Veckans vardagsmat v. 40

Veckans vardagsmat v. 40

Ny vecka, och dags för ny veckomeny.

Förra veckans mat hade ju ett riktigt debacle i form av den tänkta mysmiddagen på torsdagen, där inget blev som tänkt. Resten av veckan blev dock riktigt bra, med rödbetspajen som höjdpunkt. Den blev mycket bättre dagen efter, så nästa gång gör jag den i förväg. Ugnsfisken var en god och enkel rätt som uppskattades av alla utom H (men så är det ju med det mesta), och vegocurryn var riktigt god. Halloumiskivor stekta i olivolja kan ju också vara något av det bästa som finns.

Denna vecka utgick menyn från att vi hade blomkål, dill, oliver och salladslök hemma, och att det var bra pris på blomkål (behövdes mera) och hel laxsida på affären. Here it goes:

  • Måndag: Spanakorizo
  • Tisdag: Parmesanbakad lax
  • Onsdag: Blomkålspizza enligt ett recept i en vardagsspecial från Allt om Mat. Jag har inte lyckats hitta receptet online, men återkommer med ett recept om det blir lyckat 🙂 Topping tänker jag mig mozzarella, champinjon, oliver och grillad paprika.
  • Torsdag: Laxchowder
PMS och känslan av att sakta kvävas

PMS och känslan av att sakta kvävas

Här var det inte så muntert i förmiddags. Jag hade som vanligt varit uppe tidigt med den lilla. Men inte så jättetidigt, utan bara sedan en stund före sju.

Det är rätt slitigt att gå upp tidigt precis varenda dag. Men jag brukar få min lilla belöning i form av en stunds ensamtid, till vardags efter att det lilla barnet somnat och resten av familjen åkt mot jobb och förskola, och på helgerna mellan det att det lilla barnet somnat för sin förmiddagsvila och att det stora barnet och mannen vaknat. På jobbdagarna har jag alltid någon stund över då jag kan stänga in mig på mitt kontor och bara vara själv. Ensam.

Idag var jag således uppe. Körde hela blöjbyte-flaska-lek-i-väntan-på-bajset-blöjbyte-rejset. Sedan var lillan redo för nästa sovpass. Men plötsligt kom storebror klampandes uppför trappan. Och där var det kört. Lillasyster ville inte alls sova längre och började gråta. Snart hörs även mannens fotsteg i trappan.

Och jag får fullkomligt panik. Detta att veta att nu drog dagen och familjelivet igång, och jag hade inte fått min lilla stund på 5-30 minuter att bara vara jag. Att få finnas till bara för mig själv. Att inte behöva ha fokus på någon annan än mig, att inte ha någon annan som kräver något av min uppmärksamhet. Att bara få ha min kropp för mig själv en stund, utan någon som kryper, klättrar eller kravlar över mig. Någon jag måste hålla koll på. Någon som vill ha en kram.

I vanliga fall hade jag varit lite förtretad, men sedan bara kört på med dagen. Men med peakande PMS var känslorna inte riktigt på normalnivå. Förmiddagen blev ett gytter av tårar, extrem trötthet, frusenhet och inte så lite snäs och fräs från min sida. Det var en sådan där dag då jag hade behövt ge mig ut på ett par timmars långpromenad i ensamhet och komma hem till ett hus som man och barn hade utrymt i några timmar efter det.

Nu var inte det ett alternativ för dagen, så det blev en långpromenad med storbarnet förbi lekparken och vidare till mataffären innan det var dags för ett mellanmål vid hemkomst på seneftermiddagen. Sedan gemensam middagslagning och snart dags för att natta barn.

Dagen (eller snarare mamman) ryckte upp sig någonstans där i mitten och nu är det nattningsdags. Blandade störtskurar av tårar för att herregud-vad-H-växer-snabbt-och-snart-är-han-stor-och-min-lilla-gullesnutt-är-borta-för-alltid och varför-orkar-jag-inte-leka-med-honom-så-ofta-som-han-vill? Kontra den intensiva längtan efter att få vara för mig själv.

