Höga kusten-kryssning, del 2

Höga kusten-kryssning, del 2

image

Det blev ingen uppdatering igår, för vi svängde visst ut en bra bit i Östersjön efter avgång, och tappade mobiluppkopplingen ganska snabbt.

Tisdagskvällen avslutades med en vy över bara vatten mot horisonten, och kanske någon fjärran strimma av det finska fastlandet då och då, efter att vi lämnade Höga kusten bakom oss och svängde ut på Östersjön. Igår morse vaknade vi i Luleå, där solen sken starkare, och vinden blåste svagare, än i Härnösand dagen innan.

Vi hade tyvärr inte bokat in oss på resans mest intressanta utflykt – Kalix löjrom. Kostade förvisso dryga tusenlappen per person, men smaka på detta ord: löjromsbuffé! Oj, vad jag hade gillat det… Men nu hade vi inte bokat någon utflykt, så någon löjrom blev det inte.

Det fanns två alternativ för utflykt med de vanliga skyttelbussarna från båten – Luleå centrum eller världsarvet Gammelstads Kyrkstad. Vi valde kyrkstaden, och fick en sinnesjukt pittoresk upplevelse. Kyrkstaden bestod av mängder av gamla yttepyttesmå röda stugor, som folk förr behövde ha för övernattning vid kyrkobesök, eftersom avstånden till kyrkan var stora.

Vi åt en våffla med sylt och grädde vid friluftsmuséet Hägnan, ute i solen i gammal bondbymiljö med röda stugor. Våfflorna smakade inte så mycket (saknade salt), men miljön var urmysig och det luktade svensk landsbygdssommar överallt. Innan vi gick hann vi se glädjefnattande kor, eller det var nog ungtjurar, som jagade varandra runt en gärdsgårdsomringad hage, och bli bitna av några ilskna norrländska mygg.

Till middag mådde jag illa, och fick knappt i mig något, och sedan hade jag en ”härlig” två-komma-tjugofem-timmars-nattning av telningen. Skrikutbrott förekom på båda sidor, men till slut sov han, och jag fick en halv timmes tv och ett halvt rör Pringles innan jag också däckade.

Det var minst sagt hög medelålder på kryssningen, och det var inte så lite frustrerande ibland. Alla var så gamla, och såå långsamma. Hade inte koll på saker som att en måste vänta med att trycka på hissknappen tills en full hiss åkt vidare. Att en ska släppa av avstigande innan en kliver på hissen. När en sedan skulle trängas med dem i taxfreen på kvällen, och de fått i sig några glas till middagen… Lååångsamt, vingligt och obeslutsamt. Och så preggot som bara ville handla en festis och lite snacks. Det bultade i tinningarna på mig. (Obs! Gillar gamla människor, men kanske inte riktigt så många på samma plats samtidigt.)

Att resa med Birka med en snart tvååring var …okej, blir väl omdömet. Det fanns ett litet, litet lekrum, men det var väl inte sådär jättespännande. Annars funkade det bra med barnmatstolar och att dra barnvagn på båten. Jag hade med mig min Bugaboo Bee3, men hade nog valt Babyzen Yoyo istället om jag vetat exakt hur trång hytten var. Vi var tvungna att fälla ihop även en så liten vagn som Bee3 för att kunna komma in på toaletten på natten. Läste att det fanns barnsängar att låna, men det hade inte heller fått plats i hytten, så H fick trängas i dubbelsängen med oss. Den var liten, och fullkomligt stenhård. Inget att rekommendera för ett par där den ena är gravid, framför allt inte med en liten också i sängen. Jag är helt ledbruten efter tre nätter ombord. Vet inte vilken hyttkategori vi hade, men det var en med dubbelsäng och sjöutsikt på våning 8.

Nu är vi på bussen hemåt, efter en dag till sjöss med brunch och taxfreeshopping. Jag köpte på mig ytterligare en Tangle Teezer-hårborste. Jag har redan compact-varianten, men köpte nu en fullstor för tjockt hår, för att lättare ta mig ner till nackhåret i min tjocka kalufs.

