Syskonvagnskväll på Bonti, långt inlägg om barnvagnar

Syskonvagnskväll på Bonti, långt inlägg om barnvagnar

Jag är ju lite av en barnvagnsnörd light. Inte en fullfjädrad sådan, som Anna Lavfors som driver bloggen ”Allt om barnvagnar”, och har kört över hundra barnvagnar. Riktigt såå stort är inte mitt barnvagnsintresse – det sträcker sig inte utanför vår familj, eller vad en ska säga. Jag har ett brinnande intresse för att hitta den bästa barnvagnen för just oss, och bryr mig väldigt lite om vagnar som jag vet inte skulle passa vår livsstil. Men jag följer Annas blogg med stort intresse, för att se om det dyker upp något som är intressant för mig.

Efter ett och ett halvt år har jag fått ihop den perfekta barnvagnen. Fast det blev fyra barnvagnar, då… Tillsammans fyller de alla behov vi har.

IMG_0964

Sportiga Mountain Buggy Terrain V3, med stooora lufthjul och ett suveränt platt liggläge. Rullar som en dröm, och vänder på en femöring trots sin stora storlek på grund av att den är trehjulig. Den blir nästan platt när den fälls ihop med ett enhandsgrepp, och kan stå själv ihopfälld. Men den saknar bakåtvänt sittläge (liggdel går att köpa till), och har ett ganska trist tyg. Den saknar också smarta och smidiga lösningar för sådant som nedfällning av ryggstödet, som görs med två remmar, och öppning av bygeln, som är swing-away men svår att öppna och stänga eftersom det inte är en knapp, utan bygeln kläms fast på chassit.

Snygga Bugaboo Buffalo med rymlig liggdel, vändbar sittdel som både vänds och fälls med ett enkelt handgrepp, och som ändå är hyfsat terränggående. Men den känns stor och otymplig som en pansarvagn och har ingen smidig ihopfällning. Den blir vare sig låst ordentligt i ihopfällt läge eller kan stå själv ihopfälld. Och den ergonomiska sittdelen tycker jag kändes bäst för mindre barn, men inte så bra nu när H är drygt 1,5 år.

Lilla snyggaste Bugaboo Bee3 Van Gogh, shopping- och resevagn med vändbar sits och nästan plant liggläge. Rullar fint på alla någorlunda plana ytor. Den fälls ihop ganska bra, även om den inte blir låst eller kan stå själv i ihopfällt läge, så blir den ganska platt. Varukorgen är dock under all kritik.

Minstingen Babyzen Yoyo+, som efterträdde vår första Babyzen Yoyo av 2014 års modell. Resevagnen som går som handbagage på flyget och blir löjligt liten ihopfälld. Saknar mycket av komforten som kommer med att gå upp en storlek till t.ex. Bugaboo Bee3, såsom ordenligt liggläge och möjlighet till bakåtvänd sittdel.

Och nu ställs allt på ända genom det kommande behovet av syskonvagn. Jag har gjort lite efterforskningar på nätet och hade följande sex alternativ till möjliga syskonvagnar:

