Ytterligare en dag i soffan

Ytterligare en dag i soffan

Igår natt fick jag knappt sova alls. Jag satt uppe sent i soffan för att försöka se till att L sov ordentligt. Vid halv två smög jag ner till sovrummet med en tungt sovande bebis på armen.

Jag lade ner henne i sin säng, men innan jag ens hunnit plocka upp tandborsten så vrålade hon. Ammade, försökte lägga ner. Vrål. Repeat. Till slut sov hon i sin säng, kanske runt halv tre.

Vrål vid fyra. Amning, försökte lägga ner. Vrål. Repeat. Till slut sov hon i sin säng, kanske runt tjugo i sex.

Vid sju var det dags att gå upp.

Under dagen har jag tuppat av i soffan ett par gånger. Den ”lediga” tid jag fick var tio minuter då hon sov i sin dagbädd, plus femton minuter då hon satt i sin babysitter och såg på när jag sorterade tvätt. Hon låg på mina fötter i soffan och pratade och var glad i ungefär tio minuter också. När vi hämtade H sov hon av och till i vagnen, men vrålade mellan varven. Annars amning, sova på bröstet. Eller vrål.

En mycket förmildrande omständighet är i alla fall att jag i vart fall kan duscha då och då, för då går det av någon anledning bra att sitta i babysitter i badrummet.

Det känns helt ohållbart att det ska vara så här. Jag hade klarat av om hon bara var närhetstörstande, men så är det ju inte, eftersom bärsjal inte fungerar, och inte ens att ligga upprätt i famnen. Det känns som att hon bara är arg och sur hela tiden, och hon blir inte alls gladare av att jag pussar, klappar, kramar, vyssjar, vaggar eller sjunger. Det är som att hon inte ens tycker om mig, utöver tuttarna då.

Jag tänker att det inte kan skada att testa mjölkfri kost i ett par veckor och se ifall att det skulle kunna vara mjölkallergi. Det verkar ju vara den vanligaste överkänsligheten. Om det funkar, så funkar det, liksom… Jag ska handla på mig lite havreprodukter imorgon för matlagning och kaffemjölk, samt kalciumtillskott, imorgon.

Detta betyder också att vi slutar med ersättningen nu, släpper sargen och satsar på en helamning. Vill jag smita iväg till kontoret utan bebis så blir det till att pumpa.

Sedan ska jag fortsätta kämpa med sjalandet. Trodde någon att jag verkligen var klar med babyprylar, förresten? Jag har varit nyfiken på hur det skulle vara att sjala med en enklare trikåsjal, som är mindre, tunnare och mjukare än min Ergobaby hybridsjal. Så länge L är liten nog att inte riktigt behöva en superstadig sjal kanske det skulle vara skönare för oss båda med en lite lättare sjal när vi bara skrotar hemma?

Så jag klickade hem en begagnad Aldoria Bambu Soft trikåsjal på Tradera för en spottstyver. Den kom idag, och oj vilken potential! Sjalen jag köpte var dock lite väl sliten, blekt och nästan helt utan stretch kvar i området där bebis sitter. Men den var så mjuk och sval och rätt smal, så det var liksom inte så mycket tyg, och den var superenkel att knyta. Verkligen jätteskön för hemmabruk, om den varit i bättre skick. Men för en dryg hundring kan jag väl se den som en välinvesterad testsjal, för nu vet jag att en Aldoria passar mig utmärkt.

Jag bjussar på en bild tagen i husets enda, och tyvärr värdelösa, selfiespegel. Barnet sitter inte så snett och konstigt som det ser ut, utan hon håller  på att spjärna och vråla som vanligt. Hoppas hon börjar gilla att sitta i sjal framöver, för jag har klickat hem en fin ny blå Aldoria till oss från Babyland. (Både Babyland och Jollyroom hade ett extrapris på Aldoria nu, 599 kr istället för 699, och då blev det en beställning från Babyland eftersom de har gratis frakt även vid ordrar under tusenlappen.)

Ergobabysjalen tänkte jag ta till kontoret för när jag behöver dit med L i släptåg, eftersom en varmare och stadigare sjal passar bra där. Hemma blir det mysigt med en mjuk bambusjal istället, och jag slipper tänka på att kånka bärsjal mellan hem och kontor.

Om någon vill ha en gammal sliten och ful Aldoria Bambu Soft som provsjal så kan jag skänka bort den bruna på bilden ovan!

Sista planerade jobbdagen!

Sista planerade jobbdagen!

Jag gick ner och nattade lilleman efter klockan 20 igår, och somnade själv för natten. Och med undantag för uppvaknanden vid 23, 02 och 03.30 för att kissa och knapra i mig Novuluzid har jag faktiskt fått sova. Det gick inte helt snabbt att somna om någon av gångerna, men tog inte direkt lång tid heller, så jag är mer än nöjd nu när jag vaknat och klockan plötsligt är 06. Bästa natten denna vecka!

När jag vaknat till har jag känt av förvärkarna, men mildare än igår kväll, och mer av enstaka karaktär än sådana som kommer och går. En liten mensvärkskänsla har infunnit sig i ryggslutet, och nedre delen av magen och ryggen känns generellt lite som vid mens (men inte när mensvärken är som värst) – lite ömt och mosigt och småvärkande.

Det blir nog bebis ganska snart, tror jag. Men förhoppningsvis först efter en produktiv förmiddag på kontoret och en tripp till Ikea på eftermiddagen så jag får lite gardiner, växter och annat lull på mitt kontor!

