Mycket på gång!

Mycket på gång!


Världens gölligaste bäbi (hoppas ni fattar att jag fattar att det är min djupt subjektiva åsikt) är snart 6,5 månader, och är fullt upptagen.

Hon pratar och pratar, och jag tror till och med att det är två konsonanter hon bemästrat. Långa haranger av ba-ba-va-ba-va-va-va flödar från tidiga morgonen till sena kvällen.

Tidigare moves (brödkavelsrull och timvisarsnurr) har plötligt börjat varvas med knästående fram-och-tillbaka-gung. Hon är så stark att hon orkar stå upp en liten stund genom att hålla i ens händer. Snart bär det iväg, och jag kan inte fatta att jag sitter och hejar på istället för att förfasa mig över att den mobila fasen verkar komma tidigare med denna unge.

Hon blir allt bättre på att sitta själv, även om det fortfarande i regel slutar med att hon tippar över åt sidan eller hamnar ihopvikt som en fällkniv.


Inte så konstigt, om än frustrerande, att hon nedprioriterat det där med lära sig att gapa stort vid matning. Hon tuggar fint när maten väl är i munnen, men gapet är inte mycket att hurra för, och oftast kniper hon ihop munnen mitt på skeden. Hon har fullt upp med annat än att lära sig att äta.

Svårt för mamman bara, med H som tidigare erfarenhet. Han gapade stort som en fågelungel och var matglad från start. Nu sitter han förstås och petar i maten nästan jämt. Små delikatessköttbullar från frysen, varmkorv, hamburgare, köttfärssås och pannkaka är det enda en kan räkna med att han äter. Känns lite sådär, när en själv är matintresserad och gärna vill ge mat lagad från grunden.

Idag lagade jag lunch åt mig själv och två barn. Bara jag åt.

H verkar fungera fint på stora avdelningen på förskolan, och den tidigare lämningsgråten är helt som bortblåst. Han har börjat lära sig att säga tack vid matbordet (på förskolan alltså) och komma när fröknarna ringer i hemgångsklockan. Hemma är det mest gnäll, skrik, bråk och matvägran. Men det är väl som det ska i hans ålder. Det är dock svårt att veta om en ska skratta eller gråta när alla måltider har varianter på följande konversation:

”Vill du ha ost?”

”NEEEJ, INTE OST!”

”Okej.” *Lägger ost på egen smörgås*

”VILL HAAA OSTEN!”

”Okej” *Lägger ost på barnets smörgås*

”INTE DÄÄÄR! HÄÄÄR” *Pekar på sin assiett*

Varpå barnet får ost på sin assiett, som han sedan inte ens petar på. Suck!

Eller när han suttit och petat i maten en halvtimme och ätit en kvarts fiskbulle, en halv minipotatis och en tesked riven morot. Förklarat sig ”mätt” och ”färdig” fem gånger. Och jag börjar duka av.

”NÄÄÄÄJ! VILL HAAA MAATEN! MIN MAAT!” *förtvivlade skrik och storgråt*

”Okej, ät färdigt din mat då.”

Och han petar i två minuter till innan han återigen är ”mätt”. Dubbelsuck.

Nämen om jag skulle ta och blogga lite, kanske…?

Nämen om jag skulle ta och blogga lite, kanske…?

Återigen har jag haft en period med mest instagramuppdateringar. Because of…livet, eller nåt?

Jag kan inte begripa hur andra flerbarnsföräldrar finner tid att blogga regelbundet. Jag hinner då rakt inte, även om viljan finns. Jag hinner inte ens läsa andra bloggar i den utsträckning jag skulle önska.

Varje dag är det kanske 3-5 saker jag känner att ”Åh, det här vill jag skriva om!”, men sen blir det inte av, och när tiden väl finns har jag glömt. Eller så känns det galet obsolet att blogga om vad som hände i förrgår. 

B lämnade familjehemmet före sju imorse, för att bila ner till någon sorts ljudnördsevent på västkusten. Tacknämligt vaknade L inte förrän halv åtta. Rätt omgående tog jag upp henne, så att H skulle få sova färdigt. Hann både dricka kaffe och administrera gröt (utan Morgonpasset i P3, för nu är det sommar och tramsiga vikarier :-(, och saknaden är stoor) innan H kom klättrandes uppför trappen strax före nio. 

Vid 11-tiden kom morfar med fru till undsättning och lånade med sig H över dagen. L sov middag en bra stund, men var sedan rätt gnällig och kinkig. Jag vet inte riktigt vad som felas henne. Kanske är det magen, för hon har blivit rejält hård i den sedan vi börjat med fast föda i större utsträckning. Inte förstoppad per se, för UT kommer det ju, synbarligen utan större umbäranden. Men det är små hårda bollar, uppemot tio gånger om dagen. 

