Lugnet

Lugnet

Efter 8 månader som tvåbarnsförälder har jag verkligen börjat se det som en promenad i parken att bara ha ett barn att ta hand om.Vilken lyx det är med dessa förmiddagar när H är på förskolan!

L:s nattliga härjanden har nog peakat nu, tror jag… Natten till igår var det många uppvaknanden, men mest i form av att hon grät och gnydde, inte det hysteriska rumlandet hon höll på med veckan innan. I natt sov hon i ett svep fram till 04. Främst troligen för att jag hade däckat i vardagsrumssoffan (igen) och själv inte vaknade till förrän hon började skrika inne i gästrummet. 

Men efter lite nattatutte somnade hon om (inte i spjälsängen, så klart!) och sov i över en timme till innan hon började leva runt för att hon helt enkelt tyckte att det var morgon. Efter att vi ätit frukost sov hon från åtta till en bit efter tio. Och jag gjorde inte ett skvatt nytta under tiden – jag bara slappade! Mycket välbehövligt efter en slitig vecka med knapp nattsömn.

Efter att hon vaknade lekte vi på vardagsrumsgolvet en lång stund, och det var skönt att kunna ge henne lite odelad uppmärksamhet utan att med dåligt samvete behöva parkera H framför teven först. Sedan slukade hon en hel burk barnmat och en halv klämmis som blev över igår kväll.

Efter maten gick vi ner och duschade. Först jag, medan hon satt i babysittern, och sedan tog jag med henne in i duschen och duschade henne medan jag höll henne i famnen. När jag lade henne på skötbordet för att torka efteråt var hon helt lugn och avslappnad. Så efter lite manikyr, inoljning, ny blöja och mjuka rena kläder lade jag ner henne i vagnen. Inte ett knyst till protest när jag lade ner henne och lämnade rummet.

Nu ska jag göra lite nytta medan L sover, innan det är dags för hämtning av H. Som för övrigt är så glad att vara tillbaka på förskolan. En winwin för alla, detta med att förskolan öppnat igen.

Nu är det bara lite egentid med just H som saknas; L får ju full uppmärksamhet på förmiddagarna. Vi får försöka planera in lite sånt på helgerna, så att han får lite one-on-one-tid med en förälder åt gången.

Vad mer? Vi har beslutat oss för att skippa Uppsala Reggaefestival i år, trots att vi verkligen saknat den sedan den flyttade för ett antal år sedan. Vi har ingen barnvakt till H i helgen, och att lägga rätt mycket pengar på hotell och festivalbiljetter och behöva ha med två barn, när det egentligen bra var två akter vi verkligen ville se. (Jag har aldrig lyssnat på riktig old school reggae, och har missat allt nytt som kommit de senaste åren p.g.a. vuxenliv, och det var mest sånt. Inte så många akter som kändes igen från min ungdom på 90- och 00-talet) Njae, det får vara i år. Hoppas festivalen återvänt till Uppsala för gott!

Kalle Bah har vi redan sett i sommar, och Kapten Röd har andra turnéspelningar i sommar. Mycket sympatiskt kostar det bara en hundralapp att gå på hans andra konserter, så vi kom fram till att det på det stora hela kändes mer värt att gå på hans konsert i Göteborg i början av september, göra en familjehelg av det med tågresa ner och kanske ett besök på Universeum. Så det tänker vi göra!

50/50

50/50

Blev summan av dagen. Hälften mys och vila och olika slags arbete utfört. Hälften röv.

Tur att jag fick på pränt hur bra allt gick in förmiddags, för sen gick det mest utför. 

H är helt fruktansvärd att vara med just nu. Utan omskrivningar. Så är det. Han har börjat på stora avdelningen, och slutat sova middag. Han behöver sova middag. Men ungjäkeln är ju så förbaskat envis, och är så svår att få att sova. Om vi försöker hemma på helgen tar det minst en timme för en av oss att få honom att sova. Sedan sover han i max en timme, där vi då är knutna till hemmet mitt i helgbestyren. Inte riktigt…värt, eller vad en ska säga. Och om vi inte pallar har jag full förståelse för att förskolepersonalen inte pallar. De har ju inte bara vår unge att hantera.

Ibland somnar han vid 16-17-tiden och sover middag någon timme precis före middagen. Och blir ännu mer svårsövd på kvällen. Då det redan är tusen konflikter och någon timmes skruva-vrida-vända-sparka-stå-på-huvudet-dricka-hitta-nappen-småprata-sjunga innan han kanske kommer till ro. Eller somnar, men lätt och oroligt.

Han är trött på eftermiddagarna. Och jag blir matt efter fem minuter i hans sällskap. Han kan inte sitta still, inte lyssna, inte vara tyst, inte sluta pilla på saker och är överallt hela tiden. Jag gnäller. Tjatar. Skäller. Hela tiden. Orkar inte. Ibland tar jag till den sena eftermiddagssömnen (även om den krånglar till kvällen) bara för att jag inte står ut med honom en sekund till. Och för att lillasyster också brukar sova en stund vid den tiden. 

