Slapparlördag

Slapparlördag

Idag har vi hittills bara tagit det lugnt. Käkat pannkakor till frukost och pysslat med lite tvätt och städning i sakta mak.


Ungarna har ömsom röjt runt kring benen på oss, ömsom sovit (L) eller kollat Netflix på paddan (H). L är så himla nära att börja gå på egen hand nu – hon står själv lääänge, och tar ofta ett steg innan hon sätter sig på rumpan eller tar tag i nästa stöd. Idag tog hon till och med två små steg innan hon kontrollerat satte sig ner.

Hon är extremt mammig, och börjar storgråta så fort hon ser mig när jag varit borta, och visar ofta att det bara är mamma som gäller. På kvällarna är hon extremt svårsövd, och vill helst röja runt fram till 22-tiden. Måttligt kul för mamman, som själv är tröttare än vad hon är…

H har drabbats av stor regression, och sitter och förväntar sig att vi ska ooo:a och aaa:a när han pekar och säger ”titta där!” också. Vill ofta bli matad, och börjar gny och gnälla när L gör det. Lite sött, men rätt jobbigt. Pottan går det dock framåt med, och både kiss och bajs hamnar oftare däri än i blöjan. Plötsligt händer det!

Kvällen bjuder på kalas för min del, då vi (jag och kollegorna) ska åka hem till en vagt bekant för att fira hennes nya jobbtitel. Hon, och flera andra som ska dit, har jobbat på min förra, vidriga, arbetsplats. Any enemy of my enemy is my friend, så att säga, så vi dricker nog lite vin och snackar kopiöst med skit om übernarcissisten vi haft som chef. Kan bli kul!

Familjen tar sin tillflykt hos nästangrannarna medan jag är borta. Med lite tur är jag hemma först och får lite ensamtid innan de kommer tillbaka…

Framsteg i pottfrågan

Framsteg i pottfrågan

Vi har ju haft …svårt…att få med H på tåget vad det gäller att börja gå på toa/potta. Efter en lysande start i 1,5-årsåldern kom vi av oss med flytt och kattungar och sjuka katter och graviditet och bebis, och plötsligt var vi mitt inne i den s.k. trotsåldern med en släng av typisk regression. Där ryggmärgsnejet även omfattade alla försök till att få honom till pottan.

Vi har trugat, bönat, bett, tjatat, skällt (veet, inte bra) och mutat. Men han har inte velat. Han har varit torr hela natten länge, och verkar känna av när det är dags dagtid. Så det har varit någon sorts mental spärr.

Men vi har ledsnat på att ha två blöjbarn, och vid tre år fyllda är det ju minst sagt på tiden att sluta med blöja. Så jag började så smått med den situation där vi vet att han alltid är nödig – när han vaknar. Jag började helt sonika rycka av honom blöjan så fort han vaknat. ”Oj, nu får du skynda till pottan innan kisset kommer!” Han har försökt komma undan med blöjan i behåll ett par gånger, men annars – kiss i pottan varje morgon utan knot! 

Nu har vi även börjat pricka in bajset, i vart fall ibland. Ofta kommer han och vill till pottan när det redan är för sent, men ibland säger han till innan, och ibland kan vi räkna ut när det är dags och övertala honom att testa pottan.

I måndags frågade jag när vi kom hem om han behövde gå på pottan, och han tyckte att han skulle göra det efter mellis. När han ätit klart påminde han själv om att det var dags för pottan, och gick och kissade. 

Han ville inte bajsa, sa han först, men efter att han gått upp såg han ut som att något var på gång, och jag sa att han skulle sätta sig på pottan och se om det kom något bajs. Han tog det lite för bokstavligt, och såg efter lite för snabbt, med resultatet att en redig bajskorv hade landat bredvid pottan. Sällan har jag varit så glad att se bajs på golvet! 

Igår blev det en laddning i blöjan på eftermiddagen, men idag hade han själv velat gå på pottan när de kom hem från föris, och – voila! – bajs i pottan. Han har börjat prata om att han ska få kalsonger, och det känns som att han äntligen, äntligen själv vill sluta med blöja.