Hon har börjat äta ganska bra – en stor skål hemgjord gröt på quinoa-, hirs-, och boveteflingor med malda pumpakärnor, en skvätt olja och mosad banan till frukost. Uppemot en halv barnmatsburk till lunch, och en stor fruktklämmis till mellis. Till middag kör vi fortfarande ersättning, och hon ammar lite som det faller sig. Mest på natten, men ett par gånger på dagen också. Barnmatsburkarna är på sin höjd halvintressanta, men hon gillar verkligen att smaka på vår mat – som små bitar mjukt bröd, ris och banan eller annan mjuk frukt. 

Jag har inte vågat ropa hej ännu, men hon har verkat klara mjölk (i min kost) bättre. När vi åkte på kryssningen hade farmor glömt att boka mjölkfri kost åt mig, och jag bestämde mig för att testa och se hur det gick. Det hade ändå gått några veckor sedan senaste ”försöket” att äta mjölk. Och det gick…bra? Inga synbara reaktioner alls under kryssningen, och inget därefter heller. Jag har ju inte typ druckit mjölk eller satt i mig hela tallrikar fil eller yoghurt, men ändå ätit lite mjölkprodukter nästan dagligen i ett par veckor nu. Hon har reagerat på tre sätt tidigare: skrikighet, gaser och ilsket röda utslag. Men de senaste två veckorna: ingenting. Hoppas det inte är så att hon börjat reagera på min kostomställning nu…?

Jag ska koka lite katrinplommonpuré imorgon och se om det hjälper. Det kan ju vara den snabba över

— — — — — 

…och där vaknade först ett, och sedan ännu ett, barn under min stund med min telefon och ett glas vin igår kväll.

Det var ju kul så länge det varade…

 Två timmars egentid med två sovande barn fick jag i alla fall. 21.30 till 23.30. Först lagade och åt jag middag, sedan blev det egen fritid på riktigt. I…trettiofem minuter, kanske? Och så undrar jag varför jag aldrig hinner blogga…

En somnade i alla fall vid kvällspromenaden kl. 21. Den andra krävde ett blöj- och vagnsbyte innan hon gav upp en halvtimme senare

Men vet ni, nu skickar jag bara upp detta, istället för att låta det bli ett av typ trettiosju inlägg som påbörjas, sparas som utkast och sedan raderas när det gått fyra dagar, och det känns överspelat.

Bredvid mig i sängen ligger en liten skrutta och övar på sin första konsonant. Igår kväll övergick det vanliga vokalstinna lådhållandet från vagnen plötsligt till ett ba-ba-ba-ba-ba-ba. Hon har väckt storebror också, så nu är det dags att gå upp och utfodra avkommorna.

God morgon!

H:s sjuttonde månad

H:s sjuttonde månad

Jag tänkte komma i fas med månadssammanfattningarna igen, så här kommer inlägget om den nyligen passerade sjuttonde månaden i H:s liv!

IMG_0010
Suddig, men glad.

Månaden börjar med att i vart fall jag och H fortfarande lider av sviterna från förskolepesten som drabbat oss ett par-tre veckor tidigare. Precis före jul tar vi med H till vårdcentralen för andra gången, eftersom han hostar förskräckligt på nätterna och är väldigt rosslig. Ena lungan låter lite illa, och öronen är lite röda, men annars inget nytt. Helt frisk blir han inte förrän efter nyår, bara några dagar innan nästa förkylning slår till. Hög feber, nästäppa och allmän misär får honom att bara skrika en hel dag, som jag genast utser till den dittills sämsta dagen med honom. Varken nässprej, babymist, näsdroppar, näsfrida, paracetamol, kramar eller tutte hjälper.

Under julen flänger vi runt, med julafton hos farmor, mellandagsmiddag hos morfar, ett par dagar hos mormor före nyåret, som firas tillbaka hos farmor igen. Det fungerar bra för det mesta, och han är glad i att ha mycket folk runtomkring. Efter att ha fått paket till höger och vänster i ett antal dagar börjar han begripa att det kanske finns något roligt i dem, men behöver fortfarande hjälp att öppna dem.

IMG_0098
Julklappsutdelning nummer 2, hemma på juldagen. Alla var till honom!

Vi besöker också Skansen för första gången som barnfamilj på annandagen, vilket nog kan bli en tradition (när vädret så tillåter). H gillade de små lejontamarinerna och krokodilerna på akvariet bäst.

(Vi skaffade ett familjeårskort på Skansen, så det blir nog en del besök framöver. Det är ju verkligen ett bra resmål för dagsutflykter, där en ibland kan slå på stort med mat på restaurang och inträde till akvariet, medan en ibland kanske bara tar med lite matsäck eller korv att grilla, och nöjer sig med att gå runt och titta på djuren ute i parken.)

