Alicante – hemresan

Alicante – hemresan

På fredagen var det redan dags att lämna Alicante. För denna gång. Efter två resor finns fortfarande mersmak för denna fantastiska stad. Sol, underbar mat och dryck och en fin badstrand mitt i stan. Kan knappast bli bättre.

Vi tog en avslutande frukost på stället i gränden, och packade sedan in oss i ett par taxibilar och satte av mot flygplatsen. Inga glömda väskor denna gång, och incheckningen gick supersmidigt. Först ville de sätta bagagelappar på våra två Babyzen Yoyo, men när vi sa att de var handbagage var det inget problem.

Mina två små på Alicantes flygplats i Babyzen Yoyo 6+ och 0+.

Ombordstigningen gick bra, och denna gång hade vi tack och lov fått en egen rad att sitta på. Tyvärr gjorde vi ett misstag med placeringen, och satte H vid fönstret (för att han skulle få se hur världen ser ut uppifrån, och kunna se ner på molnen), mig med L i knät i mitten, och B längst ut. Det var INTE en bra placering. Jag kunde inte hjälpa H med saker när jag hade L i knät, och det blev en del kladd och spill och tappade leksaker. Nästa gång sätter vi föräldern utan bebis i knät i mitten, så att hen kan serva både storbarnet och den andra föräldern.

Äntligen fick jag också ta en bild på en Babyzen Yoyo+ i planets bagagehylla. På nerflygningen stoppade personalen in vagnarna i de små skåpen precis framme vid cockpit, och så även den ena på hemflygningen. Men en Yoyo i bagagehyllan fick jag till slut testa!

Det var bökigt och stökigt med maten (HATAR de där fyrkantiga lådorna som SAS börjat med) och drycken. Efter kaffet hade jag sett fram emot att hälla i mig en G&T för att klara av sista etappen av resan med förståndet i behåll. Men sedan hände något. Hela familjen bara slocknade. Samtidigt. Det måste ha varit minst ett par timmar kvar av resan, och vi vaknade inte förrän planet började tappa höjd och högtalarna började prata om vädret i Stockholm. Que?

Även sista biten gick bra för barnens del, trots att inflygningen var allt annat än smeksam. Jag fick dock panikont i öronen eftersom det gick så snabbt nedåt, och trodde huvudet skulle explodera. Att tugga, svälja och gapa och röra käkarna hjälpte föga, och när jag till slut tryckutjämnade genom att hålla för näsan och blåsa liksom visslade det ur det ena örat. Sjukt obehagligt. Men barnen var lugna som filbunkar.

Lillan satt i selen (Ergobaby Stowaway) hela tiden, utom under start och landning, då hon var tvungen att tas ur och sättas framåtvänt. Skönt att kunna somna och veta att hon satt där hon satt.

Bagagehämtningen gick snabbt och smidigt, och det var verkligen enkelt att checka in (och hämta ut) babyskyddet som specialbagage också. En buss till bilen vid Linds krog, och sedan hemåt. Inga bekymmer.

Jag ger att flyga med två småbarn 3 stjärnor av 5. Inte direkt njutbart, men ändå helt okej, och slutresultatet var bra (de måste ju ändå tas med på semestern).

SparaSpara

SparaSpara

Alicante, torsdagen

Alicante, torsdagen

Så var vi framme vid vår sista dag i Alicante.

Det var tokvarmt och soligt, precis som de tidigare dagarna, och vi tog vår tillflykt till stranden för ett andra och sista bad för denna gång. H hade jätteroligt och ville inte gå upp ur vattnet. Han hittade det långa bojförsedda repet som gick ut till ”vattenparken”, en jättestor flytande hoppborg en bit ut från stranden, och tyckte det var jättekul att kunna stå själv i vattnet och hålla i sig i repet.

Jag tog ett litet dopp med L, men hon tyckte fortfarande att havet var mest läskigt. Sedan åt vi lunch på strandrestaurangen igen, där hon nådde ytterligare ett par milstolpar i sin utveckling – hon uppdagade syskonavundsjukan, och vi uppdagade att två små tänder äntligen trängt igenom tandköttet. Hon hade under den senaste veckan eller så blivit alltmer intresserad av att smaka på allt som vi andra äter, och eftersom hon blivit duktig på att tugga hade vi börjat låta henne smaka på det mesta.