  • Bugaboo Donkey. Ännu större och otympligare än Buffalon, och väldigt dyr. Men går att ha med liggdel och sittdel eller två sittdelar som kan vändas framåt eller bakåt hur som helst. Det mesta ordnas med ett eller ett par klick, såsom urlyftning och isättning av sitt- och liggdel, fällning av sätet och omvandling från dubbel- till enkelvagn. Mycket snygg, och går att pimpa med diverse olika suffletter och tillbehör. Men det bär enormt mycket emot att behöva lägga över 15 papp på en Donkey när vi hade kunnat köpa den direkt istället för Buffalon, som kostade 11 500 och sedan har kostat nästan lika mycket till i tillbehör. Buffalo-vagnar slumpas iväg på andrahandsmarknaden, och det är för mig inte värt att sälja den när jag investerat så mycket i den. Surt!
  • Mountain Buggy Duet 2,5 har varit min förhandsfavorit efter att bara ha surfat. Smal, och med möjlighet att bygga om liggdelen till en bakåtvänd sittdel light för perioden mellan liggdel och framåtvät sittande. Möjlighet att sätta en stor shoppingkorg på ena sidan istället för sittdelen, när det större barnet inte är med. Efter den positiva erfarenheten av Terrain V3 har jag också haft ett gott öga till Mountain Buggy. Betydligt bättre pris än Donkeyn (ca 9 000 inkl liggdel), och mycket smalare.
  • Thule Urban Glide 2. Stora fina luftfyllda hjul, tre till antalet. Verkar vara det närmaste en kan komma en dubbel MB Terrain, fast dessutom riktigt, riktigt snygg (vilket en inte kan beskylla MB Terrain för). Framför allt den blå varianten är jag lite kär i. Dock en ren framåtvänd sittvagn, med individuellt ställbara ryggstöd och suffletter. Liggdel finns dock att köpa till, liksom adapter så att babyn kan sitta bakåtvänd i babyskyddet. Väldigt billig i jämförelse med övriga, ca 7 000 kr inklusive liggdel.
  • Phil & Ted’s Vibe eller Voyager. Inlinevagnar, som alltså är små och smala. Riktigt snygga också, och med olika alternativ för placering och riktning av sittdelar. Men jag har blivit tveksam till inline-konceptet. Ett barn kommer alltid att sitta lite sämre och kanske helt sakna sufflett, utrymmet i varukorgen försvinner när vagnen används med två barn i, och det verkar svårt att få till liggläge. Voyager har sittdelar som går att ha vända bakåt, framåt eller mot varandra, och fyra hjul varav två små, medan Vibe är en trehjuling med färre vändningsmöjlighter men mer slimmad och med större hjul. Priser runt 9 000 kr.
  • Nordic Cab Urban. Snygg cykelvagn som går att använda som barnvagn och joggingvagn också. Halvdyr, ca 10 000 kr inkl. joggingtillsats, och verkar inte alls fungera för nyfödda. Individuellt ställbara säten med liggläge, och ett ganska nätt avtryck som barnvagn (i jämförelse med andra cykelvagnar) eftersom barnvagnshjulen sitter helt under kabinen. Mysigt och ombonat i det lilla kapellet, men samtidigt svårt att se barnen, som bara kan vara framåtvända.

För att få lite reda i djungeln passade jag på att gå på en syskonvagnskväll på Bonti, med föreläsning av just Anna Lavfors. De vagnar som presenterades var Bugaboo Donkey, Mountain Buggy Duet 2,5, Emmaljunga Double Viking 735, Babyjogger City Mini GT Double (eller vad den nu hette) samt Joolz Geo. Alla dessa vagnar utom Joolz Geo var syskonvagnar på bredden.

Tyvärr gick förhandsfavoriten Mountain Buggy Duet 2,5 fetbort när jag såg den live. Små hjul, liten sittdel och liten liggdel, som dessutom kändes obekväm med metallram som kändes igenom tyget.

Bugaboo Donkey verkade bra förutom att den är väldigt stor och otymplig och är stor och otymplig även vid ihopfällning. Men jag vill inte behöva lägga så mycket pengar på ytterligare en Bugaboo-vagn, när jag redan köpt Buffalon. Ett tips är att köpa Donkeyn direkt om det finns minsta chans att syskonvagn kommer att behövas. Då hade jag inte haft det här dilemmat.

Emmaljunga Viking 735 verkade oväntat bra. Jag gillar inte Emmaljungas design generellt, och har aldrig varit sugen på en Emmaljunga även om både sitt- och liggdelar oftast ser väldigt ombonade och mysiga ut. Men av vagnarna ikväll verkade den påfallande rymlig och trevlig, även om jag fortfarande inte tycker att den är direkt snygg, och ogillar att detaljerna som styr olika funktioner är fula och syns mycket.

Babyjoggers vagnar gillar jag inte heller, för de ser billiga ut i både tyg och chassi. Den var dessutom bara framåtvänd som sittdel, och måste en kompromissa med det så finns det tusen snyggare alternativ.

Joolz Geo förstärkte min känsla av att inline-vagnar nog inte är det bästa, och har fått mig att ytterligare tveka vad gäller P&T-vagnarna jag har på min lista.

Det var väldigt nyttigt att få se vagnar i verkligheten, men det var så klart trist att MB Duet inte höll måttet.

Valet står egentligen mellan Donkey och Thule Urban Glide 2. Vilka speglar precis de olikheter som gör att jag har både en Buffalo och en MB Terrain.

Det verkar omöjligt att få allt i en och samma vagn. Att få göra samma sak med syskonvagnen som de nuvarande singelvagnarna, och kombinera 3-4 olika, känns inte riktigt aktuellt. Framför allt eftersom jag inte är sugen på att göra mig av med någon av de befintliga när jag äntligen hittat perfektion.

