39+1 – Mer jobb än jag trodde, IKEA-besök och fortsatta förvärkar

39+1 – Mer jobb än jag trodde, IKEA-besök och fortsatta förvärkar

Det kom inget Knytte igår kväll eller inatt, trots att jag sagt att det är helt okej att komma ut nu. Men som dagen igår utvecklade sig var det lika bra, och hen kan lika gärna vänta några dagar till.

Förmiddagen på jobbet började nämligen med att ett jobbprojekt som jag trott var nedlagt dök upp igen. Själva arbetsstarten kan skjutas upp till i januari, och det är ganska lågintensivt arbete de första månaderna, så det var inget snack om att nobba kunden, som jag haft kontakt med tidigare. Men det hela tog en stor del av min redan pressade förmiddag, så jag skulle verkligen behöva en halvdag eller två till på jobbet för att känna att saker är någorlunda under kontroll inför Knyttets ankomst.

Sedan blev det dags för kontorets sedan länge planerade och efterlängtade IKEA-besök, för att inhandla de sista småpryttlarna som ska få kontoret att kännas lite mer komplett och inbott.

Ja… tre kvinnor, en medelstor kombi och IKEA… Vi var där i fem timmar, och fick i princip baxa in det sista i bilen med skohorn. Jag fick ta av mig vinterkängorna för att få plats med två stora krukväxter på golvet mellan mina fötter, ha två stora ytterkrukor i knät, och satt helt inklämd mellan bildörren och några kartonger med bordsskivor som låg inkörda fram i det halvt nedfällda baksätet. Till mitt kontor fick jag med mig bl.a. en jättestor tavla till min ena, helt tomma vägg, en hurts att ställa skrivaren på och ett par rediga krukväxter. Det kommer att bli väldigt trevligt därinne!

Spridda, men förvånansvärt kraftiga, förvärkar kom och gick under dagen igår, för att precis som igår vara hyfsat intensiva på kvällen. Jag var inte hemma förrän klockan 20, och möttes av en sur karl och ett piggt och glatt barn. Jag blev lite grinig över att B inte – utan att jag hört av mig med instruktioner – kunde ha insett att jag nog skulle bli sen, och givit H middag och lagt honom i vanlig tid, så att vi kunde ha ätit en sen middag själva sedan. När han sedan också hade mage att irriterat undra var jag höll hus flera gånger under matförberedelserna, och kräva att jag skulle ta aktiv del i dem, var jag fly förbannad.

Middagen kantades så klart av en bråkig och trött tvååring som borde ha sovit för länge sedan. Sedan skulle vi alla duscha och sova. B började att duscha tillsammans med H. Jag däckade i sängen under tiden, och somnade trots ganska ihärdiga förvärkar och en ny sorts smärta som trycker ordentligt mot insidan av blygdbenet. Troligen pressas Knyttet nedåt av förvärkarna nu, för det känns som att det är ett väldigt tryck i dem, ganska stor kraft nedåt.

Sedan vaknade jag av att B ropade från badrummet och krävde att JAG skulle komma och torka och förbereda H för sängen medan B duschade klart på egen hand. JAG? Den lidande höggravida? Det är visserligen den rutin vi brukar ha, men jag blev omåttligt sur och KRÄNKT av att inte ens så här i graviditetens absoluta, skälvande slutskede få lite avlastning i vardagsbestyren. Tröttmosig och med ansenlig smärta fick jag bängla ner mig själv på badrumsgolvet för att ge gossen en omgång med handduken. H, stackarn, märker ju att något är galet och försöker både trösta och spexa för att göra mamman glad igen.

Efter att även jag fått en dusch kändes allt bättre, och jag har nu sovit hyfsat från kl. 23 och fram till nu, med bara ett par kisspauser. Är trött och har ont i huvudet, så jag hoppas att jag kan sova en stund till, men det är inte speciellt troligt.

