Ute i vårsolen

Ute i vårsolen

Efter att H sovit middag gjorde vi en snabb lunch på lite diverse vi hade i kyl och frys; stekt potatis, lite korv- och lökhack med vitlök och resterna i en påse frysta sommargrönsaker och en burk majs vi öppnat till middagen igår. H kräver nämligen ”mahzz” till nästan varje måltid – pekar mot skåpet där burkarna förvaras och uttrycker sin order.

Jag är glad att jag fortfarande kan äta allt, med det blir nog värre. Illamåendet satte in ordentligt i vecka 8 förra gången, och höll i sig till vecka 15-16. Under denna period kunde jag i princip bara äta vita och harmlösa saker som vitt bröd med smör och ost, pannkakor och semlor. Lite frukt kunde också gå bra, när inte halsbrännan var som värst.

Vädret var strålande, så vi tog vagnen och gick på en lång promenad som slutade vid affären, där vi handlade lite mat, och sedan gick vi förbi parken för en stunds lek på vägen hem. Naturligtvis hade vi både på väg till OCH från affären gått förbi järnvägsspåren så att vår lille trainspotter blev nöjd.

Jag kunde inte heller hålla mig från en premiärglass i solskenet. Som jag naturligtvis delade med H. Och jösses, vad det var populärt! ”Gahzj” lärde han sig säga på en minut, och hela pojken bara sken som en sol. Han fick smaka glass förra våren/sommaren också, men då var han ju så liten att han inte riktigt fattade grejen.

6DAF8C8A-B257-4D75-A147-DD004F585537

Jag har börjat spänna fast honom bara över höften när vi är ute och går, så att han är lite friare att röra sig i vagnen. Det känns framför allt viktigt nu när vi oftast kör vår Mountain Buggy Terrain V3, som ju enbart är framåtvänd. Detta har utmynnat i en ny jätterolig lek som innebär att han omväxlande kikar på mig genom sufflettens tittlucka och ut på sidan runt suffletten. Han skrattar så att han kiknar.

En sak som jag helt glömt att skriva om nu i de senaste dagarnas gravidyra är att vi nu officiellt har slutat amma. Tror jag. Det är i vart fall minst fyra-fem dagar sedan han fick tutte senaste, och flera veckor innan det har han, när han krävt det, mest fått snutta i några minuter innan jag lyckats få honom att somna om utan. Imorse var första gången på flera dagar han ens efterfrågade det. Han vaknade till på morgonkvisten, drog i mitt linne och sa ”duhduh!”. Jag sa ”neej, här ta lite vatten” och ”tutte slut nu”. Han drack ett par klunkar vatten och nöjde sig sedan med att bara kramas. Inga protester alls.

Jag trodde att det skulle kännas sentimentalt när det definitivt var slut med amningen, och det hade det nog gjort också, om jag inte var medveten om att mina bröst snart ska bli någon annans igen. Att få ha min kropp i fred ett tag kan jag bara glömma. Men det gör absolut ingenting, för det ska bli så kul att komplettera vår familj med en ny bebis, ett syskon till vår allra finaste lilleman.

H:s nittonde månad

H:s nittonde månad

IMG_1155

H:s nittonde levnadsmånad börjar lite trist, med sjukdom i hela familjen. H och jag åker på någon mystisk magsjuka som är lågintensiv men långdragen. B får influensa.

Vid ingången av månaden väger han 12,58 kg och är 83,5 cm lång (enligt 18-månaderskontrollen), och vad som hänt efter det vet vi inte riktigt, men det är väl vettigt att anta att han inte växer lika snabbt längre, så att skillnaderna inte är så dramatiska från en månad till en annan. Klädstorleken är 86/92, och skorna i storlek 22 börjar bli lite små.

Vi går på babysim, där han börjar bli riktigt trygg i vattnet, och verkar tycka att det är riktigt roligt både att dyka och att åka rutschkana ner i bassängen.

_DSC0084
H på babysim. Fotografi av Åsa Arctaedius, babysimfotografen.se.

En viss harmoni infinner sig, då han börjar sova i princip hela nätterna igen, efter att i flera månader ha vaknat och gråtit ett antal gånger efter att han somnat, så att vi suttit på helspänn i vardagsrummet på kvällarna, redo att springa upp och trösta. Vi (eller jag) jobbar vidare på amningsavslutet, men han vaknar fortfarande någon gång per natt och är otröstlig om han inte får sin ”duhduh”.

