Boar och gör plats för Knyttet

Boar och gör plats för Knyttet

Nästan fem månader efter flytten kan jag idag äntligen säga att jag har ett vardagsrum. Lite sladdar som ska kopplas in, tavlor och en gardin hängas upp, men annars är det klart!

9355c098-fcaa-4aff-ad71-0a8cba0a16f0

Krukväxterna har stått och försmäktat i garaget sedan flytten, men kommer förhoppningsvis att pigga på sig nu när de fått komma in. På andra sidan av den öppna spisen ligger H:s lekrum, där det också bara fattas en  taklampa och en gardin. Det tar sig, minsann!

Borta vid fönstret har jag ställt upp Knyttets dagbädd, en Inovi Cocoon. Den kommer även att fungera som resesäng, eftersom den går att fälla ihop och stoppa i en medföljande väska. Enligt bruksanvisningen kan den då tas som handbagage på flyg, men det har jag inte kontrollmätt. Jag köpte den för att ha på övervåningen under dagtid, eftersom Knyttet föds när det kommer att vara snö och slask därför inte fungerar att ha barnvagnen i köket och vardagsrummet.

c604adf6-2171-482d-a8f8-9df5e3cd6231

Blivande storebror och pappan har varit iväg hos nästangrannarna på middag, medan jag stannat hemma och pysslat. Boandet har börjat kännas viktigt och brådskande, och jag håller på att skapa plats för Knyttet både rent fysiskt i vårt hem, men kanske framförallt i mitt sinne.

En god natts sömn

En god natts sömn

Egentligen har det inte hänt mycket sedan jag skrev det förra inlägget – vi kom hem på kvällen, lagade och åt middag, nattade barnet, satt uppe lite för länge, gick och lade oss, vaknade.

Men ändå hände något stort där. För jag vaknade kl. 06.24 imorse, sex minuter före väckarklockan. Inget konstigt med det, utöver att jag var lite seg eftersom jag suttit uppe och slösurfat till klockan ett. Men något var ändå konstigt – sängen kändes alldeles för tom, och jag hade en distinkt känsla av att jag överhuvudtaget inte hade vaknat till det minsta sedan jag somnade.

Det fanns inget barn i sängen! Jag hoppade upp ur sängen och kikade in barnkammaren. Där låg han. Jag kollade närmare. Jo, han andades. Han låg där och sov så gott i sin egen säng. Inte en enda gång sedan han somnade (förvisso efter 21.30, men ändå) hade han vaknat till. Ingen gråt från nedervåningen under kvällen, och ingen som kom klättrandes upp i sängen på småtimmarna för att ligga och öva breakdancemoves i sängen mellan oss. För första gången sedan vi avskaffade spjälsängen i höstas sov han i sin egen säng en hel natt. Och det hände inte många gånger i spjälsängen heller, kanske två eller tre.

IMG_0241
Ikea Sundvik utdragssäng och Hemnes byrå. Moln- och solkudde från Ikea och smurflakan från Rätt start.

Jag och B fick sova en – om än ganska kort – hel natt ensamma i vår säng. Och vilken säng det är sen! Vi lånade ju lite extra på huset för att kunna byta ut en del av möblemanget hemma. Vår gamla säng var ett riktigt felköp för fem eller så år sedan, en kontinentalsäng från Mio som spontanköptes för att det var ett bra erbjudande. Fast på ena sidan och medel på den andra. Bara det är ett riktigt generalfel: med olika fastheter på sängens sidor kommer det oundvikligen att bli en skidbacke ner från den fastare sidan till den mjukare. Efter flytten har jag haft den mjukare sidan, och därmed även alltid haft H på min sida, eftersom han rullat ditåt. Tidigare hade jag den fastare sidan, och då balanserades nog det hela upp lite av att han var van att söka sig till mig i sängen, eftersom han alltid ammat om nätterna fram till för bara några månader sedan. Sedan var det ju inte den allra bästa sängen till att börja med.

