Åttamånaderskontroll och treårskontroll på BVC

Åttamånaderskontroll och treårskontroll på BVC

Det blir stötvisa uppdateringar här just nu. Sömnen stökar fortfarande för lillan, och jag får inte många sammanhängande timmar själv med anledning av detta. Kämpar mig igenom dagarna i en dimma, och förvandlas till en blöt fläck på golvet (eller nåja, i soffan oftast) när barnen väl somnat om kvällen.

Gårdagen (i förrgår vid det här laget) förtjänar dock en uppdatering, eftersom det var stora milstolpar i småttingarnas liv: storebrors 3-årskontroll och lillasysters 8-månaderskontroll på BVC. Haha, så episkt var det kanske inte, men det var ju ett tag sedan vi fick en officiell kontroll av telningarnas utveckling…Tacksamt nog fick vi ett sammanbakat besök, och infann oss hela familjen igår (i förrgår) eftermiddag. Båda barnen fick ett stort fett ”OK” i rumpan!


H vägde in på 16,55 kilo och 96 centimeter, strax över medel på båda kurvorna. Något mer över medel på vikten än längden, men inte på något sätt så att han vägde för mycket för sin längd. Han fick namnge föremål på bilder (typ boll, penna, mugg, bil, mössa, äpple), och svara på några frågor om bilderna (”Vad kan man äta?” ”Äpplet”, ”Vad gör man med bollen”,”Sparkar på den!”,”Vad har man i muggen?”, ”… …”, ”Vad brukar pappa dricka?” ”Jiiiin! (Vin)”. Generad pappa, men BVC-sköterskan har nog hört värre saker ur barnamun :-D.

Sedan kollades förmågan att ta instruktioner: ”Ge äpplet och pennan till mamma!”, förmågan att rita bollar (det blev mer spiraler, men det var nog viktigast att han försökte göra något runt) och att han hoppade på hela foten. Vi pratade om potträning (går sådär med det när han aldrig vill gå på pottan), motorik och mat, och sköterskan tyckte att han var väldigt duktig på att leka och prata.


L vägde in på 8 820 gram och var 70 centimeter lång, och låg precis på medelkurvan, som hon följt perfekt de senaste månaderna. Huvudmåttet kommer jag inte ihåg, men det var en liten bit över medel (blir nog en smart tjej av den där lilla). Det gjordes inga direkta andra kontroller av henne, men det var rätt uppenbart att hon låg bra till motoriskt eftersom hon ålade blixtsnabbt genom rummet, ställde sig mot fönsterbänken och bankade på den, satt och lekte med leksaker och var sitt vanliga aktiva jag. Sköterskan nöjde sig med att konstatera att hon var tidig, och sedan pratade vi lite mat, tänder, prat, om hon verkar se och höra bra samt det obligatoriska barnsäkerhetspratet.

Vi har ju inte direkt barnsäkrat hemma denna gång, utan vi tar det lite som det kommer. Det känns som att vi nu med andra barnet har mer koll på vad en bebis kan tänkas hitta på, hur långt den hinner på en viss tid och hur stor radie som behöver röjas kontra hur tät koll en har under lekstunderna. Så småningom ska vi sätta upp en grind i köksöppningen för att hindra åtkomst till trappan, och jag har spanat in några vassa hörn som kan behöva sättas skydd på så fort hon börjar gå lite mer längs möblerna. 

Idag ”firar” jag och B nio år tillsammans. Men eftersom vi har en treårsdag imorgon att förbereda inför blir det nog inte mycket firat… Det kändes superspeciellt att vårt första barn var beräknat på vår sexårsdag när det begav sig, men nu känns det lite småtrist att ”vår” dag alltid kommer att överskuggas av födelsedagen, som kom att bli dagen efter.

Mormor kom igår för att delta i firandet av H, imorgon blir det tårta på sängen och allt det där, och sedan kalas på lördag med familj och vänner, med kräftskiva för oss föräldrar och några vänner på kvällen. Puh, hur ska jag orka med allt detta med tre veckors knackig sömn i bagaget? Och som grädde på moset behöva rycka in för ett par korta jobbinsatser både idag och imorgon.

Tänk, imorgon är det TRE år sedan jag blev mamma!

Nämen om jag skulle ta och blogga lite, kanske…?

Nämen om jag skulle ta och blogga lite, kanske…?

Återigen har jag haft en period med mest instagramuppdateringar. Because of…livet, eller nåt?

Jag kan inte begripa hur andra flerbarnsföräldrar finner tid att blogga regelbundet. Jag hinner då rakt inte, även om viljan finns. Jag hinner inte ens läsa andra bloggar i den utsträckning jag skulle önska.

