Utsökt utsikt

Utsökt utsikt


Det jag älskar mest med (jag tänker fortfarande på det som det ”nya”) huset är att naturen och årstiderna är så nära, så påtagliga. Vattnet, vassen, skogen.

Läget på ”front row”, där vi får möjligheten att njuta av detta, mitt i ett tätbebyggt villaområde alldeles i utkanten av staden, är en sådan lyx.

Det är så lugnt här. Som på landet, fast ändå nära allt. Gångvägen längs med viken nedanför trädgården, som medför alldeles lagom liv och rörelse för att det inte ska kännas helt öde. Bilvägen som inte är alltför trafikerad, förutom de ibland något för snabbt framrusande ekipagen med båtsläp på väg mot sjösättning vid den närbelägna båtrampen. Båtarna som tuffar förbi över viken då och då.

Och hösten. Denna vackra årstid. Ljuset, färgerna, den höga luften och morgondimmorna. Vildvinet på vår tegelfasad som glöder ilsket rött. Den lilla lönnen på andra sidan vägen som skiftar i nyanser av grönt, gult och rött på samma gång. Den trolska morgondimman över vattnet. Kvällssolen som inte når vår uteplats, men istället vackert lyser upp den motsatta stranden.

Vi kunde knappast bo bättre. Det vi ska göra för att förvalta och förbättra denna fastighet handlar egentligen om en enda sak – att maximera denna utsikt, att föra denna utsida in i huset så mycket det bara går, och skapa de bästa möjligheterna att njuta av den inomhus.

Vad är det med bebisar och…

Vad är det med bebisar och…

…kattmat? Närhelst L sätts ned på golvet i köket är hon som en målsökande missil, med ett enda mål inställt – kattmatskålarna! Mer än en gång har jag inte hunnit fram innan hon sitter där, lyckligt knaprande på en fin bit torrfoder. 

Mestadels står således kattmatskålarna här:


Och katterna är för väluppfostrade för att ge sig upp på köksbänken. Så allt som oftast känner jag mig plötsligt iakttagen, för att (framför allt äldsta kattan) mest kommunicerar med intensiva blickar och en liksom pockande …närvaro.


…diskmaskiner? Om kattmaten inte är tillgänglig, är nästa mål ofelbart diskmaskinen. Jag minns att det var exakt likadant med H – hans favorithobby var att klättra upp på diskmaskinsluckan. L är likadan, men har inte lärt sig att klättra upp ännu, utan står mest och slår på luckan och sträcker sig efter lådorna.


På bilden syns även måltavla nummer tre – sopskyffeln. Den måste vi vara noga med att tömma varje gång vi sopat, annars sitter bebis där med munnen full av ”skatter”.

En röd tråd här är kanske mat – kattmat och uppsopade matrester är ju ätliga (typ), och i diskmaskinen finns tallrikar, skålar, flaskor och muggar hon känner igen och förknippar med mat. Kanske är det en basic överlevnadsmekanism. Find the food and eat it!

…barngrindar? Vi installerade nyligen den här smarta grinden, Lascal Kiddyguard Avant. 


Den passar perfekt i vår breda (105 cm) öppning mellan kök och hall/trapphus, och blir nästan osynlig när den är öppen.


Men vad är det mer på bilden? Jo, en bebis på väg ut i förbjudet område, bara sekunder efter att grinden öppnats. Som en blodhund sniffar hon omedelbart upp en svag doft av …frihet? och sätter iväg mot grinden. Snabb som en blixt och mycket målmedveten. 

Vad finns i hallen? Typ ingenting. En skohylla och en trappa. En byrå och några garderober hon ännu inte ens lärt sig att försöka öppna, och tre i regel stängda dörrar. Ändå ska hon lämna matens och leksakernas förlovade land i den tillåtna zonen för att boldly go where no baby has ever been before.

Med växande ålder kommer en annan mystisk företeelse. Vad är det med barn och utspridande av leksaker?


Det här var morgonens skörd av leksaker i soffan och dess närområde. Varje gång jag ska sätta mig i soffan måste jag plöja mig igenom ett berg av leksaksbilar i varierande storlekar.

I lekrummet ser det ut så här, två dagar efter senaste städning.


Vi försöker rensa. Förra helgen hittade telningen dock de två stora påsar vi rensade ut för något halvår sedan och gömde i matkällaren, en med trasiga saker och en med saker som mest bara användes för att stöka ner med. Theeyy’re back!

Vi försöker få in en rutin där barnet själv plockar undan efter sig varje dag, leker med en sak i taget och inte tar leksaker in i vardagsrumsdelen. Går sådär, va?

Det är ju inte så att vi två vuxna är felfria heller. Jag städade av alla köksbänkarna igår förmiddag, och kom upp till detta imorse.


Ingen orkade röja efter vår sena middag. Så det är väl bara att kavla upp ärmarna och börja röja. 

Lillan vaknade före sju, hostig och snorig, stackarn, men har somnat om i vagnen. Stora kultingen vaknade för en stund sedan och sitter bredvid mig i soffan, han med paddan och jag med telefonen och teven. Men det blir på något sätt lite mysig kvalitetstid ändå, bara att sitta nära varandra och vakna till lite före frukost.


Idag ska det jobbas på att få hemmet i ordning. Men någon timmes lugn söndagsmorgon ska vi njuta av först.

