Ungen. Nästan gratis just nu.

Ungen. Nästan gratis just nu.

H vaknade 07.20. Pigg som en lärka satt han i sängen och förhörde mig om vilka djur och växter som var avbildade på påslakanet.

IMG_4634

Jag gnuggade gruset ur ögonen, bet ihop och hasade upp för att göra gröt. Han bråkade sig igenom frukosten. Hans nya bästa är att glatt äta från skeden vid matning, för att sedan demonstrativt skjuta ut tungan med matklumpen mitt på och låta den falla ner över haklappen. Eller så hjälper han till med näven och sitter och kramar och squishar med maten tills ALLT är kladdigt. Och han sitter och flinar mot mig medan han gör detta, uppenbart provocerande.

Mamma hade inte gått upp ännu, så jag tog sedan med mig junior in i vardagsrummet, plus en kopp micrat kaffe och påsen med Polly-puffar med havssalt jag hade köpt till tågresan. Tänkte att han kunde leka medan jag fick i mig kaffe och socker för att vakna till. Han kom dock genast på mig i mitt godisätande och krävde högljutt att få smaka…

Var sådär tröttgnällig som han är när han inte sovit tillräckligt. Men varför SOVER du inte längre då, skitunge?!?

Sedan somnade han. Har nu sovit i över två timmar. Och här sitter jag. Vaken men trött, medan lillgrisen trynar.

image

Igår sov han två omgångar på dagen. Båda i vagnen medan vi var ute och gick, så klart. Han sover väldigt bra i vår Bee3.

 

IMG_4626 IMG_4624

Sedan levde han rövare fram till 21.

Undrar om han vill leka en stund med mormor senare idag, så att jag kan ta en liten, liten tupplur?

Dagar när ALLT är en kamp

Dagar när ALLT är en kamp

Tjolahopp, nu var det mammaledig tisdag igen. Klockan är lunch, och dagen har hittills bestått av bråk, bråk och bråk. Och lite mer bråk.

Lilleman vill inte äta sin gröt. Inte ens när han ges fria händer att i princip kladda själv hur han vill med den. Vill inte ha smörgås heller. Kanske leverpastejen ovanpå, men resten kastas iväg. Vill inte ha persika heller. Eller vatten. Går inte att distrahera med leksaker, för de åker samma väg som maten – ner på golvet med ett ilsket kast! Den lilla munnen knips bestämt ihop så fort jag försöker ge honom något. Allt jag erbjuder bemöts inte bara med ett frånvänt huvud och en sur knipmun, utan med ett ilsket och ledset panikskrik och stora krokodiltårar. Som att jag slagit honom, när allt jag gjort är att hålla fram hans vattenflaska, eller sträcka fram en bit persika.

När jag lyfter ner honom från stolen (efter att han försökt klättra ur den så många gånger att mina ”NEJ! SITT NER I STOLEN!” kommer i stora arga versaler istället för smeksamma små gemener) är detta också fel. Han gråter tröstlöst när jag sätter ner honom. Får inte gå ens två meter bort, fast jag är helt inom synhåll. Plötsligt ska han bäras runt i famnen. Denna klängighet är på en helt ny nivå. Tänker att han kanske är ledsen över att vi blivit ”osams” vid matbordet, och sätter mig i fåtöljen och kramar om honom. Ungen förvandlas genast till en tallrik fil som rinner ner ur famnen. För att sitta på golvet och gråta.

Lilleman vill inte sova. När klockan blivit 11 är han jättetrött, ännu kinkigare och ännu ledsnare. Det är en helt underbar sensommardag ute, ljum med bara milt solsken genom molnen och en lätt bris som susar i träden. Jag tänkte att han skulle få sova middag i vagnen, så kunde jag sitta och ta en kopp kaffe och pilla med datorn och njuta av lugnet. Vår uteplats är min favoritplats på jorden så här års.

IMG_4076

Men lilleman vill INTE sova i vagnen. Jag hör att hans protester nu är hans typiska tröttgnäll, så jag tänker att han nog kommer att somna snart. Jag provar att ställa vagnen på olika ställen, alla nära och med mig inom synhåll. Men han sparkar på allt han kommer åt i vagnen, får tag på en flärp på insidan av suffletten och drar så hela suffletten blir konkav. Kinkar. Jag går och stoppar om, smeker den lilla kinden, småpratar och ger tillbaka nappen så fort han gråter, han blir lugn tillfälligt. Men han kämpar emot sömnen och börjar gråta om och om igen.

När jag är hemma brukar det vara tutte i vår säng som gäller för att han ska somna. Sedan lägger jag ner honom i spjälsängen. Men en sån här dag känns det fel att ligga inne i vårt muggiga sovrum, och han har också börjat sova kortare och kortare stunder i spjälsängen på dagen. Jag har  inte heller lust att ALLTID behöva lägga mig med honom i sängen en halvtimme eller mer för att han ska somna. När B är hemma med honom somnar ju H fint utan att amma, och även när jag ger mig ut och promenerar istället för att sitta hemma på förmiddagen. Så jag vill inte ge med mig den här gången. Han är ett år, och ammar varje kväll vid läggdags, och vaknar under småtimmarna för att komma upp i vår säng och amma ända fram till morgonen. Han KAN somna utan att få tutte. Somnar han inne har jag dessutom svårt att höra honom om han vaknar om jag själv sitter i trädgården. Han har inte längre ro att amma på annat sätt än när vi ligger i sängen, så att amma sittande ute är inget alternativ.

Våra vänners två-och-ett-halvt-åring brukar kunna somna sittandes i någon av föräldrarnas famn både på kvällen och mitt på dagen. Ute på restaurang eller i trädgården, eller hemma vid middagsbordet. Det gjorde H också, som bebis. Undrar om vi kommer att komma tillbaka dit? Jag kan inte minnas senast han somnade i min famn, men det måste vara flera månader sedan. Innan han kunde krypa, definitivt.

Jag sätter vagnen bredvid min stol och börjar skriva det här inlägget, medan ena handen ständigt är i fart med att rätta till filt, smeka fjunhårig hjässa och stoppa tillbaka napp. Han somnar till slut, och jag drar upp sovkokongen över vagnen och ställer den i den lugnaste och skuggiga vrån bredvid trappan.

IMG_4077

En dryg timme tog det. Jag häller ut dagens tredje iskalla, knappt halvdruckna kopp kaffe i rabatten. Eller snarare: det vilda buskage av gräs och sly som vuxit upp runt uteplatsen och där vi länge tänkt plantera en häck. Men jag tycker det är rätt fint som det är, det passar en naturtomt, och jag gillar kontrasten mellan den ordnade stenläggningen och den vildvuxna remsan uppe på stödmuren.