Varje dag är det kanske 3-5 saker jag känner att ”Åh, det här vill jag skriva om!”, men sen blir det inte av, och när tiden väl finns har jag glömt. Eller så känns det galet obsolet att blogga om vad som hände i förrgår. 

B lämnade familjehemmet före sju imorse, för att bila ner till någon sorts ljudnördsevent på västkusten. Tacknämligt vaknade L inte förrän halv åtta. Rätt omgående tog jag upp henne, så att H skulle få sova färdigt. Hann både dricka kaffe och administrera gröt (utan Morgonpasset i P3, för nu är det sommar och tramsiga vikarier :-(, och saknaden är stoor) innan H kom klättrandes uppför trappen strax före nio. 

Vid 11-tiden kom morfar med fru till undsättning och lånade med sig H över dagen. L sov middag en bra stund, men var sedan rätt gnällig och kinkig. Jag vet inte riktigt vad som felas henne. Kanske är det magen, för hon har blivit rejält hård i den sedan vi börjat med fast föda i större utsträckning. Inte förstoppad per se, för UT kommer det ju, synbarligen utan större umbäranden. Men det är små hårda bollar, uppemot tio gånger om dagen. 

Hon har börjat äta ganska bra – en stor skål hemgjord gröt på quinoa-, hirs-, och boveteflingor med malda pumpakärnor, en skvätt olja och mosad banan till frukost. Uppemot en halv barnmatsburk till lunch, och en stor fruktklämmis till mellis. Till middag kör vi fortfarande ersättning, och hon ammar lite som det faller sig. Mest på natten, men ett par gånger på dagen också. Barnmatsburkarna är på sin höjd halvintressanta, men hon gillar verkligen att smaka på vår mat – som små bitar mjukt bröd, ris och banan eller annan mjuk frukt. 

Jag har inte vågat ropa hej ännu, men hon har verkat klara mjölk (i min kost) bättre. När vi åkte på kryssningen hade farmor glömt att boka mjölkfri kost åt mig, och jag bestämde mig för att testa och se hur det gick. Det hade ändå gått några veckor sedan senaste ”försöket” att äta mjölk. Och det gick…bra? Inga synbara reaktioner alls under kryssningen, och inget därefter heller. Jag har ju inte typ druckit mjölk eller satt i mig hela tallrikar fil eller yoghurt, men ändå ätit lite mjölkprodukter nästan dagligen i ett par veckor nu. Hon har reagerat på tre sätt tidigare: skrikighet, gaser och ilsket röda utslag. Men de senaste två veckorna: ingenting. Hoppas det inte är så att hon börjat reagera på min kostomställning nu…?

Jag ska koka lite katrinplommonpuré imorgon och se om det hjälper. Det kan ju vara den snabba över

— — — — — 

…och där vaknade först ett, och sedan ännu ett, barn under min stund med min telefon och ett glas vin igår kväll.

Det var ju kul så länge det varade…

 Två timmars egentid med två sovande barn fick jag i alla fall. 21.30 till 23.30. Först lagade och åt jag middag, sedan blev det egen fritid på riktigt. I…trettiofem minuter, kanske? Och så undrar jag varför jag aldrig hinner blogga…

En somnade i alla fall vid kvällspromenaden kl. 21. Den andra krävde ett blöj- och vagnsbyte innan hon gav upp en halvtimme senare

Men vet ni, nu skickar jag bara upp detta, istället för att låta det bli ett av typ trettiosju inlägg som påbörjas, sparas som utkast och sedan raderas när det gått fyra dagar, och det känns överspelat.

Bredvid mig i sängen ligger en liten skrutta och övar på sin första konsonant. Igår kväll övergick det vanliga vokalstinna lådhållandet från vagnen plötsligt till ett ba-ba-ba-ba-ba-ba. Hon har väckt storebror också, så nu är det dags att gå upp och utfodra avkommorna.

God morgon!

Två små pärlor att spara

Två små pärlor att spara

Igår bjöd H på inte mindre än två urgulliga/roliga sägningar. Sådana som jag inte får glömma att skriva om här i mitt småbarnslivsarkiv.

Vid frukostbordet log han stort när jag anslöt med L, och sade ”Hej, syster!”

Jag frågade: ”Vad heter syster, då?”

Det tvärsäkra svaret: ”Bäbis!”

Han kanske inte har accepetat att vi inte valde hans namnförslag till lillasyster, som var… Jonas! 🙂

Jag hämtade lite tidigare på förskolan igår, för att jag skulle ner på stan och hämta papper på kontoret för att gå till banken och betala några räkningar, och insåg att det skulle bli snärjigt att hinna hämta H efteråt. Så jag rullade båda barnen i vagn ner mot byn för att uträtta mina ärenden. Förklarade för H att vi först skulle stanna på ”mammas blåa jobb” (färgen på huset med den nya lokalen; det förra var gult) för att hämta papper och sedan gå till ett ställe som heter bank för att betala räkningar. Då tyckte H:

”H tycker inte om räkningar! Jag säger blä!”

