Krasslig bebis, men det är i alla fall fredag!

Krasslig bebis, men det är i alla fall fredag!

Det verkar som att förklaringen till att lillasyster var så arg och ledsen hela dagen igår är att hon är lite förkyld igen. Hon är täppt i näsan, och magen har varit lite i olag, med två bajsblöjor, två ”pruttblöjor” och en hel del kräk igår. Förhoppningsvis blir det inte mer än så.

Idag är hon trött, och har till och med somnat så djupt att hon kan sova bredvid mig i soffan istället för på mig. Och är det inte typiskt bebis att föredra att ligga i soffan med amningskudde och den vanliga filten istället för den särskilt inköpta och omsorgsfullt bäddade bebissängen som skulle vara hennes sovplats i vardagsrummet?

Jag har fått plocka upp datorn och ska se till att utnyttja detta ovanliga tillfälle till max. Så det få bli ett snabbt inlägg här innan jag tar itu med allt annat jag har behövt göra på datorn, men inte kunnat göra på grund av bebis i famnen.

Igår kväll sov hon en liten stund i sin dagbädd på kvällen, och jag fick äntligen chans att packa upp kläderna som jag beställt från JNY colourful kids:

En i mitt tycke lite väl ”pojkig” samling kläder till H, men jag kan inte motstå lockelsen i att få se glädjen i hans lilla ansikte när han får syn på kläderna med utryckningsfordon. Han är helt tokig i kläder med fordon på, och går och pekar och kommenterar när barnen på förskolan har brandbilströjor och traktorbyxor. Tröjan med höstmotiv var mammans val, och liksom de svarta baggybyxorna i manchester var den på rea.

Fordonströjorna och byxorna i storlek 104, och hösttröjan i 110. Det är svårt att veta hur snabbt han kommer att växa framöver, men storlek 98 är precis lagom nu, så det känns dumt att köpa mer kläder i den storleken. Han använder redan en hel del kläder i storlek 104, och de är inte jättestora. De svarta byxorna i storlek 104 ser dock helt enorma ut, men ska ju å andra sidan vara ”baggy”, med muddar både upp- och nedtill.

Hela anledningen till beställningen var såklart det underbara mönstret med ryska dockor. Jag hade sett bodyn på nätet redan under graviditeten, men vågade mig inte på att beställa den innan födseln. Helst klär jag mina barn könsneutralt, men är (tyvärr) ännu inte helt bekväm med att klä dem i kläder som är starkt kodade till det andra könet. Så jag hade inte köpt den rödrosa babusjka-/matrjoskjabodyn till en pojke, även om jag vet att det är lite inskränkt. Nåväl, det blev en flicka, och jag fick chans att köpa den efterlängtade bodyn. Bodyn med blommönster i samma färger, och röda byxor som passar till båda överdelarna, var också kärlek vid första ögonkastet.

Det fick bli storlek 62 på överdelarna och 68 på byxorna, eftersom Von Rosen-skenan gör att storlek 56 kan bli kortlivad. Plus att hon redan för ett par veckor sedan var 55,7 cm lång. Många som ser henne reagerar på att hon är lång, men jag hoppas att storlek 62/68 ändå kommer att räcka ett tag. Blåbärsklänningen var på rea, och inköptes i storlek 74, för det borde bli aktuellt i sommar.

Nu dags för lite administration, sedan är det fredag! Trots att jag är föräldraledig är jag så lättad när det blir fredag. Eftersom jag är egenföretagare blir jag ju aldrig 100 % ledig, och på vardagarna känner jag mig stressad över att jag inte jobbar. Har liksom känslan av att jag skolkar för att jag inte är på jobbet. Men på helgerna kan jag slappna av på riktigt, för då hade jag ju ändå inte jobbet.

Lillasysters första månad

Lillasysters första månad

I torsdags blev hon en månad gammal, min dotter.

Sedan i torsdags har jag också försökt få en stund över för att skriva något om vad som hänt under denna första månad. Först nu har jag fått en stund till övers med min dator. Lillan ligger bredvid mig i soffan och sover, och jag borde så klart ”sova när bebis sover” medan hon verkar nöjd med att sova någon annanstans än på mig. Men det var så länge sedan jag skrev något av någon substans här på bloggen att en liten stunds skrivande får gå före idag. (Det var två dagar sedan jag började skriva detta inlägg…)

En av de första bilderna. Fortfarande på förlossningssalen, klädd i en handduk med lite av varje på.

Hon föddes på förmiddagen den 5 december 2016, en präktig tös på 3 760 gram och 52 centimeter. Huvudomkretsen var 37 centimeter. Efter att hon sov sig igenom ett drygt dygn mer än vad bebisar ”ska” göra efter födseln hamnade vi ur fas med amningen från start, och hon tappade en hel del i vikt innan mjölkproduktionen kom igång. Vi blev tvungna att tillskottsmata med lite modersmjölksersättning innan vikten vände, men nu efter en månad verkar det som att allt är på väg åt rätt håll, och vi kan fasa ut ersättningen snart. Än så länge växlar hon utan problem mellan tutte och flaska.

Efter en av de första amningarna, i vårt rum på BB-hotellet.

Före nyår hade hon vuxit en centimeter på längden, en centimeter runt huvudet, och tagit sig tillbaka upp till dryga 3 600 gram, efter att ha varit nere på 3 265 gram och vänt. Läkarkontrollen vid en månads ålder blir först på tisdag, så då får vi veta hur både vikt och längd ser ut i nuläget. Hon har fortfarande storlek 1 på blöjorna, och kläder i storlek 50 eller 50/56.

Precis som med H hamnade bebis i babyskyddet på köksbordet när vi kom hem från BB. Okej, vad gör vi nu då…?

Hon älskar att amma, och vill helst ligga vid bröstet konstant. Hon klunkar intensivt och länge från båda brösten, och verkar ha bra teknik förutom att hon ibland tenderar att ta ett för litet tag. Det är svårt att korrigera hennes tag, för hon hugger så snabbt på bröstet när det kommer inom räckhåll att jag inte hinner vänta på att hon ska gapa stort nog. Men oftast får vi till det hyfsat. Hon klunkar i alla fall, och jag får inte överdrivet ont.

Favoritstället.

