Den lilla och gröten

Den lilla och gröten

Nu har jag knäckt grötkoden, och fått den lilla att börja gilla gröt.

Blandningen av hirs- och quinoaflingor, med lite mannagryn för glutenintroduktion, och en skvättt kallpressad rapsolja, har plötsligt blivit så delikat att hon gapar stort och hugger efter skeden.

Hemligheten stavades: mosad banan! Att jag inte klurade ut det tidigare så här med andra barnet är ju häpnadsväckande…

Jag ska få i lite bovete, nyponpulver och krossade pumpakärnor så småningom, men först ska jag få in gröten som en vana. Och mannagrynen ryker så snart hon kan börja äta smörgåsrån eller annat för att få i sig lite gluten.

Efter ett antal dagar med strikt mjölkfri kost för min del har hennes ilskna röda utslag också börjat blekna, och skrikigheten och gaserna minskar igen. Så det är väl bara att gilla läget och fortsätta avstå ost, smör och allt annat gott från mejeriavdelningen…

Första dagen på kraftfoder

Första dagen på kraftfoder

Då är den snart till ända, lillasysters första dag  på ”kraftfoder”. Vid tre tillfällen har hon fått upptoppning på flaska efter amning.

Efter frukost fick hon i sig 50 ml, efter lunch närmare 80 ml, och nu till middag nästan hela 100-millilitersflaskan. (Sedan ville hon absolut till bröstet igen också, vartefter hon kräktes ner mig, sig och halva köksgolvet.) Hon har ammat markant mindre under dagen, vilket ju var väntat, men vi får hoppas att det inte glesas ut så mycket att produktionen går ner. Hon vill gärna snutta på bröstet även efter flaskan för att komma till ro.

I övrigt har det varit i princip som vanligt. Hon sov middag liiite längre än vanligt vid lunch, men det har ändå inte blivit mer än totalt kanske 1,5 timmar under dagen, utöver när hon småslumrat i famnen.

Den mjölkfria ersättningen, Althera, finns bara på pulver, men det har än så länge känts okej att blanda. Med H körde vi ju bara ersättning på tetra, så det blir en lite jobbigare process med matning denna gång.

Mina känslor är blandade: sorg, beslutsamhet, uppgivenhet, lite lättnad, skuld och skam. Det känns hårt att ha misslyckats igen. Vad är jag för en kvinna och mor som – återigen – inte klarar av att göra det som en helt naturligt ska kunna: ge tillräcklig näring åt sitt barn så att det växer och utvecklas?

Det får bli L som styr vad som händer framöver. Hon får obegränsad mängd ersättning 3-4 gånger om dagen, och får amma resten. Verkar hon amma sämre får vi lägga på något ersättningstillfälle. Jag orkar inte ”kriga” mot ersättningen en gång till som med H, då jag slet som ett djur för att upprätthålla typ 50/50.

Det känns knappt värt det att hålla på och späka mig själv med mjölkfri kost när det ändå inte går att helamma. Jag ska försöka se till att hon får amma sitt första halvår, men efter det får det vara med både mjölkfri diet och trugande med tutten. Tål hon att jag äter mjölk då, och är intresserad av att amma, så får hon fortsätta, men annars lägger jag ner. Att hålla på och kämpa för någon halvmesyr känns mest onödigt och desperat. (Jag är rätt mycket av en allt-eller-inget-person.)

Min personliga åsikt/tro är att amning är det bästa för barnet. Självklart är det så, annars hade jag ju inte kämpat så som jag gjort. Jag vet att ersättning fungerar bra också, men det är inget jag hade valt till något av mina barn. Om valet varit mitt. B tycker att det mest varit själviskt av mig att försöka minimera ersättningen; att det rör sig om något sorts egogrej från min sida. Jag ser ju det ologiska i att lägga sådan enorm vikt vid frågan med hänsyn till hur bra det ändå är med ersättning, men jag känner som jag gör oavsett. Den misslyckade amningen med H gör fortfarande ont, och nu blir det en till besvikelse att hantera.

Men OM jag skulle få ett tredje (och garanterat sista) barn framöver så tänker jag bara ge amningen EN ärlig chans. Aldrig att jag viker bebisbubblan till vikt- och amningsångest igen. Tvi för det!

En mjölkfri vecka

En mjölkfri vecka

Nu har det gått en dryg vecka sedan jag påbörjade mitt test med en mjölkfri kost, för att se om det skulle bli någon förbättring av L:s mående. Hon har varit utan ersättning, och jag utan mjölkprodukter, sedan onsdag respektive torsdag förrförra veckan.

Har det blivit någon förbättring, då? Mja, vissa saker har helt klart förbättrats, men inte tillräckligt för att jag ska kunna säga något säkert.