Trädgårdstider

Trädgårdstider

Nu har vi bott ett år i Drömhuset. Förra sommaren var det mest kaos, med flyttkartonger, kattungar, sjuka katter och en allt mer påtaglig graviditet. Idag har vi börjat komma till rätta, de katter vi har kvar är friska och glada, lillstrumpan har börjat bli mer hanterlig, och det har äntligen, äntligen blivit sommar. Och lite ork och odlingslust har börjat återvända.

Det var fortfarande för mycket kaos under vårvintern, när det hade varit dags att förså, så jag har kört ner en massa fröer i jord på vinst och förlust. Fröerna jag hade hemma var ändå utgångna sedan ett par, tre år. Och vet ni? Det spirar både här och där!

Små, små rödbetsskott. Får väl ätas som små primörer om de inte hinner växa klart. Eller avnjutas som bladgrönsaker.
Sallads- eller sockerärter.
Koriander och dill i köksfönstret.
Såbrättet med allsköns grönsaker.
Tomat och chili. Det blir en kamp mot klockan…
Diverse sallad och blad i drivbänk för att skördas som småblad.
Dragon och gräslök har övervintrat i kruka. H fick välja fem fröpåsar med blommor att så, och indiankrasse, lupin och rosenskära har redan börjat titta upp. Resten är köpekryddor som körts ner efter användning eller när de börjat se ledsna ut. Koriander (till vänster) är särskilt tacksam.
Koriandern. Titta vad ståtlig den blir bara ett par veckor efter att ha skördats av och planterats ut!
Typ livets mirakel eller nåt… små blommor på väg från frön som legat bortglömda i en påse och var ”bäst före” 2014.


Vi har i alla fall börjat renovera den övervuxna trädgården. Äppelträden är nedklippta till sin tidigare ”platta” form, gräsmattan är nyklippt, och buskar som fått härja fritt i för många år har gallrats, eller klipps ner helt för att börja på ny kula. Vi har gjort iordning en ny blomsterrabatt kring flädern som håller på att ta över grannarnas fallfärdiga uthus (ska höra om de kanske vill hjälpas åt att ta ner delarna som ligger mot huset) och den kraftigt gallrade schersminen. Vi hittade en forsythia gömd i allt det vildvuxna också.

Vi grävde och slet bort ogräsbeståndet, fyllde på med ny jord från trädgårdkomposten och körde ner en salig blandning gamla blomsterfrön. Rosenskärorna är på väg upp även här.

Den stora ”rundeln” med 95% kirskål och 5% önskvärda växter är ett stort kommande projekt. Meja ner allt och börja om från början? Rensa ut ogräset och hålla efter bäst det går? Göra gräsmatta av hela sk*ten? Oklart.

Igår var vi iväg och köpte lite färdiga blommor till krukorna som stått och dammat vid husknuten sedan flytten. Och ett rejält lager snigelbekämpningspellets för att värna det kommande trädgårdslandet. Vi har enorma mängder sniglar 🙁

Så nu ska jag plantera lite medan barnen sover middag i skuggan.

En god natts sömn

En god natts sömn

Egentligen har det inte hänt mycket sedan jag skrev det förra inlägget – vi kom hem på kvällen, lagade och åt middag, nattade barnet, satt uppe lite för länge, gick och lade oss, vaknade.

Men ändå hände något stort där. För jag vaknade kl. 06.24 imorse, sex minuter före väckarklockan. Inget konstigt med det, utöver att jag var lite seg eftersom jag suttit uppe och slösurfat till klockan ett. Men något var ändå konstigt – sängen kändes alldeles för tom, och jag hade en distinkt känsla av att jag överhuvudtaget inte hade vaknat till det minsta sedan jag somnade.

Det fanns inget barn i sängen! Jag hoppade upp ur sängen och kikade in barnkammaren. Där låg han. Jag kollade närmare. Jo, han andades. Han låg där och sov så gott i sin egen säng. Inte en enda gång sedan han somnade (förvisso efter 21.30, men ändå) hade han vaknat till. Ingen gråt från nedervåningen under kvällen, och ingen som kom klättrandes upp i sängen på småtimmarna för att ligga och öva breakdancemoves i sängen mellan oss. För första gången sedan vi avskaffade spjälsängen i höstas sov han i sin egen säng en hel natt. Och det hände inte många gånger i spjälsängen heller, kanske två eller tre.

IMG_0241
Ikea Sundvik utdragssäng och Hemnes byrå. Moln- och solkudde från Ikea och smurflakan från Rätt start.

Jag och B fick sova en – om än ganska kort – hel natt ensamma i vår säng. Och vilken säng det är sen! Vi lånade ju lite extra på huset för att kunna byta ut en del av möblemanget hemma. Vår gamla säng var ett riktigt felköp för fem eller så år sedan, en kontinentalsäng från Mio som spontanköptes för att det var ett bra erbjudande. Fast på ena sidan och medel på den andra. Bara det är ett riktigt generalfel: med olika fastheter på sängens sidor kommer det oundvikligen att bli en skidbacke ner från den fastare sidan till den mjukare. Efter flytten har jag haft den mjukare sidan, och därmed även alltid haft H på min sida, eftersom han rullat ditåt. Tidigare hade jag den fastare sidan, och då balanserades nog det hela upp lite av att han var van att söka sig till mig i sängen, eftersom han alltid ammat om nätterna fram till för bara några månader sedan. Sedan var det ju inte den allra bästa sängen till att börja med.