Det är ingenting utom bröstet som kan trösta henne när hon är ledsen, och vissa dagar vägrar hon sova någon annanstans. Eftersom jag knappt hunnit dokumentera våra dagar har jag svårt att säga hur ofta hon egentligen haft dagar då hon ammat konstant eller vägrat lämna bröstet. I efterhand flyter allt ihop till en gröt av dagar och nätter med lillan vid bröstet och i famnen nästan jämt, även om hon ibland sover i sin egna säng, i soffan bredvid mig eller i babysitterinsatsen på tripptrapp-stolen.

Oftast sover hon i vart fall något sammanhängande pass på 3-4 timmar om natten i sin egen säng bredvid våran. Ibland (under ”klängdagarna”) blir det bara någon kort stund, men det har hänt att det blivit två långpass också. En gång förra veckan sov hon sju timmar i sträck, men det var enda gången hon sovit längre än fyra timmar i ett svep.

Nyfödd och trött på förlossningssängen.

Bitvis har hon varit väldigt nöjd med att både åka barnvagn och sitta i bärsjal, men många gånger gråter hon hysteriskt även då, eftersom hon inte har tillgång till mina bröst. Ibland oroar jag mig över att hon fortfarande inte får tillräckligt med mjölk från mig, när hon bara vill amma, amma och amma, och aldrig bara somnar nöjt och fortsätter sova. Även om hon somnat vid bröstet börjar hon nästan genast picka och söka om jag lägger henne upprätt istället.

Hon presterar flera stora kissblöjor varje dag, vilket är ett bra tecken på att hon får i sig mycket mjölk, men hon bajsar bara varannan dag eller så. Fast då blir det ganska rejäla laddningar… Magen verkar för det mesta fungera bra – det är inte många gånger hon gråtit av magont. Men hon pruttar ganska mycket. Riktigt högljutt ibland! Jag gissar dock att det är bra att gasen kommer ut, och att det är när den inte gör det som det gör ont i magen.

Hon har mycket känsligare hud i blöjområdet än vad H hade som bebis, och har blivit riktigt röd och nästan skinnflådd både i rumpan och i ljumskvecken, trots att vi byter blöja ofta. Omväxlande smörjning med bepanthen och inotyol har hjälpt. På BVC:s inrådan (jag mejlade och frågade) var även på apoteket och köpte en salva mot fotsvamp som tydligen skulle verka mot svamp i blöjområdet hos bebisar. Eftersom de andra salvorna hjälpt har jag dock inte använt svampsalvan (ännu).

Enligt Wonder Weeks-appen har lillasyster just trätt in i sitt första utvecklingssprång, som de kallar ”the world of changing sensations”, och som innebär att hon nu kan se klart längre än de 20-30 centimeter hon såg som nyfödd, och nu istället kan fokusera på cirka 75 centimeters avstånd. Hon ska verka mer vaken och intresserad av sin omvärld, titta längre på saker och interagera mer med omgivningen och andra människor. Mest intresserad ska hon vara av kontraster och skarpa övergångar mellan färger, ljus och mörker, olika material och texturer etc.

Börjar le och skratta. Här mot mormor.

Och visst har något hänt de senaste dagarna – hon håller ögonkontakt mycket längre, tittar mer intensivt och ler oftare. Hon log mot andra väldigt tidigt – mormor fick stora leenden och ljudlösa skratt redan före jul, och pappan någon vecka senare. Jag har dock fått vänta tills alldeles nyss innan jag fick ett klockrent leende som verkligen var riktat mot mig. Hon har börjat ge små ljud ifrån sig som jag tolkar som ”prat”, men det är fortfarande en väldigt begränsad kontakt en kan få med henne. Framför allt det faktum att hon inte går att trösta på något annat sätt än genom amning är lite jobbigt, och jag längtar efter att min röst och vaggande i famnen ska kunna lugna henne.

Ibland duger mammas fötter att sova på. Lillkatten gör gärna sällskap.

Med H var jag lite skeptisk till ”Wonder Weeks” just avseende beskrivningen av att varje utvecklingssprång kunde förutses av gnälliga och klängiga perioder, men just nu kan kanske utvecklingssprånget förklara varför lillan hade en period för ett par dagar sedan då hon ammade i princip konstant i två dygn, och bara sov korta stunder i famnen. Nu har hon nämligen lugnat ner sig och sover till och med i egen säng mellan amningstillfällena, ibland så länge som 2-3 timmar.

Till skillnad från H, som kunde lyfta huvudet ganska stadigt redan när han lades upp på min mage efter förlossningen, var lillasyster som en överkokt spaghetti i kroppen från födseln. De första veckorna var hon bara ett lealöst litet knyte. Runt nyår började hon kunna spänna kroppen och spjärna bakåt med benen medan hon sträckte ut ryggen, och sedan har hon även börjat kunna lyfta huvudet och flytta det från sida till sida när hon lagts i magläge, och hon börjar kunna hjälpa till att hålla huvudet uppe när en bär henne. Armar och ben sprattlar åt alla möjliga håll, men det går att se att hon ibland liksom fäktar efter något som hon är fokuserad på.

Mamma, storebror och lillasyster

Storebror bryr sig inte så mycket om henne, även om han ibland klappar henne försiktigt över håret, och vid ett par tillfällen sagt att hon är söt. Han pratar om att hon ska få leka med hans bilar (”dela sammans” eller ”låna sammans”) när hon blir lite större, och verkar inte arg, ledsen eller svartsjuk. Däremot är han väldigt uppmärksamhetstörstande och gör allt för att få uppmärksamhet, busar och spelar apa. Sedan är han fortsatt ”trotsig” och bråkar om det mesta: mat, kläder, blöjbyte, sänggående, dusch/bad, tandborstning med mera, med mera… Men det är nog mer åldern än det faktum att han blivit storebror som orsakar det.

Hur söt kan en bebis vara?

Vi föräldrar är precis lika förälskade i vår lilla tvåa som vi var i storebror, och sitter ofta och bara förundras över hur gudomligt söt hon är. Inte alls partiska…

För min del har jag i princip inga som helst sviter efter graviditet och förlossning så här en månad senare, utöver lite kvarvarande avslag (som börjar bli tröttsamt). Det har inte varit mer än lite vattniga brunröda flytningar sedan ganska kort efter förlossningen, men verkar ta tid på sig att helt sluta.

Jag kan fortfarande knappt greppa skillnaden från förra gången, då jag först efter tio veckor började känna att det vänt, och att de outhärdliga smärtorna i underlivet faktiskt började klinga av. Denna gång kände jag mig helt okej nästan direkt efter förlossningen, bara något svullen och lite öm, och sedan kliade det lite efter ett par veckor, men det gick över på några dagar. Kroppsligt känner jag mig friskare och starkare än vad jag gjorde innan jag ens blev gravid, och jag väger 6-7 kilo mindre än innan jag blev gravid.

