Sov, människa, sov! #2

Sov, människa, sov! #2

Nämen vad nu? Här sitter jag i soffan klockan tre på natten!

Det är tyst i huset, så jag antar att man och storbarn sover där nere. Lillan ligger och sover mot min mage, stödd av amningskudden. Det var där hon var när jag vaknade för snart tre timmar sedan också. Jag måste visst ha somnat framför teven vid 22-tiden, och B låtit oss ligga/sitta här.

Katterna gör inte heller något väsen av sig. Doris ser jag i fåtöljen tvärs över rummet, övriga två har väl hittat natthärbärge någon annanstans.

Jag har en knappt fungerande hjärna, och minns inte ens om och vad jag skrivit om de senaste dagarna. Sammanfattningsvis har H varit febrig och trotsig, L har vrålat och ammat, jag har försökt överleva, och däremellan lekt med min inlånade mammaleksak, Babyzen Yoyo+ 0+. Det kommer såklart en recension framöver!

Veckan hittills i bilder:

Måndag: Vegeterar i soffan med utsikt över barnen, L börjar bli ljushårig under det mörka (hon är alltså inte fläckvis flintskallig).

Tisdag: Får ett avbrott i sjukstugan när vi träffar farmor på lunch. Hunden Mimmi är med, och lillasyster rullar mellan bil och restaurang.

Onsdag: Den soliga vårvinterpromenaden blir äntligen av! Vår Thule Urban Glide 2 har försetts med babyskyddsadapter, och chassit till Babyzen Yoyo+ ligger i varukorgen. H somnar snabbt, men L ligger och plirar, sedermera vrålar, tills…

… vi träffar pappan på lunch, och storvagnen lämnas i foajén medan L rullar in på restaurangen i yoyon. Hon får en tutte i munnen och sover…i 3,5 minuter. Sedan levererar hon veckans första bajslass, och får ny blöja. Skötväskan med skötdynan var tursamt nog med!

Vi tänker gå hem och ta bilen till matvaruaffären, men inser att nu när vi är två kan ju lillasyster åka i lillvagnen till affären, och storvagnen utgöra varutransport, så vi skippar bilen och handlar direkt.

H har fortfarande feber, så han lär väl bli hemma resten av veckan…

H:s sjuttonde månad

H:s sjuttonde månad

Jag tänkte komma i fas med månadssammanfattningarna igen, så här kommer inlägget om den nyligen passerade sjuttonde månaden i H:s liv!

IMG_0010
Suddig, men glad.

Månaden börjar med att i vart fall jag och H fortfarande lider av sviterna från förskolepesten som drabbat oss ett par-tre veckor tidigare. Precis före jul tar vi med H till vårdcentralen för andra gången, eftersom han hostar förskräckligt på nätterna och är väldigt rosslig. Ena lungan låter lite illa, och öronen är lite röda, men annars inget nytt. Helt frisk blir han inte förrän efter nyår, bara några dagar innan nästa förkylning slår till. Hög feber, nästäppa och allmän misär får honom att bara skrika en hel dag, som jag genast utser till den dittills sämsta dagen med honom. Varken nässprej, babymist, näsdroppar, näsfrida, paracetamol, kramar eller tutte hjälper.

Under julen flänger vi runt, med julafton hos farmor, mellandagsmiddag hos morfar, ett par dagar hos mormor före nyåret, som firas tillbaka hos farmor igen. Det fungerar bra för det mesta, och han är glad i att ha mycket folk runtomkring. Efter att ha fått paket till höger och vänster i ett antal dagar börjar han begripa att det kanske finns något roligt i dem, men behöver fortfarande hjälp att öppna dem.

IMG_0098
Julklappsutdelning nummer 2, hemma på juldagen. Alla var till honom!

Vi besöker också Skansen för första gången som barnfamilj på annandagen, vilket nog kan bli en tradition (när vädret så tillåter). H gillade de små lejontamarinerna och krokodilerna på akvariet bäst.

(Vi skaffade ett familjeårskort på Skansen, så det blir nog en del besök framöver. Det är ju verkligen ett bra resmål för dagsutflykter, där en ibland kan slå på stort med mat på restaurang och inträde till akvariet, medan en ibland kanske bara tar med lite matsäck eller korv att grilla, och nöjer sig med att gå runt och titta på djuren ute i parken.)

