Så var långhelgen slut…

Så var långhelgen slut…

Tänk att det redan är måndag kväll på nationaldagen! En vecka efter flytten.

Vi har inte gjort så mycket, utan helgen har mest rusat förbi. I fredags kväll var vi hos gamla vänner och nya nästan-grannar och käkade grillat till middag. Det var mycket trivsamt, och vi behövde knappt bry oss om H på hela kvällen, för deras 11-”och snart ett halvt!”-åriga dotter J var helt frälst i honom, och lekte med honom ända tills han var så trött att jag blev tvungen att lägga honom i vagnen och köra några varv runt kvarteret tills han somnade.

I lördags drog vi ner på stan efter att vi vaknat, för att få i oss lite frukost (livet utan matmöbler…). Sedan flanerade vi runt , och shoppade lite. Åt sushi till lunch innan vi gick hem.

image

Dagens fynd utgjorde en vit bricka i laminerad formpressad papp, och två vita emaljskålar med gråblå rand, från Åhléns. Det blev en ny matstation till katterna, tillsammans med en tidigare loppisfyndad skål från Rörstrand, med  Picknick-mönstret, som får tjänstgöra som vattenskål. Sedan kunde jag inte låta bli den lilla tavlan med ugglan, som vi hittade på en liten inredningsbutik. H var nöjd med att åka vagn, och fick också stanna och titta på ”kackorna”.

På eftermiddagen lämnade B mig och H själva, och åkte in till storstan för en konsert. Jag och H sov middag tillsammans i två timmar, och sedan tog vi en långpromenad för att äta middag på donken. (Ljuva lördagslyx…)

H har dock utvecklat någon konstig hamburgarfobi. Det började under flytthelgen, då vi köpte med en cheeseburgare till honom på väg till gamla huset, där vi skulle sova natten innan flyttlasset gick. Han åt halva med god aptit, men började sedan plötsligt panikgråta och kasta hamburgaren ifrån sig. När vi försökte ge tillbaka den tittade han på den och skrek som att den bitit honom, och inte vice versa. Sedan var han helt otröstlig en lång stund, bara skrek och sparkade.

I fredags hade B inte hunnit äta lunch, och körde förbi Max på hemvägen från Stockholm efter att ha hämtat H på föris. H brukar ju alltid vara tokhungrig efter hämtning, så B köpte en cheeseburgare var till dem. H satt i baksätet och åt förnöjt på sin burgare. Tills han plötsligt började vråla och skrika. När B stannade bilen för att kolla till honom hade han kastat halva burgaren, ville inte ha tillbaka den, och bara skrek.

Den första incidenten avskrev vi som en reaktion på att ha flängt mellan gamla och nya huset och morfars hem en hel helg, med obefintliga mat- och sovrutiner. Men nu verkar han ha utvecklat någon form av hamburgarskräck.

Igår tog jag därför ett happy meal med chicken nuggets till honom (obs, med frukt och mjölk, ej pommes och läsk, vi försöker att inte totalfördärva honom i så unga år). Själv tog jag en QP. (Jag brukar avsky McDonalds hamburgare, men knyttet verkar gilla dem…) Och barnet börjar peka och vifta mot MIN hamburgare, och skrika i högan sky. Jag funderar på om han kanske hade velat ha burgare ändå, och sträcker fram den mot honom. Då skriker han ännu värre och försöker vifta hamburgaren ur mina händer. Fortsätter skrika och slå efter all mat på bordet och vara nästan okontaktbar ända tills en i personalen rycker in och kommer med en ballong till honom. Sedan äter han sina nuggets och sin frukt som om ingenting hänt (då har jag ätit upp burgaren). Jag fattar noll?!?

Igår fick vi återigen ta oss till stan för frukost, shoppade lite till (p.g.a. kalla vindar och glömd jacka till barnet). Sedan försökte vi oss på lite parklek, men vindarna drev oss hemåt ganska snart.image

Mycket randig liten kille i nyinköpt tröja från Kappahl, hatt från H&M och byxor jag reafyndade redan förra året från Hust & Claire.

Vi packade upp de sista kartongerna i köket, och är nu bara en matgrupp ifrån att kunna laga och äta riktig mat igen.

Idag har jag varit på årets traditionsenliga besök på Zetas handelsträdgård med kollegan och exkollegan, som dock flyttats fram till nationaldagen i år, efter att alltid ha varit på kristihimmelfärdsdagen tidigare. Det blev bara krukor och – örter att ha i dem – i år, eftersom vi inte hunnit känna in och planera den nya trädgården ännu. Och en ny fin grep som jag ska använda till att vända runt min nya avfallskompost. Jag är så pepp på att börja kompostera allt matavfall, det ska bli en spännande erfarenhet!

B var i gamla huset och hämtade saker, och H fick hänga med farmor. Nu är de på väg hem, och det blir middag ute innan sängdags.

Halvårssummering: kläder från nyfödd till sex månader

Halvårssummering: kläder från nyfödd till sex månader

H var 53 cm lång och vägde 3 850 g när han föddes. Vid sex månader väger han ca 8 kg och är ca 70 cm lång. (Gissning beräknad på senaste BVC-kontroll vid 5 månader, nästan 7 kg och 67 cm)

Inför födseln hade vi köpt en hel del kläder, mest i storlek 50/56 och lite renodlade storlek 50 respektive 56. Längdmässigt borde han ju ha varit för lång för storlek 50, men det var han inte, utan kunde ha allt vi hade köpt. Strumporna i minsta storleken var dock för små redan från början, och han växte snabbt i storlek 16-18, och är nu på väg att växa i 19-21.