L är inne i en fas där hon är glad och nöjd medan jag är iväg, men bryter ihop så fort jag återvänder. Gråt och tandagnisslan. Hon växer också alldeles, alldeles för snabbt, hon med.

Middagen var i alla fall en dunderhit, Lammfärsbollar med tomat- och auberginesås med pappardelle. Vi kompletterade med lite hackad rosmarin och riven vitlök i bollarna, och klippte ner lite timjan i såsen före servering, och det blev superdupergott. L älskade det, och H åt i alla fall en del av den utan alltför mycket protester. Lyckat!

Imorgon mammaledig måndag, min bästa dag i veckan. Trots vanan att storhandla med två ungar i släptåg.

Veckans vardagsmat v. 39

Veckans vardagsmat v. 39

Då har det varit måndag igen, och veckan började som vanligt med planering av maten måndag-torsdag, följt av matvaruinköp efter förskolehämtningen. 

Det måste vara någon form av avancerat självskadebeteende, detta att gå med barnvagnen och två små barn och handla mat en gång i veckan. Frivilligt. När den andra föräldern i familjen har bil och körkort. Men det har blivit en rutin som satt sig, även om det lämnar mig helt utmattad vid dagens slut.

Nåväl, det är planerat och handlat, och den första måltiden är redan lagad och uppäten. Eller, den har lämnat fyra generösa lunchlådor efter sig, så en del av veckans luncher är redan klara. Jag äter lunch hemma eller medhavd på jobbet alla vardagar, medan B äter ute på sina jobbdagar och en hel del av de föräldralediga dagarna också.

Förra veckans matplanering gick bra. Rödbetsplättarna och ugnsfisken gillades av alla utom den trilskande treåringen, och pulled oumph tacos var okej enligt alla. 

Det var första gången vi testade oumph, och det var okej i tacowraps, med en förvånansvärt ”köttig” textur – som lite seg och smaklös kyckling. Men som B konstaterade så är det kanske mer en produkt för ”proffsvegetarianer” som behöver alternativ – det är väldigt dyrt, och för oss som ändå äter kött så väljer vi hellre det, eller typ en bönröra eller något om vi ska äta vegetariskt. 

Salladen med varmrökt lax besparade vi barnen, som fick ost-och skinktortellini istället. Vi vuxna tyckte att den var okej. Jag gjorde dock misstaget att äta en räksallad till lunch innan, och två kalla sallader på samma dag var inte alls nog för att ge mig tillräckligt med energi.

Den här veckan ser planeringen ut så här:

Utgångspunkten var att vi hade grädde, rödbetor, blomkål, potatis och chèvre hemma, och att vår lokala butik hade bra pris på färsk torskfilé, hel öring och halloumi denna vecka. 

Torsdag är det lite lyxigare middag; eftersom B ska ut och roa sig på fredag (med risk för en avslagen lördag) ville jag få in en mysig middag för oss på torsdag. Det kan hända att barnen får äta tidig middag på falukorv och makaroner så att vi får laga och äta middag i fred då…

Och måndag är redan avklarad. Den här dagen har verkligen gått i ett. Lillan är  dyngförkyld, grinig och sover illa. Jag hann bara planera halvvägs under hennes korta förmiddagsvila, sedan fick jag planera resten i hennes sällskap (tidsåtgång: +150%). Det var för tidigt för lunch sedan, så jag tog en promenad till apoteket för att köpa salva till de stora irriterade röda områdena i hennes mungipor. Sedan hem och kasta i oss båda lunch innan det var dags för hämtning. 

Handlingen gick så bra den kan gå med en sjuk bebis och en eftermiddagstrött treåring. BÅDA presterade bajsblöja i affären denna vecka… Dagens middagsrecept hade lite väl många moment, vilket ändå hade fungerat om inte bebisen vägrade somna för sin sena eftermiddagsvila när vi kom hem. Nu blev det lite väl sent, och treåringen åt ett par mandariner till middag efter att ha totalvägrat rödbetspaj.


