H:s femtonde månad

H:s femtonde månad

Ja, jösses, det går utför här! Sammanfattningen för H:s femtonde levnadsmånad har helt glömts bort, och nu är det mindre än två veckor kvar tills hans sjuttonde månad börjar.

IMG_5175

Det är en lite stökig månad, som inleds med orolig sömn och uppvaknande redan tidigt under småtimmarna för att komma upp i vår säng, och nästan oavbruten amning därefter.

Från att ha ätit allt blir han plötsligt kräsen med maten. Det är svårt att hitta saker han både vill och kan äta själv. Han är enormt uppmärksam på allt runtomkring, vet att det finns kanelbullar på kaféet, bananer i matvarubutiken och vet precis en pizzakartong innehåller. Vi försöker hålla någon form av balans i att ge honom sådant han äter, men inte falla till föga och låta honom leva enbart på våfflor och pizza.

IMG_5351

Han ammar fortfarande en del, fortfarande främst på småtimmarna och tidiga morgonkvisten. Pekar på tuttarna och säger ”nomnomnom”. Det börjar kännas som att det inte finns så mycket mjölk kvar, det tar allt längre tid för honom att få igång utdrivningen, och det är bara pyttekorta stunder som det hörs att han verkligen klunkar. Jag hoppas på att det snart ska bli dags att lägga ner amningen, men har inte hjärta att driva på honom i den riktningen, när han tycker att det är så mysigt.

IMG_5073

Han busar och struntar blankt i alla former av tillsägelser, trotsar en del rent av, skulle man nog kunna säga. Kan demonstrativt se oss i ögonen medan han håller en bit mat i handen, och sedan släppa ner den, när vi precis sagt att han inte får kasta mat på golvet. Titta på oss och flina stort när han vräker ner något på golvet som vi just sagt åt honom att inte röra. Han har redan genomskådat oss: ”Vad tänker ni göra om jag struntar i vad ni säger?”, och svaret är… Ja, vad kan en göra när barnet är för litet för att förstå såväl hot som mutor? Vi kan flytta honom bort från från ställen där han inte får vara, och ta ifrån honom saker han inte får ha. Inget mer.

IMG_5101

Han pratar fortfarande inte, men jamar och gör pruttljud. Han kommunicerar vad han vill på andra sätt, som att klappa händerna och peka mot teven för att säga till oss att han vill se Makka Pakka. Pekar och säger ”Åmnomnom!” när han vill ha något att äta. Säger ”bwum bwum” när han ser allt som med lite fantasi skulle kunna antas ha en motor och/eller hjul.

Kläderna i storlek 86 är lagom, det mesta i storlek 80 är urvuxet. Han har storlek 22 i skor. Blöjorna kör vi storlek 4 om det är Pampers, 5 om det är Libero. Längd och vikt har vi ingen aning om, eftersom vi inte varit på BVC på länge.

Han börjar få alltmer kontroll över sin kropp. Går stadigt och kan både springa och klättra upp och nerför trappor utan bekymmer. Han börjar liksom äga utrymmet omkring sig på ett annat sätt, och kan lägga sig med amningskudden och slappa på vardagsrumsgolvet när han tittar på tv. Börjar träna mer på finmotoriken också, genom att vilja skruva på locken på klämmisarna igen hellre än dricka innehållet, lägger saker i varandra och provar vad som passar i vad.IMG_5251

Mot slutet av månaden är han lite hängig, och dagarna innan det är dags för inskolning på förskolan får han en febertopp som följs av blåsor runt munnen och rumpan helgen innan inskolningen. Efter kontroll med BVC och förskolan tycker de ändå att det är okej att börja inskolningen på måndagen.

IMG_5315

Och han trivs på förskolan som en fisk i vattnet, vår son! Han börjar två dagar före sin femtonmånadersdag, och allt går hur bra som helst.

(Sedan kom dagispesten och golvade hela familjen en vecka senare, men den berättelsen hör till en helt annan månad.)

H:s fjortonde månad

H:s fjortonde månad

Ja, den har redan både kommit och gått, H:s fjortonde levnadsmånad. Det är inte klokt hur fort tiden går nu, och hur mycket som händer på en månad i hans liv.

IMG_4801

Den fjortonde månaden inleds med att han börjar gå på riktigt. Dagarna innan 13-månadersdagen vågar han till slut släppa taget och börja gå – ett steg en dag, två steg nästa dag, fyra-fem steg ett par dagar efter det, för att sedan slutligen börja gå helt och hållet en dag in på den fjortonde månaden. Från det att han börjar med att gå tio steg över hallen till att han plötsligt kunde springa runt över ett helt lekland utan att sätta sig på ändan en enda gång går det bara ett par veckor. Han överger krypandet helt och hållet på en gång.