Jag känner inte att jag är svagare i magmusklerna eller ostadigare i överkroppen än före graviditeten. (Inte för att det fanns några muskler att tala om då heller.) Det enda jag möjligen känner är att jag har lite, lite ont typ ovanför ljumskarna/allra längst ner i magen när jag knuffar syskonvagnen uppför backar, och ett litet obehag i ena knäet när jag bär bebis upp och nerför trappor. Annars inga men alls. Så jag har alla förutsättningar för att faktiskt komma igång och komma i bättre fysisk form nu. Inga ursäkter.

Mammalördag, shoppinglördag

Mammalördag, shoppinglördag

Igår var jag och H mest på egen hand, eftersom B skulle på konsert på kvällen, och hade en kompis som kom över vid lunch, vartefter de skulle in till stan och flanera (och dricka öl).

Vi sov middag tillsammans, och vaknade vrålhungriga när klockan var långt efter 13. Eftersom jag tänkt promenera till köpcentret för att handla byxor (3 för 2 på P.o.P) och vårskor till H, tog jag ett snabb beslut och bara satte ner honom i vagnen och gick ut direkt. Lunch intogs på Max, med en cheeseburgare utan dressing, äppeljuice och äppelklyftor till H. Bekvämt och ändå rätt okej mat, som han faktiskt äter utan knot. Mamman trillade dit på en meny med burgare och pommes (kunde inte låta bli), men valde i alla fall mineralvatten till.

Vädret var lite trist, och det hade nyss regnat, så det blev ingen lekparkspaus efteråt, utan raka vägen till köpcentrat. På P.o.P. fyndade jag ett par hängseljeans, ett par vanliga jeans och ett par beiga chinos till H.

IMG_1612

Jag kunde inte låta bli den här fina gröna tröjan och ett par nya gröna strumpor också. Strumporna i strl 19-21, som vi har väldigt många av, börjar bli små nu, så det är hög tid att fylla på med fler i strl 22-24. Vi köper i princip enbart den här modellen strumpor från P.o.P., nervikbara med halkmönster under. Kläder köper vi i storlek 92 nu, även om 86 fungerar fortfarande också.

IMG_1613

Sedan drog vi vidare, och jag dök in på Dea Axelssons en snabbis. Där var jag så äventyrlig att jag köpte ett par exakt likadana jeans som jag redan hade på mig, och tre likadana toppar i olika färger, som jag redan har hemma i två andra färger också.

IMG_1610

När en väl hittat saker som sitter okej även på en tjockis så gäller det att hänga fast vid dem. Det var dessutom 25 % rabatt på alla byxor, och  den svarta och turkosa toppen var på rea för halva priset. Den vita var till fullpris. Jag har samma topp i purpurlila och en lite ljusare ljungrosa, det är en undertopp med transparent böljande tyg över. De döljer valkarna bra nu, och kommer kunna gömma en växande gravidkula också, så länge en nu vill det.

På väg mot skobutiken för att leta vårskor till H passerade jag babybutiken som öppnade för ett drygt år sedan. Jag försöker handla där så ofta jag kan, eftersom jag är så glad att det äntligen öppnade en babybutik och vill stötta den så att den blir kvar. När jag var gravid och första tiden med H fanns nämligen inte en babybutik att hitta i hela centrum, fast majoriteten av besökarna är barnfamiljer. De hade dessutom rea igår, så det blev en body och ett par byxor från Geggamoja till en rimlig peng.

IMG_1614

Jag besökte tre skobutiker utan att hitta något som såg direktkul ut, och ingen av de tre hade heller tillgänglig personal som kunde hjälpa till att mäta upp lillemans fötter. Vi har ju bara köpt skor en gång tidigare, så jag känner mig osäker på hur en ska veta vad som är lagom. Så vårskor blev vi utan.

Sedan handlade vi på Ica, och köpte en supergod smoothie på Naked Juicebar som vi delade på på vägen hemåt. Jag var sedan alldeles för mätt för att äta middag, och H också, för han nobbade gröten jag lagade till honom.

Vi hade ett skötbordsbråk igen. Han hade kackat hela blöjan full med halvlöst, och vägrade ligga still. Slogs, sparkades och drogs i håret samtidigt som han gjorde breakdancemoves. Och jag försökte ta bort nerbajsad blöja och torka av kladdet som sträckte sig från snoppen och upp till blöjkanten i bak. Illamående och mer lättäcklad än normalt, och med betydligt sämre tålamod, slutade det med att jag gallskrek åt honom att sluta. Han skrattade och fortsatte. När jag till slut med hårda grepp lyckats få på honom en ny blöja bara ställde jag ner honom på golvet och grät. Då började han också gråta. Sedan kramades vi och blev sams igen.

Sedan fick han vara uppe sent medan jag kollade på film. Han lekte runt lite, och kom och gosade ibland. Sedan gick vi och lade oss tillsammans. Hela natten har han legat och kramat mitt huvud och gosat med mitt hår. Han tog dessutom sovmorgon till nästan 9, så jag har hunnit sitta uppe och dricka kaffe i lugn och ro (fortfarande hyfsat gott), och läsa kapitlen om 18 månader (hade helt glömt av boken) och om att få syskon i ”Lyhört föräldraskap” av Malin Bergström.

Så här sött sov han imorse när jag smög upp.

IMG_1615

Nu är det förmiddag och full rulle igen. Idag ska vi åka till nya huset och gå igenom hur saker funkar med säljarna, och grejer de eventuellt kan lämna kvar o.s.v.

 

H:s nittonde månad

H:s nittonde månad

IMG_1155

H:s nittonde levnadsmånad börjar lite trist, med sjukdom i hela familjen. H och jag åker på någon mystisk magsjuka som är lågintensiv men långdragen. B får influensa.

Vid ingången av månaden väger han 12,58 kg och är 83,5 cm lång (enligt 18-månaderskontrollen), och vad som hänt efter det vet vi inte riktigt, men det är väl vettigt att anta att han inte växer lika snabbt längre, så att skillnaderna inte är så dramatiska från en månad till en annan. Klädstorleken är 86/92, och skorna i storlek 22 börjar bli lite små.

Vi går på babysim, där han börjar bli riktigt trygg i vattnet, och verkar tycka att det är riktigt roligt både att dyka och att åka rutschkana ner i bassängen.