Han är enormt mammig nästan hela månaden, och pappa duger inte till mycket. Han ammar också väldigt mycket hela månaden, men börjar de sista dagarna trappa ner till en mer ”normal” ska-snart-sluta-amma-nivå på ett par gånger per dygn, under småtimmarna/tidig morgon.

Han börjar äta väldigt bra efter att alla sjukdomar fördrivits. Gröten gör comeback på frukostbordet, och han äter en hel vuxenportion med mosad frukt i. Vi får till och med hjälpa till med en annan sked, så länge han får gegga bäst han vill med sin egen sked. Det håller dock bara i sig någon vecka innan han vid slutet av månaden blir kinkigare igen. Ställer till stora skrik-fester så fort det vankas middag, och är helt oberäknelig i att samma mat kan vara supergod ena dagen, för att helt ratas nästa dag.

Han är dock helt vild i allt vad godis och sötsaker heter, och har riktig falkblick när det gäller att hitta sådant vi försökt hålla undan från honom. Och då ger vi honom i princip aldrig sådant ”med flit”, utan han kan få smaka någon liten bit av en bulle eller liknande då och då, om han kommer på oss med att äta sånt och kräver att få provsmaka.

IMG_0286
Blir påkommen med att ha tjuvat en skumtomte från köksbänken.

Sömnen är generellt orolig, och han vaknar flera gånger under kvällarna. I bästa fall somnar han om med napp och gos, i värsta fall är det bara att välja mellan att ta upp honom en stund (om vi höll på ett kolla på någon film eller så) eller att gå och lägga oss med honom.

IMG_0022
Öppnar dörrar, alldeles själv.

Även om han utvecklas mycket fysiskt, genom att bli snabbare, starkare och stabilare och få bättre finmotorik (springer,klättrar, öppnar dörrar, staplar saker och stoppar saker i varandra), så är det kommunikationsförmågan som utvecklas mest denna månad. De första riktiga orden kommer: ”mamma” som ord och inte bara som lång klagovisa ”ma-ma-ma-ma-ma”, ”pappa”/”baba” gör både pappan och mig varma i hjärtat så här under mammighetens högsäsong. ”Kah” betyder både katt och anka, ”pah” kan förutom pappa även referera till trappa och apa. De ljudhärmande orden ”maomao”, ”nomnom” och ”bwumbwum” hänger kvar.

Han börjar nicka för ja, och skaka på huvudet för nej, och -shit!- vad mycket han egentligen förstår! Vi hade ingen aning om att han hade så stor koll på vad vi sade, vilket även märks när vi pratar i telefon med andra och pratar om att åka tåg eller om att han äter en massa klämmisar. Då kan vi plötsligt höra ett ”tuff-tuff”-ljud (Ja, det är hans mor som lärt honom att tåget låter som det lät för hundra år sedan: tschuck-a-tschuck-a-tschuck, typ…), eller så står han framför en med en klämmis han hämtat i köket. Han pekar på saker han vill ha, hämtar fjärrkontroller när han vill se på ”I drömmarnas trädgård”, hämtar nyckeln till altandörren när katterna vill gå ut.

Böcker börjar bli intressanta på riktigt. Han hämtar dem och vill att vi läser, eller sitter själv och bläddrar. Helst böckerna om Binta, Babo och Lalo, som ska läsas om och om och om igen.

IMG_0018
Favoritböckerna, ska läsas mest hela tiden.

Det blir ordentligt med snö efter helgerna, och han får sin första pulka, och får pulsa själv i snön för första gången. Pulkan är kul så länge det går fort, och snön är spännande.

IMG_0372
Liten kåldolme på vinterpromenad i vagnen.

Han får en större bilstol till slut, efter att ha vuxit ur babyskyddet helt och hållet. Hur mycket han väger och hur lång han är är oklart, men han har storlek 86 eller 86/92 i allt. Det sistnämnda är rejält stort än så länge, men det förstnämnda känns inte lika stort som det gjorde för någon månad sedan. Men vi får ge oss till tåls till 18-månaderskontrollen innan vi får veta hur han utvecklats. Han var 79,5 lång och vägde 11,8 kg sist vi var på BVC, när han var nyss fyllda 13 månader. Längden har han nog vuxit mycket på, det märks på kläderna, men jag är osäker på vikten. Det har ju varit både matvägran och sjukdomsperioder de senaste månaderna, så han har nog gått ner lite i perioder. Kanske väger han 12,5-13 kilo nu?

Det är inte klokt att denna lilla grabb var en fyra-femmånadersbebis vid den här tiden förra året. Vad mycket som hänt sedan dess, och vad snabbt tiden har gått!

