Babyzen Yoyo – Den stora recensionen!

Babyzen Yoyo – Den stora recensionen!

2 x Yoyo+ på Siljans is

Jag har nu haft minst en Babyzen Yoyo i min ägo sedan H var omkring ett halvår gammal, så jag har rullat Yoyo i drygt två års tid, utan att ännu ha fått ihop en sammanhängande recension. Det måste jag ju genast ändra på, eftersom mina inlägg om Yoyo är bland de populäraste på bloggen, sett till träffar på ”gamla” inlägg, och inte besök på startsidan.

Min första Yoyo var en röd 6+ av den äldre modellen. Den fick följa med på skidresa till Alperna och någon tur till mormor i Örebro och in till Stockholm under året den bodde hos oss.

Sedan kom Yoyo+, och den lilla röda med svart chassi byttes ut till den uppgraderade varianten, i beige med vitt chassi. Den hade fram till helt nyligen inte rullat överdrivet mycket, men en helg i Tällberg, någon Örebro-resa och någon Stockholmstur hade den hunnit avverka under sitt år med oss. Den har blivit H:s bilvagn, och faktiskt även L:s, eftersom vi har köpt babyskyddsadaptrar också, som oftast sitter på denna vagn.

Min första Yoyo+

Helt otippat kom också ytterligare en Yoyo+ att flytta in hos oss efter att lillasyster gjort entré — en knallrosa 0+ med vitt chassi (köpte såklart en komplett vagn med sittdelstyg, så den blir en 6+ vad det lider). Detta eftersom vi fick möjlighet att vara testfamilj för en 0+ (och babyskyddsadaptrar) varvid jag blev helt såld på den, och genast köpte en egen så snart testveckorna var till ända. Denna vagn har till största del tjänstgjort som inomhusvagn (ännu), och utgjort en portabel avläggningsyta och säng för bebis på kontoret, på resor och hemma, samt snurrat i sjukhuskorridorer under lillasysters behandling för höftledsluxation.

Babyzen Yoyo+ 0+, min tredje (!) Yoyo
Så jag har nu rullat Babyzen Yoyo i både nytt och gammalt utförande på alla möjliga vis. Sedan i våras även med ståbräda, som är det senaste tillskottet i vår Yoyo-samling. Vi var nu i juni också iväg på en femdagarskryssning med båda våra Yoyo som resesällskap (inklusive babyskyddsadaptrar och ståbräda), och fick äntligen chansen att testa dem ordentligt tillsammans.

2 x Yoyo+ i hissen på Birka Princess
2 x Yoyo+ i en fartygshytt
Fakta

Babyzen Yoyo är en kompakt resevagn av sulkytyp, som kommer i två utföranden – en framåtvänd sittdel kallad 6+, och en bakåtvänd liggdel kallad 0+. (Siffrorna hänvisar såklart till den ålder i månader som barnet bör ha uppnått vid användandet.)

Lite förvirrande blir det dock, eftersom vagnen i sitt nuvarande utförande också heter Babyzen Yoyo+. Jag har alltså rullat en Babyzen Yoyo 6+, en Yoyo+ 6+, en Yoyo+ 0+ (och har även sittdelstyget för att förvandla denna till en Yoyo+ 6+ också).

De olika åldersvarianterna är olika tyger på samma chassi, och vagnen säljs i regel som en komplett sittvagn i ett paket innehållande chassi, sittdelsbas och colourpack (sufflett och sittdyna). Liggdelen säljs oftast separat, antingen som ett paket med liggdelsbas och colourpack, eller de två beståndsdelarna var för sig. Vissa butiker säljer alla delarna separat, och andra har paket med både komplett sitt- och liggdel.

Förutom vid enstaka kampanjer är priset väldigt likartat oavsett butik och oavsett om delarna köps separat eller i paket; det rör sig om någon enstaka hundralapp det maximalt skiljer sig mellan ett komplett sitt- och liggvagnspaket och att plocka delarna, och sällan mer än ett par tiors skillnad på en komplett sittvagn från en butik till en annan.

Vagnen är dyr, troligen bland de dyraste i sitt segment, och går lös på strax under 4000 kr för en komplett sittvagn, och ytterligare ca 2000 kr för en liggdel.

Chassit är utrustat med en varukorg, och det medföljer en tunn förvaringspåse med dragsko att dra runt vagnen. Sedan är det det inbyggda handtaget som används för att bära vagnen som en väska.

Babyzen Yoyo+ 0+ och 6+ goes lekpark
Sittdelen utgörs av ett sittdelstyg med sele och en meshficka på baksidan av ryggstödet, och det medföljer ett regnskydd. Ett colourpack innehåller en sufflett med en stor förvaringsficka på baksidan och en sittdyna.

Liggdelen är ett liggdelstyg med sele och en meshficka på undersidan, också den med medföljande regnskydd. Ett colourpack till liggdel innehåller en madrass med ett fleecefordrat täcke som fästs med dragkedja och bildar en ”åkpåse” och en sufflett. Till liggdelen hör också en liten avtagbar fleecetäckt kudde med upphöjda kanter, som hjälper till att hålla en liten bebis huvud på plats.

Den är så liten ihopfälld att den går att ta med som handbagage på flyget, vilket är väldigt sällsynt bland resesulkys, även om en del konkurrenter nu börjar komma ikapp storleksmässigt. Måtten på Yoyo+ ihopfälld är bara 52 x 44 x 18 cm.

2 x Yoyo+ i bakluckan
Uppfälld är Yoyo+ 106 x 44 x 86 cm. Vikten är 6,2 kg för 6+ och 6,6 kg för 0+.

Yoyo+ har en viktgräns om 18 kg i sittdelen. För 0+ har jag inte hittat någon officiell siffra på maxvikt, men gissningsvis klarar den minst de 9 kg som är standard för liggdelar. Det är ingen särskilt stor liggdel, så bebisen kommer ju troligen att växa ur den storleksmässigt innan vikten blir ett bekymmer.

Utseende

Babyzen Yoyo är en i mitt tycke väldigt snygg liten vagn, med en stilren och minimalistisk design. Den, och allt annat från Babyzen, kommer också riktigt snyggt förpackad i snygga, kompakta kartonger och utan en massa skräp och utfyllnad i lådorna (lite som Apples förpackningar, som jag också älskar).

Babyzen Yoyo +i knallig färgkombination
Chassit finns i helsvart eller med vita ”chassirör”. Hjulsidorna är alltid vita, och varukorg, sitt-/liggdelsbas, handtag och plastdetaljer är alltid svarta.

Colourpacks finns i rött (som dock är mer orange/tomatröd i mina ögon), svart, grått, klarblått, knallrosa, sand och de två nya färgerna mint och aprikos.

Röd Yoyo i Obergurgl

 
Rosa och Sand. 2 x Yoyo+ på promenad i Lübeck
Jag har haft rött colourpack till min första Yoyo, och har nu sand och rosa. Min första hade svart chassi, och de nuvarande har båda vitt.

Det finns alltså möjligheter att variera färgställningen genom att byta ut colourpacket (chassit också, förvisso, men det blir ju rätt dyrt). I övrigt finns inga möjligheter att pimpa vagnen rent utseendemässigt (med originaltillbehör).

På min önskelista finns fler färger (gärna lite knalliga, för det passar bra till det svart-vita chassit), kanske limited edition-colourpacks av typen designsamarbeten (typ Yoyo + Marimekko vore väl kul?) med roliga mönster, och läderhandtag.

Hur är den att sitta/ligga i?

Om vi börjar med 6+ så är den relativt rymlig. Min son som fyller tre om tre månader ryms bra, även om ryggstödet börjar bli lite kort, och att sufflettens framkant tar i hans huvud om han inte sitter ordentligt tillbakalutad. Men han sitter ändå rätt bra överlag, och han kan ändå vila bra i vagnen med en liten kudde bakom huvudet, eftersom suffletten bildar en ficka bakom ryggstödskanten. Det som min snart treårige son verkar tycka är lite jobbigt när han ska sova i den är att fötterna måste hänga ner på fotstödet, men ett fällbart fotstöd som passar en ganska lång treåring är ju lite mycket att kräva av en så liten vagn.

Viloläget är ganska långt ifrån helt plant (145 grader) men ändå helt okej för tupplurar på resande fot. Även i fullt sittande läge är ryggstödet – som på många andra vagnar, något tillbakalutat. Eftersom det inte heller finns någon bygel för att hålla sig uppe kan det vara en irritationsfaktor för barnet att behöva sitta lite lutat. Min son började dock redan i tidig ålder att hålla i chassisidorna (där babyskyddsadaptrarna fästs på Yoyo+).

Snart 2-åring (förra sommaren) vilar i Babyzen Yoyo+ 6+
Yoyo 6+ går som sagt att använda från 6 månader. Vi köpte också vår första när sonen var i precis den åldern. Och visst gick den att använda då, men det är ju bara framåtvänt åkande, och så små barn sitter i regel lite som en säck potatis i den här typen av sittdelar. Först runt 9-12 månader tyckte jag att han riktigt ”vuxit i” sin Yoyo, och helst hade jag haft honom bakåtvänt fram till dryga året i vart fall. Men som resevagn har det fungerat bra ändå.

9 månader gammal H i sin första Yoyo
För små barn saknas fotstöd, men för större barn finns ett fast fotstöd i plast längst ner på chassit. I början kommer ett litet barns fötter att bara sticka ut något utanför sitsens kant, sedan kommer en lite bökig period då fötterna står rätt ut från sitsen innan de börjar ligga ner längs fronten och till slut når fotstödet.

Suffletten har en solkeps, och täcker ganska bra. Det finns också en liten tittlucka i klarplast på sufflettens bakkant, och en stor förvaringsficka på baksidan.

Suffletten på Yoyo 6+
Dynan som ingår i varje colour pack är helt okej mjuk och stoppad, och eftersom alla textilier går lätt att tvätta i maskin tycker jag inte att det finns något behov av någon extra sittdyna.

Selen är ett minus på Yoyo, eftersom den – trots att det är en fempunktssele – inte fäster i fem olika punkter (som t.ex. Bugaboos nyare selar) utan det är en ”ögla” som går från axel till midja på varje sida, och de två öglornas spännen måste dessutom pysslas ihop innan de förs in i grenbältets spänne, som på en bilstol ungefär. Positivt är dock att det är ”klickspännen” på vardera öglan, så att selen är lätt att separera vid montering av dynor, åkpåsar etc. Precis som på många andra vagnar räcker selen inte riktigt till för min välväxte snart-treåring, den går att fästa över axlarna, men det blir lite för tajt för att vara bekvämt, så oftast spänner jag ”öglorna” bara över höften. Eftersom det inte finns någon bygel känns det viktigt att spänna fast även ett lite äldre barn.