Idag fick han vara vaken till middagen. När den var färdiglagad ville han inte komma till bordet. Han fick ett megautbrott istället. Skrek och slogs och for runt och lät inte oss äta. Det var samtidigt dags för lillasysters sedvanliga tröttskrik före läggdags. Båda barnen ville ha mamman. Som var hungrig och trött. Att lugna en megakrisande trotsunge och en gallskrikande trött bebis samtidigt… det går bara inte. 

Vi insåg ju att det bara var att försöka få honom i säng. Efter fem turer upp och ner för trappan (måste ha mamman, måste dricka vattnet från glaset på köksbordet INTE från muggen vid sängen, måste ge den nya snuttefilten som kom med bokpaketet till lillasyster, måste ta tillbaka snuttefilten, måste vad som helst) hade han väckt lillasyster två gånger. Jag fick honom lugn till slut efter att ha stängt in honom i hans säng genom att ligga i vägen och hindra ytterligare rymningar och bestämt konstatera att han inte skulle komma ur sängen mer ikväll, och börja berätta om hur det var när han låg i magen och när han var bebis. Han började snart klippa med ögonen, och somnade.

Lillasyster skrek sig röd däruppe under tiden, för pappa var tydligen inte rätt person att natta henne idag. Sen upp och försöka hantera en övertrött bebis, som somnat och väckts av storebror även vid sovstunden på eftermiddagen. Vid 21 sov de båda övertrötta barnen, efter två timmars kamp.

Urvriden trasa är bara förnamnet. Imorgon kommer H garanterat att vara trött på morgonen (igen) och inte vilja gå upp/äta frukost/gå till förskolan. Vi måste vända detta på något sätt.

Kanske måste vi försöka få H att somna en stund direkt efter hämtning. Om det ens går. Eller bara få honom i säng tidigare. Även om det betyder att han inte får middag, utan typ bara mackor. För vi hinner bara inte äta middag före 18.30, och att hinna laga en speciell middag till honom med L att ta hand om… det är inte troligt att det skulle gå. 

Jag saknar tiderna på den gamla förskolan, då ungarna fick frukost vid drop in mellan 8 och 8.30. Bara att dra på kläderna på yrvaken unge och gå. Nu måste vi gå upp tidigare och släpa upp en trött unge och lägga en timme på att kanske få i honom lite frukost. En massa bråk och tjat och stress. Varje morgon. Ingen vill egentligen äta frukost hemma – jag och B har alltid ätit frukost på jobbet tidigare. Men på nya förskolan är frukost typ 07.00 eller 07.30, och jag tror inte ens vi föräldralediga 30-timmare får ha ungarna på förskolan så tidigt ens om vi ville.

Jaja, nu har han i alla fall snart sommarlov, och vi får försöka ordna upp rutinerna på något bra sätt sen…

Min stora lilleman

Min stora lilleman

Den här killen är bara lite drygt tre månader från sin treårsdag.


Det är ju sinnesjukt. Och alldeles fantastiskt. 

Han är en alldeles komplett (men stundtals heeelt orimlig) liten människa nu. Han tänker och funderar och pratar och har relationer med många människor utöver oss. 

Han kan allt mer själv, men är rädd för att det ska komma spöken, monster, lejon och dinosaurier när han sover. 

Han är så snäll mot sin lillasyster; han hämtar blöjor, plockar upp tappade nappar och pratar om henne som ”min bebis”, men han får utbrott vid köksbordet varje morgon; vill ha/inte ha (samtidigt) det ena eller det andra, vill/vill inte (samtidigt) åka bil/vagn/till förskolan.

Tidigare i veckan meddelade de på förskolan att det är dags för honom att flytta upp på storbarnsavdelningen. Storbarnsavdelningen! Han ska överskolas redan om någon vecka, tillsammans med i vart fall ett par av kompisarna på den lilla ”mellanavdelningen” som ofta bryts ut från småbarnsavdelningen om dagarna. 

Tyvärr tror jag inte att de två barn han leker mest med, och pratar mest om, ska med. Men det är väl ändå bara en fråga om några månader innan de kommer efter, så det är väl kanske inget att oroa sig över? Storbarnsavdelningen gör ju mycket roligare saker, har större lokaler och leker ute i parken istället för den pyttelilla inhägnade lekplatsen på bostadsrättsföreningens innergård. De sade ju att han ska flyttas för att han visar tecken på att vara understimulerad på småbarnsavdelningen…

Så jag är lite glad och stolt och orolig och gråtmild över min stora lilleman. Inget småbarn mera…

Hur det går för H…

Hur det går för H…

Min lilla, stora kille är nu drygt 2,5 år gammal. Han är så söt att han smälter mitt hjärta flera gånger om dagen. Och så jobbig att han får mig att slita mitt hår lika många gånger.

Redan en bit före tvåårsdagen började det beteende som jag benämner ”trots” smyga sig på. (Jag vet inte om ”trots” och ”trotsåldern” fortfarande är de vedertagna begreppen för det som händer med barn i två-treårsåldern, men alla ni som har barn som varit där vet ju vad jag pratar om…) Plötsligt en dag börjar det rara barnet få obegripliga utbrott över allt, stort som smått. Fel sorts bröd, eller att han fick en smörgås, eller sedan att vi tog bort den han inte ville ha, eller att han fick tillbaka den, började generera utbrott vid köksbordet och spred allmänt dålig stämning under frukostarna.

