Lördagsutflykt med nya Babyzen Yoyo+

Lördagsutflykt med nya Babyzen Yoyo+

Igår fick jag äntligen chansen att provköra min nya Babyzen Yoyo+. Detta eftersom min oäkta hälft varit ute på galej, och således icke körbar, när det var dags för babysim på lördagsförmiddagen.

Efter frukost gav vi oss iväg mot staden, där vi först skulle svänga förbi SL:s hittegodsavdelning, som ligger nära T-centralen, för att därifrån fortsätta vidare med blåa linjen mot Solna och Turkosen.

Redan när vi väntade på bussen som skulle ta oss till tunnelbanan fick jag tillfälle att prova sufflettens skydd mot den lågt stående februarisolen. Och nog har något förbättrats, för med den lilla solskärmen nedfälld var H:s ögon skuggade även när vi stod rakt mot solen.

IMG_0935

Själva rullet är ganska likt den gamla versionen, även om själva chassit känns påtagligt mer stabilt, vilket ju även den ökade maxvikten upp till 18 kg skvallrar om. Men över vårvinterns gator med is och grusdrivor blir det ändå rätt skakigt på grund av Yoyons små – och relativt hårda – hjul.

Handtaget och bakaxeln är nog tyvärr oförändrade, och är en sak jag stört mig på även på vår ”gamla” Yoyo som vi köpte i januari 2015. Handtaget känns rätt kort även för lilla mig på obetydliga 163 cm ovanför marken, och det går ganska rakt upp från bakaxeln sett, vilket gör att en lätt sparkar i bakaxeln, eller i värsta fall lyckas trycka ner bromsen, när en går. Detta löser jag genom att oftast gå snett bakom Yoyon och styra med bara en hand, vilket oftast fungerar jättebra (på plant underlag). Annars gäller det att komma ihåg att antingen korta ner sina steg, eller att hålla armarna längre fram än vad en gör med större vagnar. En vänjer sig när en använder Yoyon lite oftare, tror jag.

När vi kom till T-centralen började jag med att åka hissen upp från spåren. Medan jag gjorde det kände jag mig småfånig när jag genom hissens fönster såg föräldrar med mycket större och tyngre större Brio- och Mountain Buggy-vagnar som obehindrat åkte rulltrappa upp. Jag har faktiskt aldrig vågat åka rulltrappa med barnvagn. Som boende ute i villaförorten, med jobb bortanför stan, är rulltrappor inte heller en del av vår vardag på samma sätt som jag gissar att de är för innerstadsföräldrar. Så när jag kom fram till utgången mot SL:s hittegods samlade jag mod och rullade på Yoyon på rulltrappan. Och det var ju ingen konst alls, med en liten vagn som knappt väger något alls! Eftersom den är så smal går det till och med att släppa förbi gående på sidan av. Sedan åkte jag rulltrappa hejvilt: tillbaka ner till T-centralen, ner till blå linjen och upp från spåren i Solna. Jag provade att ha vagnen både framför mig och bakom mig, och det gick lika bra vilket som (även om det var lite kallsvettigt att ha vagnen framför sig i den branta rulltrappan ner till blå linje).

IMG_0946

(Plånboksdelen till mitt mobilfodral återfick jag förresten helt intakt och med alla kort i, inklusive mitt nationella id-kort. Hur glad är jag inte över att jag hade is i magen och inte bara spärrade allt genast när den försvann?)

Väl framme på babysimmet grusades mina planer att kunna ha Yoyon hopfälld i skåpet, för den var något för bred för att dörren skulle gå att stänga. Men hellre ha den hängande i ett öppet skåp än stående utanför entrén, tänkte jag. Och den hängde kvar när vi var klara, så det gick ju bra ändå. På babysimmet var det en fotograf närvarande, så en fick möjlighet att köpa undervattensbilder på ens telning. Och det var ju jätteroligt, även om det blev i princip noll undervisning utan mest bara fri lek i väntan på ens tur hos fotografen. Bäst var också att jag beställt bilder och lämnat mobilnumret till fotografen, för kort efter att vi lämnat lokalen fick jag ett SMS från fotografen att hon sett H:s vantar ligga kvar i omklädningsrummet. Hon såg att det var hans för att hon noterade hans fina färgglada kläder, inklusive den till vantarna hörande mössan. Ibland har en tur!

Efter simmet somnade H fridfullt i Yoyon, och verkade inte alls ha några bekymmer med att Yoyon viloläge är långt ifrån plant. Jag och min lillebror åt sushi till lunch, drog vidare till ett kafé och fikade, och började gå mot busshållplatsen, innan H vaknade till liv igen. Babyzen Yoyo+ var (precis som sin föregångare) väldigt lätt och smidig att ha med på både buss och tunnelbana.