Selen på Yoyo+ 6+
Beträffande 0+ så har jag använt den till min dotter från ca 2-3 månaders ålder (önskar jag hade haft den från start), och gör det ännu när hon snart blir 6 månader. Hon ligger bra i den, och har fortfarande utrymme kvar att växa lite till. Med anledning av vad jag skrev ovan om 6+ så har jag inte bråttom att skifta till sittdelsklädseln, utan kommer att använda liggdelen tills det inte går längre.

Lillasyster sover i sin Yoyo 0+
Det är inte så ofta vi rullar ut med våran 0+, eftersom storebrors 6+ är bilvagn även åt lillasyster (med babyskyddsadaptrar), utan det största användningsområdet har varit hemma, där den agerat portabel extrasäng och bebishållare. Vi har även haft den som resesäng åt henne (att somna i, och sova den första delen av kvällen, innan hon ändå kommer upp i vår säng). De gånger vi rullat ute har dock lillasyster trivts väldigt bra, eftersom hon är en nyfiken bebis som avskytt de mer instängda traditionella liggdelarna. Jag har inte upplevt den som för öppen, eller för låg, utan har också uppskattat att ha så bra uppsikt (och ögonkontakt) med den lilla. Den är heller inte så liten som en kanske kan tro – hon ryms med råge ännu vid dryga 6 månaders ålder.

Lillasyster, 6 månader, sover i sin Yoyo 0+
Suffletten med solkeps skyddar bra mot solen. Ibland har jag använt fleecetäcket uppvinklat för att skärma av ytterligare. Det fleecefodrade täcket fästs med dragkedja runt madrassens botten, och har tillsammans med en fårskinnsdyna och vinteroverall, utgjort tillräckligt skydd mot kylan under vårvintern.

En liten avskärmande kokong av det uppfällda fleecetäcket
Selen är densamma som till sittdelen, och är lite besvärlig när en har att göra med en arg bebis som ligger och ormar sig och en måste para ihop de två axelremmarna för att kunna fästa ihop dem med grenbandet. Knapparna som fäller upp suffletten är också lite smådryga att få till när bebisen bråkar, de är lite tröga att knäppa.

Ett colourpack till 0+ innehåller dyna, fleecetäcke och sufflett.  Ett önskemål från min sida hade varit att det fanns ett ”sommartäcke” att köpa till, kanske just med något ventilerat tyg att fästa upp på suffletten för att skapa en solskyddad liten kokong?

Hur är den att köra?

Inledningsvis måste ju konstateras att fråga är om en yttepytteliten resevagn, och att det skulle vara djupt orättvist att mäta den mot storhjulade terrängvagnar.

Små hjul, men bra fjädring!
Med detta sagt så gör sig Babyzen Yoyo bäst på plana underlag. Inomhus bara glider den fram sömlöst, som om den inte alls nuddar marken, och på plana ytor utomhus rullar den fram mjukt. Den klarar grövre asfalt, någorlunda slät gräsmatta, lite hårdare grus och gatsten som inte är alltför kullrig utan några större bekymmer. Den skakar lite, men jag upplever att fjädringen på den nyare modellen klarar jobbet bra mycket bättre än den gamla. Lösare, lite djupare grus eller sand och ytor med större ojämnheter utgör problem för Yoyons framfart, men det är å andra sidan bara större, storhjulade vagnar som klarar sådan terräng.

Handtaget är fast och rundat, och vare sig jag på 163 cm och min man på 185 cm har några problem med höjden som sådan. Min man har dock mer problem än jag med att råka sparka i chassits nederkant. Framför allt kan det bli problem med att en kan råka sparka i bromsen, så att det tar tvärstopp. Även jag får ta till en annan vagnsknuffarteknik än min vanliga, och gå längre ifrån vagnen och mer aktivt skjuta den framför mig, än med större vagnar, då jag mer bara håller upp händerna nära kroppen och vagnen mest bara åker framför av sig självt.

Storebror vill också köra!
Långa pappan rullar Yoyo
Hur är den att packa saker i?

Babyzen Yoyo+ har en något större varukorg än föregångaren, och tar 5 kilo. Den räcker bra för vardagsanvändning, som till en medelstor skötväska eller en liten matkasse.

Sedan har sittdelsvarianten också en ganska stor ficka i suffletten, som är perfekt som ”handväska”, och både sitt- och liggdel har en liten utvändig meshficka som kan hålla exempelvis det medföljande regnskyddet.

Babyyzen Yoyo+ 6+, detaljer
Min absolut bästa Yoyo-kombination för resor är en liten väska, typ organizer, att ha på handtaget. Jag hade turen att komma över ett par Ergobaby Organic Travel Pouch på den tiden de såldes, som jag fäster med spännen till den gamla modellen av Bugaboos organizer (jag har passat på att beställa ”reservdelar” från Bugaboo, så att jag har fyra uppsättningar krokar, eftersom jag gillar att en liten väska/organizer då kommer mycket närmare handtaget än med traditionella väskkrokar, som ju hänger ner en bit). En kompakt resesele (som Ergobaby Stowaway, tyvärr inte heller i produktion längre) och ett kompakt solskydd (som Outlook Sleep Pod), skapar ett komplett och väldigt utrymmessnålt reseset för bebisar/små barn.

Babyzen Yoyo, Ergobaby Stowaway, Ergobaby Organic Travel Pouch – bästa resekompisar! Det ligger en Outlook Sleep Pod i påsen också 😉
Outlook Sleep Pod på Babyzen Yoyo
Ergobaby Travel Pouch + Bugaboo Organizer Clips = sant!
Hur är den att fälla ihop och transportera?

Det är väldigt, väldigt enkelt att fälla upp och ihop en Yoyo. Det tar ett tag innan en får in den rätta tekniken för att göra det supersnabbt, men med vanan inne är det helt galet smidigt.

Babyzen Yoyo+ 6+ ihopfälld
Det lättaste är att alltid ha för vana att rulla vagnen baklänges en liten bit innan ihopfällning, så att hjulen hamnar åt rätt håll. Sedan fäller en bara bak och ner sufletten och handtaget, lossar spärren (en knapp att trycka ner och ett ”handtag” att dra bakåt) under sitsen, lyfta upp vagnen i metallstången på undersidan. Vagnen fäller då ihop sig själv, och det är bara att ”trycka till” den så att den lilla spärren med den röda pricken på låser den i ihopfällt läge. Detta är för en 6+, men en 0+ fälls på samma sätt, utöver att en då knäpper upp sufflettknapparna så att den är i nedfällt läge, viker upp nederkanten av liggdelsbotten och sedan fäller ner handtaget mot sig innan en lossar spärren under vagnen och fortsätter som på 6+.

Den blir som sagt superliten, och kan sedan bäras antingen i handen genom att en lyfter i metallstången, eller över axeln med hjälp av handtaget som är fäst i stången. Den medföljande ”påsen” kan då fästas med dragskon runt vagnen så att handtaget sticker upp.

Babyzen Yoyo i sin påse
Den får plats nästan överallt, till och med i varukorgen på vissa större vagnar, och kan som sagt läggas i handbagagehyllan på ett flygplan utan problem. Den kan hängas på en krok i hallen med hjälp av handtaget.

Vilka tillbehör finns?

Det finns en del tillbehör till Babyzen Yoyo. Det som följer med vid köpet är ett regnskydd och en påse att förvara vagnen i. Regnskydden (olika till 0+ och 6+) är numera riktigt bra. De är i klarplast, men ändå väldigt kompakta, och kommer i små förvaringspåsar. Med 6+ varianten är det en riktigt smart feature att det kan vikas så att kardborrespännena sticker ut genom öppningen, och sedan kan påsen med regnskyddet i fästas på chassit. Den äldre versionen av Yoyo hade ett regnskydd som inte täckte suffletten, vilket ju inte var sådär jättebra, direkt.

Att köpa till finns mugghållare, solparasoll, åkpåsar, myggnät (olika till 0+ och 6+), babyskyddsadaptrar, en rejälare förvaringsväska och en ståbräda med pall. Jag hade åkpåsen till min första Yoyo, och tyckte att den var riktigt bra, ganska lik Bugaboos standardpåse. Solparasollet ägde jag en kort stund, men det blev aldrig av att vi använde det, så det fick åka med på köpet när jag sålde den första Yoyon, liksom åkpåsen, som ju var röd och således inte matchar de nuvarande vagnarna.

Röd Babyzen Yoyo med matchande åkpåse
Eventuellt skaffar jag ett nytt solparasoll till sommarens Spanien-resa, eftersom det blir i juli och det känns viktigt att hålla lillasyster skuggad. Ett par mugghållare och ett myggnät till vardera vagn står på önskelistan (hrrm hrrm, inköpslistan…) till resan, för att se till att vi håller oss med vätska och kan skärma av barnen för kvällen när de ska somna på uteserveringen medan vi dinerar (hoppas, jag…)

Jag har köpt en förvaringsväska som jag inte använt ännu, men den blir med till Spanien.

Ståbrädan har jag rullat i någon månad eller två nu, och den är riktigt bra. H älskar att åka ståbräda, och har fått åka bakom lillasyster i både 0+ och babyskydd på 6+. Allra bäst passar den med 0+, eftersom H då kan stå innanför handtaget. Det går inte med sittdelsklädsel på, och då måste jag som knuffare såklart stå längre ifrån vagnen för att ge plats. Generellt är det lättast att gå bredvid vagnen med ståbrädan på, och det fungerar bra eftersom Yoyo är så lättrullad.

Babyzen Yoyo+ 0+ med ståbräda

Babyskyddsadaptrarna är väldigt smidiga. De är tvådelade, och en del fästs på chassits sida och en annan på babyskyddet. Delen som sitter på babyskyddet kan sitta kvar på detta under bilfärden, så att det bara är att klicka i och ur babyskyddet utan att behöva ta av adaptrarnas huvudfästen från chassit. Det går utmärkt att ha babyskyddet på vagnen utan att ta av klädseln på både 6+ och 0+, och det går att ta av alla textilier för att få en extra kompakt bilvagn om en bara tänker använda vagnen med babyskydd under någon period. Chassit utan textilier är så litet att det knappt syns 😉

Babyzen Yoyo+ med babyskyddsadapter och Maxi-Cosi Cabriofix
Det har kommit ett specialdesignat (och snordyrt) babyskydd från BeSafe att ha till Yoyon, men det går som sagt utmärkt att använda ett annat kompatibelt babyskydd också. Vi har Maxi-Cosi Cabriofix, och det går att använda med alla textilier på. Till och med med uppfälld fotände på 0+, för att få ett riktigt stilrent utseende även med liggdelen på (även om det krävde några försök innan jag vikt upp fotänden på rätt sätt för att kunna få på babyskyddet ovanpå).

Med babyskyddsadaptrarna får en ju också till en ”sittdel light” innan det känns bra att vända bebisen framåt.

