmis han hämtat i köket. Han pekar på saker han vill ha, hämtar fjärrkontroller när han vill se på ”I drömmarnas trädgård”, hämtar nyckeln till altandörren när katterna vill gå ut.

Böcker börjar bli intressanta på riktigt. Han hämtar dem och vill att vi läser, eller sitter själv och bläddrar. Helst böckerna om Binta, Babo och Lalo, som ska läsas om och om och om igen.

IMG_0018
Favoritböckerna, ska läsas mest hela tiden.

Det blir ordentligt med snö efter helgerna, och han får sin första pulka, och får pulsa själv i snön för första gången. Pulkan är kul så länge det går fort, och snön är spännande.

IMG_0372
Liten kåldolme på vinterpromenad i vagnen.

Han får en större bilstol till slut, efter att ha vuxit ur babyskyddet helt och hållet. Hur mycket han väger och hur lång han är är oklart, men han har storlek 86 eller 86/92 i allt. Det sistnämnda är rejält stort än så länge, men det förstnämnda känns inte lika stort som det gjorde för någon månad sedan. Men vi får ge oss till tåls till 18-månaderskontrollen innan vi får veta hur han utvecklats. Han var 79,5 lång och vägde 11,8 kg sist vi var på BVC, när han var nyss fyllda 13 månader. Längden har han nog vuxit mycket på, det märks på kläderna, men jag är osäker på vikten. Det har ju varit både matvägran och sjukdomsperioder de senaste månaderna, så han har nog gått ner lite i perioder. Kanske väger han 12,5-13 kilo nu?

Det är inte klokt att denna lilla grabb var en fyra-femmånadersbebis vid den här tiden förra året. Vad mycket som hänt sedan dess, och vad snabbt tiden har gått!

IMG_0123
Stor kille fikar i egen fåtölj på Espresso house efter Skansen-besöket.
Frisk unge. Men inte så talför.

Frisk unge. Men inte så talför.

Det råder inga tvivel om att barnet är kurant igen. Vi delade på dagen idag, och min eftermiddag hemma var ett enda stort kaos.

H klättrade på stolar, fåtöljer och fotpallar så det stod härliga till. Förstörde med stor nit varje tillstymmelse till Brio-tågbana som jag försökte bygga ihop. Jagade katter och fipplade med allt, allt, allt han kom över.

Åt en burk mellanmålsyoghurt på egen hand med katastrofalt resultat, närmast att betrakta som allmänfarlig ödeläggelse.

IMG_0305

Så imorgon börjar kanske #vardag2016 till slut? Till förskolan ska han i alla fall!

Själv har jag varit allmänt dum i huvudet och börjat googla på språkutveckling. Det är dags för 18-månaderskontroll om en månad, och H kan då rakt inga 8-10 ord. Tänk om han blir ”underkänd”?

Jag har varit likadan med allt. Ska han inte vända sig från rygg till mage snart? Krypa? Sitta? Gå? Och nu prata. Barnet har inte varit sen med något, utan allt har skett på högst normal tid. Ändå börjar jag noja så fort det börjar bli ”dags” för någon milstolpe i utvecklingen. Kommer han att hinna ”i tid”?

Obs, jag vet hur sjukt detta beteende är, men kan likväl inte låta bli.

Och jag vet ju också att talet är på gång, eftersom han pratar rätt mycket, fast inte så många riktiga ord.  Repertoaren just nu är ”mamma”, ”pappa”, ”pah” (som kan betyda pappa, apa eller trappa), ”kah” (som betyder katt eller anka), ”däh” för där, ”maomao” (mjau), ”bwumbwum”, ”omnomnom” och en liten ramsa med ”tuhtehduhtuhduhteh” som är försök att säga tutte. Han nickar för ja och skakar på huvudet för nej, och tecknar ”varmt” genom att knyta och öppna händerna som i ”Blinka lilla stjärna”.

Anstränger mig för att inte förvandla all tid jag har med H till ett övningsläger för att klara kontrollen. Kom igen nu, bygg med klossarna! Var är din näsa? Kan du hämta tåget? Säg ”mamma”! Stackars barn. Hans mamma är inte riktigt som hon ska.

För det första är det över en månad kvar. För det andra – so what om han inte kan ett visst antal ord vid 17, 18 eller 20 månader? Förmodligen för att jag är rädd att det skulle kunna betyda att vi inte stimulerat honom tillräckligt, inte interagerat tillräckligt. Var kommer alla dessa mammamindervärdeskomplex ifrån?