En bra dag

En bra dag

Den här dagen blev så mycket bättre än förväntat, och det är med en känsla av tacksamhet och frid i sinnet jag nu förbereder mig att gå till sängs.

Vi lämnade H till morfar och tant G redan före frukost imorse, och styrde in mot stan. Jag var praktiskt taget ett nervvrak på grund av alla katastroftankar som snurrat i huvudet på sistone. Vi hann få en smörgås och en kaffe på Fabrique innan det var dags att knalla över till läkarhuset, och jag försökte njuta av det fina vädret och den kontinentala känslan av att sitta ute på trottoaren och betrakta trafiken och de förbipasserande människorna. Men mina tankar var så klart mest någon annanstans.

Efter att vi väl tagit oss upp till rätt våning, anmält oss och blivit inropade hade jag harpuls och kallsvettiga handflator. Som tur var såg vi även denna gång ett par viftande händer nästan direkt när ultraljudsapparaten träffade min gelkladdiga mage. Knyttet levde!

Barnmorskan började genast ta sina mått, men Knyttet låg även denna gång lite tokigt till, så det tog en bra stund innan allt var genomgånget. Men till slut var alla rutorna i alla fall checkade, och det konstaterades att datumet stämde med det förra. Fortfarande tillbakaflyttad fem dagar, alltså, men Knyttet hade i alla fall vuxit helt som hen skulle under de två veckor som gått sedan förra ultraljudet.

Hen flaxade en del med både armar och ben, och låg på mage med uppdragna knän och buffade upp med rumpan, precis samma rörelser som jag känner igen från H som nyfödd, och från magen. Han sparkade aldrig så mycket (som jag kände i alla fall), men låg ofta och buffade upp rumpan på vänstra sidan av min mage. Undrar när och hur jag kommer att känna av Knyttet?

Vi beslöt oss för att offentliggöra Knyttet på Facebook, istället för att vänta till efter födseln, som vi gjorde med H. Alla vi umgås med vet redan, men det syns så väl på mig nu att det är skönt att även ytligt bekanta vet, så en slipper få undrande blickar om en möter någon på stan.

Sedan tog vi oss hemåt, och åt en enkel men urgod lunch bestående av skivad salmalax med furikakekrydda, gurkbitar, wasabi och soja. B gav sig av och köpte sin efterlängtade robotgräsklippare (den gamla vanliga skulle ha kostat över 8 000 kr att laga) medan jag skruvade ihop H:s nya säng och ställde iordning hans sovrum.

image

Det är ett litet anslutande rum till vårt sovrum, som förra ägarna hade som kontor. Helt perfekt som barnkammare, med bara ett par meter för H att gå för att komma till min sida av vår säng. Svärmor är upprörd över att H inte fått det andra, ”riktiga”, sovrummet på undervåningen, och tycker det är fel att han ska få sova i ett ”litet kyffe”. Jag tycker det blev hur mysigt som helst, och han har ju ett stort lekrum på övervåningen också. Sängen är en utdragsvariant från Ikea.

Det tog sin lilla stund (med mig sittandes bredvid honom i den lilla sängen) men nu sover han faktiskt i egen säng för första gången sedan … början av november eller så? Om jag får några timmar ostörd sömn i min säng så är jag mer än nöjd, även om jag så klart kommer att sakna att krama på honom hela nätterna också. Men som han far omkring nu, och sparkas och klättrar på mig, så ligger jag på helspänn konstant, fast jag så väl behöver min sömn nu.

En bra dag, och imorgon blir det jobb igen. Och ursäkta skrytet, men detta är min väg hem från jobbet numera:

image

Nu ska jag njuta av sommaren och graviditeten och vårt fina hus, som sakta men säkert börjat bli ett hem. Bort med alla nojor och katastroftankar, och strunta i att känna stress över jobbet och bara jobba på så gott jag kan!