IMG_0123
Stor kille fikar i egen fåtölj på Espresso house efter Skansen-besöket.
Grötperspektiv

Grötperspektiv

För precis ett år sedan idag fick H sin första smakportion gröt. En dryg matsked lös mannagrynsgröt med lite väl moget päron varsamt nedskrapat med en sked.

image

Han älskade det. Som allt annat då.

Från detta gick vi till hemgjord gröt på boveteflingor och hirsflingor med först mannagryn (och senare andra gryn), kallpressad rapsolja, nyponskalsmjöl/gojipulver och mortlade pumpakärnor samt olika mosade/rivna frukter. Vid bara 9-10 månader satte han i sig hela frukostskålar fulla av denna gröt, som om han helt saknade botten.

Sedan kom äta-själv-krisen när han var runt året. Vägrade matas. Kunde inte äta gröt själv. Jag gjorde bars av gröten, som han åt ett tag.

Därefter var det kräsenhets-krisen, då han knappt ville äta alls. Frukosten fick oftast bli bröd utan något på, smoothies eller frukt. Basically vad som än råkade gå ner just då. Ingen gröt alls.

Och nu, vid 16 månader, kan han äta med sked själv, och har faktiskt sedan ett par veckor lättat lite på matningsförbudet. Så nu får han ofta gröt på morgonen igen, och äter varannan sked eller så själv, medan vi tillåts stötta upp med en matningssked varannan gång. Nu får H ingen specialmat längre, så det blir micrad gröt på havre/quinoa-grötblandning från Frebaco, med en liten hutt rapsolja för magen och rivet äpple eller päron eller mosad banan och kanske lite malen kanel eller ingefära som smaksättning. De senaste morgnarna har han glatt satt i sig en hel portion på 1 dl gryn med en hel frukt.

Ja, det var ett år i gröt, det.

H:s trettonde månad

H:s trettonde månad

IMG_4014

Livet har sprungit på så snabbt att jag helt glömt bort att sammanfatta H:s trettonde månad, och nu är det plötsligt bara en dryg vecka kvar tills den fjortonde månaden når sitt slut. Men bättre sent än aldrig, här är månadssammanfattningen för förra månaden, den första på hans andra år i livet. Inte klokt.

Vi är på tolvmånaderskontroll på BVC dagen efter H:s ettårsdag, och han väger då in på 11,43 kg och är 77 cm lång. Huvudomkretsen är 48,5 cm. Ettårsvaccinationen går bra, förutom att han får en knöl under huden som stannar kvar i flera veckor. Och att han kissar extremt mycket i ett par dagar efteråt.

Denna månad växer han ur de flesta kläderna i storlek 74, som han faktiskt kunnat använda ett helt halvår! Storlek 80 är inte heller så rymlig längre, och vi köper nytt i storlek 86 och 86/92, som dock fortfarande är ganska stort. Vi använder mest Pampers blöjor, i storlek 4.

Matkrånglet börjar på allvar denna månad, eller snarare matningskrånglet. Han vill inte äta gröt eller burkmat längre, eller vill framförallt inte bli matad, och bara kniper ihop munnen och vrider bort huvudet så fort vi försöker mata honom. Att låta honom äta mer själv hjälper inte något vidare; viljan är större än förmågan, och han får inte i sig så mycket. Förutom smörgåsar, pizza och hamburgare då, som han glatt petar i sig ganska mycket av. Vi tar till distraktion, och plockar fram leksaker och tidningar, dansar en liten dans, sjunger en liten sång. Allt för att peta i honom mat medan han är för upptagen för att tänka på att han blir matad. Tydligen är det helt fel att distrahera ett barn för att få det att äta. Men vad göra man annars?

Han ammar fortfarande ihärdigt på kvällar och nätter. Jag är less på det, men försöker stå ut ett tag till. Men det är inte alls mysigt längre. Han kastar sig fram och tillbaka mellan brösten, ska ha än det ena, än det andra. Klättrar halvt upp på mig och sliter i kläderna för att förse sig själv.

Mest är han väl en glad liten skit, som börjar leka själv med sina leksaker, börjar peka och fråga vad saker heter, tycker om att gå till lekplatsen, är galen i djur och bilar och säger ähähähähäh när han ser ett får (eller något annat vitt djur) och bwumbwumbwum när han ser en bil. Älskar lampor och förstår sambandet mellan knapp och lampa. Pekar på strömbrytaren på väggen för att få mamman att tända och släcka. Han tycker om att titta på ”I drömmarnas trädgård” och animerade barnvisor från ”Little Baby Bum”, även om de är på engelska.

