Insnöad i fjällen

Insnöad i fjällen

Jag har inte gått och dött eller så. Just nu sitter jag insnöad på hotell i Trysil. Bilarna på bilden hade hela motorhuvarna täckta med snö bara några timmar efter att den här bilden togs.

Vi bilade upp i söndags, och kom upp till ett begynnande snöoväder. Som i princip har hållit i sig sedan dess. Snön yr och vinden blåser, och jag har inte varit utomhus sedan vi kom. B har inte heller givit sig ut i skidbacken ännu, och de få i sällskapet som gett sig på att försöka har mötts av mestadels stängda liftar och svåråkt snö.

Så jag har mest ätit. Sovit middag två gånger per dag med ett eller två barn. Badat lite pool, och hängt i hotellets ursunkiga lekrum. Sprungit efter L, som rymmer så fort hon får chansen, och klättrar på allt.

Imorgon är sista dagen, och då ska B förhoppningsvis få åka några åk, och H ska få testa att stå på ett par skidor för första gången. Om det bara blåser lite mindre ska jag försöka ta ut L i pulkan en vända.

Jag törs inte ens hoppas på att vädret ska bli tillräckligt bra för en repris på förra resans barnvagnspromenad upp till Høyfjellssenter. Veckan innan resan började jag en ny vana, med omväg till jobbet, lunchpromenad och en sen kvällspromenad efter att ungarna somnat. I snitt har det blivit 12-15 kilometer om dagen, och det har verkligen gjort gott för både kropp och själ.

Men nu med tre helt stillasittande dagar är jag rastlös i hela kroppen, och har en rejäl Pokemon Go-abstinens. Det är ju det jag pysslar med när jag är ute och går, för det lilla spelet motiverar mer än någon träningsapp jag någonsin testat, och får mig ut även när klockan är 22 och jag är dödstrött och det är minusgrader ute. Varje kilometer ger ju distans för att kläcka ägg och få godis från sin buddy. Plus att en kan fånga pokémon, snurra stop och samla exp och stardust. *NÖRD* Här finns inte ett enda litet pokestop som går att nå till fots, i alla fall inte under nuvarande väderförhållanden…

Men vi har en viss trivsel ändå. Vi är tre par (och 2+1 barn), och bor i en lägenhet med ett påkopplat dubbelrum, plus ett separat dubbelrum för det nyblivna samboparet utan barn (än). Frukost äts i hotellmatsalen, lunch lite som det faller sig, och sedan har varje par haft ansvar för att laga middag i lägenheten en kväll. Sista kvällen blir det restaurang.

Vi bjöd på chèvre chaud med tryffelhonung, ljumna rödbetor och stekta kavringskrutonger följt av pasta carbonara på vår kväll. Nästa kväll blev det bruschetta med två toppingar, en med räkor, koriander och avokado och en klassisk med tomat och rödlök, följt av burgundisk gryta med potatismos och en ananaspaj till dessert. Ikväll har vi dinerat på laxtartar följt av oxfilé med rostad potatis och hemgjord bea. Riktigt bra upplägg, med bra mat och känslan av att en får mat serverad varje kväll med bara en kvälls eget arbete.

Barnen har fått frysköttbullar, makaroner, varmkorv. Och korvbröd. Det är ju viktigt att de får i sig sitt vita mjöl och processade charkprodukter i varierad form…

Den här lilla bönan har nyss somnat. Det är så skönt att hon plötsligt blivit så stor att hon kan läggas i en vanlig säng och lämnas där. Om hon vaknar backar hon duktigt ut sängen och ger sig iväg och letar upp en förälder. Som alltid heter ”Mamma!” just nu, oavsett vem det är. Hon är ett litet plåster, som vill upp i famnen konstant och störtgråter så fort en lämnar hennes omedelbara närhet. Hon badade i pool för första gången idag, och verkade gilla det, efter en inledande skepsis.

H röjer runt och älskar både pool och lekrum, men humöret svajar rejält när de vanliga sömnrutinerna blir störda. Men han är i princip blöjfri nu, och jag bara dör av gulligheten i de små boxershortsen som sticker upp över byxlinningen. Han är såklart också mammig, eftersom L är det.