IMG_4079   IMG_4078

Jag häller upp en ny kopp kaffe från termoskannan, och ska ta itu med planeringen av veckans matinköp. Rätt mör efter förmiddagen; sådana här dagar suger liksom musten ur en redan från start.

IMG_4075

Planen för dagen: en lång promenad ner mot kontors- industriområdet för lite thaimat till lunch (skafferiet gapar tomt), förbi någon lekpark där H kan härja runt en stund, en sväng ut mot skogen och motionsspåren, som jag kan följa mot handelsområdet på andra sidan villastaden, kanske en liten glass som belöning i matvarubutikens kafé medan lilleman får en klämmis, och sedan matinköp och tillbaka hemåt.

Förhoppningsvis är plutt på bättre humör efter sin sovstund. Jag känner mig helt sämst som mamma när det blir så här. B och H hade det bara fint tillsammans igår, men för mig blir det bara bråk. Barnet är detsamma, så det måste ju vara något jag gör galet?

Matvägran

Matvägran

Ett år klarade vi med en unge som åt allt och älskade allt. Eller, ja… ett halvår om man räknar bort det första halvåret när tuttmjölk, ersättning och D-droppar var det enda som serverades.

Nu vill H plötsligt inte alls äta sin burkmat. Han bara gråter och vänder bort huvudet. Han vill endast äta bröd/kex och frukt. Inte ens att få ”hjälpa till” med egen sked har varit lockande.

De senaste dagarna har det varit en kamp med burkmaten; den går bara i om han är så pass distraherad av annat att han gapar på ren reflex när skeden närmar sig munnen. Jo, det har hänt att mamman stått bredvid bordet och spexat, sjungit och dansat, medan pappan matat. Saker man inte trodde man skulle göra innan man plötsligt fann sig själv göra det…

Morgongröten går i vart fall bra. Men det är typiskt att det alltid är någonting som strular; när sömn och nattning för en gångs skull fungerar bra, då blir det matvägran istället…

IMG_3742IMG_3818IMG_3949

 

En fin sommarlördag

En fin sommarlördag

H bestämde sig för att klockan 07 var en bra tid att börja dagen idag. Jag hade somnat först vid 02 efter lite kvalitetstid med B, innefattande grillat kött och gott vin. Så jag höll inte med. Tyvärr är det lilleman som har utslagsrösten, eller ja…han har helt ensam beslutanderätt i den frågan, faktiskt. Vill barnet inte sova mer får ingen i huset sova mer.

Jag var klarvaken, och tänkte att jag lika gärna kunde offra mig och låta B sova. Så jag snörade på mig gåskorna och kastade ungen i vagnen, efter en snabb förfrukost med fullkornssmoothie och en brödskiva för skrutten och en skål fil med müsli, och en klick av svärmors himmelska jordgubbssylt, för mig.

Sedan gick vi. Förbi torget för inköp av fikabröd och hushållspapper.(Konsumtionsökning sedan vi fick barn: 2000 %. Minst.) Sedan vidare mot skogen och en lång runda. Vi kom hem vid lunchtid och väckte (!) B, efter  att ha avverkat nästan 1,5 mil och plockat en stor skål blåbär.

IMG_3841

Det blev stor frukost för alla, och H åt en jätteskål med gröt och ett helt ägg. Det finns verkligen ingen botten i ungen! Lite senare tog jag en dusch, varefter B spolade av H, och sedan tog jag och H en eftermiddagslur tillsammans. Han hade bara sovit en kort stund på promenaden, och somnade sent igår efter en mycket långdragen nattning, så han somnade som en sten, och jag med.

Nattningarna har fungerat rätt bra på sistone, men igår var det svårt. Det börjar alltid likadant: han håller på att somna, men så vrider han plötsligt på sig till magläge, och rumpan vandrar upp i vädret. Sedan kryper han upp mot huvudänden tills huvudet dunkar i väggen och reser sig upp. Jag lyckades hålla mig lugn igår, fast fredagsmyset väntade på nedervåningen. Det var kämpigt när jag hörde ploppet från vinkorken, men jag fortsatte tålmodigt att bryta krypbeteendet gång på gång genom att lägga honom på min andra sida, lägga ner honom i hans säng en stund, ta upp och krama igen o.s.v. Och till slut sov han.

H har till slut också fattat grejen med att gå hängandes i våra fingrar. Han har ju stått och gått mot (och med) möbler länge nu, men så fort vi försökt hålla i honom har han bara satt sig på ändan. De senaste 2-3 dagarna har han dock knäckt koden, och pinnar på som en liten orangutang hängande i föräldrarnas händer. Han har också börjat med en ny rolig lek: att ge saker till föräldrarna och lyssna när de säger ”tack, tack” och försöka härma (vilket blir ”ta, ta”), och sedan ta tillbaka föremålet och börja om.

Jag har fortfarande PMS och bara äter och gråter, äter och gråter. Trodde mensen skulle ha kommit i onsdags-torsdags, men icke! Det känns dock att den är på gång.

Nu har H vaknat och B har givit honom mat, och vi ska ta en promenad tillsammans för att handla. Sedan ska H få leka loss på gräsmattan i kvällssolen, så han får lite fysisk aktivitet idag också. Igår var vi bara hemma, så kanske berodde sömnsvårigheterna på understimulering.

H:s elfte månad

H:s elfte månad

Ja, i lördags var det redan dags för H:s sista ”månadsdag” innan han fyller ett år. Tiden bara springer iväg nu!

Det mest revolutionerande som hänt denna månad är så klart att han börjat gå. Bara med stöd, än så länge. Han går med sin matstol, med en gåvagn som vi fått av en släkting, och längs med möbler. Står, och ställer sig upp, som om han aldrig gjort något annat.

IMG_3574 IMG_3578

Klättrar uppför trappor gör han utan problem, men det gäller ju att vara med och stå bakom, utifall att… Han kryper nästan bara ”på riktigt” nuförtiden, och med en hiskelig fart! Han ålar med magen i marken bara om han har händerna fulla med saker han vill ha med sig.

Med stor stolthet har han även lärt sig att klappa händerna, vilket han nu gör så fort han vill impa på någon. Så himla gulligt!

Han busar mycket, och far runt i huset som ett litet yrväder. Upptäcktslustan (och förstörelselustan…) är stor. Kylskåpet och diskmaskinen är oerhört intressanta, och det är svårt att plocka ut och in mat och disk utan att få en liten ”hjälpreda” på halsen. Han river ner och välter allt han når. Kattmatskålar och vattenskålar är roliga att äta ur eller välta. Blomkrukor har smaskig jord, och det är kul att slita sönder växter. Allt smått han hittar på golvet stoppar han i munnen. Hans egna leksaker? Mindre roliga.