När lillasyster kom var han ändå i en hyfsat lugn fas. Visst kunde det komma utbrott ibland, men generellt var han stabil. Han gjorde inget större väsen kring det här med att han blev storebror, att det kommit en liten bebis som skulle bo med oss. Han ignorerade henne mestadels, men gick ibland fram och klappade henne försiktigt på huvudet och sa att bebisen var söt.

Han har kanske varit något mer uppmärksamhetstörstande, på ett spela-allan-vid-matbordet-vis, och ibland blivit lite ledsen när han kommit för att ta min hand och säga ”Kom, Mamma! Leka bilar!” och jag inte har kunnat komma ifrån. Men generellt har han varit lugn. Kanske lite för lugn. Eftersom lillasyster är så liten och har varit så krävande har H bara fått hänga på. Sitta bredvid i soffan och kolla på paddan medan jag ammat/suttit utslagen med lillasyster i famnen. Hela tiden fått höra att han får vänta, för lillasyster skriker och måste tröstas/ska få mat/ska få ren blöja först. Och han har ganska snällt väntat. Accepterat att ty sig mer till pappa, som fått ta över nattningstjänsten helt. Lillasyster har ännu inte accepterat pappa som en fullvärdig skötare.

Kanske har vi också ställt lite för höga krav på honom, för att han plötsligt blivit stor. I jämförelse med den lilla systern. Vi har ju kunnat förklara och resonera och be honom om saker, vilket ju inte går med ett spädbarn. I mångt och mycket har han fått ”ta smällen” när det gäller vår nya familjekonstellation. Och det har inte varit rättvist mot honom, men samtidigt har vi inte kunnat göra på något annat sätt.

Vi har varit glada att han haft förskolan, där han fått möjlighet att leka med kompisar och ha ”sitt eget”, och han har verkat trivas med det. Varit glad att gå dit, och inte alltid velat följa med hem när jag kommit för att hämta.

Sedan ett par veckor tillbaka har dock något hänt med H. På morgnarna vill han inte längre gå till förskolan – han gråter och är helt förtvivlad när pappan ska gå. Igår hade han varit ledsen flera gånger under dagen, berättade personalen när jag hämtade honom.

Han trotsar på ett helt nytt sätt; svaret på allt, allt, allt är ”Jag vill inte!”. Han vill inte äta frukost, inte gå till förskolan, inte äta middag, inte gå och lägga sig. Han vill inte sätta sig i vagnen. När vi hälsade på mormor fick jag brotta ner honom i vagnen sparkandes och skrikandes efter att vi ätit lunch på kafé. ”JAG VILL INTE!!!” skrek han. ”Jag skiter i vad du vill, du SKA sitta i vagnen nu!” väste jag genom mungipan efter att ha jagat honom genom lokalen och slitit bort honom från soffan där han börjat klättra bakom/över en vilt främmande man. Jag är inte alls sinnebilden av lugn när sådan där händer. Jag har läst något om lågaffektivt bemötande och att det skulle vara bra, men inte tusan klarar jag av det när pulsen bultar i tinningarna och lillasyster skriker från vagnen där hon redan ligger påbylsad. 

Jag vet inte om det är åldern, eller om det är lillasysters närvaro, eller om han faktiskt inte trivs på den nya förskolan, men det är så hemskt att han inte är sitt vanliga glada jag, och att jag inte har möjlighet att ägna mig åt honom i den grad han behöver just nu. För mitt i allt detta är han också ganska mammig, vill vara med mig. Och jag måste avvisa honom gång på gång eftersom jag måste ta hand om lillasyster. Någon enstaka gång har hon sovit så att jag har kunnat natta, men annars om vi försöker slutar det bara med att B kommer med en illvrålande lillasyster och får ta över nattningen av H.

Jag längtar så efter min lilla pojke, och han efter mig. Förhoppningsvis fortsätter läget att stabilisera sig med lillasyster, så att vi får mer tid tillsammans snart.

I övrigt så utvecklas han rasande snabbt, bara på tiden från 2 år till 2,5 år har språket fullkomligt exploderat. Från att bara ha pratat korta meningar går det nu att ha långa diskussioner med honom, och han kan berätta om saker som hänt under dagen på ett helt annat sätt än tidigare. Han chockar oss ständigt genom att börja prata om saker som hände för flera månader, ibland nästan ett år sedan. Saker vi trott att han glömt bort, men det visade sig att han bara saknat språket för att prata om dem tidigare.