Nä, nu måste jag ut och socialisera igen. Och kanske börja fundera på att natta H också, som dock sov middag mellan 16 och 20, så det kan bli knepigt…

Skidresa #2 med bebis

Skidresa #2 med bebis

För ett par veckor sedan var vi iväg på den första längre skidresan sedan H kom. Ja, för min del var det den andra längre skidresan totalt sett, eftersom jag aldrig varit förtjust i vinter, utan hellre rest till solen. Förra vintern gjorde jag dock min nedförsdebut på skidor i Bad Gastein; gravid i tolfte-trettonde veckan kämpade jag på i skidskola en hel vecka och lyckades i vart fall bemästra snöplogen någorlunda.

Första vintern som familj blev det också en resa till de österrikiska alperna, denna gång med bil. Och en liten kille på sju månader! Vårt resmål var orten med det fantastiska namnet Obergurgl, och Hotel Gurglhof. Precis som till Trysil var vi ett sällskap om sex vuxna och två barn; Jag, B och H, ytterligare ett föräldrapar med en tvååring samt två ungkarlar.

Vi åkte från Stockholm en fredag vid lunchtid, för att anlända i Malmö på kvällen. Bilresan gick bra, med bara ett par pauser för att äta, mata H och byta blöja. H sov i princip hela bilresan. Vid 22 gick färjan mot Tyskland, och vi åt slabbig buffémiddag ombord, som ändå är lite mysig i och med att det är första etappen mot kontinenten.

Det är dock märkligt hur mycket otroligt skumma människor som åker med denna båt. Stämningen är lite otrygg, minst sagt, så efter middagen känns det som att man gör bäst i att uppsöka hytten. Östeuropeiska långtradar-chaufförer som sitter i grupp och stirrar på en lite som man tänker sig att man skulle bli utstirrad om man dök upp i en liten håla i träskmarken där folk spelar banjo och har ett extra finger på varje hand. Och medlemmar i MC-gäng som sitter och ser farliga ut i var och varannat hörn.

Vi delade hytt med en av ungkarlarna, och H fick sova i sin mjuklift (Phil & Ted’s Cocoon XL), för det var väldigt trångt att ha honom med mig i min slaf.

IMG_2543
H sover i hytten, på väg mot Tyskland

På morgonen vaknade vi upp på väg in i hamn i Tyskland, och rullade av färjan redan vid åttasnåret. Sedan körde vi hundra mil på ett bräde, med några avbrott för mat och blöjbyte, för att komma fram till orten på kvällen, vid halvåttatiden. H sov återigen nästan hela resan.

Det finns riktigt bra rastplatser längs med Autobahn, där man kan få ätbar, om än inte särskilt spännande, mat. Toaletterna och skötrummen är kanonfräscha. Det kostar 70 cent, men är så värt det. På många ställen ligger skötrummet (”Wickelraum”) till och med utanför toalettentrén, så det kostar ingenting. De gånger de ligger innanför betalzonen kan man dock räkna med att de ligger i anslutning till damtoaletten. Efter att ha betalat sina 70 cent får man dessutom kuponger om 50 cent som man kan använda till fika eller mat på alla rastplatserna.

Vädret var enormt grått och trist hela vägen, och när vi nådde fram till alperna och serpentinvägarna den sista biten var det mörkt och regnigt med nästan ingen sikt och vägblänk som gjorde bilfärden riktigt läskig. Det gick ändå bra, och väl på plats kunde vi konstatera att hotellet var fräscht och riktigt snyggt för att vara tyrolskt.

IMG_2562
Äntligen framme på Hotel Gurglhof

Vi bodde med halvpension, där frukost och femrättersmiddag ingick alla dagar. Maten var väldigt bra, men tyvärr drog serveringspersonalen ner hela upplevelsen genom att stressa igenom hela måltiderna och inte vara direkt angelägna att man skulle få mer än bara utfodring. De slutade uppenbart efter att alla ätit, så de skyndade på måltiden så mycket de kunde, vilket kändes sådär när man är på semester och vill umgås med ressällskapet. Nu hade vi förstås ett stycke tvååring och ett stycke sjumånadersbebis med oss som gjorde sitt bästa för att sabotera alla former av trivsel vid middagarna. H ville/kunde inte sova i restaurangen utan var vaken hela middagarna igenom och skulle smaka mat/underhållas och satt och flörtade med alla. Mest kär var han i vår unga servitris, han högg tag i hennes kjol varje gång hon kom i närheten och följde henne med blicken hela tiden.