Väl hemma år H en stadig portion lunch-middag bestående av favoriterna Gramigna (äggpasta som är typ som långa makaroner) och kalkonköttbullar (allt dränkt i ketchup). Vi har resignerat lite. Vår inställning att ”det är bara att ge honom samma mat som oss, så vänjer han sig vid en varierad kost” har lite grann fått ge vika för insikten att han allt som oftast inte alls vill ha den mat vi äter, utan helst äter pasta, korv, köttbullar, hamburgare och pannkakor. Typisk barnmat med andra ord. Vi fortsätter försöka ge honom ”riktig” mat, men ibland vill vi ju att han faktiskt ska få i sig en hel portion mat också…

Halvvägs genom babysim steg 2, andra omgången

Halvvägs genom babysim steg 2, andra omgången

Det är inte klokt vad tiden går, plötsligt har vi tagit oss igenom halva steg 2 på babysimmet. Det känns som att vi nyss började om igen, och inte alls som längesedan vi kom halvvägs genom kursen förra gången.

Så här långt har det varit lite olikt steg 2 på Aqualife på Sveavägen, där vi gick tidigare. Det är mycket mera dyk, och hittills inget moment där barnen får hoppa själva från madrasser/kanten. Ringar och armpuffar används i samma utsträckning, och det är sång både till inledning och avslut.

Det är helt klart större och fräschare lokaler på Medley Turkosen i Solna, även om omklädningsrummet ändå blir överfullt på en gång när ett antal skötbäddar med bebisar breds ut över golvet. Bassängen är stor och ligger i ett ljust rum med högt i tak och mycket fönsterytor. Vi valde att åka till ett Medley längre ifrån hemmet för att vi ville vara säkra på att få vara två föräldrar i bassängen, precis som vi förut åkte in till stan av samma anledning.

Men det är också mycket mer opersonligt på Medley. Jag vet faktiskt fortfarande inte vad instruktören heter, och jag hör kanske hälften av det hon säger under lektionerna, för det är så dålig akustik i rummet. Det är knappt någon personlig undervisning heller, utan mer att instruktören förevisar en övning med en docka, som vi sedan övar på. Eller så bara får vi badring eller armpuffar utan några särskilda instruktioner (eller inga jag hör i alla fall). Nästan ingen där hälsar i omklädningsrummet heller.

Men eftersom Aqualife lade ner sin babysimverksamhet finns ingen större poäng i att göra jämförelser. Båda ställena har varit bra på sitt sätt. Och att äta lördagslunch med lillebrorsan har blivit en trevlig vana som kommit av att vi befinner oss i hans kvarter.

Efter babysimmet igår (då H var nöjd och glad och orädd, och sin vana trogen kissade på omklädningsrummets golv sekunden efter att blöjan åkte av) åt vi lång lunch medan barnet sov i vagnen i 2,5 timmar. (Han fick banan och grötklämmis i omklädningsrummet först, så han låg inte hungrig.)

Sedan ratade han blodpuddingen vi stekte till honom vid hemkomst, och mestadels även fiskpinnarna vi försökte ge honom före läggdags. Men en stor portion gröt och ett kokt ägg till frukost, två bananer (en i matbutiken på vägen hem också) en klämmis och lite bröd var kanske tillräckligt för honom. Han äter inte mycket mat hemma, utan föredrar frukt, gröt, klämmisar och mackor. På förskolan äter han tydligen mer mat än de flesta andra barnen. Vet inte om det är vår kokkonst eller sällskapet han dissar?

Jag slängde ihop en beef bontana till mig och B till middag efter att H somnat. Som den på Texas Longhorn. (Det är så gott, och var nog den enda riktiga cravingen jag hade under graviditeten med H. Eller inte den enda, jag hade dille på de där rena fräscha asiatiska/thailändska smakerna också – koriander, lime, citrongräs, chili, ingefära…Sommaren då jag var höggravid brukade jag i alla fall göra beef bontana till mig, medan B åt det grillade köttet på mer traditionellt somrigt manér.) Igår köpte vi Texas Longhorns nachos och ostsås med jalapeno färdigt från butik, och så gjorde jag egna refried beans och stekte utskuren biff i grillpannan. Ett lager värmda nachos, toppade med refried beans (svarta bönor, lök, vitlök, spiskummin, mald koriander, rökt chilipulver, olja), ostsås och köttet i skivor samt hackad rödlök och inlagd jalapeno ovanpå. Ett par kalla IPA till. Mmmmm…syndigt gott!

Idag var vi på en tidig middag som var en liten överraskningsfest för en vän till Björns familj. Hon fyllde 30 och var väldigt förvånad över att se ett stort gäng på restaurangen, dit hon kommit för att möta sin mamma och syster. Det var trevligt, men H var uppe i varv och ville inte sitta still vid bordet, så det var inte så avslappnat för mig och B, direkt. Illbattingen sprang mest upp och ned för trapporna, försökte slå sönder inredningen med en kvast, tände och släckte lampor, och försökte få fatt i ljuslyktorna på borden. När det serverades tårta mot slutet satt han dock som ett litet ljus och ropade ”kaka!” tills han fick en bit som han åt tyst och lugnt, men med synbar glädje och entusiasm…

Jahapp, så var det söndag och dags att förbereda sig inför arbetsveckan igen. Vi har inte ens hunnit packa upp och tvätta efter resan ännu. När ska vi någonsin komma ikapp med hushållsarbetet, och skaffa oss rutiner som fungerar?