Han kan räkna till tretton, även om han ibland fortfarande genar i början, med ett, två, sex. Han kan alla färger både på svenska och engelska. Han börjar lära sig veckodagarna. Både räkningen och veckodagarna är tack vare förskolan, för där tränar de olika saker på samlingen varje vecka. Färgerna, framför allt på engelska, är snarare tack vare YouTube. ”Look, a red fire engine!” ”A green garbage truck!” o.s.v. Alla typer av fordon kan han följaktligen på både svenska och engelska också…

Och det händer att han kommer springande, kramas och säger ”Jag älskar dig!” eller ”Jag har saknat dig!”. Då känner jag att han är meningen med livet. Älskade unge!

Den nya vardagen

Den nya vardagen

Igår var första dagen då vi körde vår nya vardagsrutin, som den i huvudsak kommer att se ut i tre månader framöver.

Den innebär att klockan ringer för alla vid 06.30, med en viss möjlighet att snooza fram till 07.00, om inget särskilt ska hinnas med på morgonen. Vid 07.30 ska i vart fall B och H vara påklädda (jag och Knyttan kan ju hänga i pyjamas hela förmiddagen om vi vill) hela familjen ha kommit upp på övervåningen, och frukosten vara framplockad.

Vid 08 åker B och H iväg mot jobb och förskola, medan jag och lillasyster spenderar förmiddagen med att amma, slappa och fixa lite hemma. Lillasyster vill oftast amma precis när jag satt mig ner med en kaffe, och precis så länge att kaffet blivit precis för kallt för att vara drickbart. Typisk bebis.

Vid 12 är det lunchdags för mig, och med lite tur finns det rester från gårdagen att värma. Inget klår rester när en är föräldraledig!

Vid 14 är det dags att ge sig av mot förskolan för att hämta storebror. Jag älskar att vi har max 10 minuters promenad till förskolan nu, även om jag är lite småirriterad på den nya förskolan generellt (ska skriva ett inlägg om ”inskolningen” vid tillfälle). Men H verkar trivas, och det är ju det enda som är viktigt.

Generellt ska vi försöka hålla bebis hemma de första två månaderna, utan att ta med henne ut i den offentliga virus- och bakteriehärden. Men H måste ju hämtas, så till förskolan får hon hänga med. Jag törs inte lämna henne i vagnen utanför, så jag bär in liggdelen i hallen och ber en liten bön för att inga luftburna smittor hinner tränga in i hennes lilla kokong på den korta stund vi är där. H får tvätta sina händer både innan vi går och när vi kommer hem.

Väl hemma blir det mellis, och sedan får H leka i lekrummet eller titta på tv/padda. Jag är delaktig i den mån det går, men det är inte lätt med en liten att ta hand om, och middag att förbereda. Om lillan sover i sin dagbädd och det inte är någon brådska med något annat ser jag till att leka aktivt med H en stund.

Beroende på när B kommer hem (igår var det först vid 19) fixar jag middag åt antingen hela familjen, eller bara åt H om B är sen, vartefter jag går ner och nattar H medan jag samtidigt matar lillasyster.

Igår föregicks själva nattandet av en gosse som spelade apa och sprang runt när han egentligen skulle borsta tänderna, få en bajsblöja bytt och få på sig en pyjamas, och en bebis som skrek hysteriskt, framför allt just när den ensamma föräldern torkade kletbajs på storebror och absolut inte kunde komma ifrån. Men sånt är det väl bara att vänja sig med nu när en har två barn?

Nu blir det lillasyster som får vråla lite, eftersom H redan är väldigt uppmärksamhetstörstande och spelar över, och det inte känns rätt att då ytterligare prioritera bebisen. Ibland får hon skrika en stund medan jag plockar fram mellis till H, eller byter hans blöja, eller borstar hans tänder, så att han inte ska känna att jag bara släpper honom så fort lillasyster piper till. Hon ligger ju redan i min famn 80 % av tiden.

Sedan äter jag och B på tu man hand (plus bebis som alltid vill amma precis när mamma ska sätta gaffeln till munnen, men det löser jag genom att skära upp maten i förväg och sedan enhandsäta med bebis i famnen).

Alternativt så äter alla tillsammans, och sedan nattar båda eller en av oss H.

På kvällen får vi en stunds lugn och ro och kan dricka kaffe, titta på nyheterna, och kanske något avsnitt av någon serie, medan lillasyster ammar.

Det blir en ganska trivsam vardagslunk, tror jag. Jag kommer att kunna klämma in lite jobbmejl/samtal medan lillasyster sover på förmiddagen, och framöver även kunna promenera till kontoret med henne en stund innan vi ska hämta H.

Annars ammar vi på och hoppas på det bästa. Det är så svårt att avgöra ”hur det går” med amningen. Hon får 4×30 ml ersättning om dagen som extra tillskott, och ammas helt fritt dygnet runt, plus att jag försöker väcka upp henne så att hon ammar lite längre per gång istället för att somna på tutten.

Jag tycker tyvärr att hon sover lite väl mycket redan på dessa små mängder ersättning. (Eller är det för att hon blir trött av matbrist?) I natt ammade hon och fick flaska vid midnatt, sedan sov hon till 03.30 då hon vaknade men bara orkade amma från det ena bröstet. Sedan väcktes vi av klockan 06.30, varvid jag lyckades väcka henne för att amma det stackars bröst som hon inte ammat från sedan midnatt, men återigen gick jag bet på att få henne att ta båda brösten. Först vid 08.30 vaknade hon till och orkade amma båda brösten.