Idag är det faktiskt BF beräknat på sista mens. Den BF-dagen stämmer på pricken med när jag tror att jag hade ägglossning, och även när det faktiska liggandet ägde rum. (Rosa drinkar och bubbel, i kombination med ägglossning, var nog samverkande faktorer som gjorde att det faktiskt blev åka av just då…)  Så jag tror inte på femdagarsflytten vid RUL, utan max ett par dagar om en tänker sig att själva befruktningen och äggets fästande drog ut lite på tiden.

Jag tror på bebis i helgen, eller senast på måndag! Och blir det inte bebis så har jag i alla fall saker att göra, som att städa, adventspynta en vecka för sent, och baka. Jag vill göra saffransbullar, saffranskokostoppar och morotskaka. Och laga mat! Köttbullar med potatis och gräddsås och pressgurka och rårörda lingon. Klassisk stek med potatis, gräddsås, gelé och kokta grönsaker. Stryk det där jag sa igår om att den glupande aptiten försvunnit, nu vill jag äta alla bakverk i världen och äta kött, gräddsås och potäter!

Nu är det dags att gå upp och äta frukost med familjen, innan jag åker till kontoret (snälla kollegan P hämtar mig) och B går på inskolning med H. Tredje dagen redan, och allt går bra. Igår hade en av pedagogerna anmärkt att B nog lika gärna hade kunnat gå därifrån, så förhoppningsvis går det bra att börja lämna H på måndag. För hans skull är jag inte ett dugg orolig, det är verkligen en kavat liten pöjk vi har, och det har känts lite knäppt med en planerad inskolning som är mycket segare än den när han började på förskola första gången för ett år sedan.

4937ab78-f514-42d7-8f1c-4c5c6bbfd935

Så här glada var vi när vi sammanstrålade efter inskolning och jobb igår!

Ny vecka, 39+0

Ny vecka, 39+0

Då var det dags för den sista veckouppdateringen denna graviditet, tror jag i alla fall.

Det blir nog den kortaste hittills, för om Knyttet har apparna inget att säga utöver att hen är klar nu. Nästan 98 % av graviditeten är avverkad, och det enda som händer med Knyttet denna vecka (utöver den där eventuella födelsen, då) är att hen lägger på sig ett hekto eller två. Det har blivit december, och Knyttet har nått sin födelsemånad!

Själv har jag under veckan mått som jag mått ett antal veckor nu. Sömnlöshet (detta skrivs 04.45, och jag har varit klarvaken i en timme), halsbränna och tilltagande svårigheter att gå och stå. Magen blir hård som en basketboll och öm, och nervsmärtan ger sig tillkänna, efter bara ett par hundra meters promenad, och det släpper inte förrän jag kommit fram och satt mig ner. Det tog mig 35 minuter att gå 1,5 km igår… Varierande aches and pains, men inget som direkt tyder på en annalkande förlossning. Den glupande aptiten har mattats av lite de senaste två dagarna. Brösten ömmar och har börjat producera mjölk.

Det fungerar okej att jobba (skrivbordsarbete) så länge jag i vart fall fått lite sammanhängande sömn, men annars duger jag inte mycket till. B har nog inte riktigt förstått (eller orkat med) mitt behov av avlastning under graviditeten, men nu är det bara tvärstopp, så han får göra det som ska göras eller skita i det, för jag kan bara inte göra annat än sätta mig i soffan om kvällarna. Jag orkar inte ens tjata, så diskberget får torna upp sig bäst det vill.

Och ett ”besvär” jag glömt att nämna, men som blivit extremt den senaste månaden eller så: det knakar så in i bomben om hela den nedre ryggen/höften om nätterna. Varje gång jag rullar/kravlar ur sängen för att kissa knakar det så jag nästan blir full i skratt!

Knyttet rör sig som vanligt oberäkneligt, med lugna dagar varvade med aktiva sådana, och i det avseendet ska det bli så skönt när hen kommer ut – att direkt kunna se om hen mår okej, istället för att gå runt halva dagar i stöten och undra om hen lever.

Från imorgon kväll finns enbart du på mitt officiella schema, mitt lilla Knytt, så det är bara att komma ut!

Sömnlös i sängen

Sömnlös i sängen

Men alltså! Den här förbaskade sömnlösheten ger mig ingen respit. Inatt har det inte ens fungerat att hålla mig vaken sent.

Tänkte när jag somnade vid 01.30 att nu, nu skulle jag väl ändå få sova tills klockan ringer vid 06.30, förutom någon kisspaus. Eh… vaknade vid 02.25 för att kissa och hade svårt att somna om. Nu är klockan 05.45, och jag har varit vaken sedan det andra uppvaket vid 04.20.

Jag har inte ont någonstans, ingen superbesvärlig magsyra, Knyttet är lugn, mannen snarkar inte så ljudligt, jag är inte kissnödig, och har egentligen inga tankar som ligger och maler och försvårar insomning. Jag är bara vaken. Men för trött för att gå upp och göra någon nytta.

Och sen gick internet sönder, så jag gick ändå upp och vek hela det stora berget ren tvätt. Att vika lakan är bland det värsta jag vet – dessa förbaskade kanter som bara vill krulla sig, och inte bli perfekt platta, och bökigheten i hela företaget när en bara mäter 163 cm ovanför marken. Nu är klockan halv nio, jag har vikt lakan och sovit i tre timmar inatt, och jag är trött och irriterad och ytterst gravid och ska snart iväg för inskolning och jobb.

Tur att B håller på att fixa kaffe!