Matvägran igen, då

Matvägran igen, då

Den senaste veckan har H ätit dåligt. Från att ha ätit nästan allt, bara han slapp bli matad, har han gått till att äta knappt något alls.

Idag fick han i sig det mesta av en skiva rågbröd, ett stekt ägg och en banan till frukost. Plus en slurk äppeljuice.

Men sedan? Tvärvägrade kött, potatis och tomat till lunch. Petade i sig lite pasta, några majskorn och typ en halv fiskpinne till middag. Åt en banan och några crostini däremellan, bara.

Igår åt han lite frukost, det mesta av riset men inte så mycket annat från en liten sushitallrik i köpcentrumet till lunch, och bara lite ugnsrostad potatis, men inget alls av laxen, till middag. En klämmis och den obligatoriska barnbananen i matvaruaffären (oj, vad han lärde sig den snabbt!) till mellanmål. Och större delen av min kanelbulle när vi fikade…

Kontentan av den senaste veckan är att frukt, smoothies, pasta, ris, bröd och potatis går bra. Kanske lite ägg och vissa utvalda grönsaker (gurka, majs, ärtor).  Men resten ratar han.

Pommes frites, våfflor och bullar kan han äta hur mycket som helst av. Men det försöker vi att hålla ifrån honom så gott det går… Fast oj, vad han är medveten om vad som är godsaker! Han satt och störttjöt när han såg bulldisken på kaféet igår, satte sedan i sig 3/4 av min bulle och började sedan gråta igen när bullen var slut, och peka mot disken.

Frustrationen från min sida är stor.  Först vägrar han bli matad, och sen vill han knappt äta något själv heller.

Min lillunge som åt nästan vuxenportioner av nyttig, hemlagad gröt för bara en dryg månad sedan äter nu nästan ingenting.

Han vill dock amma oftare när jag är hemma. Men det känns ju lite bakvänt vid 14,5 månaders ålder.

Vad gör man nu då? Låter honom leva på frukt, pasta och bröd?

Jag vill ju inte att han ska lära sig att han får vad han vill bara han struntar i att äta allt annat. Jag vill att han ska äta varierat och näringsriktigt.

Så trött på att det alltid är något som strular.

Halvdan halvdag och tandtrubbel

Halvdan halvdag och tandtrubbel

Sitter hemma efter att ha avlöst B som hemmaförälder vid halvtid. Trött och mosig i hela huvudet efter en intensiv morgon med kundmöten utanför kontoret, och sedan hemresa vid lunch.

Det var tur att någon annan plingat, för jag vaknade med ett ryck bara några meter före min hållplats. Det hade blivit en mycket lång hemresa annars. Jag var inte ens medveten om att jag somnat, så det hastiga uppvaknandet kom som en chock och jag kände mig seg hela eftermiddagen.

H har … tandlossning, höll jag på att skriva, men menar så klart tandsprickning, och äter och sover dåligt, men dreglar desto bättre. Tand 7 och 8 arbetar sig långsamt uppåt.

Det tar sju evigheter att få honom att somna, och han sover oroligt och vaknar lätt. Imorse vaknade han såklart när jag skulle gå upp, och stortjöt när jag lämnade sovrummet. Jag kände mig som en riktig skurk där jag stod på nedervåningen och sminkade mig, ackompanjerad av hans tröstlösa tjut. B lyckades inte trösta.

Vi har alltid reagerat snabbt på hans skrik och gråt och vägrat alla former av skrikmetoder och ”härdande” uppfostran, för att han ska få en trygg anknytning. Men vad gör en när en verkligen måste gå, och den andra förälderns tröst inte räcker till?

(En liten, liten del av mig är skadeglad för att B tvingades kliva upp före 08 för en gångs skull, istället för att myssova med barnet halva förmiddagen.)

Förutom klämmisar, som H tar ut ur skåpet och kommer farande med för att locket öppnat, är han inte så intresserad av att äta heller.

Jag mötte upp min lilla familj på vägen hem idag, och vi åt en gemensam lunch på  den indiska kvarterskrogen. H petade i sig lite ris och naanbröd, och ännu mindre kyckling och gurka. Men han lär ju inte svälta. Han kan väl få leva mest på klämmisar och lite extra amning i några dagar om han vill…

image

Som ni kan se har dregglisarna gjort en andra comeback i barnets garderob. En välbehövlig comeback, som accessoar till dreggelsträngen som för närvarande är ett konstant inslag på barnet. Den här gången hade jag i alla fall inte varit så naiv att jag packat undan dem med bebiskläderna.

Nu ska jag börja fixa middag. B är på konsert, så det blir jag, H och en burk fiskbullar ikväll. Förhoppningsvis somnar han utan alltför mycket trubbel sedan. Mamman ser fram emot en kväll i ensamt majestät framför en film. Eller ensam och ensam… jag har stämt träff med Ben och Jerry 🙂