Ett helt gäng nya tänder har dock trängt fram från jul och framåt, vilket kan förklara en hel del dåligt humör, orolig sömn och matkrångel. Utöver de fyra främsta tänderna uppe och nere har 2-3 tänder ytterligare på varje sida börjat kika fram, både ”huggtänder” och kindtänder har dykt upp, även om de bara kikar upp litegrann ur tandköttet ännu. Det är bara några enstaka av mjölktänderna som fortfarande inte syns alls.

IMG_1119

Han är vild och springer och klättrar överallt, och har ingen ro att bara sitta stilla och titta på tv eller liknande. Humöret är generellt glatt och soligt, även om det är ett par dagar då han blir lite ledsen vid förskolelämningen, vilket aldrig hänt tidigare.

IMG_0959
H klättrar glatt upp i sin Bugaboo Bee3 Van Gogh när mamman leker barnvagnsparad i hallen.

Det går upp och ner med maten, vissa dagar är det som förgjort att få honom att äta just någonting som inte är pannkaka, köttbullar eller korv, medan han andra dagar äter glatt av det mesta. Helt salongsfähig är han dock inte. När vi äter födelsedagsmiddag för farmor på restaurang gör han en barnklassiker och sliter ner duken så att mamman får bubbel i hela knät. Som tur är var det bara cava…

IMG_0845

Han hänger själv med morfar en stund för första gången, en dag när han fortfarande är ”i karantän” från förskolan efter magsjuka, och både jag och B har jobbmöten vi inte kan boka om. Vi tar bussen till min arbetsort och äter lunch hemma hos morfar, och sedan promenerar vi tillsammans ner på stan där morfar och H får mata ”kackorna” vid ån och leka i parken, medan jag går till kontoret en stund. Och det går hur bra som helst, både morfar och H hade haft roligt.

Vi är också hundvakt över en helg, vilket H tycker är roligt. Hunden Mimmi är dock inte riktigt lika glad över den konstanta uppmärksamheten, och markerar med att blotta tänderna när hon inte ens får vara ifred på sin sovfilt. H fattar dock inte piken, så vi föräldrar får kolla av läget och lyfta bort H när det behövs. Även om Mimmi är världens goaste labrador så är hon inte van vid småbarn, och det är upp till oss att se till att inget går snett mellan de två.

IMG_0822

Pratet är fortfarande inte så många riktiga ord, men ”kah-kah” och ”pah-pah” får ännu fler betydelser. ”Kah-kah” betyder anka, groda, kaka, pannkaka, jacka m.m., och ”pah-pah” betyder förutom pappa även trappa och lampa. Han blir också allt mer intresserad av böcker, och kommer ofta springande med böcker där han omväxlande vill bli utfrågad om att peka ut olika saker, och omväxlande vill peka och få berättat för sig vad saker heter. Jag blir lite överraskad av att han faktiskt förstår fler ord än jag trodde.

IMG_1070

Ja, det är inte lika mycket som händer på en månad längre. Men jag fortsätter nog med månadssammanfattningarna det andra året ut ändå. Det är så kul att kunna gå tillbaka och se när saker och ting faktiskt hände, för i minnet grötar allt ihop sig och en tror att saker hände i helt annan ordning än det faktiskt gjorde. De jobbiga perioderna känns evighetslånga i minnet, men visar sig vid kontroll bara ha varat i några veckor.

Jag minns att jag kände fasa över det ständiga passandet när han precis började krypa och gå, och tänkte att det skulle vara så i flera år. Och jo, visst behöver en 1,5-åring ständig tillsyn, men det är inte alls på samma nivå som där i början. Nu vet jag vad han kan få för sig att hitta på och inte, och jag litar på hans egna förmågor mycket mer än förr, då varje sak i hushållet kändes som ett potentiell dödsfälla. Jag behöver inte ha honom i synfältet hela tiden, utan kan i godan ro laga mat i köket medan han stökar omkring i vardagsrummet intill. Det är bara när det blir tyst jag behöver kolla vad han håller på med. Men oftast visar det sig att han bara är fokuserad på någon på tv:n, sitter och bläddrar i en bok eller är djupt koncentrerad i något bygga/stapla/pussla-projekt.