Han får MPR-vaccinet i början av månaden, för att vi hade tänkt ge oss iväg på en Europaresa (som sedan inte blev av), och han reagerar inte över sprutan, och får inte heller någon biverkning alls. Vi passar på att få en längd och vikt när vi ändå är på BVC, och vågen slutar på 11,8 kg till en längd om 79,5 cm några dagar in på månaden.

Det känns som att han växer en del under månaden, och många kläder i storlek 80 är nu för små. Eftersom han äntligen börjar spendera den mesta tiden i vertikalt läge börjar vi kunna använda tröjor, och inte bara bodys. Han får sin första tvådelade pyjamas, och – HJÄLP! – vad mycket barn han plötsligt är. De sista spåren av bebis är verkligen borta nu.

IMG_4663

Han får sina första riktiga skor, ett par varmare gympadojor från Ponny, som kostade en halv förmögenhet. Får inte riktigt kläm på att gå med skor, utan vill gärna krypa i lekparken. Gummistövlar går lite bättre, och han stolpar på bra efter en halvtimme i trädgården med stövlar och galonisar.

IMG_4756

IMG_4688

Med gåendet kommer en mängd andra färdigheter, vissa mer önskade än andra. Han slutar begränsa sig till att klättra uppför de första stegen i trappan, och kan plötsligt i raketfart ta sig hela vägen upp. Han lär sig att forcera den barriär av soffa och fåtöljer som vi delat upp vardagsrummet i, för att skydda B:s stereo. Men han lär sig också att ställa sig framför stereon och dansa, vilket kan ha varit det sötaste han gjort hittills.

Vi har en del aktiviteter under månaden, med en vända på vinmässa med efterföljande restaurangbesök (där han mycket uttryckligen ratar ångad torsk och potatismos till förmån för pommes frites), långhelg hos mormor och min syssling med barn på besök över en helg. Utöver vårt misstag att försöka ge barnet fisk istället för pommes så går allt bra, H sover sig igenom tågresa Sthlm – Örebro tur och retur i bärsele, älskar att leka med sin mormor, och är helt överlycklig över att få leka med sin brylling L, 7 år.

IMG_4859

Han beslutar sig plötsligt för att det får vara nog med barnmat och matande, och det finns inget sätt att ändra på det. Så han får börja äta riktig mat på egen hand, vilket resulterar i ett helt nersölat kök och urlortig liten gosse efter varje måltid, men i övrigt är ganska odramatiskt. Han äter det mesta, och får en ny favoritmat i form av våfflor.

IMG_4838

Kvällarna och nätterna är oroliga nästan hela månaden, med kämpiga nattningar och konstanta uppvak och stök och bök i sängen. Det får mig att vilja lägga ner amningen, men jag ändrar mig och kommer fram till att vi fortsätter i vart fall tills inskolning på förskola är klar, och vi kommit in i de nya rutinerna. För den här månaden får vi också besked om förskoleplats, efter att vi ändrat ansökan till en annan förskola, som ligger lite längre bort, men faktiskt känns så mycket bättre.

IMG_4698

Separationsångesten är mycket bättre, men han visar prov på en rejäl dos egen vilja och temperament. Han visar mycket uttrycksfullt när han vill ha något, och när han inte vill ha något, och blir rejält arg och ledsen när han inte får som han vill, när man tar ifrån honom något han vill leka med, eller säger ifrån när han vill ta något, eller säger ifrån när han är för hårdhänt. Det blir skrik och gråt och elände när det inte blir som han tänkt sig. Men han börjar också vilja gosa och kramas, och kan komma och krypa upp i famnen och vila sitt huvud mot ens axel.

Pratet är mest nonsensljud, eller däh!/dah!/dåh! som kan betyda ”titta där!”, ”ge hit!” eller ”gör det!”, blandat med jamanden ”miiiiiau” och pruttljud.

H:s trettonde månad

H:s trettonde månad

IMG_4014

Livet har sprungit på så snabbt att jag helt glömt bort att sammanfatta H:s trettonde månad, och nu är det plötsligt bara en dryg vecka kvar tills den fjortonde månaden når sitt slut. Men bättre sent än aldrig, här är månadssammanfattningen för förra månaden, den första på hans andra år i livet. Inte klokt.

Vi är på tolvmånaderskontroll på BVC dagen efter H:s ettårsdag, och han väger då in på 11,43 kg och är 77 cm lång. Huvudomkretsen är 48,5 cm. Ettårsvaccinationen går bra, förutom att han får en knöl under huden som stannar kvar i flera veckor. Och att han kissar extremt mycket i ett par dagar efteråt.