Styrkor och svagheter

Det framgår kanske ovan, men jag ÄLSKAR mina Babyzen Yoyo+, och tycker inte att de har så många svagheter, utöver de små önskemål jag nämnt ovan. Sedan är det ju en liten resevagn, och kommer inte att ha alla komfort- och köregenskaper som en större vagn har. Det som skulle kännas realistiskt att önska är väl främst en bättre sele, och någon sorts sommartäcke till liggdelen. Kanske någon form av bygel (swing-away, så klart!) som tillbehör till sittdelen?

Just Babyzen Yoyo 0+ var en enormt positiv överraskning, och jag tror inte det finns någon annan liten vagn som skulle kunna mäta sig med den. Beträffande 6+ så finns det nog andra resevagnar som kan vara rymligare och bekvämare för större barn, om en kan tänka sig att ha en som inte blir fullt lika liten ihopfälld, men jag skulle nog inte byta ut min Yoyo 6+ mot t.ex. en paraplyvagn av bättre snitt, eftersom jag inte är så förtjust i just den ihopfällningsvarianten. Och en vagn med större hjul och bättre terrängegenskaper blir ju också mycket större och tyngre.

Dess styrka, litenheten och smidigheten, är också dess svaghet. Det blir en avvägning som en får göra – vill en till exempel ha större sittplats, utfällbart fotstöd och större hjul, så måste en också acceptera att det får bli en större och otympligare vagn.

Vem passar den till?

Babyzen Yoyo passar till alla som vill ha en väldigt kompakt, lätt och smidig resevagn/bilvagn/shoppingvagn. Eller som endavagn om en bor i en storstad och inte tänker gå superlånga sträckor eller ut i oländig terräng. Om jag hade bott i en trång lägenhet i innerstan (och inte behövt syskonvagn) hade jag absolut kunnat tänka mig att bara ha en Yoyo som vardagsvagn (och kanske någon större vagn undanstuvad i ett förråd för att ha på utflykter till naturområdet eller för motion och långpromenader.

Babyzen Yoyo+ 6+ i Stockholms lokaltrafik
Det enda en måste kunna ge avkall på då är det bakåtvända åkandet. Men det kan det kanske vara värt att kunna ha en vagn som fungerar supersmidigt i kollektivtrafiken och inomhus (kan lätt fällas om barnvagnsplatserna i bussen är upptagna, går lätt att ta i rulltrappor eller bära i kortare trappor, ryms i alla hissar, kan hängas på en krok i hallen eller ställas i en garderob hemma, och är smidig att rulla i affärer och ha med på restauranger)?

Yoyo 0+ vid hotellfrukostbordet
Sedan måste jag rekommendera en 0+ till ALLA med en nyfödd bebis. Den är guld värd att ha som innevagn hemma, så att en kan rulla runt bebis i bostaden. Höjden är perfekt så att en har uppsyn om en sitter till bords eller i en soffa, och den får plats nästan överallt.

Fikapaus med sovande bebis bredvid fåtöljen
Den är super att ha med sig till restauranger och liknande, för den tar liksom ingen plats. Med babyskyddsadaptrar till fungerar den perfekt att ha med när en åker till BVC och liknande, så att en slipper kånka på ett bängligt babyskydd i handen.

Babyzen Yoyo 0+ som portabel lekyta för bebisen
Vår dotter somnar hemma i sin Yoyo 0+ varje kväll, så att vi slipper ha henne på en annan våning innan vi själva går till sängs, och hon sover middag i den varje dag (två och en halv timme and counting just nu, faktiskt). Eftersom hon är van att somna i den så är den också perfekt att ha med när vi är borta – hon har sin invanda sovplats och kommer snabbt till ro.

0+ som resesäng hos farmor
Eftersom hon ännu inte riktigt orkar sitta i en barnstol längre stunder så är den perfekt att ha med på restaurang – hon kan (efter att hon själv ätit i en stol eller i famnen) sitta i babyskyddet på en perfekt höjd så att vi (och hon) har uppsikt, och med handtaget nerfällt tar den inte större plats än en barnstol vid bordet.

Babyzen Yoyo+ med babyskyddsadaptrar på lunch
Sammanfattningsvis – Babyzen Yoyo+ rekommenderas starkt!

Detta är ett helt osponsrat inlägg, och det enda samröre jag haft med återförsäljare är att jag fick låna en Babyzen Yoyo 0+ samt babyskyddsadaptrar under några veckor i våras (helt orelaterat till min blogg, utan bara som en vanlig privatperson som hade turen att vara med i ett projekt där de lånade ut några Yoyos till ett antal testfamiljer, med enda motkravet att vi rapporterade lite under provperioden och skickade några bilder som de kunde använda i sin egen blogg). Testfamiljerna fick ett erbjudande om 10 % rabatt på att köpa en Yoyo efter provperioden, men jag valde att inte utnyttja detta, eftersom jag hittade en bättre deal genom en kombination av att beställa en liggdel på rea på en näthandel, och en komplett 6+ från en annan näthandel, som hade en kampanj med babyskyddsadaptrar på köpet. Sedan har jag ju rullat Yoyo långt tidigare, med den första 6+ i tidigare modell och den 6+ jag redan ägde sedan innan. Jag hade inte räknat med att bli så frälst i 0+ att jag var tvungen att köpa en själv, men jag kunde inte leva utan den när lånevagnen skulle skickas tillbaka.

 

 

Aldoria Bambu Soft, ett återbesök

Aldoria Bambu Soft, ett återbesök

Jag fick en fråga från Amanda om hur min Aldoriasjal hade fungerat när bebis vuxit till sig lite, i och med att den ofta rekommenderas för små bebisar.

Jag fick sanningsenligt svara att den inte använts alls på en månad, och att det var längre sedan än så jag hade den som mitt primära bärdon.

Eftersom L oftast är nöjd med att sitta och ligga själv nuförtiden, och även i regel somnar lätt i vagnen vid nattning, så har jag inte så stort behov av att bära nuförtiden. Framöver blir det nog mest under resor, och då är sele i mitt tycke ett smidigare alternativ.

Men hur fungerar Aldorian på en femmånaders, då? Jag provbär just nu, lite suddig i kanterna efter att bebis vaknat vid 05, iklädd nerspydd amningstopp, skönaste collegemysisarna och med tandkrämsfläckar på spegeln, men det bjuder jag på 🙂

Hon får absolut plats i den fortfarande, och den är lika lätt och mjuk som vanligt. Jag fick knyta om igen efter första försöket eftersom en större och tyngre bebis drar ut stretchen mer och kräver ett tightare utgångsläge.

Efter snart en halvtimmes bärande har hon ändå sjunkit ner mer än jag önskat, och det känns lite tyngre över axlarna än det gjorde förr. Redan från start kändes det lite obehagligt bak i svanken. 

L är ca 66-67 cm lång och väger någonstans strax under 7 kg, och nej, Aldoria Bambu Soft skulle inte vara mitt förstahandsval för bärande av henne idag.

Hon sitter dock ganska skönt i alla fall, för hon har nu slumrat till, men hon har otillräckligt nackstöd. Aldorian är bara 50 cm bred på mitten, vilket ger en ganska kort ryggpanel. Min Ergobaby hybridsjal är 65 cm, och med den brukade jag tillverka ett nackstöd genom att rulla in en sån där vit ikeafrottélapp i överkant. Det räcker inte tyget i Aldorian till.

(Jag försökte även nyss ta bort det nerdreglade tyget som ligger över hennes näsa och mun, men då började hon gny och gråta. Men tyget är tunt och luftigt, så hon andas bra ändå.)


Notera även hur mycket hon sjunkit ner efter ca 45 minuters bärande.

Slutsatsen är att Aldoria Bambu Soft visst fungerar även när bebis är 5 månader, men den är långt ifrån det optimala bärdonet för denna ålder.

Om någon, som Amanda, vill ha en skön sjal till en kommande julibebis skulle jag ändå säga ”Köp!”. Den är så skön att bära en nyfödd i, och lätt att knyta i och med att den inte har så mycket extra tyg (på bredden) att hantera, att det inte gör något att användningstiden är kort. 

Sälj på Tradera när bebis blir så stor att andra bärdon fungerar bättre, de har ändå ett hyfsat andrahandsvärde om de är relativt nya och fräscha. Eller spara till senare bebisar därhemma 🙂

Lycka till med bebisen och bärandet, Amanda!

Recension Ergobaby 360 – första intrycket!

Recension Ergobaby 360 – första intrycket!

Nu har jag och L hunnit prova den nya bärselen några gånger, och det är dags att delge världen hur det fungerat.

De första två försöken, på kontoret direkt efter att jag varit och hämtat postpaketet, och senare samma dag hemma, var…ingen hit, enligt L. Det blev omedelbar skrikfest och hon spretade och spjärnade ilsket ut med armar och ben.

Och jag tänkte mest att ”Nähäpp… då är det väl bara att acceptera att hon inte gillar att bli buren i vare sig sjal eller sele när hon är på grinigt humör.” Det blir väl till att fortsätta att sitta i soffan, eller försöka göra något med bebis hängande på ena armen.

Men sedan har vi givit den några försök till, och det har gått mycket bättre. Tre gånger till har jag burit henne i den medan jag fixat i köket, och tre gånger har hon somnat efter en relativt kort stund. Två gånger framåtvänd, och en gång bakåtvänd.

Det är inte rekommenderat att ha bebis sovande framåtvänt i selen, men det har fungerat bra att lägga ner henne ganska snart efter att hon somnat. Precis som jag misstänkte så föredrar hon det framåtvända läget, och sitter nöjd och kikar på vad jag gör ända tills hon blir trött och bara somnar där hon sitter.

En gång somnade hon bakåtvänd, men då var hon missnöjd en lång stund innan hon lugnade ner sig och slutligen somnade, och vaknade nästan direkt när jag lade ner henne.

Så Ergobaby 360 har godkänts av lilla L. Och för mamman?

Detta är min tredje Ergobaby-sele, i förråden finns sedan tidigare en vacker grön ekologisk original i Zen-mönstret, och den kompakta reseselen Ergobaby Stowaway, också den i grönt. Jag har även en bilmönstrad Toddlersele från Tula (som numera ägs av Ergobaby), som jag dock bara hann använda en gång innan jag blev för gravid, och H för aktiv för att vara nöjd i sele.

Jag har aldrig riktigt kommit mig för att börja bära på ryggen, för jag har inte varit bekväm med att inte kunna se barnet. Vi får se om det blir av senare med L. Men det är alltså bärande rakt på magen som jag utgår ifrån.

Ergobaby 360 har ett bredare midjebälte än originalselen, och hela bältet är av tyg och försett med kardborre för att fästa det, till skillnad från original, som har en bred rem med spänne. Det finns en smal rem med spänne på 360 också, som går utanpå midjebältet, men den verkar bara vara någon sorts säkerhetslina ifall att kardborren skulle lossna. Vilket inte verkar särskilt troligt att den skulle göra, för det är riktigt rejäla kardborreremsor. Min omedelbara reaktion var att bältet på 360 är mycket bekvämare än det vanliga, även om det är lite svårare att dra åt ordentligt, eftersom det inte går att efterspänna.