Det blev två nya parfymer ockå, helt nya bekantskaper för mig: Nina Riccis L’extase, och Marc Jacobs Eau so fresh. De var de första två som inte luktade vita blommor (det tycker jag är för skarpt), superduperdamigt (typ Opium), tvåligt, för maskulint eller godisaktigt. En lite kraftigare (men inte för tantig) och en lättare blommig (åt violhållet) fick det bli. Får en inte handla sprit och tobak så får en väl kompensera på annat sätt…

Överlag har det varit en trivsam resa, som jag ger 3 av 5 tummar upp som helhetsbetyg. Nu ska det bli skönt att komma hem. Och kul att se hur kattbebisarna vuxit under vår frånvaro. Kollegan rapporterade igår att den största av de tre, den grå, verkade vara på väg att öppna ögonen.

Höga kusten-kryssning, del 1

Höga kusten-kryssning, del 1

image

Så har det blivit kväll igen, den andra här på båten. Igår eftermiddag åkte vi buss in till stan och Birkaterminalen, för att sedan lätta ankar och starta resan norrut. Solen sken, och vi satt ute på akterdäck och såg Stockholms siluett försvinna bakom oss. H var stormförtjust i sångunderhållningen, och har fått en ny favorit i form av ”Turistens klagan”. Klassisk kryssningsstart, med andra ord.

Kort därefter var det middag, som vi åt i buffésalen, som dock serverar en fast trerättersmeny under denna specialkryssning. Ljudnivån var nästan outhärdlig, och salen inte särskilt mysig, men maten var bra för att vara den här typen av massutfordring. Tempot var dock segt, och det var generellt ingen särskilt trivsam middagsupplevelse. Sedan kan såklart nykterhet och en nästan tvååring som inte ville sitta snällt och äta såklart ha påverkat det generella intrycket…

Vi släppte nyheten vid middagen, men som väntat blev det inte en särskilt stor grej av det. Andra barnet är väl sällan en sensation i släkten. Nu är det bara min familj kvar att berätta för.

H var trött, så jag gick till hytten tidigt och sov med honom. Rätt skönt att få komma i säng tidigt, och jag hann kika ut på ytterskärgården och Ålands hav genom hyttfönstret.

Imorse vaknade vi i Härnösand, åt frukostbuffé och gick sedan i land. Härnösand var väl som svenska småstäder är mest, med trevligt läge vid vattnet, men det utnyttjades dåligt. Vi gick runt lite, åt en halvtrist lunch och gick ombord igen.

Vi hann få en titt på högakustenbron från däck före middagen, som var snäppet vassare än igår, och nu ligger jag i sängen med en sovande unge bredvid mig och kollar någon fånig romcom med Katherine Heigl och Malin Åkerman. Rätt sweet. Inte filmen alltså, men att få hänga i hytten och bara ligga och glo på tv.

H har varit väldigt trött hela resan, haft dålig aptit, och ikväll kändes han lite varm. När jag satte på pyjamasen såg jag också att han hade haft massor av öronvax som runnit ut ur ena örat, och bildat en skorpa över hela örsnibben. Han har kanske någon sorts infektion? Hoppas han mår bättre imorgon.

Jag kan inte fatta hur bra jag mår den här graviditeten jämfört med den förra. Eller… Jag mådde generellt bra då också, förutom mataversioner och dålig aptit. Nu har jag sedan någon vecka tillbaka kunnat äta i princip allt som ställts framför mig, och tyckt att det mesta varit rätt gott. När vi bilade i Frankrike och Tyskland när jag väntade H kunde jag knappt äta något utom bröd, ost och potatis. I vecka 25-26. Nu är jag bara i vecka 16! Helt otroligt hur olika det kan vara.

 

Du sköna maj, välkommen!

Du sköna maj, välkommen!

Jag lämnade ett högst vårvintrigt Stockholm i fredags, och kom hem till fullt utslagen vår igår kväll. Oj, vad det gör sitt med både humör och ork att få känna lite småljummen vårluft mot kinderna och se alla blommor som plötsligt slagit ut stå och gotta sig i solskenet! I trädgården hade forsythian nästan slagit ut helt, scillorna blommade för fullt och började få sällskap av pärhyacinterna, och mina älskade balkansippor hade poppat upp på sin plats under körsbärsträdet.

