Förskjuten

Förskjuten

Jag ligger Inatt under småtimmarna låg jag i min säng och lyssnade på min dotters förtvivlade gråt i det lilla rummet intill. För hon ville INTE ha sin mamma. Fäktade och slogs och sparkades och sade ”MAMMA!” medan hon skakade vilt på huvudet.

Det har varit likadant sedan igår kväll. Hon har så mycket blåsor stackarn, hela blöjområdet är heelt fullt av allt från små röda prickar till stora ilska blåsor. Blåsorna under fötterna är ilskna, och en del nya dök upp på benen, händerna och runt munnen under gårdagen. Förmodligen är det fullt inuti munnen också, för hon vill inte äta annat än glass, yoghurt, klämmis och banan. Lite vitt ris fick hon i sig till middagen också.

Och det verkar vara mitt fel. Hon är jättearg på mig, och jag känner mig helt handfallen inför att inte vara den som kan trösta med min blotta närvaro, som det brukar vara. Kanske kände hon sig sviken över att jag smet till jobbet medan hon sov middag igår, efter en veckas intensiv dygnet-runt-samvaro. Eller så är det helt enkelt mitt fel att hon har så ont, i hennes sinnesvärld.

Jag fick skaka liv i pappan och be honom ta hand om henne. Inte för att han hade så mycket större framgång med att trösta, utan jag fick ta över igen och lyckades till slut distrahera med bilder från resan på min telefon, tills hon var lugn och kunde tänka sig att somna bredvid hemska mamman. Stackars lillsnuttan.

Vi har en lindrande sprej från när H hade vattkoppor som verkar hjälpa, hon har i alla fall själv börjat rycka tag i den och vifta framför näsan på oss vid blöjbyte. Annars är det bara att vänta ut eländet.