Han är enormt mammig nästan hela månaden, och pappa duger inte till mycket. Han ammar också väldigt mycket hela månaden, men börjar de sista dagarna trappa ner till en mer ”normal” ska-snart-sluta-amma-nivå på ett par gånger per dygn, under småtimmarna/tidig morgon.

Han börjar äta väldigt bra efter att alla sjukdomar fördrivits. Gröten gör comeback på frukostbordet, och han äter en hel vuxenportion med mosad frukt i. Vi får till och med hjälpa till med en annan sked, så länge han får gegga bäst han vill med sin egen sked. Det håller dock bara i sig någon vecka innan han vid slutet av månaden blir kinkigare igen. Ställer till stora skrik-fester så fort det vankas middag, och är helt oberäknelig i att samma mat kan vara supergod ena dagen, för att helt ratas nästa dag.

Han är dock helt vild i allt vad godis och sötsaker heter, och har riktig falkblick när det gäller att hitta sådant vi försökt hålla undan från honom. Och då ger vi honom i princip aldrig sådant ”med flit”, utan han kan få smaka någon liten bit av en bulle eller liknande då och då, om han kommer på oss med att äta sånt och kräver att få provsmaka.

IMG_0286
Blir påkommen med att ha tjuvat en skumtomte från köksbänken.

Sömnen är generellt orolig, och han vaknar flera gånger under kvällarna. I bästa fall somnar han om med napp och gos, i värsta fall är det bara att välja mellan att ta upp honom en stund (om vi höll på ett kolla på någon film eller så) eller att gå och lägga oss med honom.

IMG_0022
Öppnar dörrar, alldeles själv.

Även om han utvecklas mycket fysiskt, genom att bli snabbare, starkare och stabilare och få bättre finmotorik (springer,klättrar, öppnar dörrar, staplar saker och stoppar saker i varandra), så är det kommunikationsförmågan som utvecklas mest denna månad. De första riktiga orden kommer: ”mamma” som ord och inte bara som lång klagovisa ”ma-ma-ma-ma-ma”, ”pappa”/”baba” gör både pappan och mig varma i hjärtat så här under mammighetens högsäsong. ”Kah” betyder både katt och anka, ”pah” kan förutom pappa även referera till trappa och apa. De ljudhärmande orden ”maomao”, ”nomnom” och ”bwumbwum” hänger kvar.

Han börjar nicka för ja, och skaka på huvudet för nej, och -shit!- vad mycket han egentligen förstår! Vi hade ingen aning om att han hade så stor koll på vad vi sade, vilket även märks när vi pratar i telefon med andra och pratar om att åka tåg eller om att han äter en massa klämmisar. Då kan vi plötsligt höra ett ”tuff-tuff”-ljud (Ja, det är hans mor som lärt honom att tåget låter som det lät för hundra år sedan: tschuck-a-tschuck-a-tschuck, typ…), eller så står han framför en med en klämmis han hämtat i köket. Han pekar på saker han vill ha, hämtar fjärrkontroller när han vill se på ”I drömmarnas trädgård”, hämtar nyckeln till altandörren när katterna vill gå ut.

Böcker börjar bli intressanta på riktigt. Han hämtar dem och vill att vi läser, eller sitter själv och bläddrar. Helst böckerna om Binta, Babo och Lalo, som ska läsas om och om och om igen.

IMG_0018
Favoritböckerna, ska läsas mest hela tiden.

Det blir ordentligt med snö efter helgerna, och han får sin första pulka, och får pulsa själv i snön för första gången. Pulkan är kul så länge det går fort, och snön är spännande.

IMG_0372
Liten kåldolme på vinterpromenad i vagnen.

Han får en större bilstol till slut, efter att ha vuxit ur babyskyddet helt och hållet. Hur mycket han väger och hur lång han är är oklart, men han har storlek 86 eller 86/92 i allt. Det sistnämnda är rejält stort än så länge, men det förstnämnda känns inte lika stort som det gjorde för någon månad sedan. Men vi får ge oss till tåls till 18-månaderskontrollen innan vi får veta hur han utvecklats. Han var 79,5 lång och vägde 11,8 kg sist vi var på BVC, när han var nyss fyllda 13 månader. Längden har han nog vuxit mycket på, det märks på kläderna, men jag är osäker på vikten. Det har ju varit både matvägran och sjukdomsperioder de senaste månaderna, så han har nog gått ner lite i perioder. Kanske väger han 12,5-13 kilo nu?