Vistelsen i Örebro var ungefär som det brukar vara när jag och H bränner iväg till mormor; middag hos mormor på fredagen, promenad till stan på lördagen med utelunch och second hand-spaning samt fika, och hemfärd efter lunch på söndagen. Jag avhöll mig från att göra några begagnat-fynd, även om jag såg en underbar brun komplett teservis från Upsala-Ekeby för ynka 300 spänn, och ett par vilsamma vita gardinlängder med ett grönt bladmönster på för 60 kronor. Båda hade varit jättefina i nya huset, men dels orkade jag inte kånka mer saker på tåget (servisen hade jag nog inte ens orkat kånka – tekanna, gräddkanna, sockerskål samt temuggar och stora och små assietter för 12 personer) och dels har jag fått stränga order att inte köpa NÅGONTING före flytten.

H har som vanligt varit mycket glad åt att vara hos ”mommo”, och vaknat med ett stort leende båda morgnarna, efter relativt lång och helt oavbruten nattsömn. Däremot har han tyckt att det här med att sova middag och bajsa har varit helt onödigt när en är iväg på visit. Han sov en dryg halvtimme i vagnen i fredags, från strax innan vi kom till Örebro station tills vi var nästan hemma hos mormor, max 20 minuter på lördagen på väg hem från stan och ungefär lika länge på söndagen från en stund efter lunch tills vi kommit ombord på tåget. Jag försökte sätta honom i sele och få honom att somna om efter att vagnen var ihopfälld, väskorna undanstuvade och ytterkläderna av, men det gick inte. Han satt och gosade en stund, men var för intresserad av folk som pratade och allt som susade förbi utanför fönstren, så sen började han skruva på sig och tycka ”bort!”.

IMG_1805

Jag hade packat lätt i endast en liten ryggsäck, och en handväska som jag fäste i krokarna till Bugaboo Organizer, som jag hade på min Babyzen Yoyo+. Den är verkligen en fantastisk resevagn just vad det gäller smidigheten; lätt att fälla ihop och så liten att den gick att ha framför H:s tågsäte, och sedan bara att liksom släppa upp hållen i en hand när det var dags att fälla upp den före ankomst. Och den är ju så smal att den går att rulla i tågets mittgång, så det är bara att fälla ihop och upp den direkt vid ens sittplats.

Att jag sedan har träningsvärk i ändalykten efter att ha gått och knuffat den fram och tillbaka till mormors hem några gånger, en nätt promenad på drygt 3 km enkel väg, är ju en annan sak. För att undvika att sparka i bakaxeln, eller ännu värre: sparka ner bromsen mitt i ett steg, måste en ha armarna långt framför sig och verkligen knuffa vagnen. Så lite ovant för mig som brukar hålla händerna  i princip alldeles framför kroppen och liksom bara skjuta på vagnen.

Den låter också rätt mycket när den körs på lite grövre eller grusigare asfalt, och det blir tvärstopp vid minsta lilla kant eller tröskel om en inte är beredd och häver den. Men jag känner definitivt av att den utrustats med fjädring nu i den uppgraderade ”+”-modellen, för den har faktiskt lite gung när en kör över lite mjukare ojämnheter i marken.

Men resorna gick generellt bra, trots klarvaken unge och ett påtvingat byte till buss från Bålsta på hemresan på grund av banarbeten. H hade förstås lite av en drömdag igår, när han fick åka både tåg, buss och bil i en följd! Efter hemkomsten igår promenerade vi i kvällssolen till den lokala indiska restaurangen, där jag åt en chili sizlar som var tråkigt tam i smaken och inte alls tillräckligt bränd. Men det var rätt gott ändå, trots att jag höll på att vända om när vi stod utanför dörren och jag slogs av hur mycket mat det luktade.