Utsövda igen

Utsövda igen

Igår hade jag hämtningstjänst och lämnade kontoret vid 14.30 för att hinna hämta till 16.00, men var mer glad att få se mitt bustroll än stressad över högarna som låg kvar på skrivbordet. Tiden när han kommer att slänga sig i min famn och lyckligt utbrista ”mammamammamma” varje gång jag dyker upp kommer inte att vara för evigt…

Vi gick och handlade paprika, och H fick sin obligatoriska banan. Jag valde den allra största åt honom, men han slök den ändå på nolltid. Enligt förskolan hade han ätit mängder (och bajsat tre gånger!) och sovit bra, så det verkar vara en bra period igen. Sjukdomar och tandsprickning förbi för denna gång! (Jag vet inte ens vilka tänder som kommit, för han vill inte gapa och visa, men i vart fall en ”huggtand”, troligen två, har tittat fram, och kanske någon längre bak också.)

På hemvägen tog vi återigen omvägen förbi tågstationen, så han fick titta på några tåg som susade förbi. Hemma blev det ändå mest matlagning medan H satt i rummet bredvid och tittade på ”I drömmarnas trädgård”. Till middagen åt han en ostmuffin samt potatisen och såsen från gulaschgrytan. Köttet och paprikan ratades helt.

Den här veckan har han faktisk suttit med och ätit vid middagen varje kväll, utan större bekymmer. Men han väljer noggrannt ut vad han vill ha, och det är oftast bara de ”vita” tillbehören. I måndags åt han bara bröd och gräddfil och ratade pulled beef, i tisdags åt han nästan bara den såsindränkta pastan och bara några små bitar kyckling, i onsdags ratade han lax och grönsaker, men åt gärna ris indränkt i kokosmjölkssås. Och så bara potatis, sås och ostmuffin igår. Jaja, han verkar ju växa som han ska i alla fall, så det är väl bara att låta honom hållas, även om det är trist att det mest bara är processade hel- och halvfabrikat som han gillar i kött- och fiskväg.

Efter middagen igår tog jag nattningen, för att låta mannen sitta kvar och tycka synd om sig själv. Han har en mansförkylning de luxe, och spenderar hela middagarna med att gnälla över att han har ont i halsen och inte kan öppna munnen eller svälja. Verkligen jättekul sällskap.

Och det gick som det gick med nattningen. Strax före 23 vaknade jag av att B stod och gestikulerade att jag skulle flytta till min sida av sängen. Sovande småbarn borde skrivas ut på recept för folk med insomningsproblem.

Men 20-06 är förmodlingen sundare än mitt vanliga 00-06 eller 01-06, så det är väl bara att tacka och ta emot sömnen när den ges. Gullungen sov nog natten igenom också. Kanske är amningsslutet verkligen här nu?

Shoppingsöndag, barnklädesrant och föräldraschism

Shoppingsöndag, barnklädesrant och föräldraschism

Natten till söndag var helt perfekt. Lillgrisen somnade i vanlig tid på kvällen, sov, sov och sov till klockan 07, ammade fridfullt en liten stund, somnade om och vaknade för dagen vid 08. Inte ett enda uppvak utöver att han tydligen satte sig upp och smågnällde när B kom till sängs, men somnade om direkt igen när han fick några klunkar vatten. Jag märkte det överhuvudtaget inte. Jag kan inte minnas när jag fick sova en hel natt senast.

Vi tog en promenad till köpcentret och shoppade lite kläder till mig och B. Sedan åt vi lunch, och shoppade sedan lite kläder till H. Det var inte planerat, men tvunget efter att han hällt ut ett vattenglas över sig själv när vi åt.

Som vanligt var det svårt att hitta något vettigt. Vi har köpt allt vi tycker om från P.o.P för närvarande, och övriga affärer har nästan bara antingen bilar/dinosaurier på mörk botten, eller rosa och lila volanger (inte för att P.o.P är enormt mycket bättre, men lite i alla fall). Eventuellt gick det att hitta lite neutrala kläder i bleka pasteller på Kappahl (TRÅK!).

Efter att ha kollat Lindex, Kappahl, Molo (har inte så väldigt pojk- och flickiga kläder, men de är mörka och dystra och affären i sig är som en mörk grotta) och Name it (de är tamejfan värst, med utmärkt tjej- och killsida och enormt ”grabbiga” pojkkläder) återvände jag till Lindex och köpte ett par blå plyschbyxor och en tröja som var det närmaste jag kunde komma den typ av barnkläder jag vill ha, blå-vit-orangerandig med Lille Skutt på.