Det var också väldigt krångligt att göra H:s frukostgröt, eftersom det inte fanns någon micro man kunde använda själv på hotellet, utan fick be restaurangpersonalen. Vilket resulterade i under- eller överkokt gröt. Och personalen verkade inte superglada över besväret, direkt. Matburkarna kunde vi tack och lov värma på rummet, eftersom vi hade med oss babykostvärmaren.

Hotellet hade en gratis eftermiddagsbuffé också, med bröd, lite chark, en varmrätt typ soppa/korv och lite bakverk. Annars fanns det inte så mycket på hotellet utöver en bastuavdelning och ett lekrum (för större barn).

Byn Obergurgl var liten, och bestod i princip av en gata med en mataffär, några skid-/skidklädesaffärer, ett Bäckerei, några restauranger, en polisstation, en kyrka och en läkarmottagning. Och en massa skidhotell så klart. Det fanns inget att göra om man inte åkte skidor, utöver att gå gatan fram och tillbaka och kanske ta en fika på konditoriet.

IMG_2599
En studie i orange. H i Yoyon och jag med orange mössa och jacka.

Jag vet inte om det var för att det var sent på säsongen och alla var trötta på skidturisterna, eller om det var så det var i byn, men det var rätt trist attityd hos de flesta som jobbade på restauranger, barer och affärer. T.ex. fick den andra mamman i sällskapet veta på en servering att det inte gick att beställa en portion pannkakor med lite glass, det fanns bara antingen med socker eller med mycket glass. Jaha…

Veckan förlöpte ganska händelselöst, jag och H hängde på hotellet och han hade krypträning på heltäckningsmattan. Jag kollade på femhundraelva avsnitt av olika engelska leta-hus/lägenhet-på-landet/utomlands-program.

IMG_2564
H kryptränar på hotellrummet.

Vi gick ut på byn med Babyzen Yoyo eller Ergobaby Stowaway, tog en fika och gick tillbaka.

IMG_2601
Team orange på väg in på hotellet

Mot slutet av veckan kom vi på att det faktiskt gick en bilväg till den närmsta hyttan, och kämpade oss upp på berget med Yoyon, vilket gick nästan helt smärtfritt. Yoyon gick bra även på ojämnt underlag. Det enda den inte klarade av var mjuksnö, då körde den fast direkt.

IMG_2596 IMG_2581IMG_2600 IMG_2577

På kvällarna åt vi alla middag gemensamt i restaurangen, och H ville inte sova. Vi försökte söva honom på rummet innan och sedan ta honom i Yoyon med vår Outlook Sleep Pod sovkokong, men han vaknade ändå direkt när vi klev in i restaurangen. Det hela försvårades en del av att det var enormt varmt i restaurangen, och att Yoyons liggläge inte är särskilt plant.

Jag hann använda både Yoyon och Ergobaby Stowaway en del, och det var kul att se att min kombination med dessa två och Ergobaby Organic Travel Pouch fungerade precis så bra som jag tänkt. Nu behövde jag ju inte direkt växla mellan sele och vagn, men ändå… Jag promenerade ut med H både i sele och vagn, och hade med honom till frukosten i både sele och vagn också, och jag är väldigt nöjd med båda. H somnade faktiskt nästan genast i selen under första promenaden på orten.  Jag hade dock önskat att Yoyon hade ett bättre liggläge, och det känns inte heller helt bekvämt att ha en sjumånaders i framåtvänd vagn. Men man får ju såklart ge avkall på en del saker för att en vagn ska bli så liten som Yoyon.

Efter en vecka var det dags att rulla hemåt på lördagen. Vi åkte direkt efter frukost, och H somnade nästan genast. Vi fastnade i inte en, eller två, utan TRE bilköer på vägen, och hann nätt och jämt till färjan i tid. Först var det någon tunnel i ett pass på väg ner från alperna som var avstängd, sen var det en bil som brann vid vägkanten, och sist var det en omledning av trafiken precis innan Travemünde som gjorde att alla lastbilar på väg till färjan leddes in i ett trångt köpcentrumområde som inte var skapt för denna typ av trafik. Men vi hann i alla fall, och H sov nästan hela tiden utom för två mat- och blöjbytespauser på vägen.

På färjan tillbaka hade jag och B egen hytt, och vi fick även in en barnsäng till H. Som han somnade i helt själv! Väl i Sverige söndag morgon rullade vi av, H somnade och sov tills vi kom hem med undantag för två mat- och blöjbytespauser.