Och plötsligt noterade hon att jag sträckte över en pizzaslice till H, som satt bortom henne från mitt håll sett. Den minen! Hon var chockad, förorättad, djupt kränkt. Sträckte sig mot H för att försöka ta pizzabiten, samtidigt som hon tjöt i högan sky. Fick han, och inte hon?!?! Det var så gulligt, och upprepades när jag gav H den lilla kakan som kom med kaffet på maten.

Men sedan fick hon smaka sitt livs första chokladglass, och var genast en mycket nöjdare bebis igen.

Hon visar inte längre minsta tecken på att reagera på mjölk, och det är vi så glada för.

Efter stranden turades vi föräldrar om att gå upp till lägenheten och göra oss i ordning inför middagen. B gick först, medan jag passade två sovande barn och drack en läskande Aperol Spritz. Inte otrevligt alls.

Sista middagen avslutades på restaurangen i gränden, där vi fick oss fantastiskt fin ugnsbakad serverad vid bordet. Det var en fisk per två personer, och de drog fram ett separat bord där de stod och skar upp fisken. Till förrätten i form av ost- och charkbricka hade vi unnat oss en flaska Cristal, som ingen av oss testat tidigare p.g.a. DYRT, och stämningen var på topp. Bubblet var himmelskt, och maten fantastisk. Klockan var runt midnatt i en trång, delvis lite ruffig, gränd med ljudet av spanska gitarrer som då och då strömmade ut från flamencobaren bredvid. Total semesterfeeling!

  

L fortsatte sedan att sova i sin vagn, medan jag lade mig i vardagsrummet för att bara natta H medan B skulle duscha och packa (jag hade redan packat medan jag förberedde mig för middagen). Och så somnade jag där, rakt under luftkonditioneringen. Urk, vaknade på morgonkvisten och kände mig tvärförkyld!

Sedan var det bara hemresan kvar.

Alicante – Tisdagen

Alicante – Tisdagen

Vår andra dag i Alicante började som alla dagar med en frukost på förmiddagen, vid 10-11-ish. L hade såklart varit vaken sedan 7-8-tiden, men fick börja dagarna med en grötklämmis i lägenheten. Sedan tog det sin tid innan alla var duschade och påklädda. Värmen gjorde att en helst duschade svalt både en och tre gånger per dag: på morgonen efter en svettig natt, på dagen efter eventuellt bad samt på kvällen innan läggdags.

Sedan tog vi oss ner till stranden, som sympatiskt nog ligger typ mitt i stan i Alicante. Den är också fritt tillgänglig för alla, men med möjlighet att hyra solsängar och -stolar samt parasoll också (om en var ute i god tid, vill säga). Även senare på dagen brukade det finnas enkla ”vanliga” plaststolar kvar att hyra, vilket kan vara skönt om en inte vill ligga och pressa i solen. Vårt resesällskap hade köpt ett par enkla, kompakta strandparasoll som vi smällde upp, och jag satt mest under dessa med L. Jag struntade även i att smörja in mig med solskyddskräm just för att jag bara skulle sitta under parasollet, och kanske bara ta ett kort bad. Bad, bad move…

H badade ett par omgångar, men var sedan nöjd och var sur över att sanden var för varm att gå i. Trots att vi både till mig och honom fallit till föga och köpt Crocs a.k.a. ”Foppa-tofflor”, som släpper in mindre het sand än flipflops men ändå är helt i plast och avspolbara.

Jag tog en liten tur i vattnet med L, som mest tyckte att det var läskigt och började gråta. Hemma både duschar och badar hon utan knot, men det känns förstås tryggare än ett stort okänt hav. Hon var dock mycket förtjust i den lena sanden, och undersökte den som 7-månadersbebisar undersöker det mesta – med munnen.

(Jo, det är den oomtyckta baddräkten från Småfolk hon har på sig. Nu hade vi den ju ändå, även om jag tycker det är vansinnigt att behöva dölja ”brösten” på en bebis. Och visst är den gullig, men jag är ändå principiellt EMOT.)

Sedan var barnen trötta och alla hungriga, så vi åt lunch på strandrestaurangen. Inget att skriva hem om, men ändå helt okej. Barnen sov en stund först, men H vaknade i alla fall till för att äta lite spaghetti med köttfärssås till slut.

Såhär rullade L oftast under de varma dagarna – iklädd endast blöja, med en supertunn vävd bomullsfilt och ett solparasoll som tillbehör till Babyzen Yoyo 0+.