Vi vuxna var väldigt nöjda. Det går liksom inte att gå fel med kombinationen rödbeta, chèvre och valnötter (i vitlöks- och valnötsyoghurtsås, yum!).

Veckans vardagsmat v. 38

Veckans vardagsmat v. 38

Måndag igen, och matplaneringsdags.

Förra veckan blev halvlyckad. Zucchiniplättarna och tonfisk- och squashlasagnen fungerade bra, fisken blev god men innehöll lite för många moment för att hinna komma på bordet innan hela familjen havererade, och potatis- och purjolökssoppan var vattnig och krävde både crème fraîche och extra kryddning för att smaka något.

Denna veckas planering blev följande:

  • Måndag: rödbetsplättar med sallad enligt ett recept från senaste Elle Mat & Vin. (Har inte hittat det på nätet, så jag skriver ner det inom kort.)
  • Tisdag: Torskfilé tillagad i ugn med smör och yuzujuice, kokt potatis, vitlöksfräst svamp och haricots verts.
  • Onsdag: Pulled oumph tacos
  • Torsdag: Sallad med varmrökt lax och ägg

Planeringen styrdes av att det var extrapris på pulled oumph, torskfilé och hel varmrökt lax, samt att vi har svamp, fänkål, kokta ägg och haricots verts hemma som behöver användas. Och att jag blev inspirerad av receptet på rödbetsplättar när jag bläddrade i Elle Mat & Vin, som vid sidan av Lantliv Mat & Vin är min favoritmattidning.
Vi fick mamma på spontanvisit lördag-måndag, så jag hade henne med på inköpsrundan efter förskolehämtningen idag. Vilket inte på något sätt hindrade att kaos uppstod, med bajsblöja på bebis på väg till affären och skötväska som låg kvar i hallen, och en vild unge som sprang omkring i affären och helst ville kolla på leksaker. Men till slut var veckans mat i alla fall både planerad och inhandlad.

Tonfisk- och squashlasagne

Tonfisk- och squashlasagne

Idag är jag mammaledig igen; det känns lite konstigt med bara två dagar i veckan nu, men också skönt att få en chans att komma ikapp på jobbet. Eftersom jag åkt på/tagit på mig ansvaret för planeringen av vardagsmaten blir det oftast så att jag lagar den också, för att minimera risken för avvikelser från planen. B är nämligen mer benägen att skrota matlagningen för hämtmat eller färdigt från frysen än vad jag är, och har också lite svårare för att hantera stressen med matlagning som ska ske samtidigt som ett eller två barn är sjövilda och/eller griniga hemma.

Så i eftermiddag tänker jag förbereda morgondagens mat, så att jag kan jobba färdigt i lugn och ro utan att känna att jag måste stressa hem för att undvika att komma hem till en familj i härdsmälta.

Detta är en riktigt lat lasagne, och ett bra sätt att få in ett mål fisk utan att det märks, för vår 3-åring har fått för sig att han inte tycker om fisk  😉

Självklart går det bra att göra egen ostsås (det har jag faktiskt alltid gjort tidigare, men inte idag) och tomatsås, om tiden finns.

Ingredienser:

  • 1-2 squash, beroende på storlek
  • 2 burkar tonfisk (i vatten är ju nyttigast, men idag tar jag tonfisk i olivolja, eftersom jag hittade en italiensk variant som kändes lite mer högkvalitativ än den gängse sorten)
  • 1 burk färdig tomatsås med basilika
  • 9-12 lasagneplattor (beroende på om formen bäst rymmer 2×2 eller 1×3 plattor, det ska vara tre lager)
  • 5 dl ostsås, egengjord eller färdig
  • Salt & peppar
  • Parmesan
  • Persilja

Gör så här:

  1. Stek squashen i skivor, några minuter på var sida. Salta & peppra.
  2. Blanda avrunnen tonfisk med tomatsåsen.
  3. Varva lasagneplattor, squash, ostsås och tonfisksås i en lätt smord form. Det översta lagret skall vara plattor täckta med ostsås. Riv över lite parmesan.
  4. Gratinera i 225°C, ca 20 min.
  5. Servera med en grönsallad.