Jag lyckades undvika att berätta för mamma om knyttet, även om hon kanske undrade över att jag inte drack kaffe en enda gång på hela helgen. Men det är inte säkert att hon faktiskt märkte det, hon är inte alltid jätteuppmärksam på sådana saker.

Trysil dag 3, och hemresan

Trysil dag 3, och hemresan

Jag har legat på latsidan med bloggandet i några dagar nu, men får väl ta igen det en bit i taget.

Det blev inget skidande för mig i onsdags, trots att både skidlån och barnvakt var ordnat. När det väl var dags hade B ingen lust att spendera ett par skidtimmar med att hänga med mig i barnbacken. (Han skyllde på att vi bara hade ett liftkort, men engagemanget för att lösa problemet var cirka noll, så det var nog så att han hellre hängde med ”grabbarna” uppe på fjället.) Och jag som aldrig tagit mig ut i en skidbacke, annat än med instruktör och som del i ett led av nybörjaråkare som följer sagda instruktör som ankungar, struntade således i det hela.

Jag lyckades dock på andra dagens försök, och med ett antal turer fram och tillbaka längs återvändsgränder, lokalisera gångvägen till Trysil Høyfjellsenter, som inte direkt var väl skyltad. Det var kul att få ta en lite längre tur med Mountain Buggy Terrain, som verkligen levererat så här långt. Sista biten av vägen var en kort, men mycket brant, backe med lite sådär smulig snö. Det gick jättebra att komma upp trots att vagnen var baktung på grund av helt nedfällt liggläge med sovande barn, och skötväska på styret. Ner igen var knivigare, men efter att ha gått med ena benet i kantens snödrivor de första och brantaste metrarna,  tog jag till skidåkarmentalitet och kryssade nerför där det var för brant att rulla rakt utför. Gick hur bra som helst med en trehjulig och mycket lättsvängd vagn. Barnet sov sig igenom det hela.

Efter promenaden var jag helt slut i både armar och rumpa, så lite motion blev det, missad skidåkning till trots. Eftermiddagen bjöd på bad och lek i spa-avdelningen, och H fick testa armringarna vi köpte med oss från babysimmet. Hans osäkerhet i vattnet har helt släppt, och han tjöt och plaskade som en tok efter treårige E, som helt obehindrat simmade omkring, likaledes iförd armringar.

Middagen åts på rummet, och efter en fantastisk förrättscarpaccio av ungkarlen C var det jag som lagade huvudrätten, paradrätten från barndomen: fläskfilé i senap- och grönpepparsås, med hasselbackspotatis och grönsallad. Busenkelt och gott, och alla tömde tallrikar och fat till sista droppen.

Dagen efter var det dags att vända hemåt igen, efter att ha moffat croissanter like there was no tomorrow i frukostbuffén. Det, och lite allmänt uppochnedvänd kosthållning i några dagar, orsakade ett litet haveri i lillemans blöja ungefär när allt var packat och klart, och han placerats i vagnen för vidarebefordran till garaget. Gult rinnbajs fyllde inte bara blöjan, utan även byxorna ner till knäna. Som tur var hade han tjocka plyschbyxor, så det verkar som att åkpåsen klarade sig. Lite försenade kom vi iväg med en nyservad unge, som sov en stor delen av hemresan.

Lunchen intogs på Flottaren i Vansbro, en otroligt trist och skolmatsmässig pannbiff med potatis och brunsås. Men det gick fort, och vi kunde fortsätta hemfärden. H var till största del vaken efter lunch, men kunde sysselsättas en halvtimme med ett äpple, som han gnagde på medan han utstötte lovord som ”Umnumnum. Nam Nam. Mmm. Nomnom”. Sedan fick han en klämmis med yoghurt som han nogsamt kletade in all over sin bilstol. Blir till att ta av och tvätta klädseln redan efter första lite längre resan med nya fina stolen. Han verkar sitta bra i sin Maxi-Cosi Pearl XP, han sitter högt så att han ser ut, och den är lätt att justera lutningen på under färd, så jag blir allt nöjdare med köpet. Jag saknar dock babyskyddets sufflett, för nu fick H solen i ansiktet då och då, vilket inte är populärt. Men vi har solskydd att montera på bilrutorna, så det går ju att lösa den vägen.