Vill ge mig själv en örfil och njuta av min son istället för att väga och mäta hans framsteg.

Äntligen mens!

Äntligen mens!

Jomenvisst, nu är den här, min gamle vän! När graviditet väl var helt uteslutet blev väntan riktigt seg, men på dag 40 dök Fröken Röd upp, och har sällan varit så efterlängtad. Då är förhoppningsvis allt tillbaka till det normala igen.

Och när en har mens får en baka kaka. Det är sen gammalt. Jag testade ett nytt recept jag hittat på Pinterest – Banana Blondies. Smeten med brynt smör, rårörsocker, vanilj och banan var så vansinnigt smarrig att själva kakan blev lite av en besvikelse. Frostingen blev mest bara söt, tycker jag.  Jag tror dock att jag borde ha använt ljust muscovadosocker när receptet sa ”light brown sugar”. Jag hade inget hemma, och körde på Saltå kvarns rårörsocker istället. Jag har för mig att muscovado smakar lite mer. Sen var det ett amerikanskt recept, så det blev – inte oväntat –helt sjukt sött. Äntligen fick jag också användning av min amerikanska måttsats med 1 cup, 1/2 cup, 1/3 cup och 1/4 cup, som jag köpte till mig själv i spontan julklapp när vi var på Clas Ohlson och letade julgransfot (förgäves). Det blir lite lättare att testa recept från Pinterest när en slipper konvertera mått hela tiden.

image

Vi fick lite fika medan gossen sov middag i alla fall! Han är annars helt sjövild just nu; klättrar på möbler och står och hoppar i fåtöljer och stolar. Humöret är väldigt ombytligt, och mammigheten total. När han vaknade från sin middagslur i soffan satt jag i en fåtölj med en katt i knät. Han gick genast upp och knuffade ner katten med bestämda rörelser.

Men han har verkligen börjat gå att kommunicera med på ett annat sätt nu. De senaste dagarna har han börjat berätta med tecken att saker är varma, och att skaka på huvudet för nej, och verkar faktiskt kunna förstå när vi frågar honom olika saker. Han säger pappa ofta, omväxlande ”baba” och ”papa”.

Vi var lata till middagen och testade ett halvfabrikat som överraskade riktigt positivt, ”Ångande goda” torskryggfiléer med citron- och persiljesmör från Findus, som tillagades i sin ångpåse i micron i 4 minuter. Perfekt tillagad torskrygg på 4 minuter, och inga konstigheter på ingredienslistan utom något emulgeringsmedel. Smöret var faktiskt smör, och priset helt okej på under 150 kr/kg. Hemgjort potatismos och kokt broccoli till gjorde måltiden komplett. De här kommer jag att fylla upp frysen med! Mest broccoli och bara lite pressad potatis till istället så blir det en hyfsat sund och god vardagsmiddag på under 20 minuter. Me like.

Just nu nattar B, och jag undrar om han inte somnat däruppe? Jag får nog gå upp och kolla. Eller så dricker jag upp resten av middagsvinet själv. 🙂

H:s fjortonde månad

H:s fjortonde månad

Ja, den har redan både kommit och gått, H:s fjortonde levnadsmånad. Det är inte klokt hur fort tiden går nu, och hur mycket som händer på en månad i hans liv.

IMG_4801

Den fjortonde månaden inleds med att han börjar gå på riktigt. Dagarna innan 13-månadersdagen vågar han till slut släppa taget och börja gå – ett steg en dag, två steg nästa dag, fyra-fem steg ett par dagar efter det, för att sedan slutligen börja gå helt och hållet en dag in på den fjortonde månaden. Från det att han börjar med att gå tio steg över hallen till att han plötsligt kunde springa runt över ett helt lekland utan att sätta sig på ändan en enda gång går det bara ett par veckor. Han överger krypandet helt och hållet på en gång.

Han får MPR-vaccinet i början av månaden, för att vi hade tänkt ge oss iväg på en Europaresa (som sedan inte blev av), och han reagerar inte över sprutan, och får inte heller någon biverkning alls. Vi passar på att få en längd och vikt när vi ändå är på BVC, och vågen slutar på 11,8 kg till en längd om 79,5 cm några dagar in på månaden.

Det känns som att han växer en del under månaden, och många kläder i storlek 80 är nu för små. Eftersom han äntligen börjar spendera den mesta tiden i vertikalt läge börjar vi kunna använda tröjor, och inte bara bodys. Han får sin första tvådelade pyjamas, och – HJÄLP! – vad mycket barn han plötsligt är. De sista spåren av bebis är verkligen borta nu.