 

Veckans vardagsmat v. 37

Veckans vardagsmat v. 37

Nu när jag är mammaledig på måndagar känns det som en bra rutin att planera veckans vardagsmat och skriva inköpslista på måndag förmiddag medan L sover middag, för att sedan gå en lov genom staden och plocka upp H från förskolan och vidare till mataffären på hemväg. Att jag kan samla pokémons och ev. delta i någon raid på vägen är en bonus.

H tycker att det är kul att handla mat, och gratisbananen är ett uppskattat mellanmål, eventuellt förstärkt med en drickyoghurt till H och en klämmis till L på vägen ut från affären. Jag lyckas varje gång förtränga vad det innebär att handla med två barn (kundvagnsrace för treåringen med mycket selektiv hörsel, garanterad bajsfest halvvägs genom butiken och/eller gnäll från lillasyster, barnvagn proppad låångt över maxgränsen efter kassorna och drickyoghurt utspilld över halva butikens entrégolv på vägen ut) och tycker också att det är ett bra sätt att fördriva måndagseftermiddagen efter hämtning. Stora saker som blöjor och mineralvatten får pappan fixa med bil någon annan dag.

Den här veckan styrs planeringen lite av att vi var på skördemarknad i lördags, och fick med oss fin lokalproducerad och ekologisk purjolök, potatis och squash med oss hem. (Trattkantarellerna åt vi upp samma kväll tillsammans med en grillad köttbit, bakad potatis och ett kryddsmör med fräst rödlök, vitlök och persilja, kyndel och timjan från odlingarna på balkongen, och ett par fina rostbiffar på får och en bit rökt sidfläsk sparar vi till helgen. Det goda brödet avnjuter vi till frukost och har även fryst in lite.)

Så, denna veckas vardagsmat är:

Måndag: Zucchiniplättar med dill och feta och en grönsallad med edamamebönor, dill och gurka

Tisdag: Fisk med ägg och räkor samt lite pepparrot till oss vuxna, och pressad potatis

Onsdag: Potatis- och purjolökssoppa med favoriten ostmuffins igen.

Torsdag: Tonfisk- och squashlasagne. (Recept kommer senare.) Serveras med en grönsallad på småblad med tomat och lök. Lasagnen tänkte jag förbereda på min mammalediga onsdag, så att den hinner stå och gotta ihop sig och bara är att värma på torsdag kväll. Jag tänker även ta genvägen med färdig ostsås på tetra OCH tomatsås på burk, pga orkar inte stå och diska kletiga ostsåskastruller och puttra tomatsås i fem evigheter på en vardag. 

Mmmm, det var veckans vardagsmat, det. Nu ska jag se om jag hinner läsa lite bok och dricka en kopp kaffe innan L vaknar…

Veckans mat, utvärdering

Veckans mat, utvärdering

Denna vecka var den första på länge som jag gjorde en ordentlig matplanering, enligt vår nya modell med två fisk, två vego måndag till torsdag. Helgen planerar vi nästan aldrig i förväg.

Det var också första gången på mycket länge som vi faktiskt följde planen, alla dagar, och till och med använde (nästan) alla rester till luncher. Att det bara blev tre dagar på grund av att vi kom hem från Göteborg först på måndagskvällen gjorde förstås att det var lite lättare.

Det vi har kvar i kylen är ca en och en halv portion majssoppa och två ostmuffins, som jag får försöka ta till lunch idag, även om det kanske inte är den mest lockande lunchen.