Nu satsade vi lite mer, och slog till på en Cape Farewell Comfort, med stoppad huvudgavel och en uppgraderad bäddmadrass, som annars såldes i paket med sängen ett steg upp i prisskalan. Märket är Enok & Thømpson, Carpe Diems ”budget”-märke som säljs på Mio. Vi valde en rakt igenom extra fast modell. Och den är så skön! Rena himmelriket jämfört med gamla sängen. Visst, prislappen landade på 34 000 kronor för det hela, så det hade ju varit skandal om den inte varit bra. Nästan halva möbelnotan på sängen… Resterande cirka  40 000 kr räckte till en stor soffa, ett stort matbord med åtta stolar och två iläggsskivor, samt ett soffbord. Men det är kanske en skälig fördelning, när en betänker hur mycket tid en egentligen spenderar i sängen, och hur viktig komforten i den är för att en ska känna sig utvilad och inte vakna med ont i kroppen?

IMG_0243
Cape Farewell Comfort säng från Enok & Thømpson (Mio) i färgen Roma beige, Ikea Brusali sängbord, Åhlens bäddset Satin, samt underlakan och långa örngott i bomullspercale från Hemtex. Amnings-/gravidkudde från Doomoo.

Sängen är obäddad, för det är den alltid hos oss. Färgen heter Roma Beige, men den är ganska ljusgrå, om du frågar mig. Men fin är den. Och äntligen kom B:s farsdagspresent i bruk, de fina vita ”hotell”-lakanen med vävd rand och det beige underlakanet, som jag skrev om här. Så jag behövde inte vänta till kingdom come, men väl från november till augusti, innan de kom i bruk.

Det blev aldrig någon ommålning och uppfräschning av sovrummet i gamla huset heller. Vi flyttade ifrån smutsen och ävjet istället, och nu har jag faktiskt ett ganska hotelligt sovrum, med badrum och till och med en separat barnkammare plus ett förråd ”ensuite”.  Mörkläggningsgardiner av hisstyp och långa draperilängder medföljde husköpet. Ganska hotelligt, även om de kanske är lite daterade i färg och stil. Det enda som saknas är heltäckningsmattan, och någon intetsägande tavla på väggen, så har jag mitt hotellrum. Vi ska köpa någon sorts läslampor att sätta på väggen och ett par små mattor att sätta ner morgonfrusna fötter på, men annars är sovrummet färdigt.

Framemot senhösten ska det plockas upp en bebissäng att docka intill vår. Hoppas den vi köpt (Chicco Bedside Crib Next2Me) går att ställa tillräckligt högt, för sängen är  v ä l d i g t  hög (måste prova snarast). Vi har fått plocka in H:s badrumspall för att han ska kunna ta sig upp på natten (arma mammahjärta sluta oroa dig för kommande dunsar när bebis ramlar i golvet). Men det stod att vaggan ska passa alla sängar, så jag antar att det gäller även kontinentalsängar, och i det segmentet är den ju inte extrem på något vis. Det blåmönstrade i sängen är för övrigt min nya stora amnings-/gravidkudde Doomoo Buddy. Mycket skön att ligga och kramas med, och en bra buffert för magen.

Igår åt vi kantarellpasta med persiljerot och parmesan till middag. Mmmmm. En av flera rätter från veckomatsedeln på bloggen 3 kockar 7 kids som vi tänker laga denna vecka. Idag blir det torsken, och imorgon köttfärssåsen.

H är en liten feinschmecker i vardande, och mumsade förnöjsamt kantareller och parmesan. Persiljeroten fick också godkänt, men vid spenaten var det stopp. Han är också sjukt förtjust i oliver, som han äter även med kärna utan bekymmer, och tryffelsalami. Skönt att han visar lite intresse för goda ting också, utöver pannkakor med sylt och köttbullar med ketchup…

IMG_0238

Så var långhelgen slut…

Så var långhelgen slut…

Tänk att det redan är måndag kväll på nationaldagen! En vecka efter flytten.

