PMS och känslan av att sakta kvävas

PMS och känslan av att sakta kvävas

Här var det inte så muntert i förmiddags. Jag hade som vanligt varit uppe tidigt med den lilla. Men inte så jättetidigt, utan bara sedan en stund före sju.

Det är rätt slitigt att gå upp tidigt precis varenda dag. Men jag brukar få min lilla belöning i form av en stunds ensamtid, till vardags efter att det lilla barnet somnat och resten av familjen åkt mot jobb och förskola, och på helgerna mellan det att det lilla barnet somnat för sin förmiddagsvila och att det stora barnet och mannen vaknat. På jobbdagarna har jag alltid någon stund över då jag kan stänga in mig på mitt kontor och bara vara själv. Ensam.

Idag var jag således uppe. Körde hela blöjbyte-flaska-lek-i-väntan-på-bajset-blöjbyte-rejset. Sedan var lillan redo för nästa sovpass. Men plötsligt kom storebror klampandes uppför trappan. Och där var det kört. Lillasyster ville inte alls sova längre och började gråta. Snart hörs även mannens fotsteg i trappan.

Och jag får fullkomligt panik. Detta att veta att nu drog dagen och familjelivet igång, och jag hade inte fått min lilla stund på 5-30 minuter att bara vara jag. Att få finnas till bara för mig själv. Att inte behöva ha fokus på någon annan än mig, att inte ha någon annan som kräver något av min uppmärksamhet. Att bara få ha min kropp för mig själv en stund, utan någon som kryper, klättrar eller kravlar över mig. Någon jag måste hålla koll på. Någon som vill ha en kram.

I vanliga fall hade jag varit lite förtretad, men sedan bara kört på med dagen. Men med peakande PMS var känslorna inte riktigt på normalnivå. Förmiddagen blev ett gytter av tårar, extrem trötthet, frusenhet och inte så lite snäs och fräs från min sida. Det var en sådan där dag då jag hade behövt ge mig ut på ett par timmars långpromenad i ensamhet och komma hem till ett hus som man och barn hade utrymt i några timmar efter det.

Nu var inte det ett alternativ för dagen, så det blev en långpromenad med storbarnet förbi lekparken och vidare till mataffären innan det var dags för ett mellanmål vid hemkomst på seneftermiddagen. Sedan gemensam middagslagning och snart dags för att natta barn.

Dagen (eller snarare mamman) ryckte upp sig någonstans där i mitten och nu är det nattningsdags. Blandade störtskurar av tårar för att herregud-vad-H-växer-snabbt-och-snart-är-han-stor-och-min-lilla-gullesnutt-är-borta-för-alltid och varför-orkar-jag-inte-leka-med-honom-så-ofta-som-han-vill? Kontra den intensiva längtan efter att få vara för mig själv.

L är inne i en fas där hon är glad och nöjd medan jag är iväg, men bryter ihop så fort jag återvänder. Gråt och tandagnisslan. Hon växer också alldeles, alldeles för snabbt, hon med.

Middagen var i alla fall en dunderhit, Lammfärsbollar med tomat- och auberginesås med pappardelle. Vi kompletterade med lite hackad rosmarin och riven vitlök i bollarna, och klippte ner lite timjan i såsen före servering, och det blev superdupergott. L älskade det, och H åt i alla fall en del av den utan alltför mycket protester. Lyckat!

Imorgon mammaledig måndag, min bästa dag i veckan. Trots vanan att storhandla med två ungar i släptåg.

Tvåbarnskaoset

Tvåbarnskaoset

Hej! Jag lever!


Är hemma med barnen idag, och har tagit mig en dusch. Lilla barnet i sin nya spjälsäng (eller barnbur, hehe), och storebror med YouTube på paddan.

Jag är sååå trött. Skulle somna på fläcken om inte någon konstant skrek/klättrade på mig/slet mig i håret. 

Sen kom jag inte längre igår. H trotsade och det var tusen minikonflikter och ett gäng storbråk. Gaah, längtar efter förskolan! (Som han för övrigt skulle ha återvänt till igår, men vi hade glömt vilka veckor vi skrivit att han skulle vara ledig, så när de ringde igår morse fick vi ju säga som det var, och att han får börja nästa vecka. Undrar om det bara är vi som blivit så här ostrukturerade efter att ha fått andra barnet?) Sen var han jättego mellan varven, kramades och sade att han ”älskar om” sin mamma.

