39+1 – Mer jobb än jag trodde, IKEA-besök och fortsatta förvärkar

39+1 – Mer jobb än jag trodde, IKEA-besök och fortsatta förvärkar

Det kom inget Knytte igår kväll eller inatt, trots att jag sagt att det är helt okej att komma ut nu. Men som dagen igår utvecklade sig var det lika bra, och hen kan lika gärna vänta några dagar till.

Förmiddagen på jobbet började nämligen med att ett jobbprojekt som jag trott var nedlagt dök upp igen. Själva arbetsstarten kan skjutas upp till i januari, och det är ganska lågintensivt arbete de första månaderna, så det var inget snack om att nobba kunden, som jag haft kontakt med tidigare. Men det hela tog en stor del av min redan pressade förmiddag, så jag skulle verkligen behöva en halvdag eller två till på jobbet för att känna att saker är någorlunda under kontroll inför Knyttets ankomst.

Sedan blev det dags för kontorets sedan länge planerade och efterlängtade IKEA-besök, för att inhandla de sista småpryttlarna som ska få kontoret att kännas lite mer komplett och inbott.

Ja… tre kvinnor, en medelstor kombi och IKEA… Vi var där i fem timmar, och fick i princip baxa in det sista i bilen med skohorn. Jag fick ta av mig vinterkängorna för att få plats med två stora krukväxter på golvet mellan mina fötter, ha två stora ytterkrukor i knät, och satt helt inklämd mellan bildörren och några kartonger med bordsskivor som låg inkörda fram i det halvt nedfällda baksätet. Till mitt kontor fick jag med mig bl.a. en jättestor tavla till min ena, helt tomma vägg, en hurts att ställa skrivaren på och ett par rediga krukväxter. Det kommer att bli väldigt trevligt därinne!

Spridda, men förvånansvärt kraftiga, förvärkar kom och gick under dagen igår, för att precis som igår vara hyfsat intensiva på kvällen. Jag var inte hemma förrän klockan 20, och möttes av en sur karl och ett piggt och glatt barn. Jag blev lite grinig över att B inte – utan att jag hört av mig med instruktioner – kunde ha insett att jag nog skulle bli sen, och givit H middag och lagt honom i vanlig tid, så att vi kunde ha ätit en sen middag själva sedan. När han sedan också hade mage att irriterat undra var jag höll hus flera gånger under matförberedelserna, och kräva att jag skulle ta aktiv del i dem, var jag fly förbannad.

Middagen kantades så klart av en bråkig och trött tvååring som borde ha sovit för länge sedan. Sedan skulle vi alla duscha och sova. B började att duscha tillsammans med H. Jag däckade i sängen under tiden, och somnade trots ganska ihärdiga förvärkar och en ny sorts smärta som trycker ordentligt mot insidan av blygdbenet. Troligen pressas Knyttet nedåt av förvärkarna nu, för det känns som att det är ett väldigt tryck i dem, ganska stor kraft nedåt.

Sedan vaknade jag av att B ropade från badrummet och krävde att JAG skulle komma och torka och förbereda H för sängen medan B duschade klart på egen hand. JAG? Den lidande höggravida? Det är visserligen den rutin vi brukar ha, men jag blev omåttligt sur och KRÄNKT av att inte ens så här i graviditetens absoluta, skälvande slutskede få lite avlastning i vardagsbestyren. Tröttmosig och med ansenlig smärta fick jag bängla ner mig själv på badrumsgolvet för att ge gossen en omgång med handduken. H, stackarn, märker ju att något är galet och försöker både trösta och spexa för att göra mamman glad igen.

Efter att även jag fått en dusch kändes allt bättre, och jag har nu sovit hyfsat från kl. 23 och fram till nu, med bara ett par kisspauser. Är trött och har ont i huvudet, så jag hoppas att jag kan sova en stund till, men det är inte speciellt troligt.

Sömnlös igen…

Sömnlös igen…

Vet inte om det är den vanliga gravidsömnlösheten som slagit till igen, eller om det är jobbstress över att det är fredag och jag fortfarande inte hunnit kontakta alla som sökt mig, och att jag har ett viktigt möte att förbereda innan kl. 10 idag, men jag ligger här vaken sedan någon timme i alla fall.