Troligen hade han tolkat det obekanta ordet ”räkningar” som ”räkor”, men det var ju en synnerligen träffande ståndpunkt!

Konversation med 2-åring

Konversation med 2-åring

H:  (Kommer bärande på en leksakshaj) ”E pajen! Falig paj.”

A: ”Mmhmm.”

H: ”Den fikk. Pajen.”

A: ”Ja, Hajen är en fisk, det har du rätt i”

H: ”Den falig.”

A: ”Jo, hajen kan vara farlig, i alla fall en sån stor.”

H: ”Toor paj!”

A: ”Mmm, men det heter Haj, som i Hxxxx (gossens namn)”

H: *förnärmat* ”Hxxxx inte paj. Hxxxx pokke”

A: *dör av sötchocken*

Mina barn (1000 hjärtögonemojis)

Mina barn (1000 hjärtögonemojis)

Återigen är det tidig morgon och jag ligger sömnlös i en hotellsäng. En kombination av graviditet, en vansinnigt hård säng med lika hårda kuddar och en hyfsad portion jobbångest (nu blir det måndag och folk jagar mig säkert) fick mig att vakna vid halv fem, och jag har inte lyckats somna om.

Men just nu ligger jag och njuter av det lilla gullfjuniga huvudet som vilar mot min mage, där mitt andra lilla mirakel ligger och växer och väntar på att få ansluta sig till vår familj. Knyttet drog igång som vanligt igen igår morse, och har sparkat livligt sedan dess, så jag har kunnat skaka av mig gårdagsnattens panikkänslor. Tänk att jag snart har två barn!

Och H har blivit en tvååring, med allt vad det innebär. Han lyssnar inte på alla nej, stopp, akta och stanna som vi föräldrar utbrister mest hela tiden. Han utsätter sig för livsfara när han försöker rymma iväg rakt ut på trafikerade ställen, och klättrar och springer så att han ramlar och slår sig flera, flera gånger om dagen. Inte berör det honom. Vi föräldrar har dock hjärtat i halsgropen mest hela tiden.

Under resan har han börjat vagnvägra (”Nej åka magn! Pinga!”), barnstolsvägra (Nej! Ingen sitta bahntool!), och hålla-handen-i-trappor-vägra (”Nej hålla hand! Gå hävv!”). Han har lärt sig dra-och-släpp på surfplattan, och inte bara hysteriskt pekfingertrummande.

Och han har börjat vända det vi säger emot oss. ”Snart”, ”sen”, ”nästa gång” och ”en annan gång” brukar vi svara på många av hans förfrågningar (läs: krav). Han har börjat förstå och acceptera konceptet att allt inte kan ske genast. Nu har han dock börjat besvara våra ”kom, nu ska vi duscha/borsta tänderna/byta blöja!” med ”en annan gång!” eller ”sen!”.

Ibland slåss och bits han, men vid tillsägelse byter han genast till ”kjamas!”. Så söt att jag inte kan förbli arg mer än två sekunder.

Tänk att han är min, denna lilla minimänniska som utvecklas så snabbt att jag inte hinner med!

En droppe blod, stillhet och katastroftankar

En droppe blod, stillhet och katastroftankar

I förmiddags när jag hade kissat fanns där en droppe färskt blod på papperet. (Ja, jag kontrollerar fortfarande v a r e n d a gång, fast jag är i vecka 20.)

En droppe blod, och sedan inget mer.

Jag har inte känt av Knyttet på nästan två veckor, och nu denna lilla blodsdroppe. Behöver jag säga att det räckte för att jag skulle bli ett totalt nervvrak? En och en halv dag kvar till nytt RUL.

Begriper mig inte på den här graviditeten alls, det har varit så mycket konstigheter. De tappade symptomen i vecka …var det 10 eller 11? Känslan av att inte vara gravid. Sedan väldigt tidiga förnimmelser av rörelse och aktivitet, som dock försvann för flera veckor sedan utan att ersättas av riktiga sparkar, utöver den där enda morgonen med några små knackningar därinifrån, och den där dagen av pirrande aktivitet alldeles före första RUL-tillfället. Sedan total stillhet. Känner mig inte gravid alls, och magen känns inte alls som en gravidmage. Har mindre mage nu än för någon vecka sedan. Känner mig arg och stressad istället för harmonisk.

Och ändå två ultraljud som visat en levande bebis därinne. Men fem dagar mindre än beräknat på det andra ultraljudet. Och ändå normala hjärtljud hos barnmorskan någon vecka senare.