Denna månad växer han ur de flesta kläderna i storlek 74, som han faktiskt kunnat använda ett helt halvår! Storlek 80 är inte heller så rymlig längre, och vi köper nytt i storlek 86 och 86/92, som dock fortfarande är ganska stort. Vi använder mest Pampers blöjor, i storlek 4.

Matkrånglet börjar på allvar denna månad, eller snarare matningskrånglet. Han vill inte äta gröt eller burkmat längre, eller vill framförallt inte bli matad, och bara kniper ihop munnen och vrider bort huvudet så fort vi försöker mata honom. Att låta honom äta mer själv hjälper inte något vidare; viljan är större än förmågan, och han får inte i sig så mycket. Förutom smörgåsar, pizza och hamburgare då, som han glatt petar i sig ganska mycket av. Vi tar till distraktion, och plockar fram leksaker och tidningar, dansar en liten dans, sjunger en liten sång. Allt för att peta i honom mat medan han är för upptagen för att tänka på att han blir matad. Tydligen är det helt fel att distrahera ett barn för att få det att äta. Men vad göra man annars?

Han ammar fortfarande ihärdigt på kvällar och nätter. Jag är less på det, men försöker stå ut ett tag till. Men det är inte alls mysigt längre. Han kastar sig fram och tillbaka mellan brösten, ska ha än det ena, än det andra. Klättrar halvt upp på mig och sliter i kläderna för att förse sig själv.

Mest är han väl en glad liten skit, som börjar leka själv med sina leksaker, börjar peka och fråga vad saker heter, tycker om att gå till lekplatsen, är galen i djur och bilar och säger ähähähähäh när han ser ett får (eller något annat vitt djur) och bwumbwumbwum när han ser en bil. Älskar lampor och förstår sambandet mellan knapp och lampa. Pekar på strömbrytaren på väggen för att få mamman att tända och släcka. Han tycker om att titta på ”I drömmarnas trädgård” och animerade barnvisor från ”Little Baby Bum”, även om de är på engelska.

Men han sover oroligt och matvägrar, samt lider av stor separationsångest/mammighet, vilket får mamman att misströsta vissa dagar, när det känns som att det bara är bråk om allt. Inte vill han sova, inte vill han äta, och mamman får inte ens gå en meter ifrån honom utan gråt och skrik.

Han lär sig att ställa sig upp och stå utan stöd, medan han klappar händerna åt sin egen bedrift. Månadens sista dagar provar han att gå ett-två steg utan stöd.IMG_4161IMG_4165IMG_4085

IMG_4465

IMG_4246

Nu går han! Och en lång helgsammanfattning.

Nu går han! Och en lång helgsammanfattning.

Helgen är redan slut, och jag har inte hunnit skriva ner något alls i bloggen. Men den har varit bra, helgen, och en liten sammanfattning kommer här.

I fredags var jag mammaledig som vanligt. Mindre vanligt var att vi var uppe och hade käkat frukost färdigt redan vid 09. Då dök det upp några blänkare på Facebook om att det var minst ett par från mammagruppen som tänkte dyka upp på öppnis. Jag var jättetrött och kände inte alls för det, men pallrade mig iväg för H:s skull. Han blir ju så glad över att få träffa andra barn, och leka med alla roliga sakerna där.

Sagt och gjort, vi drog iväg, och kom så klart mitt i sångstunden. Men H verkade inte direkt ledsen över att missa den, utan ville mest klättra på den lilla inomhusrutschkanan och krypa omkring. Det första han fick syn på var ett par golvlampor med ”trampkontakt”. Vi har en lampa med sådan strömbrytare hemma, och H var genast igång med att försöka tända lamporna. Tyvärr var sladdarna utdragna, så han hade ingen framgång. (Lampor är den stora fascinationen nu; han sitter vid middagsbordet och pekar och uppmanar mig att gå och trycka på knappen borta på väggen, så att lampan ovanför köksbordet tänds och släcks. Hur kul som helst, tycker han.)

Efter att ha fått lite hjälp en gång klättrade han uppför trappstegen till rutschkanan helt utan stöd. Han ville också gärna ge saker till de andra barnen, och log stort när de tog emot hans ”gåvor” och sade tack. När ett annat litet barn tappade en boll tog H genast upp den och räckte tillbaka den. Det tar sig ju bra än så länge, det här med socialt umgänge med andra barn. Men jag antar att det kommer mindre sympatiska perioder då han kommer att tycka ”mitt, mitt, mitt” om allt, och knuffa undan alla som försöker ta hans saker.