Mot kvällen hittade vi ut till det lilla minitivolit som jag hade ett svagt minne av sedan förra gången vi var i Alicante, och hade sett från taxin på väg in från flygplatsen. Detta eftersom H:s första semesterminnen är från bilresan i höstas, där höjdpunkten var alla små bilar och annat som fanns på strandpromenaden i Lido di Camaiore, ni vet sådana som en stoppar i ett mynt i och så gungar/snurrar/ låter den en stund, som en minikarusell. Så för H är semester att åka dessa minikaruseller, och han har velat ha varenda mynt han sett sedan dess för att ”åka racerbil på ‘mestern”.

Han var liiite för trött för att riktigt uppskatta sina efterlängtade åk på kvällen, men var rätt nöjd ändå. Stället har öppet 18-02 – det är så varmt på dagarna att det inte skulle gå att sitta på många av attraktionerna, och det är MASSOR av barn ute på gatorna fram till långt efter midnatt. Men de har nog sovit siesta mer än den lilla stund det gick att då H att sova. Ett stenkast från El Mundo de los Niños ligger en trevlig bar, som delvis ligger på en brygga som hänger ut över kajkanten. Där fick vi ostron och cava. Far och son var så välmatchande. När jag köper barnkläder blir det idel färgglatt och mönstrat, när B köper kläder till H är det helt klart en Mini-Me som eftersträvas 😀

På kvällen åt vi middag på restaurangen som låg i gränden där vi bodde, en helt okej skaldjurspaella. L sov redan från början i sin vagn, och H somnade i sin vagn också efter att han ätit.

Kvällen avslutades såklart med drinkar i den lilla parken ett stenkast bort.

 

SparaSpara

SparaSpara

Spontankryssning med två barn

Spontankryssning med två barn

I lördags beslutade vi oss – lite halvspontant – för att gå barnvagnsmarschen inne i storstan. Vädret var fint, och vi kände oss redo för att ge oss iväg med buss med båda barnen. Jag tycker att det är en viktig manifestation för att uppmärksamma kvinnors rättigheter, även om själva marscherandet alltid tycks bli lite väl odisciplinerat, med en smal lång sträng av flanörer med eller utan barnvagn, som mest bara strosar…

Det skulle behövas lite uppstyrning – det hade sett maffigare ut om folk hade gått fyra i bredd, och om regnskydden hade räckt till alla, så att barnvagnarna alla hade lyst röda. Vi fick inget regnskydd, för de var slut sedan länge när vi kom. Men vi gick med tåget, och båda barnen somnade omedelbums. Trafik och trummor var tydligen ett vinnande koncept.

En vacker dag ska jag skriva det där inlägget jag utlovade redan förra året, om vad det barnvagnsmarschen handlar om har för betydelse för mig personligen. Men just nu finns vare sig tid eller ork för detta. Nu ligger jag i sängen och bloggar från mobilen, med spräckt skärm och allt. Jag längtar så efter att få lite regelbunden datortid igen.

Nåväl, mitt bloggande får vara lite småsporadiskt för tillfället, och enbart röra sig i de små cirklar som utgör mitt liv just nu – bebis, barnvagnar och kampen för någon sorts balans i vardagen.

Tillbaka till Stockholm och lördag eftermiddag. Under marscherandet tittade B bort mot färjeterminalerna och slängde ur sig en kommentar om att det kanske vore kul att bara hoppa på en båt lite spontant. Jag tittade på barnvagnen med de sovande barnen, skötväskan som hängde på handtaget. Började göra listor i huvudet: blöjor, kläder, ersättning, tandborstar… Men jag var såklart helt såld på idén redan när han kläckte den.

Jag ÄLSKAR ju att resa spontant, att bara ge mig ut på äventyr. Nu har det ju inte blivit mycket av den varan sedan jag fick barn… Och sedan kanske inte många skulle se det som ett djärvt drag att hoppa på Birka-båten…Men jag skulle nog säga att det ändå krävs en del mod för att göra det med en 2,5-åring och en tremånaders bebis, med endast en dagspackning för storstadsbesök i skötväskan.

Så hips vips hade jag plockat upp telefonen och bokat oss en hytt, med avgång fyra timmar senare. Tyvärr var en fyrabäddars ”comfort seaview” det bästa som fanns kvar, och vi var inte helt säkra på hur vi skulle få plats med barnvagnen. Tack och lov var det mångsidiga Bugaboo Donkey Weekender som fått följa med till stan.