Vi har inte gjort så mycket, utan helgen har mest rusat förbi. I fredags kväll var vi hos gamla vänner och nya nästan-grannar och käkade grillat till middag. Det var mycket trivsamt, och vi behövde knappt bry oss om H på hela kvällen, för deras 11-”och snart ett halvt!”-åriga dotter J var helt frälst i honom, och lekte med honom ända tills han var så trött att jag blev tvungen att lägga honom i vagnen och köra några varv runt kvarteret tills han somnade.

I lördags drog vi ner på stan efter att vi vaknat, för att få i oss lite frukost (livet utan matmöbler…). Sedan flanerade vi runt , och shoppade lite. Åt sushi till lunch innan vi gick hem.

image

Dagens fynd utgjorde en vit bricka i laminerad formpressad papp, och två vita emaljskålar med gråblå rand, från Åhléns. Det blev en ny matstation till katterna, tillsammans med en tidigare loppisfyndad skål från Rörstrand, med  Picknick-mönstret, som får tjänstgöra som vattenskål. Sedan kunde jag inte låta bli den lilla tavlan med ugglan, som vi hittade på en liten inredningsbutik. H var nöjd med att åka vagn, och fick också stanna och titta på ”kackorna”.

På eftermiddagen lämnade B mig och H själva, och åkte in till storstan för en konsert. Jag och H sov middag tillsammans i två timmar, och sedan tog vi en långpromenad för att äta middag på donken. (Ljuva lördagslyx…)

H har dock utvecklat någon konstig hamburgarfobi. Det började under flytthelgen, då vi köpte med en cheeseburgare till honom på väg till gamla huset, där vi skulle sova natten innan flyttlasset gick. Han åt halva med god aptit, men började sedan plötsligt panikgråta och kasta hamburgaren ifrån sig. När vi försökte ge tillbaka den tittade han på den och skrek som att den bitit honom, och inte vice versa. Sedan var han helt otröstlig en lång stund, bara skrek och sparkade.

I fredags hade B inte hunnit äta lunch, och körde förbi Max på hemvägen från Stockholm efter att ha hämtat H på föris. H brukar ju alltid vara tokhungrig efter hämtning, så B köpte en cheeseburgare var till dem. H satt i baksätet och åt förnöjt på sin burgare. Tills han plötsligt började vråla och skrika. När B stannade bilen för att kolla till honom hade han kastat halva burgaren, ville inte ha tillbaka den, och bara skrek.

Den första incidenten avskrev vi som en reaktion på att ha flängt mellan gamla och nya huset och morfars hem en hel helg, med obefintliga mat- och sovrutiner. Men nu verkar han ha utvecklat någon form av hamburgarskräck.

Igår tog jag därför ett happy meal med chicken nuggets till honom (obs, med frukt och mjölk, ej pommes och läsk, vi försöker att inte totalfördärva honom i så unga år). Själv tog jag en QP. (Jag brukar avsky McDonalds hamburgare, men knyttet verkar gilla dem…) Och barnet börjar peka och vifta mot MIN hamburgare, och skrika i högan sky. Jag funderar på om han kanske hade velat ha burgare ändå, och sträcker fram den mot honom. Då skriker han ännu värre och försöker vifta hamburgaren ur mina händer. Fortsätter skrika och slå efter all mat på bordet och vara nästan okontaktbar ända tills en i personalen rycker in och kommer med en ballong till honom. Sedan äter han sina nuggets och sin frukt som om ingenting hänt (då har jag ätit upp burgaren). Jag fattar noll?!?

Igår fick vi återigen ta oss till stan för frukost, shoppade lite till (p.g.a. kalla vindar och glömd jacka till barnet). Sedan försökte vi oss på lite parklek, men vindarna drev oss hemåt ganska snart.image

Mycket randig liten kille i nyinköpt tröja från Kappahl, hatt från H&M och byxor jag reafyndade redan förra året från Hust & Claire.