Jag vill helst slippa köpa en Donkey, även om den kanske är den praktiskt bästa vagnen för oss, i vart fall under tiden tills lillasyskonet blir ca 1,5 år och kan åka framåtvänt utan begränsningar. Just nu väger det istället mot en Thule Urban Glide 2. Kostar bara hälften av en Donkey, och kommer nog att vara perfekt både när den lilla är 0-6 månader och över 18 månader. Mellanperioden då en bakåtvänd sittdel är det bästa kan en kanske klara av med babyskyddet som en sittdel light. Och så har vi ju ändå kvar alla de ”gamla” vagnarna, som kan användas när en bara har liten att ta hänsyn till, eller är två som kan dra varsin vagn, samt kompletteras med ståbräda vad gäller Bugaboo-vagnarna så att den lilla kan åka bakåtvänt medan H åker ståbräda. Och möjligheten att kombinera med bärsele finns ju också!

Det var i alla fall kul att få lite input ikväll, och såklart bra att jag kunde sortera ut en olämplig vagn från min lista. Eller tre om en räknar med att mina negativa åsikter om inline-vagnar förstärktes. Nu gäller det bara att hitta någonstans där jag kan klämma och känna på en Thule, för att se om den lever upp till förväntningarna.

Jag passade även på att köpa en nödvändig pryl, eftersom det var 10 % rabatt på allt; en sele till Tripp Trapp-stolen. Vi har tagit bort babyinsatsen eftersom H ändå kan ställa sig och klättra ut, och den då gör mer skada än nytta. H klättrar alltså i och ur stolen själv numera. Men han klättrar också runt och gör våghalsiga konster på stolen så fort han får en chans. Ett näsblod och en biten tunga har inte avskräckt honom. Så nu blir det sele för lilleman vid bordet!

IMG_1577

Alla fick också en goodiebag med smågrejer: en nappflaska från Philips Avent, BH-inlägg, sterilseringspåse för micron, några bröstmjölksförvaringspåsar och en provförpackning Purelan från Medela, ett par ekologiska smoothie-klämmisar, en nyfödingsnapp och ett nyckelband från Maxi-Cosi. Samt en massa reklam och en värdecheck hos en fotograf.

IMG_1578

Nej, nu är det hög tid att sova för det här preggot. Som mått alldeles lagom illa idag och har haft lagom med molvärk och hugg i ligamenten.

H hade förresten sagt ett nytt ord på föris idag: ”Oliv!”. (Det är oliver och majskorn som är hårdvaluta varje lunch på föris). Gullegullesnutt! Han är mammig just nu, och jag är H-ig tillbaka. Vill helst bara krama på honom hela tiden.

Älskar min unge! Och ingen mens.

Älskar min unge! Och ingen mens.

Jag har verkligen drabbats av någon sorts nyförälskelse i min son de senaste dagarna. Allt han gör är bara så himlans gulligt. Jag älskar hur han går att kommunicera med mer och mer för var dag som går, det nästan konstanta busglittret i hans ögon, och sättet hela han bara lyser upp när han ser mig.

I eftermiddags hade jag förskolehämtning, och möttes av det gladaste av små glada bustroll ute på gården, där han stolt förevisade den lilla sparkbilen (heter det så, när det inte är en trampbil utan en som barnet måste skjutsa fram med fötterna…?) som han hittat i förrådet. Mah-Mah! Mah-Mah! Mah-Mah! proklamerade han glatt efter att han fått syn på mig, och mitt hjärta smälte som en isglass i varmaste juli.

Vi handlade och tittade på tåg, som vanligt. Glad som en lärka var han hela hemvägen, och visste minsann vart vi skulle för att se tågen.IMG_1367

Nu har vi kört länge med cityhjulen på Mountain Buggyn, enbart för att jag inte orkat pumpa de stora terränghjulen. Måste komma ihåg att göra det, för det är SÅ mycket roligare att rulla den med större hjul. Våren till ära har jag också packat undan 7 A.M. Enfant-åkpåsen, och kör på en Lodger Bunker fleeceåkpåse som jag köpt på Tradera.

Väl hemma fiskade H genast upp det lilla nätet med Babybel-ostar ur varukorgen, och satte sig till bords och krävde ”Toh!”. Vi smaskade i oss de små ostarna till mellis, precis som vi brukar. Sedan ville H leka med sin stapelgubbe från Brio som mormor hade med sig till påsk, titta på ”I drömmarnas trädgård” och höra mig läsa ”Max blöja”. Samtidigt. Jag vet inte var han får all energi ifrån, men han är inte still en sekund, och har typ noll koncentrationsförmåga.