Hem kom vi i alla fall till slut, på torsdagens kväll. Det blev bara att ställa in väskor och gå och sova, för på fredagen var det dags att jobba igen.

image

Tredje dagen blev det bara barnvagnsbilder, men visst är hon en skönhet, Mountain Buggy Terrain, med stora bakhjulen på och ute i snön?

Hemresedagen tog jag en bild som avsked till en burk som åkte i sopen istället för ner i packningen. Fick en burk med body butter från Body shop som gåva vid en testprenumeration på Mama. Klementin, skulle den lukta. Och det gjorde den. Mycket, mycket klementin. En hel skål, där några i botten börjat övergå till flytande form och avsöndrar lite extra skarp doft. Bläh! Nej, de 99 kronorna, eller vad det nu kan ha varit, var pengar i sjön för en hjärndöd ”tjejtidning” och en kräm som får en att lukta som en skål ruttnande citrusfrukt.

Den stora bilden talar för sig själv. H äter äpple.

 

Fortfarande på väg…

Fortfarande på väg…

Det är något med oss och bilresor till och från skidorter. Alltid är det antingen dåligt väder, eller så är det köer eller segt att komma fram av andra orsaker. Precis som vid vår tripp till de österrikiska alperna förra året är vi nu på väg i mörker och regn, med halka och dålig sikt. Att vi dessutom var ett par timmar sena iväg i förmiddags gjorde inte saken bättre.

Vi plöjer oss långsamt igenom ett blött Värmland, där vattnet ligger i blanka floder över vägbanan. Med löfte från yr.no om att regnet skall bli till snö när vi kommer upp i de norska fjällen. Där är det dock varning för snö och stark vind och lokalt svåra körförhållanden.

Gårdagskvällen spenderades hemma hos vänner, tillika resesällskapet. De har nyss köpt ett enormt och nedgånget gammalt hus, så det var spännande att gå husesyn bland alla rum och femtioelva kakelugnar. Det är verkligen ett livsprojekt de har åtagit sig, men väldigt häftigt! H stojade runt med deras treåring E fram till alldeles för sent på kvällen. E var på treåringars vis mycket territoriell med sina leksaker. ”Den är min! H får inte leka med den! Jag hade den först! Den ville jag ha!” Men det gick rätt bra ändå, och bitvis verkade de ha väldigt kul ihop.

Dagen idag har hittills mest spenderats i bilen. Efter frukost satte vi av mot Norge, men har haft en lång paus i Bergvik för proviantering och lunch. H fick åka EasyHug genom det stora köpcentret, vilket gick riktigt bra. Den första stunden kändes det lite påfrestande för ryggen att bära honom på magen, men det släppte och sedan var det inga problem. Utöver att han blev lite uttråkad ibland och försökte krångla sig ur, och helst drog ur båda armarna ur sjalen, vilket gjorde det tyngre för mig eftersom han då lutade bort från mig. Då fick jag dansa runt lite med honom så det blev lite kul att åka sjal. Jag har fått släppa en del hämningar sedan jag blev mamma. Dansa omkring inne på Ica sjungandes en nonsens-ramsa? Jag äger det!

image

H sov i princip hela vägen fram till Bergvik, och somnade (efter lite mellanmål) i bilen en stund efter att vi åkte därifrån. Nyss var han halvvaken och hade lite ljud för sig, men somnade om. Det står dock helt klart varför han vaknade till, för nu är hela bilen full av tydlig bajsodör. Och den blöjan lär ju inte kunna bytas förrän vi är framme, om 7-8 mil på förskräckligt väglag… Jaja, han sover gott vidare och våra näsor lär väl trubbas av så småningom!

Resfeber med Mountain Buggy Terrain V3

Resfeber med Mountain Buggy Terrain V3

Imorgon ger vi oss av på en kortresa, med en övernattning hos vänner i närheten av Eskilstuna och vidarebefordran mot norska fjällen under söndagen.