Allt som skrivs om att det låter mycket när en ska knäppa upp midjebältet på Ergobaby 360 är helt sant. Men det är inget problem, tycker jag, för en lägger ju ner barnet innan en tar av selen, så det är bara att gå iväg till ett annat rum innan midjebältet knäpps upp. Den ökade komforten väger upp både att den är något svårare att spänna och att kardborren låter.

Hela selen känns rejälare – stadigare och mer stoppad, än originalselen, men den tar således lite mer plats också, och är lite svårare att vika ihop, men den skillnaden är marginell. Tyget på 360 är något grövre och mer canvasaktigt än på original, även om båda är i bomull.

Axelremmarna är lite knepiga att lossa när selen är på – det är svårt att få fatt i spännet för att lossa på axelremmen. Men det ser ut att vara samma spänne som på originalet, så jag är nog bara ringrostig, om det inte är så att det sitter lite annorlunda placerat på mig.

Jag tar annars på selen på det där ofantligt fiffiga sättet som jag lärde mig på YouTube, där en har axelremmarna i ett löst knäppt läge vid påtagning av selen. Då når en att knäppa spännet bak i ryggen i ett lägre läge, och det hamnar rätt  mellan skuldrorna när en sedan (efter att selen är på) spänner axelremmarna genom att dra i tåtarna. Tidigare hade jag tyckt att Ergo-selarna var lite obekväma, eftersom ryggspännet suttit nästan i nacken. Men då måste en ju också kunna lossa axelremmarna med selen på för att ryggspännet ska ”åka upp” för att kunna knäppa upp den, och just det momentet har jag (än så länge) haft svårt att få till med Ergobaby 360.

Nackstödet är helt fantastiskt på Ergobaby 360, och saknas ju i princip helt på originalselen, så för en mindre bebis tycker jag att det är en stor fördel till 360. Både uppfällt och nedfällt ger det ett bra stöd för bebisens huvud. Det finns en huva också, precis som på originalselen, för att skärma av och skydda från sol.

Däremot saknas förvaring helt på Ergobaby 360 – både original och stowaway har ju en stor ficka på ryggpanelen, och Tula Toddler har en liten ficka på sidan av midjebältet. Vad jag kan se är 360 inte heller kompatibel med höftväskan Organic Travel Pouch (som inte säljs längre, men jag är lyckligt lottad att äga två av sedan tidigare), så det gäller att ha annan förvaring för mobil, plånbok, en extra blöja o.s.v. när en går ut med 360.

Det som gör 360 unik är såklart att det går att vända bebisen med ansiktet utåt, men fortfarande i en höftvänlig position, vilket känns viktigt för mig med hänsyn till L:s höftproblem. Selens sits görs något smalare genom att två knappar knäpps om nertill på selen för att användas i framåtvänt läge, så det är ganska enkelt att växla mellan användande framåt- respektive bakåtvänt.

Jag vet inte ännu hur 360 kommer att te sig när L blir större, men i nuläget, för en snart 4-månaders bebis, är 360 en solklar vinnare vid jämförelse med originalselen, även om en inte ens tar in framåtvänt bärande i ekvationen. Midjebältet, nackstödet och den mer stoppade och rejäla känslan överväger helt klart. Den är jätteskön att bära i, och jag har inte känt av något obehag alls under de stunder om ca en halvtimme åt gången som jag burit L i den. Snygg är den också, min är ljusblå med blå-/vitrandigt foder.

Som jag ser det är de enda riktiga fördelarna med originalselen att det finns en förvaringsficka och att viktgränsen är högre. Original klarar 20 kg, och 360 ”bara” 15 kg. Min 2,5 åring väger 15 kg nu, och jag har inte burit honom i sele på ett år. Och skulle jag göra det så skulle jag välja en toddlersele, för ryggpanelen på en Ergo blir jätteliten på ett så stort barn, och blir nästan bara en ”rumppanel”.

Så tummen upp för 360 – jag rekommenderar den helt klart!

 

Och så var de bara sju… (inklusive recension av Thule Urban Glide 2)

Och så var de bara sju… (inklusive recension av Thule Urban Glide 2)

Min barnvagnspark blev en vagn fattigare idag (nej, i söndags, men inläggen tar sin lilla tid att få klara just nu), då jag hips vips hade sålt min Thule Urban Glide 2 via Instagram. Jag hade ju börjat fundera på att sälja den, eftersom den helt enkelt inte riktigt passade in i vårt liv just nu. Men jag hade inte gjort några aktiva försäljningsförsök. Och så kom det plötsligt en förfrågan, och senare samma dag vinkade vi ajöss!

Lite separationsångest har jag allt. Jag har svårt för att göra mig av med vagnar, uppenbarligen. Fram till igår bodde 8 av 10 barnvagnar jag någonsin ägt fortfarande kvar hemma. De enda jag gjort mig av med var min första Babyzen Yoyo, som såldes och genast byttes ut mot uppgraderingen Yoyo+, och 199-kronorssulkyn jag köpte bara för att se vad en fick för tvåhundra spänn. (Inte mycket, visade det sig föga oväntat, och den fick åka till soptippen oanvänd när vi flyttade. *skämskudde för otroligt oansvarig slit-och-släng-mentalitet*)

Eftersom bloggandet varit sporadiskt sedan lillasyster vände upp och ner på min tillvaro insåg jag att jag knappt nämnt Thulen sedan det där första inlägget då jag mest var sur och orolig för att den skulle välta. Och så kan jag ju inte lämna det, för Thule Urban Glide 2 är faktiskt en smått fantastisk vagn, och förtjänar helt klart ett mer omfattande och rättvisande eftermäle.

Thule Urban Glide 2 – recension

Inledningsvis får jag konstatera att jag aldrig fick möjlighet att köra min Thule Urban Glide 2 på det sätt den är främst avsedd – med två barn sittande framåtvända i de vanliga sätena. Detta är också anledningen till att jag sålde den (det, och att jag fick en Bugaboo Donkey i julklapp, vilket jag inte väntat mig när jag köpte Thulen, då tänkt som primär syskonvagn).

Min lilla bebis på 3,5 månader är inte speciellt förtjust i att åka vagn, och framför allt inte i traditionell liggdel, som jag haft som tillbehör till Thulen. Hon ska därför få börja sitta tidigt, men då naturligtvis inte framåtvänt i vanlig sits, utan bakåtvänd i ergonomisk sittdel. Thulen var således dömd att stå i princip oanvänd i garaget i minst ett år framöver. Då var det ju bättre att den kom till användning någon annanstans, och så kan jag köpa en ny när det blir aktuellt. OM det blir aktuellt. För vem vet om H är intresserad av att åka särskilt mycket vagn när han är 3,5-4 år?

Recensionen är baserad på en ganska kortvarig och sparsam användning, men jag har ändå hunnit bilda mig en uppfattning om det väsentligaste, tycker jag.

Fakta

Thule Urban Glide 2 är en jogging-/terrängvagn avsedd för två barn, sittande framåtvända i bredd. Den ligger i mellanprisklassen bland joggingvagnarna, och kostar ca 5 500-7 500 att köpa ny från nätbutik.

Det är en stor vagn, bredden har jag fått till ca 79 centimeter från navkapsel till navkapsel, och ca 77 centimeter bred över handtaget. Vikten är 14,5 kg, och den har en maxkapacitet om 45 kg.

Hjulen är tre till antalet, två stora och ganska smala 16″ bakhjul, och ett 12″ framhjul av swiveltyp med möjlighet att låsa det vid löpning/terrängkörning. Alla hjul är lufthjul.

Utseende

Den finns i tre färger, den grå/svarta som jag hade, samt en riktigt snygg blå och en röd. I mitt tycke är det en snygg och stilren vagn, och tyget känns helt okej för en sportigare vagn; det är inte för glansigt. Den har en matt aluminiumram med snygga linjer, och detaljerna som har en funktion är aquablå. Det som verkligen utmärker Thulen utseendemässigt är de långa, slanka suffletterna och de enorma men smala bakhjulen med sina glesa, tjocka ekrar.

Det finns inga accessoarer för att förändra utseendet, så det enda sättet att pimpa vagnen skulle vara universaltillbehör såsom dynor, åkpåsar och filtar av andra fabrikat. Jag tror att Thule har en egen universalåkpåse som säkert passar till. Jag har bara använt vagnen på vintern, och då kombinerat ena sittdelen med en åkpåse från 7 A.M. Enfant och liggdelen med en liten babyåkpåse från Bozz.

Hur är den för barnen?

Sittdelarna är relativt rymliga på bredden, och min 2,5-åring hade gott om plats. Jag hade dock gärna sett en lite djupare sits, så att barnet satt mer ”inuti” vagnen även i det mest upprätta läget.

Som jag skrev i inlägget om mitt första intryck så gick selen inte runt 2,5-åringen vinterklädd och med den tjocka vinteråkpåsen i vagnen. När jag drog åt den ordentligt gick den dock runt över höfterna, vilket väl får anses okej, i och med att så är fallet även med t.ex. Bugaboo Donkey och MB Terrain. Med en liggdel på, som ger vagnen en lite märklig tyngdpunkt, skulle jag dock ändå vara försiktig så att vagnen inte riskerar att välta om det äldre barnet lutar sig utåt åt sidan. En något längre sele hade således varit önskvärt av den anledningen. Men med två sittande barn tror jag inte att det är något problem. 

Suffletterna är separata från varandra, och är väldigt långa, så de skyddar bra från solen. Dock är de så pass långa och låga i nerfällt läge att lite större barn (som mitt) kan protestera mot dem. Det är också knepigt att ställa in dem i någon sorts medelläge, utan de gör sig bäst helt uppdragna eller helt nerfällda. Suffletterna har en reflexrand längst fram, en vädringslucka i bakkant, och en utvikbar liten extra solkeps i svart meshtyg.

Ryggstöden är individuellt fällbara, vilket görs med en rem på baksidan, och ger ett bra liggläge som är nästan helt plant. Som vanligt med den här typen av sits så är även det mest upprätta läget något tillbakalutat, och min son hade nog uppskattat en  bygel att liksom kunna hålla sig upprätt i. Fotstödet är inte ställbart, men dynan går ner långt ner mot fotstödet, vilket ser bekvämt ut.

Jag använde vagnen med liggdel som tillbehör, och den är väldigt rymlig, mjukt stoppad och ombonad. Knäppningen av ”visiret” är lite omständig med en duffelknapp på vardera sidan, men själva locket är lätt att sätta på med kardborrefästning. Liggdelen lyfts i sufflettens ovankant, vilket är en lösning jag föredrar gentemot att ha ett separat handtag eller båge att lyfta i. Däremot är liggdelssuffletten bara av ”standardstorlek” utan förlängning, så det behövs extra solskydd i form av solkeps eller gardin om en vill skydda bebisen från lågt stående sol.