_DSC0084
H på babysim. Fotografi av Åsa Arctaedius, babysimfotografen.se.

En viss harmoni infinner sig, då han börjar sova i princip hela nätterna igen, efter att i flera månader ha vaknat och gråtit ett antal gånger efter att han somnat, så att vi suttit på helspänn i vardagsrummet på kvällarna, redo att springa upp och trösta. Vi (eller jag) jobbar vidare på amningsavslutet, men han vaknar fortfarande någon gång per natt och är otröstlig om han inte får sin ”duhduh”.

Ett helt gäng nya tänder har dock trängt fram från jul och framåt, vilket kan förklara en hel del dåligt humör, orolig sömn och matkrångel. Utöver de fyra främsta tänderna uppe och nere har 2-3 tänder ytterligare på varje sida börjat kika fram, både ”huggtänder” och kindtänder har dykt upp, även om de bara kikar upp litegrann ur tandköttet ännu. Det är bara några enstaka av mjölktänderna som fortfarande inte syns alls.

IMG_1119

Han är vild och springer och klättrar överallt, och har ingen ro att bara sitta stilla och titta på tv eller liknande. Humöret är generellt glatt och soligt, även om det är ett par dagar då han blir lite ledsen vid förskolelämningen, vilket aldrig hänt tidigare.

IMG_0959
H klättrar glatt upp i sin Bugaboo Bee3 Van Gogh när mamman leker barnvagnsparad i hallen.

Det går upp och ner med maten, vissa dagar är det som förgjort att få honom att äta just någonting som inte är pannkaka, köttbullar eller korv, medan han andra dagar äter glatt av det mesta. Helt salongsfähig är han dock inte. När vi äter födelsedagsmiddag för farmor på restaurang gör han en barnklassiker och sliter ner duken så att mamman får bubbel i hela knät. Som tur är var det bara cava…

IMG_0845

Han hänger själv med morfar en stund för första gången, en dag när han fortfarande är ”i karantän” från förskolan efter magsjuka, och både jag och B har jobbmöten vi inte kan boka om. Vi tar bussen till min arbetsort och äter lunch hemma hos morfar, och sedan promenerar vi tillsammans ner på stan där morfar och H får mata ”kackorna” vid ån och leka i parken, medan jag går till kontoret en stund. Och det går hur bra som helst, både morfar och H hade haft roligt.

Vi är också hundvakt över en helg, vilket H tycker är roligt. Hunden Mimmi är dock inte riktigt lika glad över den konstanta uppmärksamheten, och markerar med att blotta tänderna när hon inte ens får vara ifred på sin sovfilt. H fattar dock inte piken, så vi föräldrar får kolla av läget och lyfta bort H när det behövs. Även om Mimmi är världens goaste labrador så är hon inte van vid småbarn, och det är upp till oss att se till att inget går snett mellan de två.

IMG_0822

Pratet är fortfarande inte så många riktiga ord, men ”kah-kah” och ”pah-pah” får ännu fler betydelser. ”Kah-kah” betyder anka, groda, kaka, pannkaka, jacka m.m., och ”pah-pah” betyder förutom pappa även trappa och lampa. Han blir också allt mer intresserad av böcker, och kommer ofta springande med böcker där han omväxlande vill bli utfrågad om att peka ut olika saker, och omväxlande vill peka och få berättat för sig vad saker heter. Jag blir lite överraskad av att han faktiskt förstår fler ord än jag trodde.

IMG_1070

Ja, det är inte lika mycket som händer på en månad längre. Men jag fortsätter nog med månadssammanfattningarna det andra året ut ändå. Det är så kul att kunna gå tillbaka och se när saker och ting faktiskt hände, för i minnet grötar allt ihop sig och en tror att saker hände i helt annan ordning än det faktiskt gjorde. De jobbiga perioderna känns evighetslånga i minnet, men visar sig vid kontroll bara ha varat i några veckor.

Jag minns att jag kände fasa över det ständiga passandet när han precis började krypa och gå, och tänkte att det skulle vara så i flera år. Och jo, visst behöver en 1,5-åring ständig tillsyn, men det är inte alls på samma nivå som där i början. Nu vet jag vad han kan få för sig att hitta på och inte, och jag litar på hans egna förmågor mycket mer än förr, då varje sak i hushållet kändes som ett potentiell dödsfälla. Jag behöver inte ha honom i synfältet hela tiden, utan kan i godan ro laga mat i köket medan han stökar omkring i vardagsrummet intill. Det är bara när det blir tyst jag behöver kolla vad han håller på med. Men oftast visar det sig att han bara är fokuserad på någon på tv:n, sitter och bläddrar i en bok eller är djupt koncentrerad i något bygga/stapla/pussla-projekt.

H:s artonde månad

H:s artonde månad

Han blev ett och ett halvt år för några veckor sedan, min lille plutt. För ett år sedan kunde jag knappt ens föreställa mig att han skulle bli så stor, men halvåret sedan ettårsdagen har verkligen bara rusat förbi. Och nu är vi här, och det känns som att det inte kommer att stå på förrän vår kille blir två!

Den artonde månaden tog vid där den sjuttonde slutade inte bara rent kronologiskt, utan även på så vis att de oroliga kvällarna och nätterna, och matkrisandet varje middag, fortsatte. Nattningarna var sega, och efteråt såg mamman ut ungefär så här:IMG_0552

Efter en stöknatt och tidig morgon såg mamman ut så här:

IMG_0476

Och barnet? Så här:

IMG_0471

En del av det nattliga missnöjet beror kanske på att jag försöker sluta amma, även om han alltid får sin ”duhduh” när han verkligen vill, och inte låter sig avledas av annat.

När han väl sover är han så här söt:

IMG_0646

Men det sker framsteg också; hans fin- och grovmotorik och problemlösningsförmåga fortsätter att förbättras. Han springer, klättrar och hoppar vildsint, för det mesta utan att ramla. Han staplar saker i och på varandra, och kan för första gången sätta alla djuren på rätt plats på sin traktor-med-släp-leksak. Han börjar förstå sammanhanget med stapelleksaker, d.v.s. att han måste flytta på en felplacerad sak när det visar sig att nästa sak inte går i/på, t.ex. att den mindre burken först måste lyftas ur den större för att mittemellanburken ska få plats. Han kan hantera en ipad korta stunder utan att bara trycka bort appen, som han alltid gjort innan.

