Hoohooo…?!

Hoohooo…?!

Hej, är det någon kvar här? Det har gått ytterligare en vecka med nästan bara instagrambloggande. Som vanligt är det tiden och orken som tryter. Men livet som tvåbarnsmamma knallar på. Och det blir bättre, det blir det.

Pappa, storebror och lillasyster. Till höger pappan med L, 4 månader, och nedan med H, 4 månader, för drygt 2 år sedan.

Inte så att vi lever svävande på några små rosa moln här, men jag mår bättre. Förra veckan fick jag vara på kontoret utan bebis två dagar, och det har hjälpt mig enormt att få en arbetstid och en fritid igen. Sakta, sakta, betar jag av saker som varit liggande på kontoret, och det känns som att jag är på väg tillbaka. Det går långsamt, men åt rätt håll. Och jag kan unna mig att bara vara mamma när jag är hemma.

Lillasyster har börjat sova middag. Sammanhängande, och faktiskt mest på förmiddagen, helt plötsligt. Hon har dock i gengäld börjat bli riktigt osalig på kvällarna, pigg men liksom diffust gnällig. Enligt Wonder weeks-appen har hon varit smack mitt i den allra åskigaste delen av den långa fjärde utvecklingsfasen, så det är kanske det?

Lillasyster sover vid förskolehämtning. I min gamla Stokke MyCarrier. Väldigt bra utomhussele, även om jag inte riktigt kommer överens med karbinhakarna på denna (äldre) modell.

Jag har börjat ge henne små, små smakprov av (hittills) päronpuré och mannagrynsgröt, och hon är klart intresserad av att äta, även om det är svårt att få till motoriken, och den lilla tungan mest puttar ut den mat som kommer in i munnen.

Hon har börjat låta jättemycket, långa glidande och riktigt högljudda tjut. Hon testar sina röstresurser och blir mäkta förvånad och stolt när hon själv hör hur hon kan låta. Hon kan hålla på hur länge som helst om hon får gensvar, och en kan glömma att en får sista ordet i ett samtal med den lilla damen…

Vid bröstet bråkar hon, och är mest frustrerad när hon ska amma. Jag vet inte hur mycket som är protester över alltmer sviktande mjölkproduktion, och hur mycket som är att hon inte riktigt kommer till ro när det händer så mycket spännande runt omkring. Det är trist, men jag blir inte lika förkrossad som med H, och kämpar följaktligen inte lika hårt för att hålla fast vid amningen. Jag vill inte begå våld mot mig själv på det sätt som jag gjorde med H, men hoppas ändå att vi ska klara amningen genom övergången till mat. Så snart flaskan försvann ur bilden var amningen med H bara harmonisk.

Hon dreglar och kräks och allt är liksom bara blött och kallt och klibbigt hela tiden. Och hon ler så stort att jag tror att mitt hjärta ska brista av allt det varma som bubblar upp i bröstet.

Liten trulig.

Storebror trotsar och VILL. INTE. I lördags, när vi ätit middag hemma hos min pappa, började han plötsligt protestera mot att vi valde en annan väg hem än när vi gick dit. Han var så trött, så trött, men gallskrek nästan hela vägen hem helt obegripligt om ”Inte DEN vägen! Jag vill inte den vägen! Jag vill annan bilgata!” och gick inte att trösta eller avleda på något sätt. Samtidigt är han så vansinnigt gullig.

Igår hade vi tänkt ta in på hotell i Stockholm för att jag skulle ha ett morgonmöte där idag. Hade tänkt åka in på söndagseftermiddagen, göra något roligt för H, äta middag. Jag skulle inte behöva gå upp chocktidigt, och det skulle fungera bra med amningen. Efter mitt möte skulle jag ha tagit ledigt resten av dagen och vi skulle ha ägnat oss åt någon familjeaktivitet. Skansen, kanske, eller Aquaria.

Men vi var inte så sugna efter fredagens attentat, så vi fick leja bort H till morfar för övernattning och förskolelämning, medan vi andra fick sätta oss i bilen tidigt imorse för att köra in till stan. Väl där fick B ta med sig L till sitt kontor på Kungsholmen tills jag var frisläppt från mötet, och vi kunde åka hemåt till trygga småstaden igen. Jag kan inte ignorera det som hänt och fortsätta som vanligt. Jag har redan i flera år undvikit centrala Stockholm och dess kollektivtrafik så mycket jag bara kunnat, och när det jag fasat för väl hänt kan jag inte bara skaka av mig det och gå vidare. Tyvärr. Jag håller mina barn därifrån.

H hade varit ledsen vid lämning igen imorse, men var glad när jag kom för att hämta. Spontankramade sin pappa efter middagen och sade ”Älskar dig!”. När jag tog med honom ner till sovrummet och sade ”Vad bra att pappa kunde natta L idag, så att jag får läsa för dig och krama på dig ikväll. Det gör mig glad.” sade han ”H åttå glad!”. Att det ens är möjligt att älska en liten människa så mycket?

Och vad det är skönt att vi äntligen börja komma dit. Att B kan ta hand om L ibland så att jag får umgås med H. Och att B äntligen får börja knyta an till L på riktigt, och vice versa. Det är så fint att se dem tillsammans.

Hämtningsdag igen och ode to resterna

Hämtningsdag igen och ode to resterna

Nu sitter jag och ska hiva i mig lite lunch på kontoret.

För första gången denna vecka fick jag med mig middagsrester från gårdagen, vilket jag konstigt nog är rätt nöjd med. Egentligen avskyr jag att äta rester, men det har ju sina fördelar både ekonomiskt (så att jag kan köpa barnvagnar och annan parafernalia för pengarna istället), hälsomässigt (det blir inte en club sandwich från det närbelägna kaféet, med enorma mängder currymajonnäs och barbecuesås), tidsmässigt (jag slipper gå iväg för att köpa lunch), och miljömässigt (minskar matsvinnet i hushållet). Så WIN för att ha matlåda!

Jag var hemma lite sent igår, och hann nätt och jämt springa uppför trappen och krama om lillfisen innan han somnade. Han hade fått falukorv och pasta till middag, och var så klart hur nöjd som helst med det. Väl nere igen envisades jag med att jag banne mig skulle laga en av veckans vegetariska middagar, majsplättar. Så strax efter 21 serverades detta till middag.

IMG_1151

Helt okej. Som pannkakor, fast med majs i. Som lättlagad vegomiddag fungerar majsplättar rätt bra, och det har ju fördelen gentemot pannkakor att det inte blir onyttiga, söta tillbehör till. Tillbehören enligt just det receptet jag testade var kanske inte de roligaste, så jag testar nog någon annan sås nästa gång. Men koriander är alltid gott!

Det blev såklart inte mycket mer gjort igår, utan sängen lockade redan efter 22. Idag gör jag kortdag, och ska ge mig iväg för att hämta om ett par timmar. Skrutten får majsplättar med lingon till mellis idag, så jag gjorde tre flugor på smällen igår. Middag, lunch och mellis!

Tråkigaste inlägget någonsin, men det är tyvärr så mitt liv ser ut just nu. Jag far som en tätting mellan hemmet, jobbet och förskolan, och med lite tur får jag i mig en vettig måltid någonstans emellan också.

Kan förstås lägga till lite gullighetsfaktor med det här unga rådjuret som var nyfiket på mig när jag gick till jobbet igår morse. Det var ett av två mindre tillsammans med ett större, så jag gissar att det var en get med två fjolårskid. (För SÅ små var de inte att det borde kunna vara årets ungar, de har väl inte kommit ännu. Eller?)

IMG_1147