Jag vet ju att min kropp KAN producera de mängder hon kräver nu. H ammade ju helt vissa måltider upp till han var närmare året, och då lyckades jag även pumpa ur i vart fall 100-140 ml per pumptillfälle. Men jag vet ju ändå inte hur jag och Knyttan ska ta oss till den nivå som hon kräver nu. Jag vet inte om det är hon som äter för lite eller jag som producerar för lite. Förhoppningen är att hon ska bli hungrigare och alertare bara vikten vänder, och därmed amma mer effektivt och förhoppningsvis få brösten att producera det hon efterfrågar.

Imorgon är det BVC och ny vägning!

Sista planerade jobbdagen!

Sista planerade jobbdagen!

Jag gick ner och nattade lilleman efter klockan 20 igår, och somnade själv för natten. Och med undantag för uppvaknanden vid 23, 02 och 03.30 för att kissa och knapra i mig Novuluzid har jag faktiskt fått sova. Det gick inte helt snabbt att somna om någon av gångerna, men tog inte direkt lång tid heller, så jag är mer än nöjd nu när jag vaknat och klockan plötsligt är 06. Bästa natten denna vecka!

När jag vaknat till har jag känt av förvärkarna, men mildare än igår kväll, och mer av enstaka karaktär än sådana som kommer och går. En liten mensvärkskänsla har infunnit sig i ryggslutet, och nedre delen av magen och ryggen känns generellt lite som vid mens (men inte när mensvärken är som värst) – lite ömt och mosigt och småvärkande.

Det blir nog bebis ganska snart, tror jag. Men förhoppningsvis först efter en produktiv förmiddag på kontoret och en tripp till Ikea på eftermiddagen så jag får lite gardiner, växter och annat lull på mitt kontor!

Idag är det faktiskt BF beräknat på sista mens. Den BF-dagen stämmer på pricken med när jag tror att jag hade ägglossning, och även när det faktiska liggandet ägde rum. (Rosa drinkar och bubbel, i kombination med ägglossning, var nog samverkande faktorer som gjorde att det faktiskt blev åka av just då…)  Så jag tror inte på femdagarsflytten vid RUL, utan max ett par dagar om en tänker sig att själva befruktningen och äggets fästande drog ut lite på tiden.

Jag tror på bebis i helgen, eller senast på måndag! Och blir det inte bebis så har jag i alla fall saker att göra, som att städa, adventspynta en vecka för sent, och baka. Jag vill göra saffransbullar, saffranskokostoppar och morotskaka. Och laga mat! Köttbullar med potatis och gräddsås och pressgurka och rårörda lingon. Klassisk stek med potatis, gräddsås, gelé och kokta grönsaker. Stryk det där jag sa igår om att den glupande aptiten försvunnit, nu vill jag äta alla bakverk i världen och äta kött, gräddsås och potäter!

Nu är det dags att gå upp och äta frukost med familjen, innan jag åker till kontoret (snälla kollegan P hämtar mig) och B går på inskolning med H. Tredje dagen redan, och allt går bra. Igår hade en av pedagogerna anmärkt att B nog lika gärna hade kunnat gå därifrån, så förhoppningsvis går det bra att börja lämna H på måndag. För hans skull är jag inte ett dugg orolig, det är verkligen en kavat liten pöjk vi har, och det har känts lite knäppt med en planerad inskolning som är mycket segare än den när han började på förskola första gången för ett år sedan.

4937ab78-f514-42d7-8f1c-4c5c6bbfd935

Så här glada var vi när vi sammanstrålade efter inskolning och jobb igår!

En vecka kvar till BF, och fortsatt inskolning

En vecka kvar till BF, och fortsatt inskolning

Plötsligt var den här, 38+6, dagen som är precis en vecka före BF.

Jag känner mig lite lugnare än för några dagar sedan, och försöker att bara vara inställd på att bebis kommer att hålla sig till dagarna precis kring BF. De flesta förberedelser är klara, utöver städning hemma, barnvagnsfix och iordningställande av Knyttets säng. Så det löser sig nog ändå, oavsett när det blir. Jag har inga direkta känningar av att något skulle vara på gång, och smärtorna ner mot underlivet har inte besvärat mig på ett par dagar nu.

Babyskyddets klädsel är tvättad och återmonterad och babyskyddet står bredvid mina väskor i hallen. Jag har även fått besked om att H:s nya bilstol har skickats från Babyland redan idag, två dagar före den beräknade leveransdagen. Det är dock fortfarande oklart om mina nya glasögon kommer att hinna komma…

Knyttet har haft ett par lugna dagar igen, vilket är lika jobbigt som vanligt, men det verkar helt enkelt vara så hen är, min bebis. Nu har det varit ett par dagar då jag fått sitta och verkligen känna efter för att känna rörelser ett par gånger om dagen. Dagarna innan var det fullt ös, och det blir det säkert igen snart nog. Det känns helt overkligt att det är en helt färdig bebis därinne nu, fullstor och inte alls ett litet foster, utan ganska precis den bebis jag kommer att hålla i min famn om bara ett antal dagar. Knyttet finns liksom redan ”på riktigt”, hen är bara inte på utsidan ännu. Jag kan inte alls greppa det i tanken.