IMG_3334

Vi har börjat introducera lite TV-tittande för att få honom att varva ner en stund då och då. ”Mumintrollen” och ”Drömmarnas trädgård” fungerar bra och håller honom intresserad en liten stund. Han är för liten för att förstå Mumintrollen, men dansar loss till introsången och är fascinerad av figurerna. Drömmarnas trädgård däremot är helt klockrent för hans ålder, och han älskar karaktären Upsy Daisy.

IMG_0367 IMG_3645

Musikvideor gillar han också. Han satt helt hänförd och tittade på tre Amy Winehouse-videor i rad. Jag brukar sitta med honom i vardagsrummet när han tittar, och prata om vad det är han ser, och begränsa tiden till max en halvtimme, kanske vid två tillfällen på en dag. Han verkar tycka att det är spännande, och jag får en liten respit och kan hämta andan en stund medan han inte far omkring överallt, utan sitter still och tittar eller småpysslar med annat medan han tittar på tv:n av och till.

IMG_3606

Humöret har varit fortsatt ostadigt, med stor separationsångest, känslostormar och ängslighet inför saker han uppfattar som lite läskiga. Han skrattar så klart och är glad mycket också, men gråter alldeles hjärtskärande när han blir lämnad själv, eller tror att han ska bli lämnad själv, när han inte (genast och omedelbart) får smaka av vår mat, när man sätter på dammsugaren, när han inte får äta jord ur blomkrukan…

IMG_3485

Sömnen har varit orolig, och det har varit en period med riktigt jobbiga nattningar, för alla inblandade. Mot slutet av månaden verkar det dock ha lugnat ner sig lite igen.

Han fick fyra nya tänder på en dryg vecka  -hela den främre övre raden hastade sig upp! Den första delen av månaden dreglade han därför kopiösa mängder, och dregglisarna fick packas upp ur förvaringen igen. Även detta verkar ha lugnat sig mot slutet av månaden.

Pratet har inte utvecklats så mycket den här månaden heller, han har mest fokus på det fysiska. Han har – tack och lov! – slutat med de öronbedövande tjuten. Säger mest ”tehteh” eller ”dehdeh”, (eventuellt försöker han säga ”titta” eller ”tutte”), och utstöter förundrade ”ooooh” när han ser roliga saker.

Vikt och längd vid månadens slut är okända, ingångsvärden var 75 cm och 10 420 gram vid tiomånaderskontrollen en vecka in i den elfte månaden. Vi får se vad ettårskontrollen ger om ytterligare en månad… Klädstorlek 74 börjar kännas rätt liten, och han har kanske 50/50 av 74 och 80 nu. Blöjstorleken är fortfarande 4.

Socialt har han verkligen börjat utvecklas. Elfte månaden bjöd på första midsommarfirandet, kyrkbröllop med fest och 30-årskalas, och H skötte sig exemplariskt rakt igenom. Han har blivit mer balanserad i möten med människor; inte rädd som han var ett tag förut, men inte heller lika hysteriskt flörtig som han var när han var mindre. Lite avvaktande, men kontaktsökande och sedan glad och uppmärksam i sina kontakter med andra. Det blir nog folk av honom, vad det lider.

IMG_3647

Han har börjat äta mer och mer ”riktig” mat. Vill inte alltid bli matad, utan ofta äta själv. Han verkar less på puréad mat, utan vill använda sina nya fina tänder. Han fick  hemgjord köttfärssås med spaghetti och åt en hel tallrik medan han gjorde sin lilla matdans, när benen trummar som besatta mot stolen. Det där med att äta med sked har inte riktigt satt sig ännu, men att plocka med fingrarna går bra.

IMG_3402

Han ammar vid insomning på kvällen, och på dagen om jag är hemma, samt under morgontimmarna när han kommer över till vår säng. Det händer att han kommer på eftermiddagen och klättrar upp i famnen och söker tutte, ibland rätt handfast genom att börja slita i mina kläder. Jag funderar på amningsslut ibland, men tror inte vi är riktigt redo ännu. Framförallt inte nu när han verkar vara i en ganska känslig period. H förstår ordet ”tutte” och börjar gråta om man säger det utan att genast erbjuda honom bröstet. Likaså när man lägger honom på sängen, då vet han vad som väntar och gråter hysteriskt tills han får grepp om tutten.

Helgen som gick (bra)

Helgen som gick (bra)

Helgen blev så himla bra, och jag känner mig bättre till mods igen.

I fredags mötte vi upp B och ett par vänner inne i stan för en sen lunch. Det blev en klassisk meny på Prinsen, med silltallrik följd av köttbullar följda av jordgubbar och glass. Det regnade av och till, men vi satt på uteserveringen ändå. Väldigt trevligt, och H var på gott humör och åt köttbullar med oss.

Vännerna skulle bege sig hemåt direkt efteråt, så vår lilla familj var sedan ensamma i stan. Vi strosade runt i Östermalmshallen och köpte lite kött att lägga på grillen, ett aromsmör med bl.a. ansjovis och kapris och fina gula brytbönor att ha till. På hemvägen tog vi vägen genom Sturegallerian, där jag hittade en väska, perfekt att ha på vagnen som shoppingväska, för halva priset på Ceannis-butiken. B hittade cigarrer på Brobergs…

H var lite stökig vid läggdags, men inte alls lika farligt som det varit andra kvällar på sistone. Föräldrarna fick sedan äta sin grillade entrecôte med lätt sjudna vaxbönor och aromsmör, dricka gott vin (Brunello) och bara umgås på tu man hand.

Lördagen spenderade vi hemma med lite småpyssel, B klippte gräset och jag utförde någon sorts räddningsinsats för våra försummade orkidéer som stod och tynade bort i hallfönstren. H matvägrade vid lunch, och bara satt och knep ihop munnen och grät. När han vid middagen uppvisade samma beteende började orosmolnen välla in. Men jag vet ju vid det här laget att han har väldiga känslostormar just nu, där minsta lilla orsakar jättegråt så att man tror att han har ont.

Så jag funderade på vad det var som kan vara fel i hans värld beträffande maten. Han har ju ett bra tag nu inte velat att man stoppar in brödbitar och fruktbitar etc. direkt i munnen på honom, utan han vill själv ta maten i handen och äta på egen hand. Han har också börjat få mer och mer ”riktig” mat, och mindre burkmat. Så jag tänkte att han kanske helt enkelt är less på burkmat och på att bli matad.