Påminn mig gärna…

Påminn mig gärna…

… om att jag aldrig någonsin ska stanna hemma från kontoret i tron att det ska gå att få något gjort hemifrån. Om jag någonsin skulle tycka att det lät som en bra idé igen, vill säga.

Det lät som en väldigt bra idé i förrgår kväll, när klockan redan var sent, och B undrade om jag hade något inbokat på kontoret nästa dag. Han hade själv tänkt jobba hemma ”sin” del av dagen, med undantag för ett kort möte han skulle ta bilen till och vara tillbaka på någon timme. Så vi kanske skulle jobba hemma båda två, och lösa av varandra lite som det föll sig? Jag funderade, och tänkte:  -Nej, jag har ju inga möten inbokade, jag har datorn och de papper jag behöver för dagen hemma, så jag behöver ju inte in till kontoret EGENTLIGEN.

Att då slippa de totalt tre timmarna jag lägger på att ta mig till och från jobbet, och för bara en halv dags jobb, lät lockande. Att gå upp vid 7-8 istället för vid 5-6. Jo, det lät ju bra! Jag ju har ett eget rum med kontorshörna hemma.

Gårdagen börjar med att vi sover till 8.30. Okej, ingen panik, jag hinner fortfarande jobba en stund efter frukost innan B ska till sitt möte efter lunch. Halvvägs igenom frukosten ringer B:s telefon. En nödsituation har uppstått på hans jobb, och han är den enda som kan ta tag i det eftersom den andra person som skulle ha kunnat fixa det är på semester.

Jaha. B måste åka. Han säger att H ju ändå kommer att sova middag strax, då kan jag väl se till att släcka de mest akuta bränderna, stämma av mejlen och kanske ringa något samtal. Och sen är B hemma allra senast kl. 15, och då kan han ta med sig H ut på promenad, eller till köpcentret, och hålla sig borta i ett par timmar så jag får jobba i lugn och ro.

Jojo. Klockan är nästan 16 när B kommer hem. H har sovit i en halvtimme totalt, och har levt rövare resten av tiden. Huset ser ut som att vi haft inbrott. Jag är helt matt, och känner att: – Nej, det är ingen som helst idé att BÖRJA dagens arbete klockan 16. Inte efter en sån här dag.

Det finns en anledning till att jag började med rutinen att åka in till kontoret även för den halva jobbdagen. Det finns en anledning till att jag började med rutinen att åka in till kontoret även för den halva jobbdagen. Det finns en anledning….

Så vi drog till Ikea istället. För hundrafemtielfte gången. För att jag trodde vi behövde förlängningar till barngrindarna vi köpte till trappen, men inte har monterat. Jag mätte (i efterhand så klart!) upp avståndet mellan öppningarna till nästan 110 cm. Grindarna var upp till 106,5 cm. (Suck!) Väl där konstaterade vi att det inte ens fanns förlängningar till grindarna vi köpt, och B sade att det var bara att sätta en träbit mellan väggen och grinden vid monteringen. Hmm, att det är så ”bara” tror jag när jag ser det.

Så vi shoppade på Ikea för 265 kronor. Jag upprepar: tvåhundrasextiofem kr. Är det ens möjligt? Det brukar ju ticka iväg en tusenlapp bara man kliver in genom dörren. Naturligtvis var det saker vi inte ens hade tänkt köpa, men ändå… Ett par paket servetter, träskruvar, en vattenkanna, ett förkläde, etiketter, några konserveringsglas, (så mitt äppelmos blir snyggare förpackat än blåbärssylten) och en tratt med bred öppning att fylla syltburkar med. Tratten hade vi i och för sig tänkt köpa.

H var övertrött när vi kom hem, och det blev nattningstrubbel IGEN. Men jag ropade på B så fort jag såg varthän det barkade (när han vänder sig på mage och den lilla rumpan vandrar upp i luften VET man att det är kört). Ett litet ”hjääälp” riktat mot nedervåningen, så kom undsättningen. Vi lade oss på varsin sida om H och drog honom tålmodigt till rätta när han kravlade iväg, klappade om och andades lugnt. Och H sov efter en kort stund. Mamman med, för den delen. Gud, så skönt att det går att natta utan skrikfest nu, även när det går ”fel” med nattningen.