IMG_0524

Dåligt foto, jag vet, men han är inte lätt att få att fastna på bild längre. Det här var det enda jag tog igår där han stod still och visade magen så det går att se gulliga Lille Skutt. Men vi tar ett till, bara för att visa att han faktiskt inte avskydde sin nya tröja så mycket att han grät hela kvällen.

IMG_0527

(Behöver snickerierna i huset målas? Svar: JA!)

Varför, varför, varför finns det nästan inga färgglada och roliga barnkläder utan tydlig tjej/killprofil i de vanliga affärerna? Jag hittade denna, och en tröja med blå botten, röda kantband och bilar/traktorer etc i glada färger (också på Lindex). Två tröjor hittade jag på 25 minuters intensivt sökande i fyra butiker! Jag skippade biltröjan för jag ville inte låta mitt medvetna sökande ändå utmynna i en blå tröja med bilar, även om den helt klart var en sådan jag lika väl hade kunnat köpa till en dotter, om jag hade någon.

Ge mig frodigt gräsgrönt, knalligt apelsinorange, klart blåklintsblått, illande brandbilsrött och lysande solskensgult, med lite murrigt chokladbrunt, sobert skymningsblått, bländande snövitt eller vilsamt silvergrått till! Tydliga mönster med konturer och kontraster, gulliga djur och frukter och bilar och hus och träd och allt möjligt som är fantasifullt och snällt! Inga dödskallar, inga monster, inga arga, rytande tigrar eller skräcködlor. Ska det vara så svårt?

IMG_0513

Så här fint sov han i alla fall under promenaden, och en liten stund in på shoppingrundan. Min lilla stora kille som plötsligt kan bära upp kläder i storlek 92 utan att det ser helt galet ut.

Jag unnade mig själv en lyxig present också. Sedan förra sommaren har jag haft en oförklarlig – men ihållande – längtan efter blått läder, har sneglat på blåa skor och blåa väskor. Bland annat en fin mörkblå väska från danska Adax. Priset strax norr om tre tusenlappar har dock avskräckt mig. Men nu i slutreornas tid hängde den plötslig där, just den skönhet jag spanat på, med en prislapp som gått från 3 099 till 1 599! Jag kunde inte låta bli, så den här gången fick den följa med hem.

IMG_0522

Den är blåare än vad den ser ut på den här bilden, rymmer min 13,3″ MacBook och en hel del annat. Mamman måste ju få unna sig något som inte är en skötväska eller praktisk jobbryggsäck någon gång, va? Och en klassisk skinnväska kommer en ju kunna slita på i många, många år framöver.

Sedan var söndagen i princip slut, och vi hade en lugn kväll hemma med tvätt, krukväxtvattning och annat sköj.

Morgonen idag blev en o-favorit i repris. H vaknade och ville amma två gånger mellan klockan 04.30 och 06.00, fick det, och vaknade ändå och skrek rätt ut när jag försiktigt försökte tassa ut ur sovrummet vid 06.40. Han lät sig inte blidkas trots att jag genast återvände till sängen. Så jag kunde lika gärna ta upp honom och börja dagens rutiner med blöjbyte, tandborstning och påklädning. Det var bara en halvtimme kvar till hans vanliga uppstigningstid ändå, eftersom jag redan blivit sen i och med den andra amningsvändan, som inträffade när jag egentligen skulle ha stigit upp.

Jag kan nämligen inte lita på B när det kommer till att ta hand om rabiatgalet litet troll på morgonen. Sad but true. När B sover tungt blir hans respons på sin tokgråtande son ett argt ”Men H, SLUTA nu! Tyst!”, och fasthållande av skrikande, sparkande barn som enda åtgärd. Det är inte okej för mig. Även om det är det en egentligen vill, så får en aldrig bemöta H:s ilska och ledsenhet med egen ilska, bara för att en är trött och bara vill sova vidare.

Det är okej att bli ledsen för att mamma ska lämna en på morgonen när en är ett och ett halvt år. Det är okej, och även om han inte vill bli tröstad så ska en (enligt mig) fortsätta trösta, och kanske avleda lite genom prat och lek eller praktiska göromål som blöjbyte, tills ilskan och sorgen har gått över. B är en fantastisk pappa på (nästan) alla andra sätt, men otröstliga skrik när han själv sover kan han inte hantera. Så då stannar jag kvar och gör det. För att jag måste. Jag vill inte att H ska känna att han gör något fel när han blir arg och ledsen.