Nu satsade vi lite mer, och slog till på en Cape Farewell Comfort, med stoppad huvudgavel och en uppgraderad bäddmadrass, som annars såldes i paket med sängen ett steg upp i prisskalan. Märket är Enok & Thømpson, Carpe Diems ”budget”-märke som säljs på Mio. Vi valde en rakt igenom extra fast modell. Och den är så skön! Rena himmelriket jämfört med gamla sängen. Visst, prislappen landade på 34 000 kronor för det hela, så det hade ju varit skandal om den inte varit bra. Nästan halva möbelnotan på sängen… Resterande cirka  40 000 kr räckte till en stor soffa, ett stort matbord med åtta stolar och två iläggsskivor, samt ett soffbord. Men det är kanske en skälig fördelning, när en betänker hur mycket tid en egentligen spenderar i sängen, och hur viktig komforten i den är för att en ska känna sig utvilad och inte vakna med ont i kroppen?

IMG_0243
Cape Farewell Comfort säng från Enok & Thømpson (Mio) i färgen Roma beige, Ikea Brusali sängbord, Åhlens bäddset Satin, samt underlakan och långa örngott i bomullspercale från Hemtex. Amnings-/gravidkudde från Doomoo.

Sängen är obäddad, för det är den alltid hos oss. Färgen heter Roma Beige, men den är ganska ljusgrå, om du frågar mig. Men fin är den. Och äntligen kom B:s farsdagspresent i bruk, de fina vita ”hotell”-lakanen med vävd rand och det beige underlakanet, som jag skrev om här. Så jag behövde inte vänta till kingdom come, men väl från november till augusti, innan de kom i bruk.

Det blev aldrig någon ommålning och uppfräschning av sovrummet i gamla huset heller. Vi flyttade ifrån smutsen och ävjet istället, och nu har jag faktiskt ett ganska hotelligt sovrum, med badrum och till och med en separat barnkammare plus ett förråd ”ensuite”.  Mörkläggningsgardiner av hisstyp och långa draperilängder medföljde husköpet. Ganska hotelligt, även om de kanske är lite daterade i färg och stil. Det enda som saknas är heltäckningsmattan, och någon intetsägande tavla på väggen, så har jag mitt hotellrum. Vi ska köpa någon sorts läslampor att sätta på väggen och ett par små mattor att sätta ner morgonfrusna fötter på, men annars är sovrummet färdigt.

Framemot senhösten ska det plockas upp en bebissäng att docka intill vår. Hoppas den vi köpt (Chicco Bedside Crib Next2Me) går att ställa tillräckligt högt, för sängen är  v ä l d i g t  hög (måste prova snarast). Vi har fått plocka in H:s badrumspall för att han ska kunna ta sig upp på natten (arma mammahjärta sluta oroa dig för kommande dunsar när bebis ramlar i golvet). Men det stod att vaggan ska passa alla sängar, så jag antar att det gäller även kontinentalsängar, och i det segmentet är den ju inte extrem på något vis. Det blåmönstrade i sängen är för övrigt min nya stora amnings-/gravidkudde Doomoo Buddy. Mycket skön att ligga och kramas med, och en bra buffert för magen.

Igår åt vi kantarellpasta med persiljerot och parmesan till middag. Mmmmm. En av flera rätter från veckomatsedeln på bloggen 3 kockar 7 kids som vi tänker laga denna vecka. Idag blir det torsken, och imorgon köttfärssåsen.

H är en liten feinschmecker i vardande, och mumsade förnöjsamt kantareller och parmesan. Persiljeroten fick också godkänt, men vid spenaten var det stopp. Han är också sjukt förtjust i oliver, som han äter även med kärna utan bekymmer, och tryffelsalami. Skönt att han visar lite intresse för goda ting också, utöver pannkakor med sylt och köttbullar med ketchup…

IMG_0238

Vardagslunk och trädgårdstankar

Vardagslunk och trädgårdstankar

Så var den här igen, den vanliga vardagen. Igår tog vi ledigt för diverse bestyr hemmavid, eftersom vi ändå hade bokat in vaccination av Doris och de tre marodörerna mitt på dagen. Men idag har vi vardag.

Lilleman har skjutsats till förskolan för första gången på drygt tre veckor, pappan är på jobbet och jag likaså. Min kollega har semester, och jag är ensam på kontoret. Högarna på skrivbordet är ENORMA, men det känns rätt okej ändå.

Nu blir det till att köra järnet i en månad, för att förhoppningsvis kunna ta två veckor på kontinenten i september. Jag är lite spänd inför att bila så långt som nästan höggravid – förra gången det begav sig var jag i vecka 25-26 när vi reste, och det var en kortare tripp som sträckte sig över Alsace-Bourgogne-Champagne och hemåt igen. Så en längre resa, och senare i graviditeten (v. 28-30), denna gång. Det blir nog till att skaffa stödstrumpor…

Annars känns det som att den (äntligen) är här nu– filébiten av graviditeten. Jag mår bra, jag känner små rörelser inifrån magen varje dag, och jag är lugn som en filbunke, trots rätt många yttre stressfaktorer. Jag känner mig vänligt inställd till människor i allmänhet, och inte lika lättirriterad som vanligt. Underbara, underbara graviditetshormoner, vad jag har saknat er!

Okej, vissa graviditetsrelaterade obehag lider jag ändå av, som att vara glad om jag lyckas göra nummer två oftare än varannan, var tredje dag, att jag nyser hela tiden (och inte alltid lyckas hålla helt tätt när jag gör det) och att vadkramperna lurpassar på mig om morgnarna och orsakar svår smärta om jag råkar sträcka ut benen för hastigt. Samt att jag måste knapra Novalucol som godis. Men det är ändå petitesser tycker jag.