Humöret har varit något bättre, och hon har i vart fall ett par, tre gånger om dagen kunnat ligga för sig själv och jollra i en kvart, tjugo minuter innan hon börjat gasta. Hon har varit mer benägen att le och småprata. Så himla gullig unge de där minuterna! Så vaken och alert. Och så bedårande söt. (Hehe, lite partisk kanske…)

Sömnen är det ingen större skillnad med. Hon kan sova i min famn, men så fort hon läggs ensam  flyger de där små ögonlocken upp och vrålet är nanosekunder bort. På dagarna är det bara i min famn eller i en rullande vagn hon sover mer än en kvart. Hon tycker inte alls om bärsjalen. I bil kan hon dock sova i flera timmar – igår sov hon från Tällberg och hem, ca fyra timmar!

Viktuppgången vet jag inte hur den varit den senaste veckan, men oj vilken förnyad amningsångest jag haft! Jag har tagit bort den sista slurken ersättning, trots att hon gått upp dåligt de två veckorna som varit innan. Blir hon inte mätt? Är min mjölk för tunn? Svälter jag mitt barn? Vissa dagar känns det som att utdrivningsreflexen strejkar. Men de senaste dagarna har amningen ändå känts bra – hon vill amma ofta, men tar bra tag, äter målmedvetet och klunkar på tills hon verkar mätt och nöjd.

Hon kräks fortfarande i princip lika mycket som vanligt, och det verkar ofta vara kräkningar och uppstötningar som väcker henne och håller henne vaken långa stunder om nätterna.

Hon har börjat bajsa oftare, varannan till varje dag istället för var tredje, men bajset har blivit lösare och mer senapsaktigt och mindre grynigt. Hon har fortfarande gaser, men det känns som att de är lindrigare och att hon har mindre besvär av dem. Hon verkar mindre besvärad innan det är dags att bajsa.

Huden är nästan helt slät igen, och inga nya röda knottror har dykt upp.

Så… ja, vad ska en tro? Hon är fortfarande… en skitjobbig bebis, helt ärligt. Hon kräver 100 %, dygnet runt, och klagar mycket högljutt så fort hon får mindre än så. Men både humör och mage verkar ändå ha blivit lite bättre med mjölkfri kost.

Mjölkfri uppdatering

Mjölkfri uppdatering

Bebis har varit utan mjölkbaserad ersättning i fyra dygn. Jag har ätit helt mjölkfritt i två och ett halvt dygn. Med undantag för några färdigköttbullar innehållande skummjölkspulver som slank ner till lunch igår på grund av akut hunger och dålig planering.

Två saker har hänt:

  1. Jag har lärt mig att havregurt är en produkt som inte borde få finnas. På riktigt. Total avsaknad av yoghurtens friska syrlighet, utan mer som havredryck med redning. En tjock gulvit vätska med fadd smak. Tvi!
  2. Jag har fått en helt ny bebis. Hon skriker när hon är hungrig och ibland när hon känner sig ensam. Men däremellan är hon GLAD! Hon ligger i Yoyon och tittar på när jag stökar i köket, jollrar och ler. Flera stunder om dagen. Hela hon känns mer avslappnad.

Nu hoppas jag bara att hon går upp lite mer i vikt också, men det är sjukt hur lätt amningssjälvförtoendet får sig en törn. Nu sitter jag igen och tittar och lyssnar när L ammar, och undrar om det finns nog med mjölk, om utdrivningsreflexen fungerar och om mjölken är fet nog.

Ledmotivet

Ledmotivet

De senaste dagarna har jag funnit mig själv småsjungande när jag gått runt med en skrikande bebis på ena armen, medan jag försökt utföra nödvändiga sysslor med den enda lediga handen.

Till melodin av ”Do you know the muffin man?” har jag som ett mantra gnolat: ”Mamman gör så gott hon kan, så gott hon kan så gott hon kan. Mamman gör så gott hon kan, så gott, så gott hon kan.” Ibland har bebisen faktiskt pausat sitt vrålande några sekunder medan jag sjungit. Så ser mitt så kallade liv ut just nu…

Igår sov hon som vanligt inget på egen hand hemma. Men hon satt snällt i babysittern och tittade på när jag klädde på mig, och låg och jollrade en bra stund på mina fötter i soffan. Hon bajsade rejält, bara två dagar efter den förra laddningen, och kändes på något sätt lugnare än vanligt. Två dagar sedan hon fick ersättning sista gången (idag tre dagar!), och kanske har det gjort någon skillnad?