Så imorse skildes vi åt vid grinden, jag gick åt ett håll och pappan och barnet åt ett annat. Så här fint avvinkad blev jag av lillskrutten, som inte var ett dugg ledsen längre!

IMG_0531

 

Bra och dålig morgon

Bra och dålig morgon

Idag vaknade H inte förrän vid 4.30 och krävde tutte (”duhduh!”). Fick amma en stund och kunde sedan sövas om relativt smärtfritt efter att jag trugat lite. ”Nappen? Joo, naa-ppen! Sköna kudden! Lite vatten? Här får du lite vatten, älskling! Ge mamma flaskan. Så ja! Nappen? Kudden!” Sedan somnade han om. Bästa natten på en vecka, helt klart!

Kanske, kanske kan min dröm om totalt amningsstopp senast på 18-månadersdagen ändå bli sann? Jag vill få sooova en hel natt snart! Det är inte mysigt att amma längre, han ska ligga tvärs över mig (och han är tung nu!) och vevar med armarna, drar mig i håret och gröper med naglarna i mitt ansikte. Han bara bråkar om jag inte ligger med båda brösten i vädret, så det blir kallt också. Varje amningstillfälle ligger jag vaken och lider, fryser och vill bara få somna om insvept i mitt varma täcke. Och den senaste veckan har han avrundat med otröstliga arga och ledsna tjut upp till flera timmar efter amningen. Jag är färdig med det här nu. Verkligen.

Men idag gick det alltså bra. Det dåliga var att han precis höll på att somna om när min klocka ringde 05.10. Jag rafsade åt mig telefonen i panik, stängde av alarmet och somnade om en halvtimme istället för att bara vänta i fem minuter tills det var säkert att smyga mig upp. Så någon simning var det ingen idé att försöka hinna med, om jag skulle komma till jobbet i rimlig tid efteråt. Jag konstaterade att det var kört, och sov en extra halvtimme till istället. Vilket i och för sig var skönt, för det betade ju av en liten bit av minuset på sömnkontot. Och det är väl också bra för hälsan?

Jaja, det blir en kort arbetsdag idag, och sedan hämtning. Idag blir det hälleflundrafilé till middag, fyndad på Ica för bara 139 kr/kg. Jag tror jag gör det enkelt och kör in fisken i ugnen med lite citron och smör, och serverar med någon kokt grönsak och dillslungad potatis. Enkelt och gott.

Sedan SKA jag komma i säng i tid idag. Senast kl 22 ska jag in i duschen, och sedan marsch i säng! Hur ska jag någonsin kunna bli en fungerande morsa som ser till att ungen har bra rutiner, när jag inte ens klarar av det för mig själv? Sitter uppe för sent varje kväll och kämpar med att få okej måltider lagom utspridda över dagen. (Och ljuger för min kaloriräknarapp när jag märker att jag ätit för mycket, typ ”glömmer” att nämna den där halvflaskan vin som avnjöts till maten.) Vuxet, eller?

Apropå vin låter det ju lite som att dagens måltid skulle göra sig ypperligt med ett par glas… riesling, kanske? Eller sauvignon blanc? Chablis? Mmmm… Vin är väl också bra för hälsan?

Tredje stöknatten

Tredje stöknatten

Precis som befarat hade vi en stökig natt igen. H vaknade vid… 3?… 4? och grät och grät. Ville ha tutte, och fick det också. Men sedan ville han bara ligga kvar där och snutta och snutta, dra mig i håret och slå/riva mig i ansiktet. Jag kan inte sova ett dyft när han ligger tvärs över mig och vevar, så när han –till slut – började verka dåsig försökte jag frigöra mig, angelägen om att ta tillvara på min sista stund av sömn innan klockan skulle ringa vid halv sex.

Mer tröstlös gråt följde så klart, följt av en turné runt sovrummet. Jag stängde dörren så att lilleman inte kunde ta sig ut i hallen, och släckte den lilla fönsterlampan vi brukar låta vara tänd på vintern, för att göra klart för honom att det var natt. Han skulle ändå prompt antingen läsa bok, leka med ett gammalt diadem han hittat någonstans, eller bara gråta.

