Jaha, ja (nya rön)

Jaha, ja (nya rön)

Ny forskning visar tydligen att det här med glutenintroduktion mellan fyra och sex månader ”under skydd av amning” är nys. Och här har jag tragglat med mannagrynsgröt i onödan. Tur att plutt tycker det är mumsigt i alla fall.

Det är otroligt vad rekommendationerna ändras hela tiden. Bara under min blygsamma tid som mamma (och blivande sådan) har det dykt upp nya rön beträffande paracetamol (”ät det för guds skull inte om du är gravid, och ge det inte till dina barn, för då får barnen en hel hoper bokstavskombinationer”), napp (”jodå, ge napp från födseln”) och nu gluten.

Eventuellt var det också nu som rekommendationen om smakportioner från fyra månader ändrades till smaksensationer från fyra månader och smakportioner från sex månader?

Och naturligtvis läser man om de nya rönen i tidningarna, för att sedan ändå få motsatta råd vid MVC/BB/BVC. Och där står man som mycket osäker, nybliven eller blivande förälder och vet inte vad man ska ta sig till. Man vill ju inte riskera sitt barn på något vis.

Jag undvek alla värktabletter under graviditeten, fick rådet att ta två alvedon och en varm dusch när jag ringde förlossningen för första gången, men det hanns inte med innan värkarna blev för täta så det sket jag i. Efter förlossningen däremot, åt jag alvedon som godis i tre veckor för fruktansvärda smärtor i underlivet. Det kunde inte hjälpas. (OT: Jag födde barn utan annan bedövning än kvaddlar, sprack rätt mycket på ett par olika ställen, och tyckte inte det var så farligt, men de där smärtorna efteråt höll på att ta livet av mig varje gång jag duschade eller satt ned på toaletten eller hukade. Fy fan vad det var hemskt!)

Napp väntade jag med tills ungen var en månad på BVC:s inrådan. Varför vet jag inte riktigt eftersom han ändå fick ersättning i nappflaska. Han var inte så förtjust ändå när han väl fick napp. Han hade ju utmärkta händer att suga på.

Och gluten har jag nu snällt matat ungen med i lagom och ökande portioner, också på BVC:s inrådan, tydligen helt i onödan.

Det som går som en röd tråd genom alla samtal man har med kvinnor som fött barn för 5, 8 eller 37 år sedan är att alla rekommendationer då var helt tvärtemot vad de är nu. Alla tror lite mer på de rekommendationer som gällde när de själva fick barn. Annars gjorde de ju fel, och det vill man inte erkänna, för då kanske man varit en dålig mamma och riskerat sitt barns liv och välmående eller i vart fall några IQ-poäng eller så…

Jaha, ja. Håhå, jaja. Det blir nog bra med den saken också.

 

Ett litet matvrak

Ett litet matvrak

H har hittills gillat allt han fått smaka på, bl.a. avokado, sås på avokado med vitlök m.m, päron, äpple, lax, leverpastej, yoghurt, ägg, majonnäs, färskpressad juice av olika slag, potatis, och mannagrynsgröten han fått som glutenintroduktion.

Han sitter bredvid mig vid bordet och vill smaka hela tiden, och gråter när smakproven dröjer. Efter att ha konsulterat boken Lyhört föräldraskap av psykologen Malin Bergström har jag omvärderat min tidigare plan att inte introducera mat annat än som rena smakprov före sex månader. Ett barn som så tydligt visar att det vill äta bör få äta, vilket så klart är mer logiskt än att följa en godtycklig tidsangivelse.

Eftersom mannagrynsgröt knappast innehåller alla de näringsämnen som behövs om det ska ätas som en riktig måltid, tänkte jag nu börja introducera ”riktig” gröt varannan dag. Den gjorde jag idag på boveteflingor, hirsflingor, vatten, gojipulver (det fanns inte nyponskalsmjöl på affären, och gojipulver verkade som ett bra substitut, rikt på järn och C-vitamin), mortlade pumpafrön och mosad aprikos. H hade hunnit bli lite för hungrig när gröten var klar, och var därför lite ledsen. Men han åt gröten i alla fall, så jag tror han kommer att äta den glatt nästa gång. Den gröten är utan gluten. Så varannan dag fortsätter vi med mannagrynsgröt ett tag till. Undrar när det kan anses vara ”färdigintroducerat”?

image
Dagens frukost

 

 

 

Glutenintroduktion och de första smakproven

Glutenintroduktion och de första smakproven

Rekommendationerna för tillfället är att man ska introducera gluten i barnets kost mellan fyra och sex månaders ålder, om man ammar. Detta ska tydligen minska risken för att barnet utvecklar glutenallergi senare. Inte vet jag om det stämmer, men det verkar i alla fall inte öka risken.

Under denna period får barnet också börja smaka på saker, även om jag tolkat det som att regelrätta smakportioner bör vänta till sex månader.

För H:s del har vi därför infört lite nya frukostrutiner sedan några veckor tillbaka. Vi börjar med att han får sitta med vid bordet när vi föräldrar äter frukost. Han får smaka lite av varje från min mat, lite mosad äggula från mitt finger, lite turkisk yoghurt från min sked och lite morots- och apelsinjuice från mitt finger. Han tycker om alltihopa och börjar grina lite teatraliskt när han tycker det dröjer för länge mellan smakproven. Det är som sagt bara smakprov, han får kanske en tesked yoghurt, ett kryddmått äggula och en halv tesked juice under en frukost. Och mycket av det dreglas ut igen.

Sedan gör jag en liten portion mannagrynsgröt till H, som har det dubbla syftet att introducera gluten och även att han ska lära sig äta halvfast föda. Jag brukar hälla ungefär 1/4 dl vatten i en kopp, röra i en liten sked mannagryn och micra i ca 30-45 sek. Sedan tar jag ut, tillsätter en gnutta smör och skrapar ner lite saft och fruktkött från ett väl moget päron med en sked.

H äter med stor aptit, och gråter när gröten är slut. Vi ger gröt varannan till var tredje dag, och har inte märkt några problem med magen alls.

När det är blir dags för riktiga smakportioner, och sedan hela måltider, ska jag så klart börja laga en mer järnrik gröt, men som första smakprov och glutenintroduktion verkar mannagrynsgröten funka fint.