Känner mig säker på att det blir dåliga besked på onsdag, men vet inte om det bara är katastroftankar eller om jag intuitivt känt på mig hela tiden att något är fel med den här graviditeten. Katastroftankar känns så klart alltid som intuition (innan de är motbevisade), och är lika övertygande varje gång…

Nej, jag gör ingen glad just nu. Allra minst mig själv.

Kan i alla fall lätta upp stämningen med två tillfällen det senaste dygnet då jag nästan dött av den enorma gulligheten hos avkomma #1:

  1. Vi har nästangrannarna över på söndagsmiddag, och alla sitter kvar vid bordet. Utom H, som sprungit iväg för att leka. Jag hör plötsligt tystnaden. Den där olycksbådande, som brukar betyda att ungen gör hyss. Jag ropar ”Vad gör du, H?”. Och jag får svaret ”Läseh bok!”. Han sitter alltså tyst, alldeles själv i sitt lekrum, och bläddrar i en bok. Och är plötsligt så stor att han kan svara på frågan ”vad gör du?”.
  2. Vi fikar på stan under min lunchrast idag. Pappan har bara köpt två bägare mjukglass på vårt stammiskafé till oss alla tre, eftersom de är så stora. Först blir H så glad att han tjuter när han ser glassen. Sedan sitter vi glatt och äter ur båda bägarna alla tre, med varsin sked. Tills glassen börjar ta slut. Då får jag plötsligt ett hyttande finger från H, och en lång utläggning som började med ”mamma” och slutade med ”glass”. Det stod i vart fall klart att han tyckte att jag fått tillräckligt. Sedan rakade han åt sig båda bägarna och muttrade någon om ”min glass”. Mindre sympatiskt än punkten ett, men ändå så otroligt gulligt. Det där lilla hyttande fingret när han tycker att en gjort något fel, oftast följt av en lång harang där en har tur om en begriper hälften… – jag smälter varje gång!
Ny optimism och morgonleverans

Ny optimism och morgonleverans

Igår var det någon sorts aktivitet i magen hela dagen. På kvällen var det riktigt påtagligt att någon levde om därinne, och jag andades ut litegrann. Jag kommer i vart fall att kunna åka för att göra RUL imorgon utan att vara rädd för att det inte ska vara något levande därinne. Sedan är det såklart spänt ändå, även om det känns som att sannolikheten för att något stort fel ska upptäckas efter ett lyckat KUB i vecka 13 är ganska liten.

Mitt humör lyftes plötsligt hundra snäpp uppåt, och det blev plötsligt väldigt tydligt exakt hur orolig jag verkligen varit de senaste dagarna. Ibland är det alltså riktigt bra att bli halvt ihjälskrämd av entreprenadmaskiner!

Så imorse var det med ett lättat hjärta och tillförsikt jag mottog en DHL-leverans hem till dörren. Det var paketen från Lekmer.se, med bl.a. syskonvagnen, Thule Urban Glide 2. Tänk att jag ska få rulla runt med två kids till vintern! (Om allt går som det ska, brasklapp och bla bla bla och ta i trä.) Om RUL går bra måste jag nog packa upp den och köra en vända runt övervåningen imorgon. Måste ju kolla så att den storleksmässigt fungerar bra till H också, eftersom jag inte hittat någonstans att testa den IRL innan. Paketen från Jollyroom och Köpbarnvagn.se ligger hos postombudet och väntar också – kul, kul, kul!

Den lilla gullungen förärade oss med ytterligare en tvåtimmarsnattning igår, med hundraarton böcker lästa, lika många tårar gråtna, och dubbelt så många sno-runt-sätta-sig-upp-sparka-mamma-i-magen-lägga-sig-över-pappas-huvud-manövrar. Jag avskyr, avsky, avskyr läggningarna just nu, har jag sagt det?

Idag skulle han vara hemma från förskolan, eftersom B inte tänkte åka in till jobbet, och således inte orkar åka två sexmilaresor tur och retur enkom för att lämna och hämta telningen på föris i gamla området. Det blir 24 mil på en dag om B vill uppehålla sig här på nya hemorten under tiden H är på förskolan…

Jag tänkte smyga upp, ta emot leveransen som skulle dyka upp efter kl. 07, och sedan dra till jobbet. Barnet, som knappt går att väcka de dagar han och pappan ska åka mot förskolan absolut senast 07.30, hoppade så klart glatt upp ur sängen vid 07.05 och skulle vara med mig under min morgonrutin. När leveransen kom vid 07.12 var det ren lögn att få honom att stanna kvar i sovrummet, och efter att han exalterat hade tittat på ”toah lattbilen” stod det klart att det inte skulle bli någon sovmorgon för B idag – barnet var vaket för dagen!