Jag håller som bäst på att beta av saker på jobbet, men försöker även där att ha inställningen att livet ju faktiskt inte tar slut för att Knyttet kommer. Jag kommer inte att hamna i ett totalt vakuum, utan kommer att kunna dra iväg något mejl eller instruera vår assistent att  skicka iväg något brev eller ringa och lämna något besked till någon även efter förlossningen. Rent krasst är det ju faktiskt bara något dygn eller två precis vid nedkomsten som en faktiskt litegrann försvinner från jordens yta och inte alls kan vara nåbar.

I förmiddags var jag med H på inskolning på nya förskolan. Det gick bra även idag, han har lekt en massa och verkat trivas bra. Lunchen var dock ingen höjdare, tyckte han, men det var lax med kokt potatis och jag har aldrig sett honom äta vare sig det ena eller andra med god aptit, så det var ingen överraskning, direkt. Lunchen serverades också i ett nytt rum, där det fanns spännande leksaker och ett fönster där han kunde se en byggarbetsplats med lyftkranar, grävmaskiner och cementbilar, så han hade myror i byxorna och hade väldigt svårt att sitta på sin stol. Nya förskolan har till skillnad från den gamla ingen egen kock, utan får maten levererad från Montessoriskolan, men den verkar bra ändå.

Sedan ville han såklart inte somna på vilan, så vi fick avbryta och åka hem redan där vid 12, så att han inte skulle störa de andra barnen. Tydligen har de en ”mellanavdelning” där de något större barnen från småbarnsavdelningen brukar vara, och där det är flera som håller på att sluta med vila. Troligen kommer H att få gå i den gruppen när inskolningen är klar, men han ska få komma in i rutinerna och lära känna personalen först. Mellanavdelningen är ingen formell avdelning, utan en del av småbarnsavdelningen, så inskolningen ska ändå ske på småbarnsavdelningen till att börja med.

Till helgen (om det inte blir bebis) får vi inventera alla ytterkläder vi fått hem från den gamla förskolan och se vad som kan lämnas på den nya, och vad som behöver uppgraderas till större storlek. Jag har – efter ett år med förskolebarn – äntligen fått tummen ur och beställt namnlappar, så jag ska se till att allt namnas ordentligt också, och inte bara med märkpenna på tvättlappen när vi råkar komma ihåg det. I nya kommunen håller förskolan med blöjor, så det blir ett moment mindre att hålla reda på i förskolepackningen också.

H leker med morfar ett par timmar nu på eftermiddagen, så att jag hinner jobba lite. Imorgon är det B:s tur att vara med på inskolningen, innan vi åker hela familjen för det sista (?) BM-besöket. H tyckte det var jättekul att vara med mamma till ”doktorn” sist, främst på grund av den stora leksaksbrandbilen i väntrummet, men det var också spännande att se när barnmorskan stack mamma i fingret. ”Kom blodet mammas finger. Fick plåster.” berättade han om och om igen i flera dagar efteråt.

Inskolning på nya förskolan

Inskolning på nya förskolan

Igår var det dags för H att börja på nya förskolan. Äntligen ska han få slippa pendla sex mil enkel väg till gamla bostadsorten, och vi ska komma ett steg närmare en mer komplett tillvaro här i nya staden.

Vi har pratat mycket med H om att han ska börja på en ny förskola, men det har varit lite oklart hur mycket han har förstått. Vid något tillfälle blev han ledsen när jag pratade om det och grät ”Sluuta mamma!”. Imorse var han på dåligt humör och ville inte…något alls. Det var nej till blöja, nej till kläder, nej till frukost. Så han har uppenbarligen greppat att det kommer en stor förändring, som han nog varit lite orolig över.

Eftersom han är så trygg och social har vi dock inte varit direkt oroliga över hur han ska reagera på en ny miljö och nya människor. Idag var vi bara inne på ett kort besök, för en första titt och genomgång av planen för inskolningen, och få en massa papper och annat.

Vi kom dit vid halv tio, när barnen skulle gå ut och leka, så att vi skulle få vara ensamma inne i hemvistet, eller vad de nu kallar det på den här förskolan, med en av pedagogerna. H dök rakt in och testade alla leksakerna, som verkade få godkänt.

Allteftersom droppade det in barn, och H sprang rakt fram till vartenda ett och sade ett glatt ”Hej!”, och bjöd in till lek. Älskade unge, jag vet inte vart du fått denna öppna, glada personlighet ifrån, men det gör mig så himla glad och stolt. Det är en verklig ynnest att som förälder känna att dig behöver jag liksom bara försöka förvalta väl, och inte förstöra. Det finns inget i din personlighet som jag känner att jag behöver ”jobba” med, eller hjälpa dig att utveckla. Om du bara är som du är så kommer du att bli omtyckt och älskad därute i världen.