Jag tog hans lilla ”äta-själv-sked” och fyllde med lite mat, och sträckte den mot den gråtande och kinkande lilla pojken. En liten knubbig hand formligen flög fram och ryckte åt sig skeden, och stoppade den genast i munnen. Och när jag sedan försökte mata med matningsskeden gapade han stort och glatt. Bara han fick känna sig delaktig genom att hålla i en egen sked, som han då och då fick hjälp att ösa upp lite mat på, så var det plötsligt inga problem att bli matad heller.

YES! Mitt mammasjälvförtroende sköt i höjden när jag hade lyckats klura ut vad som var ”fel”, och lösa problemet. Hela scenariot återupprepades även på söndagen, men då hade jag ju lösningen färdig!

IMG_3466
Äter gärna själv. Smörgåsrån är bra att ta till när maten dröjer lite.

Våra bekymmer för närvarande verkar vara dels att H har fått en rejäl dos vilja och humör, men inte kan uttrycka vad det är han vill ännu, dels att han håller på att lära sig att gå och är frustrerad över att han inte riktigt kan ännu. Sedan vill han utforska allt, men han har föräldrar som springer efter honom och säger ”NEJ!” och tar ifrån honom allt kul han hittar, eller lyfter honom bort från det kuliga stället han nyss lyckats ta sig till. Och han vill inte sova, för det händer ju så mycket kul, och inte bli matad, för han kan ju så bra själv (tycker han…).

Han somnade dock snällt även på lördagen, och föräldrarna fick grilla kycklinglårfilé, som marinerats i lime, soja och vitlök. Det finns i mitt tycke inget som blir så gott på grillen som kycklinglårfilé, framför allt när det är Bjärekyckling med skinnet kvar på de rediga filéerna. En rostad potatissallad med rödlök, avokado och mango och en grön dressing gjord på bl.a. färsk koriander, vitlök och jalapeño fick det bli till, samt färskost med paprika och chilismak och corn relish från underbara Stonewall kitchen. Till detta blev det en flörtig och solig pinot noir från andra sidan Atlanten – Buena Vista, som blivit något av en favorit för min del på sistone.

IMG_3504
Rostad potatissallad med mango, avokado och rödlök och en koriander-/lime-/jalapeño-/vitlöksdressing.

 

Söndagen spenderades också i hemmet, där projekt hallröjning fortsatte. Vi måste ge H lite mer utrymme att krypa runt på, så hallen ska befrias från allt gammalt bråte och sådant som H kan förstöra eller göra sig illa på. Han var med mig i hallen medan jag städade ut, och lyckades: äta jord ur blomkruka (3 ggr), äta kattmat, pilla av en metallknapp från spegeln och stoppa i munnen, samt försöka riva ner grinden till källartrappen, försöka klättra uppför trappen till övervåningen och försöka klättra nerför trappen från förstukvisten. Puh!

Efter utforskandet av hallen var han dock trött, och somnade snällt igen på kvällen. Den senaste tidens sovstök har verkligen fått mig att inse vilken välsignelse det är att ha ett barn som somnar lätt och utan bråk. Vi föräldrar körde triss i grillning i helgen, och på söndagen blev det grillspett av citronmarinerad fläskkarré med lök och paprika, med rostad potatis och tzatziki till. Vi testade ett Rasteau-vin i glasen, som var gott, men inte den perfekta kompanjonen till maten.

IMG_3538
Grillspett på citronmarinerad fläskkarré med lök och paprika.
IMG_3536
Hemgjord tzatziki

 

Ja, helgen handlade mest om mat och vin, helt enkelt. Vilket ju är något som jag verkligen njuter av och tycker är roligt. Jag och B har intresset gemensamt, och har det verkligen mysigt när vi planerar, lagar och äter mat tillsammans. Och lilleman har mest bara varit glad och mysig, och sovit på kvällarna så att föräldrarna har kunnat laga och äta mat, dricka lite vin och umgås.

Känner mig lugn, glad och harmonisk inför den nya veckan.

Och vi har börjat planera för det stora ettårskalaset, men mer om det sen, för nu ska jag äta min lunch på lunchpausen istället för att bara sitta här och leka matbloggare!

På återseende. /A

 

Mamman vill rymma

Mamman vill rymma

De senaste veckorna har jag levt med en växande känsla av att jag inte orkar mer. Jag tycker inte om att vara hemma med H längre. Det är en helt fruktansvärd känsla; jag älskar ju mitt barn över allt annat, men jag orkar inte med honom.

Igår började dagen med att han skulle upp i vår säng redan vid två-tre på natten. Ammade och stökade fram till sju-åtta, då det tydligen var helt färdigsovet. (Behöver jag säga att han på B:s dagar på sistone sovit till nio-tio? Bitter och avis.)

Amningen är nästan aldrig fridfull och mysig längre, han ligger bara och kastar sig fram och tillbaka mellan brösten, suger ett par gånger på det ena och börjar krafsa efter/klättra mot det andra. Eftersom han ska växla mellan brösten hela tiden kan jag vare sig sova eller ligga bekvämt medan han ammar. Han sliter mig i håret, klöser mig i ansiktet, nyper med naglarna i den bröstvårta han för närvarande inte har i käften. Gråter med jämna mellanrum och vill inte ha vare sig napp eller tutte.

När vi gick upp för att äta frukost ville han inte ha sin gröt. Åt bara några tuggor och vägrade sedan. Slog till skeden så att det flög gröt i hela köket. Åt till sist en halv banan. Det blev krig igen, som vanligt får jag nästan säga nu, när det var dags att sova middag. Efter att ha ammat lite skulle han krypa runt, runt. Om jag gav honom nappen kastade han iväg den, och om jag försökte krama honom lugn började han gråta och skrika.

Så det blev till att gå ner igen. Jag lät honom leka på golvet och struntade i honom en stund för att plocka ur diskmaskinen medan jag försökte tränga undan min frustration. Gjorde kvargplättar till lunch, och han åt två stycken alldeles själv, med en halv banan i bitar till.

Sedan satte jag honom i babysittern med en filt och satte på Mumintrollen. Tänkte att det skulle lugna ner honom lite. Det gjorde det, till viss del, för han satt lugnt i säkert fem-tio minuter, sedan ville han komma upp i min famn, där han ammade och faktiskt somnade till slut. Klockan var halv tre. Vanligtvis sover han middag från före elva.

”Aah… äntligen!” kände jag och satte mig och drack en kopp kaffe och kollade mejl. Började planera det som behövde göras: blommorna vattnas (den punkten har stått på listan så länge att vi har en del som nog är bortom räddning), köket plockas och torkas av, hallen röjas av, några köpeörter sättas ut i zinklådan på baktrappan och en handlingslista skrivas. Då hörde jag ljud från övervåningen – han var vaken igen! Fyrtio minuter sov han.