Men han sover oroligt och matvägrar, samt lider av stor separationsångest/mammighet, vilket får mamman att misströsta vissa dagar, när det känns som att det bara är bråk om allt. Inte vill han sova, inte vill han äta, och mamman får inte ens gå en meter ifrån honom utan gråt och skrik.

Han lär sig att ställa sig upp och stå utan stöd, medan han klappar händerna åt sin egen bedrift. Månadens sista dagar provar han att gå ett-två steg utan stöd.IMG_4161IMG_4165IMG_4085

IMG_4465

IMG_4246

Mamman vinner! Delvis.

Mamman vinner! Delvis.

I går kväll kastade jag nog in handduken före H. Jag vet inte så noga. Aptrött var jag i alla fall när jag kröp ner i sängen för att natta min lille tok. Hans nya grej de senaste dagarna är att först amma, sedan härja runt. Sedan sova. Kanske.

B hittade i vart fall oss båda sovandes tvärs över sängen ett par timmar efter att jag skulle ”natta” den lille. Jag TROR att jag då, eller kanske senare, hoppade ur jeansen. Linserna och smyckena hade jag på mig när jag vaknade på morgonen. Vilket så klart var relativt tidigt, eftersom H tycks ha för vana att vakna en eller ett par tidigare när jag är hemma jämfört med när jag gått till jobbet innan han vaknar. Suck…

Det grötvägrades så klart, och barnet fick en ostmacka till frukost. Det var jag inte helt nöjd med, så efteråt testade jag en ny grej; jag bakade bars av hans gröt.

Jag tog två deciliter av de grötgryn vi brukar använda (Frebacos havre/quinoagrötblanding, samt hirsflingor och boveteflingor), lade till en skvätt rapsolja, lite nyponskalsmjöl, mortlade pumpakärnor och en mosad banan. Utöver detta, som vanligen ingår i gröten, lade jag till ett par teskedar honung för att bokstavligen ”sweeten the deal”, en liten nypa vaniljsocker för att få den där nybakat-doften, och lite kokosflingor. Sedan formade jag fem bars på en plåt med bakplåtspapper och gräddade 20 minuter i 200°C (15 minuter hade nog räckt). Och han åt upp en hel kaka – jag vann!

IMG_4710

Jag tänker att det är bättre att söta lite, och han äter nyttigheterna, än att han ska leva på mjukt bröd med smör och ost.

Sedan ville han bara sova middag i en timme. Jag lagade korv stroganoff till lunch, som han petade i sig i vart fall en liten portion av. Därefter läste vi böcker, sjöng, klättrade hela vägen uppför trappan till övervåningen, och han sov slutligen lite till under sen eftermiddag. I vår Bugaboo Bee3 Van Gogh, som jag klätt i vinterskrud. Den blev så fin, och H gillade uppenbarligen åkpåsen också, eftersom han sov i en och en halv timme, trots att det blev lite svettigt.

IMG_4714

Igår begick jag lite torghandel, och handlade skinnvantar till både mig och H, samt en ny ryggsäck till mig.

IMG_4713

H fick prova sina vantar idag och verkade väldigt nöjd med dem. Jag älskar varma skinntumvantar till vintern. Blir det riktig kallt brukar jag köra med sådana där tunna skidvantar som man har under skidhandskarna under också. Tills jag glömmer allihopa på bussen, vilket ofrånkomligen sker en eller ett par gånger varje vinterperiod. Jag skulle behöva sådana där klämmor som håller fast vantarna i jackärmarna på barn.

IMG_4712

Ryggsäcken är i textil med läderdetaljer, och jag är helt förälskad i den. Den ska bli min nya jobbväska. På sistone har jag växlat mellan vanlig axelremsväska och min gamla ryggsäck, en gigantisk svindyr sak från Arcteryx.

Den förstnämnda blir jag helt ramsned av på grund av dator och papper och annat som är tungt, och den sistnämnda kan nog vara mitt sämsta köp någonsin. Jag beställde den över nätet efter att ha läst lyriska recensioner om dess förträfflighet som jobbväska för dagspendlare, bara för att finna att den var enorm och tung, men ändå inte rymde nästan någonting. Jag avskyr den typen av väskor, där det finns hundra fack, men de antingen går in i väskan och stjäl allt utrymme där, eller är helt platta och inte går att få in något i. Min nya ryggsäck rymmer allt jag behöver till jobbet, men är ändå liten och nätt. Och det fanns hur många bra fack som helst både inuti och utanpå – till och med ett vadderat fack för datorn. Och kostade bara 448 kronor!