Liggdelen stal även lite utrymme från den andra sitsen, inte så mycket, men nog för att min son skulle reagera på det.

Hur är den att köra?

Ja, det är här vi kommer till Thulens verkliga clou! Fjädringen och de stora, smala hjulen gör att den här vagnen nästan kör sig själv, och gör det mjukt och följsamt dessutom. Den här vagnen har det absolut bästa rullet jag någonsin känt i en barnvagn! Helt underbar att köra. Jag tycker mycket om trehjuliga vagnar, då de svänger så lätt och på så liten yta, vilket är en stor fördel för en vagn som är så stor som Thule Urban Glide 2.

Handtaget är ställbart och av knäledstyp. Det smalnar av in mot mitten. Jag upplevde handtaget som väldigt bra. Det finns en handbroms av klassisk cykeltyp lite till höger på handtaget.

Nu hann jag aldrig börja ge mig på att springa med min Thule (utöver när jag småjoggade för att hinna till förskolan i tid vid hämtning) men jag kan inte tänka mig annat än att den är fantastisk till detta!

Även ur förälderns synpunkt så är vagnen nog att föredra med två sittande barn, för tyngdpunkten känns lite konstig med den högt placerade liggdelen, men om en nu behöver skjutsa en liten bebis så gör liggdelens höga placering att en har bra uppsikt över den lilla. Liggdelen är relativt enkel att få på plats, och lätt att lyfta av.

Hur är den att packa i?

Varukorgen är ganska stor, och har ett dragkedjeförsett lock, samt en liten ficka med dragkedja i bakkanten. Vidare finns en meshficka på baksidan av varje ryggstöd, och en liten meshficka på sidan inuti vardera sittdelen.

Varukorgen är lätt att packa i bakifrån, men inte med liggdelen på plats. Den är dock endast godkänd för 4,5 kilo.

Det går att få plats med en extra barnvagn i varukorgen, om en vill… På bilden en Babyzen Yoyo+ utan textilier på, att använda med babyskyddet som sitter på vagnen med adapter.

Med bara ett barn i vagnen är den lediga sittdelen väldigt bra att packa i – det är bara att fälla ner den i liggläge, så går det att lasta ganska mycket, och med en total viktkapacitet på 45 kilo blir det mycket över till packning med bara ett barn i vagnen.

Hur är den att fälla ihop och transportera?

Thule Urban Glide 2 har en ihopfällning som är i princip samma som Mountain Buggy Terrain, Urban Jungle med flera, alltså att det alldeles i framkanten av sittdelen, under den nedvikta delen av sittdynan, finns en tvärslå med en spärr. I Thulens fall är det ett vred som en drar och vrider. Sedan lyfter en helt enkelt upp vagnen i tvärslån, och den fälls ihop. Chassit blir då ganska platt, och om hjulen klickas av så är Thulen, trots sin storlek, ganska lätt att transportera. Vikten är snäppet under en Bugaboo Donkey med två sittdelar, och den blir ett mycket smidigare kolli. Den kan stå för sig själv ihopfälld, bara handtaget ställs i rätt läge först.

Vilka tillbehör finns?

De tillbehör som jag använt är en babyskyddsadapter och en liggdel. De övriga tillbehör som finns att köpa är regnskydd, solskydd och ett snack tray.

Babyskyddsadaptern, som passar många olika babyskydd, är en ram som monteras på adaptrar på chassit. Babyskyddet ställs sedan ner i ramen och spänns fast med en rem över babyskyddet. En helt okej lösning, om än inte lika smidig som en ”klick”-lösning.

Liggdelen har jag skrivit om ovan. Till den ingick ett myggnät.

Jag har använt ett regnskydd från Tullsa, för syskonvagn med en bakåtvänd liggdel och en framåtvänd sittdel. Det passade okej, med lite våld och en något bakfälld sufflett på sittdelen.

För- och nackdelarna

I mitt tycke är Thule Urban Glide 2:s främsta fördelar rullet, fjädringen, den smidiga ihopfällningen och en hög maxvikt. Och att den trots sin storlek är liksom generellt lätthanterlig.

Nackdelarna är storleken, att sätena känns lite grunda med fullt uppfällt ryggstöd, och att selen inte är lång nog för ett lite större barn med vinterkläder och vinteråkpåse. Det senare är dock troligen inget större problem förutom just när den körs med liggdel, och ett större barn som lutar sig utåt medför en läskig obalans. I andra fall brukar jag för det mesta ändå bara spänna fast 2,5-åringen över höfterna…

Vem passar vagnen för?

Den här vagnen gör sig bäst för utomhusbruk. Den är riktigt, riktigt stor, och passar inte för kollektivtrafik, kafébesök och shopping, även om den enligt namnet är ”urban”. Jag skulle nog kanske hellre benämna den för suburban, om en tänker sig villaförort med tillgång till gång- och cykelstråk och motionsspår…

Vi bor i villaområde i småstad, och för motion, förskolehämtningar och enstaka besök på stormarknaden fungerade den ypperligt. Men vi tog inte gärna med den ner ”på byn”.

Den gick precis in genom innerdörrarna hemma hos oss, som är moderna standarddörrar, och således borde vara ca 80 cm i dörröppningen. Men äldre byggnader har ofta smalare dörrar, och sedan måste det ju finnas ytor att manövrera på inomhus också, så tänk utomhus när det gäller denna vagn!

Eftersom det är en joggingvagn är den såklart tänkt för den aktiva familjen. MEN, eftersom den nästan rullar av sig själv är den ju riktigt bra för latmaskar också, som bara vill ha en transportvagn att frakta barn från A till B, utan att behöva lägga ner så mycket möda på att knuffa vagnen. Själv är jag mer det senare för tillfället, men tänker bli mer av det förra. Snart…

Som säkert framgått ovan så tror jag att den passar bäst för två sittande barn, från ca 1,5 år och uppåt. Om en är bekväm med framåtvänt tidigare så fungerar den bra från ca 6 månader också. Liggläget är bra, så den är bra för tupplurar.

Den fungerar ju från nyfödd med liggdelen. Men det är inte den användningen jag skulle rekommendera den för, även till någon som till skillnad från mig har en bebis som gillar liggdel. Viktfördelningen känns ”off” och jag skulle inte våga lita på att den inte välter om storasyskonet inte kan spännas fast över axlarna, även om det aldrig hände för mig. Liggdelen i sig är jättebra förutom den korta suffletten.

Min tanke var från början att ha den som primär syskonvagn. (Med det i åtanke att vi bor i småstad med gångavstånd överallt, och i princip aldrig åker kollektivt.) Glappet mellan liggdel och sittdel tänkte jag kunde lösas med babyskyddsadapter, som ju skapar en bakåtvänd ”sittdel light”. Men det var en nödlösning, och när jag fick förstahandsvalet Bugaboo Donkey i julklapp så föredrog jag den som syskonvagn i vardagen.

Generellt har jag lärt mig att i största möjliga mån använda varje barnvagn till det den är tänkt för från början, både avseende användningsområde och ålder på barnen. Köp inte en vagn som ska göra allt och hålla hela vagnstiden. Köp en som fungerar för åldern på barnen just nu, och för den användning du behöver just nu. Byt, eller komplettera :-), sedan vid behov. Du får aldrig en optimal vagn för alla behov och alla åldrar; det blir alltid kompromisser.

Thule Urban Urban Glide 2 rekommenderas således varmt för utomhusaktiviteter med två sittande barn. Till detta är den riktigt, riktigt bra.

Med liggdel eller babyskyddsadapter? Tja, det funkar. Men det märks att det är lite av en nödlösning för att möta efterfrågan på vagnar som fungerar från födseln och framåt, inte något som vagnen egentligen är till för.

Hur den är att faktiskt springa med överlåter jag till andra att bedöma, för dithän kom jag aldrig med min Thule Urban Glide 2. Men vi kanske ses igen…?

Phil & Ted’s Vibe 3.0 – Första intrycket!

Phil & Ted’s Vibe 3.0 – Första intrycket!

Nu har jag rullat min nya P&T Vibe ett några vändor, och har hunnit få en uppfattning om den. Så jag ger mig på en liten recension, med det jag hunnit uppleva så här långt, och lite basfakta, så får jag fylla på med ytterligare inlägg eftersom.

Jag köpte min Vibe till ett helt otroligt rea-pris på Babyland.se – bara 2 599 kronor för vagnen i koboltblått utförande. Det är långt mindre än halva priset, och verkar bero på att Vibe slutat tillverkas (eller att en ny modell är på gång), eftersom både vagnen och tillbehör till den bara finns kvar på ett fåtal ställen, och t.ex. Phil & Ted’s webbsida inte ”skyltar” med den under ”strollers”, även om de fortfarande säljer den om en söker på ”Vibe”. Direkt från Phil & Ted’s kostar den 6 499 kr. Eftersom Vibe var en av ”finalisterna” när jag funderade på syskonvagnar, kunde jag såklart inte låta bli att beställa en när priset nu var så lågt. (Till min stora glädje hade Babyland, som alltid har fri frakt, nu även gratis hemkörning samma kväll/kvällen efter om en bor i Stockholmsområdet.)

Syskonsitsen fanns inte att köpa på Babyland, och inte i rätt färg på någon annan svensk internetbutik heller, så jag beställde den direkt från Phil & Ted’s  för 1 499 kr, plus 200 kr frakt. Jag passade även på att beställa bilstolsadaptrar, från Köpbarnvagn, för 449 kr, plus 49 kr frakt.

Vibe har marknadsförts med devisen ”23 riding options”, men det är en sanning med modifikation, eftersom detta skulle kräva inköp av syskonsitsen, en separat liggdel, två uppsättningar bilstolsadaptrar, minst ett babyskydd (eftersom babyskydd nertill endast fungerar med deras egna babyskydd och adapter till det), samt en ståbräda. Så riktigt så mångsidig är den inte med en ”normal” uppsättning tillbehör. Vissa ”riding options” skiljer sig dessutom bara åt genom en något ändrad lutning av ett ryggstöd.

MEN, den är väldigt mångsidig ändå. Med den uppsättning tillbehör jag har kan jag köra den som syskonvagn på tre sätt:

1. Med bebis i mjuklift placerad i huvudsätet nedfällt i plant liggläge, och storbarnet i syskonsitsen placerad ovanpå. (Mjukliften är egentligen inte nödvändig, tror jag, men det blir trevligare och med ombonat med den.)

2. Med ett barn sittande i huvudsitsen, och ett i syskonsitsen placerad nertill. Tanken är att det mindre barnet ska sitta längst ner, men det går ju att göra som en vill med det…

3. Med bebis i babyskydd placerad ovanför huvudsitsen, och storbarnet i syskonsitsen placerad nertill. I detta läge tas huvudsitsen bort helt.