IMG_4663

Han får sina första riktiga skor, ett par varmare gympadojor från Ponny, som kostade en halv förmögenhet. Får inte riktigt kläm på att gå med skor, utan vill gärna krypa i lekparken. Gummistövlar går lite bättre, och han stolpar på bra efter en halvtimme i trädgården med stövlar och galonisar.

IMG_4756

IMG_4688

Med gåendet kommer en mängd andra färdigheter, vissa mer önskade än andra. Han slutar begränsa sig till att klättra uppför de första stegen i trappan, och kan plötsligt i raketfart ta sig hela vägen upp. Han lär sig att forcera den barriär av soffa och fåtöljer som vi delat upp vardagsrummet i, för att skydda B:s stereo. Men han lär sig också att ställa sig framför stereon och dansa, vilket kan ha varit det sötaste han gjort hittills.

Vi har en del aktiviteter under månaden, med en vända på vinmässa med efterföljande restaurangbesök (där han mycket uttryckligen ratar ångad torsk och potatismos till förmån för pommes frites), långhelg hos mormor och min syssling med barn på besök över en helg. Utöver vårt misstag att försöka ge barnet fisk istället för pommes så går allt bra, H sover sig igenom tågresa Sthlm – Örebro tur och retur i bärsele, älskar att leka med sin mormor, och är helt överlycklig över att få leka med sin brylling L, 7 år.

IMG_4859

Han beslutar sig plötsligt för att det får vara nog med barnmat och matande, och det finns inget sätt att ändra på det. Så han får börja äta riktig mat på egen hand, vilket resulterar i ett helt nersölat kök och urlortig liten gosse efter varje måltid, men i övrigt är ganska odramatiskt. Han äter det mesta, och får en ny favoritmat i form av våfflor.

IMG_4838

Kvällarna och nätterna är oroliga nästan hela månaden, med kämpiga nattningar och konstanta uppvak och stök och bök i sängen. Det får mig att vilja lägga ner amningen, men jag ändrar mig och kommer fram till att vi fortsätter i vart fall tills inskolning på förskola är klar, och vi kommit in i de nya rutinerna. För den här månaden får vi också besked om förskoleplats, efter att vi ändrat ansökan till en annan förskola, som ligger lite längre bort, men faktiskt känns så mycket bättre.

IMG_4698

Separationsångesten är mycket bättre, men han visar prov på en rejäl dos egen vilja och temperament. Han visar mycket uttrycksfullt när han vill ha något, och när han inte vill ha något, och blir rejält arg och ledsen när han inte får som han vill, när man tar ifrån honom något han vill leka med, eller säger ifrån när han vill ta något, eller säger ifrån när han är för hårdhänt. Det blir skrik och gråt och elände när det inte blir som han tänkt sig. Men han börjar också vilja gosa och kramas, och kan komma och krypa upp i famnen och vila sitt huvud mot ens axel.

Pratet är mest nonsensljud, eller däh!/dah!/dåh! som kan betyda ”titta där!”, ”ge hit!” eller ”gör det!”, blandat med jamanden ”miiiiiau” och pruttljud.

Leker kontor och funderar över sonens språkutveckling

Leker kontor och funderar över sonens språkutveckling

Tjolahopp, idag jobbar jag igen!

Gör roliga och spännande saker. Som att sitta i telefonkö till exempel. Lilla My-knut på huvudet idag igen. För att jag inte orkade tvätta håret imorse.

IMG_4980

Tröttheten är enorm, med hänsyn till att barnet vaknade innan jag ens hunnit somna ordentligt och ville komma upp i vår säng, där han stökat och bökat hela natten igenom. Känns alltid skönt när klockan ringer vid 05 då…

Imorgon: hemma med H, eftersom vi bytt dag igen.

Snart ska barnet börja på förskola, och jag undrar ibland vad de kommer att tro om oss. Han pratar inte ännu, men är en riktig fena på att jama. Det gör han varje gång han ser en katt, eller vi pratar om katter, när han ser något kattrelaterat (matskål, klöspelare etc.). Eller en hund. Eller ett animerat monster.

Han kan också göra finfina pruttljud. Boken ”Lalo trummar” är en favorit hos oss, och den yngsta i bokens syskonskara, bebisen Babo, figurerar på en sida där familjen sover. ”Mamma sover. Pappa sover. Aisha sover. Binta sover. Babo pruttar.” Vi har såklart vid läsningen även bidragit med ljudeffekter. Och det har han så klart snappat upp, den lille. Nu kan vi fråga: ”Vad gör Babo?”, och få ett pruttljud till svar. Vi kan också fråga ”Pruttade du?” och få pruttljud till svar.