Några dagars skidåkning i Trysil (nåväl, eders undertecknad gör kanske några pliktskyldiga och ytterst amatörmässiga åk, för att sedan fördriva tiden i badet med barnet) står på schemat, precis som förra året. Hotell med självhushållning är the shizzle när det är småbarn inblandade, så vi kan äta middag i fred med barnen sovande i rummet intill. Men i år har vi lyxat till det med hotellfrukost, vilket var något vi ångrade att vi inte hade förra gången.

Och det vore ju tarvligt att åka till bergen utan vår nya Mountain Buggy! Kunde Buffalon följa med förra året så har vi allt plats för Terrainen i år. Den blir med sittdelen, men utan hjul, mycket kompaktare ihopfälld än vad bara chassit till Buffalon blir.

image

Nästan helt platt, trots åkpåse och snack tray. Det som står ut uppe till vänster är bara sittdynans nederkant som faller nedåt, och så sticker åkpåsen ut under.

Jag är grymt imponerad över hur snabbt och lätt det går att fälla ihop och upp Mountain Buggy Terrain, att den blir så liten, att den står själv ihopfälld och att den automatiskt blir låst i ihopfällt läge. Hjulen är dessutom busenkla att ta av.

På fjälltur blir det såklart terränghjulen som får följa med!

Ingen bra resa, det här

Ingen bra resa, det här

Barnet, som jag trodde var på bättringsvägen, blev sjukare igår eftermiddag, och än sjukare idag. Äter inte och dricker bara lite.

Dagens mat: en näve russin och ca en halv deciliter vispgrädde. Dagens dryck: kanske en och en halv deciliter vatten, en halv deciliter äppeljuice, några klunkar saft och några klunkar festis. Märk den tilltagande desperationen hos föräldern…

Han har helt ratat nästan all sin favoritmat: pannkakor, pizza, mer vispgrädde, kanelbullar. Återigen, desperationen… Jag tror att det var typ i måndags eller tisdags som han åt en ordentlig portion mat sist. Nu cirka tre dagar på nästan ingenting.

Och han gråter. Och gråter. Och gråter.  Sover mycket, för att sedan vakna och vara aktiv mellan 04 och 07. Varvid han står och pekar mot köket och säger ”nomnomnom”, för att sedan slå iväg allt som erbjuds, gråta, hälla vatten/mjölk över hela sig, gråta lite till. Busa runt medan mamman försöker sova, för att sedan vid 07.30, när mamman tänkt att det ändå är morgon och dags för frukost, bestämma sig för att manisk amning under halvsömn, på alltmer sinande bröst, i två och en halv timme, ändå var vad han behövde. Mina bröstvårtor var lila efteråt. Oh, the joys of motherhood!

Och som grädde på moset – gissa vem som har panikont i svalget och frossa? Nu har H sovit i princip non-stop sedan kl 16, med avbrott för middagsförsök och ett par omgångar tutte. Jag försöker ladda för en stökig natt. Vill bara sova själv.

Det är i vart fall positivt att H:s feber varit avsevärt lägre idag (enligt mina handflator), och just nu är hans panna sval mot mina febriga händer.

Eländes elände. Det blir till att ringa doktorn på måndag om barnet inte kvickar på sig. Kanske är det halsfluss? (Tack föris!)

Försöker hålla mig cool, men det går sådär. Tänker ”feber är inte farligt” (Men tänk om det är någon jättefarlig infektion då?) och ”små barn kan klara sig i veckor utan mat, bara de dricker” (Hur mycket måste han dricka?). Men mest tänker jag att en barnakut är det sista stället jag vill ta mitt sjuka barn till (medvetslöshet, stor blodförlust och liknande undantaget), så det blir till att avvakta till måndag, eftersom han trots allt dricker, är aktiv stundvis och febern inte är konstant hög. Men det är första gången min skrutt är sjuk på riktigt, och lite, lite grann ligger jag vaken nu bara för att höra honom andas.