Det vi lagade var alltså detta:
Tisdag: Morotsplättar med dragonyoghurt och ris

Det här var gott, även om det på något sätt kändes överflödigt med ris till. Plättarna var ju ungefär som raggmunkar, fast på morot. Och ris till raggmunkar? Det var lite som dubbla kolhydratskomponenter på samma tallrik. Kanske någon form av sallad med haricots verts, kanske med någon ost, skulle vara bättre? Kanske spenat, haricots verts och feta? Eller ersätta riset med vita bönor?

Onsdag: Krämig dillfisk med purjo och tomat, med kolja istället för torsk, och pressad potatis till.

Det här var väldigt gott. Nästan allt blir i och för sig gott med crème fraîche, och jag brukar försöka undvika den ”fällan” till vardags. Men nu hade vi mängder att göra av med i kylen, så det fick gå an. Eftersom vi hade pressad potatis till, istället för potatismos (med smör och grädde i) som det ofta annars blir till fisk, så jämnar det nog ut sig. Jag följde i princip receptet, men hade nog tre gånger så mycket tomat i, eftersom vi hade massor hemma som höll på att bli dåliga. Med två stora koljafiléer på drygt 300 gram styck behövde fisken också cirka 10 minuter längre i ugnen.

Torsdag: Majssoppa med Ostmuffins

Det här var veckans bottennapp. Receptet var väldigt konstigt, och måste vara felskrivet. Med hela 1,8 liter vatten i blev det mest en vattensoppa. Efter att ha provat att sila av den fick jag genast lägga tillbaka alla majsrester, reda av den med 6 msk maizena OCH servera den med majskorn från burk i botten av skålarna för att den skulle bli något mer än bara vatten med en antydan till majssmak. Grönsaksbuljong, torkad timjan, en nypa cayenne och ökad kryddmängd krävdes också, och den blev ändå ganska smaklös. 

Jag kokade dock majsen i bara 7 minuter, för det är ju en välkänd grej att majskorn blir hårda av lång koktid. Men kanske den überlånga tiden på 40 minuter enligt receptet hade varit bra i detta fall? Annars måste det ha varit 0,8 liter vatten som det skulle ha varit, och ettan var en felskrivning.

Ostmuffinsen blev dock kanonlyckade, som alltid.


Majssoppa i sig är dock en sak jag kommer att testa igen nu när den färska majsen är i säsong och billig.

Morotsplättar åt jag till lunch både onsdag och fredag, och både jag och B fick fisk till lunch på torsdagen.

Det vi har kvar i kylen är ca en och en halv portion majssoppa och två ostmuffins, som jag får försöka ta till lunch idag, även om det kanske inte är den mest lockande lunchen så här på lördagen.

All in all en bra matvecka, och H smakade faktiskt på allt utom fisken, för då hade vi lejt ut honom till morfar och G under eftermiddagen. L smakade också på allt, och hon är så begeistrad över att äta riktig mat att faktiskt allt går ner.


Veckans vardagsmeny v. 36

Veckans vardagsmeny v. 36

Jag försöker börja matplanera igen, för att få någon sorts koll, och komma ur fällan med halvfabrikat och för mycket hämtmat. 

Min ambition är att försöka hålla maten till mest fisk och vego måndag till torsdag, för att sedan kunna lyxa till det med lite friare mathållning fredag till söndag.

Den här veckan har måndagen redan gått bort på grund av Göteborgsresan, men jag har klurat ut en fisk- och två vegorätter som ska mätta oss denna arbetsvecka. Jag har hämtat inspiration i att morötter och majs är i säsong just nu, färsk kolja är på extrapris, och att vi har cocktaitomater, créme fraîche, dill och riven västerbottenost hemma som behöver användas.

Tisdag: Morotsplättar med dragonyoghurt och ris

Onsdag: Krämig dillfisk med purjo och tomat, med kolja istället för torsk, och pressad potatis till.

Torsdag: Majssoppa med Ostmuffins.

L kommer att kunna smaka på allt, och jag räknar med att H kommer att äta i vart fall ris, pressad potatis och ostmuffins…

Husets bolognese

Husets bolognese

I fredags hade jag planerat att vi skulle äta köttfärssås, och eftersom jag var hemma tänkte jag passa på att göra en lite mer långkokt variant. Lite mer vuxen än den vanliga vardagssåsen.