Jag stötte också på en gammal kompis från sjunde klass! Helt otroligt att vi från samma lilla håla hamnat i samma lilla förortsavkrok 20 år senare. H levde runt så mycket så vi hann inte prata, men vi lär ju stöta på varandra igen.

H var utmattad efter öppnis, och somnade på vägen hem. Sedan sov han kvar i vagnen i hallen i en dryg timme. Sedan briljerade han med att gå 4-5 steg vid flera tillfällen under eftermiddagen. Så jag räknar nog fredagen som dagen då han började gå. På sin trettonmånadersdag och allt!

Jag fick huvudvärk under eftermiddagen, och tappade alla ambitioner på att göra någon nytta, så det blev hämtpizza till middag i fredags, och tidigt sänggående. H levde om i vår säng nästan hela natten, och skulle amma och krypa runt om vartannat. På morgonkvisten vaknade jag tvärt av att han tjongade ner sitt huvud ner på min näsrot med full kraft. Det kändes som att det krasade, men det var nog inget som gick sönder, för näsan ser normal ut. Efter att vi stigit upp gick han plötsligt tvärs över hallen, ca tio steg utan att ramla! Jag fångade det hela på video, och sms:ade stolt iväg bildbevis till alla mor- och farföräldrarna.

Efter frukosten begav vi oss raskt iväg mot stan, för att besöka vinmässan I Enjoy Wine på Fotografiska. H somnade i sin vagn på tunnelbanan, och sov gott och väl en timme in på mässbesöket. Vi gick runt och njöt stort av alla vinerna. Lyckades prata lite men en representant från ett av våra favoritvinhus i Italien, La Spinetta, om att titta in på deras vingård under vår planerade hösttripp, som förhoppningsvis blir av i oktober. De hade inte med några av deras bättre viner på mässan, men det var andra som hade riktigt bra grejor. Mässbiljetten kostade 200 kr, och det var ett vrakpris med hänsyn kvaliteten på smakproven. Vi blev rätt förälskade i ett vin från Famille Perrin i Chateau-Neuf-de-Pape, och ett annat favorithus, Fontanafredda, bjöd på en riktigt bra genomgång av sina Barolo och Barbaresco. Tyvärr hann vi inte alls kolla allt vi var intresserade av på de tre timmar som första passet av mässan varade, men kul hade vi i alla fall!

På vägen från Fotografiska satt H helt hänförd och tittade på en Finlandsfärja som lade till, och åt sitt livs första varmkorv med bröd. Sedan käkade vi en tidig middag på The Flying Elk i Gamla stan. En fantastiskt god råbiff (och mera vin) fick vi i oss. H fick ångad torsk med mos, ärtor och skirat smör. Deras barnmeny kostar 10 kr per år som barnet är, så det blev nästan gratis! Tyvärr kom H ihåg de goda hemgjorda pommes fritesen som han fick på min farbrors födelsedagskalas för en månad sedan. Han satt mycket bestämt och pekade på pommes fritesen till våra råbiffar, och sa ”däh!” med sin mest uppfordrande stämma. Torsken var inte att tänka på…

IMG_4564IMG_4565

Det var en rätt trött liten kille vi åkte hemåt med efter en händelserik dag i stan. Jag hade huvudvärk igen på kvällen, och tog till och med en Panodil för första gången sedan läketiden efter förlossningen. Tredje dagen i rad med huvudvärk, och lite idag också… Men igår blev det kanske värre efter att dels ha blivit skallad av ettåringen, och dels efter att ha druckit en hel del vin under dagen.

H överraskade oss med att sova till 09.30 imorse! Idag har vi varit loja och mest hängt hemma, förutom lite livsmedelsinköp. Och H har såklart övat sina nya skills hela dagen, och stapplat omkring i huset. Tänk att han går nu, vår lille skrutt!

Två steg mot mamma!

Två steg mot mamma!

Strax efter att jag kommit hem igår kväll tog min son TVÅ steg mot mig. Snacka om att mammahjärtat svällde upp till en stor varmluftsballong! Han släppte taget om dörrkarmen för att gå mot mig. Gullesnutten.

Ett steg häromdagen, två steg igår. Snart går han nog som om han aldrig gjort annat.

Sedan fick B söva honom medan jag fixade käk, och det gick faktiskt. Det tog lite längre tid och blev ett par extra uppvak strax efter att han somnat, men inga tendenser till otröstlig gråt efter tutte.

Jag hade ju ändå tänkt lägga mig direkt efter middagen, så jag tänkte att han kunde få komma upp och amma så fort jag gick och lade mig. Så här onsdag och torsdag när jag jobbar två dagar i rad är jag faktiskt rätt glad att ha honom i sängen med mig hela natten mellan arbetsdagarna.

