Bläh, tyckte H

Bläh, tyckte H

Vi fastnade lite väl länge i köpcentret igår eftermiddag. För att H skulle få mat till middag innan läget blev akut tänkte vi att vi skulle prova burkmat för första gången.

Vi köpte en burk Hipp med ris, grönsaker och kyckling från 6 månader. Och det var som en sås? Är det verkligen inte tänkt att ungar på ett halvår ska kunna äta något med konsistens alls? Jag blev chockad, så lös mat har ju H inte fått sedan de allra första smakisarna med mannagrynsgröt! Nu tuggar han ju små bitar av bröd, frukt och kokta grönsaker och äter ganska fast gröt. Rotsaker bara grovmosar jag med en gaffel och en klick smör.

H tyckte det var jättekonstigt att få drickbar mat på sked, och tröttnade snabbt på att äta. Resten av burken, som han fick till lunch idag, fick vi ge honom serverad på små brödbitar. Då gick det bättre.

Matstatus

Matstatus

Det var ett tag sedan jag skrev om H:s matvanor, och det händer en del på den fronten.

Han äter nu en stor skål gröt till frukost, gjord på en deciliter vatten och 1,5-2 tsk vardera av boveteflingor, hirsflingor och mannagryn. Detta blandar jag med någon tesked mortlade pumpafrön, en nypa gojipulver och lite mosad/riven frukt eller fruktpuré och en klick smör.

Han ammar och får flaska till lunch, och smakar på min lunch om han är vaken när jag äter.

Till middag äter han en redig portion mosade rotfrukter, t.ex. potatis, sötpotatis och morot med lite rapsolja och finhackade färska örter. Ibland får han lite grekisk yoghurt och riven frukt till dessert.

Till kvällsmat ammar han och får flaska, och smakar på vår middag om han är vaken.

Han ammar några gånger däremellan, oftast när han ska sova middag, och i sängen av och till från 4-5 på morgonen tills det är dags för frukost. De dagar jag går till jobbet och åker iväg på morgonen får han en extra flaska före frukost också.

Han älskar fortfarande allt han får smaka, och börjar genast gråta om smakbitarna från min tallrik inte kommer tillräckligt fort. Även om han själv nyss ätit.

Idag åt jag och H frukost på café, så jag handlade upp ett litet lager av ta-med-mat att ha till H när vi är ute och flänger och inte hinner fixa hemlagat. Jag köpte en av varje av det de hade från Ella’s kitchen; helt ekologiskt utan tillsatser i form av E-nummer, GMO, salt, socker eller ens vatten. (Shit, det här är ju bättre än det mesta jag gör hemma!)

image

H fick prova en ”frukostmums” med yoghurt, ris och banan. Det gick hem! Det enda negativa,med den var att riset var pulvriserat så det var bara en jämn, ganska tunn smet. H äter ju gärna lite chunkig mat, och tuggar jätteduktigt med de tandlösa käkarna. Det är rätt dyrt, ca 16 kr per portion, så det blir inget H får till vardags, utan bara just när vi är på språng.

Hemma är lunchflaskan nästa att ryka! Och häftigast av allt; nästa platta ersättning är inte ersättning! H blir ju sex månader nu och går över till Hipp Baby Combiotik 2. Och då heter det inte längre modersmjölksersättning, utan TILLSKOTTSNÄRING. Hur bra känns inte det? Det är inte längre något som ska ersätta min fina tuttmjölk. (Google har sagt mig att skillnaden på själva maten är att det nu blir mer järn och fibrer.)

Modersmjölksersättning

Modersmjölksersättning

Av olika anledningar, som jag garanterat kommer att skriva ett inlägg om framöver, fick vi aldrig till det med helamning. H har alltså fått en blandning av bröstmjölk och ersättning ända sedan han föddes, och det är det han lever på ännu vid fem månaders ålder.

Vi började med Sempers Babysemp 1, för det var det som bjöds på BB när han började tillskottsmatas redan under sin andra dag i livet. Efter några veckor var den dock slut på tetra i varenda affär, och det angavs att den var slut hos leverantör.

Vi köpte Nestlés Nan 1 några gånger, men dels är mitt förtoende för Nestlé som företag generellt lågt, dels innehåller deras modersmjölksersättning maltodextrin. Det tycker jag är helt sjukt; vad kan det finnas för anledning till att de allra minsta ska utsättas för denna typ av tillsatser?

Eftersom Babysemp inte fanns på tetra, och även för att H var (och är) ett kräkbarn, testade vi också Babysemp Lemolac på pulver. Det medförde ingen märkbar förbättring av kräkeriet, och det där med pulver… Kanske är vi lata, men det var helt sjukt jobbigt att hålla på och gegga med det förbannade pulvret som fastnade i flaskorna och vattnet som skulle kokas i förväg.

Vi försökte med ett andra paket pulver. Men då hade Semper ändrat sitt recept. Det orsakade fem dagars förstoppning och magont. Och lukten, herregud lukten! De hade ändrat fettsammansättningen på något sätt som gjorde att kräket luktade smörsyra. Inte nog med att ungen kräktes ner minst fyra-fem uppsättningar kläder varje dag, nu luktade det dessutom apa om kräket. Och till slut i hela huset…

Efter att motvilligt ha återgått till Nan hittade vi senare några tetror Hipp Baby Combiotic 1 på vår lokala matvarubutik. Övergången gick bra, och efter att ha säkrat tillgången genom att be affären köpa in större kvantiteter har H ätit Hipp sedan dess. Den är ekologisk, vilket ju känns bra eftersom vi själva försöker köpa mycket ekologisk mat. Men dyrt är det, framförallt nu när H äter nästan tre förpackningar om dagen.

Det är svårt att hitta information om modersmjölksersättning. Tillverkarna får inte göra reklam för sig, och då går det ibland överstyr så att de knappt alls lämnar information till sina konsumenter. På Hipps hemsida för konsumenter finns inte ens Combiotic 1 med, man måste gå in på en annan sida och intyga att man jobbar inom vården för att få läsa om den. Och jag fick inget svar när jag mejlade och ställde frågor om var det gick att köpa den m.m.

Det kan nämnas att vi inte hade en aning om att Sempers nya recept låg bakom såväl förstoppning som illaluktande kräk innan min sambo överhörde två mammor prata om det på ett kafé, varpå vi googlade och stötte på en drös föräldrar med samma problem. Vi trodde det var något fel på vår bebis.

Det känns som att det är något nästan fult och förbjudet, det här med ersättning. När man som jag redan hatade allt vad ersättningen stod för, mitt misslyckande som mamma, var inte denna skam och brist på information något som behövdes. Jag satt handfallen med en bebis som inte ville gå upp i vikt och som jag inte kunde mätta med min mjölk, och kunde inte räkna med att en passande ersättning fanns att köpa i affären. Ångest.

Min plan framöver är att fasa ut ersättningen och börja ge mat istället, men behålla amningen så länge det finns mjölk och så länge H är intresserad.