42 dagar kvar till BF – de sista sex veckorna!

42 dagar kvar till BF – de sista sex veckorna!

Sex veckor och noll dagar kvar till BF idag, påminde mig mejluppdateringen från Ovia idag.

Alltså troligen mindre än så till faktisk förlossningsdag. Om en inte ska lyssna till svärmor då, som låtit hälsa via B att hennes trea minsann kom två veckor sent. Det vore något det… I och för sig bra om Hoppsan skulle bli ett januaribarn (även om jag gillar att jag kommer att ha barn födda -14, -16 och -18 om hen kommer planenligt, det är ju så jämnt och fint), men oj, vilken plåga att stånka runt på övertid över jul och nyår! Men nääej, det tror jag lika lite på som att Hoppsan skulle komma i november, som kollegan som nu inte vågat vänta med ett gemensamt möte till slutet av månaden eftersom bebbot har ”fri lejd” 😀

Jag har dock fortsatt att få ilningar nedåt när jag går, så jag tror att bebis håller på att fixera sig. Temporärt, alltså… Vi får se om barnmorskan kan känna något nästa vecka.

I eftermiddags skulle jag och barnen äta på stan före hemgång, och pappan skulle iväg på egna äventyr. Direkt när vi möttes upp klagade H på huvudvärk, och var supertrött och kinkig. Han åt ett par tuggor av sin mat och ville sedan gå ut och lägga sig och sova i vagnen medan jag och L åt upp. Och så gick han ut, klev upp i vagnen och somnade?!? Vi åt färdigt, rullade hem, och jag fick honom att vakna till såpass att han gick till sängen själv.

Senare på kvällen ringde jag 1177 för att höra efter vad jag skulle göra. Jag kände mig osäker och orolig. Han har aldrig klagat över huvudvärk förut, och i kombination med att han inte hade feber men ändå verkade så medtagen så kände jag att jag ville höra efter med någon erfaren. 1177 tyckte absolut att jag skulle väcka honom, erbjuda vätska och se om det gick att få upp honom för att kontrollera om beteendet i övrigt var normalt.

Oro! Han ville inte vakna mer än att för att dricka en klunk vatten. Han ville bara sova. Tills mamman kom på det magiska ordet. Glass! ”Vill du gå upp och äta en glass?”. Mmmm. Det ville han. Han närmast flög upp ur sängen och uppför trappan och in i frysen. L hade också vaknat, så det blev en klockan 22-glass för båda barnen. H var plötsligt pigg som en lärka och satt och tjattrade. Inte dödligt sjuk alls. Skönt.

Nu lite sömn innan vi ska åka till mormor.