L var väl egentligen rätt lugn, men kinkade och grät lite då och då, vilket var liksom grädden på moset. Hon är småförkyld, har kanske fler tänder på gång och har enligt Wonder Weeks just äntrat utvecklingssprång nummer sex. Hon har dålig aptit och vill absolut inte sova i sin nya spjälsäng. När vi lägger ner henne i den  när vi går och lägger oss ser hon det inte alls som ett tecken på att hon ska sova vidare. Nej, då är det lekdags! Hon ska stå upp i sängen och hoppa, kravla över sina föräldrar i stora sängen, prata, slita oss i håret och undersöka våra tänder. Samtidigt som hon är trött och kinkig och kanske vill ha tutte. Det går inte ens att lugna ner henne med en flaska ersättning. Inatt tror jag klockan hann bli halv två innan hon gav upp.

Jag är helt ur balans. I nästan en vecka har jag mått riktigt kymigt, på ett typiskt hormonrelaterat sätt. Förmodligen eftersom ”maskineriet” håller på att veva igång igen, med hänsyn till de små blödningarna jag fick lagom till spanienresan.

Kroppen är full med vätska, jag är svullen och kommer knappt i mina kläder. Ser typ gravid ut, och har ont i alla leder av vätskeansamlingen. Megatrött och helt matt i kroppen. Dimmig i huvudet. Svettig och finnig. Känner mig äcklig och allmänt sämst i världen. Humöret är instabilt som bäst. Lite som PMS de luxe. 

Nu lite arbetsdag. Kanske med något avbrott om det kommer en bra Pokémon-raid i närområdet. Det är i alla fall en syssla jag hunnit med i veckan. Skönt att bara packa ner ungarna i Donkeyn och ge sig ut när en inte står ut en minut till hemma. Sammanstråla med lite andra nördar på random ställen i stan, en kaffetermos i varukorgen och lekplatspauser då och då. 

Måndag, fast tisdag

Måndag, fast tisdag

Så var det dags för en ny arbetsvecka igen, och dagen har varit en typisk måndag, då inget vettigt blir gjort på kontoret utöver att ringa av samtal och svara av mejl som inkommit under långhelgen. Och att det sen egentligen är tisdag har gjort förvirringen stor.

Igår var B iväg på en social plikt i form av en öppet hus-tillställning hos en släkting som fyllde jämnt. I nästan åtta timmar var han borta, vilket gjorde mig arg som ett bi när han kom hem efter klockan sju på kvällen. I mitt huvud hade fyra timmar inklusive restid varit alldeles tillräckligt, för det var väl mest bara ett pliktskyldigt deltagande, och inte ett NÖJE han skulle iväg på? Tyckte hon som haft hand om telningen två dagar i rad, efter att fadersenheten dagen innan hade varit ute på ett sanktionerat nöje i form av rockkonsert. Dessa tankar hade jag tydligen inte riktigt förmedlat, för B ställde sig helt frågande till min surma.

Två dagar med huvudansvar för barnet, och då  jag dessutom varit den som gått upp vid sex-sjuish båda morgnarna för att roa sagda barn. Det räckte för att jag skulle gå helt bananas. Ingen mens heller, så jag vet inte om det är PMS-hormoner som spökar. Eller något annat? Gosh, jag måste nog ta ett test om inget mer händer på blödarfronten inom de närmsta dagarna. Dag 32 i menscykeln idag, och nästan ingen amning alls att skylla på denna gång. H vaknar fortfarande någon gång per natt, sätter sig upp och gastar ”duhduh” och drar i mina kläder, men brukar gå att lirka bort efter en kort stunds snuttande och erbjudande om vatten/napp/sova kudden istället.

Nu är jag på väg hemåt, och längtar ihjäl mig efter den kommande flytten. Som dessutom skjutits fram tre dagar helt i onödan på grund av att B och svärmor gaddat ihop sig. Vi får tillträde fredagen den 27/5. Bara att åka och skriva under papper och betala en hiskelig summa pengar (eller ja, det är ju mest banken som betalar, men ändå) få nycklarna på förmiddagen, och möta upp flyttlasset direkt efter, tyckte jag. Men NEJDÅ. Svärmor tyckte det var för bökigt och stressigt, och fick med sig B, som är totalt uppstressad över hela konceptet att flytta, så nu går flyttlasset först på måndagen.