Och jag var i säng före 23, för att vakna relativt utsövd vid 05.30. H hade ammat ett par gånger, och knörvlat runt i sängen ett tag strax innan min klocka ringde, men inget extremt. En bra natt.

Nu har jag redan varit på kontoret i en timme. Huvudvärken är väck, så idag hoppas jag få en del gjort och ändå kunna åka hem i någorlunda tid, så jag hinner träffa H lite innan han ska somna.

Söndagssysslor

Söndagssysslor

image

Slutet på helgen spenderade vi hemma.

Vi krattade ihop all fallfrukt och slängde på komposten, medan H satt i vagnen och betraktade arbetet, och slet av sig strumpan då och då för att få lite uppmärksamhet. Det är ett väldigt roligt bus; han sitter och ser pillemarisk ut och flinar stort när vi frågar var strumpan är.

Sedan gick jag och H in medan B klippte gräset. Vi kollade på lite ”I drömmarnas trädgård” och började förbereda matlagningen. Till middag blev det fläskfilé i senaps- och grönpepparsås med hasselbackspotatis, vilket H tyckte var supergott.

Jag lagade också klart morgondagens middag, ett första försök på en minestronesoppa efter Jamie Olivers recept, som vi hittade här. Vi slänger ihop ostmuffins att ha till imorgon.

H stökade runt i köket, lärde sig klättra upp på diskmaskinsluckan, och försökte faktiskt ta ett steg! Det blev bara ett, sedan satte han sig på rumpan, men han har alltså börjat fundera på att våga släppa taget. Spännande!

Nu ska jag ta en dusch och krypa till kojs. Hoppas natten blir lugn, så jag orkar med jobbet imorgon.

H:s tolfte månad

H:s tolfte månad

Nu ligger jag nästan en vecka efter med att summera H:s tolfte månad.

Det händer så mycket nya saker nu, så det är svårt att hålla reda på allt. Inget lika revolutionerande som att krypa eller stå, utan mer att han lär sig många små nya färdigheter nästan varje dag. Det har börjat gå att kommunicera med honom på ett helt annat sätt.

Han har lärt sig hur får låter, och bräker som ett hest litet lamm med hosta varje gång han ser ett får. Och lite nu och då annars också, eftersom han fick så bra respons på sitt bräkande. Man kan fråga ”Hur låter fåret?” och få ett litet ”ehhehehhe” som svar. Han härmar i och för sig hästar också med nästan samma läte.

Han kan vinka, skaka på huvudet och klappa händerna. Även där förstår han orden, och man kan be honom göra det ena eller det andra, och han svarar med rätt gest. Han har förstått att vinkningar har med avsked att göra, och börjar ofta vinka när han märker att någon är på väg någonstans. Det låter också som att han försöker säga ”Hej då!”, han säger ofta ”Dåh!” samtidigt som han vinkar.

Man kan riktigt se hur de små kugghjulen i hans hjärna går igång när han förstår saker. Han kan se mig borsta håret, få min hårborste och försöka borsta sitt eget hår. Han borstar även håret med katternas pälsborste och en liten (handhållen) sopborste, men det visar ju bara att han fattat konceptet ”borste”.

Han går fortfarande inte på egen hand, men har till slut förstått att han kan gå hållandes i våra händer. Det räcker egentligen med en hand, men han är en försiktig general, vår son, och håller helst ett stadigt grepp om två föräldrahänder. Eller vilka villiga händer som helst. På ettårskalaset några dagar innan födelsedagen njöt han för fullt av att stå i centrum och tvingade alla han fick tag i att gå runt trädgården med honom, eller gå upp- och nedför trappor.

Han ställer sig upp helt obehindrat, kryper hur snabbt som helst och ramlar sällan annat än ganska kontrollerat på rumpan utan att slå i huvudet. Han kan krypa både upp- och nedför trappor, och klättrar gärna upp och ställer sig på saker, som lådor.

Det blir tydligare och tydligare för var dag att det är en liten individ vi lever med. Han har stark vilja, och tjuter i högan sky när han inte får som han vill. Det går att leka med honom, och han blir frustrerad när finmotoriken inte alltid räcker till om vi försöker lägga klossar i lådan med olika former.

Matmässigt blev det mot slutet av månaden allt svårare att få i honom burkmat, och att gå över till 12-månadersburkarna gjorde varken till eller från. Han gillar annars det mesta, och blir mycket upprörd när han märker (och det gör han!) att vi äter något annat än det han får. Han ammar fortfarande vid nattning och från tidig morgon fram tills jag går/vi går upp. Han anser det vara öppen mjölkbar och förser sig själv genom att dra ner mitt linne och suga sig fast. Det är tydligen också av yttersta vikt att byta tutte ungefär var tionde sekund, även när man hör att han klunkar på som tusan ska det plötsligt växlas.