Efter ett besök på pottan (dock utan resultat) busade han runt i badrummet, satte sig i badbaljan och lekte tittut mellan skötbordets ben. Och jag satt på golvet och grät en skvätt över hur fin han är. Måtte inget ont någonsin hända honom!

Och vad ska en tro om detta då?

IMG_1371

Tre dagar är dessutom en efterhandskonstruktion ifrån appens sida. Beräknad startdag var egentligen i fredags. Och då kom det typ två droppar blod. Samma sak i lördags, då appen hade justerat sig och tyckte att det var startdagen. I söndags fanns inte en antydan till blod, och appen försökte för tredje dagen i rad med att ”Your next cycle is about to begin”, för att sedan i måndags ha givit upp och meddelat att ”Your next cycle seems to be late”, med minusräkning av dagarna.

Dag 33 i cykeln idag. Normalt är typ 28 dagar, men efter graviditeten med H har det hänt några gånger att det blivit 31 dagar, även om det mest var när jag ammade. Förutom den sjukt-barn-konstant-på-tutten-i-en-vecka-relaterade 39-dagarscykeln över jul har det bara varit 25- till 29-dagarscykler sedan sommaren, då jag hade tre 31-dagarscykler på raken efter en 26- och en 27-dagarscykel, som var de första efter mensens återkomst förra våren.

Jag mår i princip som vanligt, även om jag hade en del mysko kroppsliga fenomen tidigare i månaden, med frossa, blossande kinder, stekheta bröst, insidor av lår, orolig sömn och nattsvettningar. De senaste dagarna har dock två fenomen jag inte alls känt av sedan jag faktiskt var gravid dykt upp; mina läppar smakar lakrits (trots att jag inte ätit det), och jag får plötsliga hugg i ligamenten när jag nyser eller reser mig upp från sittande. Däremot är brösten varken svullna eller ömma. Jag vet inte vad jag ska tro, men avvaktar några dagar till innan jag tar ett test…

Playdate med morfar. Och VÅR i luften!

Playdate med morfar. Och VÅR i luften!

Eftersom vi ”vabbar” med en fullt frisk unge har vi fått vara lite kreativa med planeringen denna vecka. (Behöver jag förresten säga att han varit pigg och glad, och även ätit och bajsat helt normalt, hela tiden sedan han blev hemskickad från föris i tisdags?)

Igår fick farmor besök av lilleman, som hängde där en stund när pappan hade möten han inte kunde boka av. Och idag var det morfars tur att ställa upp och assistera med barnbarnet när jag hade ett möte jag inte kunde boka av.

Vi passade på att åka till min arbetsort (tillika morfars bostadsort) redan under förmiddagen. På bussen dit hade en liten tant tyckt att fästremmen för barnvagnen var utmärkt till sin dramatenväska, som stod tillsammans med en annan väska på bussens enda barnvagnsplats. Och dröjde ett bra tag innan hon erkände ägarskapet till väskorna och erbjöd sig att flytta sin väska. Bussen var redan ute på motorvägen och jag svettades. Morr! Ungefär så här glad var jag. (Har jag sagt att det är dags för PMS igen?)

image

H sov i alla fall hela resan, och vi anlände till morfar vid lunchtid. Där blev vi väl trakterade med vildsvinskalops. H åt lite potatis, totalratade morötterna, men åt varje liten gnutta av köttet.

Sedan tog vi en gemensam promenad ner på byn, och där vinkade jag av min far och min son, på tu man hand för första gången. När mitt möte var slut en timme senare möttes jag av två glada pojkar, som hade lekt i parken och matat änderna vid ån. (Jag har gjort en stor grej de senaste veckorna av att spara gamla kex och gammalt bröd i en burk, som jag ritat en anka på, och berättat för H att det är mat till ”kackorna”, just med tanken att det kan vara något kul han kan göra med morfar.)

Bussresan hem var mycket trevligare, för då klev vi på på startstationen och barnvagnen kunde installeras rätt på en gång före avfärd. H sov igen efter att ha inhalerat en grötklämmis till mellanmål. Gladare, men lika svettig (Hej PMS!) var jag på hemfärden.

image

Igår blev det inget bloggat alls. Eller något annat gjort efter jobbet. I sann PMS-anda glupade jag ett Max-mål (med smält cheddardip till pommesen – mmm) till middag, och somnade direkt efteråt när jag nattade barnet.