Det är så lustigt med H – vi har tyckt att hans språkliga utveckling har stått still ganska länge, kanske till och med gått tillbaka jämfört med för ett par månader sedan. Men nu tjattrar han plötsligt på och pratar ett väldigt varierat nonsens mest hela tiden. Det är tydligt att han liksom lade talet på hyllan ett tag för att fokusera helt på att lära sig gå. Nu går han nästan obehindrat, och har börjat prata igen.

Till middag åt vi ugnsbakad lax med pommes duchesse och haricots verts. (Jag gjorde ett försök till hollandaisesås för första gången också, som inte blev helt oävet, men behöver en del justeringar.) Mums, tyckte både vi och H. Det här var nog första dagen som jag inte matat H något alls, utan han har fått äta helt själv hela dagen. Nog har jag försökt hjälpa till med en sked här och där, men nejdå, det har han inte tillåtit.

Nattningen blev mig övermäktig. Efter att jag ammat, och stått ut med härjande och bökande en lång stund somnade han äntligen. För att vakna så fort jag stoppade ner honom i hans säng. ORKA! B kom dock och avlöste, så det ordnade sig.

Vi bytte torsdag och fredag denna vecka. Nu har jag fyra timmar på mig att sova innan jag ska upp för att jobba. Har jag tur får jag två timmar innan H vaknar och ska komma upp till mig för att amma. Heja mig!

Matbråk och sovstök

Matbråk och sovstök

Ja, så var det dags igen. Eller, rättare sagt, det fortsätter som förut men blir värre och värre.

Varje måltid blir till en kamp. Och det enda som får H att äta är att vi distraherar honom så mycket att han gapar på reflex och äter utan att riktigt tänka på det. Det har gått lite upp och ner på sistone, men nu känns det som att vi måste ge upp och ändra vår hantering av H vid matbordet.

Jag läste den här artikeln och… ja, det där är ju vi. Föräldrarna som kallar in cirkus Brazil Jack till matbordet för att få telningen att äta. Vi går i taket av stress, och barnet sitter där och skrattar mer och mer åt oss ju mer desperata vi blir.

Idag åt vi frukost och fikade tillsammans på det lokala kaféet, och hade med oss gröt till H. Men den ville han så klart inte äta när han såg att det fanns frallor och wienerbröd på bordet. Så han fick smaka medan vi åt, och så tänkte vi försöka med gröten igen efter att allt annat på bordet försvunnit. Men det gick inte vägen det heller. H matvägrade och satt och pekade på en annan kafégästs macka och gnällde.

Jag värmde på gröten när vi kom hem, och då åt han den till slut efter mycket lock och pock och hundra leksaker på bordet. Så här kan vi inte ha det. Problemet är att hans förmåga att äta själv inte är direkt på topp, och han brukar bara ta några tuggor och sedan mest kladda.

Vid lunch fick han i sig knappt en halv portion lasagne från Hipp, trots att han fick kladda själv hur mycket han ville iklädd sin Babybjörn Eat and Play Smock, med en mugg mjölk, utan lock och allt, att hälla i sig (på sig) själv.

Han fick i sig en klämmis på egen hand lite senare, medan jag stod i köket och bakade. (När jag kom hem igår kväll var köket i kaos, klockan var halv åtta och jag hade inte minsta lust att påbörja köttfärssåsen vi hade tänkt oss till middag. Så köttfärsen fick åka ner i kylen, och B fick åka till den lokala indiern och plocka upp en alternativ middag. Och med hänsyn till de generösa portionerna hade jag en färdig måltid kvar idag också. Men jag ville ha bröd till, så jag gjorde egna chapati i eftermiddags.) När jag åt min mat ville H upp till bordet igen, och åt av brödet med god aptit.

Till hans middag försökte jag värma upp barnmaten från lunchen, men nej, det gick inte hem alls då, och han fick inte i sig en enda sked. Men mer chapati gick bra. Och ett ägg, som jag i ren desperation stekte på för att ungen skulle få i sig NÅGOT annat än vitt bröd till middag. Och det åt han faktiskt upp till sista smulan.

Jag har verkligen önskat att han skulle acceptera att bli matad åtminstone någon måltid per dag tills han lärt sig äta med sked själv, för det är så svårt att servera fullvärdig mat som han både KAN och VILL  peta i sig själv. Och som inte tar halva dagen att få i ordning. Men det finns nog ingen annan utväg nu än att skippa burkmaten, och kanske även gröten.

Och sömnen sen…! Han härjar och kryper runt i sängen och ska amma hur ofta som helst under natten. Om jag råkar ha vänt mig ifrån honom stortjuter han. Vid nattning har han de senaste två kvällarna inte somnat under amning, utan han ammar färdigt, hugger fatt i en napp och börjar krypa och böka runt i sängen. Somnar ofta till slut, men vaknar lätt när han läggs ner i sin egen säng. Och då är det bara att börja om från början igen. Jag orkar verkligen inte ha timslånga nattningar. Och jag orkar inte hålla på och fortsätta amma fast jag är så less på det, om det inte ens kan få honom att somna längre, utan mest bara gör att han härjar värre under natten.