IMG_0586

IMG_0679

Vi har uppföljningssamtal på förskolan, och vi får det bekräftat att allt går toppenbra. Han är trygg och glad. Men väldigt busig. När han busar slår han dock på stora charmen så det inte går att vara arg på honom.

Vi fortsätter att vara så tacksamma för hans glada lynne.

IMG_0756

IMG_0804IMG_0444

Vi börjar om babysim steg 2 sisådär ett år senare. Han är mycket äldre än alla andra, men det struntar vi i, för vi tycker att det är så roligt att bada hela familjen tillsammans. Han är räddhågsen och klamrar sig fast första gången, med efter några tillfällen till och med sträcker han ut armarna mot instruktören för att hon ska lyfta upp honom på rutschkanan, som han får åka nerför på magen och dyka ner under vattnet, vartefter vi fångar honom.

Vi åker på en kortsemester till Trysil, och han fortsätter att vara en exemplarisk medresenär, som somnar nästan så fort bilen rullar iväg, och sedan sover nästan hela resan.

IMG_0590Väl på plats har han roligt med den dubbelt så gamla kompisen E, åker pulka och busar i största allmänhet.

IMG_0661

IMG_0613 Men han sitter också snällt i mammans senaste bärmojäng, den smarta EasyHug-sjalen.

IMG_0611

Han blir godkänd på 18-månaderskontrollen, trots att han inte kan 8-10 ord, utan utöver ”mamma” och ”pappa”, mest säger ”däh!” för där, ”duhduh” för tutte, ”töhtöh/tehteh” för törstig/vatten, och ”kahkah” kan betyda kaka, katt, jacka, anka och groda (kvackkvack), och ”pahpah” betyder trappa och apa. Han är 83,5 cm lång, och väger 12,58 kg dagen före 18-månadersdagen. Klädstorleken är 86 och 86/92, och blöjstorleken 4 (Pampers) eller 5 (Libero).

Förutom att han är petig med maten så sker stora framsteg när det gäller själva ätandet – han äter yoghurt med sked utan problem, och kan när det krisar äta en hamburgare i bilen utan att kladda (beställd utan dressing, förstås).

IMG_0789

IMG_0493

Han förfinar sin förmåga att göra kaos genom att fara omkring som ett yrväder genom huset, riva ner allt och klättra på allt. Så här kan det se ut efter en eftermiddag hemma:

IMG_0578 IMG_0575 IMG_0580

Han blir allt mer medveten och kan kommunicera bättre, och det blir mer och mer en liten pojke vi har hemma, långt ifrån den bebis vid hade för bara ett år sedan. Han förstår mycket av det vi säger till honom, och det går att till exempel säga åt honom att tvätta händerna efter maten, så springer han till toaletten.

Shoppingsöndag, barnklädesrant och föräldraschism

Shoppingsöndag, barnklädesrant och föräldraschism

Natten till söndag var helt perfekt. Lillgrisen somnade i vanlig tid på kvällen, sov, sov och sov till klockan 07, ammade fridfullt en liten stund, somnade om och vaknade för dagen vid 08. Inte ett enda uppvak utöver att han tydligen satte sig upp och smågnällde när B kom till sängs, men somnade om direkt igen när han fick några klunkar vatten. Jag märkte det överhuvudtaget inte. Jag kan inte minnas när jag fick sova en hel natt senast.

Vi tog en promenad till köpcentret och shoppade lite kläder till mig och B. Sedan åt vi lunch, och shoppade sedan lite kläder till H. Det var inte planerat, men tvunget efter att han hällt ut ett vattenglas över sig själv när vi åt.

Som vanligt var det svårt att hitta något vettigt. Vi har köpt allt vi tycker om från P.o.P för närvarande, och övriga affärer har nästan bara antingen bilar/dinosaurier på mörk botten, eller rosa och lila volanger (inte för att P.o.P är enormt mycket bättre, men lite i alla fall). Eventuellt gick det att hitta lite neutrala kläder i bleka pasteller på Kappahl (TRÅK!).

Efter att ha kollat Lindex, Kappahl, Molo (har inte så väldigt pojk- och flickiga kläder, men de är mörka och dystra och affären i sig är som en mörk grotta) och Name it (de är tamejfan värst, med utmärkt tjej- och killsida och enormt ”grabbiga” pojkkläder) återvände jag till Lindex och köpte ett par blå plyschbyxor och en tröja som var det närmaste jag kunde komma den typ av barnkläder jag vill ha, blå-vit-orangerandig med Lille Skutt på.

IMG_0524

Dåligt foto, jag vet, men han är inte lätt att få att fastna på bild längre. Det här var det enda jag tog igår där han stod still och visade magen så det går att se gulliga Lille Skutt. Men vi tar ett till, bara för att visa att han faktiskt inte avskydde sin nya tröja så mycket att han grät hela kvällen.

IMG_0527

(Behöver snickerierna i huset målas? Svar: JA!)

Varför, varför, varför finns det nästan inga färgglada och roliga barnkläder utan tydlig tjej/killprofil i de vanliga affärerna? Jag hittade denna, och en tröja med blå botten, röda kantband och bilar/traktorer etc i glada färger (också på Lindex). Två tröjor hittade jag på 25 minuters intensivt sökande i fyra butiker! Jag skippade biltröjan för jag ville inte låta mitt medvetna sökande ändå utmynna i en blå tröja med bilar, även om den helt klart var en sådan jag lika väl hade kunnat köpa till en dotter, om jag hade någon.

Ge mig frodigt gräsgrönt, knalligt apelsinorange, klart blåklintsblått, illande brandbilsrött och lysande solskensgult, med lite murrigt chokladbrunt, sobert skymningsblått, bländande snövitt eller vilsamt silvergrått till! Tydliga mönster med konturer och kontraster, gulliga djur och frukter och bilar och hus och träd och allt möjligt som är fantasifullt och snällt! Inga dödskallar, inga monster, inga arga, rytande tigrar eller skräcködlor. Ska det vara så svårt?

IMG_0513

Så här fint sov han i alla fall under promenaden, och en liten stund in på shoppingrundan. Min lilla stora kille som plötsligt kan bära upp kläder i storlek 92 utan att det ser helt galet ut.

Jag unnade mig själv en lyxig present också. Sedan förra sommaren har jag haft en oförklarlig – men ihållande – längtan efter blått läder, har sneglat på blåa skor och blåa väskor. Bland annat en fin mörkblå väska från danska Adax. Priset strax norr om tre tusenlappar har dock avskräckt mig. Men nu i slutreornas tid hängde den plötslig där, just den skönhet jag spanat på, med en prislapp som gått från 3 099 till 1 599! Jag kunde inte låta bli, så den här gången fick den följa med hem.