(Ok, vet att många småbarnspäron tycker att 07 är sovmorgon och ren lyx, men H brukar i nuläget sova till någonstans mellan 08 och 10 om vi alla ligger ostört. Vilket kan bero på att när vi börjar natta vid 19-20 så somnar han inte förrän 21-22. Jag hade hellre sett att han vaknade vid 07 jämt, om vi då hade fått lite egentid på kvällarna istället…)

IMG_2343

H har förresten plötsligt blivit helt napptokig, och ska helst springa runt med fyra-fem nappar i händerna. Han delar frikostigt med sig av dem genom att tvångmässigt försöka pressa in napp i munnen på både mamma, pappa och alla katterna. ”Bappa! Kackack!”. Betyder alltså ”napp” och ”tack, tack!” och innefattar en order att ta emot den erbjudna nappen, och tacka artigt.

Det fick bli en familjefrukost på kafé istället, innan jag gick mot kontoret och familjen åkte vidare mot gräsklipparaffären för att hämta hem en låneklippare. Vår är där för reparation, och det skulle ta två veckor innan de ens skulle hinna titta på den och komma med en prisuppgift för reparation. Tur att de har låneklippare! B hoppas nog på att det ska bli för dyrt att laga den gamla, så att han har en ursäkt att köpa en robotgräsklippare istället. Vilket nya tomten är perfekt för, med egentligen bara en stor plan gräsmatta mitt framför huset. Några pyttesmå gräsytor finns på kortsidorna och uppe vid infarten också, men de tänkte jag avskaffa så småningom, och byta ut mot sten- och gruslagda gångar, trappor och barktäckta rabatter.

PS. Förra veckan sa H sin första tydliga mening längre än två ord – ”bigga många många bilah”. Detta betyder så klart ”bygga många, många bilar” och yttrades när vi hämtade på förskolan förra torsdagen. Troligen åsyftades antingen hans planer för kvällen (Duplo-konstruktion), eller vad han tänkte göra på förskolan dagen efter.

Livstecken

Livstecken

Nej, jag har inte gått under jorden, utan försöker mest återhämta mig i midsommarens efterdyningar. Dessa långhelger med flängande runt till än den ena, än den andra släktingen. Alltså. Först stressar en ihjäl sig på jobbet veckan före, för att bli ”klar” till långhelgen. Sedan far en runt, utan rast och utan ro, på den ena pliktskyldiga måltiden efter den andra. Och när vardagen kommer åter är en tröttare än innan helgen började.

Vi är de enda på respektive sida som har barn så här långt, så jag funderar på att bara vägra vid nästa långhelg. Vill alla föräldrarna träffa barnbarnet så är de alla välkomna hit på en och samma bestämda dag (gärna med sina specialiteter i matväg med sig), och sen ska vi vara lediga lite också. Undrar hur det skulle tas emot?

De tre senaste dagarna har jag dessutom haft en hemsk huvudvärk, som inte riktigt vill ge med sig. Heeelt normalt som allt annat gissar jag, eftersom det borde vara för tidigt i graviditeten för högt blodtryck och liknande. Och eftersom blodtrycket var kanonfint sist, och hela graviditeten igenom med H, så tror jag inte att jag lider någon större risk i det avseendet. Men handikappande är det med denna huvudvärk. Och det gör inga direkta underverk med humöret heller, som redan innan var rätt surt och grinigt.

Egentligen borde jag vara jätteglad nu, gravid med ett nytt barn, nyinflyttade i vårt drömhus med en nästan tvååring som börjar bli en helt ljuvlig liten person, som pratar hela tiden och lär sig nya ord varje dag. De där tio de efterfrågade på 18-månaderskontrollen är sedan länge passerade, och nu är det snarare långt över tio tvåordsmeningar han är uppe i. Med en del underbara felsägningar som vi inte kan låta bli att infoga i vårt språk snarare än att rätta hans. ”Bappa” istället för napp. Tåg heter fortfarande ”tookatook”.  Åka vagn heter ”booka magn”. Favoritsysselsättningen är att ”pinga”.