Men dagen har faktiskt varit ganska bra ändå. Jag har bestämt mig för att sluta ”ta striden” vid matbordet, utan bara erbjuda mat och inte försöka tvinga eller lura i honom den. Han kommer inte att svälta ihjäl. Och han somnar alltid förr eller senare på kvällen. Han är inte alltför bråkig då heller, utan det tar bara tid. Jag klarar det här. Vi klarar det här. Det går över.

Ungen. Nästan gratis just nu.

Ungen. Nästan gratis just nu.

H vaknade 07.20. Pigg som en lärka satt han i sängen och förhörde mig om vilka djur och växter som var avbildade på påslakanet.

IMG_4634

Jag gnuggade gruset ur ögonen, bet ihop och hasade upp för att göra gröt. Han bråkade sig igenom frukosten. Hans nya bästa är att glatt äta från skeden vid matning, för att sedan demonstrativt skjuta ut tungan med matklumpen mitt på och låta den falla ner över haklappen. Eller så hjälper han till med näven och sitter och kramar och squishar med maten tills ALLT är kladdigt. Och han sitter och flinar mot mig medan han gör detta, uppenbart provocerande.

Mamma hade inte gått upp ännu, så jag tog sedan med mig junior in i vardagsrummet, plus en kopp micrat kaffe och påsen med Polly-puffar med havssalt jag hade köpt till tågresan. Tänkte att han kunde leka medan jag fick i mig kaffe och socker för att vakna till. Han kom dock genast på mig i mitt godisätande och krävde högljutt att få smaka…

Var sådär tröttgnällig som han är när han inte sovit tillräckligt. Men varför SOVER du inte längre då, skitunge?!?

Sedan somnade han. Har nu sovit i över två timmar. Och här sitter jag. Vaken men trött, medan lillgrisen trynar.

image

Igår sov han två omgångar på dagen. Båda i vagnen medan vi var ute och gick, så klart. Han sover väldigt bra i vår Bee3.

 

IMG_4626 IMG_4624

Sedan levde han rövare fram till 21.

Undrar om han vill leka en stund med mormor senare idag, så att jag kan ta en liten, liten tupplur?

Dagar när ALLT är en kamp

Dagar när ALLT är en kamp

Tjolahopp, nu var det mammaledig tisdag igen. Klockan är lunch, och dagen har hittills bestått av bråk, bråk och bråk. Och lite mer bråk.

Lilleman vill inte äta sin gröt. Inte ens när han ges fria händer att i princip kladda själv hur han vill med den. Vill inte ha smörgås heller. Kanske leverpastejen ovanpå, men resten kastas iväg. Vill inte ha persika heller. Eller vatten. Går inte att distrahera med leksaker, för de åker samma väg som maten – ner på golvet med ett ilsket kast! Den lilla munnen knips bestämt ihop så fort jag försöker ge honom något. Allt jag erbjuder bemöts inte bara med ett frånvänt huvud och en sur knipmun, utan med ett ilsket och ledset panikskrik och stora krokodiltårar. Som att jag slagit honom, när allt jag gjort är att hålla fram hans vattenflaska, eller sträcka fram en bit persika.

När jag lyfter ner honom från stolen (efter att han försökt klättra ur den så många gånger att mina ”NEJ! SITT NER I STOLEN!” kommer i stora arga versaler istället för smeksamma små gemener) är detta också fel. Han gråter tröstlöst när jag sätter ner honom. Får inte gå ens två meter bort, fast jag är helt inom synhåll. Plötsligt ska han bäras runt i famnen. Denna klängighet är på en helt ny nivå. Tänker att han kanske är ledsen över att vi blivit ”osams” vid matbordet, och sätter mig i fåtöljen och kramar om honom. Ungen förvandlas genast till en tallrik fil som rinner ner ur famnen. För att sitta på golvet och gråta.

Lilleman vill inte sova. När klockan blivit 11 är han jättetrött, ännu kinkigare och ännu ledsnare. Det är en helt underbar sensommardag ute, ljum med bara milt solsken genom molnen och en lätt bris som susar i träden. Jag tänkte att han skulle få sova middag i vagnen, så kunde jag sitta och ta en kopp kaffe och pilla med datorn och njuta av lugnet. Vår uteplats är min favoritplats på jorden så här års.