Det är inte klokt att denna lilla grabb var en fyra-femmånadersbebis vid den här tiden förra året. Vad mycket som hänt sedan dess, och vad snabbt tiden har gått!

IMG_0123
Stor kille fikar i egen fåtölj på Espresso house efter Skansen-besöket.
H:s sextonde månad

H:s sextonde månad

En hel månad sent tänkte jag äntligen komma mig för att sammanfatta den sextonde månaden i H:s liv.

Månaden börjar med inskolning på förskola, som påbörjas ett par dagar före 15-månadersdagen. Det går bättre än vi någonsin vågat hoppas, även om vi haft på känn ett tag att vår lille vildbasare förmodligen skulle må bra av en mer stimulerande miljö än hans ganska lata och bekväma föräldrar orkar erbjuda. Inte en gång gråter han när vi börjar lämna honom själv, inte en gång får vi höra annat än att han är en riktig liten solstråle. Det märks att personalen tycker om honom, vilket så klart är en lättnad när vi ska anförtro den dagliga vården av honom till andra.

Inskolningen för med sig en tids flyt, med glatt humör, bra aptit och bra sömn. Glädjen blir tyvärr kortvarig, för efter en och en halv vecka på förskolan kommer han hem med dagispesten, och det blir VAB-premiär. Hela familjen blir helt utslagen, och innan sjukan slår till ordentligt, och vi förstår att det inte är en vanlig liten förkylning, har jag och H hunnit ta oss till mormor i Örebro där vi spenderar en miserabel helg. Och smittar ner mormor på köpet.

Sedan var hela familjen utslagen i en hel vecka. H blir frisk först, och slussas tillbaka till förskolan medan jag och B gör vårt bästa för att få lite jobb gjort trots att förkylningen hela tiden tar nya tag med vansinnesont i halsen, öronen och bihålorna, samt rethosta följt av slemhosta följt av smärtsam hosta och rossel och pip i lungorna. Jag är så sjuk som jag aldrig tidigare varit. H fortsätter att hosta någon fruktansvärt om nätterna ända fram till nyår.

IMG_5526
Sjuk pojke bor på mamman i en dryg vecka.

När H är som sjukast äter han nästan ingenting. Lite grötklämmis och några russin kan slinka ner. Annars bara ammar han. Och ammar. Och ammar. Mamman känner sig lite oförberedd på att plötsligt behöva helamma 15-månaderbarnet, men har inget annat val. Han börjar till och med fylla blöjorna med bulldegsdoftande mjölkbajs igen.. Han är enormt mammig, och jag får knappt en sekund i fred denna månad.

IMG_5462
Stolt kille kan klättra upp på köksstolar själv vid femton månader.

Han lärde sig att klättra på stolar och äta med sked denna månad. Var med om sitt första luciafirande som jordens goaste lilla tomte.

IMG_5653
Liten tomte på förskolans luciafirande, som var utomhus.

Har storlek 86 i kläder.

Mycket mer än så händer inte denna månad, som helt domineras av sjukdom. (Som enligt vårdcentralen är någon sorts virus, d.v.s. bara att vänta ut.)

En bättre dag!

En bättre dag!

När vi var nära att knäckas vände det, tack och lov! Barnet vaknade imorse och var ganska glad. Åt yoghurt, bröd och ägg till frukosten, och somnade sedan middag på mig i soffan framåt lunchtid. Utan att amma! Han bara kröp upp i famnen med en napp i högsta hugg och…somnade. Jag slumrade med honom en liten stund, och hoppade sedan upp i en fåtölj och fick dricka kaffe och läsa ”Gård & Torp” i fred.