Så. Ungen ska ut i världen. De språkliga kunskaperna hemifrån består av att jama och göra pruttljud. Inte helt säker på hur det kommer att reflektera på oss föräldrar….

H:s trettonde månad

H:s trettonde månad

IMG_4014

Livet har sprungit på så snabbt att jag helt glömt bort att sammanfatta H:s trettonde månad, och nu är det plötsligt bara en dryg vecka kvar tills den fjortonde månaden når sitt slut. Men bättre sent än aldrig, här är månadssammanfattningen för förra månaden, den första på hans andra år i livet. Inte klokt.

Vi är på tolvmånaderskontroll på BVC dagen efter H:s ettårsdag, och han väger då in på 11,43 kg och är 77 cm lång. Huvudomkretsen är 48,5 cm. Ettårsvaccinationen går bra, förutom att han får en knöl under huden som stannar kvar i flera veckor. Och att han kissar extremt mycket i ett par dagar efteråt.

Denna månad växer han ur de flesta kläderna i storlek 74, som han faktiskt kunnat använda ett helt halvår! Storlek 80 är inte heller så rymlig längre, och vi köper nytt i storlek 86 och 86/92, som dock fortfarande är ganska stort. Vi använder mest Pampers blöjor, i storlek 4.

Matkrånglet börjar på allvar denna månad, eller snarare matningskrånglet. Han vill inte äta gröt eller burkmat längre, eller vill framförallt inte bli matad, och bara kniper ihop munnen och vrider bort huvudet så fort vi försöker mata honom. Att låta honom äta mer själv hjälper inte något vidare; viljan är större än förmågan, och han får inte i sig så mycket. Förutom smörgåsar, pizza och hamburgare då, som han glatt petar i sig ganska mycket av. Vi tar till distraktion, och plockar fram leksaker och tidningar, dansar en liten dans, sjunger en liten sång. Allt för att peta i honom mat medan han är för upptagen för att tänka på att han blir matad. Tydligen är det helt fel att distrahera ett barn för att få det att äta. Men vad göra man annars?

Han ammar fortfarande ihärdigt på kvällar och nätter. Jag är less på det, men försöker stå ut ett tag till. Men det är inte alls mysigt längre. Han kastar sig fram och tillbaka mellan brösten, ska ha än det ena, än det andra. Klättrar halvt upp på mig och sliter i kläderna för att förse sig själv.

Mest är han väl en glad liten skit, som börjar leka själv med sina leksaker, börjar peka och fråga vad saker heter, tycker om att gå till lekplatsen, är galen i djur och bilar och säger ähähähähäh när han ser ett får (eller något annat vitt djur) och bwumbwumbwum när han ser en bil. Älskar lampor och förstår sambandet mellan knapp och lampa. Pekar på strömbrytaren på väggen för att få mamman att tända och släcka. Han tycker om att titta på ”I drömmarnas trädgård” och animerade barnvisor från ”Little Baby Bum”, även om de är på engelska.

Men han sover oroligt och matvägrar, samt lider av stor separationsångest/mammighet, vilket får mamman att misströsta vissa dagar, när det känns som att det bara är bråk om allt. Inte vill han sova, inte vill han äta, och mamman får inte ens gå en meter ifrån honom utan gråt och skrik.

Han lär sig att ställa sig upp och stå utan stöd, medan han klappar händerna åt sin egen bedrift. Månadens sista dagar provar han att gå ett-två steg utan stöd.IMG_4161IMG_4165IMG_4085

IMG_4465

IMG_4246

Mamman vinner! Delvis.

Mamman vinner! Delvis.

I går kväll kastade jag nog in handduken före H. Jag vet inte så noga. Aptrött var jag i alla fall när jag kröp ner i sängen för att natta min lille tok. Hans nya grej de senaste dagarna är att först amma, sedan härja runt. Sedan sova. Kanske.

B hittade i vart fall oss båda sovandes tvärs över sängen ett par timmar efter att jag skulle ”natta” den lille. Jag TROR att jag då, eller kanske senare, hoppade ur jeansen. Linserna och smyckena hade jag på mig när jag vaknade på morgonen. Vilket så klart var relativt tidigt, eftersom H tycks ha för vana att vakna en eller ett par tidigare när jag är hemma jämfört med när jag gått till jobbet innan han vaknar. Suck…

Det grötvägrades så klart, och barnet fick en ostmacka till frukost. Det var jag inte helt nöjd med, så efteråt testade jag en ny grej; jag bakade bars av hans gröt.