I helgen har vi äntligen, äntligen monterat upp vår nya säng i sovrummet. Och igår kom till slut även sängborden på plats. Sovrummet har fått sig en ordentlig genomstädning också, och vi har styrt upp klädkaoset som varit där ända sedan flytten. Nu är det bara B:s arbetsrum/det nedre gästrummet och B:s grotta som fortfarande är belamrade med kartonger och flyttstök. Sedan ska soffan packas upp och ställas på plats i vardagsrummet, och vi ska installera teven och ljudsystemet där. Därefter har vi faktiskt ett hyfsat färdigt hem. Lite småfix med gardiner, mattor och prydnadssaker kvar, bara.

IMG_0236

Måndagsmiddagen blev en av mina favoriter, kycklingfajitas med limekräm och guacamole. Det såg godare ut (och var garanterat det också) innan de stackars grönsakerna i kycklingröran krympt ihop till nästan ingenting, och kycklingen blivit fnösketorr, i väntan på att B skulle klippa färdigt gräset. Robotgräsklipparen är såklart inte installerad ännu… Receptet jag utgått ifrån är ett urklipp från ett gammalt nummer av Elle Mat & Vin (urklippet har en bild på Sofi Fahrman, så det är kanske hon som är upphovskvinnan) men jag har justerat det lite och enkelt uttryckt går det ut på följande:

Stek strimlad kycklingfilé som blandats med spiskummin och chilipulver. Kör sedan i strimlad gul lök, paprika av ett par färger (jag tar gärna skivad grön padrónpeppar och strimlad röd paprika) samt lite hackad vitlök. Jag brukar bara fräsa med grönsakerna kort för att bevara smak, färg och krisp, men igår blev det alltså lite fail.

Servera med guacamole på det sätt du gillar den (jag brukar mosa ihop avokado, finhackad tomat, finhackad chili, vitlök, hackad koriander, limejuice,  ibland någon sked crème fraîche/grekyoghurt, salt och svartpeppar, och låta den vara chunky), en limekräm gjord på grekyoghurt/crème fraîche, limesaft och -skal, honung samt salt och svartpeppar i valfria proportioner, samt hackad koriander och någon sorts blad (jag gillar spenat). Ät med tortillabröd av valfri sort (vi använde färdigköpta vete- och majstorillas). Mycket, mycket gott!

De små skålarna med fetaost, tärnad tomat och pizzasallad var special till den lille herren i hushållet…

Nedan fortsätter inlägget en bra lång bit med mina funderingar över en liten bit av min trädgård. Förmodligen aptrist för de flesta utom mig själv, som har denna blogg som dagbok och allmän terapi, så läs vidare på egen risk…

Jag har börjat fyllas av entusiasm inför den nya trädgården, och sitter och dagdrömmer om vad jag ska ändra på. Ett av de första projekten blir det här – den lilla remsan mellan vår uppfart och grannen upp i backen.

IMG_0233

Vi har ett körsbärsträd (eller bigarrå, eller amarell eller klarbär eller vad det nu kan vara, det verkar vara en hel vetenskap det där med körsbärsarter) som gav riktigt mycket goda knallröda frukter i år, med gult fruktkött och klar saft. Vi var lite sent ute med att skörda, men fick i vart fall in omkring 3 kg urkärnad frukt. Vi gjorde sylt på 1 kg och frös in två påsar med ett kilo var i för senare bruk. Sylten blev tyvärr för rinnig, så jag ska koka om den med lite extra syltsocker någon dag när jag får tid och ork. Körsbäret är omringat av en liten, liten gräsplätt.

Framför körsbäret finns ett fint lavendelbestånd, med inslag av akleja, blåklockor, en växt jag inte vet namnet på som har söta ljusrosa ”kolvar” till blommor, en och annan såpnejlika och diverse ogräs. Bakom den en massa praktlysing och någon annan ogräsliknande perenn. Mot gatan står en fortsättning av den spireahäck som löper runt de två sidor av tomten som vetter mot gator. Till höger om körsbäret står en ädelsyren av något slag, som i vart fall i år inte hade någon vidare blomning. Grannen upp i backen har en enorm syrenhäck i tomtgränsen mot oss (jag tror i vart fall att det är grannens).

IMG_0234

Den sista biten fram till garagegaveln består av en liten gräsplätt, några stenplattor som satt sig väldigt, och några helt ihopsjunkna trappsteg ner till den nedsänkta stenlagda gången som löper längs garageväggen. Framför grannens syrénhäck står några små buskar: 2-3 ölandstokar, en mahonia och en liten ros av något slag med de mest bedårande små blommor, små och knallrosa med vitt i mitten, som sitter i täta klungor.

Det här blir ett ganska enkelt projekt. Spireahäcken blir kvar runt hela tomten tills vidare, även om just spirea inte är den buske jag skulle ha valt som häck runt den här tomten. Lavendeln, körsbäret och ädelsyrénen (förutsatt att det bara var ett dåligt år i år) blir kvar. Lavendeln ska rensas på ogräs, men i den mån det går sparar jag de andra blommorna som växer i den. Praktlysingen, den andra ogräsliknande perennen och varenda uns av ölandstok ska bort. Den lilla rosen får vara kvar, eller flyttas någon annanstans.