Vi packade upp de sista kartongerna i köket, och är nu bara en matgrupp ifrån att kunna laga och äta riktig mat igen.

Idag har jag varit på årets traditionsenliga besök på Zetas handelsträdgård med kollegan och exkollegan, som dock flyttats fram till nationaldagen i år, efter att alltid ha varit på kristihimmelfärdsdagen tidigare. Det blev bara krukor och – örter att ha i dem – i år, eftersom vi inte hunnit känna in och planera den nya trädgården ännu. Och en ny fin grep som jag ska använda till att vända runt min nya avfallskompost. Jag är så pepp på att börja kompostera allt matavfall, det ska bli en spännande erfarenhet!

B var i gamla huset och hämtade saker, och H fick hänga med farmor. Nu är de på väg hem, och det blir middag ute innan sängdags.

Limbo

Limbo

Nej, det händer ingenting här. Vaknat upp för tredje dagen helt utan graviditetssymtom. Känner efter och känner efter och hoppas att kanske… Men nej.

Hade lite ”mensvärk” och spänningar i magen igår, men ingenting verkar hända. Så jag fortsätter vänta.

B blir arg när jag säger att jag inte är gravid längre, och tycker att jag bara pratar dumt och att vi ingenting kan veta så länge jag inte blöder, eller vi fått det bekräftat genom ultraljud. Men jag vet, och jag vill att vi båda ska vara beredda på att ultraljudet inte kommer att visa det vi hoppats och önskat. För det vore outhärdligt att gå dit och vänta sig att få se ett sprattlande foster när jag känner i hela min kropp att inget liv finns mer därinne.

Nåväl, det är vanligt att saker går snett, och jag är 35 år, så det är väl inte helt oväntat. Vi verkar ju tack och lov ha hyfsat lätt att bli gravida, så det kommer förhoppningsvis nya chanser. Och gör det inte det så har vi redan fått ett helt underbart barn. Så mitt i allt detta försöker jag gå vidare och fixa med allt inför flytt. En och en halv vecka kvar.

Vi var på Mio och kollade på matgrupper och sängar igår, och har väl i vart fall hittat en matgrupp vi gillar, och som passar bra i nya husets kök/matsalsdel. Skulle så klart vilja auktionsfynda lite mer unika grejer, men tid, pengar, ork och förekomst av småbarn i hemmet sätter gränser, så det blir ett Mio-bord med bordsskiva i stryktåligt högtryckslaminat. Men tygklädda stolar (gosh, vad ger vi oss in på?). Det blir nog ett Ikea-besök också.

Jag har startat en ny anslagstavla på Pinterest där jag börjat samla idéer och inspiration till nya huset. Det är riktigt svårt att hitta inredning till huset, där i princip allt 60-tal är bortrenoverat, utan att fastna i bara modernt aptråkigt ljust och fräscht á la Sköna Hem. Det är liksom bara moderna möbler som passar in, vare sig mina personliga favoriter 50-/60-/70-talsretro eller den mer lantliga/swedish grace-stilen jag fått rikta in mig på i nuvarande tidiga 30-talsträvilla passar in. Eller jo, 50-tal fungerar nog rätt bra, så det är nog ditåt jag får söka mig. Och försöka hitta roliga och färgglada småsaker som kan krydda det hela lite.

Sängar är ju en hel vetenskap, så där har vi svårt att komma fram till vad vi behöver, och hur mycket det är vettigt att lägga på en säng så här mitt i småbarnsåren. Det vi vet är att vi garanterat vill byta ut den mjuk/medium kontinentalsäng vi har idag mot en som är extrafast på båda sidorna. Jag vill absolut ha en bäddmadrass utan latexkärna (för jag upplever att jag svettas av det och att svetten liksom samlas ovanpå den där äckligt svampiga latexkärnan) men det verkar svårt att hitta idag, om en inte går och köper en svindyr tagelvariant. Svårt, svårt.