Han ammade förstås en vända när han vaknade istället, men det var enda gången idag. Först var han dock tvungen att tjuta lite över att det låg en katt i mitt knä när han vaknade, och genast komma över och knuffa bort sagda katt. Lite svartsjuk är han…

Till lunch slank gårdagspannkakan ner med hyfsad entusiasm, och han har varit ganska…rimlig. Hela dagen. Nästäppan har släppt, så det var nog den som var boven i dramat. I kombination med att vi nog fått ett barn med en rejäl portion vilja och envishet, och ordentligt temperament.

I förmiddags kom jag på att jag glömt packa upp en påse skumtomtar som jag tagit hem till B från jobbet. Han gillar sådana. Det gör varken jag eller kollegan. B hällde upp dem i en skål på diskbänken, och jag noterade hur H noterade prasslet från påsen och att något låg i skålen. På kvällskvisten, medan vi höll på att göra oss i ordning för att gå till affären, kom vi plötsligt på ungen stående på en stol och smaskande på en nytjuvad skumtomte. Hela dagen har han hållit skålen i minnet, och bara bidat sin tid…! Hur han ens fattat att det var något gott är obegripligt.

Jag gick sedan och handlade med H i vagnen, medan B fick lite tid till att städa sitt arbetsrum. (Det fick han förra helgen också, men inget synbart har skett ännu.) Veckans mat blir quiche lorraine på julskinke- och cheddarostrester och grönsallad, mikroångad torskrygg från Findus med pressad potatis och broccoli, ugnsbakad lax med ris, teriyakisås och broccoli, och vegetarisk ärtsoppa (från ”korv”) och pannkakor. En ganska lat och oinspirerad vecka, som inleds med stängd förskola på måndagen, men sedan kanske inviger #vardag2016, med två arbetande päron och ett förskolebarn. Fredagen lämnar vi öppen matmässigt.

I mataffären passade jag på att plocka upp en babypulka till H. Han växer nog inte i något annat denna vintersäsong. En grön Stiga Cruiser, och han fick sin första pulkatur hem från affären. Det kändes i hela kroppen att skjuta en barnvagn med matkassar med ena handen, och dra en pulka med 12-13 kilo barn i med andra handen. (Det medföljande snöret till pulkan var dessutom überkort.) Vi lekte lite i snön när vi kom hem. H:s första direkta upplevelse av snö. Han sprang runt som en liten berusad krabba, med armarna utåt och tummarna uppåt som små krabbklor (tjockvantar som hans mamma inte riktigt förmådde få på ordenligt – hur ska en få ut tummen rätt när en inte ens kan känna den?), och drattade på ändan hela tiden. Utom när han plötsligt bara vek sig framåt och stod som ett upp-och-nervänt V med hjässan i snön.

image
Första pulkaturen, första snöpromenaden. Och en ertappad skumtomtetjuv.

Farmor har köpt ännu en Migsi-overall från Didriksons, i strl 80. Tur det, för den jag köpte i strl 90 är verkligen jättestor, och får nog sparas till nästa vinter. Den här mörkblå har innertyg i samma underbara guldockrafärg som den större overallen har på utsidan. Lite mörk för min smak är den här egentligen, men given häst och allt det där…

H sover, och vi har fått en köttbit med en gudomligt krämig och vitlöksstinn potatisgratäng och ett par glas barolo. Lite av en ta-igen-middag efter den miserabla helgen. Nu kaffe med en liten slurk rom vid sidan av innan en dusch och sovdags. Söndagslyx när den är som mest välförtjänt (eller i alla fall välbehövlig).

Uppdatering från sjukstugan

Uppdatering från sjukstugan


Här är det sjukt! Hela familjen har drabbats av denna fruktansvärda förskolepest som följt med H hem.

Igår förmiddag var H på vårdcentralen. Proverna visade inga bakterier, så någon halsfluss är det inte, utan snarare något riktigt elakt litet förkylningsvirus. Han fick hostmedicin på recept, och annars var det bara att vänta ut.

Jag avklarade mötet jag inte kunde boka om på förmiddagen, och blev sedan bryskt hemskickad av kollegan, som kikade ner i min hals, såg vita prickar och sa att det var halsfluss. Eftersom H inte har det så har dock nog inte jag det heller. Men jag har aldrig haft så här ont i halsen, eller haft en förkylning som den här. Även nu efter tre dagar sitter den fortfarande uppe i svalget, och jag liksom hostar uppe i toppen av strupen istället för mer nere i bröstet som det brukar bli efter några dagar. Jag petar i mig alvedon så ofta jag får, men efter några timmar får jag ont och börjar tokfrysa.