IMG_0522

Den är blåare än vad den ser ut på den här bilden, rymmer min 13,3″ MacBook och en hel del annat. Mamman måste ju få unna sig något som inte är en skötväska eller praktisk jobbryggsäck någon gång, va? Och en klassisk skinnväska kommer en ju kunna slita på i många, många år framöver.

Sedan var söndagen i princip slut, och vi hade en lugn kväll hemma med tvätt, krukväxtvattning och annat sköj.

Morgonen idag blev en o-favorit i repris. H vaknade och ville amma två gånger mellan klockan 04.30 och 06.00, fick det, och vaknade ändå och skrek rätt ut när jag försiktigt försökte tassa ut ur sovrummet vid 06.40. Han lät sig inte blidkas trots att jag genast återvände till sängen. Så jag kunde lika gärna ta upp honom och börja dagens rutiner med blöjbyte, tandborstning och påklädning. Det var bara en halvtimme kvar till hans vanliga uppstigningstid ändå, eftersom jag redan blivit sen i och med den andra amningsvändan, som inträffade när jag egentligen skulle ha stigit upp.

Jag kan nämligen inte lita på B när det kommer till att ta hand om rabiatgalet litet troll på morgonen. Sad but true. När B sover tungt blir hans respons på sin tokgråtande son ett argt ”Men H, SLUTA nu! Tyst!”, och fasthållande av skrikande, sparkande barn som enda åtgärd. Det är inte okej för mig. Även om det är det en egentligen vill, så får en aldrig bemöta H:s ilska och ledsenhet med egen ilska, bara för att en är trött och bara vill sova vidare.

Det är okej att bli ledsen för att mamma ska lämna en på morgonen när en är ett och ett halvt år. Det är okej, och även om han inte vill bli tröstad så ska en (enligt mig) fortsätta trösta, och kanske avleda lite genom prat och lek eller praktiska göromål som blöjbyte, tills ilskan och sorgen har gått över. B är en fantastisk pappa på (nästan) alla andra sätt, men otröstliga skrik när han själv sover kan han inte hantera. Så då stannar jag kvar och gör det. För att jag måste. Jag vill inte att H ska känna att han gör något fel när han blir arg och ledsen.

Så imorse skildes vi åt vid grinden, jag gick åt ett håll och pappan och barnet åt ett annat. Så här fint avvinkad blev jag av lillskrutten, som inte var ett dugg ledsen längre!

IMG_0531

 

H:s sjuttonde månad

H:s sjuttonde månad

Jag tänkte komma i fas med månadssammanfattningarna igen, så här kommer inlägget om den nyligen passerade sjuttonde månaden i H:s liv!

IMG_0010
Suddig, men glad.

Månaden börjar med att i vart fall jag och H fortfarande lider av sviterna från förskolepesten som drabbat oss ett par-tre veckor tidigare. Precis före jul tar vi med H till vårdcentralen för andra gången, eftersom han hostar förskräckligt på nätterna och är väldigt rosslig. Ena lungan låter lite illa, och öronen är lite röda, men annars inget nytt. Helt frisk blir han inte förrän efter nyår, bara några dagar innan nästa förkylning slår till. Hög feber, nästäppa och allmän misär får honom att bara skrika en hel dag, som jag genast utser till den dittills sämsta dagen med honom. Varken nässprej, babymist, näsdroppar, näsfrida, paracetamol, kramar eller tutte hjälper.

Under julen flänger vi runt, med julafton hos farmor, mellandagsmiddag hos morfar, ett par dagar hos mormor före nyåret, som firas tillbaka hos farmor igen. Det fungerar bra för det mesta, och han är glad i att ha mycket folk runtomkring. Efter att ha fått paket till höger och vänster i ett antal dagar börjar han begripa att det kanske finns något roligt i dem, men behöver fortfarande hjälp att öppna dem.

IMG_0098
Julklappsutdelning nummer 2, hemma på juldagen. Alla var till honom!

Vi besöker också Skansen för första gången som barnfamilj på annandagen, vilket nog kan bli en tradition (när vädret så tillåter). H gillade de små lejontamarinerna och krokodilerna på akvariet bäst.

(Vi skaffade ett familjeårskort på Skansen, så det blir nog en del besök framöver. Det är ju verkligen ett bra resmål för dagsutflykter, där en ibland kan slå på stort med mat på restaurang och inträde till akvariet, medan en ibland kanske bara tar med lite matsäck eller korv att grilla, och nöjer sig med att gå runt och titta på djuren ute i parken.)

Han är enormt mammig nästan hela månaden, och pappa duger inte till mycket. Han ammar också väldigt mycket hela månaden, men börjar de sista dagarna trappa ner till en mer ”normal” ska-snart-sluta-amma-nivå på ett par gånger per dygn, under småtimmarna/tidig morgon.

Han börjar äta väldigt bra efter att alla sjukdomar fördrivits. Gröten gör comeback på frukostbordet, och han äter en hel vuxenportion med mosad frukt i. Vi får till och med hjälpa till med en annan sked, så länge han får gegga bäst han vill med sin egen sked. Det håller dock bara i sig någon vecka innan han vid slutet av månaden blir kinkigare igen. Ställer till stora skrik-fester så fort det vankas middag, och är helt oberäknelig i att samma mat kan vara supergod ena dagen, för att helt ratas nästa dag.

Han är dock helt vild i allt vad godis och sötsaker heter, och har riktig falkblick när det gäller att hitta sådant vi försökt hålla undan från honom. Och då ger vi honom i princip aldrig sådant ”med flit”, utan han kan få smaka någon liten bit av en bulle eller liknande då och då, om han kommer på oss med att äta sånt och kräver att få provsmaka.

IMG_0286
Blir påkommen med att ha tjuvat en skumtomte från köksbänken.

Sömnen är generellt orolig, och han vaknar flera gånger under kvällarna. I bästa fall somnar han om med napp och gos, i värsta fall är det bara att välja mellan att ta upp honom en stund (om vi höll på ett kolla på någon film eller så) eller att gå och lägga oss med honom.

IMG_0022
Öppnar dörrar, alldeles själv.