Han var såklart fortfarande trött, och därför grinig. Grät om jag satte honom på golvet, men bara vred sig i famnen. Storbölade när jag lämnade honom i två minuter för att springa på toaletten. Ville inte leka. Inte kramas heller. Kunde möjligen tänka sig att rota i diskmaskinen, gnaga på en fjärrkontroll eller slita ut saker ur kylskåpet. Storgrät när han inte fick göra detta.

Jag tänkte att han kanske var hungrig och gjorde iordning en tidig middag till honom. Han verkade glad först. Åt ett par tuggor och satt sedan och knep ihop munnen och vände bort huvudet. Och grät så fort han såg på mig eller jag pratade med honom. Så jävla tacksamt, det här med att vara förälder… Vi lekte ett tag, bytte blöja och kläder, och sedan försökte jag med maten igen. Då gick det bra att äta. Någorlunda i vart fall. Fruktpurén till efterrätt slukade han.

Sedan satte jag honom i vagnen för att gå och handla helt utan planering eller lista. Vi stannade i parken på vägen och gungade lite. B plockade upp oss från affären på väg hem från jobbet när vi hade handlat. Resten av kvällen gick bra, H lekte på köksgolvet medan jag och B gjorde mat. Sedan satt han och smakade av vår mat, tills tröttheten tog överhand och han började gråta. Då gick jag upp och nattade honom. Helt utan problem.

Men jag ser inte alls fram emot fredag. Min nästa mammadag. Allt är bara en kamp nu. Till och med maten, som aldrig varit ett bekymmer tidigare. Han vill inte sova, inte äta. Kräver konstant passning. Vill inte leka med sina saker, bara göra sådant han inte får, som att riva i diskmaskinen/kylskåpet/skåpet under diskbänken, krypa ut i hallen och äta kattmat eller välta katternas vattenskål. Är sur och grinig och går inte att trösta.

Mamman vill rymma iväg. Ta en sista minuten till något varmt ställe. Supa skallen i bitar och dansa hela natten. Kedjeröka. Ligga i sängen hela dagen. Bara slippa ifrån att ha ansvaret för den där jobbiga lilla varelsen. Ett litet tag. (Jodå, jag är nästan trettiofem…)

Jag trodde ALDRIG att jag skulle känna så här, och vet inte riktigt vad jag ska göra. Skuldkänslorna är enorma – jag måste väl vara en fruktansvärt dålig mamma som inte vill vara med mitt barn?

Det är alltså inte ens det att jag tycker det är understimulerande att vara föräldraledig. Jag har dels jobbat halvtid nästan från start, och dels är jag en hemmakär individ som inte alls kräver särskilt mycket socialt umgänge för att må bra, snarare tvärtom. Jag har älskat mina mammadagar när saker har flutit på någorlunda med H; att bara kunna vara hemma, eller ta en promenad om jag känner för det. Nej, själva ”ledigheten” har jag inga problem med; jag vill bara inte vara med barnet. Inte hela tiden. Jag vill vara för mig själv en stund ibland och bara sitta, kanske läsa en bok. Vill ha tid att vattna blommorna någon gång i veckan, eller sortera det växande pappersberget som skyfflas runt i köket. Vill kunna gå på toa utan att någon sitter och vrålar sig högröd i ansiktet i rummet intill. Är så trött på det ständiga kinkandet, gråten och skriken.

Första tiden var jobbig på sitt sätt, med det ständiga matandet och vakandet och att bebisen inte direkt gav så mycket tillbaka. Men jag hade ändå gärna velat vara hemma på heltid om mitt jobb hade tillåtit det och det inte hade inneburit att jag berövade barnet och pappan möjligheten till egen anknytning. Från cirka sex månader var det rent ljuvligt, en glad liten unge (för det mesta) som log och skrattade och gick att kommunicera lite med, och som jag aldrig, aldrig ville vara ifrån. Men nu från cirka 9-10 månader skulle jag mer än gärna ha jobbat heltid istället för att konstant passa en grinig liten kverulant som bara far runt och förstör allt som kommer i hans väg.

Japp, så är det för mig just nu. Det kommer säkert att ha vänt igen om en vecka eller två igen, men nu är det bara skit att vara mamma.

H:s tionde månad

H:s tionde månad

Jag kan knappt fatta att det är sant, men min lilla skitunge blir tio månader idag. TIO! Det är ett år minus två månader, det. Vilket betyder att om två månader har jag verkligen ingen x-månaders bebis hemma längre, utan en ”åring”. En ettåring. Helt snurrigt!

IMG_3192
Mamma-och-lilleman-selfie

Månaden som varit har vi fått se vår lilla lugna ängel förvandlas till en liten gummiboll, som far omkring överallt, hela tiden. Från det att han vaknar till det att han somnar är han i rörelse: kryper, ålar, ormar, maskar, sitter, snurrar, vrider, står, klättrar, drar, viftar och bankar. Och det är ju på ett sätt skönt att han inte bara är ett litet mähä som bara sitter och betraktar det som sker. Men en blandning hade varit skönt.

Från det första kryp-ålandet förra månaden har det gått i rasande fart. Han står nu upp hela tiden. Mot allt han får tag i, med blandat resultat. Blåmärken och revor dyker upp lite varstans. Han har haft incidenter med armeringsgaller och servetthållare, bland annat.

IMG_0353
Börjar ställa sig mot möbler. Osäkert i början – inte längre!

Sommaren (eller något åt det hållet) kom till sist, och vi har varit ute i trädgården mycket. Där blev han så illa tvungen att lära sig att krypa på riktigt, med magen i luften, eftersom det inte är så lätt att magsurfa på gräs och stenplattor. För några dagar sedan började han skjuta ifrån växelvis med båda benen inomhus, istället för bara det högra, för att sedan igår också lyfta upp magen och krypa över golvet.

IMG_3220

Han lärde sig ”spela” på läppen, du vet när man gör ett ljud och sedan sätter fingret längsmed mellan läpparna och för det upp och ner? Det tyckte han var så roligt att han de första dagarna till och med var tvungen att göra det under amningen. Jag har en asrolig video som jag kallar ”Amma. Pausa.” där han gör just det. Men med risk för tuttchock kanske jag inte ska lägga upp den här.

Igår började han låta lite ”lalala”-aktigt medan han förde tungan fram och tillbaka mellan höger och vänster mungipa. Annars har det mest varit höga tjut och lite fortsättning på ”bababa/mamama/tehtehteh”-ramsorna han kört med ett tag, och lite ”bum-bum-bum” Fokus har helt klart varit på det fysiska denna månad, och inte det språkliga.

