Vattkoppor?!

Vattkoppor?!

Ikväll vid kvällsduschen märkte vi plötsligt en prick på gossen. Och en till. Och en till. Och en till…

Som små finnar redo att klämmas, med vätskefyllda toppar. En i mungipan, en på hjässan, ett par på nacke/hals, någon på bröstet och magen, ett par på ryggen. Och fyra-fem stycken runt rumpan. Alla separata, inga ”kluster”.

Lite febrilt googlande, i kombination med de varningslappar om vattkoppor som suttit på förskolans anslagstavla under hösten, har gjort oss relativt säkra på vattkoppsdiagnosen.

Tajmingen är usel, som med så mycket annat i år, men annars är det väl bara att konstatera att han ju ändå ska ha det, och likasåväl att det sker innan bebisen kommer. Jag hade vattkoppor som barn, så det borde inte vara något bekymmer för vare sig mig eller Knyttet.

Som vanligt har jag fått matnyttig information från barnakuten.nu – denna fantastiska resurs för osäkra småbarnsföräldrar, som jag inte nog kan rekommendera.

Hur vi ska lösa upp till ett par veckors vabbande nu får vi helt enkelt fundera på… En dag blev det tillbaka på föris…

Inskolning, första dagen

Inskolning, första dagen

Jo, det blev inskolning idag, trots allt.

Jag var uppe med tuppen och ringde förskolan redan strax efter att de öppnat. Den lärare som ansvarar för H:s inskolning hade inte kommit ännu, men jag förklarade läget för den som svarade. Hon menade att det nog bara var att komma ändå, och om jag inte hört något från ansvarig lärare var det bara att komma dit vid 9 som planerat.

För säkerhets skull jagade jag rätt på BVC så fort de öppnade, och beskrev sjukdomsförlopp och prickstatus. Sköterskan trodde på höstblåsor; det hade cirkulerat på flera av förskolorna i området på sistone. Med hänsyn till god allmänstatus men ännu relativt färska blåsor, om än på återgång, tyckte hon att det var ett gränsfall, som förskolan fick avgöra. Även från BVC var rådet således att gå till förskolan, och så fick de skicka hem oss därifrån om de skulle tycka att prickarna verkade ”farliga” i smitthänseende.

Så vi gick dit, och frågade om vi var välkomna, eller om det bara var att vända på klacken och gå hem. Och veteranen på avdelningen, som är 70+ men fortfarande jobbar kvar för att fylla upp luckor i personalstyrkan, bedömde att det gick bra att vara kvar. Så vi körde på.

Förmiddagen spenderades i ”hemvistet” – medan alla barn och fröknar utom ansvarig fröken och tre barn gick ut och lekte fick H möjlighet att göra sig hemmastadd under lugna former. Det var en ettåring till inne, en bastant krabat som var en månad äldre än H, men rejält större, längre och mer försigkommen. Han tog saker från H, och knuffades. Jag knöt näven i fickan och hindrade mig själv från att gå fram och ruska om ungen. Vara elak mot min lillgris! Fy!

Sedan smyggrät jag en skvätt här och där, när separationsångesten slog till. H var aldrig det minsta ledsen, utöver lite protesttjut när han inte ville sitta still vid sångstunden.

Efter sångsamling med båda småbarnsavdelningarna var det lunchdags. Och H åt ris med kycklinggryta med god aptit, samt majs och svarta oliver med ännu bättre aptit. Tänka sig!

Efter lunch var det dags för vilan. Jag fick ligga på en madrass bredvid H. Att somna var inget han var superintresserad av, och när alla barnen sov var han alltjämt vaken, och ville inte hålla sig på sin madrass. Så jag var nästan beredd att ge upp. Det är trots allt mycket begärt av en ettåring att han ska somna på en helt ny plats efter bara ett par timmar, med spännande nya barn som ligger runt omkring och rör sig och låter i sömnen. Jag satt kvar en stund med honom i famnen. Och plötsligt sov han! Jag lade ner honom och tassade ut.

Sedan sov han cirka en halvtimme, satte sig upp och såg sig tyst omkring. Jag såg honom genom fönstret och gick in och hämtade honom. Glad liten kille!

Det blev ny sångstund, och mellis, efter att alla vaknat. H fick inte sig så mycket av filmjölken, stackarn, men petade i sig en del torkad frukt. Sedan lekte alla barnen i hemvistet, och H hade jätteroligt. När klockan var strax före tre började han se trött ut, så då gick vi hemåt.