Även om han utvecklas mycket fysiskt, genom att bli snabbare, starkare och stabilare och få bättre finmotorik (springer,klättrar, öppnar dörrar, staplar saker och stoppar saker i varandra), så är det kommunikationsförmågan som utvecklas mest denna månad. De första riktiga orden kommer: ”mamma” som ord och inte bara som lång klagovisa ”ma-ma-ma-ma-ma”, ”pappa”/”baba” gör både pappan och mig varma i hjärtat så här under mammighetens högsäsong. ”Kah” betyder både katt och anka, ”pah” kan förutom pappa även referera till trappa och apa. De ljudhärmande orden ”maomao”, ”nomnom” och ”bwumbwum” hänger kvar.

Han börjar nicka för ja, och skaka på huvudet för nej, och -shit!- vad mycket han egentligen förstår! Vi hade ingen aning om att han hade så stor koll på vad vi sade, vilket även märks när vi pratar i telefon med andra och pratar om att åka tåg eller om att han äter en massa klämmisar. Då kan vi plötsligt höra ett ”tuff-tuff”-ljud (Ja, det är hans mor som lärt honom att tåget låter som det lät för hundra år sedan: tschuck-a-tschuck-a-tschuck, typ…), eller så står han framför en med en klämmis han hämtat i köket. Han pekar på saker han vill ha, hämtar fjärrkontroller när han vill se på ”I drömmarnas trädgård”, hämtar nyckeln till altandörren när katterna vill gå ut.

Böcker börjar bli intressanta på riktigt. Han hämtar dem och vill att vi läser, eller sitter själv och bläddrar. Helst böckerna om Binta, Babo och Lalo, som ska läsas om och om och om igen.

IMG_0018
Favoritböckerna, ska läsas mest hela tiden.

Det blir ordentligt med snö efter helgerna, och han får sin första pulka, och får pulsa själv i snön för första gången. Pulkan är kul så länge det går fort, och snön är spännande.

IMG_0372
Liten kåldolme på vinterpromenad i vagnen.

Han får en större bilstol till slut, efter att ha vuxit ur babyskyddet helt och hållet. Hur mycket han väger och hur lång han är är oklart, men han har storlek 86 eller 86/92 i allt. Det sistnämnda är rejält stort än så länge, men det förstnämnda känns inte lika stort som det gjorde för någon månad sedan. Men vi får ge oss till tåls till 18-månaderskontrollen innan vi får veta hur han utvecklats. Han var 79,5 lång och vägde 11,8 kg sist vi var på BVC, när han var nyss fyllda 13 månader. Längden har han nog vuxit mycket på, det märks på kläderna, men jag är osäker på vikten. Det har ju varit både matvägran och sjukdomsperioder de senaste månaderna, så han har nog gått ner lite i perioder. Kanske väger han 12,5-13 kilo nu?

Det är inte klokt att denna lilla grabb var en fyra-femmånadersbebis vid den här tiden förra året. Vad mycket som hänt sedan dess, och vad snabbt tiden har gått!

IMG_0123
Stor kille fikar i egen fåtölj på Espresso house efter Skansen-besöket.
En bättre dag!

En bättre dag!

När vi var nära att knäckas vände det, tack och lov! Barnet vaknade imorse och var ganska glad. Åt yoghurt, bröd och ägg till frukosten, och somnade sedan middag på mig i soffan framåt lunchtid. Utan att amma! Han bara kröp upp i famnen med en napp i högsta hugg och…somnade. Jag slumrade med honom en liten stund, och hoppade sedan upp i en fåtölj och fick dricka kaffe och läsa ”Gård & Torp” i fred.

Han ammade förstås en vända när han vaknade istället, men det var enda gången idag. Först var han dock tvungen att tjuta lite över att det låg en katt i mitt knä när han vaknade, och genast komma över och knuffa bort sagda katt. Lite svartsjuk är han…

Till lunch slank gårdagspannkakan ner med hyfsad entusiasm, och han har varit ganska…rimlig. Hela dagen. Nästäppan har släppt, så det var nog den som var boven i dramat. I kombination med att vi nog fått ett barn med en rejäl portion vilja och envishet, och ordentligt temperament.

I förmiddags kom jag på att jag glömt packa upp en påse skumtomtar som jag tagit hem till B från jobbet. Han gillar sådana. Det gör varken jag eller kollegan. B hällde upp dem i en skål på diskbänken, och jag noterade hur H noterade prasslet från påsen och att något låg i skålen. På kvällskvisten, medan vi höll på att göra oss i ordning för att gå till affären, kom vi plötsligt på ungen stående på en stol och smaskande på en nytjuvad skumtomte. Hela dagen har han hållit skålen i minnet, och bara bidat sin tid…! Hur han ens fattat att det var något gott är obegripligt.

Jag gick sedan och handlade med H i vagnen, medan B fick lite tid till att städa sitt arbetsrum. (Det fick han förra helgen också, men inget synbart har skett ännu.) Veckans mat blir quiche lorraine på julskinke- och cheddarostrester och grönsallad, mikroångad torskrygg från Findus med pressad potatis och broccoli, ugnsbakad lax med ris, teriyakisås och broccoli, och vegetarisk ärtsoppa (från ”korv”) och pannkakor. En ganska lat och oinspirerad vecka, som inleds med stängd förskola på måndagen, men sedan kanske inviger #vardag2016, med två arbetande päron och ett förskolebarn. Fredagen lämnar vi öppen matmässigt.

I mataffären passade jag på att plocka upp en babypulka till H. Han växer nog inte i något annat denna vintersäsong. En grön Stiga Cruiser, och han fick sin första pulkatur hem från affären. Det kändes i hela kroppen att skjuta en barnvagn med matkassar med ena handen, och dra en pulka med 12-13 kilo barn i med andra handen. (Det medföljande snöret till pulkan var dessutom überkort.) Vi lekte lite i snön när vi kom hem. H:s första direkta upplevelse av snö. Han sprang runt som en liten berusad krabba, med armarna utåt och tummarna uppåt som små krabbklor (tjockvantar som hans mamma inte riktigt förmådde få på ordenligt – hur ska en få ut tummen rätt när en inte ens kan känna den?), och drattade på ändan hela tiden. Utom när han plötsligt bara vek sig framåt och stod som ett upp-och-nervänt V med hjässan i snön.

image
Första pulkaturen, första snöpromenaden. Och en ertappad skumtomtetjuv.