Jag klippte hans lugg. Jätterakt, så större delen av månaden har han sportat en skitsnygg pottfrilla. Stackars barn. I övrigt blir håret tjockare och tjockare, och färgen verkar ha landat på rågblont.

IMG_3022
Pottfrilla de luxe

Han har börjat sova helt vilt, med fötter och armar och rumpa åt alla möjliga håll. Helt sjukt gulligt. Och man är inte alls rädd för att råka lägga sig på honom eller liknande längre. Han ÄGER sängen. Så länge han inte ramlar ner förstås, men det har vi lyckats undvika (peppar, peppar) efter det där första tillfället. Sömnen är i normalläget uppdelad på nattsömn mellan ca 19-20 till 7-8, med uppvaknande vid 4-5 för att komma upp i vår säng och amma. En period vaknade han redan vid 01.30 och skulle upp till oss. Tänder, mardrömmar, separationsångest? Vem vet? Det verkar i vart fall ha gått tillbaka till det normala igen nu.

Liten bildkavalkad. Bara för att de är så söta, mina killar:

IMG_3265

IMG_3264

IMG_3057

IMG_3230

Vikt och längd? Ingen aning, det får vi se på BVC nästa vecka, när det är dags för tiomånaderskontroll. Ska bli kul att se, de förra måtten (10 120 g och 72 cm) är ju två månader gamla nu.

Matmässigt har det varit samma som förra månaden. Gröt till frukost, där vi lagt till en matsked havregryn till mixen. Burkmat till lunch och middag och eventuellt frukt/puré/klämmis till mellanmål. Han ÄLSKAR allt (utom hallon, då) och vill smaka på allt vi äter också. Och det får han ju såklart.

Om han får chansen äter han också blomjord, mossa, maskrosor och gräs. Mycket petande i den lilla munnen blir det.

Den senaste veckan har jag börjat försöka ta oss ur burkmatsträsket och försöka förbereda för en tid då han kommer att äta riktig mat. Han fyller ju ett snart, gubevars, och ska kanske börja på föris till hösten! Ungen måste börja äta riktig mat. Så de dagar vi hänger, jag och H, har jag börjat försöka göra/köpa lunch till mig som han kan få av. Hittills har det blivit en hemlagad ugnsomelett med broccoli och skinka (som han dessutom fick peta i sig själv från egen tallrik) och en utelunch bestående av köttbullar och potatismos.

IMG_3269
Ugnsomelett för stor och liten.IMG_0360

 

H har verkat nöjd, men det är svårt att veta hur mycket han bör äta. Jag har hittills inte stött på någon botten i ungen; han blir mindre intresserad efter ett tag, men gapar ändå glatt om man ger honom. Riktig mat måste väl vara betydligt mer kaloristinn än burkbarnmaten, som är mest vatten och inte så mycket av substans, egentligen?

Han ammar på kvällen och morgonen, och eventuellt någon gång på natten om han vaknar till. På dagen ammar han bara om vi går upp och lägger oss inför att han ska sova middag. Det är fortfarande det lättaste sättet att söva honom. Generellt så liggammar vi bara nu, han har aldrig ro att sitta i knät och amma, utan det ska vara i samband med sömn. Vi fortsätter så länge det finns mjölk och han är intresserad, även om det börjar komma en del kommentarer (från svärmor, bland annat) om att det väl är dags att lägga ner amningen nu. ”Fuck off!” säger jag, och undrar vad det är för fel på folk som tycker att småttingar på tio månader börjar bli för gamla för att amma. Runt 1-1,5 år känns mer rimligt för mig, även om H säkert kan få kvällstutte uppemot tvåårsåldern om han skulle vilja det. Någonstans efter 2 år går nog min egen gräns.

Annars dömer jag ingen. Eller jo, jag tycker det är själviskt och slappt när folk lägger ner en fungerande amning redan kring 4-5 månader för att de själva har tröttnat. Det tycker jag. Faktiskt. Om barnet fortfarande vill amma, vill säga.

En tredje tand dök upp för några dagar sedan, en hörntand uppe till vänster, ser det ut som, även om den inte alls stod på tur enligt schemat. Båda de övre framtänderna syns igenom väl, och dyker väl upp när som helst. Det dreglas hejvilt.

Beträffande kläder har även storlek 74 börjat kännas litet på längden, och vi köper storlekarna 74/80 och 80 nu. Det är märkligt det där, för enligt alla tabeller är en medellång pojke ca 75 cm vid ett års ålder. Och ska inte klädstorlekarna gå efter längd? Jag trodde 74 skulle räcka bra fram till ettårsdagen, men jag känner nog ingen som inte gått upp till 80 eller större, visade det sig. Vissa plagg i storlek 68 går dock fortfarande bra, framför allt bodies. Det är ofta byxorna som blir urväxta först. Men igår hade han ett par byxor i storlek 68 och en body i storlek 62  (PoP så klart) på sig, och det gick bra, även om det bara är ytterst få plagg i mindre storlek än 74 som fortfarande går på.

Petit Bateau kör vi på storlek 81, som ska vara 18 månader enligt fransoserna – Moahahahaha!

IMG_3093

Blöjstorleken är fortfarande 4, och vi har kört Pampers Baby Dry hela månaden, för det var specialpris på enorma förpackningar på Coop, så vi köpte två. De är mjuka och sköna, men de känns lite våta utanpå mycket snabbare än Libero.

Humöret går upp och ner i tvära kast; han är en riktig drama queen just nu. Att bli lämnad ensam, inte få uppmärksamhet eller inte få smaka mat (nu genast!) föranleder riktig skrikgråt med stora tårar och illrött nylle, följt av darrande underläpp och hulkande. I nästa sekund kan han skratta så han kiknar. Eller så gråter han en kvart efter att mamma lämnat synfältet i 30 sekunder. Hans humör var allmänt kinkigt en period denna månad också, men nu verkar utgångsläget vara glatt igen. Han har börjat visa vilja och temperament ändå, vår son, som verkade vara världens snällaste bebis så länge. Men det är bra, det.

IMG_3201

Det är nästan som att han trotsar en del också nu, han gör saker han vet att han inte får och ser vad det blir för reaktion från föräldrarnas sida. Testar gränser. Han vet att han inte får vara nära stereon, men han tar sig gång på gång förbi den lilla barriär av saker vi ställt upp, och när han märker att vi märkt vart han är på väg och kommer för att lyfta bort honom skyndar han på för allt vad han är värd. Han slår maten av skeden med flit, och stämmer av våra reaktioner. Ibland blir han ledsen när vi säger ifrån, och gråter ytterst dramatiskt. Han drar mig i håret och skrattar när jag säger ”aj aj aj” och ser ledsen ut.