Sömnen fungerar oftast bra, men han har börjat försöka vakna till när han läggs ner i spjälsängen efter att han somnat, och gråter då om man försöker lämna rummet. Han kan då själv dra upp sin speldosa, som spelar ”Rock-a-bye-baby”, och det verkar som att han gör det för att hålla sig vaken. Mamma och pappa får INTE lämna honom själv. Ibland drar han igång speldosan mitt i natten. Kusligt. Jag har hängt upp en annan speldosa vid skötbordet, som han också drar upp själv. Då ligger han faktiskt ganska stilla, så det var en rätt ljus idé från undertecknad.

Vid tiomånaderskontrollen var han 75 cm lång, och vägde 10,42 kg. Vid tolvmånaderskontrollen dagen efter ettårsdagen hade han hunnit bli 77 cm lång, och väger 11,45 kg. Så han växer som han ska. Han har vuxit ur det mesta av kläderna i strl 74, och raskt gått in på strl 80. Dubbelstorleken 74/80 fungerar fortfarande. Blöjstorlek kör vi på Liberos 5:a eller Pampers 4:a.

Mammaledig dag idag!

Mammaledig dag idag!

Idag har jag hängt hemma med H. För en gångs skull sov han ganska länge på morgonen (efter att ha kommit upp till oss vid 02, och därefter haft ett antal skrik-gråt-amningssessioner, förstås) och klockan var efter 09 när vi kom ner till köket för att börja dagen.

Vi hade en lugn dag, där han sov middag en och en halv timme kring lunch, och sedan lekte vi hemma fram till ganska sent på eftermiddagen. H tycker att det är jätteroligt att gå hängandes i mina händer nu, och är så stolt och glad över denna nya färdighet.

På eftermiddagen snörade jag på mig promenadskorna och styrde ut i skogen. Vädret var jätteskönt, och det var första gången på länge jag kände mig rätt säker på att det inte skulle börja regna. Helt klart för att jag köpt två nya regnskydd till barnvagnarna…

H somnade ganska snart och sov större delen av promenaden. På hemvägen handlade vi mat, och H tiggde till sig något i affären för första, men säkerligen inte sista, gången i sitt liv. Jag skulle köpa ett nappsnöre och stannade vid napphyllan. Varvid H började teatergråta och tjuta ”nonno”, vilket verkar betyda napp, för det sa han igår kväll också när han ville ha sin napp. Jag provade att ge honom nappen han redan hade i vagnen, men icke! Han ville inte heller äta mer av gratisbananen från fruktavdelningen. Nej, han bara grät och sa ”nonno”. Så jag fick köpa ett två-pack nappar, som genast lugnade ner pojken.

Apropå nappar så föredrar H de gammaldags i latex, silikonvarianterna går inte alls hem. Han vill inte heller ha ”air”-varianterna, utan de med helt bakstycke. Vi har flest MAM-nappar, men han gillar Esskas ganska bra också. Jag tycker dock att den sorten är lite besvärligare, eftersom de har en upp- och en nersida, vilket kan bli lite svårt på natten när lillgrisen ligger och gråter i mörkret och man själv halvt i sömnen ska försöka peta in en napp.

När vi kom hem visade appen att jag avverkat 11 km, vilket är rätt mycket med tung barnvagn att knuffa på. Från i lördags har jag nu promenerat tre milslånga rundor. Det känns bra, för träningen har det inte varit mycket bevänt med på sistone.

IMG_3893

IMG_3895

Jag kände att jag med rätt gott samvete kunde unna mig både en glass på väg hem från affären, och pasta till middag, idag. Det blev delizie gjorda på årets första skördade squash från min pallkrageodling. Mycket enkelt och gott:

  • Hyvla en squash på längden med osthyvel, fortsätt att hyvla en Emmenthaler-ost och lägg fram ca 12 stora skivor kokt skinka.
  • Lägg ett lager av vardera squash, ost och skinka på färska lasagneplattor.
  • Rulla ihop, och dela varje rulle till två eller tre ”stubbar”. Lägg i en form.
  • Ta en färdig pastasås på burk eller gör en egen av krossade tomater och valfri smaksättning, blanda i en skvätt grädde och häll på och runt stubbarna.
  • Toppa med lite parmesan och kör in i ugnen ca 20 min på 225 grader.
  • Ät med en grönsallad.
IMG_3833
Årets första skörd. En squash som fått växa sig lite för stor.