Sedan fick vi spontana middagsgäster också, så det passade ju hur bra som helst att bjuda på. En av gästerna utnämnde såsen till den bästa bolognesen hon ätit. B tyckte att den smakade lite väl mycket bacon och föreslog ett mer diskret rökt sidfläsk till nästa gång. Jag var väldigt nöjd, så jag passar på att dokumentera och dela med mig medan jag minns hur jag gjorde.

Receptet räckte till 4 vuxna och 2 barn på 2 resp. 4 år, och det blev rester över till en måltid för vår familj också.

Ingredienser

  • 1 kilo nötfärs
  • 1/2 rotselleri
  • 2-3 gula lökar
  • 2 morötter
  • 1 pkt bacon
  • 5-6 vitlöksklyftor
  • 2 burkar hela tomater av god kvalitet
  • ca 1/2-1 dl tomatpuré
  • ca 1/2 dl kalvfond
  • ca 4 dl rött vin
  • ett par lagerblad
  • någon tsk torkad timjan
  • en skvätt lagrad balsamico (sådan seg söt med ett antal år på nacken)
  • en dutt flytande honung
  • en näve hackade färska örter (basilika, persilja, oregano var det jag hade hemma)
  • salt och svartpeppar från kvarn

Gör så här

  1. Skär rotselleri och morötter i yttepyttesmå tärningar. Hacka lök och vitlök fint. Skär eller klipp baconet i strimlor.
  2. Stek baconet i en stekpanna. Så att det får färg, men inte knaperstekt. Lägg över i en gryta. Fräs grönsakerna mjuka i omgångar i samma stekpanna utan att skölja ur baconfettet. Komplettera med lite neutral olja vid behov. Häll över det som är färdigstekt i grytan mellan varven.
  3. Stek köttfärsen i omgångar så att den får lite yta. Avsluta med att vispa ur pannan med en liten skvätt vatten. Ner i grytan.
  4. Grovhacka de konserverade tomaterna och häll i grytan med såsen från burkarna, vinet, tomatpurén, kalvfonden, lagerbladen, balsamicon, honungen och timjan.
  5. Koka upp, smaka av med salt och peppar, lägg på locket och låt puttra 2-3 timmar.
  6. Späd med lite mer rödtjut om det är för tjockt, men det ska vara en grötig röra mer än en sås.
  7. Hacka ner de färska örterna och servera med nykokt spaghetti (torkad pasta är godast till sås) och en bra parmesan.

Vi drack en Chianti Classico till (2011 Castello di Ama) och det passade mycket bra. I såsen hade jag en enklare Côtes du Rhône (2016 Terre de Mistral).

Hemmadag idag

Hemmadag idag

Bloggen fungerade igen imorse, så det verkar som att problemet för en gångs skull låg hos webbhotellsleverantören, och inte något tillägg som kraschat WordPress. Skönt att slippa mecka med det igen!

Igår var jag återigen på kontoret en liten sväng på förmiddagen, för att få lite sammanhang i livet, och lite socialt umgänge. Att arbeta går då rakt inte med lilla fröken i släptåg…

En liten stund, efter mycket skrik, sov hon faktiskt i bärsjalen. Jag hade med den mjuka sköna bambutrikåsjalen från Aldoria. Lööv it!

Kolla vilken läcker liten virvel hon har, lillpluttan! (Och hon är inte halvflint, utan börjar successivt bli blond.)

Tre dagar denna vecka har jag hälsat på på kontoret, och tre olika vagnar har fått följa med. Mina kollegor skakar på huvudet. En har inga barn, och den andra har lagt småbarnsåren bakom sig, och brydde sig tydligen aldrig om det där med vagn, när det begav sig heller (hur det nu är möjligt?).