Klockan var en bit efter fem när han väl somnade igen, efter att mer eller mindre ha härjat sig själv till sömns. Jag hade såklart försökt trösta, men utan resultat. B vaknade en gång och var arg, tog ut sin aggression på den stackars katten Doris (som råkade jama mitt i alltihopa och blev bryskt utkastad ur rummet av en skogstokig B), svor över att ”så här kan vi för f-n inte ha det”, vände sig, och somnade om. Kvar låg jag med vår krisande avkomma, och kunde inte annat än hålla med. Jag ville helst kasta ut både barn och man ur sovrummet. Eller själv dra därifrån.

Idag har jag tagit min tillflykt till kontoret. Lugn och ro. Men då längtar jag så klart hem till lillen… Idag jobbar jag full dag, men sedan är det min tur att köra hämtning onsdag och torsdag, då hinner jag träffa honom lite längre.

Struligt. Men mamman har nya skor…

Struligt. Men mamman har nya skor…

Det är lite struligt med H nu.

Han vaknar om natten och skriker sig blå om han inte får tutte. När han får det är han i bästa fall nöjd en stund, och somnar om och sover ytterligare någon timme innan det är dags för gråt igen. I värsta fall ska han ligga kvar och snutta och snutta och snutta, för att sedan kasta sig bakåt och vråla så fort hans arma moder behagar försöka sträcka på ryggen bara lite grann, eller hindra honom från att gröpa i hennes ansikte med naglarna eller slita i hennes hår. Jag gissar att han inte är nöjd med den lägre produktionen som naturligtvis blivit resultatet av att jag försöker trappa ner amningen till en eller ett par gånger per dygn. Hade jag vetat att det skulle bli så här mycket misär och bråk ändå hade jag ju lika gärna kunnat sluta cold turkey…

Sedan är det generellt mycket vilja och temperament just nu. Stora utbrott över allt och inget. Ibland går det att räkna ut varför han är arg/ledsen, ibland inte.

Imorse blev jag sen till jobbet för att han vaknade innan jag hunnit smita ut, och jag hade inte hjärta att bara ignorera hans gråt där han stod bakom sovrumsdörren, medan jag stod i badrummet och försökte vara tyst som en mus, i förhoppningen att han skulle somna om. Väl uppe var han ändå glad, bara han fick hänga med mamman.

Han sprang och kramade om mig när jag kom hem från jobbet på kvällen, åt spaghetti med köttfärssås med stor glädje och somnade utan större åthävor efter en dusch. So far so good. Men jag misstänker att natten/småtimmarna blir bråkiga inatt igen.

Jag hämtade paket hos postombudet på vägen hem. Till mig själv för en gångs skull. Nya skor, som alltid gör mig lite glad. Förmodligen för att samma storlek passar oavsett omfånget på min mage.

Fina springskor (terränglöpningsskor till och med, januarientusiasmen håller i sig än!):

IMG_0482

Och nya mörkbruna vår/höstboots i skinn med snygg nedvikbar lammskinnskant:

IMG_0484

Halva priset på Ecco var det, och jag är väldigt nöjd med mina fynd. Springskorna var riktigt sköna, och jag hoppas de kommer att komma till användning i spåren när snön försvinner. Och stövletter med en liten klack till våren!

Nä, nu ska jag hänga en tvättmaskin, och sedan kasta mig direkt i säng. Måste sluta nattsudda på vardagarna, hur lockande egentiden efter att H somnat än är…

Mör, men lycklig (iklädd en onesie och ägare till bärmojäng nummer sex)

Mör, men lycklig (iklädd en onesie och ägare till bärmojäng nummer sex)

Helgen är redan slut, så när som på ett par timmars vuxentid på tu man hand (försåvitt B kommer ner efter att ha nattat pojken inom rimlig tid). Vi var sena med middagen, och gossen behövde duschas, så han sover inte ännu. Jag hör pärlande skratt från sovrummet, så det kanske tar ett tag innan han kommer till ro.