Hon sov dock större delen av tiden när vi var ute med vagnen, vilket var en hel del.  Jag packade ner henne i Thulen, noggrant utvald för dagen för att den dels går att lämna utanför BVC, där enda stället att parkera vagn är utanför alldeles vid gatan (inte lika stöldbegärlig som Donkeyn) och dels för att den dessutom är utmärkt som packåsna med bara ett barn i. Mina destinationer var nämligen BVC (för egen vägning av L), matvaruaffären (för inköp av mjölkfria alternativ) och DHL-ombudet (för pakethämtning).

BVC-besöket var tyvärr en besvikelse, då vågen endast visade en uppgång på 125 gram på två veckor – 75 gram kort för att vara en acceptabel uppgång. Men jag tänker inte oroa mig ännu. Dels var det inte vår vanliga våg, dels hade L nyss gjort stordåd i blöjan utan att ha ammat efteråt. För att inte tala om att vi under dessa veckor har tagit bort all ersättning. Vid förra vägningen hade vi tagit bort den första av fyra dagliga flaskor bara ett några dagar innan, och sedan har vi tagit bort de andra tre successivt, den sista bara för ett par dagar sedan. Så jag är försiktigt hoppfull över att hon ändå gått upp, om än lite för lite. Vi kör på med enbart amning och mjölkfri kost i två veckor och ser hur utvecklingen ser ut då.

I matvarubutiken inhandlades havredryck, mandeldryck, havregurt, havregrädde, mjölkfritt smörgåsmargarin och mjölkfritt flytande margarin. (Hu, jag som skyr margarin som pesten i vanliga fall!) Men jag är beredd att göra vad som helst för att få en gladare bebis, för både hennes och min skull. Jag glömde bort att kolla ostavdelningen för att se vad som fanns där. För just avsaknaden av ost är det jag tror blir svårt med mjölkfri kost.

Sedan hämtade jag mitt stora paket med reafynd från Kameleont design (bilder kommer så fort jag fått tid att fotografera dem, kids be willing…) och ett till paket som jag är SÅ uppspelt över – en Babyzen Yoyo med liggdel och babyskyddsadapter! Den är bara till låns, vi ska nämligen få vara testfamilj i ett par veckor. (Obs! Inget som har med mitt bloggande att göra, utan jag ansökte som ”mig själv” utan att ens nämna min blogg, det är bara för att jag är nyfiken och tycker att det är kul.) Med sittdelen i liggläge gick det väldigt bra att frakta en kartong i Thulen!

Sedan svängde jag förbi hemmahuset och lämnade paket och påsar för att sedan direkt fortsätta till förskolan för hämtning av H. Väl hemma hade vi soffhäng i vanlig ordning mellan mellanmål och pappans hemkomst. Det får vara så just nu. Till våren kan vi ha parkhäng istället.

På kvällen sov vi ju som sagt efter middagen, och natten blev helt okej som helhet efter att hon faktiskt sov i sin säng i närmare tre timmar efter mitt bittra inlägg imorse. Idag har vi hittills avnjutit frukost och bara slappat hemma.

Hushållets yngsta medlem har varit på bra humör förutom när hon varit hungrig, och jag törs  n ä s t a n  hoppas på att något hänt, tre dygn utan att hon själv direkt konsumerat mjölk genom ersättning, och snart två dygn utan att jag konsumerat någon mjölk.

Hon känns liksom lite lugnare, och hade två längre stunder under morgonen då hon låg i Yoyon i köket och bara log, jollrade och såg sig omkring medan jag plockade med frukost och disk. Efter frukosten (då hon i vanlig ordning ville äta samtidigt som oss andra, och jag fick enhandsäta under amning) somnade hon, lades ner i vagnen och fortsatte sova där i minst en halvtimme. Yoyon som inomhusvagn var en oväntad och väldigt lyckad grej!

Sedan vaknade hon sur, kissade ner skötdynan och hela sig själv vid byte och var helt otröstlig när vi tog ner henne till badrummet för att tvätta av henne. Von Rosen-skenan gör att blöjbyte till största del sker i magläge, eftersom vi efter tips i Facebookgruppen ”Vi som fått barn med höftledsluxation” lärt oss att på så vis få in blöjan under skenan. (Vad gjorde vi innan internet fanns?)

Vi kan inte heller bada eller skölja av henne med skenan, utan det är bara tvättlapp som gäller. Men hon blev nöjd när pappan blåste henne torr och varm med hårfönen. Hon var så söt där hon låg på skötbordet och bara njöt. Sträckte ut tungan för att liksom smaka på den varma luften. Låg tyst och stilla och kisade belåtet.

En liten rosachock. Ibland får det vara så också.

Nu sover hon utslagen i min famn i soffan. För självklart ska hon få mycket av den varan också. Även om det för tillfället kanske låter som att jag inte gör annat än försöker göra mig av med henne… Men så är det absolut inte – jag älskar att bebismysa i soffan! Bara inte dygnets alla timmar, utan att få äta, sova eller gå på toaletten. Någon liten stund om dagen vill jag kunna göra något annat också – lite städning, bloggande, jobb eller leka med storebror en stund. När en får de små pauserna kan en på riktigt uppskatta tiden med en liten som ligger och belägrar en.