Men jag är mest trött och sur och har ont i huvudet. Känner fortfarande inte av Knyttet så mycket, nu typ ingenting på flera dagar, och har kommit i den där fasen då jag känner att jag bara ljuger när jag säger att jag är gravid. Samtidigt som nästan alla i vår närmsta krets nu vet om graviditeten, och alla vill prata om den, och det kommande barnet. Vad jag tror växer i min mage är oklart, men det känns absolut inte som att det är en bebis. Åh, dessa graviditetsrelaterade hjärnspöken!

image

H är dessutom extra mammig, och det är bara jag som får natta. Just det jag inte orkar med, för då missar jag den lilla stund på kvällen då jag eventuellt fungerar någorlunda, och kan försöka komma iordning lite hemma. Vi lever fortfarande med kläderna i lådor/travar/högar på golvet, och ingen tvättrutin har infunnit sig. Jag vet att vi har flera oöppnade tandkrämstuber någonstans, men inte var, och vi kämpar istället febrilt varje morgon och kväll med att försöka klämma ut ytterligare en liten klutt ur tuben med resetandkräm som smakar vedervärdigt söt spearmint. Och jag ulkar varje morgon när jag borstar. Katterna vill gå ut, men jag måste hitta deras halsband först. Men i vilken låda?

Och huvudvärken på det. Japp, en riktig solstråle är jag. Godnatt!

Pratar prat

Pratar prat

Det pratas mycket här hemma nu. H babblar konstant, både med oss och för sig själv när han leker. Mest låter det som nonsens, men det är ändå fler och fler urskiljbara ord, och det är många olika varierade ljud som trillar ur den lilla munnen. Inte längre bara upprepade stavelser som ma-ma, pa-pa, ba-ba, ka-ka, du-du o.s.v.

Vissa ord är ”renare” än andra, som är mer hans egna varianter av olika ord. I lördags sade han den första tvåordsmeningen, eller egentligen tre olika på samma tema: ”Maah bil!” ”Maah tookatook!” och ”Maah buss!”. Mer bil. Mer tåg. Mer buss.

”Maah” har han använt för ”mer” ett tag, främst vid matbordet, när han velat ha mer av något. Och nu beställer han även mer bilar, tåg och bussar efter att en/ett har försvunnit ur synhåll. Morfar och tant G tyckte också absolut att de hörde honom säga ”ta bort!” när han sköt ifrån sig tallriken igår också. Jag hörde mer typ ”ah-bohzj”, men det är mycket möjligt att de hade rätt.

Mamma (betyder även katt), pappa (betyder även trappa och apa), kacka (betyder anka, groda, macka, kaka och jacka), goh (gå ut), mahzj (majs), bahzj (bajs), johzj (juice), bil, boll, buhzj (buss), tookatook (tåg), book (bok), töttö (törstig) tillhör den dagliga vokabulären, och han har vid enstaka tillfällen plöstligt sagt ord som ”oliv” och ”nappen” klart som korvspad. Han härmar ofta efter den en säger, och det märks att han är väldigt sugen på att kunna prata ordentligt.

Så jag har slutat oroa mig över hans språkutveckling, för nu har det tagit fart!

Syskonvagnskväll på Bonti, långt inlägg om barnvagnar

Syskonvagnskväll på Bonti, långt inlägg om barnvagnar

Jag är ju lite av en barnvagnsnörd light. Inte en fullfjädrad sådan, som Anna Lavfors som driver bloggen ”Allt om barnvagnar”, och har kört över hundra barnvagnar. Riktigt såå stort är inte mitt barnvagnsintresse – det sträcker sig inte utanför vår familj, eller vad en ska säga. Jag har ett brinnande intresse för att hitta den bästa barnvagnen för just oss, och bryr mig väldigt lite om vagnar som jag vet inte skulle passa vår livsstil. Men jag följer Annas blogg med stort intresse, för att se om det dyker upp något som är intressant för mig.

Efter ett och ett halvt år har jag fått ihop den perfekta barnvagnen. Fast det blev fyra barnvagnar, då… Tillsammans fyller de alla behov vi har.

IMG_0964

Sportiga Mountain Buggy Terrain V3, med stooora lufthjul och ett suveränt platt liggläge. Rullar som en dröm, och vänder på en femöring trots sin stora storlek på grund av att den är trehjulig. Den blir nästan platt när den fälls ihop med ett enhandsgrepp, och kan stå själv ihopfälld. Men den saknar bakåtvänt sittläge (liggdel går att köpa till), och har ett ganska trist tyg. Den saknar också smarta och smidiga lösningar för sådant som nedfällning av ryggstödet, som görs med två remmar, och öppning av bygeln, som är swing-away men svår att öppna och stänga eftersom det inte är en knapp, utan bygeln kläms fast på chassit.

Snygga Bugaboo Buffalo med rymlig liggdel, vändbar sittdel som både vänds och fälls med ett enkelt handgrepp, och som ändå är hyfsat terränggående. Men den känns stor och otymplig som en pansarvagn och har ingen smidig ihopfällning. Den blir vare sig låst ordentligt i ihopfällt läge eller kan stå själv ihopfälld. Och den ergonomiska sittdelen tycker jag kändes bäst för mindre barn, men inte så bra nu när H är drygt 1,5 år.