Mahonian är jag lite osäker på. Jag trodde först att det var järnek, som är liknande, men giftig. Järnek hade jag rensat bort, men mahonia är ju ofarligt och jag har rent av läst att det går att göra marmelad på de blå bären. Jag borde kanske prova och se om det är gott? Vi har ett stort mahoniabuskage på den nedre delen av tomten också, som jag inte heller riktigt har beslutat om ännu.

Stenplattorna och trappan behöver läggas om. Eventuellt bör trappan gjutas istället, det får vi se. I övrigt tänkte jag ta bort gräsmattan på hela området, och istället göra om hela den lilla sluttningen från grannen och till uppfarten till en barktäckt rabatt. Det finns ingen poäng i att ha några få lösryckta kvadratmeter gräsmatta som måste klippas, och just barktäckta rabatter tycker jag passar bra till tegelhus från 60-talet. Växtligheten kompletteras kanske med en liten japansk lönn, och om orken och lusten till egen sådd av ettåriga växter faller på tänker jag mig att rävsvans och sommarcypress skulle göra sig fint tillsammans med den.

Måndag igen, med förkylning på gång…

Måndag igen, med förkylning på gång…

Hua, återigen måndag. Även fast jag var ledig måndag till torsdag förra veckan känns det som att helgen har gått alldeles för fort förbi. Att jag vaknade med ett mycket ömt och svullet svalg gör ju knappast saken bättre. Ska jag vara förkyld över midsommar nu också?

Jag känner mig trött och utan driv på jobbet, och har så mycket arbete som samlats på hög att jag inte ens vet vart jag ska börja. Har en dåligt-samvete-klump i magen konstant, och har inte kunnat skaka av mig den under kryssningen förra veckan, eller helgen.

Graviditetshormonerna gör inte ett lika bra stressdämpande jobb denna gång som de gjorde förra graviditeten. De förhindrar de mest akuta stressreaktionerna à la vakna-mitt-i-natten-med-hjärtklappning-och-adrenalinpåslag, men inte det där malande dåliga samvetet i maggropen. Generellt är allt väldigt annorlunda denna graviditet, jag känner mig inte lika nöjd och tillfreds inombords, och ser mer sliten än lysande ut. Förra gången hade jag glänsande hår och en felfri hy i ansiktet, nu är håret mest platt och frissigt och hyn glåmig, grov och rynkig. Jag ser gammal och trött ut, och det är så jag känner mig också.

IMG_2272

Hela livet hänger i luften, mitt emellan det gamla och det nya. Vi har inte hunnit boa in oss i nya huset ännu, och är inte klara med att röja ur det gamla, som ska flyttstädas om en vecka inför nya ägarnas tillträde. Det stormar kring B jobbmässigt, och det är ännu oklart hur framtiden ser ut för hans del. Han mår inte bra, och det går ut över oss alla. Och själv är jag en riktig trygghetsjunkie som inte riktigt klarar av det här med att saker hänger i luften, så jag känner en grundläggande oro i hela kroppen. Att jag överhuvudtaget kom att leva ett liv som egenföretagare är helt okaraktäristiskt för mig, och inte alltid helt bra för mitt mentala välmående.

Det här blev visst ett enda långt klagobrev, men så får det vara. En kan inte vara på topp jämt.

Söndagen spenderade vi med att åka till gamla huset och röja, dock med en liten hjälpreda som försvårade arbetet… Två sovrum och badrummet är i var fall helt utröjda nu, sånär som på en taklampa, och sedan är det lite saker kvar i B:s gamla arbetsrum, som mest ska till tippen, och några få saker i gamla klädkammaren. Så nästan check på övervåningen. På nedervåningen ska gardiner och någon lampa plockas ner, köket tömmas på de sista småsakerna, och alla krukväxterna som står i hallen ska till nya huset, och en del skrot till tippen. Inte så mycket det heller. I källaren är det dock en hel del kvar som ska gås igenom och flyttas eller slängas, och alla utemöbler, krukor och annat trädgårdsrelaterat ska flyttas. Men sedan är det klart, och en av de där fokuspunkterna i hjärnan kan släppas för gott.

Svärmor hade bjudit in sig själv och alla farbröderna till oss igår kväll. Middagen åt vi på vår nya ”kvarterskrog”, fem minuters promenad hemifrån och med fantastisk sjöutsikt från uteserveringens trädäck som till stor del ligger på vattnet. Maten är tyvärr på sin höjd sisådär och hyfsat dyr, men vi besöker stället ändå bara för den fantastiska miljön. Under måltiden kunde vi titta på tärnor som gnabbades om en fångad fisk, en båt som blev bogserad in till hamn, och segelbåtarna som låg förtöjda i massor vid segelsällskapets bryggor. Vi tog den ”långa” promenaden hem, runt badudden, där vi kunde se herr och fru Knölsvan glida förbi med en barnaskara om sex små dunungar. Våra nya kvarter är verkligen helt fantastiska.

IMG_2268

Väl hemma hos oss igen blev det uppvisning av små kattungar. Kattmamma Doris nöjde sig ju inte med badbaljan vi gjorde i ordning i det övre badrummet, och envisades med att flytta ungar till en garderob i den tilltänkta barnkammaren innanför vårt sovrum. Tills vi gav efter och hjälpte henne att flytta hela trion dit. Nu ligger hon nöjd i sin garderobslåda, och ungarna växer så det knakar. De har dubblerat sin vikt under den första veckan, och alla har öppnat sina små pepparkornsögon. De verkar inte se så mycket ännu, och kravlar mest omkring och ser berusade ut i den lilla lådan. När de inte äter och sover, vilket de oftast gör. Men de är helt himmelskt gulliga.