Jag har i alla fall kompenserat gårdagens matsynd idag, genom att promenera överallt. Två kilometer till bussen, två till pappa, två tillbaka till stan, en till bussen och slutligen två hem. Nio kilometer med barnvagn är väl klart godkänt som motionspass? Och min Mountain Buggy Terrain V3 – jag ÄLSKAR den!

En kan ta vissa förtretligheter, som att det är TVÅ remmar som måste spännas/lossas för att höja/sänka ryggstödet, att bygeln förvisso är swing-away men måste knäppas på och av runt själva chassiröret på ena sidan (alltså inte knapp-öppning som på Bugaboo), och att tyget i suffletten känns som skidjacketyg, när den RULLAR SÅ FANTASTISKT J-VLA BRA! Även med de mindre cityhjulen i bak äter den alla ojämnheter utom de högsta trottoarkanterna like it ain’t no thang, bara att köra rakt på, en behöver inte ens poppa framhjulet, den vänder på en femöring, och går att navigera kvickt bland folk med bara en hand. När jag går med den känner jag inte ens att jag knuffar en vagn, jag bara håller händerna framför mig och går. Inte ens i uppförsbacke blir den tung. Rull, fjädring och styrbarhet i absolut toppklass!

Och dagen idag – vilken dag att vara ute och gå på! Solen sken, fåglar kvittrade och vintergäck blommade längs vägen. Folk var ute och flanerade, och alla log sådär dumfånigt vårrusigt som vi gör här i norr när vi börjar ana vinterns slut. Tjoho! Tänk att lite sol som värmer på nästippen kan framkalla äkta lycka…

Trysil dag 3, och hemresan

Trysil dag 3, och hemresan

Jag har legat på latsidan med bloggandet i några dagar nu, men får väl ta igen det en bit i taget.

Det blev inget skidande för mig i onsdags, trots att både skidlån och barnvakt var ordnat. När det väl var dags hade B ingen lust att spendera ett par skidtimmar med att hänga med mig i barnbacken. (Han skyllde på att vi bara hade ett liftkort, men engagemanget för att lösa problemet var cirka noll, så det var nog så att han hellre hängde med ”grabbarna” uppe på fjället.) Och jag som aldrig tagit mig ut i en skidbacke, annat än med instruktör och som del i ett led av nybörjaråkare som följer sagda instruktör som ankungar, struntade således i det hela.

Jag lyckades dock på andra dagens försök, och med ett antal turer fram och tillbaka längs återvändsgränder, lokalisera gångvägen till Trysil Høyfjellsenter, som inte direkt var väl skyltad. Det var kul att få ta en lite längre tur med Mountain Buggy Terrain, som verkligen levererat så här långt. Sista biten av vägen var en kort, men mycket brant, backe med lite sådär smulig snö. Det gick jättebra att komma upp trots att vagnen var baktung på grund av helt nedfällt liggläge med sovande barn, och skötväska på styret. Ner igen var knivigare, men efter att ha gått med ena benet i kantens snödrivor de första och brantaste metrarna,  tog jag till skidåkarmentalitet och kryssade nerför där det var för brant att rulla rakt utför. Gick hur bra som helst med en trehjulig och mycket lättsvängd vagn. Barnet sov sig igenom det hela.

Efter promenaden var jag helt slut i både armar och rumpa, så lite motion blev det, missad skidåkning till trots. Eftermiddagen bjöd på bad och lek i spa-avdelningen, och H fick testa armringarna vi köpte med oss från babysimmet. Hans osäkerhet i vattnet har helt släppt, och han tjöt och plaskade som en tok efter treårige E, som helt obehindrat simmade omkring, likaledes iförd armringar.

Middagen åts på rummet, och efter en fantastisk förrättscarpaccio av ungkarlen C var det jag som lagade huvudrätten, paradrätten från barndomen: fläskfilé i senap- och grönpepparsås, med hasselbackspotatis och grönsallad. Busenkelt och gott, och alla tömde tallrikar och fat till sista droppen.

Dagen efter var det dags att vända hemåt igen, efter att ha moffat croissanter like there was no tomorrow i frukostbuffén. Det, och lite allmänt uppochnedvänd kosthållning i några dagar, orsakade ett litet haveri i lillemans blöja ungefär när allt var packat och klart, och han placerats i vagnen för vidarebefordran till garaget. Gult rinnbajs fyllde inte bara blöjan, utan även byxorna ner till knäna. Som tur var hade han tjocka plyschbyxor, så det verkar som att åkpåsen klarade sig. Lite försenade kom vi iväg med en nyservad unge, som sov en stor delen av hemresan.