Lilla snyggaste Bugaboo Bee3 Van Gogh, shopping- och resevagn med vändbar sits och nästan plant liggläge. Rullar fint på alla någorlunda plana ytor. Den fälls ihop ganska bra, även om den inte blir låst eller kan stå själv i ihopfällt läge, så blir den ganska platt. Varukorgen är dock under all kritik.

Minstingen Babyzen Yoyo+, som efterträdde vår första Babyzen Yoyo av 2014 års modell. Resevagnen som går som handbagage på flyget och blir löjligt liten ihopfälld. Saknar mycket av komforten som kommer med att gå upp en storlek till t.ex. Bugaboo Bee3, såsom ordenligt liggläge och möjlighet till bakåtvänd sittdel.

Och nu ställs allt på ända genom det kommande behovet av syskonvagn. Jag har gjort lite efterforskningar på nätet och hade följande sex alternativ till möjliga syskonvagnar:

  • Bugaboo Donkey. Ännu större och otympligare än Buffalon, och väldigt dyr. Men går att ha med liggdel och sittdel eller två sittdelar som kan vändas framåt eller bakåt hur som helst. Det mesta ordnas med ett eller ett par klick, såsom urlyftning och isättning av sitt- och liggdel, fällning av sätet och omvandling från dubbel- till enkelvagn. Mycket snygg, och går att pimpa med diverse olika suffletter och tillbehör. Men det bär enormt mycket emot att behöva lägga över 15 papp på en Donkey när vi hade kunnat köpa den direkt istället för Buffalon, som kostade 11 500 och sedan har kostat nästan lika mycket till i tillbehör. Buffalo-vagnar slumpas iväg på andrahandsmarknaden, och det är för mig inte värt att sälja den när jag investerat så mycket i den. Surt!
  • Mountain Buggy Duet 2,5 har varit min förhandsfavorit efter att bara ha surfat. Smal, och med möjlighet att bygga om liggdelen till en bakåtvänd sittdel light för perioden mellan liggdel och framåtvät sittande. Möjlighet att sätta en stor shoppingkorg på ena sidan istället för sittdelen, när det större barnet inte är med. Efter den positiva erfarenheten av Terrain V3 har jag också haft ett gott öga till Mountain Buggy. Betydligt bättre pris än Donkeyn (ca 9 000 inkl liggdel), och mycket smalare.
  • Thule Urban Glide 2. Stora fina luftfyllda hjul, tre till antalet. Verkar vara det närmaste en kan komma en dubbel MB Terrain, fast dessutom riktigt, riktigt snygg (vilket en inte kan beskylla MB Terrain för). Framför allt den blå varianten är jag lite kär i. Dock en ren framåtvänd sittvagn, med individuellt ställbara ryggstöd och suffletter. Liggdel finns dock att köpa till, liksom adapter så att babyn kan sitta bakåtvänd i babyskyddet. Väldigt billig i jämförelse med övriga, ca 7 000 kr inklusive liggdel.
  • Phil & Ted’s Vibe eller Voyager. Inlinevagnar, som alltså är små och smala. Riktigt snygga också, och med olika alternativ för placering och riktning av sittdelar. Men jag har blivit tveksam till inline-konceptet. Ett barn kommer alltid att sitta lite sämre och kanske helt sakna sufflett, utrymmet i varukorgen försvinner när vagnen används med två barn i, och det verkar svårt att få till liggläge. Voyager har sittdelar som går att ha vända bakåt, framåt eller mot varandra, och fyra hjul varav två små, medan Vibe är en trehjuling med färre vändningsmöjlighter men mer slimmad och med större hjul. Priser runt 9 000 kr.
  • Nordic Cab Urban. Snygg cykelvagn som går att använda som barnvagn och joggingvagn också. Halvdyr, ca 10 000 kr inkl. joggingtillsats, och verkar inte alls fungera för nyfödda. Individuellt ställbara säten med liggläge, och ett ganska nätt avtryck som barnvagn (i jämförelse med andra cykelvagnar) eftersom barnvagnshjulen sitter helt under kabinen. Mysigt och ombonat i det lilla kapellet, men samtidigt svårt att se barnen, som bara kan vara framåtvända.

För att få lite reda i djungeln passade jag på att gå på en syskonvagnskväll på Bonti, med föreläsning av just Anna Lavfors. De vagnar som presenterades var Bugaboo Donkey, Mountain Buggy Duet 2,5, Emmaljunga Double Viking 735, Babyjogger City Mini GT Double (eller vad den nu hette) samt Joolz Geo. Alla dessa vagnar utom Joolz Geo var syskonvagnar på bredden.