Erfarenheten av skidresa nummer två har lärt mig att det är mycket bättre med självhushållning när det är småbarn med på resan. Då kan man vara flexibel med mattiderna och passa in dem när barnen sover, och kan ha barnen sovande i ett rum bredvid medan man äter, och även laga mat till barnen själv närhelst man vill. Resan till Trysil kändes mycket mindre frustrerande. Däremot är det skönt att ha frukost på hotellet. Det hade vi inte i Trysil, även om möjligheten fanns.

 

Hemma igen, och nu jobbdag

Hemma igen, och nu jobbdag

Igår eftermiddag kom vi äntligen hem. Barnet sov i princip hela bilresan, både från alperna till färjan och från Malmö och hela vägen hem, och vaknade i princip bara för matpauser.

När vi kom ombord på färjan efter tolv timmars färd åt vi middag och drog oss därefter tillbaka till hytten för natten. Det var samma båt som vi kom över med förra lördagen, men den här gången fick vi in en barnsäng när personalen såg att vi hade en bebis med oss.

H var så klart jättepigg efter att ha sovit en hel dag. En del energi hann han så klart bränna under middagen, då han som vanligt flörtade med alla runt omkring och observerade allt i fartygscafeterian. Jag och B var jättetrötta, och med vetskap om den tidiga uppstigningen nästa morgon ville vi bara sova.

Jag provade att amma, men det blev bara en kort paus i viftandet, sparkandet, pratandet och tjutandet. Då provade jag att lägga H i barnsängen med snuttefilten, hans favorit Apis och den nya nyckelpigan jag köpte på en rastplats.

Han låg så han hade full uppsikt över mig där jag låg i min slaf bredvid och läste bok. Han låg och viftade med leksakerna, krafsade på sängväggarna, småpratade och gjorde pruttljud i kanske en kvart. Sedan blev det tyst. Han hade somnat. Helt av sig själv i en egen säng!

Det är också inte längre bara en, utan två små tänder som brutit fram i underkäken. Det går så snabbt nu.

Han var så glad att komma hem igår kväll, och lekte länge i sitt babygym. Sedan somnade han i vår säng vid 20-tiden, och sov hela natten fram till 05.40 då han fick komma tillbaka till vår säng och ammade, somnade om och sov när jag gick hemifrån vid 07.30.

Själv har jag en fullspäckad jobbdag framför mig, men hade också gärna vilat upp mig lite efter resan.

 

På hemväg!

På hemväg!

Nu är vi på väg ner från bergen, och kommer förhoppningsvis att nå Travemünde och färjan i kväll. Vi lämnade Obergurgl i strålande sol, och det var en viss skillnad att åka ner för serpentinvägarna en vacker dag som denna, mot när vi kämpade oss upp i regn och mörker med nästan ingen sikt, och vägblänk som gjorde det hela rätt läskigt.

Den senaste timmen eller så har vi dock spenderat i en obegriplig bilkö och kämpat oss fram ett par hundra meter åt gången, medan trafiken åt andra hållet nästan hånfullt susat fram. Navigatorn visade en stängd tunnel genom ett pass, men varför lät de då inte trafiken turas om i det ena, uppenbarligen öppna, körfältet?

När vi satt fast där och kände stressen komma krypande över huruvida vi skulle hinna med färjan kom det dock ett tutande ljud bakom oss, och efter en stund dök det upp en ambulans med tjutande sirener som tack och lov lyckade ta sig förbi. Men den tankeställaren! Här satt vi och oroade oss för om vi skulle hinna med en färja, med det värsta tänkbara resultatet att vi fick åka nästa dag, och jag kanske fått ställa in något möte på måndag. Medan bilkön för personen i ambulansen kanske utgjort skillnaden mellan liv och död?

Nu rullar det i vart fall på igen, och vi har gott hopp om att hinna fram i tid. Snart lämnar vi Österrike för Tyskland. Lilleman har tacknämligen sovit sig igenom hela resan så här långt, så vi slapp i vart fall uppleva att sitta fast i kö med en skrikande bebis.

Skönt att H verkar vara en riktig bilsovare. Inte helt olik sin mor. Under vår senaste kontinenttripp förra våren sov jag mig igenom Europa med en ännu ganska nätt liten kula på magen. Tänk att det var H som låg därinne!

Obergurgl, dag 6

Obergurgl, dag 6

Jaha, så var resans sista dag plötsligt här. H ville för tredje dagen i rad bara ta en kort förmiddagslur, så jag kunde se mig i stjärnorna efter både jobbtid och vanlig, hederlig egentid.