Imorgon är vi hemma igen. Stackars mamma, som fick hem en hel sjukstuga med väldigt begränsad umgängesförmåga. Hoppas vi inte smittat henne, bara.

Momward bound

Momward bound

Vi är på väg till min mamma, jag och H. Sin vana trogen somnade han redan efter att vi passerat Sundbyberg. I babyskyddet denna gång, istället för sele.

H är fortfarande sjuk, men kan ju lika väl vara det hos mormor som hemma. Två timmars tågresa på förmiddagen brukar bli en perfekt middagsvila.

Jag testar att åka tåg med Buffalon och babyskyddet denna gång. Kramar ur de sista möjligheterna att använda babyskyddet innan det är helt urväxt. H skulle aldrig sitta stilla, och än mindre lägga sig och somna, på ett tågsäte. Ergobabyn har därför varit bra, för om han tvingas vara stilla somnar han snabbt av tågets rörelser. Men babyskyddet är ju ännu bättre, för då är jag helt fri att göra vad jag vill medan han sover.

image

Efter denna helg har alla mina tre barnvagnar varit med på en helg i Örebro med tåg tur och retur. Utan annan överdel än babyskyddet är Buffalon ändå hyfsat smidig att få med. På vintern är det skönt att ha med något terränggående, utifall att. I vart fall förra veckan var det snö i Örebro, även om jag tror det skulle bli blidväder denna helg. Åkpåsen från 7AM Enfant passar jättebra i Maxi-Cosis babyskydd, så vi är beredda på kyla också.

Igår hade H hög feber, och jag tog eftermiddagspasset hemma efter att ha varit en snabb vända på kontoret. Den lilla stackarn sov och halsov sig igenom hela eftermiddagen, liggande i min famn. Om jag försökte lägga ner honom och gå iväg vaknade han genast och grät med den ynkligaste, kraxigaste rösten. Jag fick i alla fall sett hela andra säsongen av Call the midwife. Snyft-tv och liten sjukling i famnen en hel eftermiddag. Rätt mysigt ändå.

Nu ska jag passa på att skicka ett par jobbmejl jag aldrig fick iväg igår.

Ha en fin fredag!

Hemresa, nya skor och guilty pleasures

Hemresa, nya skor och guilty pleasures

Igår åkte vi hem från Örebro. Lille skrutt somnade i Ergobaby Stowaway ungefär en minut efter att tåget lämnade plattformen, och sov som en sten hela vägen tillbaka till Stockholm. Han vaknade yrvaket till först när jag stod och bänglade med att fälla upp vagnen.

Stackarn har ju inget stöd alls för huvud och nacke i Ergoselarna längre, så han höll på att tappa huvudet i golvet när jag böjde mig framåt. Undrar om man skulle kolla in någon form av toddlersele? (Säger hon som redan äger tre bärselar, en hybridsjal och en bärslinga, och använder någon av dem typ en gång i månaden…) Eller så kollar jag in hur Stokken eller ev. sjalen skulle fungera nu?

Jag måste väl också börja använda Ergoselen på ryggen snart, även om jag fortfarande tycker det känns helt okej att bära H på magen vid nästan 12 kg. Jag är ju inte direkt ute på långpromenad med sele. Och just för att få lilleman att somna på tåg och bussar måste han ju sitta på framsidan.

Nåväl, detta om detta. Efter att vi anlänt Centralen blev vi upplockade av B, och på hemvägen stannade vi på en fika på ett köpcentrum. Där passade vi på att prova ut ett par skor till H. Storlek 21 och breda fötter, var skoförsäljarens omdöme efter att ha mätt och tittat. Skorna blev dock i storlek 22. Och kostade 900 spänn! Vi blev smått chockade över prisbilden på småbarnsskor. Det var ett par fodrade gympaskor av ett märke med ett så imbecillt namn som ”Ponny”, som han kommer att kunna ha fram tills den riktiga vintern sätter in.

För att lindra chocken köpte vi varsitt par skor till oss själva också. Det var ”3 för 2”, så då blev H:s skor gratis. Eller så kostade de 2600, det beror ju på hur man ser på saken… Nejdå, jag köpte mig faktiskt ett par riktigt rejäla lammskinnsfodrade vinterkängor, och B fick sig ett par snygga halvfodrade höstkängor, så det var inget onödigt köp. Bara oplanerat.