Lunchen intogs på Flottaren i Vansbro, en otroligt trist och skolmatsmässig pannbiff med potatis och brunsås. Men det gick fort, och vi kunde fortsätta hemfärden. H var till största del vaken efter lunch, men kunde sysselsättas en halvtimme med ett äpple, som han gnagde på medan han utstötte lovord som ”Umnumnum. Nam Nam. Mmm. Nomnom”. Sedan fick han en klämmis med yoghurt som han nogsamt kletade in all over sin bilstol. Blir till att ta av och tvätta klädseln redan efter första lite längre resan med nya fina stolen. Han verkar sitta bra i sin Maxi-Cosi Pearl XP, han sitter högt så att han ser ut, och den är lätt att justera lutningen på under färd, så jag blir allt nöjdare med köpet. Jag saknar dock babyskyddets sufflett, för nu fick H solen i ansiktet då och då, vilket inte är populärt. Men vi har solskydd att montera på bilrutorna, så det går ju att lösa den vägen.

Hem kom vi i alla fall till slut, på torsdagens kväll. Det blev bara att ställa in väskor och gå och sova, för på fredagen var det dags att jobba igen.

image

Tredje dagen blev det bara barnvagnsbilder, men visst är hon en skönhet, Mountain Buggy Terrain, med stora bakhjulen på och ute i snön?

Hemresedagen tog jag en bild som avsked till en burk som åkte i sopen istället för ner i packningen. Fick en burk med body butter från Body shop som gåva vid en testprenumeration på Mama. Klementin, skulle den lukta. Och det gjorde den. Mycket, mycket klementin. En hel skål, där några i botten börjat övergå till flytande form och avsöndrar lite extra skarp doft. Bläh! Nej, de 99 kronorna, eller vad det nu kan ha varit, var pengar i sjön för en hjärndöd ”tjejtidning” och en kräm som får en att lukta som en skål ruttnande citrusfrukt.

Den stora bilden talar för sig själv. H äter äpple.

 

Trysil dag 1 och 2

Trysil dag 1 och 2

Vistelsen här i Trysil flyger snabbt förbi. Efter ankomsten på söndagskvällen fick vi en sen middag, och när barnet vaknade dagen efter märkte vi i skräck att klockan var halv tio.

Det blev språngmarsch till frukosten, som vi med nöd och näppe hann med. Därefter följde ett par timmar med försök att få barnet att sova middag, med försök att söva i sängen, och därefter i vagnen. Vagnspromenaden var lovande först, och H sov n-ä-s-t-a-n, men när vi vände kom det horisontella snöfallet så olyckligt att han fick vass snö i ansiktet. Han grät, och jag förbannade mig själv som glömt regnskydd.

(Jag köpte inget tillhörande Mountain Buggyn, för det ingick inte och var i klarplast, som tar så himlans mycket plats. Vårt Tullsa-regnskydd i nylon, som jag haft till Bugaboo Buffalo, går nätt och jämnt på, men lämnar lite för stor lucka i fram på grund av den breda suffletten. Kanske blir det äntligen av att jag beställer ett regnskydd från Tinkafu, som verkar passa perfekt till Terrainen.)

Efter ett helt fruktlöst försök att söva junior genom att rulla barnvagnen i korridorerna fyllda av stojiga danska barn återvände jag till hotellrummet, drog för gardinerna och brottade ner ungen i sängen, varpå han till slut sov. Och sov och sov. I två och en halv timme innan han väcktes av lille E, som saknade sin kompis. Sedan blev det inte mycket mer av den dagen. Eller, jo, vi vuxna satt uppe alldeles för sent och drack vin, bourbon och fireballshots. Det kändes i huvudet igår morse.

Igår hann vi med desto mera; jag tog en promenad med Mountain Buggyn uppför fjället. Den rullar som en dröm, den vagnen. H sov hela turen, fortsatte sova utanför fönstret när jag mötte upp skidåkarna för en öl i baren och sedan återvände till rummet för lunch.

image

Därefter blev det både pulkaåkning och bad innan middagen som vi avnjöt på restaurangen. B fyllde år, så vi tänkte lyxa till det lite.

Det började dåligt med en trött och hungrig gnällig treåring, och en hungrig ettåring på bushumör. Men det gick till slut bra, med en mätt treåring som somnade i sin mors famn, och sedan sov sig igenom middagen liggandes på en stol med huvudet i mammans knä, och en ettåring som glatt åt korv och pommes frites och var ganska rimlig.