Det fick bli en till promenad till hütten en bit bort, trots snålblåst och en liten kyla i luften. Jag kände mig enormt sportig när jag i den värsta uppförsbacken tuffade förbi en större liggvagn med min lilla Yoyo. Tills jag såg att föraren var ungefär 70 år gammal…

Och sen fick jag pinna på resten av vägen för att inte tappa försprånget.  Väl framme blev det en ”lätt” lunch bestående av gröztl och öl. (Hej halsbränna!)

På seneftermiddagen när B var färdig med skidåkningen fick jag äntligen en stunds avlastning så jag kunde kolla mejlen och släcka lite jobb-bränder.

Under middagen levde H om som vanligt, och slocknade först för en stund sedan efter att ha fått tutte på rummet.

Jag har nyss vaknat till själv, efter att ha somnat en stund under sövningen. Vaknade av ett ryck när en resfebrig B stod och bankade på dörren för att han glömt nyckeln när han gått ut för att packa skidor i bilen. Och sen fräste och skrek på mig för att jag inte hört hans första knackningar.  Eh, sen när har jag inte somnat vid nattningsamningen, liksom? Och är det mitt fel om du glömt din nyckel?

Nu är det bäst att jag börjar packa, innan resfebersgestapo är på mig igen…

Obergurgl, dag 5

Obergurgl, dag 5

Ytterligare en ganska händelselös dag i alperna, med undantag för att jag besteg ett berg med Babyzen Yoyo. Sort of.

Efter att H sovit middag och ätit lunch tog vi oss iväg mot en hütte för att äta lunch med skidåkarna. Det gick en bilväg dit, som dock var brant, hålig, och delvis grusbelagd, Yoyon klarade det alldeles galant, medan mamman var helt slutkörd vid framkomst.

IMG_2581

H sov dåligt inatt, och efter en dag utan längre sammanhängande middagssömn var han gnällig på kvällen, men vägrade såklart att sova i vagnen. Efter huvudrätten passade jag på att ta med honom upp till rummet, för jag sov också dåligt natten innan.

Så nu ska jag soova.

På väg mot en utmaning för Babyzen Yoyo

På väg mot en utmaning för Babyzen Yoyo

Vi är på väg till en hütte, jag och H. Skidåkarna väntar på oss för lunch.

Det går en bilväg till hyttan, men den är slingrande, uppförslutande, moddig och belagd med grus. En utmaning för vår Babyzen Yoyo.

IMG_2579

I varukorgen ligger Ergobaby Stoway och Yoyons förvaringspåse, så att jag kan ta H i selen och Yoyon över axeln om det skulle krävas.

 

Obergurgl, dag 4

Obergurgl, dag 4

Ja, det var mest same procedure as yesterday här. Same procedure as every day…

Enda skillnaden var att B inte åkte skidor idag, så han var kvar på rummet med oss och saboterade lillens förmiddagssömn, så jag inte fick någon egentid alls idag att slappa för mig själv eller jobba. Det var inte så att vi spenderade mer tid ihop heller, utöver att han var med på den dagliga promenaden längs huvudgatan och tillbaka.

Lilleman är hård i magen igen och har varit grinig av och till, och till och med gråtit helt otröstligt vid ett par tillfällen. Jag tror att det är magknip, men det kan förstås vara tänderna också, eller rent av ont i öronen, för han gnuggar händerna mot sidorna av huvudet när han är ledsen. Men efter en kort stund är han sitt vanliga soliga jag igen. Vi kollade det närliggande SPAR,  men hittade ingen katrinplommonpurè eller liknande.

Jag avvek vid slutet av middagen, som var tyrolsk buffé idag, ( Herregud, vad mycket mat!) för att natta lilleman, och passa på att komma till sängs tidigt själv. Vi fick upp en barnsäng när vi checkade in, men hittills har vi stoppat ner mjukliften i den för H att sova i. Nu när vi varit här några dagar tänkte jag prova att låta honom sova direkt i sängen, eftersom han börjar bli väl lång för mjukliften. Han vaknade till lite efter att jag lade ner honom, men låg bara tyst och fingrade på sängkanten, och verkar nu ha somnat om. Vi får se hur han sover i natt, med lite mer space att röra sig på.