Jag började skriva det här inlägget igår när jag lade mig. (Den här bloggen är ju lite av en dagbok för mig, och det är oftast precis innan lägger mig som jag passar på att nedteckna dagen som gått.) Men när jag skrivit några rader vaknade herr supermammig och ville sova med mig, så jag fick återta skrivandet nu på morgonen, sittande på bussen till jobbet.

Jag hade bråttom till bussen, för jag måste in och förbereda inför ett förmiddagsmöte. Så jag lämnade huset vid 06, en halvtimme senare än planerat på grund av uppvaknanden med gråt från lillen, som har någon sorts mammaradar som slår på stora larmet när jag lämnar sängen. Hur djupt han än verkar sova innan.

Promenaden till bussen brukar ta 24-27 minuter, men idag behövde jag snabba på. Så jag körde på min energilista på Spotify. Den ger alltid extra schwung i steget, och jag hann utan problem på 21 minuter.

Min energilista innehåller rätt mycket av ett av mina största guilty pleasures – barnförbjuden dancehallmusik. Jag veeet; genren är rätt besudlad med unken kvinnosyn, homofobi med mera med mera. Men inget får mig att vilja dansa eller anstränga mig fysiskt mer än en riktig dancehalldänga – jag kan inte hjälpa det! (Och jag väljer så klart bort de låtar som jag upplever som stötande.)

Så en dag hemma hos oss kan mycket väl börja med att en 35-ish, korpulent småbarnsmamma står och skakar loss till någon låt med en fet riddim och väldigt barnförbjuden text. Fin bild att ha på näthinnan så här på tisdagsmorgonen, va?

Den sista biten till bussen idag räddades av ”Whine & Kotch” av J Capri feat. Charly Blacks. Håll i hatten, vilken fart det blev på tanten!

Kram på er, och ha en bra tisdag!

 

Mor och son på vift i Örebro

Mor och son på vift i Örebro

Jag och H är i Örebro över helgen och hälsar på min mamma. Hus och hem har upplåtits för grabbaktiviteter som cigarrökning, bourbondrickande och spelande av skränig och slamrig musik på hög volym.  Så vi är på visit hos mormor, jag och barnet. I exil.

Tågresan ner gick jättefint. H började med att vara grymt imponerad av hela tågupplevelsen. Tills ögonen började gå i kors av trötthet. Då ville han såklart inte sitta still och somna fridfullt lutad mot sin mor, men Ergobaby Stowaway löste problemet, och vi klev av tåget i Örebro pigga och glada, om än något svettiga…

Jag har med Bugaboo Bee3 som resevagn den här gången, för den är liten nog att åka tåg med, och har mer komfort för både mig som kör och för barnet än vår minsta resevagn, Babyzen Yoyo.

IMG_4585

Gårdagen gick lugnt till. Vi käkade en halvsunkig thaibuffé till lunch, och sedan tog vi oss hem till mamma, där vi lagade och åt middag och var i säng vid 22.

IMG_4607

Natten gick bra. H och jag delar på en bäddsoffa, och han sov till 08, precis som vanligt. Idag gjorde vi stan: shoppade och fikade på mammas favoritsecondhand, lunchade på kafé och gick en vända runt stan.

Höjdpunkten – jag fyndade en fin liten låg gryta/ugnsform, tre små plåtbleck och några små rostfria skålar till en sammanlagd kostnad av 110 kr, och H fick en plastlastbil för en tia och en Fisher-Price telefon i nyskick och originalkartong för 40 kr.

image

image

image

Dagens värsta – på ett kafé/konditori blev jag serverad seg, micrad fryspaj för 69 kr. Sjukt ovärdigt.

IMG_4623

Sedan var det promenad hem och middagsbestyr som gällde igen, och nu är jag så trött att jag inte orkar skriva mer idag.

God natt, och på återseende imorgon!IMG_4620