IMG_2259

Vi bjöd släktingarna på kaffe, och sedan var klockan plötsligt halv elva på kvällen. Vi fick sjasa iväg gästerna och stoppa pojkstackarn i säng i all hast. Stackars liten, vad han var trött imorse när det var dags att åka till förskolan! (Han pendlar fortfarande till den gamla, och vi har inte hört något nytt om plats i den nya kommunen.)

Nej, nu måste jag fortsätta jobbet, istället för att sitta här och prokrastinera. Ha en bra dag!

Du vet att du är färsk som förskoleförälder…

Du vet att du är färsk som förskoleförälder…

… när du klär ungen i små söta matchande outfits varje dag för att hen ”måste ju vara fin på förskolan”.

Ganska snart kommer du att lära dig att ta på barnet de sämsta och mest halvsmutsiga och slitna kläder du kan hitta hemma. För det är ingen som kommer att tänka på att ta på barnet en annan tröja än den nya ljusa fina bara för att det står vattenlek (a.k.a. sand-och gyttjebad) på schemat för dagen, eller ta på grövre byxor när det ska springas i skogsbacken. Så klart är det så. Pedagogerna har inte tid att tänka på hur fina, nya eller ömtåliga kläder alla femtioelva ungarna har innan det är dags att gå ut. Du kommer att lära dig att inte ta på barnet det nyaste finaste till förskolan.

Jag har tagit steget från färsking till luttrad, och lägger halvskitiga kläder i en särskild hög benämnd ”äsch-det-där-duger-till-föris”. Söta outfits kan han ha när vi ska avlägga visit hos far- och morföräldrar.  Däremot kan jag fortfarande bli lite grinig när jag tar på barnet nya gympaskor på morgonen, efter att noggrannt ha konstaterat att det är torrt ute, och ingen regnrisk föreligger enligt prognoserna, för att sedan få hem ett barn med före detta blå gympaskor, som nu är genomleriga och genomvåta, efter att det varit vattenlek. Just där tänker jag att skor tas ju ändå på av personalen vid utgång, och det finns gummistövlar att välja på på hyllan bredvid gympaskorna, och att de kanske borde väljas i första hand när det ska lekas vattenlek. Eller att de får vara barfota nu när det ändå är varmt. Men det kanske bara är jag som stör mig på sådant?

Smutsiga kläder har jag dock inga problem att ta hand om längre. Jag har fått en jättefin tvättstuga!

IMG_2126

Här finns alltså en tvättmaskin och torktumlare, båda från Miele. Det tänds en lampa i torktumlaren när jag öppnar den! Det finns även bänkar, överskåp med hyllor och underskåp med trådbackar. En diskho. Ett fönster. Ett frickin’ torkskåp! De enda som inte finns är golvvärme, men jag tänker att en trasmatta nog duger bra också.

Detta är så mycket bättre än i gamla huset, där en vrå i källaren, brevid trappan, var försedd med en gammal tvättmaskin och en torktumlare som aldrig torkade torrt på första försöket. En diskho där blandaren var felmonterad och en var tvungen att komma ihåg att göra tvärtom om en inte ville få kallt istället för varmt och vice versa. Där kondensvatten från värmepumpen i en angränsande skrubb rann under diskbänken och tvärs över golvet framför maskinerna (i lite olika riktningar varje gång, så att en aldrig kunde få in i muskelminnet var en skulle kliva över rännilen, med blöta strumpor som regelbunden följd), ner i en gammal golvbrunn som saknade gallerlock (som i vart fall var på samma plats jämt, så att en lärde sig att inte snava på den). En av katterna älskade att dränka sina leksaker i den golvbrunnen. En annan brukade stå och dricka det rostiga vattnet. Där källarens gula plastmatta från 1970-kallt släppte här och var, och allt var så gammalt och ingrott smutsigt.

Det är plöstligt tusen gånger roligare att tvätta. Idag får vi kanske ett matbord, så att hushållsbestyren äntligen kan utökas till matlagning också.

Pysslat och utövat någon sorts mindfullness

Pysslat och utövat någon sorts mindfullness

Istället för att packa upp i det nya huset, eller oroa mig över vad som är kvar att göra i det gamla, ägnade jag kvällen åt väsentligheterna i livet. Som att plantera alla örterna från Zetas i sina krukor.

I kvällens sista solsken satt jag på gräsmattan bredvid uppfarten och packade krukorna fulla med solvarm jord, som legat på uppfarten och värmts ljummen under dagen. Gödselanstruken mulldoft blandades med örtdoften från rosmarin, timjan och mynta. Sådant som ger mig frid i själen.

image

Den syns inte så bra på bilden, men jag köpte en så himlans fin spegelgirlang på Zetas också, för bara 120 kr. När solljuset träffar de små spegelrundlarna ser det ut som att små älvor dansar på marken runt trädet. Eller som att någon hängt en diskokula i det. Det beror på hur man ser det, det där…

En stor vid terrakottakruka har blivit hem åt en uppstammad rosmarin (den här gången SKA jag klara av att övervintra den), en tuva timjan och en sudd salvia. En något mindre kruka av samma modell har givit husrum åt en fransk dragon, en rugge gräslök och en redig persilja. En mynta och en koriander har fått husera i varsin mindre kruka (en p.g.a ambitioner till världsherravälde, en annan p.g.a. benägenhet att drabbas av sjukdom i täta planteringar). Och till sist en busktomatplanta (en KRAV-märkt sort som heter Totem) som jag hoppas ska ge oss i vart fall några klasar röda tomater från sitt läge på den södervända balkongen.