Vi tog oss till Vapiano för lunch efter marschen. H begärde pizza och äppeljuice, och vi föräldrar fick oss lite pasta respektive risotto och en svalkande öl. Vi övervägde att gå och handla blöjor, men kollade igenom våra lager i skötväskan och konstaterade att vi nog (med lite restriktivitet med blöjbyten) skulle klara oss med att köpa någon enstaka extra blöja, som brukar säljas i receptionen på båten.

L sov fortfarande, och vi konstaterade att om hon fick en kombinerad lunch-/middagsflaska (vi toppar upp henne med ”kraftfoder” 3 gånger om dagen, vid frukost, lunch och middag) så skulle vi ha ersättning kvar för frukost och lunch dagen efter, och hinna hem till middagen. Eftersom klockan redan var 16, och hon sovit sig igenom lunchen, kändes det som att den enda risken var att hon skulle vilja  amma tätare på kvällen, och det är ju inget bekymmer. Hon brukar ändå (upptoppad med ersättning eller ej) vilja hänga på tutten vid 9 av 10 måltider jag försöker inta, hemma eller på lokal, så jag räknade ändå med att få amma mig igenom middagen. Slabbig enhandsätning av föruppskuren mat har blivit normalt för mig vid det här laget.

Så vi tog oss till båten, efter att ha hamnat helt fel på grund av ombyggnationerna vid Slussen och fått kånka syskonvagn både uppför och nerför ändlösa, branta trappor innan vi nådde kajen. Vi checkade in och kunde kliva ombord direkt. Tog en vända i lekrummet medan vi inväntade tiden då hytten skulle bli tillgänglig. H kom väl ihåg lekrummet, eftersom vår Höga Kusten-kryssning i somras var med samma fartyg. Han ville dock genast ringa farmor och farbror M, som ju var med den gången.

Sedan gick vi till hytten, där vi fick fälla in Donkeyn i monoläge för att få den genom dörren. Vi plockade av H:s sittdel och lät liggdelen vara kvar. Sedan hittade vi en bra parkering för vagnen vid fotänden av bäddsoffan. Där kunde lilla L sova, och jag kunde ligga med huvudet neråt i bäddsoffan och ha henne nära till hands. B kunde ta den andra nederslafen, och H kunde sova skavfötters med någon av oss. Vi ville inte gärna behöva krångla med någon överslaf, och det behövdes ju heller inte.

Sedan kom B på den smarta lösningen att använda sittdelens ”babysitter”-funktion, och helt enkelt bära runt L i den, och låta henne sitta i den under måltiderna. (Vi överväger att sätta henne i sittdel tidigt, eftersom hon är väldigt stadig, inte gillar att ligga i liggdel något vidare, och bara vill sitta upp hela tiden. Med en lutad ergonomisk sittdel blir det ju ändå som att hon halvligger.) Vi har aldrig använt sittdelen till detta förut, vare sig på Donkeyn eller Buffalon, men det var ju faktiskt en smidig funktion att ha! Framför allt på Donkeyn, vars sittdel är lite nättare.

Nu fanns det ju gott om utrymme på båten, och vi hade nog kunnat ha med vagnen i restaurangerna, men på detta vis blev vi ju också oberoende av hissarna. Under middagen kilade vi fast sittdelen på en stol, och vid frukost på en soffa (självklart helt otillåtet enligt manualerna, men jag satt bredvid hela tiden och höll koll).

Middagen blev en trerätters i á la carte-matsalen, och maten var riktigt bra. Vi åt råbiff på älg till förrätt, där den enda anmärkningen var att det varit trevligare med bara gulan av det lätt bakade ägget (slemmig äggvita är liksom aldrig gott). Till varmrätt blev det gös med baconsmör och rödvinssås, vilket var väldigt gott, och enda anmärkningen var att baconsmöret var för kallt och förblev en hård klump. Till dessert tog jag en fantastisk lakritsparfait med karamellsås och frystorkade hallon. Yum! H fick hamburgare med pommes, barnvänligt dekonstruerad med grönsaker och dressing på sidan. Och kritor och papper att sysselsätta sig med. L ammade sig igenom nästan hela middagen, men somnade till slut så pass att hon gick att lägga ner.