Tänk om det vänt nu, att jag får nynna på något lite muntrare framöver?

Ytterligare en dag i soffan

Ytterligare en dag i soffan

Igår natt fick jag knappt sova alls. Jag satt uppe sent i soffan för att försöka se till att L sov ordentligt. Vid halv två smög jag ner till sovrummet med en tungt sovande bebis på armen.

Jag lade ner henne i sin säng, men innan jag ens hunnit plocka upp tandborsten så vrålade hon. Ammade, försökte lägga ner. Vrål. Repeat. Till slut sov hon i sin säng, kanske runt halv tre.

Vrål vid fyra. Amning, försökte lägga ner. Vrål. Repeat. Till slut sov hon i sin säng, kanske runt tjugo i sex.

Vid sju var det dags att gå upp.

Under dagen har jag tuppat av i soffan ett par gånger. Den ”lediga” tid jag fick var tio minuter då hon sov i sin dagbädd, plus femton minuter då hon satt i sin babysitter och såg på när jag sorterade tvätt. Hon låg på mina fötter i soffan och pratade och var glad i ungefär tio minuter också. När vi hämtade H sov hon av och till i vagnen, men vrålade mellan varven. Annars amning, sova på bröstet. Eller vrål.

En mycket förmildrande omständighet är i alla fall att jag i vart fall kan duscha då och då, för då går det av någon anledning bra att sitta i babysitter i badrummet.

Det känns helt ohållbart att det ska vara så här. Jag hade klarat av om hon bara var närhetstörstande, men så är det ju inte, eftersom bärsjal inte fungerar, och inte ens att ligga upprätt i famnen. Det känns som att hon bara är arg och sur hela tiden, och hon blir inte alls gladare av att jag pussar, klappar, kramar, vyssjar, vaggar eller sjunger. Det är som att hon inte ens tycker om mig, utöver tuttarna då.

Jag tänker att det inte kan skada att testa mjölkfri kost i ett par veckor och se ifall att det skulle kunna vara mjölkallergi. Det verkar ju vara den vanligaste överkänsligheten. Om det funkar, så funkar det, liksom… Jag ska handla på mig lite havreprodukter imorgon för matlagning och kaffemjölk, samt kalciumtillskott, imorgon.

Detta betyder också att vi slutar med ersättningen nu, släpper sargen och satsar på en helamning. Vill jag smita iväg till kontoret utan bebis så blir det till att pumpa.

Sedan ska jag fortsätta kämpa med sjalandet. Trodde någon att jag verkligen var klar med babyprylar, förresten? Jag har varit nyfiken på hur det skulle vara att sjala med en enklare trikåsjal, som är mindre, tunnare och mjukare än min Ergobaby hybridsjal. Så länge L är liten nog att inte riktigt behöva en superstadig sjal kanske det skulle vara skönare för oss båda med en lite lättare sjal när vi bara skrotar hemma?

Så jag klickade hem en begagnad Aldoria Bambu Soft trikåsjal på Tradera för en spottstyver. Den kom idag, och oj vilken potential! Sjalen jag köpte var dock lite väl sliten, blekt och nästan helt utan stretch kvar i området där bebis sitter. Men den var så mjuk och sval och rätt smal, så det var liksom inte så mycket tyg, och den var superenkel att knyta. Verkligen jätteskön för hemmabruk, om den varit i bättre skick. Men för en dryg hundring kan jag väl se den som en välinvesterad testsjal, för nu vet jag att en Aldoria passar mig utmärkt.

Jag bjussar på en bild tagen i husets enda, och tyvärr värdelösa, selfiespegel. Barnet sitter inte så snett och konstigt som det ser ut, utan hon håller  på att spjärna och vråla som vanligt. Hoppas hon börjar gilla att sitta i sjal framöver, för jag har klickat hem en fin ny blå Aldoria till oss från Babyland. (Både Babyland och Jollyroom hade ett extrapris på Aldoria nu, 599 kr istället för 699, och då blev det en beställning från Babyland eftersom de har gratis frakt även vid ordrar under tusenlappen.)

Ergobabysjalen tänkte jag ta till kontoret för när jag behöver dit med L i släptåg, eftersom en varmare och stadigare sjal passar bra där. Hemma blir det mysigt med en mjuk bambusjal istället, och jag slipper tänka på att kånka bärsjal mellan hem och kontor.

Om någon vill ha en gammal sliten och ful Aldoria Bambu Soft som provsjal så kan jag skänka bort den bruna på bilden ovan!