Farmor har köpt ännu en Migsi-overall från Didriksons, i strl 80. Tur det, för den jag köpte i strl 90 är verkligen jättestor, och får nog sparas till nästa vinter. Den här mörkblå har innertyg i samma underbara guldockrafärg som den större overallen har på utsidan. Lite mörk för min smak är den här egentligen, men given häst och allt det där…

H sover, och vi har fått en köttbit med en gudomligt krämig och vitlöksstinn potatisgratäng och ett par glas barolo. Lite av en ta-igen-middag efter den miserabla helgen. Nu kaffe med en liten slurk rom vid sidan av innan en dusch och sovdags. Söndagslyx när den är som mest välförtjänt (eller i alla fall välbehövlig).

H:s femtonde månad

H:s femtonde månad

Ja, jösses, det går utför här! Sammanfattningen för H:s femtonde levnadsmånad har helt glömts bort, och nu är det mindre än två veckor kvar tills hans sjuttonde månad börjar.

IMG_5175

Det är en lite stökig månad, som inleds med orolig sömn och uppvaknande redan tidigt under småtimmarna för att komma upp i vår säng, och nästan oavbruten amning därefter.

Från att ha ätit allt blir han plötsligt kräsen med maten. Det är svårt att hitta saker han både vill och kan äta själv. Han är enormt uppmärksam på allt runtomkring, vet att det finns kanelbullar på kaféet, bananer i matvarubutiken och vet precis en pizzakartong innehåller. Vi försöker hålla någon form av balans i att ge honom sådant han äter, men inte falla till föga och låta honom leva enbart på våfflor och pizza.

IMG_5351

Han ammar fortfarande en del, fortfarande främst på småtimmarna och tidiga morgonkvisten. Pekar på tuttarna och säger ”nomnomnom”. Det börjar kännas som att det inte finns så mycket mjölk kvar, det tar allt längre tid för honom att få igång utdrivningen, och det är bara pyttekorta stunder som det hörs att han verkligen klunkar. Jag hoppas på att det snart ska bli dags att lägga ner amningen, men har inte hjärta att driva på honom i den riktningen, när han tycker att det är så mysigt.

IMG_5073

Han busar och struntar blankt i alla former av tillsägelser, trotsar en del rent av, skulle man nog kunna säga. Kan demonstrativt se oss i ögonen medan han håller en bit mat i handen, och sedan släppa ner den, när vi precis sagt att han inte får kasta mat på golvet. Titta på oss och flina stort när han vräker ner något på golvet som vi just sagt åt honom att inte röra. Han har redan genomskådat oss: ”Vad tänker ni göra om jag struntar i vad ni säger?”, och svaret är… Ja, vad kan en göra när barnet är för litet för att förstå såväl hot som mutor? Vi kan flytta honom bort från från ställen där han inte får vara, och ta ifrån honom saker han inte får ha. Inget mer.

IMG_5101

Han pratar fortfarande inte, men jamar och gör pruttljud. Han kommunicerar vad han vill på andra sätt, som att klappa händerna och peka mot teven för att säga till oss att han vill se Makka Pakka. Pekar och säger ”Åmnomnom!” när han vill ha något att äta. Säger ”bwum bwum” när han ser allt som med lite fantasi skulle kunna antas ha en motor och/eller hjul.

Kläderna i storlek 86 är lagom, det mesta i storlek 80 är urvuxet. Han har storlek 22 i skor. Blöjorna kör vi storlek 4 om det är Pampers, 5 om det är Libero. Längd och vikt har vi ingen aning om, eftersom vi inte varit på BVC på länge.

Han börjar få alltmer kontroll över sin kropp. Går stadigt och kan både springa och klättra upp och nerför trappor utan bekymmer. Han börjar liksom äga utrymmet omkring sig på ett annat sätt, och kan lägga sig med amningskudden och slappa på vardagsrumsgolvet när han tittar på tv. Börjar träna mer på finmotoriken också, genom att vilja skruva på locken på klämmisarna igen hellre än dricka innehållet, lägger saker i varandra och provar vad som passar i vad.IMG_5251

Mot slutet av månaden är han lite hängig, och dagarna innan det är dags för inskolning på förskolan får han en febertopp som följs av blåsor runt munnen och rumpan helgen innan inskolningen. Efter kontroll med BVC och förskolan tycker de ändå att det är okej att börja inskolningen på måndagen.

IMG_5315

Och han trivs på förskolan som en fisk i vattnet, vår son! Han börjar två dagar före sin femtonmånadersdag, och allt går hur bra som helst.

(Sedan kom dagispesten och golvade hela familjen en vecka senare, men den berättelsen hör till en helt annan månad.)

Utvilad

Utvilad

Jag somnade en bra bit efter 00 inatt, och alarmet var inställt på 05. Trots det sitter jag nu på bussen med känslan av att ha sovit som en prinsessa.

Anledningen? Barnet sov, helt utan uppvaknanden, i sin egen säng till 04.28. Jag plockade då upp honom, ammade i lugn och stillhet, och sedan sov han åter som en stock. Och har han inte vaknat så sover han än… Och jag ba: ”Vad hände?”

Han vaknade inte ens under kvällen, så tänk om jag hade valt att gå och lägga mig vid 22.30 istället för att se ytterligare ett avsnitt av ”The fall”…! Men det gjorde jag ju inte…

Att få in sömn och träning i mitt liv igen kommer att vara prio ett nu när H börjar på föris om ett par veckor. Men det får man väl inte säga i det här landet ;-). Skämt åsido så tänker jag inte direkt lämna bort honom för att sova och träna, men med möjlighet att jobba varje dag så behöver jag inte lägga ALL tid då jag är ”ledig” från H på att försöka hålla arbetet någorlunda flytande. Hoppas jag.

Här är förresten fredagens reafynd i köpcentret: långärmad body och dito tröja samt strumpor i blått och orange.

IMG_5203

Byxorna är en länge saknad favorit i repris. Samma märke, modell och färg som hans allra första byxor i storlek 50/56.  De byxorna hade han i fem månader. Från början var de baggy med uppvikta muddar, och mot slutet var de mer som tights med nervikta muddar, men de var lika snygga hela tiden. Och passade till allt.

Allt från Geggamoja, och i storlek 86/92. 86/92. Oj, oj, oj vad han har blivit stor!

(Snart på jobbet, och får väl börja med att logga in på datorn och ladda upp bilden igen, från datorn, för när jag bloggar från telefonen brukar de flesta bilder ligga felvända när jag sedan kollar på datorn. Förutom bilderna från Instagram-appen Layout.)