Tyvärr gick förhandsfavoriten Mountain Buggy Duet 2,5 fetbort när jag såg den live. Små hjul, liten sittdel och liten liggdel, som dessutom kändes obekväm med metallram som kändes igenom tyget.

Bugaboo Donkey verkade bra förutom att den är väldigt stor och otymplig och är stor och otymplig även vid ihopfällning. Men jag vill inte behöva lägga så mycket pengar på ytterligare en Bugaboo-vagn, när jag redan köpt Buffalon. Ett tips är att köpa Donkeyn direkt om det finns minsta chans att syskonvagn kommer att behövas. Då hade jag inte haft det här dilemmat.

Emmaljunga Viking 735 verkade oväntat bra. Jag gillar inte Emmaljungas design generellt, och har aldrig varit sugen på en Emmaljunga även om både sitt- och liggdelar oftast ser väldigt ombonade och mysiga ut. Men av vagnarna ikväll verkade den påfallande rymlig och trevlig, även om jag fortfarande inte tycker att den är direkt snygg, och ogillar att detaljerna som styr olika funktioner är fula och syns mycket.

Babyjoggers vagnar gillar jag inte heller, för de ser billiga ut i både tyg och chassi. Den var dessutom bara framåtvänd som sittdel, och måste en kompromissa med det så finns det tusen snyggare alternativ.

Joolz Geo förstärkte min känsla av att inline-vagnar nog inte är det bästa, och har fått mig att ytterligare tveka vad gäller P&T-vagnarna jag har på min lista.

Det var väldigt nyttigt att få se vagnar i verkligheten, men det var så klart trist att MB Duet inte höll måttet.

Valet står egentligen mellan Donkey och Thule Urban Glide 2. Vilka speglar precis de olikheter som gör att jag har både en Buffalo och en MB Terrain.

Det verkar omöjligt att få allt i en och samma vagn. Att få göra samma sak med syskonvagnen som de nuvarande singelvagnarna, och kombinera 3-4 olika, känns inte riktigt aktuellt. Framför allt eftersom jag inte är sugen på att göra mig av med någon av de befintliga när jag äntligen hittat perfektion.

Jag vill helst slippa köpa en Donkey, även om den kanske är den praktiskt bästa vagnen för oss, i vart fall under tiden tills lillasyskonet blir ca 1,5 år och kan åka framåtvänt utan begränsningar. Just nu väger det istället mot en Thule Urban Glide 2. Kostar bara hälften av en Donkey, och kommer nog att vara perfekt både när den lilla är 0-6 månader och över 18 månader. Mellanperioden då en bakåtvänd sittdel är det bästa kan en kanske klara av med babyskyddet som en sittdel light. Och så har vi ju ändå kvar alla de ”gamla” vagnarna, som kan användas när en bara har liten att ta hänsyn till, eller är två som kan dra varsin vagn, samt kompletteras med ståbräda vad gäller Bugaboo-vagnarna så att den lilla kan åka bakåtvänt medan H åker ståbräda. Och möjligheten att kombinera med bärsele finns ju också!

Det var i alla fall kul att få lite input ikväll, och såklart bra att jag kunde sortera ut en olämplig vagn från min lista. Eller tre om en räknar med att mina negativa åsikter om inline-vagnar förstärktes. Nu gäller det bara att hitta någonstans där jag kan klämma och känna på en Thule, för att se om den lever upp till förväntningarna.

Jag passade även på att köpa en nödvändig pryl, eftersom det var 10 % rabatt på allt; en sele till Tripp Trapp-stolen. Vi har tagit bort babyinsatsen eftersom H ändå kan ställa sig och klättra ut, och den då gör mer skada än nytta. H klättrar alltså i och ur stolen själv numera. Men han klättrar också runt och gör våghalsiga konster på stolen så fort han får en chans. Ett näsblod och en biten tunga har inte avskräckt honom. Så nu blir det sele för lilleman vid bordet!

IMG_1577

Alla fick också en goodiebag med smågrejer: en nappflaska från Philips Avent, BH-inlägg, sterilseringspåse för micron, några bröstmjölksförvaringspåsar och en provförpackning Purelan från Medela, ett par ekologiska smoothie-klämmisar, en nyfödingsnapp och ett nyckelband från Maxi-Cosi. Samt en massa reklam och en värdecheck hos en fotograf.

IMG_1578

Nej, nu är det hög tid att sova för det här preggot. Som mått alldeles lagom illa idag och har haft lagom med molvärk och hugg i ligamenten.

H hade förresten sagt ett nytt ord på föris idag: ”Oliv!”. (Det är oliver och majskorn som är hårdvaluta varje lunch på föris). Gullegullesnutt! Han är mammig just nu, och jag är H-ig tillbaka. Vill helst bara krama på honom hela tiden.