Så länge L är liten nog för liggvagnsläget föredrar jag nog det, av två anledningar: dels för att hon hamnar nära mig, och med bra möjligheter till ögonkontakt (om än upp-och-ner), och dels för att detta alternativ lämnar den rymliga varukorgen fri. Nackdelen är att H inte har så stort utrymme i syskonsitsen, som inte heller går att luta i den övre positionen. Han själv verkar dock trivas, och han är inte för stor för sitsen ens med overall på; ryggstödet når upp till i vart fall halva huvudet så att han kan luta sig, och fötterna hamnar ovanför huvudsätets fotstöd (lite varning för smuts längst ner på textilierna.) Selen har räckt till med råge när han har haft overall på sig.

L verkar tycka att det är ganska bra i liggläget: hon har somnat fort på alla tre turer vi gjort. Eftersom huvudsitsens ryggstöd nedfällt i plant läge hänger i sidotyget, så blir det lite som en vagga att ställa mjukliften i. Hon föredrar helt klar öppnare liggdelar, och har sällan protesterat i vare sig Babyzen Yoyo+ 0+ eller i denna, medan hon inte alls trivs i de mer stängda och ombonade liggdelarna till Thule Urban Glide 2 eller Bugaboo Donkey, om en inte viker undan skärmarna på liggdelslocken ordentligt, och hänger något kul för henne att titta på i suffletten. Den här lilla damen vill ha ögonkontakt och stimulans! Jag använder en Phil & Ted’s Cocoon XL, som jag köpte som ”extrasäng” när H var bebis, och den passar perfekt i Vibe.

Sedan kan det nog komma en period då babyskyddskombinationen känns bra. L hamnar ju då bakåtvänt, och kan lätt klickas ur i babyskyddet t.ex. vid buss- och tågresor. Framför allt vid tågresor tycker jag att det är skönt med babyskydd till små barn, som kan ställas på sätet bredvid. På bussar går det även att bälta fast babyskyddet, vilket ju är ett stort plus säkerhetsmässigt. Nackdelen med konfigurationen är att jag går miste om varukorgen på vagnen, och att H måste sitta i den mindre syskonsitsen.

Sedan kvarstår läget med ett barn i vardera sätet. Detta kommer att bli kombinationen som används mest över vagnens användningstid. Huvudsitsen är VÄLDIGT rymlig, med superhögt ryggstöd, och har en maxvikt om 20 kg. Så denna vagn kommer jag att kunna rulla minst till när L är i H:s ålder, och H således är i femårsåldern. Maxvikten i syskonsitsen monterad i bak är 15 kg, vilket H väger precis nu (men han är en ganska stor 2,5-åring), och monterad i fram tar den 20 kg.

Jag tycker att skillnaden i vikt för syskonsitsen är lite märklig, för det känns ju som att bak nere vid hjulbasen borde vara den stadigaste delen av vagnen, och inte långt upp och fram emot spetsen på triangeln. Men jag är ju inte ingenjör, så vad vet jag?

Nu vet jag inte ännu vad något av barnen kommer att tycka om att sitta nederst och längst bak, och det kan ju vara en nackdel om ”baksätet” inte uppskattas, vilket blir ett problem i alla konfigurationer utom den med mjuklift. Detta vet jag inget om ännu, och var anledningen till att jag valde bort inlinevagnar totalt när jag valde syskonvagn från början.

Jag har tagit tre lite längre turer med Vibe, en förskolehämtning med efterföljande tur till stormarknaden för pakethämtning, en förskolehämtning med tur till DHL-ombudet för pakethämtning, och en vända stormarknaden tur och retur för matinköp.

Varukorgen (utan syskonsits) är väldigt rymlig och lätt att packa i. I framkanten har den en sluten front upp mot framhjulet, och på sidorna höga, men nedvikbara, meshkanter. Öppningen i bakkant är stor. Det gick utan problem ner två matkassar ena gången, och en liten skötväska, ett gäng barnkläder inkl. täck- och fleecejacka, ett mjukt stort postpaket och en apotekspåse andra gången. Idag fick jag in både den stora skötväskan (Skip Hop Duo Double Signature) och en lika stor postorderpåse.

Vagnen är lättmanövrerad, men tyngre än väntat att rulla med hänsyn till att den är trehjulig och har stora, luftfyllda däck på 12 tum. Den rullar bra, men har inte alls  den där känslan av att den rullar nästan av sig själv som jag upplevt hos Thule Urban Glide 2 (som förvisso har 16″ hjul) eller Bugaboo Donkey med lika stora luftfyllda bakhjul (men två mindre framhjul om 10″).

Jag kan ta ut stegen helt fullt utan att någonsin ha varit ens i närheten av att vare sig nudda bakramen eller lillasysters liggdel, och det går lätt att styra vagnen med bara en hand.

Den känns smal och ganska nätt att rulla. Bredden är 65 cm; som jämförelse är Bugaboo Donkey 74 cm i duoläge, och i monoläge 60 cm (vilket även är bredden på Bugaboo Buffalo). Den känns dock smalare, vilket nog beror på att själva chassit och handtaget är mycket smalare än 65 cm, eftersom bakhjulen är placerade helt utanför ramen. Sedan smalnar den såklart av, eftersom den bara har ett framhjul. Den är ganska lång, men det är inget jag ”märkt av” ännu.

Trottoarkanter och andra nivåskillnader känns knappt av när en kör, men det kan bli lite skumpigt för bebisen i ligglägget. Någon terräng att tala om har jag inte hunnit utsätta den för ännu.

Vad mer? Jo, den har en fantastisk broms, som aktiveras med ett tryck på en knapp på handtaget. Det gör inget att knappen är mitt på handtaget, det går bra att köra med en hand ändå utan att vagnen drar åt något håll.

Ihopfällningen är superlätt, det är bara att lossa en spärr på vardera sidan av chassit och vika vagnen dubbel tills en automatisk spärr slår till. Den står själv ihopfälld bara en ställt handtaget i en bra position. Det går att fälla den med syskonsätet på, och den blir ganska platt.

Den är ganska tung att flytta ihopfälld, med det fungerar så klart korta sträckor. Vikten är 16,8 kg med syskonsätet på (14,2 + 2,6), att jämföra med t.ex. Bugaboo Donkey som väger ca 15 kg med två sittdelar, och – läste jag någonstans —ca 18 kg med en sitt-och en liggdel. (Den sista uppgiften är osäker, för jag har inte hittat den från någon officiell sida, men visst känns liggdelen mycket tyngre än sittdelen)

För ett barn kan den köras bara som den är, med ett barn i huvudsätet, eller en bebis i mjuklift i huvudsätet. Det går också att använda den med bara ett babyskydd (eller köpa till en liggdel) eller att använda syskonsätet monterat bakåtvänt i huvudsätet.

Det ingår sittdyna och bakre litet regnsskydd till vagnen, och sittdyna och meshnät till syskonsitsen.

Vem passar vagnen för? Den går såklart att använda som singelvagn, och då tror jag att dess styrka är till ett större, framåtvänt barn, med hänsyn till rymligheten och den höga maxvikten. Det bakåtvända sittläget kräver ju en syskonsits, och känns lite som en desperat åtgärd för att inte tappa de kunder som absolut vill kunna ha lite yngre barn bakåtvända. Men det gör såklart ändå vagnen till ett alternativ som fungerar från nyfödd och upp till femårsåldern.

Den riktiga fördelen med vagnen är dock syskonmöjligheten – att kunna få in två barn i en smal och lätt ihopfällbar vagn. Optimalt tror jag att det är för två barn med lite mindre åldersskillnad än mina, för H är något för stor för att sitta 100 % bra i syskonsitsen när vagnen används med bebis i mjuklift. Han har aldrig klagat, men heller aldrig somnat, om en säger så… Bara lillasyster trivs i baksätet sedan så blir det dock bekvämt för båda. Men jag förlorar tyvärr det mesta av lastutrymmet, så den är då inte längre en idealisk shoppingvagn.

Jag skulle inte kunna ha denna som enda syskonvagn, eftersom jag vill ha en vagn med lika stora säten och lika stor komfort för båda barnen för långpromenader, längre resor m.m. Men som ett komplement för kortare resor, förskolehämtningar, turer på stan om en vill ha en smalare syskonvagn m.m. är den ett fantastiskt tillskott till vår barnvagnspark.

Jag köpte den främst för att ha ett smalare alternativ att ta med på tågresorna till mormor i Örebro. En vagn som jag lätt kan fälla ihop på tåget om det behövs, blir kompakt ihopfälld, och som ger tillräcklig komfort för båda barnen under promenader ner till centrum (3 km enkel väg).

 

Bugaboo Buffalo, recension andra halvåret (sittdelen)

Bugaboo Buffalo, recension andra halvåret (sittdelen)

Min recension från mitt och H:s första halvår med vår Bugaboo Buffalo är ett av de allra flitigast besökta inläggen på bloggen. En populär vagn, som många verkar ha i åtanke när de går i väntans tider, precis som vi hade. Och det var också genom att surfa runt på föräldrabloggar och läsa om andras erfarenheter som vi kom fram till att det var vagnen för oss, när vi väntade på H:s ankomst.

Så det är helt klart dags för en recension av hur vi haft det med vår Bugaboo Buffalo under det andra halvåret, då liggdelen stuvats undan till förmån för sittdelen. (Som jag poängterat i den tidigare recensionen av liggdelen är det egentligen inte någon liggdel och sittdel, utan bara två olika tyger som sätts på samma ram.)

IMG_3010IMG_0211IMG_2305IMG_3844

Buffalon har en ergonomisk sittdel, innebärande att själva sitsen är en skål i sittdelstyget, som sitter på en ram, till skillnad från traditionella sittdelar, med en ryggplatta och en sittplatta som möter varandra i en vinkel. Huruvida utformningen verkligen är ergonomisk är väl inte helt klart.

Barnet sitter alltså ungefär som i en babysitter. Min egna uppfattning är att små barn, i vart fall H, sitter bättre i en ergonomisk sittdel, eftersom även ryggen hamnar i en lite skålad fördjupning. H sitter fortfarande ganska dåligt i vagnar med traditionell sits, som både vår Babzen Yoyo och vår Bugaboo Bee3 har. Ryggstödet måste vara rejält lutat bakåt på de vagnarna för att han inte ska sitta som en säck potatis, samtidigt som han blir lite väl bakåtlutad och får svårt att se så mycket av omgivningen. Nackdelen med ergonomisk sittdel är att knäna stannar i vinkel med underbenen och fötterna i högläge när man tippar sitsen bakår, så det är inget riktigt liggläge.