H hostar och hostar och rosslar på nätterna, så pass att han vaknar och gråter. B är orolig, medan jag försöker tänka att det nog inte är någon fara så länge han är pigg på dagarna. Han borde ju vara trött eller ha feber om det vore något allvarligt?

Idag ska jag jobba hemma och förhoppningsvis även få lite flyttstök avklarat, för på kvällarna somnar jag med H nu, eller strax därefter, när jag går upp för att trösta den lilla hostisen.

Hemmajobbaronsdag

Hemmajobbaronsdag

Idag kör jag hemmajobb igen, jag försöker göra det på onsdagarna för att slippa resa en dag i veckan, och kunna både lämna och hämta på förskolan en dag i veckan utan att arbetsdagen förkortas till nästan ingenting.

Nu förkortas den förvisso ändå av att jag och B har en mysfrukost hemma på tu man hand efter att jag lämnat H på föris, och att jag ska försöka få åtminstone någonting gjort i flyttförberedelsen.

Så jag börjar väl egentligen jobba nu, då, och får till tre timmars effektiv arbetstid, plus kanske någon timme ikväll och kanske lite fuljobbande medan H tittar på stora fordon på YouTube.

Efter frukost drack jag kaffe med obligatorisk katt i knät. Mysigt, även om kaffe börjar förlora sin tjusning nu. Det är väl dags för ett par månader med fruktiga teer istället, förra gången det begav sig var ”Himlagott” och ”Sörgårdste” från Kobbs favoriterna. Inte ens mitt vanliga favvote lapsang souchong duger när jag är preggo.

IMG_1625

MEN, vi har faktiskt tagit de första stapplande stegen avseende flytten. Vi tog en dryg timme nu innan B åker iväg till kontoret och började röja i källaren. Det är ingen liten uppgift som väntar oss, med ett garage, ett mindre rum, ett stort rum, en tvättstuga och en matkällare att röja ur. Allt belamrat med gamla grejer från när B:s familj bodde här på 80-talet, från hyresgäster som bott här under åren, från när B:s yngre bror bodde här tillsammans med B innan jag kom in i bilden, från B:s tidigare boende, från mitt tidigare boende, allmänt skräp från vår gemensamma tid här, bebisgrejer som H vuxit ifrån. Med mera,  med mera.

Det var källaren det. Bara två våningar till efteråt, och fem veckor kvar till flytt… Har jag sagt att vi har ett bröllop som tar en helg emellan, där B dessutom är toastmaster och ska engagera sig lite runtikring, samt svensexa o.s.v. och att jag ska åka till min mamma över valborgshelgen? Och sen en ett-och-ett-halvt-åring mitt i allt detta. Och jag som är på tjocken. Mattheten.

Vi lyckades i vart fall sortera de flesta krukorna där nere i kasta eller behålla samt gå igenom ett antal av mina gamla kartonger och göra samma sak där. Vi hittade en del godbitar, som den här tallriken som jag åt från när jag var liten:

IMG_1627

Jag tog genast upp och diskade den, för jag tror den kommer att gå hem hos H också. Det är ju bilar på den.

Några lågvattenmärken dök också upp ur gömmorna. Som den här värmeljushållaren:

IMG_1629

Det en frågar sig är ju:

  1. Hur tänkte jag när jag köpte den? Tror det var ca 2003, när jag pluggade i Skåne. Jag var förvisso ung och kanske lite dum, och den kostade väl nästan gratis på Överskottsbolaget, dit en som urfattig student var förvisad till att handla det mesta i heminredningsväg. Men ändå? Ett blått glaspäron med smidesdetaljer?
  2. Hur tänkte jag när jag omsorgsfullt slog in den i tidningspapper och packade ner den i flyttkartongerna när jag flyttade in hos B vintern 2010/11? Då var jag varken särskilt ung eller särskilt luspank längre.