Obergurgl, dag 3

Obergurgl, dag 3

Dagen förlöpte ungefär som gårdagen; lilleman sov från kort efter frukost till kl. 13, och klockan var en bra bit efter 14 när vi till slut kom ut genom hotellets dörrar. Det blev en kort barnvagnspromenad, för byn är liten och innehåller verkligen ingenting av intresse.

H sov middag en liten stund mellan eftermiddagsbuffé och middag, och var sedan vaken. Vilket i vart fall jag räknat med, så jag var helt på det klara med att H:s semestervana med sovmorgon följd av en mycket lång tupplur oundvikligen medför att han är vaken på kvällen. Särskilt när kvällen spenderas i en miljö som innehåller alla H:s favoritsaker: mamma, pappa, mammas och pappas mat, några människor han känner igen, och ett gäng främlingar han kan charma sockorna av. Det är också ungefär 300 grader varmt i matsalen, vilket i sig utesluter att H somnar.

Maten var rätt hygglig idag igen, och serveringspersonalen lika stressad och oengagerad som vanligt. Det framgår med all tydlighet att de slutar när de slussat alla gäster genom femrättersmiddagen, varvid de bara vill bli klara, utan att bry sig nämnvärt om gästernas trivsel. Det är halvpension med inkluderad middag, så de behöver inte anstränga sig för att få gästerna att vilja återvända till restaurangen heller.

Kvällen avslutades abrupt med att B utan förvarning körde ner H i barnvagnen och drog från restaurangen under den avslutande osttallriken. Han tyckte ungen var jobbig och hade fått nog. Jag fick snabbt tacka för mig och följa efter.

Den här resan har inte varit någon lysande resa att ha med bebis på, kan jag konstatera. Det finns absolut inget att göra om man inte åker skidor, och det här med att passa ganska snäva mattider är inte förenligt med bebis. Det blir inte direkt någon trivsel med umgänge när man har en sjumånaders unge bredvid sig under middagen som kräver all uppmärksamhet. Vår lilla tripp till Trysil var bättre på alla sätt.

Förmodligen hade jag och H haft det bättre hemma själva en vecka medan B var iväg och åkte skidor. Och då har H inte alls varit jobbig på något sätt, tycker jag, utan det har bara inte givit något mervärde att vara iväg kontra det extra mecket som en resa med bebis trots allt innebär.

Obergurgl, dag 2

Obergurgl, dag 2

Idag har alperna visat sig från sin vackraste sida, med solsken på vita bergstoppar mot azurblå himmel.

H kompenserade för den obefintliga dagssömnen och den sena kvällen igår genom att sova i egen säng mellan 23 och 6, tutta lite och somna om till 8.30.

B har åkt skidor idag, medan jag och H var kvar på hotellet till efter två på eftermiddagen. Anledningen till detta var att lilleman även sov middag i två och en halv timme efter frukost och sedan vaknade redo för lunch. Jag fick lite jobb gjort medan han sov, så det var bra ändå.

Till slut kom vi i alla fall ut i solskenet. Jag hade H i bärselen (Ergobaby Stowaway) eftersom vi först tänkt gå bort till en hütte en bit bort dit det bara var snöväg. Det verkade dock lite för halkigt i snön för mina stadsskor med platt sula, så vi gick en bit längs byvägen och tog en fika på ett bäckerei istället.

På vägen tillbaka stötte vi (jag, H, pappan i den andra barnfamiljen och deras tvååring) på skidåkarna (B, den andra mamman och de två ungkarlarna) som kommit ner från berget för att dricka öl, så vi gjorde sällskap på den soliga terassen. H somnade genast i selen bland skrål och hög musik från 90-talet.

Efter hans middag somnade han och flyttades med lyckat resultat över till vår Babyzen Yoyo med sovkokongen från Outlook på. Han vaknade så klart ändå direkt när vi kom till restaurangen, men det var värt ett försök.

H tycker att middagarna är jätteroliga; han flörtar hejvilt med alla han ser, vill smaka på allt och försöker få tag på allt som kommer inom räckhåll. Inte en chans att han sover igenom dem.

Strax efter tio på kvällen kom jag och H upp till rummet för att sova, och vi somnade båda två omedelbums. Och blev väckta av B när han kom hem en timma senare. H har somnat om, och det ska strax jag också.

Jag trodde aldrig för ett år sedan att vi skulle stupa i säng vid 22-23, för att vakna vid 7 och tycka att det är helt i sin ordning. På semestern.