Vi hade inte velat veta bebisens kön före födseln, och det var ganska svårt att hitta könsneutrala kläder. Det jag ville ha var färgglada, mönstrade kläder. Vi hittade en del sådant på en hantverksbutik, samt en del hos Lindex och Åhléns. Annars var vi förvisade till grönt och ljusgrått.

Geggamoja, Kappahl, Petit Bateau och Polarn & Pyret har det blivit en del kläder från också.

Storleksmässigt har det första halvåret fördelat sig så här:

  • 50/56 drygt två månader, sista 56:orna undanvikta vid nästan 6 mån (P o.P)
  • 62 från dryga två mån till dryga fyra mån, vissa saker, men inte många, används ännu vid sex månader
  • 62/68 från dryga tre mån till nästan sex månader
  • 68 från dryga fyra månader, det mesta används fortfarande vid sex månader
  • 74 började användas vid sex månader, det mesta är fortfarande ganska stort.

Body, byxor och strumpor har varit standardmunderingen. De första tre-fyra månaderna var det viktigt att det var omlottknäppning på H:s bodys, för det var obehagligt att dra plagget över huvudet innan han blev 100 % stabil i nacke och rygg. Sedan var det lättare med dra-på-bodys, som också täcker bättre upp mot halsen.

Under vintern har vi också haft ett antal lekoveraller, några i plysch och några i collegematerial, att dra på över kläderna, eftersom vi bor i ett gammalt och rätt dragigt hus. Han har också haft ett par koftor och fleecetröjor till överdrag.

På nätterna har H sovit i pyjamas. Till en början föredrog vi dem utan fötter, eftersom de var lagom i storlek längre. När H blev fem månader blev han dock så intresserad av sina fötter att det var smidigare med fötter på pyjamasen, annar slet han bara av sig strumporna och låg och gnagde på dem.

Beträffande strumpor har det varit Polarn o. Pyrets nedvikbara modeller som gällt, allt annat har mest ramlat av.

Geggamojas kläder var både bäst och sämst den allra första tiden. Jag köpte lite saker på deras lagerutförsäljning (hell on earth, görs aldrig om!) under graviditeten. De grå sweatshirtbyxorna i strl 56 är H:s mest använda plagg hittills, så snygga och passade till allt. Muddarna uppe och nere gjorde att de funkade från nyfödd och till fem månader. En fin vit omlottbody med grå prickar användes mycket till, den hade bra kvalitet på knappar och passade länge pga muddar i ärmarna. Men resten! Hur i helvete tänker man när man gör bodys i nyföddstorlek med smal passform och dra-över-huvudet-modell? Flera gröna och grönrandiga, som inte var direkt gratis ens på lagerutförsäljning, blev typ aldrig använda. Det kändes som att pojken skulle gå sönder varje gång man försökte ta på en Geggamoja-body. Och då var vår lilleman ändå rätt nackstark och kunde hålla upp sitt huvud stundvis redan som nyfödd. De hade också väldigt lite som kändes könsneutralt, det var antingen killiga färger typ svart/blå/grå-randigt, eller tjejiga färger, typ rosa/lila-randigt. Och lite grönt och grå/vitt, som jag köpte.

Därefter har vi varit mest förtjusta i Polarn o. Pyret och Petit Bateau. Det förstnämnda märket för att deras kläder är av hög kvalitet, har snygg, klassisk design och att de räcker länge storleksmässigt. Det sistnämnda för att de är snygga, i fantastiskt skönt material. Polarn o. Pyrets kläder är stora i storlek, och Petit Bateaus är små. Kläderna från Lindex, Kappahl och Åhléns är av sämre kvalitet, vilket förstås märks på prislappen, men helt okej kläder. Åhléns Barbapappakläder och de elefantmönstrade har vi tyckt mycket om.

Av min mamma fick vi några plagg från Snoffs, som hon måste ha fyndat på någon utförsäljning. En vit body med ljusblå hjärtan och en brun frottéoverall som var helt underbara. Jag blev jättebesviken när jag sedan fick reda på att märket är nedlagt.

Något vi önskar att vi tänkt på från början är att inte köpa kortärmade och kortbenta saker till vår augustibebis, för det blev snabbt för kallt. Något vi inte köpt själva, men fått i present, och som varit mindre bra, är tröjor. Bebisar behöver knäppning i grenen, annars korvar sig överdelen bara.

Ett ”plagg” har varit väldigt viktigt förr oss: dregglisen. Och där har det bara varit de av märket Pippi som varit något att ha. De är billiga, finns i många färger, är i tjockt dubbelt tyg som inte blöts igenom i första taget och har sydda veck som hjälper till att hålla kräk och dreggel borta från hals och kläder. Vårt lilla kräkmonster har förstås ofta kräkt över dregglisen, men som ett skydd mot småkräkningar har vi älskat Pippi-dregglisarna.

Ett urval av H:s outfits första halvåret:

image
Pyjamas från Åhléns

 

image
Byxor från Geggamoja, body från Lindex, strumpor och dregglis från Polarn o. Pyret

 

image
Body, byxor, kofta och strumpor från Lindex

 

image
Body fr.ån Petit Bateau, byxor från Kappahl, strumpor från P.o.P och dregglis från Pippi

 

image
Body från Snoffs, byxor från Lindex, strumpor från P.o.P och dregglis från Pippi

 

image
Plyschoverall från Polarn o. Pyret