Nu är det läggdags inför halv jobbdag imorgon. God natt, och på återseende.

PS. Nattningen gick fint idag! DS.

En fin sommarlördag

En fin sommarlördag

H bestämde sig för att klockan 07 var en bra tid att börja dagen idag. Jag hade somnat först vid 02 efter lite kvalitetstid med B, innefattande grillat kött och gott vin. Så jag höll inte med. Tyvärr är det lilleman som har utslagsrösten, eller ja…han har helt ensam beslutanderätt i den frågan, faktiskt. Vill barnet inte sova mer får ingen i huset sova mer.

Jag var klarvaken, och tänkte att jag lika gärna kunde offra mig och låta B sova. Så jag snörade på mig gåskorna och kastade ungen i vagnen, efter en snabb förfrukost med fullkornssmoothie och en brödskiva för skrutten och en skål fil med müsli, och en klick av svärmors himmelska jordgubbssylt, för mig.

Sedan gick vi. Förbi torget för inköp av fikabröd och hushållspapper.(Konsumtionsökning sedan vi fick barn: 2000 %. Minst.) Sedan vidare mot skogen och en lång runda. Vi kom hem vid lunchtid och väckte (!) B, efter  att ha avverkat nästan 1,5 mil och plockat en stor skål blåbär.

IMG_3841

Det blev stor frukost för alla, och H åt en jätteskål med gröt och ett helt ägg. Det finns verkligen ingen botten i ungen! Lite senare tog jag en dusch, varefter B spolade av H, och sedan tog jag och H en eftermiddagslur tillsammans. Han hade bara sovit en kort stund på promenaden, och somnade sent igår efter en mycket långdragen nattning, så han somnade som en sten, och jag med.

Nattningarna har fungerat rätt bra på sistone, men igår var det svårt. Det börjar alltid likadant: han håller på att somna, men så vrider han plötsligt på sig till magläge, och rumpan vandrar upp i vädret. Sedan kryper han upp mot huvudänden tills huvudet dunkar i väggen och reser sig upp. Jag lyckades hålla mig lugn igår, fast fredagsmyset väntade på nedervåningen. Det var kämpigt när jag hörde ploppet från vinkorken, men jag fortsatte tålmodigt att bryta krypbeteendet gång på gång genom att lägga honom på min andra sida, lägga ner honom i hans säng en stund, ta upp och krama igen o.s.v. Och till slut sov han.

H har till slut också fattat grejen med att gå hängandes i våra fingrar. Han har ju stått och gått mot (och med) möbler länge nu, men så fort vi försökt hålla i honom har han bara satt sig på ändan. De senaste 2-3 dagarna har han dock knäckt koden, och pinnar på som en liten orangutang hängande i föräldrarnas händer. Han har också börjat med en ny rolig lek: att ge saker till föräldrarna och lyssna när de säger ”tack, tack” och försöka härma (vilket blir ”ta, ta”), och sedan ta tillbaka föremålet och börja om.

Jag har fortfarande PMS och bara äter och gråter, äter och gråter. Trodde mensen skulle ha kommit i onsdags-torsdags, men icke! Det känns dock att den är på gång.

Nu har H vaknat och B har givit honom mat, och vi ska ta en promenad tillsammans för att handla. Sedan ska H få leka loss på gräsmattan i kvällssolen, så han får lite fysisk aktivitet idag också. Igår var vi bara hemma, så kanske berodde sömnsvårigheterna på understimulering.

H:s elfte månad

H:s elfte månad

Ja, i lördags var det redan dags för H:s sista ”månadsdag” innan han fyller ett år. Tiden bara springer iväg nu!

Det mest revolutionerande som hänt denna månad är så klart att han börjat gå. Bara med stöd, än så länge. Han går med sin matstol, med en gåvagn som vi fått av en släkting, och längs med möbler. Står, och ställer sig upp, som om han aldrig gjort något annat.

IMG_3574 IMG_3578

Klättrar uppför trappor gör han utan problem, men det gäller ju att vara med och stå bakom, utifall att… Han kryper nästan bara ”på riktigt” nuförtiden, och med en hiskelig fart! Han ålar med magen i marken bara om han har händerna fulla med saker han vill ha med sig.

Med stor stolthet har han även lärt sig att klappa händerna, vilket han nu gör så fort han vill impa på någon. Så himla gulligt!