Igår eftermiddag var vi på BVC och träffade läkaren. Att veta om lillan verkligen är mjölkallergisk eller inte är tydligen i princip omöjligt, men så länge hon mår bättre utan mjölk är det ju bara att köra på mjölkfritt, och testa mjölk igen efter ett tag för att se om hon klarar det. Tyvärr hade vågen stått i princip helt stilla sedan förra veckan.

Och det är ju bara att ge upp tanken på helamning nu. Även om det går att komma med ”ursäkter” som att hon varit förkyld under veckan som varit, och att hon var nybajsad vid vägningen, så känner jag att jag inte kan vägra ersättning längre. Att hon går upp lite långsammare tror jag inte är någon fara så länge hon mår bra och utvecklas, men hon ska inte stå still i vikt.

Vi fick med oss en burk Althera att prova, och om vi upplever att den ersättningen fungerar bra ska vi höra av oss till BVC och få ett ”recept” utskrivet för att inte behöva betala multum för den. Den är gjord på komjölk, men är… hydrolyserad (?) tror jag det hette, vilket innebär att de gjort …något… med proteinerna som gör att den fungerar även för de flesta överkänsliga.

Budet var att toppa upp med så mycket hon vill efter amning. Hon slök typ 80 ml igår kväll, efter en väldigt misslyckad amning. Jag hade börjat fixa mat efter att B nattat H, vid 20.30-tiden. B var sur och tyckte jag var dum i huvudet som skulle laga mat så sent. Jag hade sett fram emot att testa ett nytt recept. L blev grinig, och jag fick stå och försöka skära grönsaker med henne i famnen, ammandes. Ville inte ha hjälp från den griniga karlsloken som pissade på min regnbåge. Han blev ännu surare för att jag inte bad om hjälp, utan stod där och försökte enhandsstrimla salladslök. Ja, ni hör ju – stämningen var inte på topp, och mjölken ville inte direkt flöda.

För att få undan både barn och grinig gubbe från min matlagning sade jag till B att fixa en flaska och mata sin dotter. Och det gick ju rätt bra. L började gråta även efter att hon ätit sig proppmätt, men nöjde sig när hon fick en napp att snutta på. Och vi föräldrar delade en väldigt god gado gado-sallad ur en gemensam skål. Hur gott som helst (utöver att B avskyr tofu i alla former, och jag inte heller är helfrälst). Jag testade detta recept från Allt om Mat, som verkade vara en bra, förenklad instegsvariant.

Skälet till att jag överhuvudtaget ville testa gado gado var dock att jag sett Jamie Oliver göra en något mer komplicerad variant när jag satt utsvulten framför teven. Nästa gång provar jag hans recept, även om det jag gjorde igår också var kanonbra. Det blev väldigt gott och matigt med en tjock jordnötssås till salladen, så jag tänker nog prova fram en ”husets” gado gado, vad det lider. Men den får nog bli utan tofu (kanske tzay istället? eller bacon, om en inte är noga med att det ska vara vego). Kombinationen strimlad rödkål, papaya och avokado blev dock jättehärlig rent färgmässigt, och mycket snyggt upplagt på trendigt ”bowl”-vis, och med såsen runt skålens insida som Jamie Oliver gjorde. Tyvärr blev det inga bilder, för när det väl var klart var klockan 22, och vi ville bara äta.

Idag fick jag nyss äta rester av salladen till lunch medan den lilla ligger i Yoyon och sover. Vi har inte ens packat upp Inovi-sängen igen efter resan, för Yoyon fungerar så bra som ”dagbädd”. Hon fick i sig nästan 50 ml ersättning efter frukost, men skulle absolut snutta på brösten även efter att det verkligen inte gick att truga i henne mer ersättning, så nog är sugbehovet en stor del av hennes ”klängighet”, alltid.

Det dröjde dock till efter klockan 12 innan hon, efter mycket prat och snuttande, somnade så pass att jag kunde lägga henne ifrån mig. Så ersättningen verkar inte direkt vara någon mirakelmedel för att få henne att somna. Men kanske sover hon ett tag nu? Hoppas hoppas hoppas.