Maten var överraskande bra, restaurangen har helt klart ambitioner. En inledande variation på sik uppbyggd i en kaffekopp (gravad sik, crème fraiche, sikskum, sikmousse och en topping av crunch gjort av danskt rågbröd, samt sikrom) följdes av ren med skysås, stuvad brysselkål samt lingon i två varianter (inlagda och torkade) och champinjoner i två varianter (knaperstekta och mjuka). Det är så bra när god mat också har den extra dimensionen med olika strukturer. Vi avslutade med kaffe, grappa och bubbel på rummet, och männen i sällskapet gav sig till och med på bourbonen på nattkröken. Vis av dagen innan skippade jag nattsupen.

Nu är det dags för frukost och sista dagen här i Trysil. Idag ska jag kanske ge mig på att åka lite skidor.

Resfeber med Mountain Buggy Terrain V3

Resfeber med Mountain Buggy Terrain V3

Imorgon ger vi oss av på en kortresa, med en övernattning hos vänner i närheten av Eskilstuna och vidarebefordran mot norska fjällen under söndagen.

Några dagars skidåkning i Trysil (nåväl, eders undertecknad gör kanske några pliktskyldiga och ytterst amatörmässiga åk, för att sedan fördriva tiden i badet med barnet) står på schemat, precis som förra året. Hotell med självhushållning är the shizzle när det är småbarn inblandade, så vi kan äta middag i fred med barnen sovande i rummet intill. Men i år har vi lyxat till det med hotellfrukost, vilket var något vi ångrade att vi inte hade förra gången.

Och det vore ju tarvligt att åka till bergen utan vår nya Mountain Buggy! Kunde Buffalon följa med förra året så har vi allt plats för Terrainen i år. Den blir med sittdelen, men utan hjul, mycket kompaktare ihopfälld än vad bara chassit till Buffalon blir.

image

Nästan helt platt, trots åkpåse och snack tray. Det som står ut uppe till vänster är bara sittdynans nederkant som faller nedåt, och så sticker åkpåsen ut under.

Jag är grymt imponerad över hur snabbt och lätt det går att fälla ihop och upp Mountain Buggy Terrain, att den blir så liten, att den står själv ihopfälld och att den automatiskt blir låst i ihopfällt läge. Hjulen är dessutom busenkla att ta av.

På fjälltur blir det såklart terränghjulen som får följa med!

Mammaleksaker, en första titt på Babyzen Yoyo+ och Mountain Buggy Terrain V3

Mammaleksaker, en första titt på Babyzen Yoyo+ och Mountain Buggy Terrain V3

Jag sumpade min plånbok på bussen på väg hem i eftermiddags. Mitt leg och alla bankkort borta! Men det som oroade mig mest var – mina barnvagnar! Hur skulle jag kunna hämta ut dem hos postombudet utan legitimation?

Passet som jag hade liggande hemma hade gått ut 2013, och inte en enda extra legitimationshandling äger jag. Jag tog med det gamla passet och funderade på hur jag skulle kunna förmedla exakt hur viktigt det var för mig att få mina vagnar. Det visade sig vara helt onödigt, för mannen i kassan har lämnat ut typ hundraartontusen paket till mig tidigare, och trodde på att jag var jag utan vidare. Puh!

Så ikväll har jag monterat barnvagnar. Här är mina nya leksaker (fotograferade i halvdunklet i hallen på senkvällen, så mycket dåliga bilder).

image

H med pakettornet i avvaktan på upphämtning av B, och nya Babyzen Yoyo+, beige med vitt chassi istället för den gamla som hade röd klädsel och svart chassi.  Spontan reaktion på den nya modellen: vilken fantastisk förbättring! Hela vagnen känns rejälare och stadigare, och det nya tyget känns enormt mycket lyxigare än det gamla.

image

Mountain Buggy Terrain V3, med matchande skötväska. Spontan reaktion: H-lvete vad stor den är! Då hade jag förstås de stora jogginghjulen på. På bilderna har jag bytt till cityhjulen, och vagnen är då i ungefär samma storlek som Bugaboo Buffalo, vilket en kan se på jämförelsebilden. Innan jag hunnit testa den med barnet i, och låtit den rulla lite ute, kan jag inte riktigt tycka så mycket. Den här vagnen köpte jag för funktionerna. Men den är rätt snygg också, även om tyget i sufflett och dyna känns lite billigt i jämförelse med Buffalons. Liggläget verkar dock helt suveränt.

Det får räcka så för nu, det är ju en dag imorgon också. Go’natt!