Han busar mycket, och far runt i huset som ett litet yrväder. Upptäcktslustan (och förstörelselustan…) är stor. Kylskåpet och diskmaskinen är oerhört intressanta, och det är svårt att plocka ut och in mat och disk utan att få en liten ”hjälpreda” på halsen. Han river ner och välter allt han når. Kattmatskålar och vattenskålar är roliga att äta ur eller välta. Blomkrukor har smaskig jord, och det är kul att slita sönder växter. Allt smått han hittar på golvet stoppar han i munnen. Hans egna leksaker? Mindre roliga.

IMG_3334

Vi har börjat introducera lite TV-tittande för att få honom att varva ner en stund då och då. ”Mumintrollen” och ”Drömmarnas trädgård” fungerar bra och håller honom intresserad en liten stund. Han är för liten för att förstå Mumintrollen, men dansar loss till introsången och är fascinerad av figurerna. Drömmarnas trädgård däremot är helt klockrent för hans ålder, och han älskar karaktären Upsy Daisy.

IMG_0367 IMG_3645

Musikvideor gillar han också. Han satt helt hänförd och tittade på tre Amy Winehouse-videor i rad. Jag brukar sitta med honom i vardagsrummet när han tittar, och prata om vad det är han ser, och begränsa tiden till max en halvtimme, kanske vid två tillfällen på en dag. Han verkar tycka att det är spännande, och jag får en liten respit och kan hämta andan en stund medan han inte far omkring överallt, utan sitter still och tittar eller småpysslar med annat medan han tittar på tv:n av och till.

IMG_3606

Humöret har varit fortsatt ostadigt, med stor separationsångest, känslostormar och ängslighet inför saker han uppfattar som lite läskiga. Han skrattar så klart och är glad mycket också, men gråter alldeles hjärtskärande när han blir lämnad själv, eller tror att han ska bli lämnad själv, när han inte (genast och omedelbart) får smaka av vår mat, när man sätter på dammsugaren, när han inte får äta jord ur blomkrukan…

IMG_3485

Sömnen har varit orolig, och det har varit en period med riktigt jobbiga nattningar, för alla inblandade. Mot slutet av månaden verkar det dock ha lugnat ner sig lite igen.

Han fick fyra nya tänder på en dryg vecka  -hela den främre övre raden hastade sig upp! Den första delen av månaden dreglade han därför kopiösa mängder, och dregglisarna fick packas upp ur förvaringen igen. Även detta verkar ha lugnat sig mot slutet av månaden.

Pratet har inte utvecklats så mycket den här månaden heller, han har mest fokus på det fysiska. Han har – tack och lov! – slutat med de öronbedövande tjuten. Säger mest ”tehteh” eller ”dehdeh”, (eventuellt försöker han säga ”titta” eller ”tutte”), och utstöter förundrade ”ooooh” när han ser roliga saker.

Vikt och längd vid månadens slut är okända, ingångsvärden var 75 cm och 10 420 gram vid tiomånaderskontrollen en vecka in i den elfte månaden. Vi får se vad ettårskontrollen ger om ytterligare en månad… Klädstorlek 74 börjar kännas rätt liten, och han har kanske 50/50 av 74 och 80 nu. Blöjstorleken är fortfarande 4.

Socialt har han verkligen börjat utvecklas. Elfte månaden bjöd på första midsommarfirandet, kyrkbröllop med fest och 30-årskalas, och H skötte sig exemplariskt rakt igenom. Han har blivit mer balanserad i möten med människor; inte rädd som han var ett tag förut, men inte heller lika hysteriskt flörtig som han var när han var mindre. Lite avvaktande, men kontaktsökande och sedan glad och uppmärksam i sina kontakter med andra. Det blir nog folk av honom, vad det lider.

IMG_3647

Han har börjat äta mer och mer ”riktig” mat. Vill inte alltid bli matad, utan ofta äta själv. Han verkar less på puréad mat, utan vill använda sina nya fina tänder. Han fick  hemgjord köttfärssås med spaghetti och åt en hel tallrik medan han gjorde sin lilla matdans, när benen trummar som besatta mot stolen. Det där med att äta med sked har inte riktigt satt sig ännu, men att plocka med fingrarna går bra.

IMG_3402

Han ammar vid insomning på kvällen, och på dagen om jag är hemma, samt under morgontimmarna när han kommer över till vår säng. Det händer att han kommer på eftermiddagen och klättrar upp i famnen och söker tutte, ibland rätt handfast genom att börja slita i mina kläder. Jag funderar på amningsslut ibland, men tror inte vi är riktigt redo ännu. Framförallt inte nu när han verkar vara i en ganska känslig period. H förstår ordet ”tutte” och börjar gråta om man säger det utan att genast erbjuda honom bröstet. Likaså när man lägger honom på sängen, då vet han vad som väntar och gråter hysteriskt tills han får grepp om tutten.