IMG_4076

Men lilleman vill INTE sova i vagnen. Jag hör att hans protester nu är hans typiska tröttgnäll, så jag tänker att han nog kommer att somna snart. Jag provar att ställa vagnen på olika ställen, alla nära och med mig inom synhåll. Men han sparkar på allt han kommer åt i vagnen, får tag på en flärp på insidan av suffletten och drar så hela suffletten blir konkav. Kinkar. Jag går och stoppar om, smeker den lilla kinden, småpratar och ger tillbaka nappen så fort han gråter, han blir lugn tillfälligt. Men han kämpar emot sömnen och börjar gråta om och om igen.

När jag är hemma brukar det vara tutte i vår säng som gäller för att han ska somna. Sedan lägger jag ner honom i spjälsängen. Men en sån här dag känns det fel att ligga inne i vårt muggiga sovrum, och han har också börjat sova kortare och kortare stunder i spjälsängen på dagen. Jag har  inte heller lust att ALLTID behöva lägga mig med honom i sängen en halvtimme eller mer för att han ska somna. När B är hemma med honom somnar ju H fint utan att amma, och även när jag ger mig ut och promenerar istället för att sitta hemma på förmiddagen. Så jag vill inte ge med mig den här gången. Han är ett år, och ammar varje kväll vid läggdags, och vaknar under småtimmarna för att komma upp i vår säng och amma ända fram till morgonen. Han KAN somna utan att få tutte. Somnar han inne har jag dessutom svårt att höra honom om han vaknar om jag själv sitter i trädgården. Han har inte längre ro att amma på annat sätt än när vi ligger i sängen, så att amma sittande ute är inget alternativ.

Våra vänners två-och-ett-halvt-åring brukar kunna somna sittandes i någon av föräldrarnas famn både på kvällen och mitt på dagen. Ute på restaurang eller i trädgården, eller hemma vid middagsbordet. Det gjorde H också, som bebis. Undrar om vi kommer att komma tillbaka dit? Jag kan inte minnas senast han somnade i min famn, men det måste vara flera månader sedan. Innan han kunde krypa, definitivt.

Jag sätter vagnen bredvid min stol och börjar skriva det här inlägget, medan ena handen ständigt är i fart med att rätta till filt, smeka fjunhårig hjässa och stoppa tillbaka napp. Han somnar till slut, och jag drar upp sovkokongen över vagnen och ställer den i den lugnaste och skuggiga vrån bredvid trappan.

IMG_4077

En dryg timme tog det. Jag häller ut dagens tredje iskalla, knappt halvdruckna kopp kaffe i rabatten. Eller snarare: det vilda buskage av gräs och sly som vuxit upp runt uteplatsen och där vi länge tänkt plantera en häck. Men jag tycker det är rätt fint som det är, det passar en naturtomt, och jag gillar kontrasten mellan den ordnade stenläggningen och den vildvuxna remsan uppe på stödmuren.

IMG_4079   IMG_4078

Jag häller upp en ny kopp kaffe från termoskannan, och ska ta itu med planeringen av veckans matinköp. Rätt mör efter förmiddagen; sådana här dagar suger liksom musten ur en redan från start.

IMG_4075

Planen för dagen: en lång promenad ner mot kontors- industriområdet för lite thaimat till lunch (skafferiet gapar tomt), förbi någon lekpark där H kan härja runt en stund, en sväng ut mot skogen och motionsspåren, som jag kan följa mot handelsområdet på andra sidan villastaden, kanske en liten glass som belöning i matvarubutikens kafé medan lilleman får en klämmis, och sedan matinköp och tillbaka hemåt.

Förhoppningsvis är plutt på bättre humör efter sin sovstund. Jag känner mig helt sämst som mamma när det blir så här. B och H hade det bara fint tillsammans igår, men för mig blir det bara bråk. Barnet är detsamma, så det måste ju vara något jag gör galet?

Matvägran

Matvägran

Ett år klarade vi med en unge som åt allt och älskade allt. Eller, ja… ett halvår om man räknar bort det första halvåret när tuttmjölk, ersättning och D-droppar var det enda som serverades.

Nu vill H plötsligt inte alls äta sin burkmat. Han bara gråter och vänder bort huvudet. Han vill endast äta bröd/kex och frukt. Inte ens att få ”hjälpa till” med egen sked har varit lockande.

De senaste dagarna har det varit en kamp med burkmaten; den går bara i om han är så pass distraherad av annat att han gapar på ren reflex när skeden närmar sig munnen. Jo, det har hänt att mamman stått bredvid bordet och spexat, sjungit och dansat, medan pappan matat. Saker man inte trodde man skulle göra innan man plötsligt fann sig själv göra det…

Morgongröten går i vart fall bra. Men det är typiskt att det alltid är någonting som strular; när sömn och nattning för en gångs skull fungerar bra, då blir det matvägran istället…

IMG_3742IMG_3818IMG_3949