Totalnotan från Zetas-besöket igår landade på drygt 2700 kr. De har bra pris på alla plantor, men krukorna kostade en hel del (120-795 kr), plus att jag köpte en grep till komposten också, som kostade 425 kr.

Jag testade KRAV-märkt kryddjord från Weibulls till örterna, och likaledes KRAV-märkt ekojord från Hasselfors till tomaten (jord inköptes på Blomsterlandet idag). Det känns viktigt att välja ekologiskt så långt det går vid odling av saker vi ska äta.

image

Efter att barnet somnat, och plantorna fått sina platser på balkongen, satt vi ute och drack kaffe, och bara betraktade det spegelblanka vattnet. Det känns som en helt obeskrivlig lyx att detta är VÅR utsikt nu, från VÅRT HEM.

Balkongen delar vi dock tydligen med ett (ännu) mycket litet getingbo. Jag är inte lika panikrädd för getingar som jag varit tidigare (p.g.a. barndomsupplevelse då en scoutledare trampade i ett jordgetingbo), men dessa hyresgäster måste vi nog avhysa. Några rackare verkade ge sig in i skrymslen uppe mot taket, så det kan nog finnas något bo på vinden också.

Även på kontoret ordnade jag och kollegan med lite blomsterfägring idag. Ut åkte liken efter alla krukväxter som inte klarat vintern i fönster ovanför elelement på full effekt, och in åkte nya och fräscha blommor som förhoppningsvis klarar sig i vart fall fram till nästa vinter. Utanför dörren fick förra årets sorgliga spillror till plantor ge vika för nya fina pelargoner, lobelior och petunior. Två stora amplar med petunior hängdes också upp.

Nu ska jag krypa till sängs och krama lite på den där lilla människan som redan ligger och snusar där. Samsovning är så underbart, men samtidigt så påfrestande. Det senare när H-balken tagit sin plats på tvärsen mellan oss, och antingen drar mig i håret eller gröper mig i ansiktet med sina små tår. (För att inte tala om den obefintliga kroppskontakten mellan mig och B…) Men det förstnämnda när han bara sover stilla och är sådär gudomligt söt, och jag kan smyga nära och bara borra in min näsa i den där lilla blonda kalufsen.

Så var långhelgen slut…

Så var långhelgen slut…

Tänk att det redan är måndag kväll på nationaldagen! En vecka efter flytten.

Vi har inte gjort så mycket, utan helgen har mest rusat förbi. I fredags kväll var vi hos gamla vänner och nya nästan-grannar och käkade grillat till middag. Det var mycket trivsamt, och vi behövde knappt bry oss om H på hela kvällen, för deras 11-”och snart ett halvt!”-åriga dotter J var helt frälst i honom, och lekte med honom ända tills han var så trött att jag blev tvungen att lägga honom i vagnen och köra några varv runt kvarteret tills han somnade.

I lördags drog vi ner på stan efter att vi vaknat, för att få i oss lite frukost (livet utan matmöbler…). Sedan flanerade vi runt , och shoppade lite. Åt sushi till lunch innan vi gick hem.

image

Dagens fynd utgjorde en vit bricka i laminerad formpressad papp, och två vita emaljskålar med gråblå rand, från Åhléns. Det blev en ny matstation till katterna, tillsammans med en tidigare loppisfyndad skål från Rörstrand, med  Picknick-mönstret, som får tjänstgöra som vattenskål. Sedan kunde jag inte låta bli den lilla tavlan med ugglan, som vi hittade på en liten inredningsbutik. H var nöjd med att åka vagn, och fick också stanna och titta på ”kackorna”.

På eftermiddagen lämnade B mig och H själva, och åkte in till storstan för en konsert. Jag och H sov middag tillsammans i två timmar, och sedan tog vi en långpromenad för att äta middag på donken. (Ljuva lördagslyx…)

H har dock utvecklat någon konstig hamburgarfobi. Det började under flytthelgen, då vi köpte med en cheeseburgare till honom på väg till gamla huset, där vi skulle sova natten innan flyttlasset gick. Han åt halva med god aptit, men började sedan plötsligt panikgråta och kasta hamburgaren ifrån sig. När vi försökte ge tillbaka den tittade han på den och skrek som att den bitit honom, och inte vice versa. Sedan var han helt otröstlig en lång stund, bara skrek och sparkade.

I fredags hade B inte hunnit äta lunch, och körde förbi Max på hemvägen från Stockholm efter att ha hämtat H på föris. H brukar ju alltid vara tokhungrig efter hämtning, så B köpte en cheeseburgare var till dem. H satt i baksätet och åt förnöjt på sin burgare. Tills han plötsligt började vråla och skrika. När B stannade bilen för att kolla till honom hade han kastat halva burgaren, ville inte ha tillbaka den, och bara skrek.

Den första incidenten avskrev vi som en reaktion på att ha flängt mellan gamla och nya huset och morfars hem en hel helg, med obefintliga mat- och sovrutiner. Men nu verkar han ha utvecklat någon form av hamburgarskräck.