I helgen har jag mest gått och gått. Vi trotsade kylan och tog en promenad till köpcentret igår, med H i full vintermundering under åkpåsen. Han somnade nästan på en gång, och vaknade inte förrän vi började knäppa upp alltihopa för att han inte skulle smälta bort i värmen när vi kom fram. Vi hittade lite kläder till H på Polarn o. Pyrets rea, men framförallt hittade vi en pyjamas-onesie till MIG, och en likadan till H. Jag är ungefär hur kär som helst i min pyjamasoverall, och har haft den på mig precis hela dagen idag. Nu är det ju snart överstökat med H, men det här med att amma på natten under vinterhalvåret kan bli väldigt kallt när en ska ha kläder som kan dras ner eller öppnas i fram. En långärmad och långbent pyjamas med knäppning ifram är idealisk för nattamning på vintern, precis som min favorit på sommaren har varit nattlinnen av typen förlossningssärk.

Han ammade två korta vändor på småtimmarna i fredags natt, men tre gånger inatt. Bara han inte blir sjuk igen inom kort så kanske vi kan avsluta helt om några veckor. Jag försöker avleda och övertala så långt det går, och ammar bara när ingenting annat fungerar på natten.

B har blivit förkyld, så idag packade återigen jag ner min lilla kåldolme i vagnen och gick ut på promenad. Dels för att B skulle få ta det lugnt en stund, och dels för att jag skulle ”tjäna in” lite utrymme att äta och dricka gott till middagen. Jag håller koll på vad jag äter kontra vad jag gör av med med hjälp av ett par mobilappar just nu, vilket är väldigt nyttigt för mig, som generellt äter för mycket och rör mig för lite. Att rent konkret behöva budgetera mitt mat- och dryckesintag är nödvändigt för att jag ska få motivationen till att ta en extra promenad eller stoppa mig själv från att okynnesäta den där extra portionen/mackan/kakan. Inget en orkar hålla på med hur länge som helst, men jag brukar hålla koll ett tag så att jag hittar någon sorts balans som fungerar för mig.

Dagens promenad blev emellertid längre än vad jag tänkt. Jag testade en ny väg, hamnade i grannkommunen, och hittade efter långt och träget sökande ingen annan gångväg hem än den jag just kommit dit på. Och jag som avskyr att gå fram och tillbaka! Jag försöker alltid hitta en slinga att gå, så jag slipper ta samma väg igen. (Dagens i-landsproblem, jag vet!) Närmare milen med barnvagn i snön, iklädd skidbyxor och total vintermundering, gör att jag är hyfsat mör just nu. Men också väldigt lugn och tillfreds. Med risk för att låta totalt cheezy så mår jag väldigt bra av att vara ute i naturen när det är fint väder. Solskenet på ljusblå vinterhimmel. Rimfrosten på alla träd och buskar. Underbart!

H vaknade på tillbakavägen efter att ha sovit en bra stund, och hade en smärre livskris, som bara delvis botades med en klämmis. Han har blivit helt beroende av grötklämmisar, och suger i sig flera stycken om dagen. Mat har han plötsligt ätit ganska dåligt av igen under lördag och söndag, och jag undrar om han inte har nya tänder på gång, som gör att det är obekvämt att tugga. För så gott är det väl ändå inte med kall gröt på påse? Han gnager en del på leksaker och annat också.

I fredags kom också min sjätte (och kanske verkligen sista…?) bärmojäng på posten. Jag slog till på en EasyHug efter att ha sett en annons på Facebook. Det är två tygstycken ihopsydda till ”ringar”, som träs korsvis över kroppen så att de bildar ett kryss, precis som en bärsjal. Barnet bärs inåt på framsidan. Den används tills det blir för tungt, oftast runt två år enligt manualen. Inte så lång användningstid kvar med andra ord, men att bära H fast mot kroppen brukar vara det enda sättet att få honom att sova när vi till exempel åker tåg, så jag tyckte det kunde vara värt det för det närmsta halvårets resor. Det är nämligen två tunna och lätta tygstycken i linne och viskos, med en medföljande påse i samma tyg. Tar ingen plats och väger inget, och samtidigt snabbt och lätt att ta på. Det är taget för en femhundring!

image

Min nya hemmauniform, kåldolme på promenad, te och kakor på sängen till den sjukliga pappan, och nya bärmojängen.

H gillade att sitta i EasyHug när han kände sig kramig idag. Ville inte gå ner. Fantastiskt att det plötsligt går att fråga honom saker och få ett eftertryckligt nickande eller bestämt huvudskak till svar!

Fredagskväll på vår gata i villastaden

Fredagskväll på vår gata i villastaden

Paartaay!?! Nej.

Barnet sover, efter att ha ätit ett redigt mål stekt rödspätta med zoopasta.