Vi har nästan uteslutande använt vår Buffalo i det tillbakalutade mellanläget, ofta även när H sover. Liggläget ser inte så bekvämt ut, med fossingarna i vädret, och det helt raka läget är för upprätt, och eftersom fotstödet är alldeles för långt ner för en 6-12 månaders att nå ser det inte heller så skönt ut att ha benen dinglande ner från sitsen, som inte är jättedjup.

Vi har än så länge sittdelen bakåtvänd, och kommer nog att ha det ett tag till. För mig känns det inte naturligt att inte kunna se H när vi går på promenad, så jag kommer nog att vända sittdelen först om/när H själv verkar föredra det. Men jag kan tänka mig att det är trevligare att ha honom bakåtvänd även när han blir äldre, så man kan se och prata med varandra.

Om jag fick önska mig förbättringar på Bugaboo Buffalo som sittvagn skulle det vara följande:

  • Ställbart fotstöd. Jag har sett en del vagnar med samma typ av sittdel där ramen går att vinkla i nederkant. För H:s del hade det varit lättare att sitta mer upprätt om fotstödet hade gått att ställa i vågrät position.
  • Broms som gick att nå från vagnens båda sidor, och av typen där man trampar ner pedalen åt olika håll när man fäller i och ur bromsen, istället för att man ska behöva ”peta” upp pedalen med ovansidan av tårna, vilket gör ont när man har sommarskor.
  • Bättre sele (men det har jag läst någonstans redan är åtgärdat på nyare modeller, som fått en likadan sele som på Bugaboo Bee3) som öppnas ”helt”, istället för att axelremmen är i ett stycke.
  • Regnskyddet goddammit! Jag vet att det gjorts om på nyare modeller, men om det är jämförbart med det på Bugaboo Bee3 är det fortfarande inte bra nog. Jag har skrivit här och här om hur regnskyddet på min Bugaboo Buffalo (av den äldre modellen) hade sönder sufflettfästet och projektet det blev att reklamera detta. Jag använder universalregnskydd för liten sittdel/sulky från Tullsa nu, och ett regnskydd i polyester som kan vikas ihop i en liten väska som fästs på ramen (och som dessutom går att öppna så att barnet kan plockas ur utan att regnskyddet tas av) är så mycket bättre än de utrymmeskrävande regnskydden i klarplast som Bugaboo envisas med. Tänk om det fanns liknande Bugaboo-regnskydd i samma färger som suffletterna!

Det jag skrivit i min recension av det första halvåret är såklart tillämpligt även på det andra halvåret, i de delar som inte rör just liggdelen. Varukorgen är lättare att nå (i vart fall framifrån) och kan packas högre med sittdelen än med liggdelen, men den är fortfarande inte direkt den bästa varukorgen.

I huvudsak har vi varit nöjda med Buffalon även som sittvagn. Den har under våren och sommaren använts flitigt på långpromenader i motionsspåren i den närbelägna skogen, där den rullat på alldeles utmärkt

IMG_2738IMG_2742.IMG_3895 17.17.04IMG_3014

De tillbehör vi använt till sittdelen är Bugaboos standardåkpåse, 7 A.M. Enfant Evolution B åkpåse, Bugaboos sittdyna, Bugaboo organizer (vilken knappt använts, se recension här) samt Bugaboo Breezy solsuflett, samt regnskydd från Tullsa, Outlook Sleep Pod sovkokong, parasoll från Babyzen, universalkrokar från Tinkafu och organizer (organic travel pouch) från Ergobaby.

IMG_3359

Redan kring halvåret hade jag kompletterat Buffalon med en till vagn, den lilla resevagnen Babyzen Yoyo. Under det andra halvåret har även en Bugaboo Bee3 tagit plats i familjen, för att fylla ut tomrummet mellan den pyttelilla och inte superkomfortabla Yoyon, och den gigantiska Buffalon.

EDIT 2016-07-22: En sak som jag gärna vill uppmärksamma alla som funderar på att köpa en Bugaboo Buffalo på är – tänk noga efter om ni tror att ni kommer att få syskon till er bebis medan hen fortfarande är i vagnåkaråldern! Det är inte kul att stå med en Buffalo som en spenderat kanske 16 000 kr på inkl. tillbehör, som efter ett par år är värd max hälften på andrahandsmarknaden, och vänta nästa barn. Att då behöva köpa en Bugaboo Donkey för 16 000 exkl. tillbehör är inte superkul rent ekonomiskt. Jag ångrar stort nu när jag väntar nummer två att jag inte köpte en Donkey och körde som mono med H, som nu hade kunnat byggas ut till syskonvagn. Jag hade verkligen velat ha en Donkey nu, men känner att det är alldeles för mycket pengar att lägga ner med hänsyn till hur dåligt andrahandsvärdet på Buffalon är. Bara en sak jag önskar att jag hade vetat när jag köpte Buffalon till barn nummer 1…

Uppdaterad: Bilstol beställd! Och recension av Maxi-Cosi Cabriofix samt Familyfix-basen.

Uppdaterad: Bilstol beställd! Och recension av Maxi-Cosi Cabriofix samt Familyfix-basen.

Om inte alltför länge kommer H att ha vuxit ur sitt babyskydd. Eller…ja…om ett par-tre månader eller så. Men jag har såklart hunnit fundera både ett och tre varv på vilken bilstol vi ska välja.

Vi köpte babyskyddet, Maxi-Cosi Cabriofix, och basen Familyfix, samtidigt som vi köpte barnvagnen, när det fortfarande var tre-fyra månader kvar av graviditeten. Jag hade ännu inte drabbats av det stora prylnörderiet. Det kom senare. (Kanske när nätshopping var det enda jag kunde syssla med i hemmets vrå de där första veckorna när vi inte vågade ta med barnet någonstans och inte heller vågade lämna honom med någon annan?)

Vi stod där i butiken (Big Baby i Häggvik) och kliade oss i huvudet. Två blivande päron som plötsligt kastats in i en helt ny värld som vi inte begrep. Vi hade kommit så långt att vi förstod att barnvagn och bilstol (vi visste inte ens att det hette babyskydd) var saker vi borde ha innan junior äntrade scenen. Jag hade gjort en liten marknadsundersökning på nätet beträffande barnvagn, och vi hade åkt till Big Baby för att de hade en stor Bugaboo-utställning.

Men det här med bilstol hade vi inte alls funderat på. Vi var såklart lätta byten för en försäljare. Att det blev Maxi-Cosi var för att det fanns adaptrar till Buffalon. Sedan får jag, till försäljarens försvar, säga att han faktiskt berättade att det knappt var någon skillnad mellan den billigare Cabriofix gentemot den nyare, dyrare modellen Pebble.

Men visst skulle vi väl ha Familyfix-basen? Den var ju jättebra, och hade både ljud- och ljussignaler  som bekräftade att man satt i babyskyddet rätt. (Ve och fasa, tänk om man skulle göra fel och inte märka det?) Och det bästa av allt, den passade ju även till nästa stol, vilket var helt unikt.

Vad bra, tänkte vi, då slipper vi ju köpa en ny bas när det är dags för en större stol! Föga visste ju vi att nästa storlek på stol inte brukar ha någon separat bas, och inte brukar fästas med isofix.

Nu har jag konstaterat att nästa stol, som passar till Familyfix-basen, är Pearl XP. Den kostar ca 3 000 kr och har en maxvikt på 18 kg. Den finns bara att köpa på ett fåtal ställen, och kan inte beställas över nätet. Vad jag förstår går den inte att fästa på annat sätt än med Familyfix-basen. Troligen kommer man också att behöva en till bakåtvänd bilstol innan man kan gå över till en framåtvänd bältesstol. En fördel ska dock vara att den uppnår någon sorts i-size-standard som innebär att stolen är något kompaktare och passar bra i mindre bilar.

Jag har bara sett ett par andra aktörer som säljer ”den andra bilstolen” med isofix-fästen, och de verkar alla ha det gemensamt att viktgränsen ligger kring 18 kg. När man till det lägger att behovet av att kunna klicka i och ur stolen minskar drastiskt när både barn och stol är större och tyngre, och det varken finns handtag på stolen eller möjlighet att kombinera med barnvagn, finns ingen större poäng med att ha den typen av fäste efter att babyskyddet växts ur.

För ungefär samma peng, ca 3 000 kr, kan man istället få en bilstol som fästs med bälte och klarar upp till 25 kg, varefter man kan gå över på en framåtvänd bältesstol.

Idag hittade jag ett erbjudande på Jollyroom.se om en Maxi-Cosi Mobi bilstol för bara 1 995 kr, och då ingick även ett tillbehörspaket med solskydd att fästa på bilrutan, ett sparkskydd för baksätet och en ”Baby on board”-skylt. (Stolen fanns också att köpa till samma reapris, men utan tillbehören.) Det var bara den ljusblå varianten som var så billig, röd och svart var en femhundring dyrare på rea.

Jag slog till direkt. Dels med hänsyn till det jag kommit fram till ovan angående behovet av att ha isofix-fästen på stol nummer två, dels med hänsyn till att jag för en tusenlapp mindre får en stol som räcker längre och inte riskerar att behöva köpa ytterligare en stol innan det är dags för framåtvänt åkande. Men också för att vi ju hoppas på syskon till H innan han är fyra år, så Cabriofix-babyskyddet med Familyfix-basen kommer förhoppningsvis att behövas till någon annan innan H skulle ha vuxit ur en Pearl XP-stol.

EDIT (2015-12-30): Det har visat sig att Maxi-Cosi Mobi inte alls var stolen för oss. Det verkar vara en kanonstol, men inte i vår bil, en BMW 5-serie. Ett nytt inlägg om detta, och jakten på en bättre stol till bilen, kommer snart under taggen ”Bilstol”. /A

EDIT (2016-01-07): Vi köpte till slut en Maxi-Cosi Pearl XP som andrastol i alla fall. Därtill var vi nödda och tvungna. Läs mer om vårt val i detta inlägg. Mobin behåller vi som ”mellanstol”, eftersom vår son som ligger någon kurva över medel på både längd och vikt troligen inte kommer att klara sig med Pearl ända tills det är dags att vändas framåt i en bältesstol. Då försöker vi montera Mobin i passagerarsätet i fram. /A

Recension av Maxi-Cosi Cabriofix och FamilyFix-basen

Beträffande Cabriofix-babyskyddet och Familyfix-basen så har vi generellt varit nöjda under de snart åtta månader vi har använt dem.

Babyskyddet har en kilformad sittkudde och ett huvudstöd att använda för de minsta bebisarna. Sittkudden tog vi bort nästan genast, för vi upplevde att H satt ännu mer som en ostbåge med den i. Vid födseln var H lite över medellängd, 53 cm. Huvudstödet tog vi bort nyligen inför resan till alperna, då H var ca 70 cm lång och han såg ut att ha det bekvämare utan det.

H har trivts bra i sitt babyskydd, och har sovit sig igenom hela dagar på de europeiska vägarna i det.