Den lilla tröttmössan somnade i vagnen på väg hem och sov i en timme,  då jag väckte honom.

Sedan ville han mest sitta i soffan eller min fåtölj och titta på teve tills det var dags att sova.

image
Före och efter första dagen på förskolan. Det tar på krafterna!

 

 

Dagen före inskolning? Eller inte.

Dagen före inskolning? Eller inte.

Söndagkväll redan. H har varit pigg, och helt sig själv, hela dagen. Prickarna är kvar, men är mindre intensiva och har inte blivit fler sedan igår förmiddag.

För hans del är det nog helt okej att börja inskolningen imorgon. Men jag är osäker på om det är okej smittomässigt. Vi vill ju inte vara den nya familjen som tar med sig en sjukdom till förskolan första veckan…

image

Vi tog tillvara på den förmodligen sista chansen till sovmorgon denna sjukdomsperiod, och steg upp en stund före tio. Då hade vi besök av tre rådjur som låg och vilade på baksidan. H stod länge och tittade ut genom bakdörren och var upprymd, försökte med ”bwum bwum” ”miiau” och ”nommenommenom” och vi konstaterade att det sistnämnda nog var mest korrekt, med hänsyn till kvällens middag…

B nattar just nu, och jag står och väntar på att den rödvinsmarinerade hjortsteken i ugnen ska sega sig upp till 64 grader. Potatis- och jordärtskockspuré och sås på ”spadet” vankas till. Har just dekanterat vinet och känner söndagsmyset komma smygande.

Lugn lördag

Lugn lördag

Lilleman har varit feberfri, men hängig och prickig, idag. Efter att vi sovit till 10.30 (?!?!) spenderade han dagen mestadels uppkrupen i soffan, med Makka Pakka och Upsy Daisy på tv:n. På kvällskvisten var han piggare och sprang runt lite.

Prickarna sitter i klungor runt munnen, på ena skinkan och på ena sidan av ryggen. Några enstaka har dykt upp på rumpan, på en örsnibb, i ena ögonvrån och på ovansidan av ena handen. De ser ut som ilskna finnar, röda och upphöjda och vissa med gula toppar. Lite mindre illröda idag än igår.

Typiskt att det är helg. Han mår ju okej, så att åka till akuten eller en jourläkarmottagning känns extremt. Men det hade ju varit bra att veta vad det är, framför allt om det är något som smittar så pass att han inte bör börja inskolningen på måndag.

Jag har googlat och googlat och kommit fram till att virusprickar eller höstblåsor är de främsta kandidaterna,  men jag kan inte HELT utesluta vattkoppor eller svinkoppor heller. Inget passar klockrent när jag tittar på bilder och läser symtomlistor.

Ja ja, det är väl bara att se hur det ter sig imorgon…

Barnet sover, vi har ätit ugnsbakad kyckling till middag och druckit en hyfsad bourgogne, och tittar på Downton Abbey på Netflix.

Och så lite prickar på det…

Och så lite prickar på det…

Nej, sonen sov inte alls när jag kom hem.

Han satt och matvägrade i vanlig ordning. Det är så svårt att utöver rent allmän matvägran i någon månad även hantera någon sorts sjukdomsrelaterad och nästan total matvägran. Han har redan tunnat ut lite, och har inte alls lika fin hudton som han hade förut när han åt bra. De senaste två dagarna har vi fått i honom  äppeljuice, mjölk och klämmisar. Inte mycket annat. B lät honom till och med få pommes och milkshake på donken idag, för att NÅGOT skulle ätas. Det gick ner, men inget mer.

Jag möttes även av en pojke med fullt av prickar/blåsor runt munnen. Två igår var ett helt gäng idag. Några på rumpan och en samling på ryggen också. Vette tusan vad det är?

Googlar, men blir inte klokare. Vattkoppor verkar vara större och sitta mer individuellt. Kanske virusprickar, om det är tredagarsfeber han haft? Fast bara en dag? Ingen feber idag… Får se hur det ter sig imorgon, och kanske ringa 1177.

Han mår rätt okej. Ville inte somna, utan nötte runt i sängen, grät, ammade och slogs om vartannat. Tills batteriet tvärdog efter en timme, och han föll i instant djupsömn. Men det var nog mest övertrötthet.

Nu sover han i alla fall. Mamman och pappan får ostron och bubbel.