Först låg jag och försökte vakna till, i tron att klockan redan ringt. Sedan vaknade H i sin säng och kom klättrandes. Varvid jag kramade om honom tills han somnat om, och fortfarande trodde att jag behövde skynda mig upp i duschen. Kollade då på klockan och insåg att den var 04. Klockan ska inte ringa förrän 05. Suck…

Det blir en genomstressig dag, och till kvällen kommer mormor hit. Hon firade födelsedag igår, så jag och brorsan tänkte ta ut henne för en bit mat och föreställning i storstan på lördag. Och så blir hon kvar till måndag för att hon ska hinna träffa barnbarnet lite också. Vilket betyder att måndagen går bort på jobbet också. Kommer jag någonsin att hinna ikapp?

För att lyfta upp det hela så har Tjockis-katten inte svarat bra på kortisonkuren. Dietmaten har han mest nobbat, och bara medicinen har inte givit någon som helst effekt. Han är nu så mager och svag att det är oförsvarbart att låta detta fortgå längre. Fyra månaders diarréer (utanför lådan), och inget vi försökt har hjälpt. Han har blivit stabilare psykiskt igen, men magen verkar inte gå att fixa.

Jag pratade veterinären igår. Kanske, kanske skulle det finnas en liten chans med någon annan dietmat. Men annars är alternativen remiss till mage-/tarmspecialist, som troligen skulle komma fram till att det är en mycket kraftig tarminflammation (som behandlas med kortison och diet), eller börja söka efter någon tumörsjukdom (där har i vart fall min gräns passerats för hur mycket vård en utsätter en rätt gammal och mycket sjuk katt för). Tredje alternativet: han får somna in nu. Han har fått diverse olika mat under dessa fyra månader, och inget har gjort någon skillnad avseende bajseriet, och han är nu så mager att han bara är päls och benknotor.

Det är nog dags att ge upp. Hade jag varit ensamstående och utan barn och andra katter och inte gravid hade jag kanske givit diet ett sista försök. Men det är inte praktiskt möjligt att övervaka kattens ätande dygnet runt med tre andra katter som också ska äta, vi som båda jobbar varje dag, ett litet barn mitt i allt detta, och ett till på väg snart. Framför allt inte när kattens sjukdom också innebär att torka blodblandat löst bajs från golvet ett flertal gånger om dagen. Vi har levt med detta i fyra månader utan att se minsta tecken på förbättring av hans tillstånd. Alla lider, och det måste nog vara nog nu.

Dagens upplyftande inlägg från yours truly. Ett riktigt glädjepiller så här på fredagsmorgonen. Men sådant är mitt liv just nu.

Klockan har passerat 05, och det är dags för mig att hoppa in i duschen och skynda till jobbet för att förhoppningsvis hinna förbereda det där mötet.  Bita ihop och kämpa på!

Den sömnlösa tiden är här igen

Den sömnlösa tiden är här igen

Japp, det är bara att konstatera att det är dags igen. Jag ligger vaken 2-4 timmar under småtimmarna nästan varenda natt. Njuter av Knyttets rörelser. Har ångest över jobbet. Läser bloggar. Skriver blogg. Kollar sociala medier. Spelar Pokémon om jag befinner mig på något ställe där det är görbart. Tittar på min sovande son och förundras över hur söt han är och hur lång han blivit. Svär över att jag inte sover. Knaprar i mig några Novalucol till. Går upp och kissar. Konstaterar att jag är törstig men orkar inte göra något åt det. Lyssnar på min mans snarkningar och ljudet av världen som så småningom börjar vakna runtomkring. Borde sova. Eller duscha, om jag nu ändå inte kan sova. Kommer att somna en timme innan det är dags att få upp.

Kommer ihåg att det var precis så här när jag väntade H också. Läste någonstans att sömnrubbningar är vanliga under senare delen av graviditeten, och ofta orsakas av hormoner (för att förbereda inför kommande nattvak), ökad aktivitet hos barnet under ens egen vilotid, halsbränna, mer frekventa behov av att gå upp och kissa etc. Jo, det stämmer nog, alltihopa.

Och värre blir det väl när det närmar sig BF. Har minnen av sömn (eller försök till sömn) i väldigt awkward bananställnimg med fötterna i högläge och utan täcke för att undvika svullnad, värme och klåda (hade vansinnig klåda och känsla av hetta under fotsulorna sista månaden med H), samtidigt som jag halvsatt uppallad med kuddar för att lindra halsbrännan.

Oh, the joys of pregnancy…

Vaken från 2.40 till efter kl 06.00 nu då. Sova lite kanske?