Där har den legat, tills vi idag under fniss lade den i återvinningslådan. Nej, blå glaspäron för värmeljus tror jag att vi klarar oss utan.

Nu ska jag tydligen inte alls arbeta, utan gå och hämta febrig son från förskolan. Alltid härligt med lite VAB…

 

 

Nu är den här…

Nu är den här…

… och j-ä-v-l-a-r-s vad enorm den är!

image

Min inre bild av 140 x 80 x 60 var inte helt överensstämmande med verkligheten, får jag medge. Jag har uppenbarligen vissa brister i min spatiala uppfattningsförmåga. I mitt huvud var den nog 25-30 % mindre än vad jag upplever den vara i verkligheten. (Och den ser mycket mindre ut på bild!) Vi bad farmor komma över och passa lilleman en stund, och brände iväg med motorvägskryssarkombin a.k.a. ”Gubbis”* till Bukowskis utlämningsplats för nätauktioner i Hägersten. Det var på det berömda, men liggandes och med baksätet nerfällt gick kistan in i bakluckan. Efter lite bänglande.

Men den är SÅ fin! Lite sprucken här, lite skavd där. Med bruksslitage, senare reparerad och kompletterad, som annonsen säger. Men så får det väl vara med något som använts och älskats i ett par, tre hundra år?

Jag är så stolt över att ha en liten bit historia i min hall, som kommer att rymma såväl pappers- och glasåtervinningspåsar som åkpåsar, sittdynor, suffletter, skötväskor och allt annat barn- och barnvagnsrelaterat bös som annars ligger utspritt i hallen. Vad har den inrymt tidigare, månntro?

Sa jag att jag betalade 800 spänn för den? Visst att det blev en tusenlapp till med transport från Göteborg till Stockholm, slagavgift och köparprovision, men det är fortfarande billigare än de flesta moderna, massproducerade byråerna av spånskiva och fanér som skulle ha varit alternativ hallförvaring. Istället har jag ett stycke handtillverkad historia av massiv ek och med grova handsmidda beslag.

Jag har helt klart fått blodad tand för nätauktioner. I processen har jag också lärt mig vad en läddika och ett kistebrev är, och något om dessas historia. Ekonomiskt, miljövänligt, allmänbildande, vackert och bidragande till att bevara ett stycke historia/kultur/hantverk. Jag vill aldrig mer köpa nytt till hemmet!

Jag är förresten förvånad över att en så stor del av köparna som hämtade ut auktionsfynd var 70-plussare. Inte över att de köper på nätauktion per se, jag vet att dagens seniorer har hunnit bli rätt hemmastadda i IT-samhället, utan att de i så stor utsträckning köper föremål till hemmet. Min fördom har varit att en i den åldern liksom har samlat färdigt, och snarare gör sig av med saker. Men så verkar det inte vara. Å andra sidan är det väl i den åldern en säljer villan och flyttar till lägenhet, så det kan ju förklara saken.

*Motorvägskryssarkombin är vad jag i bloggen kallar vår (B:s) bil. Hemma kallar vi den Gubbis. Eller Storgubbis från början. Historien bakom detta namn är följande. När jag och B träffades hade han en liten tvåsitsig sportbil av penisförlängartyp. Den var också ganska ”långnosad”, med kupén långt bak. En av B:s lite fyndigare vänner utbrast en gång att det var som att man satt som två kulor bakom… Ja, ni fattar. Bilen hette sedan ”Kukis”. När B till slut efter många påtryckningar och med drömmar om mer komfort och större vininköp på våra Europaresor bytte in Kukis mot en stor dieselkombi förklarades han genast vara gubbe, och bilen hette således Gubbis. Originalgubbis byttes ut mot en ännu större modell året efter, som inledningsvis hette Storgubbis, men nuförtiden mest bara är Gubbis.