Nu har jag bloggat bort hela kafferasten. Åter till grottekvarnen!

Delad börda

Delad börda

Min fina man, bästis, partner in crime, jobbade hemifrån idag för att kunna avlasta mig lite. Han märkte på mig när jag kom från jobbet igår att jag hade det lite tufft, minst sagt.

Jag åkte dessutom lite tidigare från jobbet igår för att vi skulle hinna till Ikea innan de stängde. Och är det någonting jag blir stressad av så är det att ha en (ganska tidig) tid då jag måste åka ifrån jobbet. Sån är jag.

Vi behövde ta en sväng till det stora möbelvaruhuset för att handla bland annat barnsäkerhetsgrejor. Vi har lyckats glömma det de två sista gångerna vi varit där. Herregud, vad vi har varit på Ikea sedan jag blev gravid! Typ fem gånger på ett år. Innan dess kanske fem gånger på tio-femton år.

Jag gillar inte lågkvalitetssaker och slit-och-släng, och blir vansinnig på att Ikeas saker inte har standardmått och att deras påslakan inte har hål i hörnen. Så det har inte varit min grej tidigare. Men nu, med försämrad ekonomi, och en liten knodd som behöver saker som ska användas bara medan han är liten. Då är Ikea plötsligt jättebra! Och spjälsängarna har i alla fall standardmått.

Vi började med att käka. H fick pannkakor och tyckte det var jättegott. Jag satt och förundrades över att säkert hälften av alla kvinnor som var där och handlade var mer eller mindre höggravida. Jag stod också höggravid och svettades medan jag skruvade ihop skötbordet Sniglar och en Malm-byrå förra sommaren. Blev lite avis på de stora runda magarna. Vill också vara gravid och föda barn igen! Hur jag nu skulle hinna med det….

Ett par barngrindar, ett gäng skåp- och lådspärrar och några hörnskydd fick vi i alla fall med oss igår, samt lite köksprylar, handdukar, halkskydd till duschen och ett par vägghyllor samt korgar till lilla gästwc:n på nedervåningen, så jag kan gömma undan lite smink, mensskydd och annat där. Och lite annat smått och gott. H fick åka kundvagn varvat med lite Babasling, och var nöjd med det.

Idag har vi alltså varit två hemma, och det har varit jätteskönt. Lite av sakerna på todo-listan har kunnat betas av, och vi fick en myslunch på Vapiano. Jag har enorm PMS just nu, och är inne i omättlig-hunger-fasen som jag alltid får precis sista dygnet före mens, så en tallrik pasta kändes helt rätt.

H är så gullig nu, kan inte prata men vill så gärna kommunicera. Han är mycket stolt över att kunna klappa händerna, och de senaste dagarna även att kunna vinka. Så han varvar skaka på huvudet-slå i bordet-klappa händerna-vinka och blir så glad om man gör det med honom så att man kan härma varandra. Med mig väver han även in försök till ”tjut-och-slå-dig-för-munnen-indiantjut” som jag gjorde för någon vecka sedan. Han var mycket fascinerad och försöker nu få till samma sak, men han glömmer ofta att låta samtidigt som han slår sig för munnen, och ibland slår han sig uppe på huvudet istället. Men han får ju pluspoäng för att han minns att det var jag som gjorde det där roliga, eftersom han inte försöker samma sak med någon annan.

Jag hämtade ett paket från Jollyroom med en del bra-att-ha-saker idag, men borde sova för länge sedan, så det får jag berätta om någon annan dag. Imorgon bitti är det dags för kontoret igen!

IMG_3801
Mycket trött och sliten mamma.

God natt, och på återseende.