Och nyttan med detta skulle vara? Att vi slipper ha möte på banken, ta emot flyttlass och hämta H kl 16 samma dag. Och istället  ”få helgen på oss” att kolla städning (vem bryr sig egentligen om det när en ändå ska komma med ett flyttlass?), planera (vi vet redan vad som ska stå var) och flytta över det viktigaste (typ skafferiets innehåll, enligt svärmor?) med bil. Hur detta skulle vara smidigare än att möta upp en flyttbil där vi sett till att det viktigaste markerats och kommit på plats på fredagen övergår mitt förstånd. Säng, matbord och en weekendväska var med ombyten och tandborste är ju allt en egentligen behöver första natten, och då har en ju istället hela helgen på plats att packa upp ytterligare. Och slipper helt ta ledigt från jobbet utöver fredagen! Och färdigmat ur kartong är väl helt okej i ett par dagar? En låda med några köksgrejor, tvål och dasspapper är väl inte heller omöjligt att packa upp första dagen? Nota bene att vi faktiskt ska anlita en flyttfirma. Men det är ju SÅ MYCKET SMIDIGARE att själva åka x gånger med bilen under en helg OCKSÅ istället för att allt kommer med flyttbilen på fredagen. Eller?

Jaja. Jag älskar B:s familj som de är, men det här med att krångla till saker som inte behöver vara krångliga är de världsmästare på, allihopa. Sålunda överröstad får jag spendera en helg i flyttkaos i huset vi lämnar, istället för att börja boa i det nya. Själv älskar jag att flytta. Flytta in vill säga. Flytta ut är tråkigare, och nu får jag en vacker majhelg med det senare snarare än det förra. Och H ska ju likväl antingen lämnas/hämtas på förskolan eller lämpas av på släkting måndag och tisdag också…Men jag är inte bitter 😉

 

 

Påskcirkusen

Påskcirkusen

Puh! Då var påsken i princip över för denna gång, tack och lov! Vi har, precis som under alla andra storhelger, fått kuska runt för att alla mor- och farföräldrarna ska få sin beskärda del av H och oss.

På påskafton tog vi tåget ut till farmor, och hade mormor i släptåg. Där vankades påsklunch med alla farbröderna. Först skulle det letas ägg förstås. Även H fick ett påskägg, mest fyllt med påskskum, vilket var omåttligt populärt. Hans stoppade hela munnen full och kom sedan och sträckte fram sitt ägg i förhoppning om påfyllning. Sedan satte vi oss till bords. Efter att ha ätit sill, ägg och gravlax tills det sprutade ut öronen på oss for vi hemåt under relativt tidig kväll. Men innan dess hade H invigt pottan hemma hos farmor med att göra både det ena och det andra. Han sprang runt och ropade ”bahzzz” tills han fick sitta på pottan. Sedan var han vaken hela vägen hem och fick äntligen uppleva lite av tågresan.

IMG_1309

Idag for jag, H och mormor med bussen till morfar och tant G (min pappas fru), där även morbröderna, gammelfarbror A med fru samt mina yngsta kusiner dök upp för middag. Snittar följt av lammgryta trakterades vi, och H var i sitt esse och sprang mest runt och spelade pajas med en hatt som morfar köpt med som souvenir från Madeira. Jag är väldigt glad att vara en del av en ”lycklig” skilsmässofamilj där det inte är konstigt alls att min mamma följer med hem till pappa med fru under storhelgerna. Sen kväll var vi åter hemma, och imorgon är det dags för mormor att åka hem, och för oss att försöka komma tillbaka i vanliga rutiner (och kanske börja sortera saker inför flytten). Förutom att B ska iväg på öppet hus som en släkting till hans mamma håller med anledning av sin 60-årsdag då… Jag och H stannar hemma med undanflykten att han är lite snorig och att det rent allmänt är lite svårt att ha med honom i sådana sammanhang just nu.

