Mens, svett och klanteri

Mens, svett och klanteri

Imorse när vi vaknade slog det mig att det inte fanns någon frukost hemma. Fick den ljusa idén att käka frukost på kaféet på torget. Klockan var efter nio, så jag tänkte att det var lika bra att göra H:s gröt i en burk och ta med, så kunde vi käka tillsammans.

På väg ner till torget kom jag på en ännu ljusare idé. Klockan var ju bara kvart i tio, och det brukar vara sångstund på öppnis runt kvart över tio. Jag kunde ju köpa med mig en macka, äta den och ge H gröt på öppnis, och så kunde vi vara med på sångstunden innan vi gick hem. Gott så.

Jag köpte min macka, gick till öppnis och packade ur barnet. Men: ingen gröt! Den stod kvar hemma i hallen. Det fanns heller ingen lärare, bara en lapp om att hon var på kurs och vi fick roa oss själva. Det var rätt många barn och föräldrar där, och inte kunde jag bara gå därifrån heller, nu när H sett alla barnen och leksakerna. Så där var jag, utan frukost till ungen. Ingen sångstund, så en var tvungen att umgås med de andra där. Nyss uppstigen och nu även tämligen svettig och överlag ofräsch med hänsyn till pågående mens. Obekvämt var bara förnamnet. Och ingen frukost till barnet.

Det var också länge sedan jag var på öppnis, typ när H precis höll på att lära sig att krypa, och det var mer ansträngande nu att vara där med honom nu. Lika mycket passande som hemma, eller mer, eftersom han ständigt ville ta leksakerna från andra barn, snubbla över mindre bebisar och försöka klättra uppför den lilla rutschkanan.

H fick äta fruktpurén jag hade tänkt ha i gröten, och dela min macka. Efter en liten lekstund och ansträngda samtal med andra föräldrar packade vi oss hemåt. H fick sin gröt, och sov sedan middag. Åt sin lunch och lekte ett tag. Sedan gick vi och handlade, lekte lite och började laga middag. Jag insåg att jag inte skulle bli klar innan det var dags för H att sova, så han fick burkmat. Hela dagen gick bara bra, och vi var båda på gott humör.

Jag och B åt lammfärslasagne och delade på en flaska vin efter att H somnat, och nu är det dags för sängen igen. Utöver den obekväma starten blev det en riktigt bra dag.

H stod även själv ganska länge, ca 5-10 sekunder, efter att jag släppte taget om honom. Sedan märkte han att jag hade släppt, och satte sig på rumpan. Jag tror han egentligen kan både stå och gå själv nu, men att han är lite för feg för att släppa taget. Hellre det än motsatsen, förstås.

Imorgon är det lördag, och hela familjen är hemma.