Jag tog två deciliter av de grötgryn vi brukar använda (Frebacos havre/quinoagrötblanding, samt hirsflingor och boveteflingor), lade till en skvätt rapsolja, lite nyponskalsmjöl, mortlade pumpakärnor och en mosad banan. Utöver detta, som vanligen ingår i gröten, lade jag till ett par teskedar honung för att bokstavligen ”sweeten the deal”, en liten nypa vaniljsocker för att få den där nybakat-doften, och lite kokosflingor. Sedan formade jag fem bars på en plåt med bakplåtspapper och gräddade 20 minuter i 200°C (15 minuter hade nog räckt). Och han åt upp en hel kaka – jag vann!

IMG_4710

Jag tänker att det är bättre att söta lite, och han äter nyttigheterna, än att han ska leva på mjukt bröd med smör och ost.

Sedan ville han bara sova middag i en timme. Jag lagade korv stroganoff till lunch, som han petade i sig i vart fall en liten portion av. Därefter läste vi böcker, sjöng, klättrade hela vägen uppför trappan till övervåningen, och han sov slutligen lite till under sen eftermiddag. I vår Bugaboo Bee3 Van Gogh, som jag klätt i vinterskrud. Den blev så fin, och H gillade uppenbarligen åkpåsen också, eftersom han sov i en och en halv timme, trots att det blev lite svettigt.

IMG_4714

Igår begick jag lite torghandel, och handlade skinnvantar till både mig och H, samt en ny ryggsäck till mig.

IMG_4713

H fick prova sina vantar idag och verkade väldigt nöjd med dem. Jag älskar varma skinntumvantar till vintern. Blir det riktig kallt brukar jag köra med sådana där tunna skidvantar som man har under skidhandskarna under också. Tills jag glömmer allihopa på bussen, vilket ofrånkomligen sker en eller ett par gånger varje vinterperiod. Jag skulle behöva sådana där klämmor som håller fast vantarna i jackärmarna på barn.

IMG_4712

Ryggsäcken är i textil med läderdetaljer, och jag är helt förälskad i den. Den ska bli min nya jobbväska. På sistone har jag växlat mellan vanlig axelremsväska och min gamla ryggsäck, en gigantisk svindyr sak från Arcteryx.

Den förstnämnda blir jag helt ramsned av på grund av dator och papper och annat som är tungt, och den sistnämnda kan nog vara mitt sämsta köp någonsin. Jag beställde den över nätet efter att ha läst lyriska recensioner om dess förträfflighet som jobbväska för dagspendlare, bara för att finna att den var enorm och tung, men ändå inte rymde nästan någonting. Jag avskyr den typen av väskor, där det finns hundra fack, men de antingen går in i väskan och stjäl allt utrymme där, eller är helt platta och inte går att få in något i. Min nya ryggsäck rymmer allt jag behöver till jobbet, men är ändå liten och nätt. Och det fanns hur många bra fack som helst både inuti och utanpå – till och med ett vadderat fack för datorn. Och kostade bara 448 kronor!

Det är så lustigt med H – vi har tyckt att hans språkliga utveckling har stått still ganska länge, kanske till och med gått tillbaka jämfört med för ett par månader sedan. Men nu tjattrar han plötsligt på och pratar ett väldigt varierat nonsens mest hela tiden. Det är tydligt att han liksom lade talet på hyllan ett tag för att fokusera helt på att lära sig gå. Nu går han nästan obehindrat, och har börjat prata igen.

Till middag åt vi ugnsbakad lax med pommes duchesse och haricots verts. (Jag gjorde ett försök till hollandaisesås för första gången också, som inte blev helt oävet, men behöver en del justeringar.) Mums, tyckte både vi och H. Det här var nog första dagen som jag inte matat H något alls, utan han har fått äta helt själv hela dagen. Nog har jag försökt hjälpa till med en sked här och där, men nejdå, det har han inte tillåtit.

Nattningen blev mig övermäktig. Efter att jag ammat, och stått ut med härjande och bökande en lång stund somnade han äntligen. För att vakna så fort jag stoppade ner honom i hans säng. ORKA! B kom dock och avlöste, så det ordnade sig.

Vi bytte torsdag och fredag denna vecka. Nu har jag fyra timmar på mig att sova innan jag ska upp för att jobba. Har jag tur får jag två timmar innan H vaknar och ska komma upp till mig för att amma. Heja mig!