IMG_1312

B stolpade nyss in, rödmosig och glad i hatten. Men trött, för han kröp genast uppför trappen och gick till sängs. Han har varit på konsert, och till synes haft rätt kul.

Jaja, jag ska väl själv gå och knyta mig också. Får se om mensen drar igång över natten, det är hög tid för den nu. Den skulle ha börjat i förrgår, men det kom bara ett par droppar blod. Samma sak igår, och inte en droppe idag. Men, men, den har ju inte direkt varit hundra procent regelbunden sedan H föddes, så det är nog inget annat än en liten försening. PMS:ig som som tusan är jag i alla fall i humöret – fräser och snäser åt både B och mamma för allt och inget.

Bläh!

Bläh!

Fredag kväll.

Jag har fruktansvärd huvudvärk, är trött efter att barnet härjade imorse och fick mig att bli sen till jobbet (igen), det är blött, mörkt, kallt, grått och rått ute. (Snö och minus 15 – kom tillbaka! Pleeez! All is forgiven!) Allt känns värdo och jag har (surprise, surprise…) PMS!

Jag gör ingen glad just nu, så jag sätter mig i soffan med chips med löksmak och lökdipp (när en har PMS får en faktiskt!), glor på en film och återkommer när jag är en bättre människa igen.

Hela veckan har varit grå, kall och deppig, men en sak har hjälpt humöret – den här underbara låten. Så vassegoda, ett litet lyckopiller för att väga upp neggot!

Hemmatorsdag och PMS.

Hemmatorsdag och PMS.

Det blev inte mycket med mina intentioner att hinna med lite jobb på morgonkvisten igår. Nog vaknade jag av klockan vid 05, men det gjorde H också. Så jag fick lägga mig tillrätta och amma, och sedan gick det som det gick – jag somnade om, och vaknade först vid halv åtta, när H började leva om ordentligt.

Vi är nog världens mest dementa föräldrar. I förrgår åkte vi för att handla efter att jag kom från jobbet, mest för att vi hade slut på i princip alla ingredienser till H:s gröt. Vi började med att käka lite på thaistället bredvid affären. Väl inne i affären köpte vi nog allt… utom grötgryn!

Så igår morse gjorde jag i ordning en liten frukosttallrik till H, med leverpastejsmörgås i små bitar, ett ägg och en halv avokado. Han petade nog i sig det mesta till slut, men jösses vilken kladdig liten pojke vi hade sedan! Det blev till att duscha honom, och han fick stå upp och duscha med munstycket upphängt i sin hållare för första gången. Och det gick faktiskt riktigt bra, även om han inte var superförtjust i att stå rakt i vattenflödet.

Vi hängde i vardagsrummet ett tag, men H började ganska snart se trött ut, så jag tänkte att han skulle få sova i sin vagn i hallen. På sistone har det verkat som att det är där han sover middag bäst. Men igår ville han INTE somna i vagnen. Hur trött han än var till att börja med så gnällde, pratade och busade han om vartannat. Jag blev alltmer desperat, trött och irriterad på grund av PMS, och i stort behov av en stunds lugn och ro. Efter tre kvart var det bara att inse att han inte tänkte somna i vagnen, så det var bara upp och amma i sängen som gällde. Och då somnade han till slut.

Här är förresten H:s allra första riktiga skor.

IMG_4666

IMG_4667

Och mina nya vinterkängor med lammskinnsfoder!

Ja, det här var gårdagens inlägg, som aldrig blev färdigställt, eftersom H vaknade. Vi gjorde våfflor till lunch, för det fanns inget hemma och jag orkade inte gå ut på förmiddagen. Och jag fick använda mitt Husqvarna-våffeljärn som jag loppisfyndat. Det går bara inte att göra våfflor med moderna teflonhistorier; tunna, sladdriga våfflor utan mönster blir resultatet. Men med ett gammalt våffeljärn får man till de där tjocka, frasiga våfflorna med djupa mönster. Så gott!

Vi tog en tur till lekplatsen också, på väg till affären. Men det får bli ett eget inlägg lite senare, när jag hunnit ladda upp bilderna till datorn.

Nu ska vi röja lite hemma, för vi får gäster i eftermiddag.

Nu minns jag!