Vi åt salmasushimi med soyadipsås, avokado och gurka och delade en flaska pinot gris.

Jag fick en katt i knät och somnade i fåtöljen.

Vaknade nyss till och överväger att gå upp och lägga mig, men pallar inte.

Fredagskvällarna är inte vad de en gång var.

image

PS. Har inte ammat sedan 03 imorse. Är jag på väg att sluta nu? På riktigt?

Gullungen

Gullungen

Igår jobbade jag hemifrån medan lilleman var på förskolan. Det var första gången sedan han föddes jag var själv hemma en hel dag. Jätteskönt att få vara helt ensam i huset. Förutom katterna, då. Som såg till att jag inte blev FÖR bekväm genom att krafsa på dörren när jag gick på toa.

På eftermiddagen hämtade jag, efter att ha installerat den kraftigare åkpåsen från 7 A.M. Enfant i Buffalon. Plutten låg som en liten kåldolme i åkpåse, pälskantad öronlappsmössa och overall. 14 minus är ändå 14 minus. Sedan tog vi en liten promenad förbi torget och hämtade paket. Lite reakläder från Babyshop (i storlek 92!) ett paket från Barnens bokklubb som jag glömt avbeställa (visserligen fina böcker, men de kommer bli liggande ett bra tag innan H är redo att lära sig färger och att räkna), och en massa DVD-skivor med ”I drömmarnas trädgård”.

Ett svindlande ögonblick trodde jag att jag lyckats samla alla 20 DVD-filmer som finns på svenska. Sedan uppdagade jag en dubblett, så lyckan blev kortvarig. De har ju utgått överallt, så det har varit ett himla pyssel att hitta enstaka kvarvarande exemplar i olika nätbutiker och buda in begagnat från Tradera. Den allra sista filmen verkar dock vara knepig att hitta. Orka fastna på 19/20! (Fullt medveten om att H inte rimligen behöver 60 avsnitt att titta på. Men den serien är helt outstanding bland barnprogrammen, och fortfarande det enda som jag tycker är lagom för H:s ålder, så jag vill samla på mig för eventuella ytterligare barn. Och sen har jag kanske en viss perfektionistisk läggning, och tycker om när samlingar är kompletta…)

H var som vanligt extremt hungrig efter förskolan, och åt 1,5 stor klämmis, en yoplait-yoghurt och lite rester från gårdagens bulgur och kikärtor till mellis. När B kom hem och det var dags för middag åt H även lite ärtsoppa (med mycket senap!), och avslutade med att moffa i sig 4,5 pannkakor. Han är helt tokig i pannkakor; äter upp dem hur snabbt som helst och gråter efter mer. Av de första fyra pannkakorna gick 3,5 till barnet. (Den halva var egentligen pappans, och barnet förde en högljudd kamp för att få hela den pannkakan också.) Sedan sov han. Tillväxtfas på G eller bara återhämtning efter senaste förkylningen?

Jag lyckades avleda hans intresse för tutte hela kvällen, och även en gång när han vaknade vid midnatt och vi gick till sängs. Jag har uppfunnit en ritual när han vaknar i sängen, som går ut på att jag med stort ståhej letar efter nappen (även om jag vet var den är) – ”VAAAR ÄR NAPPEN?” –letar runt i sängen – ”DÄÄÄR ÄR NAPPEN!” stoppar in nappen i hans mun – ”Här får du nappis, älskling” – stryker över hans kudde (som egentligen är min) och säger ”Här är H:s kudde.”, Varpå han oftast bara dimper ner på kudden och somnar om.

Vid 3-tiden var han dock bestämd i sitt uppsåt att få tutte, och då fick han såklart. Men det var enda gången. Hoppas, hoppas att det kommer gå att trappa ner och avsluta mjukt nu.

Jag tog mig en sovmorgon (läs: råkade stänga av larmet istället för att snooza) och vi fick en gemensam avfärd. Vi väcker H vid halv åtta, och han är idel skratt och kramar. Byter blöja, borstar tänder, klär på, tar på ytterkläder. Allt medan han mest småpratar, ler och gosar. Gemensam lämning, då han sprang upp i fröken N:s famn och genast började vinka åt oss. Han är ju helt enkelt ljuvlig, vår son! (Garanterat helt 100 % opartisk åsikt, hehe…)

Nu lite jobb innan det är dags för helg!