H:s åttonde månad

H:s åttonde månad

Nu är vi redan några dagar in på H:s nionde månad utanför magen. Hög tid för en sammanfattning av den åttonde månaden.

H vägde in på strax under nio kilo och var sjuttio centimeter lång på sexmånaderskontrollen en vecka innan han skulle fylla sju månader. Sedan dess har vi inte varit på BVC, så innan åttamånaderskontrollen imorgon vet vi inte hur hans längd- och viktutveckling var under den åttonde månaden. Jag tror att han väger 9,7 kilo och är 72 cm lång. B gissar på 9,94 kg och 72,5 cm. Imorgon vet vi.

Att H har växt är inget vi betvivlar; han känns stadigare för var dag som går, och växer ur kläder på löpande band. Nu är nästan alla 62:or undanplockade, utöver ett par bodys från P.o.P som är stora i storleken. Samma sak med storlek 68; bara ett fåtal plagg som fortfarande går på. Mest används storlek 74, men vissa plagg även i 74 börjar kännas små. Blöjstorleken är fortfarande 4, och vi har bara använt Liberos blöjor på sistone.

H inledde sin åttonde månad lite oroligt, med dålig sömn främst på dagarna, och oroliga nätter med många uppvak samt halvtaskig aptit. Vi var iväg på en veckas resa till alperna strax efter sjumånadersdagen, och H visade sig vara en riktig bilsovare som sov sig igenom hela dagars bilåkande. Under resans gång var det en del problem med att få honom att sova middag, och han vägrade sova igenom våra middagar hur vi än försökte.

Två små tänder gjorde entre i H:s underkäke under resan, och de kan eventuellt ha varit skyldiga till oroligheten. Vid månadens slut har de kommit upp rätt bra, och vi jobbar på att få in tandborstningsrutiner.

Håret blir allt tjockare och längre., Jag fick klippa av den långa luggen för första gången, så snart är allt det mörka ursprungshåret borta, till förmån för det nya blondguldiga.

Sedan mitten på månaden har H varit enormt problemfri på alla sätt, med undantag för några oroliga nätter; sover bra, äter bra, är glad och snäll nästan hela tiden. Vi har varit och brunchat inne i stan helt utan bekymmer, och haft folk över på middag helt utan bekymmer. Det har flutit på himla bra, helt enkelt.

IMG_2574
En glad liten skit.

 

H är fortsatt matglad, och hans normaldagsmeny under den åttonde månaden var följande:

  • Frukost, ca kl. 8-10: en portion gröt gjord på 1 msk vardera av hirsflingor, boveteflingor och mannagryn samt drygt 1,5 dl vatten. Blandas ut vid servering med ca 1 tsk mortlade pumpakärnor, nyponskal, gojipulver, en klick smör och 1/2 rivet päron eller en rejäl sked katrinplommon-/päronpuré.
  • Lunch ca 12-14: en burk Hipp barnmat från 8 månader, ev. 1/3-1/2 burk dessert.
  • Ev. mellanmål om lunchen är tidig och middagen sen: en klämmispåse med smoothie eller fruktris eller en burk fruktpuré.
  • Middag: en burk Hipp barnmat från 8 månader, ev. 1/3 – 1/2 burk dessert.

Utöver hans måltider så insisterar han på att få smaka på allt vi äter. Flaskmatningen är i princip helt utfasad, under den åttonde månaden har han fått flaska max ett par gånger i veckan, om B har varit själv och känt att det behövs något extra vid sövning. Mot slutet av månaden har det gått nästan ett par veckor sedan förra flaskan.

Ammat har han gjort vid sovdags på kvällen ca 19-20.30 samt under tidig morgon ca 4-6, samt om jag var hemma efter frukost för insomning, samt ev. någon gång under eftermiddagen om jag var hemma. Generellt så har amningen mer förvandlats till mys före sömnen samt ett litet mellanmål före frukost. Och det känns helt ok för både mig och honom. Vi får se hur länge han är intresserad av att fortsätta.

IMG_2592
Kanske snart slut med det här?

 

Även när han ska somna så slutar han ungefär hälften av gångerna amma innan han somnar, gnäller och blir nöjd med napp istället. Det är också viktigt att Apis och snuttefilten finns i närheten. När han ammas till sömns brukar jag se till att han har snuttefilten i handen, för då viftar han med den istället för att dra i mitt hår och klösa mig i ansiktet. Han bits i vart fall inte på tutten ännu.

Sover gör han från 19-20.30 fram till 7-8, med ett kort avbrott för amning kring 4-6. Sedan sover han middag från ca 10.30 och allt från en halvtimme till två timmar därefter. Ibland sover han middag en stund på eftermiddagen också, men tiden kan då variera mellan kl. 14 och kl. 17.

IMG_2538
Har vuxit ur sin minisäng, det är hög tid för spjälsäng nu!

 

Mot slutet av den åttonde månaden har han nästan helt slutat kräkas. Magen fungerar överlag bra, även om bajset är lite väl hårt ibland. Men ut kommer det i vart fall varje dag, oftast 2-3 gånger, och ibland ännu fler gånger.

Han är glad och pratsam, även om vokabulären fortfarande mest består av däh-däh-däh och pfft, samt några halvt viskande täh-täh-täh, kryddade av plötsliga aptjut. Han skrattar mycket, och gråter stort så fort något inte är riktigt som han vill ha det (t.ex. när mamman äter smörgås och inte delar med sig tillräckligt snabbt).

Fysiskt har han blivit mycket starkare, stabilare och rörligare. Han sitter obehindrat långa stunder, men kan inte sätta sig upp själv. Om man lägger honom på rygg vänder han sig över till mage inom loppet av ett par sekunder. Han tar sig runt lite i rummet genom att hasa sig baklänges samt genom att snurra och rulla.

IMG_2632
Hur hamnade han där egentligen?

 

 

Han tar en leksak i vardera handen och slår dem mot varandra, och bankar leksaker i bordet/golvet. Han försöker ofta stoppa nappen i våra munnar.

Flest leksaker vinner!
Flest leksaker vinner!

Kvällen innan åttamånadersdagen lärde han sig plötsligt också att ta sig framåt; kanske inte riktigt krypandes, men helt klart med inslag av krypande även om han delvis ålade/drog sig framåt också.

 

Förra veckans leverans (med favorit i repris #3)

Förra veckans leverans (med favorit i repris #3)

I paketet från Jollyroom som kom på posten förra veckan fanns inte bara H:s nya bilbarnstol, utan även lite annat smått och gott.