Nu minns jag!

Gick till bussen för att åka till jobbet, och kände mig märkligt seg i kroppen. Svettades och kände mig andfådd, svullen och liksom…fel.

Tyckte jag knatade på rätt bra, men det visade sig att jag gått de dryga två kilometrarna med en snittid på 12:45 per kilometer. Riktig snigelfart, alltså.

När jag sätter mig på bussen och öppnar ”idag”-fliken på iphonen ser jag notisen från mens-appen Clue: 6 dagar kvar till nästa cykels start.

Men visst! Min gamla goda vän PMS är här igen. Hur har jag kunnat glömma hur det är? Bara ett och ett halvt år utan, och nu redan flera månader igång igen, men jag har lyckats glömma.

Det är bara att krypa in under en sten och invänta att bli mig själv igen om en vecka då…

Blåbärslycka och lingonvecka

Blåbärslycka och lingonvecka

Igår förmiddag drog jag med mig hela min lilla familj ut i de fina motionsspåren i det närbelägna naturreservatet. Och – oj, vilket blåbärsår det är! Det var blåbär överallt, och varje blåbärsris fullkomligen dignade av stora, fina blåbär.

Jag och B stannade och plockade, vilket H tyckte var astråkigt. Tur att det fanns många bra ställen, så vi kunde gå en bit, plocka lite tills H började kinka ordentligt, gå en bit, stanna och plocka, och så vidare. Vi kom hem med ca 2,5 liter (eller 1,7 kg) av de fina blå bären.

Jag får alltid en helt pervers lyckokänsla av sånt: plocka bär och svamp, skörda egenodlade örter och grönsaker. Det är så…tillfredsställande på något sätt att verkligen handfast ordna sina egna livsmedel. Det som kommer från skogen är ju dessutom helt gratis. Lördagens skörd blev till årets första smulpaj, medan söndagens blev fem burkar blåbärssylt. Minst ett årsbehov av sylt, helt gratis utöver lite syltsocker.

Jag glömde ta skrytbilder på mina syltburkar, men det var inte gammeldags konserveringsglas med vackra hemgjorda etiketter, kan jag avslöja. Det var några sparade glasburkar i olika former och storlekar, som tidigare inhyst diverse salsor och inlagda grönsaker, och som jag inte ens orkat ta av originaletiketten ifrån… Hoppas sylten blev bra i alla fall.

När vi kom hem från skogen kunde jag konstatera att det ”äntligen” var dags för lingonveckan också. Skönt att mensen äntligen kom med hänsyn till den hemska PMS:en jag haft i nästan en vecka! Men sen är ju själva menshavandet aldrig särskilt kul i sig, även om det faktiskt blivit lindrigare efter att jag fick barn.

H sov dock bara en liten stund i vagnen, och en pyttekortis  på eftermiddagen, när mamman försökte smyga till sig en tupplur själv. Tji fick hon! Så när det väl blev kväll var han jättetrött. Men så klart övertrött. Både jag och B låg i sängen och försökte lugna den lilla illbattingen. Till slut gick det. Men då var både jag och B trötta, så det blev ingen middag. Lite snacks och en film fick bli söndagskvällens sysselsättning (utöver syltkoket, då).

Idag är jag på jobb igen. Med kontoret helt för mig själv, eftersom min enda kollega är på semester. Räknas nästan som egentid, va?

Blir saknig ibland, och kollar på bilder från gullungens äventyr i lekparken i lördags.

IMG_3851 IMG_3874 IMG_3878

Saknaden, ledsenheten och PMS:en

Saknaden, ledsenheten och PMS:en

Oj, vad jag lider av hormoner just nu! Mens på ingång vilken minut som helst, och ett par dagars undergångskänslor, ilska, sorg och allmän nedstämdhet. Inte konstigt att jag trivdes så bra som gravid och (mer) ammande. Jag hade nästan glömt hur PMS-monstret får mig i sina klor varje månad.

I måndags: panik och ångest och känslor av otillräcklighet. I tisdags: mensvärk, glupande hunger och allmän stingslighet. Idag: nedstämd över världen – tandläkare som dödar lejon för nöjes skull, poliser som mördar kvinnor och styvpappor som hugger ihjäl småflickor.