Adaptrarna som gjort att vi kunnat använda babyskyddet på vår Bugaboo Buffalo har varit en av de bästa investeringarna vi gjort; det har verkligen gjort livet smidigare att kunna bara ha vagnschassit i bakluckan och ploppa i babyskyddet vid behov. Samt att kunna använda babyskyddet som en ”sittdel light” innan vi växlade till den riktiga sittdelen på vagnen.

Det tog oss ett tag att hitta suffletten på babyskyddet och dra ut det ordentligt. De första månaderna hade vi inte lyckats dra fram suffletbågen från sitt fack, och trodde att de två snibbarna vi dragit fram var den sufflett som fanns. Men så var det ju inte, utan Cabriofixen har en jättebra inbyggd sufflett. När man behövt åka med någon annans bil har det också varit ganska lätt att få fast babyskyddet med bälte; alla delar som bältet ska fästa i är blå, så det går inte att missa. Knapparna för att fälla bak och fram handtaget är ganska tröga.

Familyfixbasen har varit ganska smidig, och det var ju ändå en trygghet för oss nybörjarpäron att ha både lampor och pip som berättade att vi gjort rätt. Men det är ganska bökigt att få ut babyskyddet; ”knappen” sitter långt ner och är svår att trycka in ordentligt.

Och om jag skulle göra om det hela? Jo, det skulle nog bli samma sak igen. Kanske skulle vi ha nöjt oss med en enklare basenhet. Men det är å andra sidan bara några hundralappars skillnad mellan Familyfix-basen och de enklare baserna. Det går förstås att bara använda bilbältet för att fästa babyskyddet, men då hade vi gått miste om en del av den mobilitet vi vunnit genom att ha adaptrar på barnvagnen. ”Klicka ur-klicka i” är bra grejer!

Däremot är jag glad att jag faktiskt kollade vad det var för skillnader mellan uppföljarstolen som passar till Familyfix-basen och övriga ”andrastolar”, istället för att bara blint springa och köpa den tillhörande stolen. Det hade nog blivit ett köp jag varit mindre nöjd med.

Skillnaden mellan Maxi-Cosi Cabriofix och Maxi-Cosi Pebble är för övrigt (utöver lite skilda kompatibiliteter med olika baser) att Pebble har en magnetfunktion som håller selens axelremmar borta från stolen vid i- och urlastning. Tips från coachen är dock att ovansidan av knapparna som kopplar loss babyskyddet fungerar precis lika bra för det ändamålet. Så sparar man några hundralappar!

Bildkavalkad. Mest har det sovits i Maxi-Cosi Cabriofix:

H sover i Maxi-Cosi Cabriofix H sover i Maxi-Cosi Cabriofix H sover i Maxi-Cosi Cabriofix H sover i Maxi-Cosi Cabriofix

Den har även gått hem hos de fyrbenta:

IMG_1225

 

Bugaboo Buffalo: recension första halvåret (liggdelen)

Bugaboo Buffalo: recension första halvåret (liggdelen)

Nu när H är nästan sex månader, och har avancerat till sittdelen i barnvagnen, tycker jag att det är läge att knåpa ihop en liten summering av efterköpskänslan så här långt.

När vi började fundera på vagn var det några olika kriterier vi utgick ifrån, vi ville att vagnen skulle:

  • Vara en duovagn, som kunde följa med vårt lilla pyre hela vagnåkarperioden.
  • Ha en vändbar sittdel, så att pyret kunde sitta vänd mot föräldern i början, för att sedan vändas utåt.
  • Ha justerbar höjd på handtaget, så att både jag som är kort, och B som är lång, skulle kunna köra vagnen utan att sparka på den.
  • Vara terränggående, och klara både stadsmiljö och grusvägar på landet.
  • Helst vara i någon annan färg än helsvart, som jag tycker är deprimerande och hårt till små barn.
  • Vara lätt att fälla ihop för att ta med på resor.
  • Kunna kombineras med babyskydd.
  • Vara lättmanövrerad, och inte för klumpig.

Valet föll till slut på en Bugaboo Buffalo, i färgen Dark khaki. Jag hade nog tänkt mig något gladare, men Buffalon fanns inte i några roliga färger som var könsneutrala (vi ville inte veta könet på pyret innan födelsen). Men färgen är ändå väldigt fin, mer mjukt dimgrågrön än militärgrön, tycker jag.

I tillbehörsväg ingick regnskydd, och vi köpte till en matchande åkpåse i standardutförande, en mugghållare och adapter för Maxi-Cosi babyskydd.

Och hur väl har då vår Buffalo matchat våra förväntningar? Jo, ganska bra på det stora hela. Det är förstås svårt att veta om det finns någon vagn därute, som skulle ha passat oss ännu bättre, och det går kanske inte att få allt av en och samma vagn.

Buffalon har med bravur klarat av att ta sig fram i terrängen och på vinterväglag. Däremot är den stor och bänglig och knepig att ha med i t.ex. affärer med trånga gångar. När vi åkt till köpcentrum och dylikt har det dock varit mycket smidigt att ta med underredet och ha babyskyddet på vagnen. Då har det bara varit bredden mellan hjulen som ibland ställt till det när det varit trångt.

Överlag har just adaptrarna till babyskyddet varit ett av de bästa köpen för den första tiden med bebis. Det är otroligt smidigt att ha med bara vagnsunderredet i bilen, och sedan bara klicka på babyskyddet med (eventuellt sovande) bebis i när man kommit fram. Innan vi bytte över till sittdel var det också skönt att använda babyskyddet som en ”sittdel light” vid kortare promenader när H var vaken och ville se lite omkring sig. (Recension av babyskyddet Maxi-Cosi Cabriofix och Familyfix-basen hittar du här.)

Bugaboo Buffalo är förvisso lätt att fälla ihop, men den är så stor även i ihopfällt skick att vi aldrig skulle komma på tanken att ha med den på en flygresa. Och även om vi har en enorm motorvägskryssarkombi till bil vill vi gärna ha plats med annat än barnvagn när vi åker på bilsemester. Den fick följa med till norska fjällen med babyskyddet som enda överdel. Men det var bara en fyranätters vistelse med bara en person med skidor i bilen, och annan packning för tre vuxna och en bebis. Då var bilen knökfull. Vi har därför kompletterat med en Babyzen Yoyo som resevagn.

Buffalon är inte heller någon riktig duovagn; ligg- och sittdel är bara olika tyger på samma ram. Så det går inte att t.ex. ha liggdelen som extra- eller resesovplats efter att bebisen börjat föredra att sitta upp på promenaderna. Liggdelen är också väldigt stor, tung och otymplig, och inget man lätt använder som extra- och resesovplats ändå. Fram tills att det blev höst och slask (ca två månader) rullade vi in hela vagnen i kök och vardagsrum så att H kunde sova middag där vi var. Utan att rulla på underredet var liggdelen för otymplig, så vi skaffade en mjuklift, Cocoon (extra lång) från Phil & Ted’s att ha som extra- och resesovplats istället. Den passar också i Buffalons liggdel, vilket var en bonus.

Liggdelen är väldigt rymlig och stor; kanske större än vad som känns bekvämt för små bebisar, och den extra längden hade vi ingen direkt nytta av, eftersom H hade en bra bit kvar i fotändan när vi nu kände att han var redo för sittdel. Eftersom sittdelen är ergonomisk och har ett mellanläge som är ganska bakåtlutat behöver bebisen inte kunna sitta klockrent innan man byter till sittdel.

Övriga nackdelar med Buffalon är att den låter väldigt plastigt, vilket gör att den känns plastig även fast det är en rejäl och stadig vagn, att det lilla ”visiret” på liggdelslocket gör att man inte kan ha ögonkontakt med bebisen, och det går inte att fälla ner på något vettigt sätt, samt att regnskyddet är enormt tight och svårt att få på. Det finns ingen väska eller bra ihopvikning av regnskyddet, utan man får knöla ihop det så gott man kan, och det tar mycket plats i varukorgen.

Med liggdelen på är det också ganska svårt att komma åt varukorgen. Vi har ofta fått lyfta av liggdelen för att placera kassarna, och sedan lyfta tillbaka liggdelen ovanpå. Varukorgen är i sig ganska dumt konstruerad, med en rundad botten, och botten på rundeln där allt vill lägga sig, är rakt under det tjocka tvärgående chassiröret, där det finns minst plats på höjden. Kassar som står på korgens lutande sidor tippar lätt, och då viker sig gärna i vart fall den bakre kortsidan på korgen.

Beträffande tillbehören var mugghållaren ett rent slöseri av 250 kr; den är i vägen vart man än sätter den, och den är konstruerad på ett sätt som gör att den fastnar i allt. Standardåkpåsen är inte jättevarm, och passar inte till liggdelen; går inte alls att använda till den. Överlag är liggdelen lite styvmoderligt behandlad hos Bugaboo, tycker jag.

Vi har även på sistone köpt till en organizer och en dyna till sittdelen, som tillsammans med åkpåsen får utvärderas framöver. Till våren har vi också tänkt komplettera med en Breezy solsufflett, som vad jag förstår också håller insekter ute.

Summa summarum har vi varit nöjda med vårt första halvår med Bugaboo Buffalo, även om den inte har uppfyllt alla våra behov, utan har behövt kompletteras med en ytterligare vagn och en mjuklift. (Edit: För recension av Bugaboo Buffalo med sittdelen, se här.)

EDIT 2016-07-22: En sak som jag gärna vill uppmärksamma alla som funderar på att köpa en Bugaboo Buffalo på är – tänk noga efter om ni tror att ni kommer att få syskon till er bebis medan hen fortfarande är i vagnåkaråldern! Det är inte kul att stå med en Buffalo som en spenderat kanske 16 000 kr på inkl. tillbehör, som efter ett par år är värd max hälften på andrahandsmarknaden, och vänta nästa barn. Att då behöva köpa en Bugaboo Donkey för 16 000 exkl. tillbehör är inte superkul rent ekonomiskt. Jag ångrar stort nu när jag väntar nummer två att jag inte köpte en Donkey och körde som mono med H, som nu hade kunnat byggas ut till syskonvagn. Jag hade verkligen velat ha en Donkey nu, men känner att det är alldeles för mycket pengar att lägga ner med hänsyn till hur dåligt andrahandsvärdet på Buffalon är. Bara en sak jag önskar att jag hade vetat när jag köpte Buffalon till barn nummer 1…

IMG_1298
Första promenaden i Bugaboo Buffalo. H är tolv dagar gammal.
IMG_1299
Första promenaden i Bugaboo Buffalo. Det som tar upp nästan hela varukorgen är regnskyddet.

 

IMG_2181
Vinterkittad i liggdelen till Bugaboo Buffalo med åkpåse från 7 A.M. Enfant.
IMG_2175
Vinterkittad med åkpåse från 7 A.M. Enfant i Maxicosi Cabriofix babyskydd på Bugaboo Buffalo.