På väg tillbaka till hytten köpte vi tandborste, tandkräm, en necessär med  bl.a. schampoo och balsam i reseformat, en deo, en hårborste samt underkläder och strumpor. Och två små leksaksbilar till H. (Kostnad för spontanitet: 877 kr, men det mesta återanvänds ju.)

Sedan gick jag och barnen till hytten, medan pappan fick en stunds permission för att besöka cigarrloungen. L somnade efter lite amning och sov sedan i vagnen. Både när hon togs upp för matpaus och för morgonen hade hon dock lyckats hasa ner så att hon låg med rumpan nere i botten av liggdelen, och fötterna uppdragna. Men hon verkade nöjd med det, och hade bara en tunn flanellfilt som hasats ner tillsammans med henne. H var vaken ända tills pappan kom tillbaka, närmare midnatt, men var ju uppspelt och lekte med sina bilar, så det fick vara så.

Sedan sov vi alla gott. H somnade i fotändan av B:s slaf, men dök upp hos mig någon gång undet natten. Klockan 06.17 hade han väckts av ljuset som sipprade in under den inte helt stängda rullgardinen och konstaterade ”Det är morgon nu! Leka bilar i lekrummet!” Så vi var tidigt på plats vid frukostbuffén som öppnade 07.30, vi föräldrar duschade och allt!

Frukostbuffén var bra, även om L var orimlig och skrikig och inte ville äta sin flaska. Till slut somnade hon.

Sedan några dagar testar jag att äta lite mjölk igen, i förhoppningen att hon ska tåla det lilla hon får i sig genom bröstmjölken, nu när hon ändå får mjölkfri ersättning också, som verkar fungera jättebra. Hon har bajsat dagligen, och verkar inte ha ont i magen, även om hon ibland är gasig fortfarande.

Nu har jag ”fuskat” lite med kosten sedan i torsdags, då jag åt en ost- och skinkpaj till lunch, och sedan har jag ätit någon ostskiva, smör på mackan, mat stekt i smör, parfait till desserten o.s.v., men ändå hållit ner på mjölkintaget. I lördags förmiddag såg det ut som att prickarna på kinderna var på väg tillbaka, men de lade sig igen. Nu har hon en enda prick vid munnen, och det kan lika gärna vara från skräp under nappen. Och… ja… hon har haft lite onda gaser igen någon gång i helgen, men inget extremt. Jag fortsätter att äta lite försiktigt med mjölk och ser vad som händer.

Efter en sväng i lekrummet drog vi ut vagnen i duoläge och klickade i sittdelen, med förhoppningen att barnen skulle sova en stund  medan vi föräldrar avnjöt lite vackra vyer och avkoppling uppe vid pooldäckets panoramafönster. H hade bara en halv normal nattsömn under bältet, och L var mätt och belåten. Allt tydde på sovdags. Naturligtvis sov ingen av dem alls, men H fick leka med paddan, och L med tutten, så allt var rätt lugnt ändå.

H somnade dock så fort vi rullade mot taxfreen. För att sova sig igenom shopping, packning, lunch och avstigning, och vakna först på t-baneperrongen vid Slussen, då han – sömndrucket men ändå exalterat – utbrast: ”Kommer tåget där!”. L sov en stund under lunchen (en helt okej buffé), men var annars vaken.

Tunnelbanan var jätteläskig, enligt L, och hon storgrät när det gamla skrammeltåget gnisslade sig in på stationerna. Men lugnades av ögonkontakt, där jag utstrålade totalt lugn. Bussresan hem gick bra, med padda till H och tutte till L (ni ser mönstret här, va?).

L klarade sig precis på de fem blöjor vi hade med oss. Vi fick köpa tre extra blöjor till H för en tjuga (vi behövde bara en), eftersom vi bara hade två extra med oss till honom, men annars gick det faktiskt bra att resa med två barn ett dygn utan packning. Tur att L inte enbart flaskmatas, för bröstmjölk är ju alltid med. Och att hon är såpass gammal att vi vågade oss på att bara diska ur en flaska med tvål och vatten i handfatet, och blanda pulver med tevatten vid lunchbuffén. Vi hade ett ombyte per barn i skötväskan. Det enda som hade behövts var fler dregglisar till L, för hon kräks mycket när hon toppas upp med ersättning.

En kommer långt med en hyfsat välfylld skötväska och en bra barnvagn! Men jag gick såklart miste om allt det roliga i att inför en planerad resa tänka ut packning av barnvagn och annat ”babygear”…