Zombiemorsan och barnvagnsnytt

Zombiemorsan och barnvagnsnytt

image

Jag har nyss återvänt från de döda. Eller nej, det är bara som det ser ut efter att ha nattat ett stycke barn i cirka en och en halv timme.

Den tjusiga frisyren har barnet ordnat. Innan jag lade mig i sängen är jag ganska säker på att hela barret var instoppat i en prydlig fläta.

I en och en halv timme har telningen vridit och vänt på sig samtidigt som han försökt dra av sin mamma varenda hårstrå på huvudet och nypa henne i kinderna med sina tår.

Nu snusar han ä-n-t-l-i-g-e-n sött på kudden (utan att ha ammat, woop woop!), och jag har fått en kopp kaffe, dragit på mig en luvtröja och krupit upp i favvofåtöljen.

Idag har jag fått två efterlängtade mejl, som gör att jag sitter och bara myser samtidigt som jag är sjukt otålig. Jag har paket på väg från både Bonti och Köpbarnvagn.se. Och det är inga små struntpaket, utan två helt nya barnvagnar!

Jag har beslutat att rumstera om i barnvagnsparken. Yoyon åkte ju förra veckan, och snart ska nog även Buffalon få lämna oss. Min Bugaboo Bee3 Van Gogh är den enda som blir kvar av det gamla gardet.

H börjar bli större, och kommer alldeles snart att kunna sitta enbart framåtvänt. Han går på förskolan hela dagarna, och en framåtvänd sittvagn av något enklare modell känns lämpligare att ha stående utanför förskolan än den dyra och hyfsat stöldbegärliga Buffalon.

När vi är hemma används vagnen mest för långpromenader och liknande ”friluftsändamål”. Vilket Buffalon förstås är rätt bra för, men jag skulle ju gärna ha en vagn som det går att springa med också. Och det gör en INTE med Buffalon.

Ju större H blir, desto mindre gillar jag också den ergonomiska sittdelen på Buffalon. Att ha en liten en som just lärt sig sitta i den sortens skålade säte kändes väldigt bra och ombonat, med sittdelen i det halvlutade läget. Det upprätta läget för ett större barn är inte lika klockrent, och jag har sneglat mer och mer på vagnar med vanlig sittdel och plant liggläge. Och hur mycket jag än gillat att pimpa Buffalon med diverse tillbehör – kan jag se H, nästan två år, sittande under den ljusblå solsuffletten i sommar? Nej, det är dags för en mer renodlad ”storbarnsvagn”!

Slutligen har jag svårt att se att vi skulle använda Buffalon med liggdel till ett eventuellt barn nummer två, utan då skulle vi nog ha en syskonvagn, och Buffalon ändå bli redundant. Så den får lämna oss till fördel för en bra förskole-/motionsvagn. Jag har varit väldigt nöjd med den, men jag ser inte att den har någon framtid i vår familj, oavsett hur familjen kommer att se ut i framtiden.

Och vad blir det då? Jo, en Mountain Buggy Terrain V3 i den gul-grå-svarta färgen ”Solus”. Den har så många bra funktioner som jag är nyfiken på, och sedan är det en sportig vagn som känns mer rätt för ett barn som börjar bli stort och en mamma som vill röra på sig mer.

Jag har ingen tidigare erfarenhet av märket Mountain Buggy, så det är lite grisen i säcken, men jag har läst mycket positivt, och företagets hemsida känns väldigt seriös och tillitsframkallande. Jag beställde vagnen från Köpbarnvagn.se, som hade det helt oslagbara priset 5 895 på den, jämfört med ca 7 000-8 000 kr på andra nätbutiker.

Den andra vagnen? Jag kunde så klart inte låta bli att beställa en Babyzen Yoyo+, den nya och förbättrade modellen av den lilla resevagnen. Högre maxvikt, större varukorg och möjligheten att få den i färgen ”Sand” kunde jag inte motstå. Jag förhandsbokade på Bonti, och blev enormt positivt överraskad när leveransaviseringen kom idag, nästan en hel vecka före utlovat första leveransdatum.

(Obs, jag är helt osponsrad på alla sätt och vis och berättar bara om det jag faktiskt köper av egen fri vilja och betalar ur egen ficka. För att jag har fått någon sorts barnprylspsykos eller nåt, och tycker det är sjukt roligt att leta efter den perfekta vagnen/bärselen/whatever till olika åldrar och ändamål.)

Med lite tur kommer båda vagnarna imorgon, annars får jag ge mig till tåls tills på torsdag.

Nattinatt!