Inga smärtstillande för halsen är okej vid amning, så jag har bara vanliga halstabletter som lindring för svalget.

Och H… Ja, han har nästan helammat de senaste dagarna. Äter ytterst lite. Jag trodde inte att jag skulle sitta och intensivamma min 15-månaders. Eller att plötsligt få byta bajsblöjor som luktar bulldeg igen. Men så har det varit. Och jag är glad att jag beslutade mig för att amma igenom inskolningsperioden. Vilken trygghet att han ändå kunnat få i sig bröstmjölk nu när han varit så dålig!

Igår var hela familjen helt sänkt, och hängde sovandes och halvsovandes i vardagsrummet. Idag har vi hamnat i det tuffa läget att H börjar friskna till, men inte vi. Han har varit full av energi, men samtidigt gnällig. Och jag har varit så dålig att jag bara velat sova. Nu har jag själv varit sjuk, och tagit hand om sjuk son som är mammig till max och vill amma konstant, sedan i lördags. Jag håller på att gå sönder. Men jag är så klart glad över att se lite livsgnista i min son igen.

Nä, nu måste jag snyta mig. God natt!

 

Ingen bra resa, det här

Ingen bra resa, det här

Barnet, som jag trodde var på bättringsvägen, blev sjukare igår eftermiddag, och än sjukare idag. Äter inte och dricker bara lite.

Dagens mat: en näve russin och ca en halv deciliter vispgrädde. Dagens dryck: kanske en och en halv deciliter vatten, en halv deciliter äppeljuice, några klunkar saft och några klunkar festis. Märk den tilltagande desperationen hos föräldern…

Han har helt ratat nästan all sin favoritmat: pannkakor, pizza, mer vispgrädde, kanelbullar. Återigen, desperationen… Jag tror att det var typ i måndags eller tisdags som han åt en ordentlig portion mat sist. Nu cirka tre dagar på nästan ingenting.

Och han gråter. Och gråter. Och gråter.  Sover mycket, för att sedan vakna och vara aktiv mellan 04 och 07. Varvid han står och pekar mot köket och säger ”nomnomnom”, för att sedan slå iväg allt som erbjuds, gråta, hälla vatten/mjölk över hela sig, gråta lite till. Busa runt medan mamman försöker sova, för att sedan vid 07.30, när mamman tänkt att det ändå är morgon och dags för frukost, bestämma sig för att manisk amning under halvsömn, på alltmer sinande bröst, i två och en halv timme, ändå var vad han behövde. Mina bröstvårtor var lila efteråt. Oh, the joys of motherhood!

Och som grädde på moset – gissa vem som har panikont i svalget och frossa? Nu har H sovit i princip non-stop sedan kl 16, med avbrott för middagsförsök och ett par omgångar tutte. Jag försöker ladda för en stökig natt. Vill bara sova själv.

Det är i vart fall positivt att H:s feber varit avsevärt lägre idag (enligt mina handflator), och just nu är hans panna sval mot mina febriga händer.

Eländes elände. Det blir till att ringa doktorn på måndag om barnet inte kvickar på sig. Kanske är det halsfluss? (Tack föris!)

Försöker hålla mig cool, men det går sådär. Tänker ”feber är inte farligt” (Men tänk om det är någon jättefarlig infektion då?) och ”små barn kan klara sig i veckor utan mat, bara de dricker” (Hur mycket måste han dricka?). Men mest tänker jag att en barnakut är det sista stället jag vill ta mitt sjuka barn till (medvetslöshet, stor blodförlust och liknande undantaget), så det blir till att avvakta till måndag, eftersom han trots allt dricker, är aktiv stundvis och febern inte är konstant hög. Men det är första gången min skrutt är sjuk på riktigt, och lite, lite grann ligger jag vaken nu bara för att höra honom andas.

Imorgon är vi hemma igen. Stackars mamma, som fick hem en hel sjukstuga med väldigt begränsad umgängesförmåga. Hoppas vi inte smittat henne, bara.