Igår tog jag därför ett happy meal med chicken nuggets till honom (obs, med frukt och mjölk, ej pommes och läsk, vi försöker att inte totalfördärva honom i så unga år). Själv tog jag en QP. (Jag brukar avsky McDonalds hamburgare, men knyttet verkar gilla dem…) Och barnet börjar peka och vifta mot MIN hamburgare, och skrika i högan sky. Jag funderar på om han kanske hade velat ha burgare ändå, och sträcker fram den mot honom. Då skriker han ännu värre och försöker vifta hamburgaren ur mina händer. Fortsätter skrika och slå efter all mat på bordet och vara nästan okontaktbar ända tills en i personalen rycker in och kommer med en ballong till honom. Sedan äter han sina nuggets och sin frukt som om ingenting hänt (då har jag ätit upp burgaren). Jag fattar noll?!?

Igår fick vi återigen ta oss till stan för frukost, shoppade lite till (p.g.a. kalla vindar och glömd jacka till barnet). Sedan försökte vi oss på lite parklek, men vindarna drev oss hemåt ganska snart.image

Mycket randig liten kille i nyinköpt tröja från Kappahl, hatt från H&M och byxor jag reafyndade redan förra året från Hust & Claire.

Vi packade upp de sista kartongerna i köket, och är nu bara en matgrupp ifrån att kunna laga och äta riktig mat igen.

Idag har jag varit på årets traditionsenliga besök på Zetas handelsträdgård med kollegan och exkollegan, som dock flyttats fram till nationaldagen i år, efter att alltid ha varit på kristihimmelfärdsdagen tidigare. Det blev bara krukor och – örter att ha i dem – i år, eftersom vi inte hunnit känna in och planera den nya trädgården ännu. Och en ny fin grep som jag ska använda till att vända runt min nya avfallskompost. Jag är så pepp på att börja kompostera allt matavfall, det ska bli en spännande erfarenhet!

B var i gamla huset och hämtade saker, och H fick hänga med farmor. Nu är de på väg hem, och det blir middag ute innan sängdags.

Matbordslösa i en vecka till…

Matbordslösa i en vecka till…

Jag ringde Mio igår och undrade vad som händer med matgruppen som skulle ha kommit i början av veckan. Efter ett antal återkopplingar visade det sig att leverantören schabblat till ordern, och vår matgrupp var inte med i veckans leverans, som kommit igår förmiddag. Så först nästa vecka blir vi med matbord igen…

Och jag som är så sugen på hemlagat efter två veckor med bara utekäk. Illamåendet kommer bara då och då nu, och de flesta mataversioner har givit med sig. Jag  l ä n g t a r  efter riktig mat; köttfärssås, fiskgratäng, laxtataki… mmm…

Men, men, det blir väl till att härda ut en vecka till. Vi skulle få 10 % rabatt på matgruppen, vilket väl är en liten tröst i alla fall. Det är dock väldigt typiskt att vi valde att skippa utemöblerna i flyttlasset, för det började bli för trångt. Annars hade vi i ju i vart fall kunnat sitta ute i trädgården och äta.

Så här mot slutet av graviditetsvecka 14 (13+5) mår jag generellt väldigt bra. Mycket bättre än motsvarande tid förra gången, då jag i vart fall hade svårt att äta mat, och inte kunde dricka kaffe, fram till vecka 16 eller så. Jag  tror jag kände lite knyttefladder i magen igår när jag skulle gå och lägga mig, med det var det första på nästan en vecka.

Jag får kväljningar varje morgon vid tandborstning, eftersom jag varje morgon har en vidrig slemklump i halsen som jag bara måste försöka hosta upp. Imorse kom det också blod från munnen för första gången den här graviditeten. Jag kommer inte ihåg när det började förra gången, men större delen av graviditeten med H blödde jag från tandköttet varje gång jag borstade tänderna. Helt normalt.

Det hugger i ligamenten nästan varje gång jag reser mig upp just nu, antagligen för att livmodern växer mycket. Jag ser väldigt gravid ut, och det börjar kännas knasigt att vi inte berättat för våra föräldrar m.fl. ännu (det har bara inte dykt upp något bra tillfälle). Det känns som att det är så uppenbart att alla bara kommer att säga: ”Det har vi redan förstått.”.

Dessa milda symptom är allt jag har just nu, och jag hoppas att denna graviditet nu går lika smidigt som den med H.

Lilla bustrollet är på förskolan igen idag. Han var, som väntat, helt kry igår och B fick vara hemma en dag i onödan. Men det är ju en feberfri dag som gäller, så det är bara att lyda. Även om jag inte tycker att en liten stund med drygt 38 grader under en dag räknas som feber överhuvudtaget.

Det hade dock inte gått någon nöd på dem igår. De åt frukost på kafé, och jag gick över och drack en latte med dem. Sedan gick jag tillbaka till jobbet, och de shoppade lite sommarkläder till H. Han fick den sötaste lilla hatten.

IMG_2066

Vi möttes upp för lunch alla tre, plus morfar, och H fick titta på en grävmaskin på väg till restaurangen. Sedan tog morfar med honom till lekparken en stund så att B fick ringa lite samtal och annat.

På eftermiddagen möttes vi alla hemma igen, och fick en erbarmlig middag på matvarubutikens bistro innan vi handlade lite småsaker vi behöver i huset. Därefter fick H bada och sova. Han älskar att bada i badkaret, och vägrar gå och lägga sig utan ett bad.

Jag packade upp kartonger i köket under tiden. Det går långsamt framåt, och om ett par dagar har vi nog köket på plats i alla fall. Men inget matbord, då.