H ville inte gå därifrån när alla barnen kommit in, men kunde blidkas med löften om återkomst idag för att leka med alla kompisarna och leksakerna. Det kommer att bli bra det här.

Vissa barn var lite blyga inför H:s rättframma hälsning, men dagens sötaste var när en liten pojke J kom in i rummet, stövlade fram till H och sade ”Hej!” tillbaka och gav H en kram. De började genast leka – och sno leksaker av varandra, men utan att bli arga — och jag fick känslan att de där två, de är av samma skrot och korn! Snälla, glada små vildingar.

Inatt har jag fått sova, först en stund vid nattning, sedan från midnatt och fram till 06.30 med bara ett par kisspauser emellan. Så skönt och välbehövligt! Men jag har också vaknat med förnyat halsont…

Idag är det jag som hänger på förskolan med H. Tanken är tydligen att han ska gå 08.30-13.30 i sällskap av förälder hela denna vecka, och sedan samma tider nästa vecka, men då kunde vi så smått börja lämna honom ”för att gå på toaletten eller så i fem minuter”. Eh, jag tänkte inte ta med honom på toa ens idag…

Vi var med honom tre dagar vid inskolningen förra gången. Det var ett år sedan och han var 15 månader. Sedan lämnade vi honom 9-15 de första två veckorna medan en av oss var hemma på standby. Vi blev aldrig inringda. En eller två gånger sedan dess har han visat något väldigt snabbt övergående tecken på att bli liite ledsen när vi ska gå. Annars är det mer så att han blir arg när vi kommer och avbryter leken vid hämtning.

Så. När de fått se honom in action i ett par dagar så tänker jag nog föreslå att jag stannar en liten stund på måndag morgon, och sedan kör vi. Jag tror knappast han behöver en mjukare inskolning nu än när han var ett år och gick på förskola för första gången…

Nu är det bara slutspurten kvar

Nu är det bara slutspurten kvar

Måndag förmiddag, och jag har installerat mig på kontoret för att inleda arbetsveckan. Kaffemuggen och ett stort glas mineralvatten står redo bredvid mig. Håret har fortfarande en rätt-ur-sängen-frisyr, måste komma ihåg att kamma till mig innan jag har möten…

img_1784
Pigg och alert måndagslook…

Knyttet vaknade till slut till och gjorde några halvhjärtade buffar på seneftermiddagen igår, för att sedan rocka loss ordentligt efter middagen på kvällen. Så skönt, även om det fortfarande stör mig att det inte går att hitta någon särskild rytm i rörelsemönstret. Hur ska en kunna veta om fosterrörelserna minskar när de aldrig gått att sätta in i någon sorts schema?

Hen har ofta en aktiv period på kvällen. Men inte alla kvällar. Ibland en stund på förmiddagen, ungefär så här dags. Men inte alla förmiddagar. Ibland går det en kväll, en natt och nästan en hel dag innan jag känner något som jag kan säga säkert är Knyttet. Och de gånger hen har en lång stilla period är det som att hen liksom bara lägger sig platt längst ner i magen, och det känns jätteläskigt. Vissa dagar är det full rulle varannan, var tredje timme ett helt dygn eller två. Barnmorskan poängterar varje gång jag är där att jag genast ska kontakta förlossningen om rörelserna minskar, men det känns inte som om jag kan veta om de gör det?

img_1779
Liten skrutt blev väldigt trött på väg till tåget. (Handtagsskyddet på Buffalon har sett bättre dagar, ska nog beställa det nya uppgraderingssetet med läderlook som Bugaboo har släppt. Synd att det bara finns i svart, dock.)

Hemresan gick bra igår, även om H nog är trött idag, för klockan var närmare åtta när vi kom hem, och skulle äta middag och bada innan vi kunde stupa i säng. Idag ska han till förskolan efter nästan tre veckors sjukdom, om en räknar bort det lilla mellanspelet han gjorde mellan ”magsjukan” och vattkopporna. Så här i efterhand ser det ut som att magproblemen nog bara var en förvarning om de kommande kopporna, eftersom det inte var som en riktig magsjuka.

Han har bara två veckor kvar på gamla föris nu. Och jag har bara två hela arbetsveckor kvar, sista veckan blir ju lite himpa vimpa med inskolning och planen att gå hem när det blir december. Det är skönt att helgen hos mormor är avklarad och gick bra, för nu är det bara jobb och förskola som vanligt i två veckor, och helgerna obokade förutom brunchen på söndag.

Jag ska handla det sista jag behöver inför Knyttets ankomst (fler mjukis-/pyjamasbyxor, ytterligare några amningstoppar och sköna, stora trosor samt oparfymerade hygienartiklar) och packa min förlossningsväska (måste komma ihåg att handla sportdryck och vilket godis jag nu är sugen på denna gång, tror det kan bli kexchoklad) och en väska till H inför vistelse hos farmor eller morfar i några dagar. Hemma ska jag tvätta upp alla de små, små kläderna i storlek 50/56 och vagga-/vagnlakanen, ställa upp Knyttets säng i sovrummet, tvätta klädseln till babyskyddet och förbereda barnvagnarnas liggdelar. Jag lär väl koka nappflaskor och pumptillbehör också…

Beträffande logistiken med H inför förlossningen så antar jag att vi måste sätta upp någon sorts jourschema för morfar och farmor, så att de får vara beredda på att ta emot/hämta H eller åka hem till oss med kort varsel olika dagar.