Och den stora gråtfesten över saknaden jag känner för att jag är borta från H två dagar i rad. Min jobbdag blev förskjuten så jag träffade H bara lite i förmiddags för att sedan inte komma hem förrän efter att han somnat. Han har sovit sedan dess, och imorgon åker jag till jobbet innan han vaknar. Vi hinner så klart gosa när han vaknar för att amma, men det känns sjukt otillräckligt.

Och iskylan i hjärtetrakten när jag insåg att från och med nu blir det bara mindre och mindre tid med H. Sedan blir han vuxen och flyttar och jag dör.

Bölar och hoppas den förbannade mensen bara drar igång så jag slipper må så här.

 

Delad börda

Delad börda

Min fina man, bästis, partner in crime, jobbade hemifrån idag för att kunna avlasta mig lite. Han märkte på mig när jag kom från jobbet igår att jag hade det lite tufft, minst sagt.

Jag åkte dessutom lite tidigare från jobbet igår för att vi skulle hinna till Ikea innan de stängde. Och är det någonting jag blir stressad av så är det att ha en (ganska tidig) tid då jag måste åka ifrån jobbet. Sån är jag.

Vi behövde ta en sväng till det stora möbelvaruhuset för att handla bland annat barnsäkerhetsgrejor. Vi har lyckats glömma det de två sista gångerna vi varit där. Herregud, vad vi har varit på Ikea sedan jag blev gravid! Typ fem gånger på ett år. Innan dess kanske fem gånger på tio-femton år.

Jag gillar inte lågkvalitetssaker och slit-och-släng, och blir vansinnig på att Ikeas saker inte har standardmått och att deras påslakan inte har hål i hörnen. Så det har inte varit min grej tidigare. Men nu, med försämrad ekonomi, och en liten knodd som behöver saker som ska användas bara medan han är liten. Då är Ikea plötsligt jättebra! Och spjälsängarna har i alla fall standardmått.

Vi började med att käka. H fick pannkakor och tyckte det var jättegott. Jag satt och förundrades över att säkert hälften av alla kvinnor som var där och handlade var mer eller mindre höggravida. Jag stod också höggravid och svettades medan jag skruvade ihop skötbordet Sniglar och en Malm-byrå förra sommaren. Blev lite avis på de stora runda magarna. Vill också vara gravid och föda barn igen! Hur jag nu skulle hinna med det….

Ett par barngrindar, ett gäng skåp- och lådspärrar och några hörnskydd fick vi i alla fall med oss igår, samt lite köksprylar, handdukar, halkskydd till duschen och ett par vägghyllor samt korgar till lilla gästwc:n på nedervåningen, så jag kan gömma undan lite smink, mensskydd och annat där. Och lite annat smått och gott. H fick åka kundvagn varvat med lite Babasling, och var nöjd med det.

Idag har vi alltså varit två hemma, och det har varit jätteskönt. Lite av sakerna på todo-listan har kunnat betas av, och vi fick en myslunch på Vapiano. Jag har enorm PMS just nu, och är inne i omättlig-hunger-fasen som jag alltid får precis sista dygnet före mens, så en tallrik pasta kändes helt rätt.

H är så gullig nu, kan inte prata men vill så gärna kommunicera. Han är mycket stolt över att kunna klappa händerna, och de senaste dagarna även att kunna vinka. Så han varvar skaka på huvudet-slå i bordet-klappa händerna-vinka och blir så glad om man gör det med honom så att man kan härma varandra. Med mig väver han även in försök till ”tjut-och-slå-dig-för-munnen-indiantjut” som jag gjorde för någon vecka sedan. Han var mycket fascinerad och försöker nu få till samma sak, men han glömmer ofta att låta samtidigt som han slår sig för munnen, och ibland slår han sig uppe på huvudet istället. Men han får ju pluspoäng för att han minns att det var jag som gjorde det där roliga, eftersom han inte försöker samma sak med någon annan.

Jag hämtade ett paket från Jollyroom med en del bra-att-ha-saker idag, men borde sova för länge sedan, så det får jag berätta om någon annan dag. Imorgon bitti är det dags för kontoret igen!

IMG_3801
Mycket trött och sliten mamma.

God natt, och på återseende.