Bilstolen ligger fortfarande kvar i sin kartong; vi kommer att nöta på babyskyddet så länge det går. H har nog en 4-5 cm tillgodo längdmässigt, och säkert ett par-tre kilo kvar till maxvikten 13 kg. Vi får se vad åttamånaderskontrollen nästa vecka utvisar. Det är ju så smidigt att kunna klicka på babyskyddet på vagnen, och kunna bära H till och från bilen i det.

Det ingick ju ett tillbehörspaket också, med sparkskydd, två solskydd och skylt från Axkid. Sparkskyddet behövs inte ännu, och inte heller solskydden, eftersom babyskyddet har inbyggd solsufflett. Men den här har åkt upp, till B:s (inte så) stora glädje:

image

Sedan var det lite kläder från Petit Bateau också:

IMG_2679
Ett 3-pack bodys i strl 18 mån (81 cm). Ytterligare en favorit i repris, som ersätter tre likadana i storlek 6 mån (67 cm).
IMG_2680
En jättefin sparkdräkt, lite tjockare finstickad, i strl 18 mån (81 cm). 
IMG_2681
Ett par röda byxor (tights) i strl 18 mån (81 cm) och ett par tunna grå bomullsbyxor i strl 12 mån (74 cm)

Det blev ett par till Petit Bateau-plagg förra helgen, från den nyöppnade butiken i köpcentret, en fin body med pikékrage och en kortärmad och kortbent romper. På bilden nedan i sällskap mer H:s allra bästa ”Apis”, som han varit helt förälskad i sedan han var jätteliten.

IMG_2682

Nu köper vi storlek 18 mån (81 cm) när vi köper nytt från Petit Bateau till H. Han använder redan deras storlek 12 mån (74 cm), och har i princip helt vuxit ur storlek 6 mån (67 cm). Så de är rätt små i storleken, kläderna från Petit Bateau, och vi räknar med att 18 mån blir lagom till sommaren, när han är 10-12 månader.

I paketet från Jollyroom fanns också en prylficka ”Back seat organizer” att hänga på en av framstolarna i bilen, från märket Prince Lionheart, så att jag har någonstans att göra av allt jag behöver ha till hands när jag sitter i baksätet och håller koll på H. Den var på 50 % rea, och verkar väldigt bra. Jag har såklart redan hängt upp den, men har inte åkt bil annat än till köpcentret än så länge, så jag kan inte riktigt uttala mig om dess funktion ännu.

IMG_2748
Back seat organizer från Prince Lionheart

Jag slog även till på ett ”Nappy pack” från Dooky Design (också på rea): ett litet fodral som rymmer tre blöjor och ett paket wipes. Sidan som det ska vara wipes i har ett hål som man ska kunna dra upp wipes igenom, som är en mönsterskyddad feature som Dooky kallar ”Pull & Wipe”. Det fungerade inget vidare med det paket wipes jag testade med. Dagen efter att jag stoppat i wipes-paketet utan lock var hela nappy-packet genomblött; all vätska hade sugits upp i fodralet. Nu var det i och för sig ett paket av Icas Basic budget-wipes som svärmor köpt, och de har jag upplevt som blötare och löddrigare än t.ex. Liberos eller Pampers wipes. Så jag ska testa igen med andra wipes. Om man ändå först måste in och öppna paketet är det dock ingen större vits med just den funktionen. Men det var ju inte därför jag köpte fodralet, utan för att det är behändigt att ha några blöjor och ett paket wipes packade separat om man t.ex. har en större skötväska med sig i bilen och bara ska springa in på en rastplats för att byta blöja.

IMG_2676
Dooky Nappy Pack

Ytterligare en fiffig liten pryl jag hittade på rea-avdelningen var en orange haklapp, Explora Roll n Go Bib från Tommee Tippee. Den är ett mycket bra mellanting mellan de hårdare haklapparna med ficka, som fungerar bra men tar mycket plats att ta med sig, och de mjuka haklapparna som går att vika ihop men därför också lätt flyttas och skrynklas ihop av barnet under måltiden. Tommee Tippee-haklappen är gjord i ett tjockt men mjukare gummi/silikon-liknande material som är BPA-fritt, den är så mjuk att den går att rulla ihop till ganska liten storlek (skeden kan stoppas inuti), men sitter ganska stabilt på barnet under måltiden.

IMG_2736

Det allra roligaste i paketet var dock en ny bärsele! Jag slog till på en ekologisk Ergobaby, den vackra gröna Zen, när den på rea faktiskt låg på ett pris under tusenlappen. Jag har inte hunnit prova ut den ordentligt ännu, men är inte alls besviken hittills. Ungefär som jag förväntade mig efter erfarenheten med Ergobaby Stowaway är den som Stowaway, fast rymligare, mjukare och mer stoppad. Den har också en stor förvaringsficka för nycklar, plånbok etc som sitter utanpå barnets rygg. Och så vacker! Jag låter den mönstrade luvan hänga ner. Jag har inte riktigt fått till rätt injustering på remmarna ännu på de korta stunder jag provat, men jag känner att det kommer att bli bra det här.

image

Själv har jag enormt mycket träningsvärk efter tisdagens Mamma Boot Camp. Men är det någon smärta man välkomnar så är det ju träningsvärk. Jag är så glad att jag kommit igång att röra på mig igen!

Igår jobbade jag halvdag på kontoret. H sov djupt på morgonen, så jag lyckades smita ut obemärkt och hann till jobbet strax före åtta. Sedan hade jag ett möte som drog ut på tiden, så jag hann inte med någon buss från min arbetsort förrän 12.30. B skulle vara på ett möte inne i stan klockan 14. Vi fick köra en stafettöverlämning!

Våra vägar korsades vid en tågstation i närheten av där min buss kommer in, så jag kom halvspringande 13.30, just när bommarna gick ner för att släppa fram tåget B skulle med. B stod och väntade på mittplattformen. När bommarna öppnades bakom tåget, som stannat vid perrongen, hade jag busskortet redo att överlämna till B (vi delar på ett nu när bara en av oss jobbar åt gången), och han hade barnvagnen med H i beredd till mig. En snabb puss, sedan rusade han på tåget och jag promenerade hemåt med H. Effektiv likadelning!

Nu dags att återgå till jobbet efter kaffepaus och färdigställande av det här inlägget, som jag somnat ifrån efter påbörjande både igår kväll och på bussen till jobbet imorse.

H sov återigen gott på morgonkvisten, så jag kunde vakna 5.45 och vara ute genom dörren vid 6.25 och på jobbet några minuter före 8. Kanon att äntligen kunna hinna med en hel dags jobb utan att behöva sitta kvar sent på kvällen.

Vågar jag tro att vi är på väg att hitta en balans nu?