Men nu ska jag ta itu med det andra väsentliga jag har kvar att göra – se till att jobba ner mitt arbetsberg inför förlossningen, och känna att jag har läget någorlunda under kontroll inför i vart fall en månads total frånvaro. Vi kommer tack och lov att ha en mycket kompetent sekreterare/assistent på plats när det väl är dags, så jag vet att jag kommer att kunna släppa allt och räkna med att hon kontaktar mig om det är något jag måste lämna besked om.

Även om jag tänkt vara föräldraledig helt i tre månader denna gång så kommer jag nog att behöva planera in totalt en dags arbete i veckan, utspritt på ett par timmar här och var. Aldrig i livet dock att jag lämnar min sexveckorsbebis för hela dagar borta igen. Det var alldeles för tidigt med H, och jag var inte redo.

Men jag har helt andra förutsättningar att varva bebistid och arbete nu när kontoret ligger en kvarts promenad bort, och inte en och en halv timme till fots och per buss. Att jag har ett eget kontor gör ju också att bebis kan följa med om jag behöver uträtta något snabbt på kontoret, utan att vi stör min kollega alltför mycket. Vi får se hur B:s arbetssituation kommer att se ut också, kanske kan det finnas bättre förutsättningar att dela på dagarna denna gång, så att vi kan jobba halvtid istället för att ta varannan dag?

Sagt upp förskoleplatsen. Och tackat ja till den nya.

Sagt upp förskoleplatsen. Och tackat ja till den nya.

Nu har jag sagt upp H:s förskoleplats i vår gamla kommun. Idag kom nämligen det formella platserbjudandet avseende förskolan i den nya kommunen. Jag har tackat ja, registrerat inkomster och angivit önskat antal timmar/vecka.

Sitter med tårar i ögonen, och hade tidigare ikväll ett samtal med B om hur otroligt sorgset och nostalgiskt det känns att lämna den gamla förskolan. H:s första, och vår första som föräldrar. En sådan där typisk sak som jag aldrig hade förställt mig sitta och böla över pre-parenthood.

Det är ju en så himlans stor grej egentligen, det här att lämna bort sitt barn en så stor del av barnets och ens eget liv. Förskolan har varit en del av min trygga vardag lika mycket som H:s. Jag har vetat att han haft det bra där, och har därför kunnat fokusera på arbetet.

Jag hoppas så innerligt att han kommer att trivas lika bra på den nya förskolan, och att de kommer att tycka om honom där. Han är så full av energi och bus, och så envis. Tänk om de inte alls ser honom som det glada charmtrollet som de gjort på den gamla förskolan, utan tycker att han är jobbig? Tänk om han inte kommer att trivas i de mindre lokalerna, och sakna den stora gården på den gamla förskolan?

Vi ska påbörja inskolning den 29/11, en dryg vecka innan Knyttets BF. Jag har satt upp heltid till att börja med, även om det nog inte blir många dagar det kan bli aktuellt. Efter födseln har vi en månad på oss att registrera ett nytt schema för föräldraledigheten. Sedan har vi möjlighet att ha H på förskolan i upp till 30 timmar i veckan under föräldraledigheten med syskonet. Det är relativt generöst, 6 timmar mer i veckan än i den gamla kommunen, och kommer nog att vara riktigt bra för hela familjen.

Nya förskolan vill att barnen är på plats senast 8.15 på morgonen, för att deras ”arbetsdag” börjar 8.30. Så H kommer väl i så fall att vara på förskolan 8.15 till 14.15 under föräldraledigheten. Eller från lite tidigare, beroende på om han ska äta frukost på förskolan, och när det i så fall är. Då hinner han vara med på allt väsentligt som händer på förskolan under dagen och få stimulans och social kontakt med andra barn, medan hemmavarande förälder inte behöver jonglera två barn själv mer än några timmar på eftermiddagen.

Just nu sitter jag på kontoret och borde ta tillvara på chansen att jobba i ett par timmar till. H sover nämligen över hos farmor idag, och B är iväg på ett middagsevenemang. Det är inte ofta jag kan sitta kvar på kontoret och vända papper hur sent jag vill på kvällen utan något gnagande dåligt samvete över att lämna familjen i sticket.

Det är  ytterligare en sådan där sak som jag inte insåg innan jag blev förälder – hur tungt föräldraansvaret faktiskt ligger på ens axlar. Dygnet runt, varje dag. Det är bara vid ett sådant här tillfälle, när jag vet att H är jätteglad över att få sova över hos farmor och inte kommer hem förrän imorgon, som jag kan sitta kvar på jobbet ”after hours” och inte känna att jag nog egentligen borde vara hemma.

Nej, nu ska jag ta tillvara min kvällsarbetstid. God kväll!